Jag måste kora Håkan Kjellerstrand som vinnare i tävlingen om det längsta monovokala ordet. Priset - ett ex av "Språkbitar" (red Jane Nystedt) - kommer om du hör av dig om din adress!

Håkan pasade också på att ange det längsta ord han hittat i sin ordlista: "realisationsvinstbeskattning", 28 bokstäver.
Jag höjer det rekordet med nästan 20 procent. I "Den sjuka vården" av Stefan Fölster m.fl. hittade jag på sidan 33 ordet "informationshanteringskostnaderna" - 33 bokstäver!
Det finns säkerligen ännu längre - någon? (Alltså, ordet måste vara belagt i text, inte konstruerat.)

Pehr föreslår en jakt på multivokala ord: som innehåller alla alfabetets vokaler. Ett perfekt sådant - där vokalerna kommer i alfabetisk ordning (och bara en gång) - är engelska "facetiously". Hur bra multivokala ord kan man konstruera på svenska?

Ytterligare en exklusiv skara ord är de där både vokaler och konsonanter förekommer i alfabetisk ordning (eventuellt med dubblering), som "abort" eller "abbot". Hur långa sådana kan man hitta?

Permalänk | Kommentarer (21)

Låter inte det här bitvis egendomligt välbekant - både till innehållet och till det faktum att media tycks styra världsordningen:

Sedan Francis Bennet hade avslutat sin inspektion av tidningens olika avdelningar, gick han till sin mottagningshall, där han inväntades av de ambassadörer som var ackrediterade vid den amerikanska regeringen; när han steg in i rummet var de redan inbegripna i en ganska livlig diskussion. (...)

Francis Bennet avbröt:
- Vad tjänar hotelser till? Är det möjligt att ha krig med våra moderna vapen? Dessa kvävande projektiler, som kan skjutas en sträcka av tvåhundra kilometer, dessa elektriska hundra kilometer långa blixtar, som kan förinta en hel armé, dessa projektiler fyllda med pest-, kolera och gula feber-bakterier, som kan krossa en hel nation på några timmar?
- Vi är medvetna om det, svarade den ryska ambassadören, men vi drivs själva bakåt från vår östliga gräns av kineserna, och måste till varje pris göra en utbrytning västerut...
- Var det allt? frågade Francis Bennet i lugnande ton. Nå! Eftersom kinesernas utbredning börjar bli en världsfara, får vi dra till tumskruvarna på Himlens Son. Han får helt enkelt införa födelsekontroll bland sina undersåtar, och stadga dödsstraff till den som bryter mot lagen. Ett barn för mycket?... En far mindre! Det kommer att bibehålla balansen.
- Och ni, min herre, fortsatte Earth Heralds direktör, vänd till den engelske konsuln, vad kan jag göra för er?
- Mycket! svarade konsuln. Det skulle vara nog om er tidning ville starta en kampanj till vår förmån...
- Och skälet?
- För att protestera mot att Förenta Staterna har annekterat Storbritannien...
- Aha! utbrast Francis Bennet. Han ryckte på axlarna.

Ur "En amerikansk journalists dag år 2889" av Jules Verne (publicerad 1889). Se också notisen "Journalistik år 2889".

På svenska i Sam J Lundwalls antologi "Den fantastiska romanen 1" (Gummesons Grafiska 1972).

Permalänk | Kommentarer (0)

"Nu kan du i mobilen se nyheter, sport, modereportage eller musikvideos. Och framför allt; du ser dem medan de fortfarande är färska och i rörliga bilder", lockar telefonoperatören 3.

Och Sydsvenska Dagbladet hade helsidesannonser för sina nya tjänst med nyheter till telefonen.

Det tog bara 114 år - inte 1000, som Jules Verne trodde:

Ur "En amerikansk journalists dag år 2889":

"Alla känner denna revolutionerande metod för nyhetsförmedling, som möjliggjorts av telefonens fantastiska snabbhet. Varje morgon "talas" Earth Herald, i stället för att, som i forntiden, tryckas.

Den kombinerade telefonen och telefoten är en annan av vår tids underverk! Trots att överförandet av tal med hjälp av elektricitet var urgammalt, hade man först helt nyligen också lyckats överföra bild.

Om ni nu vill veta allt om Earth Heralds ägare arbetsdag, inbjuds in härmed att följa honom under denna dag, den 25 juli 2889.

Han gick först in i följetongsförfattarnas sal. Det var en mycket stor sal, täckt av en genomskinlig kupol. I ett hörn stod ett antal telefonmaskiner, med vilkas hjälp Earth Heralds hundra författare gladde den entusiastiska läsekretsen med hundra kapitel i hundra olika kärleksromaner. (...)

Francis Bennet [fortsatte] sin inspektionsrunda och gick in i journalisternas rum. Hans ettusenfemhundra journalister satt framför lika många telefoner och vidarebefordrade till prenumeranterna de nyheter som under natten löpt in från alla delar av världen.
Denna ojämförligt effektiva nyhetsförmedling har ofta beskrivits. Förutom sin telefon, har varje journalist framför sig en serie omkopplare, som gör det möjligt för honom att koppla in en önskad telefot-linje. Sålunda kan prenumeranten inte bara höra händelsen beskrivas, utan också se den. När det handlar om "diverse fakta" som redan har inträffat när de beskrivs för prenumeranten, vidarebefordras enbart de viktigaste detaljerna via stillbilder.(...)

Innan han lämnade journalisternas rum, tog han upp en annan fråga med en speciell grupp intervjuare. Han vände sig till den journalist som specialiserade sig på berömdheter och sade - Har ni intervjuat president Wilcox?
- Ja, mr Bennet, och jag meddelar allmänheten att han med säkerhet lider av en utvidgning av magen, och att han för närvarande underkastar sig en noggran rening av sina inre organ.
- Utomordentligt. Och hur går det med lönnmördaren Chapmann? Har ni intervjuat jurymedlemmarna som ska döma honom?
- Ja, och alla är överens om att han är skyldig. Han kommer inte ens att ställas inför juryn, utan blir avrättad innan han blir dömd.
- Utmärkt! Utmärkt!

När Francis Bennets räknemaskin den kvällen sattes i arbete, beräknades den dagens förtjänst till 250.000 dollar - 50.000 mer än föregående dag. Journalistens arbete i slutet av det tjugonionde århundradet är sannerligen intressant!"

Publicerad februari 1889 i The Forum.

På svenska i Sam J Lundwalls antologi "Den fantastiska romanen 1" (Gummesons Grafiska 1972).

Relaterat på Blind Höna: Politik år 2889, 31 aug 2003


Permalänk | Kommentarer (0)

Tage Erlander kom med i krigsårens samlingsregering 1944 som "konsultativt statsråd". I den "riktiga" socialdemokratiska regeringen året därpå blev han utbildningsminister (fast det hette ecklesiastikminister på den tiden). När Per Albin Hansson dog 1946 blev Erlander partiledare och statsminister.

Olof Palme var också först "konsultativt statråd" (1963), därefter kommunikationsminister, men 1967 blev han utbildningsminister. Från den posten efterträdde han Tage Erlander som partiledare och statsminister två år senare.

Ingvar Carlssons debut kom i Olof Palmes första regering - som utbildningsminister. Efter mordet på Palme 1986 blev Ingvar Carlsson partiledare och statsminister.

Göran Persson kom med i regeringen 1989 med titeln skolminister. När Ingvar Carlsson avgick blev Göran Persson, som då blivit finansminister, partiledare - och statsminister.

