Blind hönas arkiv: om webb och IT 2001-2002

Några dagar före jul rapporterade dagstidningarna att ett allvarligt datahaveri slagit ut verksamheten vid minst sex vårdcentraler samt några barnavårdscentraler och andra vårdinrättningar i Stockholm. Mer än 90.000 patienter drabbades. Bokningar och journalanteckningar har försvunnit, vilket nog kan innebära allvarliga medicinska risker. (Se en notis hos SvD: Datorhaveri i landstinget utreds.)

I radio hör jag ansvariga säga att man inte vet riktigt vad som hänt, men att det inte borde kunna hända, att man har rutiner för att förhindra det.

Samma dag läste jag det här i en roman som jag just fått i min hand, men som utkom för nästan precis 40 år sedan:

"The President was still talking. 'Today what we had was a machine-made calamity. And I'm thinking that today you and I got a preview of the future. We damn well better learn carefully from it. More and more of our lives will be determined by these computerized systems.'

(...) 'Somehow these computerized systems have got to be brought under control. They represent a new kind of power - despotism even - and we've got to learn how to constitutionalize it.'

(...) 'In one way,' continued the President, 'we didn't even make the decision to have the computerized systems in the first place. These automated systems became technologically possible, so we built them. Then it became possible to turn more and more control decisions over to them, so we did that. And before we knew it, we had gone so far that the systems were able to put us in the situation we are in today.'"

Här handlar det definitivt om liv och död, men på ett globalt plan. Romanen heter Fail-Safe, och i den leder ett enkelt tekniskt fel till att en grupp strategiska bombplan på rutinflygning får sin anfallsorder: de ska flyga in över Sovjet och låta sin kärnvapenlast utplåna Moskva. Alla försök att få planen att vända innan de når sin så kallade "fail-safe point" misslyckas...

Fail-Safe (av Eugene Burdick och Harvey Wheeler) är en gediget realistisk roman från det kalla krigets allra kallaste dagar. Vi är med i luftförsvarscentralen, vi får följa den unge, stilige amerikanske presidenten i The War Room under Vita Huset när han ringer till Chrustjev - en nära nog profetisk beskrivning eftersom boken kom ut i oktober 1962, samma månad som Kubakrisen, när världen verkligen balanserade på randen till ett kärnvapenkrig. Den blev omedelbart en försäljningssuccé, och låg flera månader överst på bestseller-listorna.

En del recensenter kritiserade Fail-safe hårt. Det fel som i boken skickade iväg de ohejdbara bombplanen mot Sovjet var omöjligt i verkligheten, menade flera.

Kanske hade de rätt; bevisligen utlöste maskinerna inget nukleärt Armageddon under det kalla krigets epok. Men det påstås ofta att fel på övervakningssystemen vid flera tillfällen avvärjdes i sista sekunden; hur det egentligen var får vi väl aldrig veta. Kanske var ändå människorna det största hotet: det ryktas också om hur berusade sovjetiska soldater ur de Strategiska rakettrupperna vid ett antal tillfällen sånär skickat iväg sina interkontinentala kärnvapen-raketer efter supgillen i missilbunkern.

Fail-Safe blev några år senare - 1964 - en sevärd film, med Henry Fonda i rollen som den amerikanske presidenten (och en ung Larry "JR Ewing" Hagman som hans ryske tolk). Den hamnade dock i skymundan för Stanley Kubricks Dr Strangelove, som har i stort sett samma tema. Fast hos Kubrick är det människan som fallerar - en general blir tokig och bestämmer sig för att anfalla Sovjet på egen hand. (Den finns i svensk utgåva på DVD till lågpris.)

Dr Strangelove, som brukar kallas en svart komedi, fick premiär ett drygt halvår innan Fail-Safe. Kubrick lär ha hotat med en stämning för plagiat om inte Columbia (som producerade båda filmerna!) släppte hans film först. Därigenom fick Dr Strangelove merparten av publiken. När Fail-Safe dör upp några månader senare verkade den mer som en dyster kopia, och blev ingen stor framgång hos publiken.

Häromåret gjordes det dock en tv-remake av filmen i USA (imitationen som amerikansk konstart, igen?), med George Clooney som presidenten. Den versionen fick tämligen nedgörande kritik.

Jag hittade mitt exemplar av boken på Arbetarrörelsens arkiv, som jag besökte i ett helt annat ärende. Vid utgången hade de dock dukat upp ett bord med skylten "Varsågod och ta!". Där fanns äldre böcker som man väl rensat ut för att få plats i hyllorna. Och Fail-Safe kände jag till; den räddade jag gärna från nedmalning.

Men jag måste erkänna att jag hickade till när jag senare såg signaturen på titelsidan:

Alva Myrdal
New York 1962

Det är en fascinerande känsla att veta att Alva Myrdal köpte och läste just den här boken i New York under Kubakrisen 1962. Detta år hade hon också blivit utnämnd till Sveriges representant vid nedrustningssamtalen i Geneve. Det är lätt att tänka sig att boken måste påverkat henne i arbetet. När Alva Myrdal fick Nobels fredspris för sitt nedrustningsarbete - för precis 20 år sedan, 1982 - tog hon i sin nobelföreläsning särskilt upp hur frustrerande samtalen i Geneve var: det var mer förhalning (från stormakternas sida) än förhandling.

Vi får vara tacksamma att varken Fail-Safe-scenariot eller Dr Strangelove-scenariot blev verklighet. En hel del oskyldiga har dock fått sätta livet till på grund av fel i militära datasystem. (Det mest kända fallet är kanske när den amerikanska jagaren USS Vincennes i juli 1988 sköt ner en reguljär Airbus från Iran i en civil flygkorridor över Hormuz-sundet. Jagarens datasystem försäkrade att planet var ett jaktplan på anfallskurs. Samtliga 290 ombord dödades - av dem var 66 barn. Se t.ex. The risks digest, Volume 7: Issue 20.)

Men vi omges idag av mängder med andra system som förutsätts vara vara "fail-safe": på sjukhus, inom infrastrukturen, hos myndigheter. Även om Burdick och Wheeler lyckligtvis inte fick rätt i sak, är deras underliggande tes fortfarande värd eftertanke.

Vad heter webblogg heter på favoritspråket isländska? Annáll.

För ovanlighetens skull är det inte bildat från något ett ur-nordiskt ord (som "vefsetur", webbsajt, eller "tölva", dator). Det är latin: annales, av annus (= år). Vi har ordet på svenska: annaler, och det betyder "förteckning i tidsföljd över inträffade händelser"; som historisk term speciellt "kronologiskt ordnade men i övrigt osystematiska källor" (Nationalencyklopedins ordbok). Och den som skriver annaler kallas annalist (på isländska annálsritari).

Annaler borde ju vara ett utmärkt ord för webblogg på svenska också - om det inte vore så svårt att höra det där andra n:et.

Under seminariet om Sven Lindqvists författarskap i Stockholm i början av november poängterade flera föreläsare att en sak som präglar hans böcker faktiskt är kravet på användbarhet. Fast kanske inte riktigt i den betydelse ordet har för oss informationsarkitekter.

Sven Lindqvist har (i "Hemmaresan") själv skrivit om hur besviken han som liten blev på sina indianböcker. "Indianen smög ljudlöst genom skogen", stod det i dem - men inte hur han faktiskt bar sig åt. Sven ville själv lära sig att smyga ljudlöst. Men det stod inget om det i böckerna. Misstanken föddes, att författaren kanske inte visste hur man gjorde? Han kanske bara hade hittat på det där med ljudlöst smygande? Han kanske hade hittat på allting?

Så småningom blev det där ett viktigt krav för Lindqvist. Hos bra författare såg man att de verkligen visste vad de skrev om. Av bra författare kunde man lära sig, goda böcker innehöll användbar kunskap.

Oftast använder vi ordet användbarhet med en snävare betydelse. Den användbarhet vi studerar hos sajter är vanligen mer teknisk. Om det vore böcker vi granskade skulle vi snarare kolla att sidorna inte lossnade från bokryggen eller att kapitlen inte var omkastade, än att innehållet var trovärdigt eller pedagogiskt.

Men pratar vi istället om användarnyttan med en sajt, hamnar vi mycket närmare Sven Lindqvists begrepp. Nyttan av ett intranät ligger i om det kan svara på de frågor som de anställda ställer till det; om de kan lära något med hjälp av det. Bara om det finns äkta, tillämpbar kunskap på intranätet är det därför riktigt användbart (eller användarnyttigt eller användarvärt eller bruksvärt eller vad vi nu ska kalla det).

Även om ett statistiskt TRM-verktyg skulle kunna hitta misstänkta terrorister, kan det naturligtvis inte vara 100 procent perfekt. Det betyder alltså att databasen kommer att peka ut ett antal oskyldiga människor. Ok, men det kanske man får ta - hur många skulle det i så fall röra sig om?

Robert Gadd, statistiker och specialist på så kallad data mining, förklarar varför ett TRM-system (till och med om det skulle fungera) snarare hjälper terroristerna:

Anta att terrorist-hittar-algoritmen tittar på dina dataspår (flygbiljetter, inköp, etc) och kan avgöra om du är en terrorist eller inte med 99,9 procents träffsäkerhet. Det är en exakthet som ligger högt över de flesta typer av tester, men låt gå.

Med en befolkning på 240 miljoner, och 5000 terrorister gömda bland dem skulle systemet visserligen ge träff på 2 % äkta terrorister - men de skulle döljas bland nästan en kvarts miljon "falska träffar", dvs oskyldiga människor felaktigt utpekade av systemet som terrorister.

Gadd har på sin sajt till och med ett eget Excel-ark som man kan ladda ner, för att ändra på värdena och se utfallet. Sänk träffsäkerheten till 99 procent, eller 95 (fortfarande mycket hög) - man hamnar på 12 miljoner oskyldigt misstänkta personer.

(Idag berättar Ekot att svenska resenärer som strandsatts av flygbolaget Goodjet i utlandet måste köpa enkla flygbiljetter med andra bolag för att komma hem. Med ett TRM-system i funktion, hade de genast blivit misstänkta.)

Pengarna för TIAs projekt hjälper alltså inte kampen mot terrorism; som Gadd säger "you're stuck with the low-prevalence problem, which trumps any level of "true positive" accuracy". Men man skapar en databas som "will allow the assembly of a politically irresitible data dossier on innocent people".

Gadd redovisar först konstitutionella frågor på sin sajt, men rulla ner en bit (till "Constitutional questions aside..."), för lite matematik (inte alltför krångligt, och hoppa bara över det krångliga och läs på). Längre ner finns också en kopia från Wall Street Journal om hur FBIs lista över sökta personer från den 9/11 fortfarande flyter runt på amerikanska företag i felaktiga versioner.

Det tycks vara John Poindexter själv som sålt bättre begagnade CRM-löften till Pentagon:

"Soon after Sept. 11, he appeared at the door of the administration like a J. Edgar Hoover vacuum salesman, promising a system that could digest huge amounts of information and produce neatly packaged leads on suspected citizens. (---)

As a man convicted of falsifying and destroying information, he will now be put in charge of gathering information on every citizen. To add insult to injury, the citizens will fund the very system that will reduce their lives to a transparent fishbowl."

Det skriver Jonathan Turley, professor i "constitutional law" vid George Washington University School of Law. Han är också förvånad över bristen på debatt:

"What is most astonishing is the utter lack of public debate over this project. (---)

...the administration has been working on the creation of the world's largest computer system and database, one with the ability to track every credit card purchase, travel reservation, medical treatment and common transaction by every citizen in the United States.
It has been the dream of every petty despot in history..."

Ett system alltså, som kommer att övervaka alla medborgare, men som inte kommer att spåra terrorister.

Läs hela artikeln i The Charlotte Observer.

