|
|
|
|
|
Hur krångligt kan det bli?
Nästan alla har någon historia om hur frustrerande det varit att försöka utföra en tjänst på webben.
Men de där berättelserna bleknar i minnet efter hand. Man minns att det var krångligt - men precis hur krångligt? Och varför? I december 2002 flyttade vi. Några veckor före flytten kom jag ihåg att man måste flytta telefonabonnemanget. Ringa Telia? Nja, flyttning kan man väl nu säkert anmäla på webben. På med datorn. Men just när jag skulle knappa in Telia-adressen fick jag ingivelsen att följa hela processen: hur skulle det fungera? Hur hade de gjort? Jag noterade därför varje länk jag klickade på, varje sida jag kom till och varje meddelande jag fick från sajten. Två timmar senare hade jag inte lyckats ändra mitt abonnemang. Och jag var ganska skakad. Hela loggen över detta finns nu På Kornet: "Jag gör det på webben", eller Hur svårt kan det bli? Sist i artikeln finns en del slutsatser. Men den här upplevelsen gav också anledning till fler frågor. I morgon tisdag (eller senast på onsdag) kommer en ny text med mer generella frågor om tjänster på webben, som anknyter till de senaste artiklarna om hur vi stressas av dåliga datasystem. |
Det Allra Hemligaste
Inga om datorsystem som är svåra att hantera:
"För mig räcker det att stå inför uppgiften att - återigen - behöva leta upp Det Hemliga Stället på Intranätet där de har gömt reseräkningsmallen, för att jag ska tappa sugen. |
Efter katstrofen
Margaret Atwood är tydligt förtjust i fantastisk litteratur: gammal science fiction, space opera och gotisk fantasy dyker upp flera gånger i hennes romaner.
Och 1985 gav hon ut Tjänarinnans berättelse, en lysande berättelse om en nära framtid där kristna fundamentalister tagit makten.
I den boken fanns en ekologisk katastrof i bakgrunden; men huvudsakligen var det en social och politisk dystopi. I den nya Oryx and Crake är ekologin huvudsaken, och fokus mer teknologiskt - ett perspektiv som Atwood behärskar... sådär. Styrkan ligger snarast i skildringen av huvudpersonen Jimmy som barn, hans uppväxt i ett samhälle som bara ligger några år fram i tiden, med "gated communities", ett vädermaskineri i olag och många nya intressanta underhållningstjänster: "Shortcircuit.com, brainfrizz.com, and deathrowlive.com were the best; they showed electrocutions and lethal injections. Once they'd made real-time coverage legal, the guys being executed had started hamming it up for the cameras. They were mostly guys, with the occasional woman, but Jimmy didn't like to watch those: a woman being croaked was a solemn, weepy affair, and people tended to stand around with lighted candles and pictures of the kids, or show up with poems they'd written themselves. But the guys could be a riot. You could watch them making faces, giving the guards the finger, cracking jokes, and occasionally breaking free and being chased around the room, trailing restraint straps and shouting foul abuse.Oryx and Crake är på sätt och vis mer släkt med Atwoods tidiga (realistiska) Surfacing (Upp till ytan pŒ svenska) än med Tjänarinnans berättelse. Civilisationskritiken är likartad; och de många praktiska kunskaperna om hur man överlever i vildmarken. Och i slutet befinner sig Jimmy i precis samma läge som huvudpersonen i Surfacing: naturen eller samhället? Oryx and Crake tillhör nog inte Atwoods yppersta eller mest originella romaner, som Den blinde mördaren eller Tjänarinnans berättelse. Efter katastrofen-temat i den här boken är ett par skor som gåtts in av många tidigare författare. Men få andra kan frilägga psykologin hos sina huvudpersoner med sådan precision som Atwood; dessutom är hon en lysande stilist, vilket gör det till en njutning att läsa. På www.oryxandcrake.com har förlaget lagt ut en del material kring boken: länkar, utdrag, en kort intervju med Atwood, en klippsamling som visar grunden för framtidsscenariot, plus (fejkade) annonser för "ChickieNobs", "CorpSeCorps" och "Rejoovenessence". "Oryx och Crake" kommer på svenska på Prisma den 1 oktober. |
Norsk reset, nu också i ICA
Igår var första gången för mig: kassaterminalen i min butik frös just när jag skulle betala. Kassörskan hade scannat in alla mina varor - men sen tog det stopp. Jag kunde inte dra mitt kort, hon kunde inte göra någonting (eller rättare sagt, det spelade ingen roll vad vi gjorde).
Medan kön växte tillkallade kassörskan kollegor. Många knapptryckningar testades. Blå knapp-blå knapp-röd knapp. "Kan du se vad det står på terminalen nu?" frågade de mig. "Fortfarande 'Transaktion klar'". När inget hjälpte konstaterade kollegorna att "du måste krypa ner under kassan och dra ur kontakten." Min kassörska såg osäker ut men försvann modigt ner under rullbandet. "Men vilken kontakt? Det finns massor av sladdar här" hördes hennes röst där underifrån. "Den stora svarta fyrkantiga. Dra ut den, håll den ute i tre sekunder, sätt in den igen." Nu dök nya spännande meddelanden upp i den lilla kortläsarens fönster. CSAM/SMASH, Untrushing code, STARTING, Toolbox v.1.88.92.... Men inte ens "norsk reset" hjälpte. Systemet strejkade fortfarande. "Nä," konstaterade den mest erfarna kollegan slutligen. "Du måste logga av och logga på. Det går inte att initiera." Ytterligare en hjälpsam kassörska tog mina varor till en ny kassa och slog in dem igen. Butiksdatasystemet är nog rätt stabilt. Det är första gången jag sett sådana problem (fast uppenbarligen inte första gången de drabbade butiken). Och gamla mekaniska kassa-apparater gick säkert också sönder ibland. Då tog det säkert mer än en omstart för att laga dem. Men det är fascinerande att se hur en grupp anställda handskas med problem. Hur de - under ledning av den lokala experten - går igenom den typiska repertoaren av nöd- och räddningsåtgärder: en för de flesta välbekant koreografi av först mer drastiska och sedan allt mer uppgivna turer. Möjligen är det lite oroande att det är så välbekant. |
De visste inget
- Du planerar hemtjänsten i din kommun. Det där dataprogrammet, som gör det möjligt att stycka upp hemvårdarnas arbeten ner i 10-minuterspass, och exakt beräkna hur många minuter det tar att köra mellan två åldringar... tycker du att det är ett bra program?
- Nej. I vår kommun kommer vi inte att använda det. Det ger ju inte hemvårdarna mer inflytande över sitt arbete - snarare mindre. Men det är säkert bra för dem som planerar. Och programmet skapade ju ett diagram som väldigt tydligt visade hur uppsplittrad en hemvårdares arbetsdag är. Det kan man använda för att visa för politikerna. - Men är det verkligen vettigt att låta bygga ett särskilt datasystem - för säkerligen långt mer än hundra tusen kronor - bara för att kunna visa politikerna ett diagram över en hemvårdares dag? Det vore ju billigare och säkert mer effektivt, om man lät politikern hänga med den hemvårdaren under en dags verkligt jobb? Hon tittade på mig med milt överseende, som om jag hade föreslagit att hemvårdarna skulle ta politikerna på en förtrollad matta och att flyga runt till åldringarna. Med en röst som varken var arg eller bitter, konstaterade hon bara sakligt: - Men politikerna vill inte veta sådant. Bara notiser om webb och IT | Bara notiser om ekonomi, media, samhälle |
Statens webbplatser brister
Riksrevisionsverket har granskat 92 statliga myndigheters webbplatser, och funnit stora brister.
