|
|
|
|
|
Jag kommer ut
Det är bara att erkänna. Jag är en bright! Eller kanske bara brajt?
Richard Dawkins skriver i Guardian om hur språket påverkar hur vi uppfattar världen (det som brukar kallas en svag tolkning av Sapir-Whorf-hypotesen). "A triumph of consciousness-raising has been the homosexual hijacking of the word "gay" ... Gay is succinct, uplifting, positive: an "up" word, where homosexual is a down word, and queer, faggot and pooftah are insults.Bright är det nya ordet för oss som inte tror på någon religion - ett ord som inte är en negation, inte laddat med fördomar eller dammigt i största allmänhet som "ateist". "Geisert and Futrell are very insistent that their word is a noun and must not be an adjective. 'I am bright' sounds arrogant. 'I am a bright' sounds too unfamiliar to be arrogant: it is puzzling, enigmatic, tantalising. It invites the question, 'What on earth is a bright?' And then you're away: 'A bright is a person whose world view is free of supernatural and mystical elements. The ethics and actions of a bright are based on a naturalistic world view.'Vad blir det på svenska? Bright eller brajt? (Trots att språkvårdare förordar rejv och lajv framför rave och live, har jag inte hört någon föreslå att det borde heta gej.) Läs hela ho Guardian. Richard Dawkins: The future looks bright (tack, Nils, för länken!) |
Detta är inte en jordgubbe
På Blind Höna blandas stort och smått, högt och lågt, språk och politik. Så är det eftersom det nu en gång är mitt eget forum.
Så nu undrar jag: vad kallar du det här? Alltså inte själva jordgubben, utan kransen av gröna blad vid gubbens bas? På min gotländska dialekt kallar vi den ett flus (med ett långt, gotländskt, svagt diftongerat "iu"-ljud). Att rensa bort bladen från en liter plockade jordgubbar är att flusa dem. Några slumpvist tillfrågade fastlänningar hade inget särskilt ord för bladen, visade det sig. Har du? Mejla mig i så fall. Och hur är det med ett äpple? Har du ett särskilt ord för den lilla fläcken som sitter på motsatt sida om skaftet? |
Atwood om Orwell och Huxley
Strålande essä om av Margaret Atwood om George Orwells Djurfarmen och 1984, Aldous Huxleys "Du sköna nya värld" och andra dystopier hos Guardian idag:
"The 20th century could be seen as a race between two versions of man-made hell - the jackbooted state totalitarianism of Orwell's Nineteen Eight-Four, and the hedonistic ersatz paradise of Brave New World, where absolutely everything is a consumer good and human beings are engineered to be happy. With the fall of the Berlin Wall in 1989, it seemed for a time that Brave New World had won - from henceforth, state control would be minimal, and all we would have to do was go shopping and smile a lot, and wallow in pleasures, popping a pill or two when depression set in.Atwood kommenterar också sin egen Tjänarinnans berättelse: "The majority of dystopias - Orwell's included - have been written by men, and the point of view has been male. When women have appeared in them, they have been either sexless automatons or rebels who have defied the sex rules of the regime. They have acted as the temptresses of the male protagonists, however welcome this temptation may be to the men themselves. Thus Julia; thus the cami-knicker-wearing, orgy-porgy seducer of the Savage in Brave New World; thus the subversive femme fatale of Yevgeny Zamyatin's 1924 seminal classic, We. I wanted to try a dystopia from the female point of view - the world according to Julia, as it were. However, this does not make The Handmaid's Tale a "feminist dystopia", except insofar as giving a woman a voice and an inner life will always be considered "feminist" by those who think women ought not to have these things."Läs hela Margaret Atwood i The Guardian: Orwell and me Apropå Tjänarinnans berättelse, se också Paul Krugmans senaste kolumn i New York Times om Tom DeLay, republikanernas majoritetsledare: "...expect to see the wall between church and state come tumbling down. Mr. DeLay has said that he went into politics to promote a "biblical worldview," and that he pursued President Clinton because he didn't share that view. Where would this worldview be put into effect? How about the schools: after the Columbine school shootings, Mr. DeLay called a press conference in which he attributed the tragedy to the fact that students are taught the theory of evolution.Läs hela Paul Krugman: 'Some Crazy Guy' Bara notiser om språk | Bara notiser om ekonomi, media, samhälle |
More from Oryx and Crake
Från Oryx and Crake av Margaret Atwood (se nedan:)
"Blood and Roses was a trading game, along the lines of Monopoly. The Blood side played with human atrocities for the counters, atrocities on a large scale: individual rapes and murders didn't count, there had to have been a large number of people wiped out. Massacres, genocides, that sort of thing. The Roses side played with human achievements. Artworks, scientific breakthroughs, stellar works of architecture, helpful inventions. (---) |
Efter katstrofen
Margaret Atwood är tydligt förtjust i fantastisk litteratur: gammal science fiction, space opera och gotisk fantasy dyker upp flera gånger i hennes romaner.