Efter EMU-omröstningen är det väl inte otroligt att Göran Persson börjar överväga sitt återtåg. Om ja-sidan förlorar har han lidit ett stort personligt nederlag. Om ja-sidan vinner är det väl tänkbart att han vill sluta "på toppen", och gå till historien som den som förde Sverige in i valutaunionens tredje steg.

Tomas Östros kom in i regeringen 1996, först som biträdande finansminister, men har sedan 1998 varit utbildningsminister.

Allvarligt talat - vem annars skulle de kunna ta?

(Foto av Östros och Persson: Pawel Flato)

Permalänk | Kommentarer (3)

Jag håller tre kurser hos Ordfront denna höst.

Att bygga bättre webbar - användbarhet för informatörer
En kurs för dig som ansvarar för en webbsatsning i en organisation eller ett företag; som informatör, projektledare, webmaster eller webbstrateg. Jag går igenom begrepp som informationsarkitektur, interaktionsdesign och användbarhet. Syftet är att göra din sajt lättare att hitta i, och lättare att begripa för besökarna.
Kursdata och anmälan till "Att bygga bättre webbar" hos Ordfront

Att skriva för webben
Internet har fört med sig att många nya skribenter tvingas möta en publik. Plötsligt har handläggare och ombudsmän, tjänstemän och sekreterare, fått en ny roll: de är publicister, skribenter, copywriters, journalister. Men när man gör texter tillgängliga, tar man också ett ansvar för att de är läsbara och begripliga. Hur bör man skriva egentligen?
Kursdata och anmälan till "Att skriva för webben" hos Ordfront

Idéer kring layout
är fyra föreläsningar för dig som jobbar med trycksaksproduktion och vill ha nya idéer. Du kanske jobbar som informatör, med en personaltidning, nyhetsbrev, föreningsblad, affischer etc. och vill ha råd om hur man jobbar effektivt med layout.
Kursdata och anmälan till "Idéer kring layout" hos Ordfront

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag vånne det här ordet kom i bruk igen!

Vånna är ett verb som enligt ordboken betyder "bry sig om". "Hon vånnar aldrig vad man säger". (Lustigt nog har jag bara sett exempel med denna negativa användning, som "vånna ingenting = bryr sig ingenting".)

Men den form av vånna som är värd att bevara är vånne, som betyder "önska": "Jag vånne han vore här!" (För den som undrar är "vånne" presens konjunktiv av vånna.)

Ett vackert och användbart uttryck:
"Jag vånne jag aldrig hade sagt det där om Hitlers tokigheter."
"Jag vånne jag hade frågat Pagrotsky om EMU innan jag tog med honom i regeringen."
"Jag vånne hennes pappa kunde abdikera så jag bleve prins på riktigt."

Jag stötte jag på "vånne" i "Den förtrollade mässingsknoppen" av Mary Norton, översatt av Birgitta Hammar, 1965. Några fler vånnebrukare:

Birger Sjöberg: "Tröst i glaset", från Projekt Runeberg
Topelius: "Ljungarns saga", från Projekt runeberg

Permalänk | Kommentarer (3)

I en demokrati är det en central princip att olika uppfattningar ska få komma till tals på lika villkor.

Inte alla håller med om det. I en debattartikel i onsdagens DN är PG Gyllenhammar upprörd över att "nejsidan fick nästan lika mycket tid som jasidan" i tevedebatten.

Hur mycket mer tid borde, enligt Gyllenhammar, ja-sidan ha tilldelats?

Bland seriösa debattörer är det en central princip att diskutera sak, och inte person.

Inte alla respekterar det. I debattartikeln i DN förklarar Gyllenhammar att "Modeskaparen Armani skulle vara stolt över Peter Erikssons - språkröret - utstyrsel och välansade skägg". Det ser ut som en komplimang, men har ett nedsättande syfte - så vitt jag kan förstå som förklaring till varför han inte bör få tala lika länge som ja-sidans företrädare.

Hur borde, enligt Gyllenhammar, Peter Eriksson klä sig för att få tala på lika villkor som ja-sidan?

I ett hederlig meningsutbyte avstår debattörerna från antydningar och misstänkliggöranden.

Inte alla bryr sig om den principen. Gyllenhammar skriver att Maud Olofssons uttalande om Hitler kan bero på "ett grumligt politiskt förflutet". Det är en term som i svenskt språkbruk brukar syfta på kontakter med nazister eller antidemokratiska krafter.

Har Maud Olofsson, enligt Gyllenhammar, haft nazistiska kontakter? Eller är det hela centerpartiet som avses?

I en seriös debatt försöker man se rättvist och balanserat på båda sidor.

Men alla tillämpar inte det. Att Maud Olofsson i ett intervjusvar kopplade ihop ja-sidan med Hitler är enligt Gyllenhammar "oförlåtligt" och "diskvalificerar henne både som partiledare och debattör".

Att moderaterna i en serie helsidesannonser kopplat ihop nej-sidan med Stalins Sovjet är enligt Gyllenhammar också ett övertramp. Men det diskvalificerar dem inte, varken som parti eller i debatten, och det är inte "oförlåtligt": i stället "vore en ursäkt på sin plats".

Men om varken partiet eller dess reklambyrå vill be om ursäkt (till skillnad från Maud Olofsson), utan slingrar sig - är de då, enligt Gyllenhammar, ändå ursäktliga?

Och vilken sorts grums ur det förflutna kan, enligt Gyllenhammar, ligga bakom moderaternas försök att skrämmas med ryssen?

* * *

Jag tvivlar på att ja-sidan hurrar över att ännu ett toppnamn ur näringslivet talat sitt hjärtas mening på DN Debatt.

De rena tarvligheterna är väl avslöjande nog. Jag tvivlar också på att ja-sidan tycker att det är en särskilt lyckad strategi av Gyllenhammar att framhålla, att saken redan är uppgjord, och att vi därför bör göra "vår plikt" och "självklart" rösta ja. Bang, bang, PG's golden hammer comes down upon our heads...

Med sådana vänner behöver ja-sidan inga fiender.

Permalänk | Kommentarer (14)

Procol Harum spelar i Helsingborgs konserthus den 8 november - enda konserten i Sverige, och den första på sådär tio år.

Biljetterna släpps imorgon, fredag den 29/8, på ticnet.se. Pris 375 kronor.

Permalänk | Kommentarer (4)

Längst ner på Blind Hönas förstasida finns numer en länk till Blind Höna sidan 2: Nyligen publicerat.

Förstasidan innehåller de tolv senaste notiserna. På sidan 2 finns de tolv närmast föregående notiserna.

(En teknisk fråga: jag undrar om det är någon som verkligen använder rdf- och xml-flödena som är tillgängliga i högerspalten? Fungerar de? Åtminstone en validator tycks vägra att acceptera att denna sajt har ett ö-tecken i namnet.)

Permalänk | Kommentarer (5)

"U.N. inspectors were forced out of Iraq in 1998", skriver LA Times igen i artikln som refereras i notisen "Det var inte vårt fel! Det var... Saddams!".

För att se vad media skrev då, 16 och 17 december 1998, gå till FAIRs sammanställning "What a Difference Four Years Makes":

"Immediately after submitting his report on Baghdad's noncompliance, Butler ordered his inspectors to leave Iraq." (Los Angeles Times, 17 december 1998)

Permalänk | Kommentarer (0)

Amerikansk underrättelsetjänsts senaste teori om varför man inte kunnat hitta 25.000 liter mjältbrandsgift, 38.000 liter botulin-toxin, 500 ton sarin, cyclosarin, VX- och senpasgas, kemvapengranaterna färdiga att avfyras inom 45 minuter, den återupptagna kärnvapenproduktionen, mobila laboratorier, missilerna med mer än 1200 kilometers räckvidd, etc, etc, etc i Irak (enligt Los Angeles Times):

1. Det var Saddam Hussein som skickade ut falsk information, till exempel falska "avhoppare", som fick det att verka som om Irak hade massförstörelsevapen.

