Inslaget omedelbart före Annas och mitt framträdande i Gomorron Sverige handlade om pisksnärt- eller whiplash-skador. Om jag då hade vetat att det finns en blogg som bevakar och samlar nyheter om just whiplash-skador ... hade jag kunnat anknyta direkt till den. Men man kan ju inte ha koll på allt.

(Detta också skrivet för Helena, som undrade om "seriösa bloggar" i en kommentar.)

Permalänk | Kommentarer (1)

District Court Judge George Robertson hade en ursäkt som Bo Svensson inte tog upp.

Jag har verkligen svårt för att bestämma mig för vad jag ska tycka: bör HD-domaren Leif Thorsson avgå?

Ibland önskar jag att det vore så enkelt som i sagorna. I CS Lewis "Häxan och Lejonet" (en av Narnia-böckerna) sviker Edmund upprepade gånger sina egna syskon, smiter, går i tjänst hos Vita Häxan för några kolor, tjallar på syskonen och utsätter dem för dödlig fara, förråder hela människosläktet - men i slutet blir Edmund ändå, just därför, "allvarligare och stillsammare (...) och en lysande lagstiftare och domare. Han kallades kung Edmund den Rättrådige". (Det är det där med "the mercy of the fallen".)

Fast - så enkelt är det förstås bara i sagorna.

Permalänk | Kommentarer (4)

... och han är för homoäktenskap!

(Avd. vad var det jag sa, i alla fall på sätt och vis.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Infontology försöker dechiffrera Risifruttis kanske sockrade budskap om mindre socker.

Burkens förvirrade formulering till trots, fick det mig att tänka: känns det inte som vi kommit till en vändpunkt kring framför allt sockret i maten?

Allt fler företag tycks vara angelägna om att framhålla att de tar bort sockret ur produkterna - delvis eller helt.

Jag kommer att tänka på vad som hände för ungefär 15 år sedan, när alla papperstillverkare plötsligt började tävla om att ta bort klorblekningen från kontorspapper. I många år hade man sagt "nej det går inte, nej det går inte, nej det går inte, nej det går inte" - "det är klart att vi tar bort det".

Det fanns inte någon tydlig eller klar utlösande faktor som triggade förändringarna, vad jag kan minnas. Kanske var det bara långvarigt, tålmodigt arbete från miljöorganisationerna som äntligen bar frukt. Men det var knappast så att opinionen plötsligt fick en rad nya kunskaper. Plötsligt blev det lite äckligt att använda klorblekt papper. Något som fick kollegor att rynka på näsan, ungefär som om man hade otvättade strumpor. Hur kom det sig att det skedde just då? (Och jag har ännu inte läst "The tipping point", som förmodligen ger en del ledning, ännu.)

För några år sedan satt jag i en statlig utredning om bland annat framtidens detaljhandel. Vi diskuterade hur man skulle öka attraktionen för varor med låg miljöpåverkan. Jag tror inte fakta räcker eller duger. Det måste snarare bli moraliskt suspekt att handla varor som bidrar till växthuseffekten.

Sådana skred i den samhälleliga ideologin - hur sker de? De flesta föreställningar vi har är ju förvånansvärt sega. ´Men iband sker förändringarna snabbt. Mitt favoritexempel är spottkoppen. I seklets början fanns den överallt - en naturlig och tolererad artikel. På kort tid försvann de, och idag får vi kväljningar vid tanken på att offentliga miljöer skulle ha en offentlig spottkopp.

Kommer sockertoppen att gå samma väg som spottkoppen?

Permalänk | Kommentarer (3)

En del tycker nog att postsecret är ett sorgligt ställe. Jag håller mer med de som kommenterat att "Your site is truly inspirational, I'm left feeling full of compassion for my fellow human beings - We're the same the world over" eller "I wish I could give all these people on the site a hug and tell them it's ok to be human."

Svensk variant: bikt.se.

Soundtrack till denna notering: "The mercy of the fallen" av Dar Williams:

"There’s the wind and the rain
and the mercy of the fallen
Who say they have no claim to know what’s right

There’s the weak and the strong
and the beds that have no answer
And that’s where I may rest my head tonight "

Permalänk | Kommentarer (2)

Mittenextremisten tror på återvinning i det nya postkonsumtions-samhället. Fler tecken i samma riktning: förra helgen var det öppen loppmarknad runt Hornstull på Söder i Stockholm - en "garage-sale" för alla som bor i hyreshus. I samma område dyker nu Grannarna.se upp - en gratis sajt med radannonser för dem på Södermalm som vill skänka bort, byta eller kränga prylar. (Säljarna är för övrigt just nu ungefär tio gånger så många som bortskänkarna.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Kal Ström och Henrik Torstensson diskuterar på Bloggforums efterfest på restaurang Östergök.

Fler bilder från efterfesten (också på Flickr). Ännu fler kommer om några dagar.

Permalänk | Kommentarer (0)

Fler bilder från bloggforum (på Flickr).

Skriv gärna dit egna kommentarer - det blir roligare så!

Permalänk | Kommentarer (0)

Idag smäller det: Bloggforum 2. Så här såg det ut senast, för bara sex månader sedan.

Permalänk | Kommentarer (0)

När vi nu diskuterar svenska mediers blogg-varianter: en skillnad mellan hur svenska och engelska medier tagit till sig bloggfenomenet, som jag tycker är värd att framhålla.

Brittiska Guardian har bloggar om specifika ämnen: nyheter (Newsblog), dataspel (Gamesblog), IT och webb (Onlineblog"), och kommentarer om aktualiteter (Observerblog).

Alla bloggarna har flera skribenter, och det är ämnet som står i centrum, inte den enskilde skribenten. De är rappt skrivna, snärtigt formulerade - man ser tydligt att skribenterna jobbat med sina formuleringar, skrivit om, redigerat. Normalt skrivande för publik, alltså.