Jag hör inte riktigt till målgruppen, men uppskattar ändå Frederik Tellerups sajt jarnvag.net - helt enkelt en ovanligt välgjord sajt för järnvägsentusiaster. Det gläder mig nämligen alltid att se en riktigt bra entusiast-sajt, driven ideellt.

Snygg utan krusiduller, uppdaterad, informationsrik, anpassad till sin målgrupp - nätet när det är som bäst helt enkelt. (Har man, som jag, en svärfar som är järnvägstokig är Fredriks sajt dessutom ett trevligt sätt att vara försedd med eller beredd på potentiella samtalsämnen.)

Lika bra att tipsa igen om Klipspringers webbkrönika "I dåligt sällskap". En viktig röst i webbloggs-kören... det enda felet är att den är nästan oläslig om man har Mac. Jag läser den genom att kopiera all text på sidan, klistra in i ett ordbehandlingsprogram och läsa där. If there's a will, there's a way.

Jag är trots allt lite förvånad över att jag inte sett mer i svenska medier om det bevakningssamhälle som Bush nu försöker bygga upp i USA. (Per Agerman i Affärsvärlden är ett undantag.)

Jättedatabasen med alla amerikaners totala inköp (se notisen nedan), ska dessutom samköras med andra data som visum, utbildning, inkomst, anställningar, telefonsamtal, brottsregister etc...

Att det dessutom är den gamle spiondömde amiralen Poindexter som ska sköta detta system (eufemistiskt kallat Total Information Awareness Program) borde väl i alla fall trigga någon blaska? (Poindexter var en av huvudpersonerna i Iran-Contrasskandalen, där amerikanska vapen olagligt såldes till fienden Iran och pengarna skickades till Contras i Nicaragua). Eller läser jag för få tidningar?

Cory Doctorow på Boing Boing länkar till ett motinitiativ: en uppmaning att ta reda på så mycket som möjligt om John Poindexter och publicera det på nätet.

Skulle de elektroniska övervakningssystemen verkligen kunna spåra verkliga terrorister? Robert Fisk citerar en amerikansk underrättelseofficer om den pågående jakten på Al-Quaida:

"We didn't catch whom we were supposed to catch," the officer told me. "There was an over-expectation by us that technology could do more than it did. Al-Qa'ida are very smart. They basically found out how we track them. They realised that if they communicated electronically, our Rangers would swoop on them. So they started using couriers to hand-carry notes on paper or to repeat messages from their memory and this confused our system. Our intelligence is hi-tech – they went back to primitive methods that the Americans cannot adapt to."

Läs hela hos Independent News: With runners and whispers, al-Qa'ida outfoxes US forces. (Läs sen gärna Blind Hönas notis om krigsspelet som Pentagon förlorade en gång till.)

En av de hetaste bubblarna inuti den stora IT-bubblan var CRM - Customer Relations Management.

CRM-profeterna utlovade att företagen genom att samla alla data om de inköp människor gjorde, skulle kunna göra exakta förutsägelser om vad de skulle vilja köpa därnäst. ("Relationship" var en förskönande omskrivning; total övervakning var vad det egentligen handlade om.)

Detta var en verkligt våt dröm för företagen: de skulle kunna målstyra reklam och erbjudanden till kunderna med dittills ouppnåelig precision. En artikel från den tiden började så här: "Kontokortsföretaget visste att Peter och Eva skulle skiljas redan innan de visste det själva. Genom att analysera deras köpmönster...".

Det utlovade resultatet var högre vinster och nöjdare kunder. (Vi konsumenter förutsattes vara tacksamma, eftersom vi bara skull få det som vi mest önskade oss, och slippa oönskad reklam. )

Jag skrev en lång artikel om att det där inte var möjligt. Att härleda intentioner från handlingar är otroligt svårt; i grunden ingenting annat än det stora AI-problemet - att ge datorer mänsklig erfarenhet och sunt förnuft, ett projekt som gick in i väggen för många år sedan. Däremot fanns en påtaglig risk för missbruk. Fast jag publicerade den aldrig. (Andra påtalade risken för integritetskränkningar men verkade tro att systemen ändå skulle kunna fungera.)

Idag är CRM-branschen i vanrykte. CRM-system är dyra, komplexa och har inte levt upp till ens mycket nedskruvade förväntningar, konstaterade McKinsey nyligen.

Så döm om min förvåning när jag ser att CRM nu flyttat in i Pentagon. CRM har blivit TRM - Terrorist Relations Management. "Pentagon to Track American Consumer Purchases", rapporterar starkt konservativa Fox Channel:

"A massive database that the government will use to monitor every purchase made by every American citizen is a necessary tool in the war on terror, the Pentagon said Wednesday (November 20).

Edward Aldridge, undersecretary of Acquisitions and Technology, told reporters that the Pentagon is developing a prototype database to seek 'patterns indicative of terrorist activity.' Aldridge said the database would collect and use software to analyze consumer purchases in hopes of catching terrorists before it's too late.

The database (---) would look for telltale signs of suspicious consumer behavior. Examples he cited were: sudden and large cash withdrawals, one-way air or rail travel, rental car transactions and purchases of firearms, chemicals or agents that could be used to produce biological or chemical weapons."

Ja, herregud. Tror de verkligen att detta skulle kunna fungera? Tänk om olika personer köper ingredienserna till bomberna? Eller - ett litet påpekande som kanske sätter mig på USAs lista över gynnare av terrorism - tänk om självmordspiloterna är så djävulska att de till och med köper tur-och retur-resor fast de inte avser att utnyttja returbiljetten??

Har överblina CRM-säljare duperat Pentagon-generalerna? Är det avdankade Stasi-agenter som insett att drömmen om total övervakning bäst kan realiseras i världens tekniskt mest avancerade stat? Eller finns det andra skäl att bygga ett sådant system? Den liberala kritiken i USA mot Bush-administrationen hävdar att regeringens reformer och initiativ genomgående är till för att gynna storföretagen, men kläs i termer av att gynna medborgarna. Är det den verkliga idén: att ge storföretagen tillgång till alla data om våra liv? Jag vet sannerligen inte. Jag vet inte.

Läs både nyhetsartikeln och ett kritiskt inlägg på Fox News.

Flygtillverkaren Boeing ändrar proceduren för att köpa mjukvara. Användbarhet - här definierat som "the ease with which end users can be trained on and operate the product" - kommer att bli ett lika grundläggande inköpskrav som funktionalitet, pris och systemkrav.

Skälet är framför allt ekonomiskt: man måste få kontroll över IT-kostnaderna.

"We simply can't afford to pay for products that cost us a lot of overhead anymore," säger Keith Butler på Boeing's Phantom Works FoU-avdelning till Computerworld. När ett program har tusentals användare kan dålig design kosta miljoner dollar i förlorad tid och produktivitet, säger han.

Läs mer på Computerworld: Users Begin to Demand Software Usability Tests. Se ockå På Kornet-artikeln Så mycket kostar en användbarhetsmiss.

En svensk kommun - och den stränga jultomte-sekretessen förbjuder mig att berätta vilken - ger läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" som julklapp till alla sina lokala webbredaktörer. Ho-ho-ho!

AltaVista förlorade platsen som ledande sökmotor när de fick för sig att bli en "portal" med otaliga tilläggstjänster, knappar, länkar, nyhter. Nu gör de helt om och satsar på enkelhet för att återta förstaplatsen från Google.

"We've listened to what people would want, if we are to regain our leadership in search, and it's a simple site that gives the best results," säger Kevin Eyres, general manager hos AltaVista International. (Riktigt så spartanska som Google har de dock inte lyckats, vågat eller kunnat göra sig.) Läs mer i Guardian Online: The search goes on.

Jag gick upp klockan fyra för att se leoniderna. Det var fåfängt; låga moln över Stockholm fångade upp ströljuset från staden och gav en sjukligt orangelysande natthimmel. Inte minsta leonid gick att se falla.

Men sedan ramlar Internetworld ner i brevlådan: På kornet fick åtta stjärnor (av tio). Undrar var de sista två stjärnorna föll bort? Kanske någon såg dem falla och önskade sig något.

Åtta stjärnor - det är i alla fall dubbelt så mycket som den här leoniden.

Ett stort läkemedelsföretag, verksamt i Sverige, har en avdelning på sin sajt för den som vill börja jobba inom företaget. Den sidan har följande titel:

XXX AB - arbetssökande, b12 brist, blodpropp, bröstcancer, byta jobb.

En karriär inom XXX i sammandrag?

Titeln finns i TITLE-tagen och är det som syns i sökmotorernas träfflista, i listen överst i webbläsarfönstret och i Favoriter-listan. I På Kornet-artikeln "Till sidtitelns försvar" skrev jag om hur riskabelt det är att bortse från titlar på webbssidorna. Det här exemplet hade jag inte då.

Jag tror inte jag berättat att läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" används på media - och kommunikationsvetenskapliga programmet vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. (Sedan tidigare används den på Poppius journalistskola och Berghs).

Jag utlovade Ebba-tshirts med devisen "enklare blir bättre, alltså" åt de tre första som hörde av sig om Kornet-artikeln om enkelhet.

• Mårten Jernberg på Läkemedelsverket kom med knapp marginal in som trea.
• Thomas Kullberg på Migrationsverket var aningen snabbare.
• Men allra först var Freddy Gustavsson från Hamburg (se där vad man kan tjäna på att stiga upp tidigt en måndasgmorgon).

T-tröjorna kommer inom några dagar. Tack till alla som hörde av sig, med mejl och synpunkter!

Själv skulle jag gärna se att Ebba hade ännu fler vapendragare, landet runt. Om du vill ha en egen tröja, skicka mig ett mejl så kan det ordnas.

Gissa vad som väcker mest uppståndelse bland medpassagerarna i Stockholms tunnelbana: om man tar fram en avancerad digital handdator och börjar tumma på, eller om man tar fram en pennvässare och börjar vässa en vanlig blyerstpenna.

Kolla sedan, om du har lust, en digital applikation skapad med blyertspenna av Yugo Nakamura.
Alla notiser om webb och IT

http://us.news2.yimg.com/us.yimg.com/p/cx/uc/20021031/ft/ft021031l.gif

En redovisning av seminariet om tillgänglighet i onsdags finns nu Klarspråksgruppens sida hos regeringen. Hos regeringskansliet kan man också se rörliga bilder från seminariet; gå till sidan för webbutsändningar så hittar du en länk till utsändningen. Alla notiser om webb och IT

Vid Sverige Direkts 5-årsjubileum i veckan (24 oktober) talade Lars Ilshammar om hur historiens ironi slagit honom vid ett besök i Moskva nyligen.

I det ryska rymdflygcentret utanför Moskva hade han fått se hur man byggde om gamla interkontinentala kärnvapenmissiler (dödsmaskiner som i väst kallades SS-19). Deras nya jobb: att lyfta kommunikationssatelliter till omloppsbana runt jorden.

Ironin ligger i detta, menade Ilshammar: att själva grunden till internet var den amerikanska militärens vilja att skapa ett decentraliserat kommunikationsnät, som kunde stå emot en sovjetisk kärnvapenattack. Idag används just det konkreta hotet - de interkontinentala kärnvapenbärarna - till att skjuta upp satelliter som ska ge oss ett ännu bättre internet.

Det är en bra bild; men hela bilden är till och med ännu intressantare. Även amerikanska gamla kärnvapenraketer (kända under namnet Atlas-5) byggs om för att skjuta upp kommunikationssatelliter. Men i dem sitter idag ryska raketmotorer; för de har visat sig vara både kraftfullare och pålitligare än de amerikanska.

Så medan Moskvas raketer förlorade det kalla kriget, har de idag slagit sina konkurrenter på den fria marknaden.