2. När FNs vapeninspektörer inte skulle hitta något vid sina kontroller skulle detta genera världssamfundet.

3. FN skulle då tvingas lyfta sanktionerna.

4. Saddam skulle då kunna starta ett verkligt vapenprogram.

Läs hela "U.S. Suspects It Received False Iraq Arms Tips" (gratis men kräver registrering).

Case closed. Men varför heter det "intelligence"?

Permalänk | Kommentarer (0)

"Ingen förstod hur snabbt nedgången gick på slutet."

Jag sökte mer om utfiskningen av haven, bedrövad av nyheterna om den försvunna ålen (se notisen Ålamörker).

Omvärldsbilder refererar en tio-årig studie, publicerad i Nature i maj, som hävdar att 90 procent av de stora fiskarna är borta.

"Vi befinner oss i en massiv förnekelsefas och grälar om de sista krympande resterna av överlevande fisk. Och vi använder satelliter och sensorer för att fånga de allra sista fiskarna som finns kvar."

Omvärldsbilder har också en kommentar kring "The tradgedy of the commons", med länk till originalartikeln.

Dystert.


Permalänk | Kommentarer (0)

Margaret Atwood kommer - "på egen begäran", heja! - till Kulturhuset i Stockholm i serien "Internationell Författarscen", måndag 29 september kl. 18.00 - 21.30.
Pris 150 kr; förköp i Kulturhusshopen, vån 5 från 2/9.

Dessutom kommer det viss nån nobelpristagare också.

"På egen begäran"... hm, kan det vara så att hon också fikar efter...?

Permalänk | Kommentarer (0)

"De senaste åren har mycket sagts om hur författare med invandrarbakgrund vitaliserat den brittiska litteraturen... För ett par år sedan gjorde Zadie Smiths debut "Vita tänder" djupa avtryck." (DN 27/8)

Om en arbetskonflikt i Stockholms tunnelbana:
Sedan Arbetsmiljöverket nu backat på sitt eget föreläggande, kört över Seko-facket och valt att gå på Connex linje... (DN 23/8)

Från avd. "Det är skillnad på folk och folk!":
"Att till och med riksdagens talman drabbas av att stå som avsändare till skräpmejl med virus säger något om att detta är en fråga med aspekter långt förbi teknik och pengar."
(DN ledare 22/8)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Hur komplicerat ska det vara att köpa ett frimärke? Och vad betyder det för postkassörskornas hälsa om de måste ge datorn åtta olika kommandon innan frimärket är sålt?
Det senaste året har Posten introducerat ett nytt datasystem som gjort en tidigare ganska enkel transaktion mer komplicerad än vad den kanske borde vara.
- Det är väl inte riktigt bra att det blivit såhär krångligt, medger Postens taleskvinna i veckans program."

I "Jobbet" i P1 idag: "Åtta arbetsmoment för att sälja ett frimärke"

Tid klockan 15.03, repris torsdag 28/8 kl 19.03.

På Jobbets sida hos SR kan man lyssna till programmet i efterhand.

Permalänk | Kommentarer (0)

Erik Andersson, som nyöversätter "Sagan om Ringen", tycks lyckligtvis ha släppt tanken på att behålla de engelska egen- och ortnamnen - som "The Shire" - i den svenska översättningen, enligt artikeln "Han ger Frodo nytt efternamn" i Sydsvenskan.

Där Tolkien skapade engelska analogier till figurernas (föregivet) "verkliga" namn på väströna, gör Erik Andersson svenska analogier. Sålunda kommer Vattnadal i nya utgåvan att heta Kleva Däld, och Frodos efternamn blir Secker. Det är en vettig princip, och det klingar också bra, tycker jag.

Men hoberna får å andra sidan tydligen heta hobbittar; det är oklart varför Andersson i just det fallet inte väljer en svensk analogi, utan importerar den engelska. Om "Bagger" får en svenskare språkdräkt borde nog "hobbit" också få det.

Men Fylke blir Fylke - det hurrar vi för!

Det framgår av ett litet smakprov i Sydsvenskan, där man till och med kan jämföra versionerna. Det gäller några meningar om hobernas/hobbittarnas kläder och fötter (ett ställe som ofta pekas ut av dem som kritiserar Ohlmarks översättning). I Sydsvenskan kan man läsa Tolkiens original, den gamla översättningen och Anderssons nya version.

Permalänk | Kommentarer (0)

Nyponen till din tallrik nyponsoppa med glass kommer från andra sidan jorden: de odlas högt upp på Andernas sluttningar i Chile.

Där är det varmt och torrt, ett klimat som gör det lätt att bereda nyponen till pulver. Tidigare exporterade Chile bara råvaran. Men sedan har de kunnat ta över förädlingen av produkten.

För ett par år sedan drevs några försöksodlingar av nypon i Blekinge och på Öland. Två moderata riksdagsmän motionerade både 1997 och 1998 om stöd till nyponodling i Sverige. Men klimatet här hemma är inte tillräckligt torrt; efter vad jag hört blir nyponen blir för fuktiga. Maskinerna som ska framställa pulvret beckar igen.

Jag gillar tanken på att denna den svenskaste av efterrätter kommer från andra sidan klotet. Och jag gillar att det uppenbarligen är en produkt som inte kan prisdumpas av skattesubventionerade nypon från nord, utan låter inkomsterna hamna i tredje världen.

(Konsumtionen av nyponsoppa i Sverige var 1999 22 miljoner liter, vilket sägs motsvara 3 000 hektar nypon.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Pehr serverade ål från Rå-ån - s.k. Rååål - i kommentarerna till anteckningen Ooo, så långa ord i går.

"Om det finns ål från Råån vet jag inte," skrev han.

Om de någonsin har funnits, finns de knappast kvar. Jag hade ingen aning - men just igår berättade Vetenskapsradion och Vetandets värld att ålen är så gott som utplånad från de svenska vattnen.

Ålen leker i Sargassohavet, och ål-ynglen flyter hit med Golfströmmen. Men på tjugo år har antalet ålar som kommer hit minskat med 99 procent!

Vad det beror på vet inte forskarna. Miljögifter, utfiskning eller kanske att själva Golfströmmen rubbats och ålarna simmar fel.

Svårt att säga vad som är mest skrämmande.

Pehr kommenterade tidigare anteckningen om hur 99 procent av den amerikanska prärien försvunnit. Kolla gärna länken i hans inlägg, för den går till ett initiativ för att återskapa "The Buffalo commons". Det finns fler sidor att läsa, men navigationen är lite udda - den finns under menyn "Select a link" längst ner på sidan.

I Sverige försöker man plantera ut ålyngel hämtade från annat håll, men ingen vet om det fungerar.

Läs notisen hos Vetenskapsradion eller lyssna på ett kortare inslag.

Det längre Vetandets värld finns också på nätet: Klicka på tisdagens sändning för att lyssna till programmet eller ladda hem det.

Permalänk | Kommentarer (2)

Du har säkert sett en hel del av Sverige, från bil- och tågfönster: gran och tall, sjöar, och så fält med vete, raps och rågvete.

Du har åkt runt en del i världen: luffat runt Medelhavet, tagit båten till Baltikum, åkt tåg genom Östeuropa, bilat genom Danmark och Tyskland, semestrat i Frankrike. Du har sett fler fält med vete, betåkrar på Jylland, blommande blå lavendelfält i Sydfrankrike, vinodlingar i Spanien, olivlundar i Turkiet, och kanske åkerlappar med taggiga och en aning skrämmande kronärtskocksplantor i Portugal.