Och 1985 gav hon ut Tjänarinnans berättelse, en lysande berättelse om en nära framtid där kristna fundamentalister tagit makten.
I den boken fanns en ekologisk katastrof i bakgrunden; men huvudsakligen var det en social och politisk dystopi. I den nya Oryx and Crake är ekologin huvudsaken, och fokus mer teknologiskt - ett perspektiv som Atwood behärskar... sådär. Styrkan ligger snarast i skildringen av huvudpersonen Jimmy som barn, hans uppväxt i ett samhälle som bara ligger några år fram i tiden, med "gated communities", ett vädermaskineri i olag och många nya intressanta underhållningstjänster: "Shortcircuit.com, brainfrizz.com, and deathrowlive.com were the best; they showed electrocutions and lethal injections. Once they'd made real-time coverage legal, the guys being executed had started hamming it up for the cameras. They were mostly guys, with the occasional woman, but Jimmy didn't like to watch those: a woman being croaked was a solemn, weepy affair, and people tended to stand around with lighted candles and pictures of the kids, or show up with poems they'd written themselves. But the guys could be a riot. You could watch them making faces, giving the guards the finger, cracking jokes, and occasionally breaking free and being chased around the room, trailing restraint straps and shouting foul abuse.Oryx and Crake är på sätt och vis mer släkt med Atwoods tidiga (realistiska) Surfacing (Upp till ytan på svenska) än med Tjänarinnans berättelse. Civilisationskritiken är likartad; och de många praktiska kunskaperna om hur man överlever i vildmarken. Och i slutet befinner sig Jimmy i precis samma läge som huvudpersonen i Surfacing: naturen eller samhället? Oryx and Crake tillhör nog inte Atwoods yppersta eller mest originella romaner, som Den blinde mördaren eller Tjänarinnans berättelse. Efter katastrofen-temat i den här boken är ett par skor som gåtts in av många tidigare författare. Men få andra kan frilägga psykologin hos sina huvudpersoner med sådan precision som Atwood; dessutom är hon en lysande stilist, vilket gör det till en njutning att läsa. På www.oryxandcrake.com har förlaget lagt ut en del material kring boken: länkar, utdrag, en kort intervju med Atwood, en klippsamling som visar grunden för framtidsscenariot, plus (fejkade) annonser för "ChickieNobs", "CorpSeCorps" och "Rejoovenessence". "Oryx och Crake" kommer på svenska på Prisma den 1 oktober (sajten använder frames, länken går förbi framesetet direkt till sidan om boken). |
Not dead, only resting
Apropå kartorna över framtiden framhåller den merkunnige Johan Anglemark från I hastigt mod att kategorin "industrialiserad och lycklig" inte alls är död:
Den har väl tvärtom gjort comeback det senaste decenniet. Iain Banks Culture-böcker måste klassas som högtekniska utopier. Kim Stanley Robinsons oerhört inflytelserika Marstrilogi är djupt stöpt i teknikoptimism.Jag har uppenbarligen inte hängt med så bra. Alltså något nytt att utforska, vilket alltid är trevligt. Om man vill uppdatera sig, varför inte besöka sf-kongressen Swecon 2003, 15-17 augusti i Uppsala. Man kan träffa Alastair Reynolds och Ken MacLeod. 250 kronor kostar det om man anmäler sig före 1 augusti. Läs mer på Swecons egen sida. |
Kartor över framtiden
Henrik och jag kom fram till en enkel fyrfältsmatris för att beskriva de vanligaste science fiction-genrerna.
Man använder vertikalt kolumnerna "Industrialiserad" och "Avindustrialiserad". Horisontellt har vi de två raderna "Olycklig" respektive "Lycklig". Den första möjliga kombinationen är industrialiserad och olycklig. Det är cyberpunk, Blade Runner och Matrix idag; Harrisons Make room, Pohl & Kornbluths Space Merchants igår. Går vi medsols har vi sedan kombinationen avindustrialiserad och olycklig. Det är efter-katastrofen-temat: Earth Abides, Jersilds Efter Floden, och Margaret Atwoods nya Oryx and Crake. Nästa ruta är avindustrialiserad och lycklig. Detta är den ekologiska utopin; inte så vanlig men Ursula k LeGuins Shevek hör i alla fall hit, liksom många av Clifford Simaks böcker. Den sista möjligheten är då industrialiserad och lycklig. Tyvärr har denna kombination varit död i närmare femtio år. Man får väl i princip gå tillbaka till femtiotalet, med tidiga Heinlein-opus (Dörren till sommaren, Egen rymddräkt finnes) eller helst ända tillbaka till Ralph 124C41+ (som Johan har!), eller ännu tidigare utopister som Edward Bellamy. OK: nu vet du. Sätt igång och skriv! |
Strider om Strider
Åke Ohlmarks översättning av "Lord of the rings" är slarvig. Många fel behöver rättas. Den är pratig och kan tuktas.