Påtagligt är också att de vänder sig utåt: så gott som varenda post har länkar ut till andra sidor, bilder eller ställen på nätet, många ett stort antal. Jag kan knappt hitta en enda post utan länkar. De bloggar alltså, för att låna Stefan Geens utmärkta formulering, i hög grad "from a position of discovery"; för att dela med sig till läsarna av vad de hittat på andra ställen.

Jämför detta med vad svenska tidningar hittills fått fram på bloggfältet.

Alla försök hittills har varit centrerade på den enskilde journalisten. PJ, Helle, Lotta G, även Sofia Olsson Olsén. Fredrik Virtanen. DN:s blogg om schlagerfestivalen var ju fokuserad på Andreas Ekströms Och, naturligtvis, fenomenet i sin prydno, Expressens "bloggar".

Jag läser igenom dem alla: Cecilia Hagen, Ebba von Sydow - inte en länk till något annat. Skugge? Glöm det! PM Nilsson, Per Svensson - någon enstaka. Den enda som med någon regelbundenhet länkar ut till andra är nyhetsredaktören Lars Lindström.

Av de övriga svenska media-bloggarna är det PJ i Svenskan som med störst regelbundenhet länkar till annat - dvs försöker skapa något av ett samtal. Helle Klein i något mindre grad. Lotta Gröninginte alls.

Skillnaden mot hur Guardian använt bloggformen är påtaglig.

Man kan ha olika åsikter om "mjuka" värden som stilistik och ämnena: hur privat man kan skriva, hur ledig man bör vara i språket. Jag tycker Linda Skugge skriver som en kratta och tänker som en påse nötter, men visst, hon kan få fortsätta skriva; i bästa fall får det väl en att definiera vad man själv tycker är ett verksamt språk. Det kan vara intressant att läsa också personligt skrivande. Sofia Olsson Olsen ger rätt intressanta interiörer från en landsortstidning.

Men det är fascinerande att det än så länge är en sådan märkligt enkelspårig, bedövande enahanda och tråkig middagsbjudning, de svenska manistream-media-bloggarna.

Jag skrev inte "journalistbloggarna" - för det finns ju journalister som skriver utmärkta bloggar: Mine, Steffanie, Urban, Pierre... för att bara nämna några. Lustigt, alla de bloggar vid sidan av sina jobb och arbetsplatser.

Hittills har svenska mainstream-media på det hela taget misslyckats med att förnya sig med hjälp av bloggar. Linda Skugges diarreer om barnens diarreer - tja, man har läst det på föräldrasajternas diskussionsforum många gånger tidigare. (Fast bättre, utan självgodheten.) Blogg till namnet, chattsida i praktiken.

Min officiella livsinställning är numera optimismen. All vår början bliver svår, det är de första stapplande stegen och så vidare. Så visst kommer även etablerade media att få till det så småningom: ett vettigare användande av den samling konventioner och tänkesätt, som det vi provisoriskt kallar "bloggar", representerar. Men just därför ett litet påpekande. De där första osäkra stegen är på väg åt fell håll: in i det vassa bordshörnet.

Relaterat: Steffanie om journalistbloggar och hur Gomorron Sverige slår tillbaka.

Permalänk | Kommentarer (4)

Annas och mitt famträdande i Gomorron Sverige går att se hos SVT via följande adress:

http://www.shorl.com/hobrohafumile

Vi dyker upp cirka 10 minuter in i detta avsnitt (ungefär mitt i videoströmmen). är nu borttaget från SVTs webb. Jag ska försöka lägga upp en kopia någonstans så småningom (uppdaterat 12 juni).

Permalänk | Kommentarer (15)

... innan det var dags att gå in i Gomorron-studion. Och Anna tänkte "väldigt vad han var lik Ingvar Carlsson"! :-)

http://photos12.flickr.com/15741902_b756d87f80.jpg

Permalänk | Kommentarer (0)

Varför ordnar ni Bloggforum?
För att visa på mångfalden och styrkorna i det här nya sättet att kommunicera.

Är inte bloggar bara en sorts hemsidor?
Jovisst - på samma sätt som mobiltelefoner i en mening också bara är en sorts gamla telefoner. Men mobilerna har ändå revolutionerat vårt sätt att kommunicera.

Men hur har bloggar revolutionerat kommunikationen, menar du?
Genom att produktionsförhållandena faktiskt ändrats. Nu kan vem som helst skapa och publicera information med global spridning. Det kostar ingenting och det kräver ingen teknisk kunskap.

Det är lite grann av löftet från internets genombrott för tio år sedan: nu skulle alla kunna publicera sig. Men i praktiken var det ändå lite för krångligt, och för dyrt, för de flesta. Alla de trösklarna är nu borta.

Det är samma sorts förändring som inträffade när produktionen av varor revolutionerades: när vi gick från hantverksmässig framställning av allt, till fabriker och löpande band.

Nu är det produktionen av information som revolutioneras. Men det spännande är att den går åt andra hållet: från de stora, centraliserade nyhets- och informationssystemen - som Sveriges Television och massmedier, men även inom företag - till små, enkla, billiga, snabba, lättrörliga och personligt drivna medier.

Är inte bloggar bara en sorts dagbok på nätet?
Bloggar är inte dagböcker på nätet - inte ens "en sorts". De är visserligen tydligt märkta med dagens datum, men det gör dem inte till dagböcker mer än ett ex av Dagens Nyheter är en dagbok.

Dagböcker på nätet har funnits sedan tidigare. Bloggen, som form och verktyg, är något annat: om det "bara" varit dagböcker hade de inte behövts och inte utvecklats. Man kan se en rad saker som skiljer gamla nät-dagböckerna från bloggar. Frikostigheten med länkar. Flera helt skilda inlägg per dag (gamla dagböcker bestod oftast av ett helt entry per dag). Direktlänkar till varje enskilt inlägg (inte bara dagen). Verktyg för att lätt citera andra. Med mera.

Å andra sidan: en del dagböcker på nätet förklär sig som bloggar. Jag är inte fundamentalist här, det finns och kommer att finnas många former av skrivande. vi får väl se.