Och den raket, som var avsedd att släppa domedagsbomber över Ryssland, har alltså gjorts mer kraftfull av just de människor som den var avsedd att förinta.

DN Kultur i torsdags, 24 oktober. På sidan 4 kommenterade Göran Rosenberg nedläggningen av Moderna Tider: "en devalvering av det genomtänkta skrivna ordet", och han påminner om lika nedlagda Månadsjournalen. Tidskrifter, säger han "är det sista vi har kvar av ideburen journalistik. Så började journalistiken".

Men flyttade man blicken bara några centimeter åt höger i papperstidningen, hade sidan 5 en artikel om webbloggar. Oivvio Polite spårade bloggen tillbaka till just journalistikens vagga, de engelska kafferummen på 1700-talet, och till den amerikanska revolutionen där "medierna var Benjamin Franklin och en rad andra personer med var sin tryckpress".

Om det slutligen kommer att kallas "bloggar" eller nåt annat vet jag inte, men nog tror jag att nätet/bloggen är framtiden för det idéburna skrivandet (när tidskrifterna går i graven). Undrar bara om eller när Göran Rosenberg upptäcker det?

I papperstidningen ligger texterna alltså och skaver mot varandra, som två båtar som tvingats förtöja reling mot reling. På nätet seglar artiklarna fritt, men som i tjocka; ingen av dem syns från den andres däck. Se där en viktig egenskap hos papperstidningen: mötet mellan oväntade delar.

Här är adresserna till DNs sajt: Rosenberg om Moderna Tider och Oivvio Polite om webbloggar.
Läs också Gustavs kommentar på Det perfekta tomrummet, och följ hans länk till avhandlingen om svensk tidningshistoria.

En av de saker jag samlar på är moderna hieroglyfer: de svårbegripliga symboler, som man ofta kan hitta på elektroniska apparater, men ibland också på webbplatser.

Det är oklart vilket språk dessa fantasieggeande lämningar egentligen representerar. Vi vet inte hur det kan ha låtit, eller vilka som kan tänkas ha talat det; kanske var det, som en del hävdar, njineer-folket.
För att dechiffrera dem krävs en viss språklig uppfinningsrikedom. Fast ofta är deras betydelse uppenbar; det svåra är istället att begripa varför detta tecken placerats i just det sammanhang där vi hittar det.

Ta symbolerna här till vänster till exempel. De hittades på telefoner av märket Alcatel. Forskningen är enig om att den övre symbolen har innebörden "Dra åt skogen".

På samma sätt tycks det uppenbart att den nedre symbolen betyder "Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse, utan att passera Gå".

Vad vi idag inte vet är varför dessa funktioner fanns med på en telefon. Sannolikt har det att göra med någon form av kult eller religion.

Vet du fler hireoglyfer av det här slaget? Tipsa i så fall forskningen.

I morgon, torsdag den 23, kommer jag att vara moderator på konferensen "Tillgänglighet på webben - hur man gör webbplatser som passar alla", som ordnas av Regeringens Klarspråksgrupp, Sverige Direkt och Handikappombudsmannen.

Konferensen, som hålls i Rosenbad, är redan fullbokad, men du har en möjlighet att följa konferensen via webbutsändning; mer info finns på konferensens sida hos regeringskansliet.

Nils har börjat använda nya Nokia 7650, och berättar att hans telefon ("fast egentligen är det mycket mer än en telefon") kan synka adressbok och kalender med Outlook, hantera epost från flera olika konton, skicka MMS via en separat tjänst (eftersom Telia inte har någon MMS-server ännu), köra WAP, ta bilder, skicka dessa till en särskild server ... allt med föredömliga menyer: "precis så här ska bra användargränssnitt vara".

Men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk: enkelheten gäller inte konfigurationen - det man måste göra för att koppla ihop telefonen med alla dessa tjänster. För att få det att fungera behövs minst en ingenjörsexamen, menar Nils (hans egen är från teknisk fysik på KTH).

(Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net om hur en testgrupp också prisade Nokia. Dock fick ingen av dem försöka sig på att konfigurera telefonen.)

Niklas Dahlin på Webbinkarnationen har hittat den här fantastiska historien, som åtminstone jag fullständigt missat: En amerikansk marinkårsofficer som spelade Saddam i ett övningsscenario sänkte den amerikanska flottan och vann. Ingen lärde sig något av det - han blev beordrad att inte göra om det.

Marinkårsofficeren Paul Van Riper överraskade den amerikanska sidan genom att inte spela efter USAs förutsättningar:

"'You're going to have to use cellphones and satellite phones now', they [= spelledningen] told me. I said no, no, no - we're going to use motorcycle messengers and make announcements from the mosques," he says. "But they refused to accept that we'd do anything they wouldn't do in the west. (...)

Faced with an abrupt and embarrassing end to the most expensive and sophisticated military exercise in US history, the Pentagon top brass simply pretended the whole thing had not happened. They ordered their dead troops back to life and "refloated" the sunken fleet. Then they instructed the enemy forces to look the other way as their marines performed amphibious landings."

Att låsa sig vid sitt eget sätt att tänka är livsfarligt (inte bara i krig). Och det finns en påtaglig risk om ens sätt att tänka har kodats ner i formella modeller och dataprogram, där det blir mycket svårare att urskilja, och därför ifrågasätta. I "When things start to think" skriver Neil Gershenfeld i kapitlet "Bad words" om "a belief in magic software bullets, bits of code that can solve the hard problems":

"At still one more conference on mathematical modeling I sat through a long presentation by someone from the Defense Department on how they are spending billion of dollars a year on developing mathematical models to help them fight wars. He described an elaborate taxonomy of models of models of models. Puzzled, at the end of it I hazarded to put up my hand and ask a question that I thought would show everyone in the room that I had slept through part of the talk (which I had). I wondered whether he had any idea whether his billion-dollar models worked, since it's not convenient to fight wars to test them. His answer, roughly translated, was to shrug and say that's such a hard question they don't worry about it. Meanwhile, the mathematicians in the former Soviet Union labored with limited access to computers and had no resources but to think. As a result, a surprising fraction of modern mathematical theory came from the Soviet Union, far out of proportion to its other technical contributions."

(Gershenfeld borde veta, som skrivit en lärobok i matematisk modellering.)

Originalartikeln "Wake up call" fanns i Guardian i förra veckan.

Du kan läsa ett utdrag ur When things start to think på amazon.com.

Gustav Holmberg på Det perfekta tomrummet hakar på 3G-diskussionen nedan: läs hans plädering för wifi-nät baserade på 802.11-standarden (det man har om man har ett trådlöst nätverk hemma eller på kontoret) istället för de dyra 3G-näten.

Idag är sista anmälningsdagen för vårterminens utbildningar vid Stockholms Universitet.

Dagens absolut viktigaste besked är naturligtvis om det räcker att skicka ansökan med posten idag, eller om den måste lämnas in under dagen. Det borde naturligtvis stå på www.su.se:s förstasida.

Men nej. Och, klickar man på länken Anmälan, antagning får man bara en allmän text om hur många kurser som ges. Var kan det finnas?

• Under Antagning fanns länken Frågor. Men inget svar där.
• Inte heller under länken Regler - mitt andra försök.
• Inte under länken Viktiga datum.
• Texten säger att regler finns i utbildningskatalogen. Men i den hittar jag inga besked om datum.
• Inte under länken Telefon- och öppettider.
• Inte under länken Inför terminsstarten.

Ingenstans, således. Jag försökte igen: jo, det fanns mitt inne i texten på sidan Viktiga datum - i en parentes (poststämpelns datum gäller). Jag hade missat det när jag jagade igenom sidorna, för jag föreställde mig en tydlig rubrik eller festilad text.

Stockholms universitets webb är inte dålig. Men exemplet visar dels hur besvärligt det är att sätta rubrik på och sortera information; dels hur svårt det är (för många organisationer) att hantera mediet (se också På Kornet-artikeln om Rötmånad på webben).

Dagliga uppdateringar är onödiga för de flesta webbplatser. 99 dagar av hundra struntar användarna i dem. Men en särskild dag går vi dit, och förväntar oss den mest relevanta informationen för dagen. Driver du en sajt är det viktigt att identifiera just de där dagarna, och fråga dig: vad vill användarna veta just idag?

DN skriver 12 oktober om 3G-telefonins möjligheter för döva. Några nya mobiler kan spela in och skicka rörliga bilder, som ett så kallat MMS. Döva skulle därför kunna skicka meddelanden till varandra på teckenspråk, och bli 3G-pionjärer, tror en "doktor i mobilt Internet".

Det låter ju rimligt först - tills man funderar på hur det faktiskt ska gå till. Döva tecknar normalt med båda händerna. Vem ska då hålla i telefonen/kameran? Man kan alltså knappast skicka ett tecknat MMS själv, utan måste be någon annan hålla i mobilen och filma medan man tecknar.

Vill man att en tredje part ska veta vad man vill säga till den man ringer? Finns det ens alltid en tredje part till hands?

Betänk dessutom att man säkerligen vill titta igenom den inspelning som gjorts innan man sänder den. Kom allting med? Blev det tydligt? Det kanske måste göras om? Skillnaden mot SMS, som man granskar och korrigerar samtidigt som man skriver, är väsentlig.

Bilden behöver dessutom visa mer åtminstone övre delen av överkroppen. Kommer då den som tittar att kunna urskilja de finare detaljerna i tecknen på mobilens lilla skärm?

Man kan också fundera över hur mycket batterikraft det kan ta att spela in och att titta. Hur många tecknade MMS kan man skicka innan strömmen tryter?

De döva som DN intervjuat skickar upp till 30 SMS per dag. Hur många tecknade skulle de ens ha råd med? MMS tar mer bandbredd och kommer att vara dyrare än SMS. De döva sparar redan idag på SMS-slantarna genom att låta avsiktligt missade samtal (som ju blir gratis) bilda en kod: Ett missat samtal betyder ja, två nej.

Bubbelvarning: Men visst vill man ha en mobil med kamera så småningom, och visst kommer man att skicka bilder. Vad som oroar mig är att 3G uppvisar denna naiva framtidsoptimism som vi känner igen ända sen femtiotalet, när det försäkrades att vi alla inom kort skulle ha flygbilar, äta matpiller och bo i hus som när som helst kunde flyttas runt med helikopter. Utan tvekan fiffiga uppfinningar, i princip dessutom möjliga - om man bortsåg från en del praktiska frågor. Och dessutom svåra att förklara den verkliga nyttan med.

Det skulle kanske inte heller vara så farligt, om det inte kändes som man hängt upp hela Sveriges framtid inklusive min framtida pension på att vi ska skicka digitala vykort till varandra.

Det är också tydligt att bilden av 3G är starkt förskönad i reklamen. Det har stora likheter med hur man för några år sedan försökte sälja det förra mobila undret, wap-telefonerna. I annonserna då klippte reklambyråerna in knivskarp text och diagram med en upplösning långt över den som mobilernas små teckenfönster kunde visa. Samma sak idag: i reklamen har kameratelefonerna en bildkvalitet som vida överstiger den reella.

Dessutom bibringas vi uppfattningen om att 3G ska ge oss chans att se långfilmer på mobilen, eller "riktig" bildelefoni - som när DN refererar en av de intervjuade döva:

"Emil är mycket mer positiv till 3G-telefoner. Han vill absolut ha en sådan och tror att det kommer att bli lättare att kommunicera för döva, då man kan samtala visuellt."

Men "visuella samtal" - tvåvägs bildtelefoni i realtid - är det knappast fråga om ens i 3G-nätet; det handlar om att skicka inspelade snuttar på idag max 20 sekunder.