Men i fråga om egennamn lyckades Ohlmarks i flera fall överträffa Tolkien. Vidstige är bra mycket mer målande än Strider. Lavskägge har en dimension som det platta Treebeard saknar helt. Nu funderar nye översättaren Erik Andersson på att helt använda de engelska namnen. I en intervju i Codex säger han: "Ta Fylke till exempel... för mig ligger The Shire i England, jag tror det var så Tolkien menade det." Nejnejnej säger jag: dubbelfel! För det första var det just Ohlmarks platta försök att "mappa" Midgård på vår värld, och i synnerhet på England, som fick Tolkien att ta avstånd från honom. Ohlmarks påstod från början att naturen i böckerna inspirerats av vandringar i Wales, att (icke-existerande) kullar utanför Oxford skulle stått modell för Kummelåsarna, att invånarna i Fylke modellerats på de boende i Headington, med mera. I det brev till det svenska förlgaet, där Tolkien kritiserade Ohlmarks är det tydligt, att det just är sådant som fått Tolkien att gå i taket. När Tolkien skrev "Ohlmarks is a very vain man (as I discovered in our correspondence), preferring his own fancy to facts, and very ready to pretend knowledge which he does not possess," är det dessa påståenden, plus en del andra biografiska felaktigheter, som han retar sig på. För det andra är ord som "hobbit" och "Shire" enligt Tolkien själv redan översättningar. Tolkien var både omsorgsfull och lekfull. Han byggde upp ett stort antal språk för de olika folken i Midgård: alviska språk, dvärgarnas språk, orchernas tungomål. Det finns gott om prov på dem i böckerna. Men han förutsatte inte att varelserna i Midgård pratade engelska, när de inte talar "sindariska" eller något annat av de demonstrerade språken. Han lade till ytterligare ett lager av fiktion, utanpå boken: Enligt Tolkien pratade Frodo, Gandalf, Elrond och de andra normalt westron - väströnt mål i Ohlmarks översättning - med varandra. Stora delar av Sagan om ringen var sålunda, menade Tolkien, en översättning till engelska från källor på väströna. Frodo och Sam och de andra skulle därför aldrig sagt till varandra att de var "hobbits". De kallade varandra - på westron - kuduk. I själva verket fanns det inte ens några hober vid namn Frodo, Sam, Pippin och Merry. Deras verkliga namn - på väströna - var Maura, Ban, Razar och Kali. Tolkien menade sig alltså ha överfört även namnen till engelska: i hans (påhittade) väströna betydde ordstammen "maur" ungefär "vis, erfaren". Tolkien skapade översättningen "Frodo" från en germansk ordstam med liknande betydelse. Allt det här är naturligtvis Tolkiens skapelse; men det visar dels, tycker jag, att han inte tänkte sig hoberna som proto-engelsmän. Dels att han själv var väl införstådd med möjligheten att även egennamn kan översättas. Alltså finns det få skäl för att "hobbit" skulle vara bättre än "hob" (en annan av Ohlmarks goda idéer). För att inte tala om hur fånigt det skulle låta om "Strider" ska prata om kommande "strider"... Tolkien hade ytterligare en övergripande invändning mot Ohlmarks i sitt berömda brev: "It seems to me fairly evident that Dr. O. has stumbled along dealing with things as he came to them, without much care for the future or co-ordination, and that he has not read the Appendices at all, in watch he would have found many answers ."Därför är det minst sagt egendomligt att den nye översättaren tycks ha valt samma väg. Från intervjun i Codex: "[Erik Anderssson] läste inte ens igenom originalet innan han tog itu med översättandet utan löser problemen allt eftersom de kommer. - Jag tar bit för bit och fogar samman det till en helhet". |
Kort halveringstid
Vissa ord slits ut snabbt. Ingen kvällstidningslöpsedel använde den nya favoriten nakenchock när några kändisar strippade i TV4-galan häromkvällen.
|
Konstgräs
EMU-anhängare anklagas i DN för att distribuera färdigskrivna insändare (och jag tror jag såg en motanklagelse mot nej-sidan någonstans också).