Men hur hinner man läsa bloggar?
För att de ger en något nytt, som man inte får någon annan stans.

Men vem vill läsa om hur folk kokar kaffe och matar katterna?
Det är en myt att bloggar bara innehåller trams. Har man hämtat sina nyheter från bloggosfären den senaste evckan har man hittat bättre information om det tyska valet hos bloggaren Agnes, än i svenska medier. Man har en bättre diskussion om säkerhet och datorisering hos bloggen Infontology. Man har en livligare kulturdebatt hos bloggen Errate. Och så vidare.

Å andra sidan är det personliga också viktigt bland bloggare. Genom att visa upp sig i helfigur skapar bloggaren det sorts förtroende vi behöver, för att bedöma om vi som läsare ska lita på honom eller henne.

... nu kommer taxin!

Permalänk | Kommentarer (14)

Medan andra lyssnade på Persson vs Reinfelt, var jag i Kulturhuset i Stockholm, och lyssnade på Philip Pullman.

Rätt svag insats av Lotta Olsson som intervjuare/samtalspartner. Men Philip Pullman hjälpte henne elegant på traven genom att rutinerat utveckla många intressanta resonemang till svar på ibland rätt triviala frågor. Poäng dock till henne för att hon noterat likheten med Ursula K LeGuins The other wind.

Vad Pullman sa? Jag återkommer med en uppdatering.

Den lilla flickan på bilden var, visade det sig, döpt till Lyra - efter huvudpersonen i Guldkompassen (se en större bild).

Permalänk | Kommentarer (0)

Det lär bli en soffa om bloggar i Gomorron Sverige i SVT 1 i morgon bitti (26 maj). Uppdatering: Jag är med. Preliminär sändningstid 07.50.

Permalänk | Kommentarer (3)

... en text som vidgar begreppet utanför "dagbok på nätet" eller kändisbloggeri:

"Vanligtvis är det sin forskning som Gustav Holmberg bloggar om. Han använder formen som ett sätt att skaffa sig ny kunskap, att dela med sig av sin egen kunskap och på så vis också bidra till nya tvärvetenskapliga möten. Gustav Holmberg tycker att fenomenet har gett forskningen ny makt. Inte riktigt som medier men som ett bra komplement.

–Universitetet och forskningen är oerhört komplex. Det är oftast samma gäng forskare som kommer till tals i debatter både i tv och i tidningar. I bloggning får jag kontakt med nya röster, jag får höra andra åsikter. Det kan till och med vara ett sätt att visa skattebetalare vad de får för de pengar som avsätts till forskning, berättar han."
Filippa Törnwall: På forskarens blogg vidgas världen, Sydsvenskan 25 maj

(Jag är lite stolt, eftersom Sydsvenskans skribent var elev på min föreläsning om bloggar och att skriva för webb på Berghs i april.)


Permalänk | Kommentarer (0)

"Efter att ha besökt norra Stockholm återvinningsstation med jämna mellanrum vågar jag påstå att vi inom kort kommer att stå inför det postkonsumtionistiska samhället. (...)
Många människor, bl a undertecknad, känner idag större personlig tillfredställellse av att göra sig av med saker än att skaffa nya. (...)
Den dagen energipriserna rasar i höjden, inom 10 - 20 år, kommer Kina att sluta vara världens lågprisproducent. Företag kommer att få bygga smarta fabriker på lokala och regionala marknader istället för att minimera transportkostnaderna. Dessa produkter kommer att konstrueras förberedda för återvinning på ett helt annat sätt än idag."
mittenextremisten: Postkonsumtionistiskt manifest, 23 maj

Permalänk | Kommentarer (0)

"...när de allra mest inkompetenta kvällstidningsskribenterna plötsligt 'bloggar', då måste man fan lägga upp en motvikt".

Gärningsmannaprofilen är tillbaka efter en paus, med bland annat en fonetisk prestation: dechiffrering av vad Samuel L Jackson egentligen menade med ett "aeroflame"-moment!

Permalänk | Kommentarer (0)

Inte färskt, men för mitt eget minne:

"Med lyckan som övergripande mål ställer boken många traditionella begrepp och resonemang på huvudet. Ett bekymmer, menar Layard, är att vi arbetar för mycket, hetsade av jämförelsen mellan olika inkomster. I det perspektivet blir höga marginalskatter en välsignelse. Progressiviteten gör att den extra arbetsinsatsen blir allt mindre lönsam, ju mer vi redan tjänar. Skatterna blir samhällets sätt att straffa strebern för den skada han vållar genom att göra andra avundsjuka. Det är ett argument för beskattning som åtminstone jag aldrig tidigare har stött på; men det är en rätt finurlig tanke. Layard menar att Europa mår bättre än USA, därför att européerna valt att arbeta lite mindre och ta sig mer fritid. Det kan BNP-skillnaden vara värd, tycker han."

Gunnar Zetterberg recenserar Richard Layards "Happiness. Lessons from a new science" i DN: Största möjliga lycka, (4 maj)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Satt försjunken vid datorn – och så hörde jag ett svirrande ljud som överröstade datorfläkten. Jag skyndade mig ut på balkongen. Och där var de – ett tiotal tornseglare", skriver Nils nu för bara några minuter sen (och skickar bilden där Hönans snabba favoritkusiner syns som ett par svarta fläckar).

Det är sex dagar tidigare än i fjol.

Permalänk | Kommentarer (0)

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) ska utvärdera den svenska arbetsmiljöforskningen. Och trots att de flesta arbetsuppgifter idag är datorstödda är det främst den fysiska arbetsmiljön som ska granskas. Medvetenheten om kognitiva arbetsmiljöproblem är fortfarande skrämmande låg.

Kort intervju idag med mig och professor Bengt Sandblad vid institutionen för informationsteknologi på Uppsala universitet, hos prevent.se:

"Kognitiva arbetsmiljöproblem kan uppstå när ett användarovänligt datasystem tas i bruk på en arbetsplats. Något som ofta resulterar i stress och försämrad arbetskvalitet för den enskilde. (...)