Du tillhör kanske dem som gjort Asien, åkt greyhound tvärs över USA, eller jobbat i Australien; då har du sett mjuka kullar med tebuskar, vattendränkta risfält, oändliga majsodlingar, sojabönor och ännu mera vete.

Du kanske till och med har sett kaffeplantager i Kenya eller bomullsfält i västafrika.

Men ingenstans har du sett fälten med rader av rosenbuskar, dignande av blommor eller färdiga nypon, väntande på att skördas och beredas till den svenska nyponsoppan.

Har du ens funderat över var nyponen kommer ifrån?

Svar imorgon. Tills dess: gissa gärna.

Permalänk | Kommentarer (1)

I dagens reklamblad berättar Konsum att "Coop X-tra är Coops nya lågprismärke (...) I takt med att vi introducerar Coop X-tra kommer motsvarande Blåvitt-produkter att försvinna från hyllorna."

OK; saker förändras. Inget fel i det. En liten tillbakablick, bara.

Det bör ha varit i mitten av sjuttiotalet som KF började lansera sina blåvita varor. Men de var inte ett lågprismärke - inte från början.

Blåvitt var inte ens ett varumärke; det var frånvaron av varumärke. No Logo 25 år före Naomi Klein.

Varför ska kunden betala så mycket för reklam och påkostade förpackningar, frågade man sig då, på sjuttiotalet. Om man sparar in på sådana utgifter kan kunden istället få en bättre produkt till billigare pris.

Iden - som inte var svensk; förebilden fanns i Frankrike - fick fäste, och KF lanserade ett stort antal produkter i neutrala, vita förpackninar, med det generiska namnet i vit Futura på en blå platta: Kaffet Kaffe. Tandkrämen Tandkräm. I många fall var innehållet dock detsamma som i dyrare märkesvaror.

Så småningom gjordes det ändå väldigt mycket reklam - inte för de enskilda varorna, men för hela sortimentet, som efterhand kom att kallas blåvitt. Frågan är väl om man då sparade så mycket pengar. (Och tryckbranschen utvecklades så att det inte var någon större besparing att trycka enfärg jämfört med fyrfärg längre.)

Ändå fanns det mesta av grundiden kvar till ungefär 1995, om jag minns rätt. Då redesignade en annonsbyrå produkterna, och se! Nu fick varje förpackning en logga nertill: där stod det nu "Blåvitt" - i bokstäver som halkat ut från sin blå platta och därför var till hälften vita, hälften blå, och helt och hållet oläsliga; sannolikt en av de sämsta logotyper som den svenska reklambranschen någonsin presterat. Blåvitt hade blivit just vad det från början inte skulle vara: ett verkligt varumärke!

Men det var inte så många som la märke till den detaljen. Inte för att det spelade så stor roll längre; tidsandan hade börjat svänga mot den rena kult av varumärket vi ser idag. (Se Knut Kainz Rognerud i DN: Varumärket viktigare än varans kvalitet, 9 augusti).

Fast reklambyrån lyckades inte ens göra ett konsistent varumärke. De satte olika design på varje varugrupp: hygienprodukter hade produktnamn i svart skrivmaskinsstil, livsmedel i en röd snirklig stil, och så vidare. Korkat men gav fler debiterbara timmar.

Nu har KF, dvs numera Coop, gjort sig av med de flesta egna varumärken och egna fabriker (vem minns Winner eller Nordchoklad?). Kvar finns Signum. Och Coop X-tra - "när du vill handla något riktigt, riktigt billigt!"

Den nya loggan är en oregelbunden tillplattad klump modellera, men färgen är blå och vit, så generna går igen i denna "son of Blåvitt". (Fast förpackningarna har färgbilder och misch-maschet av olika stilar är utbytt mot en konsekvent Gill - definitivt en förbättring!).

Nej, jag sörjer inte de blåvita. Men iband frågar jag mig: måste verkligen varje enskilt äpple som säljs i butiken ha en klisterlapp med varumärket på sig?

Permalänk | Kommentarer (1)

Dramaturgins regler kräver att om det hänger ett gevär på väggen i första akten måste det avlossas innan pjäsen är slut.

M. Night Shyamalan vänder elegant på det där i "Signs".

Här får vi redan i filmens början se vad som inte hänger på väggen.

Noll, tystnad, frånvaro kan bära en väldig massa information.

Permalänk | Kommentarer (0)

Nåja, strängt taget blev det dött lopp med de monovokala ord som Håkan hittade - men jag ska i alla fall redovisa min kandidat. I Leonard Wibberleys "Invasion i New York" (Tidens förlag, 1956) hittade jag på sidan 86 "Meddelelsemedlens samlade kraft togs åter i anspråk, denna gång för att underrätta allmänheten om att inget verkligt anfall var väntat."

Håkan hade grundformen med femton bokstäver, men här var det (som!) sjutton.

Vad är "Invasion i New York" för en bok?

En bitsk satir som 1959 blev film under namnet "Musen som röt", med Peter Sellers i inte mindre än tre av rollerna (boken heter också "The mouse that roared" i original).

"Musen" är det lilla hertigdömet Grand Fenwick, som på grund av ekonomiska problem förklarar krig mot USA, i avsikt att förlora det snabbt och inhösta den återuppbyggnadshjälp som tidigare fiender brukar få del av. (Förslaget att bilda ett kommunistparti för att få amerikanskt stöd har man först avvisat som oärligt.)

Men planen slår fel - fruktansvärt fel. Grand Fenwicks armé om trettio bågskyttar lyckas nämligen besegra USA.

"Musen som röt" är en riktigt intelligent satir över kalla kriget och kärnvapenhotet - men, mer aktuellt, också över stormaktsvälde och kriget som politiskt medel. Hur klokt det är att först bomba sönder ett land, och sedan försöka bygga upp det, kan många amerikaner idag fråga sig tillsammans med Grand Fenwicks av misstag segerrike härförare:

"- Segern medför ofta större ansvar än vinst, svarade Tully. Det beror på att samvetet numera kommer tillbaka i och med den. I krigstid skjuts samvetet åt sidan, och där brukade det förbli - åtminstone gentemot de besegrade. Förr i tiden innebar segern byte för de segrande och sorg och elände för de besegrade. Då var det en viss mening med kriget. Men i våra dagar lider vi av det felet att vi är halvciviliserade. Vi blir i fosterlandskärlekens namn barbariska under kriget och i humanitetens namn civiliserade så snart kriget är slut. Vi dödar först så många fiender som möjligt och räddar sedan så många vi kan med all den energi och alla de medel som står till vårt förfogande. Kriget har i själva verket blivit ett fruktansvärt slöseri med tiden."

Wiberley skrev en uppföljare som också är egendomligt aktuell: "The mouse on Wall Street". Det lilla hertigdömet har plötsligt för mycket pengar och beslutar sig för att förlora dem på börsen...

"The mouse that roared" finns på amazon.com som dvd och bok.

Entusiastisk recensent på amazon om boken: "You could read through thousands of pages of anti-American screeds by Noam Chomsky, Susan Sontag, Barbara Kingsolver, and their ilk, without increasing your understanding of the world by one iota. But in (...) one speech, Leonard Wibberley basically explains the entire 20th (or American) Century." (Se länken ovan)

IMDB: The mouse that roared

Permalänk | Kommentarer (0)

OnOff har 13 rakapparater för herrar i sitt sortiment. Den billigaste modellen kostar 696 kronor. Snittpriset för apparaterna är 1.365 kronor.