Det verkar som man skickar ut dem på papper, dock. I USA uppmärksammades att republikanerna hade lagt upp webbformulär med färdiga insändare, där sympatisörer bara skrev i sitt namn och mejladress till någon tidning. Jag vet inte om det är så mycket att bli upprörd över. Men amrisarna har i alla fall med sedvanlig språklig uppfinningsrikedom skaffat ett underbart ord för det: "The Republican party called this an 'instant grassroots' campaign. But after catching word, the American public came up with another name for the practice: astroturf, or fake grassroots."Finns förstås också som verb: to astroturf. |
Varför har USA inget folkhem?
Ännu mer om det politiska språkets metaforer. En färsk intervju med lingvistikprofessorn George Lakoff (tidigare notiser här) om hur den konservativa sidan behärskar den politiska retoriken i USA finns på tompaine.com:
"Think about the framing of "tax relief." Relief says that taxation is an affliction, a burden that anybody who takes the affliction away is a hero and good, and anybody who is against it, wants people to suffer, right? You are against alleviating suffering? (---)Lakoff pratar om hur den konservativa ideologin i USA modellerats efter metaforen om en strikt, patriarkalisk familj med den starka fadern. Liberalerna har däremot misslyckas med att skapa en retorisk "ram" byggd på idén om den goda, stödjande familjen. Jag tvivlar på att Lakoff känner till det, men Sverige präglades ju under kanske 50 år av folkhemsmodellen, som Per Albin skapade just med metaforer om den goda familjen: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andra, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytande av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och utarmade, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade."Lakoff erbjuder också några allmänna retoriska råd: "It's very important to know that if you take someone else's words or ideas and negate them, even if you are against the ideas... you support the ideas by negating them." (---) "You can't just take their frame and say we are against it, because you support their frame."Intervjun är i två delar: Left Out By Right Rhetoric och The Moral Imperative |
Och här är vinnaren ...
... i tävlingen "Farliga böcker":
"Aha. Jag har sett den där skylten 'Man måste inte vara idiot för att jobba här, men det underlättar' på många andra arbetsplatser, men där har jag alltid tolkat den som ett skämt."Vinnaren får av integritetsskäl vara anonym. Det får också de två tröstprismottagarna (varav åtminstone den ena också behöver lite tröst av andra skäl): Dels följande hommage till Groucho Marx: "Om folk här är så pass korkade att de skulle kunna jobba med MIG, då vill jag DEFINITIVT INTE jobba här... " Dels detta narcissistiska avslöjande: "Nej, jag använder dem bara för att finslipa solbrännan. Jag sätter mig i solen och låter strålarna reflektera på boksidorna upp i ansiktet. Därmed kan jag bli solbränd dubbelt så snabbt." Tack till alla medverkande! |
Mera metaforer
jag skrev tidigare en del om de kognitiva semantikernas ideer om hur metaforer är centrala verktyg för vårt tänkande och vår bild av världen (och en följande notis).
För den som vill studera mer har Ralf Waldenström vid Helsingfors universitet har lagt ut material för en kurs om metaforer på nätet. Länken via Gustav på Det perfekta tomrummet (Övning: hitta metaforerna i ovanstående stycke och klassificera dem.) |
Fler okända tecken
Vad betyder den där tatueringen egentligen? En rolig men möjligen inte sann notis hos Jonathon Delacour.
|
Bloggning som bäst
Anders Jacobsen hittade konstiga bokstäver på Coca-cola-flaskorna i London, och undrade varifrån flaskorna kom. Att identifiera tecknen som georgiska var inte svårt. Mer imponerande var hur Colin kunde hitta adress och telefon till Coca-Cola-fabriken i Tbilisi.
Men mest intressant är ändå de vidare tankarna som detta väckte. Vad betyder det för miljön att läsk tydligen kan fraktas 3500 kilometer och ändå tydligen säljas med vinst? Hur fungerar parallellimporten inom EU? (Hela serien kan läsas från den första notisen.) I sådana här fall infrias kanske något av löftet med bloggningen: ett globalt samtal, frivilliga insatser av enskilda intresserade, gemensam nytta. Dessutom är det roligt när utgångspunkten för forskningsresan är konkret och lokal: varifrån kommer den här flaskan som säljs i mitt snabbköp? Det är en av nätets stora fördelar, att det faktiskt blivit möjligt att ta reda på det. |
Krävande grävande
Att rensa avloppet är inte min idé om en trevlig kväll. Men när diskvattnet vägrar rinna ut har man inget val.