- Jag tycker det är illavarslande att psykisk stress kommer som en bisats i FAS uppdrag. I samband med att webbtekniken slog igenom i slutet av 90-talet började även lättare psykiska diagnoser att stiga brant. Unga webbnissar utan någon som helst erfarenhet av arbetsmiljöfrågor anlitades för att bygga datasystem och applikationer, säger Jonas Söderström.

Han menar att fascinationen för tekniken gjort att användarna fått underkasta sig systemen ungefär som när verkstadsarbetare förr i tiden fick underkasta sig farliga maskiner. Det har lett till teknisk stress och ohälsa för en rad yrkesgrupper."
prevent.se: Datorisering bortglömd när arbetslivsforskning studeras, 23 maj 2005

På Kornet:
Hjärnan är viktigare än armbågen: varför datasystem stressar oss i jobbet
Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?


Permalänk | Kommentarer (0)

Om man inte vore så vansinnigt förkyld: Astrid Lindgren-pristagaren Philip Pullmans pris-föreläsning ikväll på Kungliga Biblioteket i Stockholm, klockan 18.

Eller om man känner sig bättre imorgon: Philip Pullman på Kulturhuset, i samtal med Lotta Olsson, klockan 19.

Eller själva prisutdelningen, på Skansen, Sollidenscenen, klockan 18.

Om Pullman på Blind Höna: Guldkompassen - lyckliga er som inte läst den ännu.

Permalänk | Kommentarer (0)

Någon lingvistisk lördag hanns inte med. Bara en liten isländsk språk-jeopardy så här i efterskott:

Svar: Hopar och flokkar.
Fråga: Vad kallas "grupper" och "kategorier" i ett isländskt dokumenthanteringssystem?

(tack, Inga, för sms:et!)

Permalänk | Kommentarer (4)

En av kommentatorerna till posten om Expressens och Aftonbladets medicinpanik-löpsedlar antar att jag "samlar på andra löp, och att det kommer en uppföljning".

Men det gör jag inte - och blir det en uppföljning vet jag ännu inte vilken form den tar.

Jag samlar på - det vill säga försöker minnas - sådant som intresserar mig. De här löpsedlarna intresserade mig från början. Men ännu mer när jag började se sammanhanget - mönstret - hur lika de var. Till exempel hur nästan alla hade en liten porträttbild av en kvinna - typ "Ethel, 37" - på nästan exakt samma ställe. Hur samma ord återkom: vanlig, dold, kan vara...

Jag råkar anse att en av de saker som bloggare kan vara bra på, i denna splittrade tid, är att skapa sammanhang. Löpsedlar är sådana typiskt förgängliga företeelser som är borta imorgon. Vad stod det egentligen på dem?

Jag håller med de som menar att vår förmåga att hitta mönster är något väldigt grundläggande för allt tänkande. Spridda data blir kunskap bara när de sätts in i ett sammanhang, när vi kan urskilja ett mönster. Utan det har vi kaos. Brus. Som mediebrus.

Löpsedlarna har uppenbarligen en egen teckenlära: ett antal byggstenar, signaler och kodord som används för att få oss att tänka på ett visst sätt. Med sammanhang kan vi dechiffrera dem.

De nya digitalkamerorna har blivit ett intressant verktyg för detta sätt att samla kunskap. Mer om dem i nästa post.

Permalänk | Kommentarer (0)

Kameran i min mobil är inte särskilt bra. Men med rätt behandling kan bilderna få närmast impressionistiska kvaliteter.

Jag gillar den här bilden stranden i Ljugarn en natt förra sommaren. En smal slingrande stig leder från det nattöppna strandcafeet ner mot vattnet, mellan mörka tuvor av backtimjan och strandråg. Man kan nätt och jämnt urskilja den mörkare vattenlinjen och den något ljusare blå, mulna natthimlen ovanför. Jag hade suttit sent och läst en smula med en kopp espresso. Det blåste rejält, men det var en ljum vind. När jag nu ser bilden hör jag havet brusa igen.

Varför denna bild? Egentligen är den ett test. Jag ordnar så att jag kan skicka text och bilder direkt från kameramobilen till Hönan via mitt konto på Flickr. Klicka på bilden och du kommer direkt till en lite större version av bilden på Flickrs sidor.

Det är riktigt spännande. Andra har förstås gjort det länge redan. Men jag är förtjust och förvånad hur otroligt enkelt det verkligen var att få till det när jag tog mig tid.

Visst är bilderna (från min mobil, i alla fall) av rätt låg kvalité, än så länge. Men det är otroligt spännande att se att tekniktrösklarna försvunnit även på det här området. Många nya möjligheter, som vi idag knappt kan föreställa oss, kommer att öppna sig.

Permalänk | Kommentarer (3)

När bloggverktyg nu gör det mycket enklare att publicera information - och RSS/XML-format gör det lättare att dela den - kommer det att finnas utrymme för fler och fler idéer om hur man smart samlar informationer från olika håll, sammanfogar dem och gör något nytt och bättre.

Ett lysande exempel, plockat från Henrik Ahléns (Kornet-gästskribent) alldeles nystartade blogg Harbinger:

En 3D-grafik-student i USA har kopplat ihop Googles karttjänst med bostadsmäklaren Craigslist. Därmed kan man flyga över mängder av hus och lägenheter i det område man är intresserad av att bo i, som från en helikopter.

Kolla paulrademacher.com/housing (klicka på ett grönt utropstecken, representerar städer).

Henriks blogg bör man hålla koll på, för han är en av de intressantaste tänkarna och affärsutvecklarna på webbområdet i Sverige.

Permalänk | Kommentarer (3)

... och det är förtroendet för kvällspressen också.

Permalänk | Kommentarer (6)

Maj måste vara den snabbaste månaden. Man vänder ryggen till bara ett litet ögonblick - och plötsligt har den rusat iväg och märks bara som en virvel i äppelblombladen, som redan börjat falla som stora, mjuka snöflingor till marken och samlas i drivor.