OnOff har två rakapparater för damer i sitt sortiment. Den dyraste modellen kostar 496 kronor, 200 kronor mindre än den billigaste herrmodellen.

Den billigare damvarianten kostar 376 kronor - nästan halva priset jämfört med den enklaste modellen för herrar.

Den dyraste modellen för herrar kostar 2.396 kronor - mellan fem och sex gånger så mycket som en damhyvel. Men då har den förstås färgdisplay som visar "återstående raktid i minuter".

Milde herre Jesus, i rakapparatsbranschen löper tekniktokiga produktutvecklare uppenbarligen amok. Flertalet apparater ser ut som mobiltelefoner - och verkar också ha hämtat försäljningsargumenten därifrån: "Hela 70 minuters rakning på bara 1 timmes laddning"!

Men tydligen finns det köpare. Fast bredvid mig i montern stod i alla fall ytterligare en förbluffad man, vars rakapparat gått sönder, och bara gapade.

Vad är en rakapparat? En elmotor, ett batteri, en egg och plåtbit med små hål i. Inte precis rocket science. För ett par hundralappar får man också en apparat som gör jobbet.

Med skärt handtag.

Permalänk | Kommentarer (1)

Måndag den 29 september kl 18.00, ABF-huset, Stockholm:

"Arkitekten Jonas Söderström [hoppsan!] hävdar med utgångspunkt från författaren Sven Lindqvists och arkitekten Jan Henriksssons skrift Lägenheter på verkstadsgolvet (1977) att det numera är arbetsplatser där de datoriserade arbetsuppgifterna utförs som kräver underkastelse av de människor som utför dem. Måste det vara så? Ett samtal mellan Jonas Söderström och Jan Henriksson."

Ovanstående kan man läsa i ABF Stockholms höstkatalog, under "Föreläsningar och debatter", sid 29.

Rubriken är "Datorerna och arbetsmiljön - om dåliga datasystem som hotar arbetsmiljön". Kom gärna dit och bidra till samtalet! ABF-huset ligger på Sveavägen 41 (T-bana Rådmansgatan).

Permalänk | Kommentarer (0)

Nils tipsar om flera sajter om tornseglare:

Internationell (elvaspråkig!) sajt om tornseglare sajt med mängder av information: "Some of the reasons for the Common Swift’s well-known 'swee-ree' call are now understood.
1) It identifies the sex of individual birds (females call at a higher pitch than males) (Kaiser). 
2) It establishes the terrority of a colony (Tigges)."

London's swifts: "Your own home can be a Swift's home too! Create a place for Swifts. Fit wall mounted or internal eaves nest-boxes, and attract the birds in with the Swift calls CD." Wow...

Hannu Anderssons svenska sida

Catwebs sida med tornseglar-länkar

Permalänk | Kommentarer (0)

Tornseglarna har flyttat, och kvällarna är plötsligt inte sommarkvällar längre.

Tydligen drar de ända till Sydafrika. Hoppas vi ses nästa år.

Permalänk | Kommentarer (0)

Worddokument kan skvallra om vem som arbetat med dem (se notisen Elektroniska spår: fler än du tror).

Men de kan avslöja ännu mycket mer. För att göra det dagliga arbetet snabbare har MS Word som grundinställning att "snabb-spara" dokument. En snabb-sparning innebär att text som användaren ändrat eller raderat inte raderas på riktigt (i filen). I stället finns den finns kvar med en anmärkning att "denna text har strukits". Det går nämligen snabbare än att verkligen ta bort den.

I artikeln "Online document search reveals secrets" (New Scientist) visar en amerikansk forskare hur dokument som funnits tillgängliga på webbplatser innehåller många uppgifter, som de som lagt ut dem inte varit medvtena om.

"After downloading the Word files, Byers used the free software tools "antiword" and "catdoc" to convert them to plain text. He then wrote a simple script to locate text that was not displayed in the original Word format. Byers discovered a wealth of deleted text and potentially sensitive information including people's names, email headers, network paths and text from related documents."

(Länken via visakopu.net)

Permalänk | Kommentarer (0)

Vid Den heliga treenighetens katedral i Alexander Nevski-klostret i Petersburg finns en märklig kyrkogård.

Eller egentligen flera. De flesta turister vallas runt närmast ingången till klostret, där konstnärer, författare, adel och andra berömdheter från 1800-talet ligger begravda.

Men längre in på området, just utanför själva till katedralen, finns märkligare gravar. Här började bolsjevikerna på 20-talet begrava stupade revolutionärer - och inte bara kristna. I stort sett på tröskeln till katedralen finns flera muslimska gravar, prydda med halvmånar i stället för kors, vilket rimligen måste ha varit en medveten provokation från de nya ledarna mot den gamla religionen.

Men även de andra minnesmärkena avviker: flera har en ilsket lysande röd stjärna på toppen. Många har små, svartvita foton av unga män i läderjackor och keps; man kan läsa inskrifter att de döda var "förare på pansartåget nr 5 uppkallat efter Lenin", eller "mördad av kontrarevolutionärerna", eller på en till och med det hatade "politruk".

De tidiga gravarna, från tjugotalet, har definitivt icke-traditionell design,i svart plåt, smått futuristiska eller konstruktivistiska.

Men efter hand blir gravmonumenten allt större, allt mer klassicistiska och kitschiga: tung granit och imiterade grekiska kolonner. De döda får allt imposantare titlar; och inskriptionerna ändrar också karaktär. Här hyllas Stalins stövelslickare, de som inte hamnade i Gulag, som "väktare av den marxistiska ideologins renhet".

På ett av monumenten prisas en partikoryfé för sin "oboronosposobnost" - skicklighet i att försvara (partiet, förstås).

Titta på det ordet! Sjutton bokstäver (plus ett litet mjuktecken som knappt räknas) - och det använder bara ett enda vokaltecken (o)!

Vad är det längsta ord på svenska, som du kan komma på, som bara använder ett och samma vokaltecken? Ett ord där användningen kan beläggas, inte något konstruerat?

Jag kom upp i nio, tio, möjligen tolv. Men så snubblade jag plötsligt över ett som också var just sjutton bokstäver långt, med bara en enda vokal.

Hur långt kommer du? Litet pris till den som hittar det längsta. Större pris om du överträffar 17...

Uppdatering: En bild på ordet - och gravstenen - har jag sent omsider lagt upp! (5 jan 2006)

Uppdatering 2: Monovokal toppnotering tangerad: Sportskosponsor (25 aug 2007)

Permalänk | Kommentarer (26)

Vad får Bengt O Karlsson att överväga att köpa en begagnad Mercedes SLK Roadster? Ett ord på en handskriven "till salu"-lapp innanför vindrutan:

"Ett vackert dock svåruttalat ord, associationer till sol, fräknar och  vind i linblont hår..."

Se Han går till tunnelbanan och tar farväl av sommaren!

Permalänk | Kommentarer (1)

Det råkar händelsevis vara H.P. Lovecrafts födelsedag. Sov med ljuset tänt, för säkerhets skull.

Permalänk | Kommentarer (0)

Kul att Procol Harum fick berättigat utrymme i minnesprogrammet om Douglas Adams i TV2 igår. Att han gillade Pink Floyd brukar figurera flitigt i texter om honom, men Procol Harum var nog en ännu större kärlek.

Han introducerade PH på Barbican i London 1996: "...They never did anything straightforwardly at all as anyone who's ever tried to follow the chords of A Rum Tale will know." Adams berättar också om hur idén till "The restaurant at the end of the universe" fix och färdig kläcktes från orkesterns inpass i "Grand Hotel".