Ett vanligt problem är dålig struktur och bristfälliga navigeringsmöjligheter. Många webbplatser har tyill exempel mycket små länkar som ligger för nära varandra. Många äldre och även andra grupper har svårt med de precisionsrörelser som krävs. Det är också svårt att hitta på webbplatserna: myndigheterna lägger generellt ut för mycket information. Användarperspektivet måste ges högre prioritet och genomsyra hela den elektroniska förvaltningen, menar RRV. Tydliga krav måste ställas på hur statliga webbplatser skall utformas för att bli lättillgängliga för samtliga medborgare. Anpassningen för funktionshindrade är också dålig: Inte en enda av de webbplatser som granskats uppfyller den internationella tillgänglighets-standarden som finns för funktionshindrade. Svåranvända webbplatser är också ett demokratiproblem, visar RRVs granskning. Via webben kan man ofta få bättre service från en myndighet. Sextio procent av myndigheterna har vissa tjänster som endast kan nås elektroniskt. Det måste ses som stötande att dålig design utstänger stora grupper av medborgare från dessa. Läs RRVs pressmeddelande om rapporten. Från RRV:s publikationssida kan man också ladda ner rapporten i pdf-format. |
Ny artikel På Kornet
"Hjärnan är viktigare än armbågen: varför datasystem stressar oss i jobbet." Ny artikel På Kornet.
Bara notiser om webb och IT |
Goda exempel belönas
Guldlänken är priset som uppmärksammar och belönar kreativ användning av Internet inom den offentliga sektorn.
Till årets pris är Konsumentverkets och Tullverkets webbplatser nominerade i klassen service, som fokuserar på utökad eller förbättrad service till medborgare och företag. En tredje nominerad är www.trafiken.nu i Skåne, en tjänst som samlar digitaliserad information från ett antal aktörer och presenterar den som en gemensam tjänst. I klassen demokrati - som premierar nya eller utvidgade forum för en demokratisk dialog med medborgarna - är Haninge kommun, www.haninge.se, nominerad. Skåne har en vinstchans även i denna klass: den andra nominerade platsen är Region Skåne, www.skane.se. Vem som vinner meddelas under konferensen Offentlig@Rummet i Malmö, den 12-13 juni 2003. Läs mer på guldlänkens webbplats, www.guldlanken.se. |
Vi bjuder på frukost imorgon
Sista chansen före sommaren: Tommy Sundström håller frukostseminarium i morgon bitti, om
24-timmarswebben. Några platser kvar - anmäl dig senast klockan 18 (adress,
se nedan)!
"24-timmarswebben" är samling råd för 24-timmarsmyndigheternas webbplatser, utgiven av Statskontoret. Huvudförfattare Tommy Sundström kommer att berätta om de råd som finns i 24-timmarswebben om hur man gör en webbplats som fungerar bra och är tillgänglig för alla. Målgruppen för "24-timmarswebben" är i första hand myndigheter. Men den har fått gott gensvar långt utanför myndighetssfären, så vi tror att detta seminarium kan vara intressant för alla som vill göra sin webbplats tillgängligare. När: 27 maj 2003, 8:30 Anmälan senast kl 18 idag till till frukostseminarium@crosscom.se Var: Medieskolan, Tulegatan 41, Stockholm (karta) Pris: Gratis. Förtäring: Vi bjuder på fika och fralla. Bara notiser om webb och IT |
Webbgränssnitt är svaga"...de människor vi bygger åt, som ofta tillbringar hela dagarna i ett och samma användargränssnitt, plågas av en nivå på användbarhet som vi med avsikt har gjort till en skugga av vad den kunde vara."Bra krönika av Peter Tallungs i ComputerSweden |
Sven Lindqvist har fått svar från Eriksson
... på förslaget att göra en enklare mobiltelefon för äldre, och skriver i dagens DN (ännu en artikel från DN Kultur som inte lagts ut på nätet):
"Han kunde ha låtit marknadsföringen besvara brevet: ... Det vore snudd på åldersdiskriminering att göra en särskild mobil för gamla. För övrigt skulle det förstöra den unga fräscha märkesprofilen. Sony Ericsson får inte bli ett fall för långvården.De som bryter ryggen får ligga kvar tills något annat företag lanserar larmtelefonen, konstaterar Sven Lindqvist. Nog finns det telekomföretag som gärna vill stå till tjänst för åldrade och sjuka - eller i alla fall tjäna pengar på dem. Problemet är kanske att de knappast är intresserade av enkla lösningar. Cordelia Edvardson refererar i krönikan "Miss 3G kan inte ersätta en vårdande hand" en tidigare Brännpunktsartikel i SvD (inte heller den på nätet). "It, bredband och mobila 3G-tjänster ger stora möjligheter att förbättra framtidens sjukvård, och dessutom ge den krisdrabbade telekomindustrin en viktig marknad, skriver experter på it och medicinsk teknik, stod det. (...)Jag erkänner att jag är kluven. Är mer teknik i vården ytterligare ett steg på den väg som är senlagd med goda föresatser, men som leder åt fanders? Ellerhandlar det om att använda tekniken för att göra det bästa av en dålig situation? |
Uppåt för Kornet
På Kornet och Blind Höna fyllde 18 månader i april, och kunde dessutom glädjas åt sina högsta läsarsiffror någonsin. Tack alla läsare!
Webbstatistik är som kvicksilver - rinner mellan fingrarna när man försöker greppa den. Enligt ett sätt att räkna hade Kornet drygt 4.000 unika besökare under månaden. Ett annat sätt säger 8.500 besök. Ett tredje mått är drygt 2.500 lästa sidor. Man bör inte fästa sig för alltför hårt vid de exakta siffrorna; det finns många sätt att räkna och flera systematiska felkällor. Det intressanta är förändringen över tid (med samma mätmetod), och förutom förståeliga nedgångar under sommaren och kring jul ökar uppenbarligen skaran av läsare. Inte exponentiellt, men dock stadigt. Kanhända kan maj bli ytterligare en rekordmånad? |
Bloggning som bäst
Anders Jacobsen hittade konstiga bokstäver på Coca-cola-flaskorna i London, och undrade varifrån flaskorna kom. Att identifiera tecknen som georgiska var inte svårt. Mer imponerande var hur Colin kunde hitta adress och telefon till Coca-Cola-fabriken i Tbilisi.
Men mest intressant är ändå de vidare tankarna som detta väckte. Vad betyder det för miljön att läsk tydligen kan fraktas 3500 kilometer och ändå tydligen säljas med vinst? Hur fungerar parallellimporten inom EU? (Hela serien kan läsas från den första notisen.) I sådana här fall infrias kanske något av löftet med bloggningen: ett globalt samtal, frivilliga insatser av enskilda intresserade, gemensam nytta. Dessutom är det roligt när utgångspunkten för forskningsresan är konkret och lokal: varifrån kommer den här flaskan som säljs i mitt snabbköp? Det är en av nätets stora fördelar, att det faktiskt blivit möjligt att ta reda på det. |
Svensk-amerikansk-belgisk blogg
Ännu en kvalificerad röst bland webbloggarna är blog@stefangeens.com. Om du inte läser den redan: gör det! Relativt få men genomarbetade notiser av en bloggare med bred och spännande bakgrund. Ofta ett med ett perspektiv på Sverige snett från sidan: de senaste två, mycket läsvärda notiserna handlar om varför "neuro" skulle vara bättre än "euro" och om Sourze vs webbloggar.