(Och det börjar bli så bedrägligt lätt att förvaka sig.)

Permalänk | Kommentarer (1)

... apropå vad Per Svensson sa i debatten i Lund.

Den senaste upplagan av Förtroendebarometern, som tas fram av professorerna Lennart Weibull och Sören Holmberg vid Göteborgs universitet för Medieakademin, visar att förtroendet för dagspress sjunkit med 3 procent till 29 %. Det ska jämföras med toppnoteringen 2000 på 41 procent.

I "Bottenlistan", som visar vilka företag eller institutioner som flest säger att de har litet eller mycket litet förtroende för, utmärker sig följande fyra som minst trovärdiga för svenskarna:
1. Skandia
2. Expressen
3. EU-kommissionen
4. Aftonbladet.

Två tidningar bland de fyra sämsta, alltså.

Och intressant nog har alltså tre av dessa fyra startat bloggar den senaste tiden (med Margot Wallström för EU-kommissionen först ut). Nu väntar vi alltså bara på en blogg från Skandia...

Permalänk | Kommentarer (3)

Debatt om de traditionella mediernas död i Lund:

"Karin Zillén, nyhetschef för Sydsvenskan, är på plats för att representera de traditionella medierna.
- Tidningarna står för trovärdighet. På nätet är det problem med källkritik och pressetik. Under tsunamin spreds falska bilder och då är det medias roll att rensa. Vi står för något - trovärdighet, säger hon.

Men det tycker inte Per Svensson. Visserligen är han kulturchef för ett traditionellt media - Expressen - men han har också en egen blogg.
- Det är just det medierna inte har. Medias position är nedbruten. Ta bara kameramobilen. Vem som helst kan ta actionbilder, det innebär att pressen blir av med närvaromonopolet och Internet innebär att pressen har blivit av med spridningsmonopolet, säger han."
Sydsvenskan: Bloggsnack dominerade journalistikdebatt, 19 maj 2005

Först på Blind Höna: om tsunamibloggar och förlorade informationsövertag, jan 2005.


Permalänk | Kommentarer (0)

Årets 17 mai: favorit i repris. Se hela kartan med ett klick.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Er det ret at kalde et system for eksakt, som vrimler av irrationelle störrelser og begrepp?"

Nej, svarar Andreas Dahl Uthaug i boken "Norsk matematik - framtidens matematik" (1916) på sin egen fråga, och fastställer att det norska värdetr på pi är exakt 3,125 - eftersom en fullkomlig figur som cirkeln inte kan vara beroende av irrationella tal. (Källa: Aftenposten)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Det väl borde gå att hitta på ett sökverktyg som hittar samband?" frågade Nils i notisen Meteorologer, associerande sökningar, min utombordshjärna.

Omnipelagos verkar vara en sådan sökmaskin. Ansatsen är intressant, men fungerar än så länge inte särskilt bra, när jag testar några olika begrepp (och John Pohlman vet den inte vem det är).

Framför allt är det påtagligt hur många av de förbindelser som Omnipelagos föreslår som är rent triviala. En vanlig googling på två begrepp ger fler och intressantare "förbindelser" - men fungerar bara när det finns bara ett steg mellan dem förstås.

(Tack, Henrik, för tipset!)

Permalänk | Kommentarer (0)

Löpsedlarna utanför Åsbo Tips i Borås försöker på alla sätt göra oss skräckslagna. En död varje dag! Chock! Larm!

Men snett över Åsbogatan, i busskuren utanför Bäckängsgymnasiet, finns en ledstång, en sådan som normalt sitter inuti bussen. Stången bär tre gulröda STOP-knappar och tre signalskyltar; sådana som brukar lysa STANNAR när man trycker på knappen. Men de här skyltarna visar orden
Det känns som en bra motvikt mot löpsedlarna på andra sidan gatan.
Låt dem inte skrämma dig i onödan.
Varken svampen, solen eller skatten kommer att döda dig.

På busskurens glasvägg finns en annan tolkning av budskapet. Där kan man läsa en strof ur Karin Boyes "Idyll":

"Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två,
lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge,
är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg."

Det känns ju som ett ganska höstligt budskap. En sådan vårdag som den här, med träden ovanför kuren just i lövsprickning, tänker jag snarare på strofen innan:

"Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor."

Permalänk | Kommentarer (3)

Nog skulle man kunna tänka sig att något av inspirationen till DNs kampanj om tycksvärtan som färgar av sig färgat av sig från Daily Mails kampanj i London i julas:

Fast den engelska poängen är förstås den motsatta: Mail trycks med en ny, mindre smetig färg.

Den sortens trycksvärta kanske inte DN använder? Så gör man rentav en dygd av nödvändigheten istället?

Permalänk | Kommentarer (0)

Permalänk | Kommentarer (2)

"Den första i världshistorien".

Samtidigt inser David Greenberg på andra sidan Atlanten:

"How hard could blogging be? You roll out of bed, turn on your computer, scan the headlines, think up some clever analysis while brushing your teeth, type it onto your site and you're off.

But as I discovered, blogging is no longer for amateurs or the faint of heart. Blogging - if it's done well - has evolved into an all-consuming art.

... To succeed in blogging you need to understand it's a craft, with its own tricks of the trade. You need a thick skin. And you must put your life on hold to feed an electronic black hole.

What else did I learn by sitting in for Dan Drezner? That I'm not cut out for blogging."
(NY Times: Blogging, as in Slogging

Permalänk | Kommentarer (0)

Så idiotiskt. I åratal har jag försökt pricka den lilla röda kvadraten med mitt utsträckta finger, för att få dörrarna i SJs X2000-tåg att öppna sig. Tåget vinglar och det är svårt att träffa rätt, särskilt när man också försöker balansera en kopp hett te eller kånkar på ett par tunga väskor.

Nu råkade jag hamna precis bakom tågmästaren när jag knallade till bistrovagnen. Och fick se hur han bara klappade till med hela handen upptill på dörren. Den öppnade sig magiskt.

