Är din sajt en bankomat
eller en långfilm?

Föreställ dig att du ska ta ut pengar på bankomaten. Du stoppar in ditt kort. På den lilla skärmen börjar bankens logotype rotera; slogans och namn på olika banktjänster som "Bostadslån", "Japanfonder" och "Låneskydd" virvlar runt mot en mångfärgad bakgrund.

Spektaklet tar inte slut. Så småningom märker du en text i ena hörnet märkt "gå vidare". Ett tryck med knappen intill och dansen på skärmen ersätts äntligen med texten "Välkommen. Tryck in din kod":

Absurt? Ändå är det så många sajter funkar. Beskrivningen ovan är bara en lätt modifiering av hur regeringens ursprungliga sajt om EU (www.regeringen.se/eu) fungerade.

Många sajter är i grunden bankomater. Besökarna går dit med ett bestämt, avgränsat syfte, en uppgift de vill klara av: kolla Arlandabanans avgångstid, jämföra räntan, hitta muséets öppettider, ladda hem kommundemokratikommitténs betänkande.

Bankomater är extremt nyttobetonade. Under lång tid har de knappast haft någon grafisk design över huvud taget - vilket egentligen är lite konstigt.

Man kan fråga sig varför det är så. Förmodligen har bankomaterna under lång tid legat helt och hållet inom teknikavdelningarnas domän - så till den grad att inga reklambyråer förmått, eller ens kommit på tanken att hävda att "det allvarligt skadar varumärket om bankomaten inte följer vår grafiska profil".

Senaste tiden - ett par år eller så - har det dock delvis ändrats. Men de olika bankerna skiljer sig åt. Så här verkar det i alla fall vara i Stockholm:

Nordea (Nordbanken) har de enklaste terminalerna: en enkel svartvit logotype på startskärmen, därefter bara enklast möjliga textmeddelanden.

Handelsbanken har en design som bara är en aning mer utvecklad: windowsgrå rutor med text kompletteras med enklast möjliga bilder av knappsatsen eller ett utmatat kvitto.

SE-banken har haft en mer färgrik design, men med så amatörmässiga teckningar (telefonstolpar med trådar som leder mot en stadssiluhett) att det är uppenbart att reklambyrån och den grafiska profilen aldrig varit i närheten av dem.

Föreningssparbanken är extremen i andra änden. Den grafisk profilen är helt införd - men, tack och lov, är det fortfarande snabbt och enkelt.

De ursprungliga bankomaterna är ganska karaktäristiska för gränssnitt som tekniker skapar dem: avskalade och utan onödiga utsmyckningar.

Vi bör nog vara rätt tacksamma för att reklambyråerna inte fått designa bankomater tidigare. Bankomaten är en produkt där teknikerns val av design fungerar väl. De är enkla, och snabba. Användningsområdet är begränsat, och en viss tråkighet spelar föga roll.

Men när system blir mer komplexa och medger fler uppgifter, fungerar de nakna, teknikstyrda gränsnitten sämre.

Vi har alla mött produkter eller sajter med gränssnitt så komprimerade att de är en plåga att använda. Ett vanligt fall just på nätet är de administrativa insidorna för publiceringssystem för webb, för sökmotorer eller liknande.

Om vi ska utföra flera olika uppgifter, behöver vi mer stöd för ögat och tanken. Kontroller och instruktioner för olika uppgifter måste vara tydliga, grupperade och särskilda. Är det dessutom fråga om system som vi ska använda under längre perioder blir ett alltför asketiskt utseende tråkigt: vi behöver ha en tilltalande miljö att arbeta i.

Om tekniker gillar att göra bankomater, tror jag att reklamfolket innerst inne egentligen vill göra långfilmer.

Oavsett om det är en annons, en broschyr eller en sajt vill reklambyrån helst ladda den med expressiva bilder; bilder som berättar en historia, bilder som förmedlar känslor, som sätter igång betraktarens fantasi. (Den som inte tror mig kan bläddra lite i Bo Bergströms lärobok "Effektiv visuell kommunikation": den är helt präglad av bilden som berättande medium.)

Reklambyrån vill väcka läsarnas/besökarnas nyfikenhet och drömmar med en dramatisk bildlösning på första sidan, och därigenom locka in dem. Därför sajter som möter besökaren med spelande flaggor och klingande spel, med flashanimationer, blinkande bilder och rullande texter.

Problemet är att ytterst få sajter är långfilmer. De flesta sajter ligger mycket närmare bankomaten. Att få en flashanimation med buzzwords i ansiktet när man bara vill ta ut ett par hundringar är bara irriterande.

De flesta organisationer bör nog fundera över var deras sajt ligger på skalan mellan bankomat och långfilm ("presentbok" vore också en möjlig jämförelse).

En sån fundering kräver att man identifierar sina besökare eller målgrupper. Varför kommer de till sajten? Vad är deras huvudsakliga uppgifter?

En god strategi är att försöka underlätta dessa uppgifter så mycket som möjligt. Men efter att besökaren gjort vad hon kom för, kan du mycket väl försöka locka besökaren till nya områden eller andra uppgifter. Förutsättningarna är trots allt lite bättre på webben än vid den verkliga bankomaten: ingen otålig kö bakom ryggen och sällan regn som droppar ner innanför skjortkragen.

Men kommer du fram till att din sajt är en bankomat kan du också fundera på om du inte helt enkelt ska skära ner omfånget och ambitionerna. Det är inte ovanligt att stora delar av sajter inte har ett enda besök. Både du och din sajt kommer att tjäna på att avlägsna sådant material.

Det finns dock ett litet antal sajter, som förmår övertyga besökarna om att göra mer än det de kom för. Mer om det finns i artikeln "Bra informationsarkitektur väcker upptäckarlusten" - se länk här intill.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<