Olycksbådande är också att båda DNs intervjuade föredrar Nokias bildtelefon framför Sony Ericssons. Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net att Nokia sopar golvet med Sony-Ericssons nyaste mobiltelefoner. Undermålig användbarhet och förvirrande menyer hos Sony-Ericsson-mobilen gjorde att ingen i testgruppen ville ha den, trots att de först tyckte den var snyggast.

"INSTRUKTIONER: För resultat som kan vara de finaste, det är våra råd att ALDRIG hålla dessa knappar två gånger!! Utom batteriet. Näst genom (någonting) jordedel kan hända en stor ström! Men. Om det inte ställer ut problem, sådan rotation är en mycket underhållsåtgärd, som en vänlig (någonting) synpunkt från Ritning B."

Det där exemplet är satir. Men verkligheten är minst lika bra; ibland ännu bättre. Radioprogrammet Tendens idag torsdag tar upp obegripliga manualer, och citerade ur instruktionsböcker som varnade användaren för att "genomborra batterierna", och påpekade att barn inte borde använda apparaten eftersom de riskerade att "komma i kontakt med varma flator".

Programmet frågar bland annat varför inte konsumenterna kräver bättre instruktionsböcker - och varför bra manualer inte är ett säljargument för företagen.

Tendens går i repris ikväll 22.25, efter det går det utmärkt att höra programmet på nätet - gå till www.sr.se/p1/tendens/.

"24-timmarswebben" är en samling basregler för hur webbplatser ska bli mer tillgängliga och mer användbara, utgivna av Statskontoret. När de publicerades i våras kunde du här På Kornet läsa en intervju med Tommy Sundström, som tagit fram riktlinjerna.

Den 17 oktober har du chans att lyssna på Tommy på ett frukostseminarium hos Orange Interactive.

Tommy berättar bland annat om hur de nya reglerna påverkar dig. För fast reglerna i första hand är avsedda för myndigheters webbplatser, har de fått gensvar långt utanför myndighetssfären. Förmodligen kommer de att skapa en standard för alla som sysslar med informationsrika webbplatser. Kan tillgänglighet till och med vara ett konkurrensmedel?

Seminariet är kostnadsfritt och äger rum 08.30 - 10.00 på Baldersgatan 2 i Stockholm. Från kl 08:00 bjuds du på frukost och möjlighet att hälsa på övriga seminariedeltagare innan föreläsningen börjar.

Är du intresserad,kan du anmäla dig till karin.safstrom@orangeinteractive.se. Men antalet platser är begränsat, så anmäl dig så fort som möjligt!

Jag har absolut ingen aning om varför Google gör så här satte en länk till microsoft.com högst på listan om man sökte på "go to hell". Men, efter någon dag hade de i alla fall ändrat detta... (uppdaterat 1 oktober).

Du har ännu några dagar på dig att besöka BBCs vetenskapssidor och rösta om huruvida Apollo-projektet var en amerikansk propagandabluff, som lurat världen i mer än 30 år...

Vet ni vad det står överst på sjukanmälningsblanketterna från Försäkringskassan numer? Jo, det här:

OBS! Blanketten kan ej skickas med epost!

Först verkar det bara vara absurt. Man kommer att tänka på skrönor om folk som trott att datorns cd-spelare var en kaffekoppshållare. Har någon verkigen försökt knöla in blanketten genom diskettfacket - och hur skulle i så fall Försäkringskassan veta det?

Efter lite tänkande förstår man att det snarare är så att människor har skannat in sin ifyllda blankett och mejlat den till kassan - eftersom det blir allt svårare att få tag på ett vanligt frimärke (som därför inte alls är vanliga längre). Istället försöker man - med den desperates uppfinningsrikedom - att hitta nya, kreativa lösningar på problemet.

Det ger i alla fall lite relief åt den rapport om kvinnors användning av Internet som IT-kommissionen presenterade i förra veckan. Kvinnor saknar framför allt bra internet-tjänster för att hantera vardagen för familjen: boka tid på vårdcentralen, kontakter med skola, och liknande. Enkla saker - skenbart - men som med sakernas tillstånd idag stjäl mycket tid och ansträngning.

Förslagen är inte så särskilt märkvärdiga, och urvalet av intervjuade är litet, men tendensen är klar: det finns en stark vilja att se bättre tjänster på nätet - framför allt från den offentliga sektorn. Och de måste vara enklare att använda.

Och om de inte erbjuds får man alltså försöka uppfinna dem själv - med dator, skanner och ett just mejlprogram.

En kättersk fråga är väl bara vad som vore den bästa lösningen på problemet. Att lägga ner några hundra konsultmiljoner på att bygga ett riksomfattande elektroniskt system, där man kan sjukbekräfta sig själv (men inte socialdemokratiska riksdagsmän) med säkerhet och sekretess?

Eller - med tanke på att posten ändå gör sitt bästa för att minska frimärksförsäljningen - bara återinföra de portofria kuverten för blanketten?

Ladda ner: Rapporten "Om kvinnors användning av Internet, eller När kvinnan äntligen har tid sitter mannen framför PC:n" i pdf-format från IT-kommissionen (167 kB).

Stefan Pelc från www.funka.nu kommenterar funderingarna om det behövs ett nytt begrepp för användbarhet i På Kornet-artikeln "Det stora SMS-mysteriet, eller: Varför användarvänlighet inte räcker":

"Ordet användarvärd är något som jag tycker borde användas. På Certec i Lund, Institutionen för designvetenskaper (www.certec.lth.se) används detta ord ofta.

Vi kan ganska lätt ta reda på hur använbart något är. Men hur värd är användandet av en viss miljö, produkt eller tjänst? Det borde fler designers och tekniker tänka på!"

Min bok "Att skriva för webb är att skriva för publik" är till stor del avsedd för ovana skribenter, till exempel för dem som plötsligt fått ansvar för att försörja företagets webbplats med texter.

En motsvarighet på bildområdet är Göran Segeholms bok "Den ofrivillige fotografen". Den är tänkt just för dem som tvingas fotografera, utan att de känner sig som fotografer.

Länge har webben varit ett rent textmedium, men med digitalkamerornas intåg, större bandbredd hos mottagarna, och publiceringssystem som blir bättre på att hantera bilder, blir förutsättningarna för lägga in bilder på sina sidor bättre.

"Den ofrivillige fotografen" är inte direkt skriven för webben; men jag tycker man har stor nytta av råden i alla fall.

Just nu kan man köpa boken på rea för bara 50 spänn från Redaktörsförningen interna mediers webbshop, vilket är ett rent fynd.

Du kan läsa mer om boken såväl hos redaktörsföreningen (via länken ovan) som på Göran Segeholms egen sajt, som är ovanligt ren och snygg. (Göran har dessutom "kommit ut" som mummie - efter Blind Hönas definition...)

I juli skrev jag en notis om Försäkringskassorna IT-problem här på Blind Höna.

Systemet har nu förbättrats en aning, skriver Social Försäkring. Samtidigt har Försäkringsanställdas förbund låtit konsulter undersöka systemet på ett mer övergripande plan:   

"Av åtta variabler, t ex omväxling i arbetet och möjligheter till kontroll och påverkan, finns ingen som har utvecklats positivt. Exempelvis anser 80 procent att omväxlingen i arbetet har minskat och 75 procent att den egna kontrollen av arbetsprestationen har minskat.

Läs hela på Ärendehanteringssystemet: Nya versionen bättre – men inte bra (länk direkt till artikeln, förbi framesetet). Social Försäkring har adressen www.socialforsakring.net.

Apropå notisen om nedladdning om musik (och, i viss mån, notisen om ett digitialt nationalbibliotek): Ruben Bolling på salon.com avslöjar en djävulsk konspiration.

Länken kommer via klipspringer på I dåligt sällskap - ytterligare en läsvärd blog som dykt upp senaste tiden (har tyvärr lite designproblem för Mac-besökare, men det kan nog fixas).

Vad en webblogg egentligen är väl lite oklart. För mig är det viktigaste att den har en personlig röst, en egen stil.

Jag har tidigare tipsat om Erik Stattins mymarkup.net och Gustav Holmbergs Det perfekta tomrummet (som nyligen bloggade om hur det kan komma sig att en ny, datoriserad bibliotekskatalog är sämre än den tidigare).

Nätkreatur av Peter Löfgren i Helsingfors är också en ny, trevlig webblog (eller webbkrönika, som det nu böjar kallas).

Dessutom har Tommy nu tagit upp nyhetsförmedlingen på webblogg.net igen. Genomgången av försvunna domännamn, som IAmCarbonatedMilk.com eller HoneySorryIAmWrong.com (också på salon.com) måste du bara läsa!

Avgränsningen mellan en webblogg och en dagbok på nätet är inte alltid så klar. En del webbloggar handlar mest om vad bloggaren hyrde för film igår och åt till frukost i morse, och det är ungefär lika intressant som det låter. Men så snubblar man över någon som faktiskt tar tag i en och ruskar om; - som Eva på karlavagnen.nu (klicka på "Dagbok") - någon som faktiskt berättar om det där vi alla kämpar med: pengar, barn, självkänsla, kärlek, på ett sätt som känns alldeles trovärdigt.

För knappt ett år sedan skrev jag en artikel här På Kornet om hur nyhetssajterna agerade under terrorattackerna i USA. Har du inte läst den tidigare, kanske du vill göra det idag: Webben kan bli en god dementimaskin.

Från Ett förslag 1955 till Framtidslandet år 2000. Lördagen den nionde november ordnar ABF i Stockholm ett heldagsseminarium om Sven Lindqvists författarskap, under rubriken "Sanningen som svetslåga". Medverkar gör bland andra Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl och regissören Etienne Glaser.

Vill du delta i seminariet, eller beställa mer info (som sägs komma så småningom), kan du mejla till kultur@sthlm.abf.se.

Sven Lindqvists sajt har precis i dagarna (äntligen!) uppdaterats med artiklar från i år (hitta den via På Kornets guldkorn).

Det mest intressanta är "Digitalisera dikten!" - en inledning till ett seminarium hos Svenska Akademien i april i år. Sven Lindqvist argumenterar för "ett digitalt nationalbibliotek (---) en digital dubblett till nationalbibliotekets samlingar av tryckta texter."

Alla tryckta skrifter måste ju skickas till Kungliga Biblioteket (så kallade pliktexemplar). Men idag har ju så gott som alla trycksaker funnits i digital version innan de trycks. Varför inte utvidga pliktexemplarslagen till att också omfatta en digital version av verket? Framtida forskning skulle få ett ypperligt verktyg för att söka efter begrepp, skapa så kallade konkordanser, och så vidare."

Resultatet är enligt ett nyhetsbrev i pdf-format på Svenska Akademins sajt att en utredare ska undersöka förutsättningarna.

Akademin har i någon mån börjat arbeta i samma anda, och börjat lägga ut sin klassikerserie på sajten - hittills sjutton verk, från Kjellgren till Lars Göransson, i pdf-format.

Ett par PC-tillverkare har övergett Microsoft. En del av deras modeller leveras nu med Word Perfect från Corel, istället för med Bill Gates programvaror, vilket väckt en viss uppståndelse (till exempel i New York Times).

Jag är inte någon fundamentalistisk Microsoft-hatare, men gillar inte heller Word: alltför många funktioner som jag aldrig använder.

När program blir väldigt komplexa uppstår ibland effekter, som inte tillverkarna föreställt sig - på gott och ont. Words rättstavningsprogram kan till exempel på ett oväntat sätt berika det svenska språket.

För att hantera svenskans sammansatta ord har Word inte bara en ordlista, utan också en uppsättning regler med vilka den analyserar ord den inte känner igen. Om vissa villkor är uppfyllda gissar den att ordet är korrekt, och godkänner det, trots att det inte står i ordlistan.

Jag skulle skriva ett sammansatt ord som slutade på -rättighet. Jag snubblade på tangenterna och ett b smög sig in mellan ordleden; det blev alltså "-brättighet" istället.