Jag har alltid trott att det fanns någon sorts fingertoppskänslig kontakt i den röda fyrkanten. Fanns det också en hemlig, omarkerad kontakt för SJ-personal, for det först genom mitt förvirrade huvud.

Förstås inte. Den röda fyrkanten gör ingenting. En simpel fotocell sitter i överkanten av dörren. Bara bryt ljusstrålen; enklare ju högre upp du siktar och om du använder hela handen.

Varför har jag inte sett den förut? För att jag koncentrerat tittat ner mot den lilla röda markeringen. Gränssnittet har framgångsrikt duperat mig.

Men om fotocellen ovan dörren sitter bara en aning snett – och det gjorde den även på flera av dörrarna i det nyrenoverade X2000-tåg jag åkte med – händer ingenting när man trycker med sitt utsträckta finger mot fyrkanten. Det har jag också varit med om många gånger tidigare. Först har jag trott att kontakten var dåligt och tryckt hårdare – utan resultat. Så småningom har jag förmodligen vinglat till ordentligt av tågets skakningar, och dörren äntligen öppnats – för rör man fingret tre-fyra centimeter åt sidan, reagerar cellen.

Kollade medpassagerarna under resten av resan. Alla gjorde sammalunda: försökte pricka den röda markeringen. Ofta med irritation och fördröjningar.

Vad borde SJ göra? Använda en fotocell som inte har ett lika smalt känslighetsområde. Och använda en större markering, som snarare ger oss impulsen att föra hela handen mot dörren. Det vore hänsynsfullt mot alla – särskilt mot äldre, darrhänta eller funktionshindrade som har svårt med precisionsrörelser.

Permalänk | Kommentarer (15)

Jag är lite dålig att berätta vad jag håller på med. I dagarna är jag i Borås och pratar om Att skriva för webben med Södra Älvsborgs sjukhus cirka 150 webbredaktörer.

Liknande uppdrag för ett tag sedan hos Ragn-Sells och (ännu tidigare) hos Lunds universitetsbibliotek.

Permalänk | Kommentarer (5)

Efter att nykomlingarna i allsvenskan, Assyriska, hållit en tyst minut på 90-årsdagen av folkmordet på en miljon assyrier och armenier den 24 april, har Svenska Fotbollsförbundet fullständigt tappat all vett och sans.

I morgonekot säger man att man ska "skärpa sina regler när det gäller politiska budskap i samband med matcherna".

Visst finns det de som hävdar att allt är politik, men inte trodde jag att de fanns i fotbollsförbundet - och, milde gud i himlen, en tyst minut till minne för offren för vad FN officiellt förklarat vara ett folkmord?

Dessutom är det bara viss sorts "politik" som förbjuds. Äkta, pålitligt svenska icke-svartskalliga politiska partier får fortsätta utnyttja fotbollsmatcher för sina syften:

"Partipolitiska inslag på fotbollsmatcher är annars ingen ovanlighet i Sverige. Partier har sedan länge köpt reklamplats på arenorna och häromåret inledde centerpartiet sitt riksting i samband med en av Umeå IK:s hemmamatcher i damallsvenskan, där partiledaren Maud Olofsson höll tal inne på arenan. På första maj avslutade socialdemokraterna i Gävle sitt förstamaj-tåg utanför Strömvallen, där Gefle IF hade hemmamatch. Partiet var matchsponsor och vårdminister Ylva Johansson överlämnade matchbollen till domaren inne på arenan.

Blir tillåtna även i fortsättningen
Inget av detta har fått förbundet att reagera. Lars Åke Lagrell tror också att det mesta av den typen av arrangemang blir tillåtna också i fortsättningen.
- Om det är så att ett politiskt parti betalar en fotboll för en fotbollsförening är det kanonbra, tycker jag. Det är inget en fotbollsbesökare tycker är olämpligt."
Sveriges Radio - Ekot: Mindre politik vid fotbollsmatcher , 4 maj 2005 (en uppenbart lögnaktig rubrik!)

Varifrån kommer initiativet till Fotbollsförbundets utspel? Vem har tryckt på? Ekot frågade inte. Jag vill veta.

Inte heller lät man någon från Assyriska eller någon armenier kommentera.

Detta är så otäckt, makalöst idiotiskt och okänsligt att jag saknar ord. Det är alltså inte politik man vill förbjuda - utan humanism. Vill man undvika att bli skällda för "Svenska Folkmordsförbundet" bör man omedelbart ta tillbaka utspelet och be om ursäkt.


Permalänk | Kommentarer (5)

"Yet the [Motorola] Razr is largely defined by what it is not. It stands apart from the industry drift toward making the cellphone into a digital Swiss Army knife, a supermarket of technology squeezed into a palm-size device that includes a typewriter's worth of keys, and enough storage and software to accommodate everything from family photo albums to corporate presentations.

The Razr is designed for fashion, simplicity and ease of use. Its success suggests that a well-edited boutique of technology, instead of a supermarket, may be a promising path for cellphone makers and wireless carriers, a $100 billion industry being shaken up by new technology, opportunity and uncertainty."
NY Times: Form & Function: As Cellphones Bulk Up, How Much Is Too Much? (4 maj 2005)

Tidigare på Blind Höna (iPod överlever, 28 april 2005): "I grunden handlar det om den schweiziska arméknivs-effekten...."


Permalänk | Kommentarer (1)

Den här webbloggen svajar ibland rätt rejält fram och tillbaka i valet av ämnen. Fokuserad kan man nog inte anklaga mig för att vara.

Nu har jag i alla fall skapat en särskild kategori för anteckningar om det som är ett av mina huvudintressen: hur digitala system inverkar på vår arbetsmiljö - framför allt de aspekter som har med tänkandet att göra.

Återstår att föra över en del gamla anteckningar dit, samt göra kategorins arkivsida mer användbar.