|
Frukostseminarium
Gott fika, men lokalen var en aning bullrig (det verkar som kaffe-
maskinen inte var igång när vi rekade lokalen). Ett trettiotal personer - varav några syns på bilden - kom och lyssnade på frukostseminariet om dåliga datasystem som arbetsmiljöproblem. Om du inte kunde komma, men är intresserad av begrepp som "kognitiv ergonomi", eller har fler tankar om arbetsmiljö och datasystem, och vad man göra åt det, skicka mig ett mejl. Om två veckor - tisdagen den 27 maj - håller Tommy Sundström ett nytt frukostseminarium (i en annan lokal!), om 24-timmarsmyndigheten. Hör gärna av dig redan nu, om du vill komma. |
Tretton månader efter Kornet
För ett drygt år sedan - den 16 april 2002 - skrev jag På Kornet, i artikeln "Hur annonserna inte fungerar":
Slumpmodellen har gjort det fåfängt att först läsa färdigt det jag vill av nyheter och artiklar, och sedan försöka gå tillbaka. Även om jag återvänder till den artikel där jag såg budskapet, har som regel en ny annons slumpats in.I sin Alertbox häromdagen (5 maj 2003) skriver Jakob Nielsen och Don Norman om "Making web advertisments work": "Many a time we've been working on a site and noticed an interesting, relevant advertisement. So, we make a mental note to return and follow up on the ad. Oops, we can't. When we go back, there is a different advertisement..."På Kornet, 2002: Slumpmodellen har inte tagit hänsyn till, att en viktig egenskap hos annonser (likväl som artiklar) är att de är stabila: att man faktiskt kan gå tillbaka till dem och läsa dem igen. Annonsen jag läste i morgontidningen kan jag på kvällen visa för min fru. Eller plocka fram dagen därpå. Köpbeslut kan diskuteras och fattas.Norman/Nielsen Alertbox, 2003: "When we go back, there is a different advertisement, breaking one of the oldest principles of interaction design: stability. (---) Notice what happens when you read a newspaper. You turn the pages, following a story, and your eye happens upon an advertisement you’re interested in. Most likely, you'll keep reading the news story, but make a mental note to go back to the ad. When you do, guess what? The ad is still there."På Kornet, 2002: Istället tar man till allt grövre och grövre artilleri. Pop-up-annonser lägger sig över sidan i särskilda fönster. Andra annonser sväller ut och täcker den sida man vill läsa ... vilket irriterar besökarna ännu mer.Norman/Nielsen Alertbox, 2003: "most current Web advertising approaches are aimed at taking what doesn't work and making it ever bigger and more annoying, continuously fighting user behavior."På Kornet, 2002: En tredje möjlighet vore att låta en enkel lista över de annonser som jag ser medan jag går runt på sajten ackumuleras på en strategisk plats - ett begränsat personligt annonsindex, således. När jag känner att jag läst färdigt, kan jag välja om jag vill gå vidare till någon av annonserna.Norman/Nielsen Alertbox, 2003: "Why not make it possible for users to review ads after they rotate off the screen? If every site that featured rotating, dynamically generated ads simply offered a button at the ad location -- 'view last 10 ads here'.""Hur annonserna inte fungerar" innehåller ytterligare tre möjliga ideer, som Nielsen/Norman inte tar upp. |
Försök igen: anmäl dig till frukostseminarium
Mejlen till Helt enkelt låg nere (typiskt nog!) under en del av torsdagen. Om du försökte anmäla dig till frukostseminariet på tisdag och fick mejl i retur kan du göra ett nytt snabbt försök till
frukost@heltenkelt.se.
Bara notiser om webb och IT |
Frukostseminarium med Jonas
Efter artikeln "Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?"
har jag fått flera intressanta samtal och
mejl om dåligt anpassade webbplatser, datasystem och program. Det här har
väckt fler frågor, och gett några insikter, som jag gärna vill dela med mig
av.
På tisdag - den 13 maj - pratar jag om "Det höga priset för dåliga datasystem - och vad man kan göra åt det" på ett frukostseminarium i Stockholm. Tommy Sundström och jag höll en serie frukostseminarier häromåret, och vi har fått frågan upprepade gånger om vi inte ska köra igång igen. Det gör vi nu; slår det väl ut blir det här det första i en ny serie från Helt enkelt AB, som är vår nya plattform. Platsen är Coffehouse by George, mellan Hötorgshusen, och tiden 8.00. Frukostseminariet i sig kostar inget, men du måste köpa fika. Anmäl dig så fort som bara möjligt med mejl till frukost@heltenkelt.se. Men snabba dig, antalet platser är begränsat. |
Farliga datorer
Om du bara läser Blind Höna kanske du missat den nya På Kornet-artikeln om krånglande datorer i sjukvården. Gör inte det.
|
Rätt tänkt
Jag brukar inte bry mig om alla "vi klassificerar dig"-sidor ("Vilken Star Wars-figur är du?") som dyker upp på nätet. Men Peter på Nätkratur gjorde mig uppmärksam på BBCs test "What kind of thinker are you?" och av någon anledning provade jag.
Resultat: jag är en "linguistic thinker", vilket väl inte är så tokigt med tanke på att jag hade VG på den senaste tentan i lingvistik. Som karriärförslag ger BBC "Journalist, Librarian, Salesperson, Proof-reader, Translator, Poet, Lyricist", och eftersom jag verkat som fem av dessa sju (om man räknar informationsarkitekt som en sorts bibliotekarie, vilket många gör) antar jag att jag hamnat hyfsat rätt i livet. Kvar att bocka av: poet - med eller utan ackompanjemang. Men vad skulle jag då göra sen? BBC hävdar också att "Other Linguistic Thinkers include William Shakespeare, Sylvia Plath, Anne Frank". Det som framför allt förenar dessa tre är ju att alla är döda. Kanske bäst att försöka skjuta på diktskrivandet så länge som möjligt. Jag undrar förresten hur Will et consortes kunde göra BBCs test - en hinsides internetuppkoppling kanske? Testet är en del av en rätt snygg sajt om Leonardo da Vinci. |
Medicinteknik och gränssnitt
Det finns ett särskilt skäl att användbarhetsmänniskor och interaktions-
designers får hjärtklappning när vi läser orden "mjukvaruutvecklare GUI" och "strålkniv" i samma platsannons (se notisen nedan). Skälet heter Therac-25. Mellan juni 1985 och januari 1987 utsattes sex patienter i USA och Kanada, som skulle behandlas med svaga stråldoser mot olika typer av cancer, för stråldoser som var många tusen gånger för höga. Fyra av dem dog. Olyckorna orskades av en kombination av dålig systemdesign och ett dåligt gränssnitt hos styrsystemet i den medicinska acceleratorn Therac-25. Kortfattat uppstod problemen om en van operatör lärt sig arbeta tillräckligt snabbt vid den terminal, som man styrde maskinen med. Då kopplades under vissa förhållanden en nödvändig dämpnings-mekanism bort. Maskinen skickade ut okontrollerade höga stråldoser; så höga att patienterna omedelbart fick svåra brännskador. Av strålskyddsskäl fanns patienterna inte i samma rum som operatörerna; i ett par fall kunde operatörerna inte ens höra att de förtvivlade patienterna skrek på hjälp. Samtidigt indikerade inte kontrollpanelen vad maskinen gjorde - den visade eventuellt ett felmeddelande ("Malfunction 54") och/eller att bara en låg stråldos skickats ut. En grundläggande beskrivningen av Therac-olyckorna har gjordes 1993 av Nancy Levenson och Clark Turner: An Investigation of the Therac-25 Accidents. En något uppdaterad version i pdf-format finns att hitta på Nancy Levensson sajt; hon är numera professor i "Aeronautics and Astronautics" på MIT men arbetar framför allt med mjukvarusäkerhet. Vill du ha snabbversionen kan du läsa en mycket kort redogörelse för problemen - troligen ett elevarbete. De yttersta orsakerna till misstagen var flera: dålig dokumentation, dålig ledning, med mera. Ett konkret skäl var också att styrsystemet återanvände kod från en tidigare, betydligt enklare version av apparaten. En mening ur Levesons och Clarks utredning som ekar obehagligt är denna: "It is still a common belief that any good engineer can build software, regardless of whether he or she is trained in state-of-the-art software-engineering procedures." Mitt post scriptum: It is still a common belief that any good engineer can build user interfaces, regardless of whether he or she is trained in state-of-the-art interaction design, information architecture or usability techniques. (Det antas fortfarande att vilken duktig programmerare som helst kan bygga gränssnitt, oavsett om han eller hon har utbildning i moderna tekniker för interaktionsdesign, informationsarkitektur eller användbarhet.) |
Skulle du äta där?
"Vi söker en kock. Du ska ha minst 5 års erfarenhet av att konstruera spisar och stekhällar..."