Den spelades inte i programmet, men jag kan inte motstå att för åtminstone en kort tid göra "A rum tale" tillgänglig här. (Uppdatering, november 2003: Filen finns inte kvar. Men gå till den här notisen så kan du istället lyssna på hur Gary Brooker wailar och rullar i "Wall street blues" från senaste skivan.)

("Shine on you crazy diamond" var väl okej som avsignatur också; med det hade varit trevligt att höra Procols "Holding on", också en av Douglas Adams favoriter och den sång som Gary Brooker med delar av Procol Harum spelade på Douglas Adams begravning.)

Procol Harum plus science fiction: en egendomlig mix, kanhända, men när jag tog det som utgångspunkt för en essä om att se, lyssna och förstå - "A Whiter Shade of Pale goes extra-terrestrial" - gratulerade Procols managment med att "this is the kind of text that Douglas Adams would love". Inte för att jag tror att han någonsin läste det, förstås.

Permalänk | Kommentarer (0)

Ryskan har en bred och varierad repertoar av svordomar och grov slang. Det kan vara ett problem när man översätter från ryska till - till exempel - svenska. ("Vi svenskar är alldeles för spinkiga i anden för att använda ryska svordomar" som min ryskalärare sa en gång i tiden.) Det betyder ju dock att översättningar åt andra hållet kan, ähum, förhöjas. Moscow Times berättar om översättaren som specialiserat sig på att göra extra saftiga översättningar till ryska av västerländska filmer:

"A pirate DVD or video cassette with his 'Special Version' stamp on it guarantees the viewer that no obscene language will be softened or lost in translation.

When his movie translations began floating around the Internet in 2001 and started appearing in video kiosks a year later, his work started gaining a wider audience.

'He's really fashionable right now,' said Masha, a salesperson at a video kiosk near the Vodny Stadion metro station in northern Moscow. 'People come by all day long asking if we have Goblin translations.'

Puchkov's English-language education consists of translating Led Zeppelin lyrics by himself in school and a two-year course at the Dzerzhinsky Police House of Culture. When he encounters any slang or jargon, he consults friends in the United States via e-mail.

Puchkov alias "Goblin" har också gjort sin egen speciella version av Sagan om Ringen:

"By far the Goblin films most in demand are Puchkov's farcical translations of the first two 'Lord of the Rings' films. (...) Puchkov sets J.R.R. Tolkein's tale in Russia and re-christens several characters with comical Russified names. For example, Frodo Baggins is renamed Fyodor Sumkin (from the Russian word sumka, or bag), and Gollum is renamed Goly, the Russian word for 'naked'.

The films feature some obscene banter, conversations about newly built McDonald's restaurants and a soundtrack including songs from Tatu and Zemfira, among others."

A St. Pete Goblin Doesn't Mix Words

Permalänk | Kommentarer (0)

Sjostakovitjs opera "Lady MacBeth från Mtsensk", som fick Stalin att gå i taket, ges i P2 den 23 augusti, klockan 19.30.

Permalänk | Kommentarer (0)

I söndagens DN finns följande notis i Näringslivsdelens lilla spalt med skvaller och roliga historier (inte på nätet):

"Veckans innovation var tänkt att ske på finansdepartementet, där man inför höstens bråda budgetarbete hade utvecklat ett nytt budgetsystem. Det var bara en hake med det: systemet var tänkt för 19-tumsskärmar. Men på finans departementet har man bara 17-tumsskärmar och att byta ut dem mot 19-tumsskärmar skulle bli för dyrt. Vem som kläckt det nya systemet förmäler inte historien, men Ekonomistyrningsverket ligger bra till..."

Det finns mer att berätta om budgetsystemen i regeringskansliet; jag hoppas kunna göra det under hösten.

Vad som är ganska talande, är att detta rapporteras som en lustifikation. Att ett system av central vikt för Sverige utvecklats och tagits i drift, utan att man kontrollerat om det fungerar i den miljö det ska användas.

Vilka tror ni rubrikerna hade blivit om en myndighet skaffat kopiatorer som - hoppsan! - bara kunde trycka på US Letter-format?

Vad tror ni hade skrivits om de anställda som arbetsverktyg hade fått - hoppsan! - stolar utan stoppning?

Jag har i ett par Kornet-artiklar påpekat hur problem med undermåliga datasystem bagatelliseras (Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?) och att de inte ses som arbetsmiljöproblem (Hjärnan är viktigare än armbågen: varför datasystem stressar oss i jobbet). Jag får tyvärr regelbundet bekräftelser på att det är sant.

Permalänk | Kommentarer (1)

Om du litar till listan över nyligen uppdaterade webbloggar på weblogs.se, missar du vad Håkan Kjellerstrand skriver på hakank.blogg. Av någon anledning "pingar" inte hans blogg listan längre.

Permalänk | Kommentarer (3)

Måndagsmorgonen den 18 augusti 1834 vaknar polismästare Petrus Berg med huvudvärk.

"Nej, detta kunde på intet sätt vara en baksmälla.

Han hade nämligen bara ätit en liten snabb sexa. Den bestod av ett par tjog kräftor, något inkokt ål, två medelstora fläskkotletter, ett fat jordgubbar med vispgrädde, lite pistasch-glass. Till detta kunde han inte druckit mer än ett par tre måttliga supar, ett par pilsner, en halvbutelj vit Graves, ett par glas bourgogne och något lite portvin (kanske två glas, möjligen tre).

Nej, huvudvärken kom av den förbannade värmen..."

Det är tryckande hett i Stockholm. I södra Sverige härjar - inte salmonellan, men väl den fruktade koleran, och Allmänna sundhetskommissionen sammanträder för att försöka hejda smittspridningen. Men polismästare Petrus Berg får snart fler ärenden att ta itu med.

Utanför ett värdshus på norr ligger tryckerigesällen Anders Hagström död i dammet. Men inte av koleran, utan mördad. Ett spädbarn lämnas på trappan till systrarna Alms lägenhet vid hörnet av Drottninggatan och Karduansmakargränd...

Med dagens datum - för precis 169 år sedan - börjar Nils-Olof Franzéns "Dödens ängel". Definitivt inte stor litteratur, men lättsmält underhållning i genren "historiska deckare". Utkom 1972 på Bonniers.

(Nils-Olof Franzén är mest känd för barnböckerna om Agaton Sax: träffsäkra och roliga deckarpasticher som nog är bättre än hans vuxendeckare.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Sydsvenska Dagbladet har under sommaren rapporterat om hur ett nytt datasystem kastat ner färdtjänsten i Skåne i kaos:

"Meningen var att en stor beställningscentral i Helsingborg skulle ge bättre service än tidigare flera mindre centraler, spridda över Skåne.
Det blev precis tvärtom. Sämre service till högre pris.
En till synes oändlig rad av resenärer har sedan i höstas berättat i medierna hur de först har väntat i växeln till beställningscentralen, ofta förgäves, hur de väntat för länge på beställda bilar, ibland förgäves, hur bilarna kört långa omvägar eller bara käpprakt fel."

Hur blev det så? Av artiklarna framgår flera typiska faktorer:

• Systemet levereras försenat, så man hinner inte med utbildningen.
• Stor omorganisation som bygger på det nya datorsystemet.
• Trots att systemet inte fungerar på testområdet, går man vidare och inför det över hela området.
• Personalen är helt beroende av systemet, möjligheterna att "fixa och trixa" för att lösa problem (som fanns i det gamla systemet) har försvunnit.