Det här avloppet har helt klart inte rensats på åtskilliga år. Det enda som tröstar mig, i stanken, är en fånig ordlek. Eftersom vi helt nyligen köpte lägenheten av en välkänd grävande journalist, repeterar jag som ett mantra "jag rakar muckrakarens muck, jag rakar muckrakarens muck". |
Atwoods nya
Ruth Halldén recenserar "Att förhandla med de döda" - Margaret Atwoods bok om att skriva - i DN idag (
Halldén skulle vilja läsa mer om Atwoods egen uppväxt i norra Quebec. Hon kunde kanske påpekat att Atwood frikostigt använder sin uppväxt som material i både "Kattöga" (som kom 1988) och den tidiga "Upp till ytan" ("Surfacing"), som kom redan 1972 (på svenska 1979). Huvudintrigerna i de båda böckerna är olika, men de använder samma miljö, samma familjehistoria, samma känsloregister hos flickan som tillbringar en stor del av sin uppväxt i ödemarken. De båda kvinnliga huvudpersonerna har också liknande drag: yrkeskarriären som illustratör, förhållandet med teckningsläraren, och så vidare. Dessutom återanvänder "Kattöga" lustigt nog några scener nästan ordagrant från den tidigare boken; som middagarna med familjen Smeath efter söndagsskolan, utflykten till bangården, versen om "pork and beans, the musical fruit". Flera av Atwoods böcker har tydliga släktskap med varandra. Den i Sverige inte så kända "Oraklet" ("Lady oracle") kan mycket väl ses som en tvilling till "Den blinde mördaren". Men "Oraklet" är komedi medan "Den blinde mördaren" är en tragedi. Och att förhandla med de döda - det beskriver rätt väl vad huvudpersonen i "Upp till ytan" gör. Och för några dagar sedan kom Atwoods senaste roman: Oryx and Crake, en dystopisk framtidsvision som enligt förhandsrecensionerna har ett släktskap med "Tjänarinnans berättelse". För mig är Atwood en av de riktigt, riktigt stora. Hon har en röntgenblick i klass med Tolstojs, med vilken hon ser igenom lager efter lager av motiv och känslor. Men hon komponerar sina böcker bättre; de bästa är som malströmmar där man först åker runt i stora, långsamma, vida cirklar, för att sedan obönhörligt och allt snabbare sugas mot ett centrum, ett svart hål som fullständigt drar ner en. Det blir till att gå till bokhandeln illa kvickt. |
Se vem som snackarÄr det Iraks förre diktator som talar på bandet - eller någon annan? Och de andra banden, är det al Qaida-ledarens röst, eller är det en imitatör? Det är inte så lätt att veta. Rösten är ett av kroppens mest komplicerade organ. Inte ens ett röstspektrogram, som det ovan, är något pålitligt fingeravtryck av rösten (Gissa vad där sägs? Ledtråd: de mörka, lodräta områdena är vokaler). Men ändå finns det ju röstkonstnärer som tycks kunna härma andras röster med förbluffande exakthet. Hur bär de sig åt? Och hur nära ligger de egentligen? Det doktorerar min släkting Elisabeth Zetterholm idag på vid Lunds universitet med avhandlingen "Voice imitations: A phonetic study of perceptual illusion and acoustic success". Elisabeth har jämfört flera svenska imitatörer för att se hur flexibel rösten är, och hur nära en professionell imitatör kommer en mål-röst, genom att mäta till exempel stavelselängd och grundtonsförlopp. Hon har också låtit olika imitatörer härma samma målröst, för att se om de använder samma tekniker och typiska drag, eller om det finns flera sätt att härma Carl Bildt. Men tyvärr har hon alltså varken haft Saddam eller Usama bin-Laden i försökslabbet. Bilden här ovan då? Den visar en svensk imitatör som som säger "Jag tror nämligen att framöver kommer dom...". (Du hade det på tungan, eller hur?) Grattis Elisabeth! |
Rätt tänkt
Jag brukar inte bry mig om alla "vi klassificerar dig"-sidor ("Vilken Star Wars-figur är du?") som dyker upp på nätet. Men Peter på Nätkratur gjorde mig uppmärksam på BBCs test "What kind of thinker are you?" och av någon anledning provade jag.