Otroligt? På första sidan i DNs platsbilaga i torsdags (24/4) söker ett alldeles respektabelt medicinteknikföretag en "Mjukvaruutvecklare GUI och Win2000". Den de söker ska "arbeta med systemering och utveckling av programvaran till den PC som ingår i styrsystemet för Leksell Gamma Knife," står det. Men "tyngdpunkten kommer att ligga på design av det grafiska gränssnittet och hantering av säkerhetskritisk data." (felstavning i originalet) För detta söker man inte en gränsnittsdesigner eller kognitionsvetare eller MDI-specialist... utan utan en programmerare. Det väsentliga kravet är minst 5 års erfarenhet av utveckling med C++, meriterande är erfarenhet av objektorienterad analys och design och datakommunikation. Att utforma gränssnitt är inte samma sak som att hacka koden som ska stötta detta gränssnitt. Att se till att karossen kan skruvas ihop med chassit är inte samma sak som att ge bilen ett snyggt (och människoanpassat, och aerodynamiskt) yttre. Det står visserligen också i annonsen att den sökande "har erfarenhet av utveckling av användargränssnitt för medicinsk utrustning eller processindustri". (Hm, vården har förstås blivit allt mer industriell så det är klart att det kan duga.) Men det är ett allmänt krav, som inte preciseras så, som man preciserat erfarenhet av ett visst programspråk. Att utforma gränssnitt är en egen kompetens. Det finns relevanta utbildningar, i interaktionsdesign, i kognitionsvetenskap, i människa-dator-interaktion, med mera. Den kompetens som borde ha efterfrågats borde ha handlat om till exempel erfarenhet av användartester eller att skriva användningsfall. Desto märkligare är att man samtidigt också söker bland annat en industridesigner. Denne ska, framhåller man, "ansvara för, och skapa förutsättningar för, en långsiktig uppbyggnad av Elektas varumärke". Det är alltså tydligt att man ser den yttre designen som viktig för varumärket. Man har uppenbarligen inte förstått, att även gränssnittet är viktigt för "varumärket", det vill säga vad användarna tycker om produkten. Och förmodligen viktigare i längden. Om gränsnittet är dåligt kommer användarna att reta sig på det i åratal. Men man får vad man frågar efter. En utvecklare som ägnat de senast fem åren åt att arbeta med C++ är inte en bra gränsnittsdesigner. Den lunchrestaurang som söker en spiskonstruktör för att utforma det Gastronomiska Utspisnings-Interfacet (GUI) får en person som möjligen kan sätta ihop något av färdiga halvfabrikat. Detsamma med medicinteknikföretaget. |
Sven Lindqvist mer tillgänglig
Oj! Sven Lindqvists webbplats, www.svenlindqvist.net har äntligen uppdaterats och fixats till.
Under lång tid led den av fel som bland annat gjorde att Mac-användare inte kunde komma åt innehållet. Nu verkar det funka. Tyvärr använder sajten fortfarande frames, dock. Även några nya artiklar har lagts in. Missa inte artikeln om Museum, mod och moral (direktlänk till textversionen): "1951 bevisade den store antropologen Strehlow att de inföddas konst var underlägsen därför att de såg allting ovanifrån, vilket begränsade konstnärens syn och hindrade honom från att se fritt och klart. Befrielsens dag kom inte förrän den vite mannen visade sina färgbilder för de infödda. Dessa lärde sig då att det finns en horisont. De lärde sig måla akvarell nästan lika bra som en europé. (---)(SL:s senaste artikel finns dock inte där, men dock på DN.se - ett dagboksblad i DN Kultur 7 april.) Eftersom dagens På Kornet-artikel utgår från Sven Lindqvists "Lägenheter på Verkstadsgolvet" från 70-talet, bör jag ju uppmärksamma att man på sajten kan klicka sig fram till ett kort utdrag ur boken. (Eller lura frames och gå direkt på utdraget med den här adressen.) |
På Kornet: Datorer i arbetsmiljön
Jag avlyssnade två personer på tunnelbanan. "Nej," sa den ene och lät trött men samtidigt bestämd. "Vi har inte tid att testa det nya systemet nu. Vi klarar inte det. Det får bli som det blir, vi får ha det som det är tills det är dags att göra om det igen, om en fem år."
Jag rös. Fem år för användare med ett system som inte är testat. Vad kan det tänkas kosta i bortfall i produktivitet? I psykiska belastningar på användarna? Jag tycker att jag sista månaderna hört talas om allt fler datasystem med svåra brister. Många av Sydkrafts abonnenter får skyhöga elräkningar på grund av felaktigt affärssystem. Orimliga väntetider hos arbetslöshetskassan Alfa; orsak nytt datasystem. Pensionärer får inte pension - datafel hos riksförsäkringsverket. Ny artikel På Kornet idag: Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem? |
En teknisk notis om spamish
Vad vi egentligen ser i spamish är, så vitt jag föstår, kriget mellan spammarna och mejlserverägarna.
Mejlserverägare gillar inte spammare och vil gärna stänga ute dem (min hotar med böter på många tiotusentals kronor om jag skulle göra't). De använder ett filterprogram som försöker se om för många brev är identiskt lika. Spammarna, i sin tur, låter ett program strö in några unika, rent slumpmässiga rader av bokstäver i varje mejl, för att mass-breven ska undgå upptäckt. Först verkar spammarna bara ha hävt in en lång rad slumpmässiga bokstäver, som elulvvunumvnwbhuesskdbyfmcsheiqbftturenvdswrdpi. Men den typen av "ord" är ju så avvikande (utom möjligen i mohikanska eller grönländska), att man lätt kan låta filtret reagera på det också. Nästa steg tycks ha varit att spammarna strödde in mellanslag i sin slumprad också: "kbava bni p afhn b knya blbzh flructiu exxpbkhx" ser ju lite mer ut som språk. Förmodligen har något filterprogram lyckats känna igen även sådan "text". Nästa steg från spammarna verkar därför ha varit att utgå från några riktiga (engelska) ord, som "percent significance", och så systematiskt byta någon bokstav i varje ord. Mitt mejl hade rubriken "perchnt significawce" och nästa på sändlistan fick säkert mejlet "percint significanxe". Sånt är ännu lite svårare för filtren att detektera, eftersom det faktiskt skulle kunna vara felstavning av legitima mejl. Kanske kan filtren identifiera även detta nu; lustigt nog verkar mejl på spamish nästan ha upphört att komma kort efter att notisen lagts ut. Men det kan ju också bero på att spammarna insett att det är lite korkat att tro att jag ens ska öppna ett mejl med rubriker som "prznt liier". Språket michif, som nämns i notisen nedan, är faktiskt ett verkligt språk, hur bisarrt det än verkar. Syldaviska och graeliska är däremot påhittade. Graeliska är ett språk ur Agaton Sax-böckerna - det talas framför allt av de storskurkar som Sax måste kämpa emot. Ett språk som bara kan användas för gräl och förbannelser, tror i alla fall Jan Anward (se länken). Men det är inte riktigt sant - i en bok som Anward nog inte läst (Agaton Sax och Vita Möss-mysteriet) förekommer den graeliska gamla folkvisan "Tahollen, hollen, hollen. ehollen, tallen, tallen hollen eh!" vilket ju betyder "Kung Tah hade ett rostigt svärd, rostigt svärd, rostigt svärd, rostigare än all rost i vår värd. tänk vilken gammal rost!" Slutligen ska jag bara tillägga att Gustav Holmberg från Det perfekta tomrummet, som den historiker han är, vid blogmiddagen i mars påpekade att det kanske var synd att alla spam bara slängs. Något borde kanske sparas så man senare kan följa hur spam såg ut i början av 2000-talet, till exempel. |
Talking spamish
På sista tiden har jag fått en hel del mejl på spamish - ett språk som lingvister hittills till stor del ignorerat.