Det här avsnittet, ur en av artiklarna, är särskilt talande:

"Då (den 1 juli, min anm.) visste Skånetrafiken att oddsen att lyckas var dåliga. Trapeze, leverantören av Pass hade talat om att företaget inte kunde leva upp till sina löften. Det amerikanska datasystemet skulle inte hinna anpassas till svenska förhållanden och personalen läras upp förrän tidigast i augusti.
Skånetrafiken bestämde sig ändå för att köra i gång.
Varför väntade ni inte, Ingemar Bryman?
- Därför att vi räknade med inkörningsproblem men att de skulle vara övergående. Nu blev det mycket värre än vi trodde.

Hur kan utbildning av personal vara ett "inkörningsproblem"? Bara om man sätter maskinerna i första hand, och tycker att människorna ska anpassa sig. (Jag skrev om detta i Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?)

Sydsvenskans artiklar:

• Dålig start bäddade för kaos (4 aug)
• Kaos i färdtjänsten (3 aug)
• Friheten med färdtjänst fördärvad (3 aug)

(Tack till Tommy som uppmärksammade mig på detta.)

Permalänk | Kommentarer (2)

Många artiklar om kaoset i Irak pekar på en gemensamma nämnare: att ockupationsmakten inte har tillräcklig språklig beredskap, för få tolkar, och så vidare. Max Rodenbecks skrev i New York Review of Books (se notisen Irak: Ockupationen nu):

"In numerous situations, Iraqi civilians have been killed either because American soldiers were unable to communicate such simple instructions as Stop..."

Och Slate skriver om huruvida "tummen upp" i arabvärlden betyder vad de amerikanska soldaterna tror. (Skeptiska kommentarer hos Prentiss Riddle)

Jonathan Steeles rapport i The Guardian är allvarligare:

"Another reason for the chaos is the coalition's failure to keep an accurate central list of detainees, with names in Arabic, to which searching families can refer. (---) Trawling through lists of thousands of badly transliterated Arabic names, major Flores finally found a reference to an "Ahmed Mahjoub Zakariya, born in 1948". "I think it is your husband," he told Medhat."
("It was punishment without trial".)

Märkligt nog påstås detta även gälla fångarna på Guantanamo Bay:

US says it doesn't know how many detainees in Cuba
(Reuters, 12 Aug 2003, 11:21 AM)

SAN FRANSISCO - The US government said today it had neither an exact count nor all the names of hundreds of people captured in Afghanistan over a year ago and now detained at the Guantanamo Bay Naval Base in Cuba.

US government lawyers made the disclosure during a court hearing in a case on behalf of Falen Gherebi, a Libyan national believed to be in US custody in Cuba. (---)

A panel of appeals court judges hearing the case on Monday expressed shock about the apparent lack of record keeping on a group of hundreds of people, possibly including some children, who have been in custody for 577 days.

"It strikes me as astonishing that the government says they have no idea whether this gentleman is or is not being held," one said. "Don't you even keep records?"

Government lawyers responded that while they had attempted to keep records, they were incomplete because some of those who were arrested had not co-operated with authorities. They said that translating the names from Arabic to English had created further problems with spelling.

After scanning a list for names similar to that of Falen Gherebi, the lawyers said: "We think we have him but we're not sure. We can't confirm it 100 per cent."
(Lagrat hos The Memory Hole.)

Permalänk | Kommentarer (0)

"How is it that an 11-year-old could be held for over three weeks without anyone in authority asking questions?"

The answer is: easily."

"Hundreds of Iraqis civilians are being held in makeshift jails run by US troops - many without being charged or even questioned. And in these prisons are children whose parents have no way of locating them."

Från the Guardian: "It was punishment without trial".

(Tack, Chris, för länken)

Permalänk | Kommentarer (0)

USA må ha gjort otaliga misstag före och efter invasionen i Irak.

Men Saddam Husseins misstag under själva kriget är också häpnadsväckande.
Los Angeles Times har intervjuat ett stort antal före detta officerare i den irakiska armén om hur de förlorade kriget: "Iraq's Swift Defeat Blamed on Leaders" (11 augusti).

Uppriktiga generaler brättar om toppstyrning, rivalitet mellan olika delar av stridskrafterna och usel krigsplanering.

Los Angeles Times är gratis men kräver registrering. Det är dock en rätt snabb process, och bara den här artikeln gör det väl värt att registrera sig. (Möjligen tar LA Times bort artiklar från den fria sajten och flyttar den till ett arkiv som kräver betalning efter någon vecka, så det kan vara värt att kolla artikeln snart.)

Bara en sak till: "Commanders interviewed for this article said they were issued no orders regarding chemical or biological weapons. And they denied that Iraq ever possessed such weapons."

Permalänk | Kommentarer (0)

Med tanke på vad George Bush envist påstått att andra vätgasbussar använts till (och fortfarande inte dementerat) gör rubriken ovan - från dagens MetroStockholm - mig lite orolig.

Permalänk | Kommentarer (0)

När användningen av en företeelse X sprids till en större grupp kommer tidiga användare omedelbart att klaga att "det sanna X" har gått förlorat.

Uppdatering (8 feb 2005): Se också Mark's lag.

Permalänk | Kommentarer (7)

Det här är så cool att jag bara sitter och hoppar i stolen.

AmericanRhetoric.com är en online-databank med resurser för alla som är intresserade av retorik.

Det roligaste är nog de mer än 200 korta ljudklippen med exempel på retoriska grepp: "short audio clips from well-known speeches, movies, sermons, popular songs, and sensational media events by famous (and infamous) politicians, actors, preachers, athletes, singers, and other noteworthy personalities". Hör Jack Nicholson ge prov på en epistrof, Sting citera en "scesis onomaton" av Jimmy Swaggart, eller Seinfeld göra en simile. Exemplen är korslänkade så man kan utforska retoriken som man önskar.

Här finns totalt över 5000 tal, i text, ljud eller video, och en utvald topplista med de hundra bästa amerikanska talen.

Här finns exempel från Kennedy, McCarthy, Roosevelt... och en särskild avdelning för "The Rhetoric of the 9-11 Attacks on America".

Här finns det mesta man kan önska sig - med inskränkningen att det bara är amerikanskt, visserligen. Men ändå!

(Uppgift: hittar du anaforen i ovanstående?)

Permalänk | Kommentarer (2)

Artikeln "Look who was talking" i The Guardian menar att människans förfäder började tala redan för ungefär två och en halv miljoner år sedan.

Det är ungefär två och en halv miljoner år mer, än vad NY Times föreslog för i mitten av juli (se notisen Var kom språket ifrån?).

Så mycket äldre på bara några veckor! Kan det bero på att det är rötmånad? I alla fall har takten på åldrandet ökat rejält även för leverpastejen och minimjölken.

Det sista ordet om det första ordet är, uppenbarligen, ännu inte sagt.

Permalänk | Kommentarer (0)

I går (9 augusti) skrev SvD om Bush-regimens planer på minikärnvapen. Det är första gången jag sett det nämnas i en svensk tidning sedan jag skrev om det på Blind Höna i mars och april.

Ännu idag finns dock inte artikeln på nätet. Det verkar som om SvD dras med samma sorts eftersläpning som DN gjort: det blir en dags lucka mellan att en artikeln finns på sajtens löpsedel, till dess den blir sökbar via sökmotorn.

Permalänk | Kommentarer (0)

"... like visiting a small body of water preserved to commemorate what an ocean looked like before it was drained. Two hundred acres barely permits the word "prairie," which, in the American experience, implies a horizonwide stretch of grassland."

Om de sista kvarvarande plättarna av prärie:

"The conventional figure is that 80 percent of [Iowa] was once prairie and that 99.9 percent of it is now gone, replaced by what used to be mixed farms and are now almost exclusively corn and soybean fields."