Resultat: jag är en "linguistic thinker", vilket väl inte är så tokigt med tanke på att jag hade VG på den senaste tentan i lingvistik. Som karriärförslag ger BBC "Journalist, Librarian, Salesperson, Proof-reader, Translator, Poet, Lyricist", och eftersom jag verkat som fem av dessa sju (om man räknar informationsarkitekt som en sorts bibliotekarie, vilket många gör) antar jag att jag hamnat hyfsat rätt i livet. Kvar att bocka av: poet - med eller utan ackompanjemang. Men vad skulle jag då göra sen? BBC hävdar också att "Other Linguistic Thinkers include William Shakespeare, Sylvia Plath, Anne Frank". Det som framför allt förenar dessa tre är ju att alla är döda. Kanske bäst att försöka skjuta på diktskrivandet så länge som möjligt. Jag undrar förresten hur Will et consortes kunde göra BBCs test - en hinsides internetuppkoppling kanske? Testet är en del av en rätt snygg sajt om Leonardo da Vinci. |
Farliga böcker
Flera bloggare lägger ut listor på favoritböcker eller böcker de läser just nu.
Johan och Linnea har nyligen gjort det, likaså Torgny, och
Erik har både en lista både på vad han läser just nu och vad han läst tidigare.
Frågan är om det är klokt. Inser ni de potentiella konsekvenserna? För någon tid sedan hörde den stora kvällstidningen av sig och bad mig komma till ett möte. Det visade sig - efter lite hemlighetsmakeri - att de behövde hjälp till ett projekt för att utveckla nya tjänster (och system för att ta betalt för dem) till tidningens sajt. Så detta var alltså en sorts anställningsintervju. Men männen från kvällstidningen var inte särskilt angelägna om att undersöka mina erfarenheter från liknande projekt. De bad inte om referenser. Lön var inte heller något de tog upp annat än i förbigående. Nej, den tunga frågan, som de så småningom klämde fram med var följande: "Ehh ... vi har ju läst en hel del på din hemsida ... och förstått att du läser rätt mycket böcker och så ... så vi undrar ... om du tror att du skulle kunna jobba med folk på den här arbetsplatsen?"Jag blev nog rätt överraskad. Till de mer sanningsenliga saker jag brukar skriva på min cv hör att jag har väldigt lätt att samarbeta med nästan alla. I huvudet försökte jag snabbt gå igenom om jag skrivit något särskilt ofördelaktigt just om tidningen ifråga - utan att komma på något. Jag försökte i alla fall framhålla att jag tog alla jobb professionellt. Och att även om jag kanske inte var så road av Expedition Robinson själv, kunde jag inte tänka mig att det skulle vara ett problem; jag har jobbat åt regeringen i flera år, trots att jag inte gillar allt vad Göran Persson säger heller. Men frågan kom tillbaka under intervjun. Tror du att du skulle kunna jobba med folk här? Så småningom visade det sig att man valde en annan person för jobbet. Jag måste erkänna att jag inte vet om det var något annat som fällde avgörandet: min skattesmäll från 1999 eller någon jag stött mig med ... men faktum kvarstod; det tyngsta de ville fråga mig om var om jag som bokläsare - möjligen ett noa-ord för "intellektuell" - kunde funka i deras miljö. (Kanske var det klokt av dem - jag kanske inte skulle stått ut, jag kanske hade "gone postal", som den amerikanska termen lyder.) Så se upp. Böcker är farligare än man tror. Som en liten guide till olämplig läsning har jag i alla fall försökt hitta alla böcker jag nämnt på Blind Höna från starten till och med första kvartalet i år. Här är alltså, som det brukar heta på kvällstidningsspråk, HELA LISTAN:
|
Sven Lindqvist mer tillgänglig
Oj! Sven Lindqvists webbplats, www.svenlindqvist.net har äntligen uppdaterats och fixats till.
Under lång tid led den av fel som bland annat gjorde att Mac-användare inte kunde komma åt innehållet. Nu verkar det funka. Tyvärr använder sajten fortfarande frames, dock. Även några nya artiklar har lagts in. Missa inte artikeln om Museum, mod och moral (direktlänk till textversionen): "1951 bevisade den store antropologen Strehlow att de inföddas konst var underlägsen därför att de såg allting ovanifrån, vilket begränsade konstnärens syn och hindrade honom från att se fritt och klart. Befrielsens dag kom inte förrän den vite mannen visade sina färgbilder för de infödda. Dessa lärde sig då att det finns en horisont. De lärde sig måla akvarell nästan lika bra som en europé. (---)(SL:s senaste artikel finns dock inte där, men dock på DN.se - ett dagboksblad i DN Kultur 7 april.) Eftersom dagens På Kornet-artikel utgår från Sven Lindqvists "Lägenheter på Verkstadsgolvet" från 70-talet, bör jag ju uppmärksamma att man på sajten kan klicka sig fram till ett kort utdrag ur boken. (Eller lura frames och gå direkt på utdraget med den här adressen.) |
Några 47:or
|
Ikonisk apartheid i Stockholms bussar
Små svarta hundar får inte gå åt höger i bussen. Större vita hundar får gå åt vänster i bussen.