Bland annat därför, är det mesta kring spamish ännu höljt i dunkel. Vi vet ännu inget säkert om uttal, grammatik, vilken språkfamiljen det tillhör - knappt ens var det talas. Ett preliminärt lexikon över spamish har dock just börjat sammanställas. Hittills vet vi att "smole toorknob sgq rjc ckdcmz" betyder "Interest Rates are at their lowest point in 40 years". "Smght wrelk" står för "order prescription medications online". "Iate semret" tycks vara en hälsningsfras, "Hey hows work been lately?", medan "Woyld dnsh" verkar kunna uttydas som "Order confirmation". "Testraint cvke ughnvghu" har innebörden "hormone replacement therapy". Man ser genast att spamish är mycket olikt både svenska och engelska. Men å andra sidan verkar det ha lånat in en del engelska ord. Ordet "significawce" verkar vara ett inlånat "significance" med den ovanliga ljudförändringen n > w. De flesta mejl på spamish kommer också från personer med namn som Isaac Arthur, Angelica Coffey eller Wendell Cox. Och en del mejl är huvudsaligen på engelska, men med några ord eller fraser på spamish, som "jd uzvipizc no kidding we have it". Det verkar som avsändarna strör in glosor från spamish för att höja sin status - precis som svenskar idag kryddar sitt språk med engelska glosor ("fucking ultracool pannkaka det här"). I så fall verkar spamish vara ett högstatus- eller mode-språk på uppgång i den miljö där det möter engelsktalare. Det pekar ju på att spamish hör hemma i något flerspråkigt engelsktalande område. Men vilket? Enligt en teori är spamish ett hittills okänt keltiskt språk, och skulle då höra hemma någonstans på Brittiska öarna. Kanske är det släkt med släkt med graeliskan: en del har sett likheter mellan kända graeliska satser som "Unddha ghallach y shannoch" och spamish "tinse rield eaqd" eller "knya blbzh flructiu". En vanlig uppfattning är dock att graeliska bara kan uttrycka förolämpningar. Spamish verkar nästan bara kunna användas för att sälja saker. Å andra sidan tycks en del ord på spamish vara mycket långa: ett exempel är "elulvvunumvnw- bhuesskdbyfmcsheiqbftturenvdswrdpi", vilket uppenbarligen betyder "she wanted to do it". Det verkar peka på att spamish är ett så kallat polysyntetiskt språk. Typiskt för sådana språk är just att verben är väldigt långa, eftersom en massa information om en handling byggs ihop med verbet: subjektet (she), objektet (it), men gärna också diverse omständigheter som vilja, grad av frivillighet (wanted to), vem man talar till och så vidare. (Ett välkänt exempel är ju mohikanska "washakotya'tawitsherahetkvhta'se", vilket ungefär betyder "han gjorde hennes kläder fula".) Många indianspråk i Nordamerika är polysyntetiska; spamish skulle alltså kunna ha sitt ursprung i USA. Kanske är spamish ett blandspråk som michif, som blandar franska och cree: Moñ frayr pi ma soeur ki mówewak kókom sa gallet - Min bror och min syster åt farmors havrekakor. Men polysyntetiska språk finns också i Australien, där det ju också talas engelska. Några har även velat se likheter mellan syldaviska och spamish: satser som "en nsocödrugt lapzszrazdzeu kzöenig u zgaf se nez" ("kungen slog honom med spiran på näsan") har onekligen en viss likhet med "kbava bni p afhn b knya blbzh flructiu exxpbkhx". Men det sista ordet, med "xx", verkar peka på maltesiska (ett språk som har inslag från två olika håll - italienska och arabiska), det enda kända språk som dubbeltecknar x. Teorierna är alltså många. Men den största frågan är ändå: varför fortsätter detta folk att skicka meddelanden på sitt märkliga språk som ingen kan tolka? |
Kriget är inte oundvikligt...
... och språkbruket i media skapar en felaktig bild. Kriget är (tyvärr) ohejdbart. Det är, i mitt huvud, en helt annan sak.
"Oundviklig" är katastrofen som ingen kan påverka, även om man vill: supertankern utan styrförmåga som driver upp mot revet. Ohejdbar: den amerikanska krigsmaskinen är visserligen en supertanker som inte kan bromsas längre, men det beror inte på roderhaveri utan på att kaptenen blivit galen, barrikaderat sig på bryggan och med berått mod siktar på katastrofen. Protester, om än digitala, kan inte stoppa den. Men det är ändå intressant att läsa om hur motståndet mot kriget växt rekordsnabbt med hjälp mejl och webb: "... an instantaneous movement that was partly assembled in [a] computer. During the past three months it has gathered the numbers that took three years to build during Vietnam. It may be the fastest-growing protest movement in American history."Läs hela i New York Times 9/3: Smart-Mobbing the War |
...med transpondrar!
Jag undrade hur Vasaloppets MMS-tjŠnst fungerade hŠr nedan, och fick svar frŒn inte mindre Šn tre hjŠlpsamma mŠnniskor (tack Simon, Mats och Marcus!). Varje Œkare har ett litet radiochip, en transponder, som identifierar honom eller henne. En lŠttfattlig beskrivning finns hos IBMs sidor om Vasaloppers teknik.
|
Fandango!
Den stora poängen med nätet är inte smarta tjänster eller snygga sidor i sig. Det bästa med nätet är att det skapar oväntade möten. Människor - i Sverige och runt om i världen - som annars aldrig hade lärt känna varandra, möts.
I början av sjuttiotalet skapade gruppen Carmen en alldeles unik blandning av flamenco och rock. Gruppens motor, David Allen, spelade elgitarr med samma attack och energi som en (akustisk) flamencogitarrist. Bandet gav ut tre skivor, och blev snabbt en favorit bland både kritiker och musiker. Till exempel valde Mick Jagger ut Carmen som förband till Rolling Stones kommande världsturne. Men sen tog sagan slut just när den skulle ta fart. Trummisen skadade sig och en manager svindlade bandet, som plötsligt var panka och utan jobb. Stonesturnen gick upp i rök och bandet kollapsade. Med tanke på hur het latino-musiken blev under nittiotalet, tyckte jag det var konstigt att dessa pionjärer var så komplett bortglömda. Skivorna var svåra att få tag på. När jag sökte på nätet fanns så gott som ingenting, bara korta omnämnanden här och där, mest i förbigående. Så jag skrev en lite längre artikel om Carmen på nätet. Och för ett knappt år sedan blev jag plötsligt kontaktad - av David Allen själv. Efter trettio års växlande karriär (bland annat låtskrivare åt Agneta Fälthskog) hade han just klivit ut på nätet, började söka efter sitt gamla band, och hittade.... mig. Det överraskande mötet har resulterat i en lite fylligare sajt kring Carmens musik: gå till www.fandangosinspace.com och titta runt om du vill. Framför allt föreslår jag att du ska ladda ner "Bulerias" från sidan "listen". Den är ganska lång (över fem minuter, drygt 6 MB) - men i den finns en rå, häpnandsväckande energi, som väl förklarar varför David Bowie, Jethro Tull, Marc Bolan, Ritchie Blackmore och Jagger alla ville jobba med David och hans band. Ta chansen till ett alldeles oväntat möte du också. |
MMS från SMM (Sälen, Mångsbodarna, Mora)
Det här är faktiskt den första MMS-tjänst som fått mig att spontant utbrista "vad kul!":
Har man en bekant som åker Vasaloppet - något av alla de Vasalopp som går under veckan - kan man få en bild från när han eller hon går i mål till sin mobiltelefon. Man skickar åkarens startnummer som ett SMS till Vasaloppet och beställer antingen en målgångbild för åkaren (om man har en avancerad telefon), eller ett vanligt SMS med mellantider, snitthastighet med mera. Satt häromdagen brevid en kille på tunnelbanan som ringde upp sin kompis och sa "Grattis! Jag såg när ni gick i mål! Och ni gick väldigt bra efter Evertsberg, då gick det snabbt!" Det måste vara rolig uppmuntran för den som lyckas ta sig hela den långa vägen till Mora. På vasaloppet sajt finns instruktionerna. Tyvärr har de ingen teknisk förklaring till tjänsten; jag grubblade en stund om det kunde vara ordnat via automatiska kameror, bildanalys av nummerlappen, lagring i databas, och så vidare... men det troliga är kanske att det sköts mer manuellt. Någon som vet? |
Content Management-system har svåra brister
Content Management-system för webbplatser har svåra brister, säger Jupiter research, som har undersökt hur nöjda eller missnöjda ett knappt hundratal företag (amerikanska) är med sina CMS-lösningar.