Rättade rättstavaren? Nix. Ordet är helt OK, kom Word fram till: -ig-het är en ändelse som kan hakas på slutet av ord (som pratighet eller glättighet), och brätte är ett ord som det hittar i sitt lexikon (hattbrätte, nämligen).

Så tack vare Microsoft finns nu ett passande uttryck för den kräsne kunden i hattaffären: "Nej, jag är inte riktigt nöjd med den här modellens brättighet - ni har ingen sombrero istället?"

Sitter som en smäck, som man brukar säga.
(Har du fler exempel på Word-hyss? Mejla mig.)

Mer från Montana, detta USAs Norrland, som har gott om skog, berg och vattenkraft men är en av de fattigaste delstaterna.

När elmarknaden avreglerades för ett par år sedan utlovades valfrihet och lägre priser. Det stabila och lokalt ägda kraftbolaget, Montana Power, sålde dammar och kraftverk till några giganter i kraftbranschen. Istället omvandlade det sig själv till internetleverantör, under namnet Touch America.

Nu vacklar bolaget på ruinens brant. Och de nya kraftföretagen har mångdubblat elpriserna, vilket drivit åtskilliga bolag i delstaten i konkurs.

Priserna rusar nu i höjden också för privatpersoner. En gräsrotskampanj mobiliserar därför för att köpa tillbaka kraftverken. Men bolagen, uppbackade av den republikanska delstatsregeringen, satsar miljoner på en motkampanj.

Det som sker i Montana är bara en del av en bred motreaktion mot skandalerna på tele- och energimarknaderna (energi var Enrons ursprungliga affärside, innan den ersattes av bokföringsfiffel). Och medan DN rapporterar om att elbolag misstänks ha manipulerat kurserna på den nordiska elbörsen, har samma erfarenheter gjorts i Kalifornien. Förundersökningar pågår om just misstänkt manipulering av elpriser. Avregleringsexperimentet kan ha kostat staten 30 miljarder dollar.

Läs hela hos New York Times: Cheap Power Gone, Montana Is to Vote on Buying Dams

Om någon är intresserad, kommer jag att hålla tre kurser på Ordfront i höst.

Design för Internet (16 oktober) är en endagskurs, en översikt i raketfart av några grundläggande riktlinjer som gör det lättare att skapa bra webbplatser. Avsedd för dig som ansvarar för en webbsatsning i en organisation eller ett företag, snarare än för rena webbdesigners. En grund för kursen är resonemanget om tre sorters design här på Kornet, men med fler exempel och detaljer. (Läs mer om kursen hos Ordfront.)

Idéer om layout är fyra föreläsningar för dig som jobbar med papperslayout och vill ha nya idéer. Du kanske är informatör, har hand om en personaltidning eller ett nyhetsbrev, och vill ha idéer och råd om hur man jobbar effektivt med layout. Fyra onsdagkvällar med start 30 oktober. (Mer info hos Ordfront.)

Skriva för webb, slutligen, går fyra tisdagkvällar med start 5 november. En kurs som bygger på boken "Att skriva för webb är att skriva för publik". (Mer om kursen på Ordfronts sajt.)

Ordfront har också en lång rad andra intressanta kurser om layout och form och om språk och skrivande - leta själv (du kan utgå från någon av länkarna ovan). Vill du anmäla dig, finns också ett anmälningsformulär på sajten.

Jag skrev om att de gängse annonsstrategierna för webben är kontraproduktiva i På Kornet-artikeln "Hur annonserna inte fungerar".

New York Times skriver nu hur America Online drastiskt skär ner antalet annonser i sin online-tjänst.

In recent years, each annual update of the America Online service offered more space devoted to advertisers, more promotions for high-tech gadgets, and more links to other divisions of AOL Time Warner in hopes of impressing Wall Street with the potential for synergy.

Men det visade sig att medlemmarna röstade med fötterna och övergav tjänsten:

...late last year, AOL's monthly surveys found member satisfaction starting to dip. Mr. Leonsis formed a task force to look at why members were canceling their service. It zeroed in on pop-up advertisements, a longtime feature and to many a longtime annoyance. As revenue began to fall last year, AOL had increased the frequency of pop-ups, and members began to complain louder than usual.

A study showed that when the number of pop-up ads was cut in half for a group of members, their satisfaction improved notably. That led not only to a cutback in the number of pop-ups across the service, but was, according to Mr. Leonsis, the catalyst for a revolution within AOL.

"It became a flashing beacon for employees," he recalled. "If someone said, `I don't care about members, I care about the numbers,' we could show them the numbers."

En ny version av AOLs egen webbläsare lanseras i höst. En av företagets designers beskriver den som "a very important step backward" - mycket mer fokuserad på användarens behov och vad hon verkligen uppskattar: chat-rum och andra funktioner för att skapa nya vänkretsar på nätet (förresten, vänkrets är mitt förslag till svenskt ord för community).

Läs hela artikeln New Software (and Bosses) at AOL hos New York Times. (Den innehåller också en del intressant om fusionen mellan AOL och Time Warner, som jag berörde i en text om fusionsvansinnet för en månad sen på Blind Höna om ekonomi, media, samhälle:.)

På Blind Höna om ekonomi, media, samhälle: Färre annonser, nöjdare kunder del 2: i TV

I somras fick Sara syn på sin farmors fars skrivmaskin i sommarhuset på Gotland. När hon insåg vad det var blev hon eld och lågor. "Pappa, vi gör en tidning!"

Fram med papper; färgbandet höll faktiskt färg fortfarande - framdragningen av det hackade lite, så man fick hjälpa till lite med tummen.

Sara bestämde vad hon skulle skriva, jag fick bokstavera stavningen av en del ord. Hon bytte papper, matade i nytt, skrev mer. Lämnade plats för bilder som hon sen ritade in med penna.

Trots att vi har huset fullt med datorer och printrar har hon aldrig fått idén att göra något liknande med datorerna.

Skrivmaskinen är uppåt 75 år gammal, men fungerade direkt när vi satte igång. Till och med färgbandet hade färg, trots att det borde vara tio år sedan nån använde den.

Nu, om jag skulle vilja använda min förra dator som bara är så där fem år gammal, eller min förförra, som är knappt tio år, så skulle jag... kanske inte kunna ansluta den till elnätet, eftersom adapter-kontakten ändrats sen dess (och jag vet inte om den gamla adaptern finns kvar - sladden glappade dessutom, minns jag). Jag skulle inte kunna ansluta den till vår printer, för printerkontakten har ändrats. Och dessutom skulle jag behöva installera en ny printerdriver, och det skulle vara svårt, för programvaran till den nya printern kom bara på CD, och den gamla hade bara floppy... Jag kan inte ansluta den till min nya dator för att föra över information, för att... ja, ni förstår.

Saker jag gjorde för bara några år sedan ligger nu insprärrade i ett digitalt fängelse. Med en större arbetsinsats kan jag förmodligen få fram en del av det... kanske.

Tidningarna som Sara och jag gjorde sitter på väggen i sommarhuset.

Försäkringskassornas nya IT-system fungerar så dåligt och kostar så mycket att kontoren måste dra ner på personalen, rapporterade DN igår i en artikel.

Mer att läsa finns hos Försäkringskasseförbundets tidning Social försäkring. I artikeln "Äntligen är datorstödet på plats" sammanfattas pilotinstallationen med "Jättebra den dag det fungerar fullt ut, men än så länge fler brister och problem än väntat - inte minst ur arbetsmiljösynpunkt."

Flera av klagomålen visar sig gälla problem med informationsdesignen, det vill säga hur man kan hitta och förstå information i systemet.

• Användarna kan inte döpa och sortera mappar (i systemet kallade "korgar") på det sätt de har behov av, till exempel efter arbetsgivare.
• När dokument sparas får de förutbestämda namn som inte ger tillräcklig ledning: alla olika slags beslut kan bara kallas ”beslut”.
• Personnummer visas i systemet med tolv siffror i rad, utan det vanliga skiljestrecket före de fyra sista siffrorna, (195711131234) vilket gör dem svåra att tolka.

En erfaren informationsarkitekt hade förutsett åtminstone de två senare problemen innan systemet kom till pilotinstallation. Det första borde ha fångats upp vid användarstudier.

Läs hela på http://www.socialforsakring.net/IT/it0201a.html (länk direkt till artikeln, förbi framesetet). Social Försäkring har adressen www.socialforsakring.net.

I förra Star Wars-delen "The Phantom Menace" slutscen pressas den goda sidan av en armé av robotsoldater, som alla dock styrs via samma kanal. Pang på kommunikationssatelliten och hela armen slås ut.

Det verkade rätt osannolikt. "Why would anyone design a droid army which was entirely dependent on receiving signals from [one central computer]", frågar sig sajten Insultingly Stupid Movie Physics (värd ett besök!) i en recension.

Idag får vi veta att en brand hos Rikspolisstyrelsen på Kungsholmen i Stockholm slagit ut viktiga system hos polisens datorer över hela landet. Brottsanmälningar och förhör går inte att skriva in, från Smygehuk till Treriksröset. Man kan inte ansöka om pass. Kommunikationen ligger nere. Vi har inte kommit särskilt mycket längre än i en galax långt långt borta, för länge länge sen.

SVTS nya sajt är Sveriges sämsta, enligt Internetworld. Det är inte överraskande. Sajten som helhet har stora brister; såväl i grafisk design, interaktionsdesign som informationsdesign - jag kritiserade den i Kornet-artikeln SVTs nya sajt: design som stänger ute.

Men det finns faktiskt delar av sajten som förtjänar ett bättre betyg.

SVTs val-sajt är både ambitiös och innehållsrik.

Liksom svt.se som helhet plågas valsajten av oändliga laddningstider. Den lider också av några av sajtens allmäna designproblem. Men när man håller sig inom valsajten slipper man helt de irriterande menyerna som ramlar ur boxarna till vänster. Delsajtens egen navigation kunde varit mer samlad, men den fungerar och är inte sämre än på de flesta sajter. Och här har man lyckats fylla den form, som fungerade så dåligt på nyhetssidorna, med intressanta länkar och fylligt innehåll.

TV4 och Aftonbladet (trea respektive femma på Internetworlds topplista) har val-sajter som inte kommer i närheten av SVTs - vare sig till innehåll eller uppläggning. Viktiga inslag på deras sajter är sidor där man kan "styla om partiledarna" (knåda bilder av dem till oigenkännelighet), ladda ner loggan "I love Gudrun" till mobiltelefonen, eller "testa vilken väljartyp du är", med frågor som "Tycker du bättre om Jennifer Lopez än om kungen?".

TIll de seriösa inslagen på dessa sajter hör några torftiga, allmänna artiklar om hur valet går till, och på Aftonbladet en del länkar till tidningens krönikörers sedvanliga artiklar och krönikor (t.ex. en krönika av Jan Guillou som inte alls handlar om valet.)

DN, sjua på listan, har ännu ingen särskild sajt. SvD har en valsajt, men också den är i huvudsak en länksamling till artiklar i tidningens övriga delar.

Kontrasten mot SVTs innehåll, med bakgrunder och specialartiklar, är faktiskt slående. Aftonbladet och TV4 har schablonmässiga webbfrågor ("vilket parti skulle du rösta på idag") och tester av typen "kolla om du är folkpartist". SVT har istället ett intressant dubbelperspektiv: dels tillbakablickar på Sveriges politiska historia; dels låter man partierna måla upp sina framtidsbilder av Sverige år 2027, om just de får regera.