"Biological complexity and diversity sound like abstractions, until you see a patch of prairie beside the monotony of a soybean field, a whole county of soybean fields."

Intensiva monokulturer, med bara en eller ett fåtal växter på stora arealer, är mycket attraktiva för skadedjur eller sjukdomar (krypen kommer flygande och bara storknar, "wow, världens största skafferi, kolla grabbar!"), och därför i sin tur i hög grad beroende av bekämpningsmedel.

Läs hela på NY Times: Keeping a Lost World Alive: A Last Remnant of Iowa's Tallgrass Prairie (7 augusti 2003).

Permalänk | Kommentarer (2)

En balanserad beskrivning av läget i Irak är The Occupation av Max Rodenbeck i New York Review of Books - en artikel som jag starkt uppmanar er att läsa.

Max Rodenbeck är korrespondent i Kairo för The Economist, som faktiskt stödde kriget. Till skillnad från så gott som alla andra amerikanska reportrar (och de flesta svenska) talar han arabiska, bor i Mellöstern och är bekant med historien och politiken.

Artikeln tar upp bristen på planering för Irak efter kriget, varför många irakier ännu tvivlar på USAs avsikter och flera andra frågor - många som jag berört tidigare här på Blind Höna. Några utdrag:

"America's first one hundred days have been far from glorious. The path so far has been marked by multiple failures, many of them avoidable. Failure to articulate coherent goals, both before and after the war, for example. Failure to invest in and build on initial Iraqi goodwill. Failure to understand the nature of Iraqi suffering, or to recognize the part America itself has played in it. Failure to apply appropriate instruments and adequate resources to the problems at hand. Failure to appreciate the gravity of needs for things like justice, self-respect, and compassion. Failure to encourage and embrace outside help."

"Immediately after the war, Iraqis frequently expressed wonder at their occupiers' counterintuitive behavior. 'Its like they don't know how to take over a country,' said a bemused lawyer, sitting on the sidelines of one of the sweaty, chaotic early gatherings at Baghdad's Palestine Hotel, where exhilarated Iraqis struggled, unsuccessfully, to make sense of the new order. 'What you do is impose an immediate curfew. You protect all public buildings. You shoot looters on sight. You issue edicts to reassure people. You set up credible tribunals to air grievances and punish Saddam's thugs.' Following the initial, catastrophic period of looting, the perplexity deepened."

"In Baghdad, American civilian administrators were nowhere to be seen. The few who had arrived were closeted inside the vast Republican Palace compound (where the choice of personnel, many of whom appeared to have been selected for ideological reasons, gave the name new meaning)."

"In Iraq today there are plenty of scenes to warm American hearts: Marines graciously losing soccer games or performing magic tricks for delighted street kids; civilians being treated with skill and kindness in American field hospitals. For most Iraqis, however, the experience of contact with the occupiers is one of small humiliations. (---)

Sadly, many Iraqis have by now concluded that the reason for their postwar misadventures is American ill will. (---) Obviously, the impression is wrong. There is little American ill will toward Iraq, except perhaps the grudge felt by increasingly bored and frightened soldiers. The messiness is more a result of prewar misconceptions, wartime miscalculations, and postwar misrule."

"More pertinent, perhaps, is the question of appropriate equipment and training. In numerous situations, Iraqi civilians have been killed either because American soldiers were unable to communicate such simple instructions as Stop..."

Permalänk | Kommentarer (0)

Blind Höna toppar för närvarande Google när man söker på begreppet polysyntetiska språk. Sanningen att säga är det rätt oförtjänt, och beror på den här notisen om "spamish".

Vad är då polysyntetiska språk för något? En typisk egenskap är att de verkar ha väldigt långa ord, som till exempel "palyamunurringkutjamunurtu" (vilket betyder något i stil med "han/hon blev definitivt inte elak" på ett aboriginspråk) eller eskimåiska "angyaghllangyugtuq" ("han vill ha en stor båt").

I sådan språk bakas nämligen en hel del information om en handling ihop med verbet: de långa orden sätts ihop av smådelar som uttrycker till exempel subjektet (vem som gör något), objektet (dvs föremålet för handlingen), dess antal (numerus) eller andra egenskaper, och dessutom andra omständigheter som vilja, grad av frivillighet, vem man talar till och så vidare.

Det där är knepigt att förstå sig på, för vi har ju inget liknande på svenska, eller hur? Nja, svenska är förstås inget polysyntetiskt språk, men det finns ett ord - och det är jag lite stolt över att ha kommit på - som kan användas för att illustrera principen: ordet iögonenfallande.

Här finns, hopbakat till ett enda ord, en preposition (i-), roten till substantivet (-ög-), pluralmarkören (-on-), markören för bestämd form (-en-), roten till verbet (-fall-) och slutligen en ändelse som har aktiv betydelse och anger en oavslutad, samtidig handling (-ande - presens particip kallas det på grammatikspråk).

Det finns ytterligare några liknande - som "gränsöverskridande", "förhandenvarande", "tillkortakommanden" - men iögonenfallande är elegantast, inte minst för att det är ett alldeles vanligt förekommande ord. (För er som menar att det heter "iögonfallande" kan jag berätta att Svenska Akademiens ordlista godkänner båda varianterna.)

Språk är sällan alldeles entydiga: sådant som i förstone verkar så exotiskt i något annat språk visar sig ofta ha åtminstone någon motsvarighet i ens eget. Jag tycker det är intressant och, på sitt sätt, glädjande. Trots alla olikheter har alla människor ändå det mesta gemensamt.

Permalänk | Kommentarer (0)

Hur såg framtiden ut i gamla science fiction-filmer? Min vän Kristofer brukar framhålla att tre saker var typiska:

1. Det var rent.
2. Folk hade uniformer.
3. De hade konstiga möbler.

Nå, vart ser det då ut så idag, frågar han, och svarar: på flygplatser. Där har framtiden gått i uppfyllelse.

Och visst: kolla t.ex. fåtöljerna överst på den här sidan. (Fast egentligen vill jag bara få en förevändning att berätta att grabbarna som sitter där är ute på en världsturné med 66 spelningar i USA, Europa och Japan.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Apropå notisen "Döda män vittnar inte": USA säger att man vill ställa Saddam Hussein inför rätta:U.S. Wants Iraqis to Judge Hussein (NY Times 1/8).

Och apropå notisen om genmodifierade grödor: artikeln "GM Crops Perform Far Better in Third World Than U.S." i Scientific American från mars hävdar att genmodifierad, skadedjursresistent bomull ger mycket högre skördar i Indien men bara marginell förbättring i USA.

Permalänk | Kommentarer (0)

Edward Said i The Guardian:

"The terrible conflicts that herd people under falsely unifying rubrics such as "America," "the west" or "Islam" and invent collective identities for large numbers of individuals who are actually quite diverse, cannot remain as potent as they are, and must be opposed.

We still have at our disposal the rational interpretive skills that are the legacy of humanistic education, not as a sentimental piety enjoining us to return to traditional values or the classics but as the active practice of worldly secular rational discourse. The secular world is the world of history as made by human beings. Critical thought does not submit to commands to join in the ranks marching against one or another approved enemy.

Rather than the manufactured clash of civilisations, we need to concentrate on the slow working together of cultures that overlap, borrow from each other, and live together. But for that kind of wider perception we need time, patient and sceptical inquiry, supported by faith in communities of interpretation that are difficult to sustain in a world demanding instant action and reaction."

Läs hela "A window on the world" i Guardian

Permalänk | Kommentarer (0)