Permalänk | Kommentarer (0)

I artikeln om "info-mania" i New Scientist (behandlad i En splittrad arbetssituation gör oss ineffektiva och korkade" och i "Uppdatering om effekten av mejl") förekommer faktiskt en hänvisning till ytterligare en (också ospecificerad) undersökning:

"Christopher Kimble, from the University of York, UK, adds that the quality of information contained in communications can also be a major problem for workers.

His own research, carried out within a large multinational company, shows that key employees, such as secretaries and IT support staff, can be particularly affected by misleading or incomplete emails. These increase the time required to complete the task, when a short phone conversation would have been much more efficient."

Jag har varit inne på det där - se anteckningen Kontextens betydelse 2. Det är något av informationssamhällets paradox att vi kanske inte alltid får mer information - men information som ofta är fattigare, och som därmed kräver mer ansträngning av oss att tolka.

I SvD frågade för några veckor sedan tre kända forskare inom arbetsmiljö Varför har vi ont i själen? (SvD, 13 mars 2005).

Den frågan får inte heller där något svar, men de pekar på vad de kallar "informationssamhällets störtflod av sinnesintryck, utmaningar, krav och möjligheter" i dagens samhälle:

"Har vår hjärna kapacitet att motsvara alla dessa krav? Våra fem sinnen tar varje sekund emot många miljoner informationsbitar, av vilka vårt medvetande aktivt noterar ett litet urval."

Men detta har ju knappast har ändrats. På femtio år sedan likväl som för femtiotusen år sedan tog våra hjärnor emot och processade framgångrikt dessa miljoner informationsbitar. Den viktiga faktorn är det som forskarna kommer till i nästa stycke:

"Men hur görs urvalet? Kan vår hjärna sovra mellan det livsviktiga, det någorlunda angelägna och det onödiga?
Det ständiga informationsflödet gör återhämtningspauserna både kortare och färre."

Det här är, tror jag, kärnan i informationsstressen: den digitala omgivning vi lever i nu är utformad så att sovrandet blir svårt.

Jag tror absolut att det är fullt möjligt att utforma digitala system och miljöer så att de presenterar rikare, mer människotillvänd och mer lättolkad information. Men det förutsätter först insikt om problemet; och medvetenheten därom är fortfarande mycket låg.


Permalänk | Kommentarer (1)

Studien som refererades i New Scientist (se En splittrad arbetssituation gör oss ineffektiva och korkade" granskas kritiskt på Mind Hack: "Does email really reduce IQ?".

En bra granskning; framför allt är det nog alldeles riktigt att IQ är ett rätt konstigt mått att använda i ett sådant här sammanhang. Det borde jag ha reagerat på själv.

Men som Mind Hack också summerar: "Nevertheless, the advice that the distracting effects of technology are best tackled by switching off is probably sound."

Notera också bland kommentarerna synpunkten "Many not familiar with psychological research might say, 'Duh,' [but] this is research that is necessary to confirm what people observe in natural environments. This kind of research is often the first step to more robust studies." Det är precis min poäng.

Också sett i relation till hur erbarmligt lite det görs för att studera påstådda effektivitets- eller andra vinster av många datoriseringsprojekt. Där tas fördelarna regelmässigt för gott, utan några undersökningar alls.

(Tack, Nils, för tipset om MindHack!)


Permalänk | Kommentarer (0)

... nu officiellt annonserat - se www.bloggforum.se.

(Bara sex månader sedan Bloggforum 1 - med den här takten kommer Bloggforum 3 september.)

Plats: Stockholm, JMK, Karlavägen 104. Tid: Lördag, 28 maj 2005, kl 13.00-17.00.

Jag modererar en panel om "Bloggar och media" med undertiteln "Hur kommer svenska medier att sambo med svenska bloggar?"

Permalänk | Kommentarer (0)

Hur många ska vänstern kunna mobilisera till första maj-tågen, undrade jag när jag passerade Medborgarplatsen i Stockholm, där minst två tåg samlades.

Så kom jag att tänka på manifestationen jag hamnade på för ett halvår sedan. Det var snö, det var mörkt, det var den tolfte december och på Medborgarplatsen stod Mikael Wiehe och sjöng i en manifestation mot rasism. Mikael Wiehe sjöng om Chile och det var samma dag som nyheten kommit att en domare beslutat häkta diktatorn Pinochet. Diktatorgeneralen Pinochet skulle äntligen få stå till svar och många nävar sträcktes mot den svarta decemberhimlen när Mikael Wiehe sjöng om folkets kamp och det var nästan som förr i tiden, utom att varje näve egentligen höll en mobiltelefonkamera för att ta sådana här bilder på Mikael Wiehe.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag gillar inte Microsofts sätt att framställa oss datoranvändare som dinosaurier.

Men; jag känner ändå för dem - i en av annonserna. Två dinosaurie-människor sitter på jobbet. "Det här är gamla siffror!" säger den ene. "Vi ska presentera om fem minuter! Vad gör vi?"

Det där beskriver trots allt rätt väl hur det är på jobbet för många av oss numera. Allt mindre tid för att göra allt mer. Ett arbetsflöde med ständiga avbrott, snabba fix och improviserade lösningar, hoppande mellan arbetsuppgifter.

Du kommer till kontoret, går igenom din att göra-lista med 17 punkter, och bestämmer dig för att ta itu med problemen med en gång. Du ringer några samtal samtidigt som du går igenom e-posten. När du just börjat skriva på presentationen till imorgon kommer din chef och frågar om Arvika-offerterna. När du öppnat Excel-arket ringer en av dina viktigaste kontakter och undrar varför du inte skickat sammanfattningen från mötet igår … du avvärjer henne med luren klämd mellan axeln och örat medan du samtidigt jobbar med dina sifferkolumner.

Och det gäller inte bara i kontorsmiljö. I allt fler yrken tvingas vi ständigt göra många saker på en gång. ( I USA säger 45 procent av arbetande befolkningen att de ombeds eller förväntas arbeta med vad de tycker är för många sker på en gång.) Många belastas också numera med arbetsuppgifter som de inte tycker hör till deras egentliga kompetens – arbete som tidigare kanske gjordes av en administratör, som dock rationaliserats bort.