Något SVT har, som helt saknas på de övriga sajterna, är en ambitiös regional bevakning. Du kan välja att se valfrågor från varenda kommun i Sverige. De regionala nyhetsredaktionerna matar in nyheter. Ännu finns det inte nyheter från alla kommuner. Men här ser man något av det, som skrämde andra medier inför lanseringen av SVTs sajt: hur bra det kan bli, om SVT lyckas få sina olika delar att samverka på ett bra sätt.

Min vän Tommy Sundström på webblogg.net brukar hävda att nätet kommer att bli som amerikansk TV: fyllt med reklamavbrott (typ annonser som tar över hela skärmen) till precis hitom gränsen till det outhärdliga.

Det kan vara sant, men... nu visar det sig att man kan överlista även tv-reklamen; och allt fler tar chansen.

Efterträdaren till den vanliga videobandspelaren har "passerat en popularitetströskel" enligt International Herald Tribune. En miljon hushåll i USA har nu en Digital Video Recorder (DVR) - i huvudsak en rejäl hårddisk som kan lagra TV-program.

Med en DVR är det mycket enklare att slippa reklaminslagen. En av de senaste modellerna kan till och med ställas in på att alltid automatiskt hoppa över reklaminslagen vid uppspelning. DVR-ägare ser också bara hälften så många reklaminslag, säger en undersökning. Var femte ser ingen reklam alls längre.

TV- och reklamindustrin är villrådig. En del försöker stoppa apparaterna genom att stämma tillverkarna. Andra försöker fundera ut nya sätt att använda tekniken. Möjligheter finns, eftersom DVR-maskinerna är anslutna till internet (de hämtar programinformation och tider från en central server).

En variant är särskilda annonser, som skickas direkt till DVR-skärmen, när (och om) användaren trycker på paus-knappen.

En annan variant prövas i ett reklaminslag där sångerskan Cheryl Crow medverkar. Det är specialkodat så att DVR-ägarna - men bara de - kan se tolv minuter till av "advertainment" över nätet. Under tiden spelar maskinen in det ordinarie programmet och fortsätter att visa det, utan skarvar, efter det utvidgade reklaminslaget.

Men även om nya reklam-modeller kommer att utvecklas, verkar det finnas en viktig skillnad: de nya varianterna ger tittaren en helt annan, mycket större kontroll över mediet. På det sättet blir det snarare TV som kommer att bli mer som nätet.

- Vi måste lära oss att göra reklam som folk faktiskt vill titta på, konstaterar Mollie Weston på BestBuy.

Läs hela artikeln på International Herald Tribune.

Utmana ungarna i klassiska spel som Pong, Frogger, Space Invaders, Galaxian... och se den senaste utvecklingen bland dataspelen samtidigt. Kulturcentret Barbican i London har en stor utställning runt dataspelens 40-åriga historia, och framtid.

Två våningar fyllda med gamla och nya spel, konsoler och arkadmaskiner och relaterat material. Till det kommer några ganska udda attraktioner: spela en Space Invaders-variant där det inte är främmande rymdskepp du ska skjuta ner, utan citat av den franske filosofen Michel Focault!

Jag hade kanske väntat mig lite mer av djup och analys: utställningen är ärligt talat ganska okritisk. Stora delar är rätt lika de kommersiella spelcentra som också finns i London (eller arkadhallarna på Gröna Lund för den delen). Men kul är det. Och här spelar man gratis, sen man väl betalt inträdet (vuxna 11 pund, barn 5 pund.)

Ett uttalat syfte är att bevara dataspel. En del arkadspel finns i emulerad form, ett stort antal konsoler finns i original. Man kan också se ett av de allra tidigaste dataspelen: Spacewars, skapat 1962, som levererades gratis med datorn PDP-1 (se bilden till höger) och erbjöd förströelse för teknikerna i de laboratorier där datorn användes. Det finns förstås en motsättning mellan att bevara och samtidigt låta besökarna uppleva spelen. När vi besökte utställningen i förra veckan fungerade alla maskiner och alla handkontroller. Man får hoppas att de håller hela utställningstiden ut - till den 15 september. (Klicka på bilderna för att se dem i större format.)

Ännu en rolig funktion på All Music Guides: att själv göra "Music Maps", musikaliska "släktträd" som visar vilka band som influerat andra, och hur hela musikgenrer utvecklats steg för steg. Skrålla ner en bit på Orbitals sida på AMG så hittar du en del.

På New York Times finns också en rolig, upptäckarlust-driven funktion: listan över "most e-mailed articles". Social navigation med påtaglig Google-smak.
Det finns ingen länk till denna topplista direkt från förstasidan (i alla fall har jag inte kunnat hitta den). Men läser man en artikel, dyker det upp en länk till sidan efter artikeln. (Klicka på bilden här ovan så kommer du dit; du kan dock behöva registrera dig först.)

(Allt detta apropå På Kornet-artikeln om upptäckarglädje på webben och tidigare inlägg på Blind Höna.)

Apropå notisen här nedan om vikten av att kunna ångra sig: Fredrik Lindström skriver rätt klokt i slutet av "Världens dåligaste språk":

"Ett högteknologiskt samhälle (...) är visserligen skapat för människan och hennes bekvämlighet, men när det väl satts igång är det så komplicerat att underhålla, övervaka och reglera att människan själv lätt ställs åt sidan. (...) Vi lever i en värld där 'den mänskliga faktorn' är något negativt - inte något positivt som det väl rimligen borde vara. Än en gång tycks vårt språkbruk avslöja något centralt i vår mentalitet. Än en gång röjer vi att vi i mycket står på samhällets sida, den offentliga - inte på den mänskliga. Den mänskliga faktorn inträder när människan är mänsklig, helt enkelt. Att vi uttrycker det så antyder att vi på något obegripligt vis förväntar oss att hon egentligen skulle vara omänsklig. Den mänskliga faktorn gör sådana fel som människor normalt gör, och som vi inte tilräckligt noga garderat oss mot. Det verkar som vi accepterar att ha en värld där vi måste gardera oss mot mänsklighet."

Vilket får mig att vilja påminna om principerna Donald Norman formulerar i slutet av "The design of everyday things":

Errors are an unavoidable part of everyday life. Proper design can help decrease the incidence and severity of errors by

• eliminating the cause of some,
• minimizing the possibility of others, and
• helping to make errors discoverable, once they have been made.

(...) Proper design can make a difference in our quality of life.
(sid 216, Currency/Doubleday pocketupplagan, mina punkter)

Och när Lindström sammanfattar:

"Om vi fortsätter att försöka omskapa oss själva för att bättre fungera i vårt samhälle, genom att exempelvis teknologisera vårt språk, så har vi valt väg. Då har vi valt att omforma människan efter samhället, istället för att forma samhället efter människan."

...kan man inte låta bli att återknyta till Norman, some i "Things that make us smart" påminner om mottot för Världsutställningen i Chicago 1933:

Science finds,
Industry applies,
Man conforms

Normans alternativ är "A person-centered motto for the twenty-first century:"

People propose,
Science studies,
Technology conforms

Utforska själv Donald Normans sajt: www.jnd.org.

Apropå På Kornet-artikeln om upptäckarglädje på webben: ytterligare en massivt länkad sajt (som IMDB) är All Music Guides (www.allmusic.com), en sajt med data om band och musiker.

För varje artist du slår upp kan du se länkar under rubrikerna Similar artists, Followers, Performed songs by, Worked with, Major contributors to the group, Roots and influences, och Formal connections. Nästan alltid finns det någon man kommer på att man skulle vilja vet mer om.
(Tack till Mikael Andersson som påminde mig om AMG.)

Var ligger Ångervred? Strax utanför Härnösand kanske, vid Ångermanälvens stränder, i trakten av Häggdånger? Eller i Västergötland, mellan Vasared och Vållered? Kanske är det inget ortnamn? Kanske är det direkt ur Eddan?

"Ångervred Oden stod upp, bannade Loke, Balderdråparen, sadlade Sleipner, grep efter Gungner..."

OK - ingetdera. Ångervred ligger på Kungsholmen i Stockholm. Eller rätttare sagt sitter, på en parkeringsautomat.

Behöver man verkligen kunna ångra att man håller på att parkera bilen? Är det troligt att bilisten säger "Äsch, jag struntar i det här och kör runt, runt i ett par timmar istället?"

Jo, att ge användaren möjlighet att ångra sig är faktiskt en viktig egenskap som alla system borde ha. I parkeringsautomaten kanske du stoppar en onödigt stor peng: vrid på ångervredet så får du tillbaka den.

I många datorprogram kan man inte ångra vad man gör: istället har de rätt irriterande Bekräfta-rutor. "Vill du avbryta överföringen?" Men Bekräfta-rutorna räddar sällan från farliga fel; mest är de i vägen när man gör rutinsysslor. Svåra fel, som att dra viktiga filer till papperskorgen, gör man ju i god tro. Om man sen ger ordern "Töm papperskorgen" är man knappast inställd på att ifrågasätta den, även om datorn frågar "Vill du verkligen...?". "Ja, det är klart jag vill, det var ju därför jag gav kommandot, pucko!" tänker man och trycker rutinmässigt OK - och inser man att man raderat fyra veckors arbete med årsberättelsen.

Då blir man arg. Och ångrar sig. Ångervred.

"Ångervred stod vävmästarn upp, bannade FrontPage, filfördärvaren, nätkrossaren..."

Musikutbudet blir mer och mer likriktat - i kommersiell radio och TV i synnerhet, men tyvärr även i Sveriges Radio.

Men så upptäcker man en annan värld: internetradio. Här finns det som gjorde nätet stort från början: möjligheten för människor som brinner att göra-det-själv.

Entusiaster världen runt skapar därför musikkanaler som de själva vill ha dem. Och för mig har det bekräftat att det finns fler som är missnöjda med att musikutbudet snävas in så groteskt: dels av skivbolagens cyniska hårdsatsning på storsäljare, dels av de kommersiella radiostationernas mekaniskt formel-styrda musikval.

Som mumie gillar jag framför allt Radio Paradise (www.radioparadise.com). Det allra roligaste är att jag fått upp öronen för mängder med artister som jag aldrig hört talas om förut: Catie Curtis, Bob Schneider, Great Big Sea, Equation, Toad the wet sprocket, CryCryCry, Sarah Harmer, Melissa Ferrick, Sparklehorse, Starsailor, Phish, Dar Williams, Laura Love, Divine Comedy, Jeb Loy Nichols, Widespread Panic, Incubus, Ours, Eels, Dishwalla, Devlins, Everlast, Rusted Root, Afro Celt Sound System, K's Choice ... musik som fått mig att hittills köpa ett halvdussin CDs som jag aldrig skulle skaffat annars.

Men idag (1 maj) är stora delar av internetradion tyst, i protest mot skivbolagens bud för upphovsrättsersättning. Om förslaget går igenom tystnar framför allt den intressanta, spännande delen av internetradion.

Gå till internetradions motkampanj-sajt SaveInternetRadio.org.
Och lyssna så länge du kan.

Mikael Sköld på Design after thought kommenterar På Kornet-artikeln "Är din sajt en bankomat eller en långfilm?". Han vill till exempel slippa...

"... den irriterande frågan (från SEBs bankomater har jag för mig) om jag vill ha kontoutdrag eller inte. Det räcker med en mycket snabb studie av befintliga bankomater för att se att ja-knappen är avsevärt mer sliten än nej-knappen. Optimera för det och låt mig slippa valet. Annars borde mitt bankomatkort vara smart nog att komma ihåg att jag tar ut 300 kr fyra gånger av fem (och alltid vill ha kontoutdrag) och därför låta bankomaten föreslå det som standardalternativ."

Dessutom citerar han Alan Cooper och Jakob Nielsen om utländska bankomater, som inte är lika bra som de svenska.

Artikel i New York Times om allt krångligare apparater i hemmet:

"Last Christmas Eve, just as Lynne Bowman was preheating her oven to roast a turkey for 15 guests, her daughter accidentally brushed against one of the new oven's many digital controls.