(Det är inte lätt att göra entydiga symboler när folk som jag envisas med att tolka dem illvilligt.) |
Sparvhöken flyger igen
Ursula K LeGuins tre första berättelser om trollkarlen Sparvhök - Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden - finns nu äntligen i nytryck på svenska (se den här Blind Höna-notisen). Finns att köpa - ett, tu, tre - från SF-bokhandeln.
|
Själva kräket
Tidigare i år undrade Thorvald på förvetet hur själva vinterkräket - det som orsakar vinterkräksjukan - egentligen ser ut.
Om du går till förvetet kan du se mitt förslag. |
Metafor-uppdatering
George Lakoffs text (se notisen nedan) finns faktiskt online, för den som kan vara intresserad:
http://philosophy.uoregon.edu/metaphor/lakoff-l.htm De här metaforforskarna är knepiga. Ibland när man läser om deras rön blir man genuint överraskad: "oj, att vi verkligen konsekvent använder just begrepp från det här området när vi pratar om det där? Det har jag aldrig tänkt på ..." men sen ibland förefaller allt vara helt platt och självklart. |
Krigets metaforer
Jag har i tidigare notiser skrivit om krigets metaforer: i första hand som medvetna retoriska grepp för att påverka läsarna i en viss riktning.
Men en del så kallade kognitiva semantiker menar att metaforer är ett mycket mer grundläggande sätt för oss människor att organisera vårt tänkande. De pekar på hur även de "vardagliga" bilderna i språket inte är slumpmässiga utan bildar tydliga mönster eller modeller, som vi använder för att hantera verkligheten. Ilska är t.ex. en het vätska - man kan "koka över", "explodera" av den och så vidare. Livet är en vandring - vi "väljer väg" i livet, "går vilse", hamnar i en återvändsgränd, "går in i väggen", till slut har det kanske "gått bra" för oss, sen "går vi bort". Vårt sätt att tänka och resonera styrs av sådana modeller, menar de. En av fältets förgrundsfigurer, George Lakoff skrev redan efter Gulfkriget för tio år sedan artikeln "Metaphor and war. The metaphor system used to justify war in the Gulf" (vilken jag upptäckte bara häromdagen). Lakoff ser metaforen "Krig är politik fortsatt med andra medel" (myntad av militärstrategen Clausewitz) som central. Eftersom ett annat system av metaforer säger oss att "politik är affärer", bildas tillsammans en tankesfär som jämställer krig med normala och vardagliga mänskliga aktiviteter som affärer och politik. Tillsammans medger de en annan metafor: "kriget är en cost/benefit-analys", som i sin tur associerar till nyktra, ekonomiska kalkyler, pålitlighet, noggrannhet, ansvar; en bild som förstärks av ytterligare ett antal metaforer. Med sådana metaforer distansieras vi från kriget som dödande och lemlästning, från blod och sönderbrända kroppar, sorgen hos fäder och mödrar som förlorar sina barn, från lidandets verklighet. Moraliska aspekter har ingen plats i det nätverk av bilder som vi använder för att beskriva verkligheten. En annan metafor är "Staten är en person" . Även om den metaforen verkar oskyldig på ytan, döljer den också alla de vanliga människor, som kan drabbas av ett krig. "Aftonbladet inne i Saddams stad" skrev den stora kvällstidningen om Bagdad på löpsedeln. Fast det bor ju fem miljoner till där. Lakoffs arikel publicerades i "Thirty years of linguistic evolution" (1992, redaktör Martin Pütz). I sin helhet finns hans teorier bland annat i "Metaphors we live by" (1980) och "Philosophy in the flesh" (1999) - båda tillsammans med Mark Johnsson. |
Staräurar: fem kvar?
Kraftigt snöfall i Stockholm igen och jag måste rätta mig själv om staräurar.
Innebörden är ju att det kommer sju riktiga bakslag efter det att staren siktats första gången. (Sen övervintrar nog en del starar, men vad sjutton.) Hur kunde jag glömma det? |
En teknisk notis om spamish
Vad vi egentligen ser i spamish är, så vitt jag föstår, kriget mellan spammarna och mejlserverägarna.