Systemen är orimligt dyra, svåra att sköta, och låser den tekniska utvecklingen. Användarna tycker också att leverantörerna lovar för mycket; systemen lever inte upp till ens en liten del av den funktionalitet som köparna fått intrycket av skulle finnas. Över 60 procent uppdaterar fortfarande också sidor manuellt, vilket i många fall är billigare. Nästan så många som en tredjedel tänker överge sina inköpta system och bygga nya från scratch. "Overcomplicated, end-to-end packages can as much as quintuple site operational costs over human labor alternatives. Unfortunately, the breadth of many vendors' all too-inclusive 'silver-bullet solution' vision has left these companies struggling with platform lock-in, overengineered site infrastructures, exorbitant technical maintenance costs, and per-business-user costs averaging as much as $25,000 per year."Artikeln nämner inte vilka system företagen använt, men det är inte svårt att peka ut några av dem: Vignette Storyserver, Interwoven, Documentum, bland andra. Utan tvekan lider många CM-system av svåra brister. En del kommer säkert att kunna rättas till efter hand, medan branschen mognar och programmen utvecklas. Men en del av problemen faller nog tillbaka på köparna och användarna själva. Säljarna lovar visserligen magiska resultat med sina lösningar, men det krävs egentligen inte så mycket för att se igenom löftena. Många köpare har inte en realistisk bild av vad de ska använda sin sajt till, hur deras material produceras, hur mycket av det som kan eller behöver återanvändas. Insikt saknas till exempel om behovet av att rensa på sajterna, eller av att ha människor som styr. Övertron på tekniska lösningar är stark. Just återanvändning är tungt skäl när organisationer skaffar CM-system: löftet om att "mata in artikeln/dokumentet en gång, så kommer den ut på flera ställen" (på förstasidan och på insidorna och i arkivet) eller för olika plattformar (i WAP-format och som SMS och som mejloch som MMS...). Den typen av återanvändning fungerar mycket sämre än många kanske tror, är mer komplicerad att ordna och därför ofta orimligt dyr. Under ligger en missuppfattning som går på djupet och som gör sig gällande gång på gång i datoriserade system; inte alls bara i CM-system för webbpublicering. Det handlar dels om bristen på förståelse av kontextens betydelse, dels på att datorsystem och datormedier är otroligt fattiga på kontext. Det spänner från varför lösningar som C-Pen inte slår igenom, varför folk fortfarande frågar sin kollegor hellre än söker på intranätet, varför e-handel av dagligvaror fortfarande har problem ... Åh, detta har jag ju tänkt skriva om så länge ... jag måste verkligen försöka få det gjort. Ingen som har lust att engagera mig för en föreläsning så jag får en deadline? |
Tre kurser med Jonas
Jag håller tre kurser hos Ordfront i vår.
Om du handlar snabbt finns det platser kvar på kurserna Idéer kring layout (som startar 5 mars)
och Att skriva för webben (start 6 mars).
I april kommer kursen Användbarhet för informatörer - att bygga bättre webbar. En endags-kurs som det också finns några platser kvar på. Länkarna går till Ordfronts webbplats, där du kan läsa mer om respektive kurs. Länk till anmälningssidan finns i menyn upptill på varje sida. |
Internationellt kackel i hönsgården
Kko-kko-daek-kko-kko-kko-kko eller gut-gut-gudak? Lär dig hur hönans kusiner världens runt låter. Sajten heter Sounds of the World's Animals och listar ett 40-tal djurläten på ungefär lika många olika språk. Tips: kolla grisarna.
|
Sven Lindqvist: Gör större mobiler
Utmärkt artikel av Sven Lindqvist på sidan 2 i DNs kulturdel. "Råd till Kurt Hellström: Gör större mobiltelefoner åt alla gamla människor". Tyvärr finns den (ännu?) inte på DNs sajt.
|
SVTs nya webb
När Sveriges Television gjorde om sin webbplats i fjol blev resultatet rätt katastrofalt. Magplasket blev desto kännbarare eftersom SVT-chefen utlovat att man skulle bli "Sveriges bästa nyhetssajt". (Jag skrev om problemen i Kornet-artikeln "SVTs nya sajt: design som stänger ute" i maj i fjol.)
En ny version av SVT-sajten hade premiär i veckan, och glädjande nog är det en rejäl förbättring på alla plan. Den grafiska designen har förbättrats. Det begränsade skärmutrymmet används mycket bättre, och grafiken är snabbare. Interaktionsdesignen har blivit mycket bättre, framför allt eftersom vi slipper de tidigare olycksaliga navigationsmenyerna. Och informationsdesignen verkar ha förbättrats, genom att SVT lyssnat på hur användarna själva tycker att materialet borde organiseras, vilka begrepp de använder och vad de tycker är viktigast. (Om du undrar vad som menas med de här tre termerna kan du läsa Kornet-artikeln "En sajt kräver tre sorters design".) De har dessutom lyckats få ner svarstiderna, och rättat en del tabbar som gav sajten mycket dålig tillgänglighet för handikappade. Fortfarande är det väl en bit kvar till Christina Jutterströms löfte om "Sverige bästa nyhetssajt" (om det ens är ett meningsfullt mål). Men frågan är väl om man inte är Sveriges bästa TV-kanals-sajt nu, och det är faktiskt nog så gott. Bara notiser om webb och IT |
Bra krishantering på NASAs webb
När NASA insåg att något gått fel med rymdfärjan Columbia ersattes hela den ordinarie förstasidan på www.nasa.gov av en sida med bara text (se hela skärmdumpen av sidan här).
Så ska webben användas i kris. Bort med allt annat, fram med en enda sida, så snabb och enkel som möjligt. Innehållet var dessutom föredömligt: bara information om vad man säkert visste, inga spekulationer. Plus praktisk information för de viktigaste målgrupperna. Något senare, när mer information fanns, uppdaterades sidan - fortfarande föredömligt (se även en kopia på denna sida här). |
Nya webbloggar
Klipspringer på I dåligt sällskap har förökat sig genom delning och avsöndrat en personlighet som kallar sig "Bengt O Karlsson"; denne sköter webbloggen Perspektiv Europa, med kvalificerade notiser om EU, särskilt dess framtid och utvidgning. Jag håller inte alltid med, men sakkunskapen och framställningen är imponerande.
Fler och fler webbloggar dyker upp, och därigenom blir spridningen större. Syften, ambitioner och inriktning varierar, vilket gör det hela roligare. Ofta förstår jag att jag inte tillhör målgruppen. Ibland förstår jag inte ens vilken målgruppen är. Likafullt kan bådadera vara oväsentligt, när jag känner att den som skriver har ett eget tonfall, en egen röst. I alla fall tycker jag att Klocklös i Tiden är en rolig blog: bra självförtroende, en öppen, rent av entusiastisk grundton, ingenting tillgjort. |
Narren återvänder
En narr med ett knyte över axeln och ett Viktig Uppdrag: att befria landet från den onda Häxan. Ett uppdrag som tvingar honom att lösa en lång rad pussel, korsord, chiffer, gåtor andra knepigheter...
Fool's errand är ett dataspel från slutet av 80-talet, löst baserat på några av korten i tarot-kortleken. Det hade en sällsynt grafisk skönhet, just på grund av att det bara var i svart och vitt. Och jag älskade det. 16 år senare (!) håller nu Cliff Johnson på att göra klar uppföljaren - The Fool and his money. Narren är åter ute på vandring, men siluett-bilderna är förstärkta med färg. Och tja, ... det är faktiskt fortfarande riktigt snyggt. Programmet släpps på Halloween i år. Men man kan redan nu förbeställa det från www.fools-errand.com, Cliffs egen sajt (kanske bäst att passa på - dollarn står lägre än på längre och vem vet vad som händer i höst). Den som förbeställer får dessutom med sitt namn på en särskild tack-lista i spelet.... Nostalgiker kan också ladda ner det ursprungliga Fool's errand, och Cliffs två andra spel At the carnival och 3 in three helt gratis från sajten. (Hittade länken via Linnea på Neablog.) |
Från nationalism till militant internationell rasideologi
Författaren och journalisten Anna-Lena Lodenius gör en historisk exposé om de förändringar de rasistiska och antisemitiska organisationerna genomgått under efterkrigstiden, med fokus på Sverige men också med internationella utblickar. Direktsänds på Utbildningsradions webbplats ikväll 18-19.30, men ska också kunna ses i efterhand. (Förmodligen hittar du den under Pedagoger > Pedagogiskt forum.)