"Reading e-mail, sorting data and talking on the phone at once - multitasking clearly saves time in a fast-paced world. Or does it?" frågar Scientific American Mind i artikeln The Limits of Multitasking.

Svaret på frågan är dock ett klart nej:

"...A growing number of studies show that trying to juggle jobs rather than completing them sequentially can take longer overall and leave multitaskers with a reduced ability to perform each task. In addition, the stress associated with multitasking may contribute to short-term memory difficulties. The combination results in inefficiency, sloppy thinking and mistakes …"

Artikeln beskriver i detalj hur mycket hårdare hjärnan måste jobba, när den försöker lösa flera problem samtidigt. (David Allen i boken Få det gjort! ser också tendensen att vi måste hålla för mycket i huvudet samtidigt, som det huvudsakliga problemet bakom den nya stressen i arbetslivet.)

Vi har visserligen alla en viss simultanförmåga, som gör att vi trots allt under vissa fall (och efter träning) kan göra två relativt krävande saker samtidigt. Men då bör de två arbetsuppgifterna vara av klart olika slag: pianister kan till exempel spela ett okänt musikstycke direkt från notbladet (a vista) och prata samtidigt.

Men i arbetslivet gäller numera att nästan alla arbetsuppgifter som pockar på uppmärksamhet och splittrar vår tillvaro alla ska bearbetas med ett och samma verktyg: datorn.

Till helt nyligen kunde man kanske fylla i sina frånvaroblanketter med kulspetspenna; nu måste det göras via en tjänst på datorn. Liksom läsa informationen, när personaltidningen lagts ner. Liksom sköta sin korrespondens, beställa sina tågbiljetter, kolla sin aktieportfölj, anmäla sig till skolans föräldramöte, få veckorapport från barnens klassföreståndare. Och nu – med ip-telefoni – flyttar också telefonihanteringen in i datorn, med nya krav…

"How can a time-managemant strategy that has become part of the common wisdom actually be so off base?" frågar Scientific American.

Dessvärre kan inte ens de besvara den frågan.

Ett skäl till detta är sannolikt att man inte mäter den här typen av förändringar av arbetets former och innehåll utanför laboratoriet.

I testmiljöer kan man se att försökspersoner som ombads skriva en rapport och kolla sin mejl samtidigt behövde en och en halv gånger så lång tid som de som bara skrev. En annan studie visar att försökspersoner som ständigt hoppade fram och tillbaka mellan en arbetsuppgift och att kolla e-posten försämrade sina resultat på ett IQ-test med i snitt 10 poäng:

"Far from boosting productivity, the constant flow of messages and information can seriously reduce a person's ability to focus on tasks, the study of office workers found.
Eighty volunteers were asked to carry out problem solving tasks, firstly in a quiet environment and then while being bombarded with new emails and phone calls. Although they were told not to respond to any messages, researchers found that their attention was significantly disturbed.
Alarmingly, the average IQ was reduced by 10 points…"
(New Scientist: 'Info-mania' dents IQ more than marijuana (22 april 2005) :

I "verkligheten" - i praktiken - undersöks effekter av nya arbetssätt och datorisering, skrämmande sällan. (Efter tio år i branschen har jag fortfarande inte sett ett datoriseringsprojekt utvärderas i efterhand.) Man hävdar förstås hela tiden att det ska gå snabbare och enklare. Den enskildes upplevelse är ofta den motsatta. Den kan vara fel, men så länge seriösa utvärderingar inte görs vet vi inte.

"Inefficiency, sloppy thinking and mistakes". Säkerligen märker man själv när ens arbetsresultat börjar svikta (bristen på seriösa utvärderingar till trots). Vad betyder det för ens självbild, motivation, arbetsglädje?

I det perspektivet är det kanske inte ovanligt att användaren faktiskt ser sig själv som den korkade, hjälplöse dinosaurien.

Och den fråga som återstår att ställa för alla oss löntagare är: hur i hela friden ska vi bära oss åt för att rätta till det här?


Permalänk | Kommentarer (8)

Kalla mig gnällig, men jag blir rejält irriterad på Microsofts senaste reklamkampanj, där vi användare framställs som dinosaurier - primitiva, korkade, dåligt anpassade, förlegade.

Microsofts Office-program är nu i sin - vad kan det vara? Tolfte eller trettonde generation kanske?

Det kan vara knepigt att veta var man ska dra gränsen, men låt oss utgå ifrån Homo habilis, den första av våra förfäder som kallas Homo.

Homo habilis levde för cirka 2,5 miljoner år sedan. Det innebär (överslagsmässigt) mer än 150.000 generationer av utveckling.

Vi människor är så oändligt mycket mer sofistikerade, kompetenta, flexibla, anpassningsbara och inte minst kreativa än datorerna och dataprogrammen (hur kompetenta de än har blivit). Men det är så lätt att glömma bort, för vi tar så många av våra unika och häpnadsväckande förmågor för givna. För att maskinerna har blivit vårt mått - inte tvärtom.

Permalänk | Kommentarer (0)

Kungen har fyllt år. Undrar om nån gav honom en sån här snygg t-tröja.

Permalänk | Kommentarer (0)

Path to war är en utmärkt film på många vis, Michael Gambon strålande (och kusligt porträttlik) som den allt mer plågade Lyndon Johnson, idealisten som ville så väl men som slog in på den olycksaliga vägen mot krig...

Ändå är det kväljande att se ännu en film om de själskval som amerikaner tvingas genomlida - i Vita Huset eller på slagfältet (Platoon, Full Metal Jacket) eller efter hemkomsten; ännu en film om den amerikanska synen på kriget; ännu en film där vietnameserna bara är statister, bleka skuggor på en tv-skärm.

55.000 amerikaner dödades. Över en miljon vietnameser.

Permalänk | Kommentarer (2)