'We heard this 'beep beep beep',' recalled Ms. Bowman, a 56-year-old freelance creative director who lives in Pescadero, Calif., 'and no more oven. After that, we couldn't get it to work.'

Ms. Bowman's husband, an engineer, was unable to fix the problem. Nor were any of the assembled guests, half of whom were also engineers. (---)

Carol Chapman, a writer in Austin, Tex., is often unpleasantly surprised to find that formerly simple things in her life have suddenly become more complicated. Ms. Chapman said she and her husband recently bought a small digitally controlled bathroom HeatSafe space heater, which works on a timer.

'It's like a VCR,' she said. 'I used to be able to go in the bathroom in the morning and turn on the heater. But with the new one, which we've lost the instructions to, there are all these buttons to push, in some arbitrary, mysterious order.' More often than not, Ms. Chapman said, she gives up and takes a shower in a cold bathroom."

Kort intervju med Alan Cooper i artikeln. NY Times är gratis men kräver registrering.

Min mamma dog i höstas. En av alla de praktiska saker som måste klaras av var att avanmäla hennes innehav av tv-apparat.

På Radiotjänsts sajt (www.radiotjanst.se) finns formulär för att anmäla tv-innehav, för att ändra adress, för att anmäla intresse för att betala per autogiro och för att ändra betalningstillfällen. Men inget sätt att avanmäla tv-innehav.

Vad göra? Min syster skickade in en adressändring för min mammas tv-licens. Lena Söderström, ny adress: himlen. (Om detta verkar blasfemiskt kan jag tillägga att ingen av oss - syskon eller vår mor - är/var troende.)

Det fungerade. Efter några veckor kom en bekräftelse på att tv-innehavet avregistrerats.

Mobilteleoperatören Hi3G har anställt en chefredaktör, vilket skapat en del förvåning. Nyanställde Erik Hörnfeldt - veteran i internetbranschen - får frågan av Resume: Är din nya arbetsgivare ett mediaföretag eller en mobiloperatör?
- Jag tror inte att det går att dela in företag så grovt längre, svarar han.

Nå, konceptet har faktiskt nästan hundra år på nacken. Det ungerska telefonbolaget Telefon Hirmondó levererade dagliga nyheter till mer än sex tusen abonnenter under några år före första världskriget.

Hörnfeldt kvalar för övrigt nu gott och väl in för att kallas mummy. Välkommen i gänget!

Gustav Holmberg har en både läsvärd och välskriven webblogg: Det perfekta tomrummet. Namnet har han lånat från en gammal novellsamling av Stanislaw Lem - bara en sån sak.

I Kornet-artikeln "Webben kan bli en god dementimaskin" skrev jag om hur vi mejlade runt hela världen vid terrorattackerna den 11 september 2001.

James Moody, assistant professor i sociologi vid Ohio State University, driver nu "The Electronic Small World Project", för att undersöka om mejl vekligen gjort världen mindre.

Vilka band knyter mejl mellan människor? Kan de "ansiktlösa" kontakterna på nätet bryta ras- eller könsbarriärer? Kan man rita upp nätets sociala topografi?

- Vi vill undersöka hur information sprids med mejl, på vilket sätt olika människor har kontakt, och hur liten den sociala världen är, säger han i en intervju på universitets hemsida.

Moody har studerat hur sociala nätverk fungerar i den vanliga världen - till eempel mellan tonåringar och grannar. Nu vill han ta reda på om elektroniska relationer fungerar på samma sätt - eller annorlunda.

"Inventions like email have dramatically stretched the boundaries of potential communication, but communication is still fundamentally a social process.  While it is now possible for people in Sydney to communicate with people in Chicago, how often does this happen?  Does email tie us closer to family and friends or distance us from our communities?"
(Från projektets sajt)

Du kan bidra till studien, genom att svara på några enkla frågor om dina mejlkontaker; frågor som förmodligen får dig att själv reflektera över vem du mejlar med, och hur. Gå till The Electronic Small World Projects webbplats. Klicka på "Volunteer", så kommer du så småningom till frågeformuläret

Moody säger att han tänker följa upp enkäten efter ett år, för att se hur människors mejlkontakter har förändrats.

Fick syn på en dödsruna i måndagens DN. Sigvard Forssell, 91 år gammal. Från 1941 var han ansvarig för Volvos utveckling av bussar, och en av dem som "lade grunden till världsföretaget Volvo". Känd, enligt eftermälet, som skaparen av Volvos första mittmotorbuss B655, och av efterföljarna B755 och B58. Han var också ansvarig för Europas första lastbil med fällbar hytt, Volvo L4571 Raske Tiptop.

Vad som fångade min uppmärksamhet var detta: "Som ung bussförare noterade han vad de erfarna bussförarna uppskattade och behövde. De kunskaperna skulle genom honom styra Volvos bussutveckling under 1940-, 50- och 60-talen."

Kommer man i en dödsruna om 50 år kunna skriva att "tack vare sina erfarenheter som lönekontorist lyckades X göra företaget världsledande inom affärssystem"? Hur många utvecklare av kassaterminaler har suttit i kassan på ICA eller Konsum? Hur många utvecklare av ordersystem har startat på lagret?

Jag är i alla fall övertygad om att hängivenhet mot och genuin förståelse för användarna är den "lilla skillnad" som kan skapa världsföretag. I samband med det rekommenderar jag också en läsning av vad Wayne Greenwood på Cooper Interaction Design skriver om Fender Stratocaster.

Visste du att det är lag på att det ska vara lätt att hitta på webbplatser?

Sedan 1 juni 2000 gäller Distansavtalslagen för handel på internet. Lagen säger den som erbjuder en vara måste informera om bland annat varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, leveranskostnader, sättet för betalning och leverans, ångerrätt, och hur länge erbjudandet gäller. Men dessutom står det, att kunden har rätt att kräva att informationen ska vara lätt att hitta på en webbsida vid marknadsföring på Internet.

Det kanske borde gälla fler områden än ehandel. En plåga på många nya sajter är att de gömmer navigationen (hela eller delar) som mouse-over under bilder - t.ex. www.coop.se - gärna rörliga dessutom. Man måste alltså gissa och peka på bilderna för att få reda på om de leder nånstans.

Anders Lotsson på ComputerSweden skickade en kommentar till På Kornet-artikeln om Länkarnas grammatik:

"Det här med verb, substantiv och andra utformningar av länkar är nog inget som kan besvaras en gång för alla. Det har ju inte bara att göra med förståelsen, utan också med hur man vill tilltala besökaren och vilken sorts besökare man räknar med.

Substantiviska länkar är opersonliga, medan verbbaserade formuleringar verkar vända sig till besökaren personligen. Det är förstås en retorisk illusion, men det fungerar. Samtidigt antyder de, mer eller mindre subtilt, att besökaren behöver hjälp och är villig att ta emot den.

Men en van användare som använder webbsidan för rutinärenden vill ha korta meddelanden eller symboler. Det står ju inte "gaspedal" på gaspedalen i bilen, man förutsätts veta. (Jag skulle bli rätt stött om jag gick för att provköra en bil och säljaren talade om för mig vilken pedal som är gaspedalen.) Utelämnad eller kortfattad information antyder delad kompetens.

Så det gäller att göra en avvägning: tillräckligt mycket information för noviserna, tillräckligt mycket personligt tilltal för att skapa en känsla av trygghet, men inte så mycket att man får leta sig fram till de viktiga länkarna."

Att en sajt (eller ett program) ska fungera både för nybörjaren och den vane användaren är ett väsentligt problem. Det går att göra med cookies eller efter inloggning: efter ett visst antal besök inom någon viss tid borde besökaren få chans att "uppdatera" gränssnittet och övergå till en mer kompakt eller avancerad design. Vill hon hålla kvar vid det ursprungliga får hon det.

Men jag har aldrig lyckats övertyga någon kund att satsa på det. Tyvärr känner man nog i nästan alla organisationer att man har fullt upp med att sköta en sajt - att hålla reda på parallella gränssnitt känns då övermäktigt.

Lappen här intill är faktiskt ett mejl, skickat till mig från Rickard på Anoto. Anoto utvecklar kulspetspennan som kan lagra det skrivna digitalt, och bland annat skicka mejl.

Man kan rita på en vägbeskrivning på en lapp, och och mejla iväg dem. Pennan kan också synka det du skriver i en pappers-baserad filofax med din kalender på datorn.

Systemet är enkelt att använda, men för att det ska fungera krävs det att rätt många saker ska stämma. Man måste ha den speciella pennan, och man måste skriva på ett särskilt papper. Vidare måste man ha en mobiltelefon med Bluetooth, för pennan sänder det den lagrat först till mobilen (via Bluetooth), som skickar det vidare. Diverse servrar tar emot mobiltelefonsamtalet och omvandlar det till ett mejl.

Om det har framtiden för sig vet jag uppriktigt sagt inte. Men att det är kul att få ett mejl som det till höger, det kan jag inte neka till.

"Nya trådlösa IBM Thinkpad. Sitt aldrig still" är rubriken på annonserna.

De nya ThinkPad-modellerna har inbyggda antenner och kort för trådlösa nätverk, och är därför "perfekt avpassade för framtidens mobila arbetsplatser... förenar personlig frihet för dig med ett effektivare utnyttjande av kostsam kontorsyta för ditt företag."

Vill man ständigt flytta runt på kontoret? Jag tror inte det.

På kontoret har man sin arbetsplats där man har sina andra verktyg - lappar, tidningar, böcker, i sin egen ordning. Sina bilder på barnen. Ibland går man till mötesrummen, men folk som tar med sina datorer till mötena brukar inte vara populära.

Det supermobila kontoret hörde till gårdagens IT-drömmar. Läs artikeln i Wired om hur folk förtvivlat försökte klara att arbeta på reklambyrån Chiat/Days utopiska "sitt aldrig still"-kontorkontor är fortfarande lysande. Länken finns under "Relaterade länkar" i Kornet-artikeln om internet som en utopisk revolutionär väckelserörelse. Istället för "effektivitet" fick man kaos och kollapser.

Trådlösa datorer har, tror jag, en helt annan marknad - nämligen hemma.

Vi gör mer och mer med våra datorer hemma: kopplar upp oss mot jobbet, betalar räkningar, för att inte tala om att ladda ner musik eller film.

Hemma har man ont om plats, och måste vara flexibel. Få har möjlighet att ha särskilda arbetsrum hemma. Man har kanske klämt in en arbetsmöbel i sovrummet, hallen eller ett hörna av vardagsrummet, men det är ibland översvämmat av andra papper, eller också sover hustrun redan strax intill. Så hemma är man ofta tvungen att flytta runt - sitta vid köksbordet och betala räkningarna, ligga i sängen och kolla mejlen när man är sjuk, slå sig ner i soffan för att barnen gör läxorna vid köksbordet.

Med ett trådlöst nätverk hemma får man nya vanor. Astri, som är norska men bor i Sverige, tar med sig laptopen till frukostbordet och kan äntligen få läsa norska morgontidningar samma dag. Man kan ha med datorn i TV-soffan för att skicka in sin åsikt till debattprogrammet.

Synd bara att Ericsson la ner utvecklingen av sin surf-platta för hemmabruk. Tiden håller på att bli mogen.

Handboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" är denna vår kurslitteratur på kursen i copywriting vid Berghs School of communication i Stockholm.

"If it is all a lie about computers becoming easier, more productive, and less time-consuming, what is the practical result? The result is more products, more people to support those products, more consultants to support end users.