Från hösten 2002 finns fortfarande Sven-Erik Liedmans föreläsning om massmedier och relationen till information och kunskap. ”Nutiden utmärker sig för att så oändligt mycket är tillgängligt för de flesta i ett land som Sverige. Tidningar och andra trycksaker utan slut, otaliga radio- och tv-kanaler och Internet finns inom räckhåll. Rikedomen är enorm och samtidigt förvirrande. Är allting sken, eller finns det något verkligt? Vad är den personliga kunskapens roll i en sådan värld?” |
Länk till John le Carré på "Förvetet"
Thorvald Freiholtz webblogg Förvetet har redan visat sig oundgänglig, eftersom han (med benäget bistånd av Klipspringer) ger oss en länk till John le Carrés artikel "The United States of America has gone mad" i The Times.
"Efter att ha läst artikeln kan jag bara upprepa att le Carré är en gudabenådad skribent. Det är inte bara den bländande formuleringsförmågan som motiverar mitt omdöme, analysen är också rakknivsvass", skriver Thorvald. Det är bara att hålla med. Detta måste vara obligatorisk läsning! |
Klargörande om Orange
Jag kanske ska förtydliga att 3G-spelaren Orange på sin sajt faktiskt, om man klickar sig fram till pressrum-sidan, meddelar att de drar sig ur 3G-satsningen i Sverige. Det komiska är att även detta pressmeddelande ännu efter en månad ramas in av trosvissa reklamtexter som ingen har förmått ändra på: Elektronisk information - så lätt att skapa, så svår att hålla efter. (Jag skrev en Kornet-artikel om det här fenomenet i somras, under rubriken Rötmånad året om på webben.) |
Åter från de döda
Tobias Lundin tipsar om att Ghostsites, som nyligen förpassade sig själv till de avsomnade skara, har återuppstått. Går man in på sajten möts man av detta meddelande från Steve Baldwin:
In the last week or so, I've been receiving a steady stream of e-mails that have excoriated me for throwing down the torch, dropping the ball, kicking the bicket, etc. As a result of these e-mails, along with the fact that I've been able to regain some measure of Internet connectivity, I am rethinking my decision to abandon this site. I will update this site again in a few days, once I've done some more thinking on what shape this project will next take. Thanks to all of you who e-mailed me about the future of Ghost Sites. As a result of your missives, I will take the extraordinary step of removing "www.ghostsites.com" from the Dead Site directory.Heja! |
Tårtbottentestet
Strax före jul meddelade 3G-spelaren Orange att de lägger ner och drar sig ur 3G-satsningen i Sverige. Det är nu en månad sedan. Men deras sajt, www.orange.se, är fortfarande blank och fin som en julapelsin.
"Hej", hälsar förstasidan. "Vill du veta vad som händer på Orange Sverige AB? Under tiden vi bygger vårt 3G-nät kan du gå in på vårt pressrum och läsa de senaste nyheterna." "Just nu bygger vi nätverk för den tredje generationens mobiltelefoni (UMTS) i Sverige. Orange är redan framgångsrikt över hela världen och vi ser fram emot att bygga och lansera en framgångsrik verksamhet i Sverige. (---) the future's bright, the future's Orange" På andra sidor kan du söka jobb på Orange (men räkna inte med mycket respons). Ungefär samtidigt som Orange drog sig ur 3G köpte vi en förpackning färdiga tårtbottnar (3L - det vill säga tre lager). Fabrikstårtbottnar är ju kända för att kunna ligga hur länge som helst, utan att börja mögla. Så nu startar Hönan ett litet vetenskapligt experiment: en tårtbotten, och en sajt för ett fallet high tech-företag - vilken håller sig fräsch längst? Fortfarande är det egendomligt att så många företag inte förmår använda webben till det den en gång sades vara så bra på: att snabbt komma ut med information. Hur påverkar till exempel Oranges nedläggning partnerföretagen Vodafone och 3? Den som vänder sig till webben får tji. Inget av dem har idag, en månad efter beskedet, några kommentarer alls till Oranges fall på sina sajter. Inga försäkringar om att det inte påverkar utbyggnadstakt eller det egna företaget. Ingenting. |
Imiterande interface: smarta sladdar
Så här skrev Mats Lewan i artikeln om att blåtand behöver en blå knapp (se nedan):
"Betänk dessutom att det Bluetooth ska ersätta är just en sladd. En sladd är verkligen höjden av användarvänlighet. Inga manualer behövs. På kontakten syns det var den passar. Och när sladdens kontakter stoppats in i varsin apparat är apparaterna ihopkopplade. Glasklart..."En tillverkare som fattat att sladdar är ett smart sätt att koppla ihop saker är svenska Propellerhead software. Propellerheads förnämsta produkt är Reason, ett komplett datorprogram för att göra musik. Det består av ett antal separata moduler: ett par syntar, en sampler, trummaskin, mixer, sequencer, filter och del annat som jag knappt vet namnet på. Reason har ett gränssnitt som imiterar verkligheten. På skärmen ser man de olika delarna som om de vore monterade i ett verkligt rack. Modulernas imiterade "frontplåtar" har till och med kopierade "skruvar" och virtuella "tejpbitar" där maskinens namn står klottrat. Men det fiffigaste är att man kopplar ihop modulerna med virtuella sladdar, i ett gränssnitt som helt enkelt är en bild av baksidan av samma rack. Här syns enheternas alla olika in- och utgångar. För att koppla drar man helt enkelt sladdarna med musen från kontakt till kontakt. Utan sladdar hade man troligen tvingats använda något komplicerat system av menyer och dialogrutor. Den här lösningen är enklare, mer lättbegriplig, och känns till och med rolig: när man växlar till att se baksidan, darrar sladdarna till och med till. (Dessutom är gränssnittet underbart omsorgsfullt även i rätt meningslösa detaljer: alla moduler har till och med en fiktiv nätsladd...!) Vill du kolla själv, kan du ladda ner en demo av Reason från Propellerheads. Finns både för Win och Mac. |
Bluetooth borde ha blå knapp
"Enkelhet. Det är definitivt dags för enkelhet inom IT."
En utmärkt artikel i Ny Teknik. Utgångspunkten är vad som krävs för att Bluetooth till slut ska slå igenom, men resonemanget gäller inte alls bara Bluetooth-tekniken. |
Guldet blev till sand
TCO har nu lagt ut den rapport som refereras i artikeln på DN Debatt (se nedan). På TCOs sajt finns ett pressmeddelande för "Hur guld blev sand" med en länk till rapporten i pdf-version. Rapporten har skrivits av professor Christian Berggren vid Linköpings Universitet.
En av slutsatserna är denna: Nya affärsidéer behöver bygga upp en stabil organisation av beställare och kunder samt kompetenta medarbetare. Riskvilligt kapital kan inte ersätta den tid detta tar att bygga upp. En annan: Fusioner misslyckades i mer än två fall av tre. Vinnarna i stora fusioner blev bonusbelönade företagsledare, fondmäklare och investmentbanker. För ett drygt halvår sedan refererade jag en del engelspråkigt material om "merger mania" på Blind Höna, bland annat om jättefusionen mellan AOL och Time Warner. I dagarna är amerikanska media fyllda av kommentarer till att Stephen Case, arkitekten bakom den fusionen, avgår som ordförande för företaget. "It was meant to be the business equivalent of pairing Fred Astaire and Ginger Rogers", skriver New York Times. "AOL would give Time Warner sex, and Time Warner would give AOL class. But nothing has turned out as planned." Länkar (NYT): Resignation May Help Ground a Visionary Medium Slowed by a Flawed New Media Idea, AOL Hopes for Comeback Which Would Have Done Better Without the Merger? |
Börskraschen, uppföljning
Studio ett (P1, Sveriges Radio), följer i dag upp Björn Elmbrandts serie om börskraschen. Missade du programmen i torsdags och fredags finns länkarna här:
|
The end
Det är en aning sorgligt, och ganska symboliskt antar jag. Sajten Ghostsites (www.disobey.com/ghostsites/), som samlat skärmdumpar från kraschade projekt från dot com-erans höjdpunkter, blir själv en ghostsite. Så här skrev Steve Baldwin, som drev samlingen, på sajten i tisdags:
"Its author is paring down his expenses to the bone, which, alas, does not include a phone, modem, or fancy broadband doohickeys required to publish this site on a reasonable schedule. He has therefore taken the step of adding 'www.ghostsites.com' to the list of dead domains that follows.Arkivet kommer att ligga kvar, säger Steve, men kommer inte att uppdateras mer. Så man kan fortsätta se skärmbilder - ofta den sista sucken som säger "sorry, we're closed" - från boo.com, Boxman, Beenz, Marchfirst eller venturecapitalist.com. |
Börskraschen i Studio Ett
Finns det något ännu osagt om börsbubblan?
