Till sidtitelns försvar

I artikeln "Varför frames är en dålig idé" (länk längst ner till höger) skrev jag att ett av de viktigaste skälen att undvika frames är att en sådan sajt ständigt visar samma titel för besökaren, oavsett innehållet. Det gör det svårt för besökarna att veta var de är, och svårt att bokmärka sidor.

Men det har inte bara konsekvenser för besökarna, utan också för två andra grupper: redaktörerna - och sökmotorerna. Slutligen slår dock problemen tillbaka just på besökarna.

Varje webbsida - eller, strängt taget, varje HTML-dokument - ska ha en titel. Det finns en särskild plats i HTML-koden där den ska skrivas in: den så kallade TITLE-taggen.

Består webbsidan av bara ett HTML-dokument visas titeln i webbläsarfönstrets namnlist, längst upp. Som på den här sidan: där står "Till sidtitelns försvar | På Kornet".

Är en sida gjord med frames visas istället en generell titel, för hela framesetet. Titlarna för de ingående delarna - de med specifikt innehåll - är osynliga.

Och eftersom de inte syns, varför då lägga ner jobb på att skriva in dem? Många webbredaktörer finner det onödigt och struntar i det när de skapar sidor. Eller kanske de bara råkar glömma det. Eftersom titeln inte syns, får de ingen påminnelse, när de ser den färdiga sidan.

Men nu råkar det vara så att det finns en särskild grupp besökare, som trots allt kan se titlarna: nämligen sökmotorerna - både interna och externa.

Sökmotorer är inställda på att visa sina sökresultat genom att ange titlarna på de sidor de hittar. Och eftersom redaktörerna struntar i att ge sina sidor korrekta titlar, visar sökmotorerna alltför ofta träfflistor som ser ut så här:

• Untitled document
• Untitled document
• Untitled document
• Untitled document

Andra varianter kan, beroende på vilket verktyg man byggt sidan med, vara "New document", "template" eller, som här till höger, "Welcome to GoLive Cyberstudio". Den som sökt får i vilket fall som helst ytterst få ledtrådar för att hitta det hon söker.

Och ibland är träffresultaten ännu bedrägligare.

Jag letade på LOs sajt efter artikeln om LOs IT-karta. Jag visste att den fanns; jag hade läst den tidigare, men kunde inte hitta den nu. Så jag provade sökmaskinen.

Men bästa träff på sökordet "IT-kartan" var en artikel som hette "Arbetslösheten fortsätter att minska". Det var uppenbart fel; den kunde det inte vara. Inte heller de andra träffarna var riktiga. Men var fanns den då? Jag fortsatte att leta runt - resultatlöst. Hade de tagit bort artikeln?

Jag provade att söka igen, med någon liten variation på sökordet. Artikeln om arbetslösheten dök upp igen. Rätt uppgiven provade jag att klicka på den - och bingo! Där var ju artikeln jag sökte - under falskt namn!

Varför? Tja, med stor sannolikhet hade webbmakaren använt en gammal artikel som mall. Det är ofta ett rätt praktiskt sätt att jobba, i sajter som inte använder något stort publiceringsssystem. Man tar en kopia av en gammal fil, och klistrar in den nya texten på den gamla textens plats.

Men då gäller det att komma ihåg att ändra titeln i dokumentet. På LOs sajt kunde varken jag eller redaktören se titeln, när den nya artikeln publicerats - för LOs sajt var byggd med frames. Oavsett vilken sida man tittade på, stod det "LO - facket på din sida" överst i webbläsaren. (LOs sajt bytte skepnad under sommaren 2002, och ramarna tycks ha försvunnit. Fler sidor har nu goda titlar.)

Problemet med titlar gäller givetvis inte bara frames-sidor. Det finns också andra mekanismer som ger lika förödande resultat.

Om man på teliamobile.se söker på "gprs priser" får man de resultat som syns till höger

Teliamobile.se är inte uppbyggd i frames. De har istället ett publiceringssystem som fogar samman innehålls-delar med generella delar som sidhuvuden och sidfötter till enstaka sidor.

Och i den processen får den sammansatta sidan ingen riktig titel. (Jag kan se i koden att Teliamobile delvis har försökt undvika problemet med en workaround som det skulle föra för långt att gå in på här - men den har som synes inte heller lyckats.)

Ibland försöker jag föreställa mig en motsvarighet till sådan här undermålig service i verkligheten, i en vanlig butik i stället. Jag vet uppriktigt sagt inte riktigt vad det skulle vara. Expediter som näbbigt svarar "vet inte" på varenda fråga man ställer? En affär med helt omärkta, blanka förpackningar på alla hyllor? I alla fall vet jag att det inte på något sätt skulle accepteras.

Jag har skrivit förut om att titeln är en mycket viktig del av sidan, i "Din sajt behöver en webbprofil". Det är också ett uttalat krav i statskontorets vägledning för myndigheternas webbar. (Du hittar länkar dit nere till höger.)

Det tål alltså att upprepas igen: Title-taggen är viktig för en god informationsdesign - för att hjälpa besökarna att hitta, förstås och hitta tillbaka till det de söker. Det behöver alla som bidrar till en sajt få klart för sig - även om det kan verka krångligt att förklara.

Jag tror att det här är en del av en stor kompetensutveckling. Allt fler människor får nu i sina arbetsuppgifter ett ansvar som de tidigare inte haft: att informera omvärlden om vad de sysslar med.

Layout var en gång i tiden ett privilegium grafiska formgivare. Med "desktop publishings" intåg fick var och en möjlighet att göra broschyrer och inbjudningar - ofta med bedrövliga resultat. Alltså blev vi tvungna att försöka ge alla lite grundläggande kunskaper i grafisk form. Till deras stöd gjordes grafiska profiler och mallar.

Att skriva för publik var en gång i tiden förbehållet journalister och utbildade informatörer. Så kom webben och personalnedskärningarna. Plötsligt måste alla vara beredda att skriva begripligt för andra. Alltså måste vi bejaka den lille skribenten inuti varje medarbetare. Vi måste ge henne lite kunskaper om hur man uttrycker sig för att nå fram med det man skriver.

För att få ordning på webbmediet, behöver vi väcka den slumrande bibliotekarien inuti var och en som bidrar till en sajt. Få alla att inse vikten av goda rubriker, av entydiga titlar, av olika sätt att sortera och ordna material.

Uppgiften ska inte underskattas. Det kräver engagemang och insatser - precis som det tagit en del kraft att lära människor att se skillnaden mellan olika typsnitt, förstå några grundläggande formprinciper, kunna något om disposition och god sakprosa.

Men det går! Och även om listan över de kunskaper som krävs för att jobba med webb börjar bli ganska lång - lite datatekniker, lite formgivare, lite skribent och informatör, lite bibliotekarie, kognitionsvetare, organisationskonsult... är det väl det som gör yrket interssant, eller hur?

Så vad krävs? Som sagt, till att börja med måste alla som bidrar till webben få klart för sig hur viktigt det är med titlar och rubriker.

Den teknik man använder för att skapa sidor - publiceringssystem eller liknande - bör också ge stöd. Om möjligt ska den inte släppa igenom sidor med mindre att titeln är ifylld. Om det inte går, bör man försöka ordna sätt att påminna dem som skapar sidor om att titeln ska på plats.

En uppgift för en webbredaktion bör också vara att regelbundet kontrollera att sidor har bra titlar - särskilt i organisationer där publicering decentraliserats till många avdelningar.

Och så bör man alltså undvika frames.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<