I am not kidding about this. I have been CEO of a software company and have developed a lot of software. One of some software company strategies was to NOT make the software too easy to use. Make people believe that it is easy to use, but create a marketplace for consultants, contractors and programmers who sell services to support your software. SAP grew like an out-of-control virus epidemic when its customers were paying contractors $400,000/year to install their software.
(---)
The point is that the lack of usability coupled with the promise of productivity creates an economic generator. It is a fundamental component now of our economy. Just think, I can use PowerPoint pretty well, but I used to make my own (...) truly effective presentations. If you were going to compete with me on a presentation, you would have been wise to hire a creative marketing firm. All I needed was some flipchart paper, two or three colored markers, and a flipchart stand. Sometimes I wound up standing the flip charts on a chair.

Now, I need a laptop, a projector, MS office and a lot more time working with the software than I ever had to spend with the markers. There are at least two orders of magnitude of money involved and relatively speaking, my presentations are no better at all. Absolutely speaking, they seem better - a lot nicer looking, more pizzaz, etc. Still, simplicity is powerful and when I was doing flipcharts they were much more impressive because, (1) people recognized and appreciated my creativity and effort, and (2) there was less competition in matters of style as opposed to substance.

To me, the bottom line is that I spend a lot more to accomplish a lot less, but Bill Gates makes a lot more money."

Hela denna text av Ralph Barhydt finns på Netfuture - Steve Talbotts nyhetsbrev med kritik av hi-tech-samhället; ibland rätt flummig och självgod (med en olycklig antroposofisk slagsida), men ibland högst relevant. Det roliga är att en hel del nät-höjdare, som Kevin Kelly, Langdon Winner, Michael Goldhaber och Alan Wexelblat uppenbarligen läser vad han skriver, och med jämna mellanrum kommenterar det.

"Virgin Mobile, the UK's fifth-largest mobile phone operator, is in discussions with Playboy, the US adult magazine publisher, to offer its customers access to soft-core pornography.

The possible deal is a sign that the mobile phone operators see pornography, already one of the most economically successful areas of e-commerce, as a potential and much-needed revenue earner. (---)

Mobile operators, which paid £22.5bn to buy third-generation licences from the government, are having to come up with new services to persuade users to pay for additional internet content."

Läs hela på Financial Times sajt.

På många kontor skickar man rätt ofta mejl som bara består av en fråga eller ett meddelande i ämnes-raden, som "Nu är det fika!", "Lapplisor på gång!" eller "Vem har digitalkameran nu?". Mejl som mottagaren alltså inte behöver öppna; det finns inget annat meddelande än det som står i ämnesraden.

Ett enkelt men smart sätt att hjälpa mottagaren att förstå att hon inte behöver bry sig om att öppna mejlet, är att avsluta ärenderaden med två snedstreck: //.



Med tanke på hur floden av mejl bara ökar, är allt som gör det enklare att hantera sin mejl välkommet.

Anders O skriver apropå Kornet-artikeln om joxbarhet:

"När jag i mitten av 80-talet jobbade på Sös-akuten ägnade man sig ju oxå åt registrering/inskrivning av patienter (utan plastbricka inget Halleluja). Landstingets datorsystem accepterade endast adresser enligt svensk standardmall; det vill säga inte bokstäver i postnummer, inga konstiga extrakoder eller gatunummer FÖRE gatunamn etc. NATURLIGTVIS gällde det oxå skärmformuläret för registrering av utrikes-patient...

Jag ringde nån programmerare på Landstingsdata som naturligtvis direkt insåg det korkade i detta. På tio minuter skulle han enkelt kunna ändra systemet så att även New York-bor kunde begåvas med korrekt plastbricka. MEN... Ett sådant BESLUT kunde han inte ta. Jag var tvungen att föreslå det till den lokala dataenheten som sedan skulle föra det vidare till en centralare dito, und so weiter...

Slutbeskedet till mig var att det naturligtvis var en önskad förändring men att BUDGETEN inte tillät detta i nuläget då andra viktigare ändringar brådskade.

5 år senare gick det fortfarande inte att skriva in en engelsman."

Karin G skickade följande haiku apropå Kornet-artikeln om SMS-användning.

Sänder essemess
vänliga ord går iväg
"misslyckad sändning"

Läs fler haikus på Karins webbplats.

Efter två veckor fyllda av katastrofer (se nedan) kontemplerar jag dessa felmeddelande-haikus (av en okänd författare):

A crash reduces
your expensive computer
a simple stone.

Three things are certain:
Death, taxes, and lost data.
Guess which has occurred.

Having been erased,
The document you're seeking
Must now be retyped.

Cross gick i konkurs - igen. Det hjälpte inte att internet-verksamheten var lönsam. Pengarna försvann ner i det gamla moderbolagets överdimensionerade administration.

Skulden måste läggas på ägarna, som inte förmådde skära ner overheaden med mer än någon enstaka person, trots att antalet intäktsbärare minskades från 80 till 20. Situationen blev lätt absurd när det gick en administratör eller chef på två konsulter.

Internet-verksamheten kommer nu att drivas vidare i de arbetande konsulternas egen regi. Alla kundåtaganden är säkrade.

När Jan Emanuel Johansson kom hem till informationsstressen efter två månader på Robinson-ön sade han upp prenumerationen på alla dagliga nyhetsbrev, skar ner sitt deltagande i debattforum på nätet, och slängde all epost som lagrats. "Jag fick verkligen användning för delete-knappen," berättar han för Computer Sweden idag.

Men en sak kunde han inte släppa: SMS-meddelandena. "Direkt när jag kom hem från Kittelfjäll kom ett nytt SMS så fort jag raderade ett gammalt och om någon lägger tid på att skicka SMS måste man ju svara."

I Kornet-artikeln Det stora SMS-mysteriet, eller: Varför användarvänlighet inte räcker den 10 januari resonerade jag om varför en så användar-ovänlig teknik som sms faktiskt används. Svaret, skrev jag. är att "... eftersom vi vet hur krångligt det är, [kommer vi] att värdera den ansträngning som avsändaren gör högre" - och därför anstränga oss att svara.

Användbarheten blir därför hög just därför att "användarvänligheten" är låg. (Tack igen till Tommy som hittade artikeln i Computer Sweden.)

En it-konsult och en tidningsformgivare och en språklärare och en informationsarkitekt käkade lunch med en teatermusiker och en 3d-animatör och en datalärare och en copywriter och en webbprojektledare - och ändå var det bara jag och min vän Chris vid bordet.

Det slog mig att vi uppenbarligen tillhör en numer ganska vanlig social och demografisk grupp: medelålders urbana media-mångsysslare, förkortat mummies.

"Det bistra ekonomiska klimatet gör att företag inte längre har råd att betala för projekt som bara kanske ger avkastning. Chefer måste visa "return on investment" (ROI) på varenda krona som läggs ut. Små projekt som direkt påverkar produktiviteten ger oftast snabbare och säkrare ROI än storskaliga investeringar", skriver Financial Times (6 dec).

Dagens (och den närmaste framtidens) webb- och IT-projekt handlar därför mer om att öka effektiviteten inne i företagen - mindre om att sälja varor till en global massmarknad, fortsätter tidningen. Läs hela artikeln på Financial Times webbplats.

Jo, det är sant. Men inte konsulter.

Min vän Bernt, ombudsman på ett SACO-fackförbund, berättade idag om hur IT börjar tränga in på allvar i alla möjliga gamla verksamheter, både i kommuner och företag. Till och med gamla socialarbetare får olika typer av IT-ansvar inom förvaltningarna, och ansvar för att driva och utveckla IT i verksamheten.

Enligt Bernt hävdar arbetsgivarna - inom både stat, kommun och företag - att det behövs 30.000 människor som kan ta sådana arbetsuppgifter. Man skriker efter folk, men man söker i första hand (jag citerar) "inte nördar" - utan människor som kan verksamheterna, och som kan lära sig så mycket om IT att de kan samordna utvecklingen. (För dig som kan söka finns tips om anställningsintervjuer lite längre ner på denna sida.)

Utvecklingen kommer rimligen att betyda mycket för efterfrågan på IT-utbildning och andra former av stöd framöver.

Sammanträffade: samma dag som Peter Morville flög från Stockholm landade Kat Hagedorn, också informationsarkitekt och tidigare kollega med Peter på legendariska Argus. Från Argus kan du fortfarande ladda ner Kat's utmärkta Information Architecture Glossary och Extracting Value from Automated Classification Tools. Kat skrev om informationsarkitektur på IKEA (se nedan) - fast tyvärr hann vi inte besöka varuhuset i Kungens Kurva som planerat.

Kat's man Jim Ottaviani föreläste på Nobelmuseet om sina tre utomordentliga seriealbum med biografiska serier om en rad vetenskapsprofiler, bland andra Richard Feynman, Lise Meitner och Barbara McClintock. På bilden till höger (som du kan se i en större version) syns en sida ur albumet Fallout, som handlar om Leo Szilard. På GT-labs webbplats kan du läsa utdrag och även beställa böckerna.

Peter Morville, en av världens mest namnkunniga informationsarkitekter, besökte Stockholm idag. Tommy Sundström (i mitten) och jag (till höger) passade på att träffa honom för en diskussion. Se mer av Peter på webbplatsen för Semantic Studios.

Om Internet var en revolutionär väckelse så är informationsarkitekterna de nya vänstersekteristerna, som ständigt träter om den rätta definitionen. Läs Christina Wodtkes samling av definitioner av informationsarkitektur.

Min kollega Richard är från Småland. Hans flickvän J är från Gotland. När de kör bil på Gotland nämner J att "den här skogen heter så och så".

Vilket får Richard att skratta av löje. Ge namn åt skogen?!? I Småland ger man inte namn åt skogen; man ger namn åt samhällen och annat som utgör luckor i skogen.

Det finns en informationsteoretisk lärdom här. Vad som är information i ett sammanhang är brus i ett annat. Vad som är förgrund i ett sammanhang kan vara bakgrund i ett annat.

Information är ingen egenskap som ligger inlagrad i tingen i sig. Kontexten - sammanhanghet - är oundgänglig för vår förståelse av omvärlden.

Andrew Mintners mamma berättade för honom att skolan hade problem. Det tidsredovisningssystem man använde för frivilligverksamheten var stort och klumpigt och kraschade hela tiden. Tioårige Andrew satte ihop ett eget, användarvänligare program, på en dag. "People Manager" sparar tid och onödigt pappersarbete för skolans administration.

"Det är mycket användarvänligt," säger skolsekreteraren Wendy Silcox. "Folk behöver sällan hjälp med det."

Andrew började jobba i VisualBasic i höstas. Efter kort tid hade han gjort sin egen ordbehandlare, kallad "Fast Memo". ("När man skriver ett pm vill man att det ska gå snabbt", förklarar han.) Läs hela artikeln hos the Oregonian.

"label, label if you're able
lay your cards out on the table"

...en sång om card sorting och att finna etiketter på avdelningar? Lyssna själv: den här låten finns på Laura Love's senaste skiva "Fourteen days". Titelspåret och "I am going to miss you", varifrån texten ovan är hämtad, kan laddas ner i sin helhet från amazon.com. Prova! Såvitt jag vet är Laura Love så gott som okänd här hemma, men hon är väl värd att lyssna på.

I verkligheten är Laura Loves musik nog en mardröm för informationsarkitekter. Vilken rubrik skulle man stoppa in henne under? Hon blandar keltiska folkinfluenser med gospel, karibiska och mexikanska tongångar till en unik stil som kallats "Afro-Celtic" - läs mer i den här recensionen på pauserecord.com.

Man kan ha två orsaker att söka - och att åka till ett varuhus. Antingen vet man exakt vad man är ute efter ("tandborsthållaren Örjan i rött"). Eller också söker man något som man inte exakt vet vad det är ("något till vårt vardagsrum"). IKEA stöder båda motiven på ett suveränt sätt, skriver Kat Hagedorn i The IA of IKEA Stores.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<