Det mesta har vi kanske hört förut. Men Björn Elmbrandt har ändå gjort en mycket grundlig och bred sammanställning och historieskrivning, med fyra reportage i Studio ett. Det första sändes i tisdags. Det tredje sänds idag (torsdag den 9 januari) och det sista imorgon, fredag. Missade du dem kan du lyssna eller ladda hem dem från Studio Etts sida hos SR.
Börsraset och IT-bubblan kommer ju att påverka oss under lång tid framåt. Det framhåller professor Robert Schiller från Yale i det första programmet (lyssna/spara). I det andra programmet får teorin kött och blod, när Elmbrant redovisar hur kommuner, föreningar, forskningsstiftelser och livbolag förlorat på börsen (lyssna/spara). Hur kunde vi knyta så många viktiga samhällsfunktioner, som pensioner och forskning till exempel, till om börsen går upp eller ner? Elmbrant ställer frågan i det första avsnittet, men vi får nog inget riktigt övertygande svar. Mats Qviberg och andra talar om "tidsandan" och att folk blev "snurriga i mössan", att man rycktes med. Det ligger något i det, men jag tror att man kan vara mer exakt än så: när man drivs av en utopisk revolutionär väckelse - vilket IT-drömmen var - finns det inget rum för tvivel. Mest tankeväckande är kanske det sista programmet, som sänds i morgon fredag (10 januari). Vill vi lära av misstagen? frågar Björn Elmbrandt där slutligen. Den klassiska ekonomiska teorin säger att marknadsekonomi är överlägsen att allokera, dvs fördela resurser rätt. Men under bubblan gjordes gigantiska felallokeringar. Enorma belopp satsades på IT, fast en tjugondel eller hundradel skulle ha räckt. Men den etablerade forskarvärlden tycks ducka för frågorna: Elmbbrandt påpekar att det inte finns en enda artikel i den senaste årgången av Ekonomisk Debatt om börbubblan. Thomas Franzén, chef för riksgäldskontoret och i det civila doktor i nationalekonomi, beklagar sist i programmet att så få dragit några slutsatser av bubblan. - Styrkan med marknader - och jag är en anhängare av marknadsekonomi - är att den lär sig på sina misstag. Men tyvärr är jag tvivlande på hur den här läroprocessen går till, och jag tycker att den läroprocessen tar man inte tag i och man flyr undan de här frågorna. Ett gott skäl till att fortsätta belysa dem, alltså. |
Och nu blir det design
Nya designprogrammet Bästa formen (som skuffat undan Ekonominyheterna) kopierar estetiken från Värsta språket, men vilken skillnad på originalet och efterföljaren! I stället för Fredrik Lindströms smittande entusiasm har programledarna - när de agerar - en coolt ironisk attityd. Och att hacka upp ett samtal om matvaruförpackningar med snabbspolade rusningar i livsmedelshallens gångar gör mig bara trött (att stressa runt i ICA-butiken har jag nog av i alla fall).
Och nog verkar programmet ytligt, på alla plan? Gamle AD:n Hall vill helst ha raka diskmedelsflaskor utan störande etiketter. Att förpackningen bör vara greppvänlig, att den behöver en innehållsförteckning ingår inte i resonemanget. (Medan vi hade småbarn var alla förpackningar med maskindiskmedel smala och höga. Därför kunde man inte ha dem där man ville, längst upp i skåpen, utom räckhåll för barnfingrar. Just när vi var på väg ur den perioden blev förpackningarna äntligen platta och breda, med ett handtag på sidan - perfekt avpassade för översta hyllan. ) Men förhållandet mellan form och funktion är ju inte alls enkelt, och är värt att utforska lite djupare. Donald Norman, designguru (men inte i den mening som "Bästa formen" verkar lägga i ordet) och berömd för boken "The design of everyday things"), arbetar just nu med en ny bok: "Emotional Design: The Role of Beauty, Utility, and Pride in Everyday Things". Han startade projektet med att deklarera: I'm starting a new career phase: Ugly is out, beauty is in. Usability? Yeah, that matters, but beauty, pleasure, and fun - those are truly important. Yes, the product has to be balanced, yes, it should provide value, fulfill the needs of the users, and make good business sense. Sure, all of that. But if it is unattractive, if it doesn't feel right, who cares if it works? We need both pleasure and function. Beauty and usability.Ett viktigt skäl till att funktionella prylar också måste vara snygga är att "first impressions last". Andrew Dillon fann att hans försökspersoner fortsatte att tycka bättre om den snyggare produkten än produkten med bättre funktion, även när de fått använda dem en tid. "Det första intrycket" drabbar ju tyvärr också tv-program; men visst ska "Bästa formen" få ett par chanser till. Normans bok - med kapitel som The Seductive Experience Why Attractive Things Are Easier to Use, och The Cellphone as an Emotional Tool, kommer tyvärr inte förrän i januari 2004, om planerna håller. Läs mer om Normans böcker på hans egen sajt, www.jnd.org. På Andrew Dillons sajt finns referat och länkar kring hans forskning om "Aesthetics and Usability". |
Trava på, kamrat
Gustav Holmberg har lagt ut många intressanta inlägg senaste veckorna. Häromdagen kom ett tänkvärt och roligt inlägg om varför röriga skrivbord inte är något att skämmas över. För många människor är travar med papper en "naturlig" informationsarkitektur, ett ofta sofistikerat sätt att lagra information på ett sätt som är meningfullt för skrivbordsinnehavaren (men oftast bara för honom/henne, förstås).
Gustav länkar till artikeln "In praise of clutter" i Economist, som bland annat baseras på “The Myth of the Paperless Office” av Abigail Sellen och Richard Harper. Men redan för tio år föreslog tre forskare (Mander, Salomon och Wong) att papperstraven kunde användas som metafor på dataskärmen, istället för mapp-strukturen, just eftersom det mer liknar många människors sätt att lagra information i verkligheten. Deras artikel "A 'Pile' Metaphor for Supporting Casual Organization of Information" är fortfarande utmärkt läsning (Den finns som PDF, och kan till exempel laddas ner via inlägget "Fuzzy information sorting" på Foop. Det är tydligen också så att Apple tog ett patent för travar som metafor på skärmen - man frågar sig verkligen varför de inte har utvecklat det mer. Artikeln i Economist nämner inte artikeln ovan, men refererar till några andra andra rapporter om fördelarna med information på papper. Den tar också upp reklambyrån Chiat/Days försök med ett papperslöst kontor. En lysande artikel om hur det gick fanns i Wired i februari 1999 (länk till den finns i På Kornet-artikeln "Internet - en utopisk revolutionär väckelserörelse".) Vill man veta mer skriver Donald Norman också om "the file cabinet" versus "the pile cabinet" i den utomordentliga "Things that make us smart" (finns hos amazon.com) - boken som har undertiteln "Defending Human Attributes in the Age of the Machine". (Kapitlet heter "A place for everything, and everything in its place"). "The social life of information" av Duguid och Brown är också en bra bok i ämnet. Generellt sett är papper faktiskt ett underskattat medium. Jag kommer att skriva en del under 2003 om papperets ofta osynliga eller glömda fördelar. |
Arkiv: |
|
|
|
>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<
|
På kornet | Korn av sanning | Guldkorn | Blind höna | Skrot och korn | Väderkorn |