Inga B skrev till Blind Höna och frågade:

Din teori om att Bush skulle vara beredd att använda kärnvapen för att bli kvitt Saddam är verkligen skrämmande. Varför tror du det?

Den 26 januari 2003 publicerade Los Angeles Times artikeln "The Nuclear Option in Iraq; The U.S. has lowered the bar for using the ultimate weapon" av William Arkin, militäranalytiker och regelbunden medarbetare i tidningen. Arkins artikel (finns ej kvar på gratissajten men kan köpas från arkivet) är seriös, detaljerad och välinformerad:

"One year after President Bush labeled Iraq, Iran and North Korea the 'axis of evil,' the United States is thinking about the unthinkable: It is preparing for the possible use of nuclear weapons against Iraq.

At the U.S. Strategic Command (STRATCOM) in Omaha and inside planning cells of the Joint Chiefs of Staff, target lists are being scrutinized, options are being pondered and procedures are being tested to give nuclear armaments a role in the new U.S. doctrine of 'preemption.'

According to multiple sources close to the process, the current planning focuses on two possible roles for nuclear weapons:

• attacking Iraqi facilities located so deep underground that they might be impervious to conventional explosives;
• thwarting Iraq's use of weapons of mass destruction.

(...) According to U.S. Central Command sources, a 'Theater Nuclear Planning Document' for Iraq has been prepared for the administration and Central Command."

Så det finns färdiga planer. Men redan långt innan Irakkriget noterade bedömare att Bushadministrationen radikalt ändrat USAs kärnvapenstrategi.

Till och med Reagan på sin tid sa "I support a zero option for all nuclear weapons . . . my dream is to see the day when nuclear weapons are banished from the face of the earth." (16 januari 1984).

George W. Bush har däremot (13 mars 2002) slagit fast att "I view our nuclear arsenal as a deterrent ... and the President must have all options available to make that deterrent have meaning."

Arms Trade Resource Center vid World Policy Institute skrev i en rapport i maj 2002 att:

"The Bush administration’s new nuclear doctrine represents an abrupt departure from the policies of prior administrations, Democratic and Republican alike. Far from representing "new thinking," as some observers have suggested, the proposed Bush nuclear policy represents the triumph of a small circle of conservative theorists who have long pressed for expanding the role of nuclear weapons as a guarantor of U.S. military superiority and a tool for exerting political and strategic influence."

Beskedet den 13 mars i fjol var Bushs svar på varför han föreslagit att USA ska utveckla en ny generation mindre, bunkersprängande atomvapen. William Arkin i Los Angeles Times kommenterar:

"(...) the Bush administration's decision to actively plan for possible preemptive use of such weapons, especially as so-called bunker busters, against Iraq represents a significant lowering of the nuclear threshold. It rewrites the ground rules of nuclear combat (...)

De nya bunkersprängarna är dock inte utvecklade ännu. Men det finns andra, färdiga vapen att ta till, berättar The Denver Post (20/12 2002), citerad på GlobalSecurity.org:

"The fact that Bush is willing to even consider employing nuclear firepower has many analysts wondering just what weapons in the U.S. arsenal would be suitable for conducting tactical strikes, which aim to wipe out military objectives such as an armored regiment of the Republican Guard.

The United States virtually eliminated its supply of tactical nukes during the past 20 years because they are costly and dangerous, analysts said. As a result, the United States is left with mostly strategic warheads (...)

The only nuclear warhead in the U.S. arsenal that analysts said would be suitable for tactical strikes that limit collateral damage - civilian deaths - is the B61, a gravity or dumb bomb developed in the late 1960s. The B61 can be configured to pack up to 150 kilotons of power, although the yield can be minimized to 0.3 kilotons. By comparison, the weapons used against Japan in 1945 were 20-kiloton devices. "

Sedan kriget startat och bromsats upp har flera inflytelserika politiker eller påtryckare hävdat, att koalitionen borde bomba mer, och utan hänsyn. Också i Los Angelse Times skriver den välkände militärstrategen Edward Luttwak (26/3) The Deadly Cost of Selective Bombing:

"There has been a lot of American self-congratulation about the precautions taken to avoid civilian casualties and suffering, but one wonders as to its cost for the troops that will soon enter Baghdad. (...) Selective bombing is wrongheaded; perpetuating the regime causes more casualties, certainly among Iraqi troops, than "collateral damage" would (...) it might be a good idea to revise the Baghdad target list."

Alltså: ett mer hänsynslöst bombande skulle ändå, totalt sett, innebära mindre lidande än ett utdraget krig. Det argumentet har alltsedan 1945 ekat från Hiroshima och Nagasaki.

Men räcker det verkligen som motiv för kärnvapen?

Flera militärer, citerade i Los Angeles Times och i New York Times säger att kärnvapen säkert inte kommer att användas, inte minst för att det finns andra bomber som kan uppnå samma militära effekt.

Men om syftet inte enbart är militärt? Arkin igen:

While Pentagon leaders insist that [it] does not (...) take nuclear weapons lightly, critics fear that removing the firewall and adding nuclear weapons to the normal option ladder makes their use more likely - especially under a policy of preemption that says Washington alone will decide when to strike.

Och medan strategen Luttwak mest är engagerad i de egna truppernas säkerhet, representerar Mo Mowlam - minister i Tony Blairs regering 1997-2001 - något mycket farligare: politikern som riskerar förödmjukelse och vill att ett rejält bombkrig ska göra motståndaren mjuk och respektfull. Så här skrev hon i Daily Mirror igår:

"Yes, we will most likely at the end of this win, but we will have lost any respect Arab opinion may have had for us. Remember we must do this, we cannot walk away from the Middle East, we need oil. (...)

My awful conclusion is we must win this war quickly, and be seen to be brave, powerful and invincible.

We have no choice but to adopt the last option with more bombing and taking the war to the enemy, even if that means the dreadful level of casualties that will go with it. We will still be hated, but we will also be held in awe.

Fear and respect is not as good as friendship and understanding but it is better than being despised."
(We must step up bombing, 1/4 2003)

Nej, jag tror inte att sannolikheten att kärnvapen används är stor. Men vad vi diskuterar nu är just värsta tänkbara scenario - inte det troligaste.

Hittills har många spekulerat i vilka eventuella vapen Saddam kan tänkas sätta in om han blir trängd.

Men läs vad Mowlam skriver igen. "We have no choice but to adopt the last option". Mo Mowland tänker säkert inte på kärnvapen - men hon använder ett språkbruk som direkt för tankarna dit. Last option. No choice.

Vi har sett att policyn finns.
Färdiga insatsplaner finns.
Materielen finns.
Motivering finns.

I Bush har vi en president som inte utmärkt sig för tålmodighet. Som föredrar drastisk retorik före resonemang och nyanser ("den som inte är med oss är mot oss"). Som gjort sig känd för att inte lyssna på råd från andra än den innersta kretsen.

Om George Bush känner att han håller på att bli förnedrad ("despised").
Om han inte kommer åt Saddam Hussein.
Om han kan påstå, att en inringad eller trängd Saddam satt med fingret på knappen för en attack med B- eller C-stridsmedel...

Permalänk |