Mejlserverägare gillar inte spammare och vil gärna stänga ute dem (min hotar med böter på många tiotusentals kronor om jag skulle göra't). De använder ett filterprogram som försöker se om för många brev är identiskt lika. Spammarna, i sin tur, låter ett program strö in några unika, rent slumpmässiga rader av bokstäver i varje mejl, för att mass-breven ska undgå upptäckt. Först verkar spammarna bara ha hävt in en lång rad slumpmässiga bokstäver, som elulvvunumvnwbhuesskdbyfmcsheiqbftturenvdswrdpi. Men den typen av "ord" är ju så avvikande (utom möjligen i mohikanska eller grönländska), att man lätt kan låta filtret reagera på det också. Nästa steg tycks ha varit att spammarna strödde in mellanslag i sin slumprad också: "kbava bni p afhn b knya blbzh flructiu exxpbkhx" ser ju lite mer ut som språk. Förmodligen har något filterprogram lyckats känna igen även sådan "text". Nästa steg från spammarna verkar därför ha varit att utgå från några riktiga (engelska) ord, som "percent significance", och så systematiskt byta någon bokstav i varje ord. Mitt mejl hade rubriken "perchnt significawce" och nästa på sändlistan fick säkert mejlet "percint significanxe". Sånt är ännu lite svårare för filtren att detektera, eftersom det faktiskt skulle kunna vara felstavning av legitima mejl. Kanske kan filtren identifiera även detta nu; lustigt nog verkar mejl på spamish nästan ha upphört att komma kort efter att notisen lagts ut. Men det kan ju också bero på att spammarna insett att det är lite korkat att tro att jag ens ska öppna ett mejl med rubriker som "prznt liier". Språket michif, som nämns i notisen nedan, är faktiskt ett verkligt språk, hur bisarrt det än verkar. Syldaviska och graeliska är däremot påhittade. Graeliska är ett språk ur Agaton Sax-böckerna - det talas framför allt av de storskurkar som Sax måste kämpa emot. Ett språk som bara kan användas för gräl och förbannelser, tror i alla fall Jan Anward (se länken). Men det är inte riktigt sant - i en bok som Anward nog inte läst (Agaton Sax och Vita Möss-mysteriet) förekommer den graeliska gamla folkvisan "Tahollen, hollen, hollen. ehollen, tallen, tallen hollen eh!" vilket ju betyder "Kung Tah hade ett rostigt svärd, rostigt svärd, rostigt svärd, rostigare än all rost i vår värd. tänk vilken gammal rost!" Slutligen ska jag bara tillägga att Gustav Holmberg från Det perfekta tomrummet, som den historiker han är, vid blogmiddagen i mars påpekade att det kanske var synd att alla spam bara slängs. Något borde kanske sparas så man senare kan följa hur spam såg ut i början av 2000-talet, till exempel. |
Talking spamish
På sista tiden har jag fått en hel del mejl på spamish - ett språk som lingvister hittills till stor del ignorerat.
Bland annat därför, är det mesta kring spamish ännu höljt i dunkel. Vi vet ännu inget säkert om uttal, grammatik, vilken språkfamiljen det tillhör - knappt ens var det talas. Ett preliminärt lexikon över spamish har dock just börjat sammanställas. Hittills vet vi att "smole toorknob sgq rjc ckdcmz" betyder "Interest Rates are at their lowest point in 40 years". "Smght wrelk" står för "order prescription medications online". "Iate semret" tycks vara en hälsningsfras, "Hey hows work been lately?", medan "Woyld dnsh" verkar kunna uttydas som "Order confirmation". "Testraint cvke ughnvghu" har innebörden "hormone replacement therapy". Man ser genast att spamish är mycket olikt både svenska och engelska. Men å andra sidan verkar det ha lånat in en del engelska ord. Ordet "significawce" verkar vara ett inlånat "significance" med den ovanliga ljudförändringen n > w. De flesta mejl på spamish kommer också från personer med namn som Isaac Arthur, Angelica Coffey eller Wendell Cox. Och en del mejl är huvudsaligen på engelska, men med några ord eller fraser på spamish, som "jd uzvipizc no kidding we have it". Det verkar som avsändarna strör in glosor från spamish för att höja sin status - precis som svenskar idag kryddar sitt språk med engelska glosor ("fucking ultracool pannkaka det här"). I så fall verkar spamish vara ett högstatus- eller mode-språk på uppgång i den miljö där det möter engelsktalare. Det pekar ju på att spamish hör hemma i något flerspråkigt engelsktalande område. Men vilket? Enligt en teori är spamish ett hittills okänt keltiskt språk, och skulle då höra hemma någonstans på Brittiska öarna. Kanske är det släkt med släkt med graeliskan: en del har sett likheter mellan kända graeliska satser som "Unddha ghallach y shannoch" och spamish "tinse rield eaqd" eller "knya blbzh flructiu". En vanlig uppfattning är dock att graeliska bara kan uttrycka förolämpningar. Spamish verkar nästan bara kunna användas för att sälja saker. Å andra sidan tycks en del ord på spamish vara mycket långa: ett exempel är "elulvvunumvnw- bhuesskdbyfmcsheiqbftturenvdswrdpi", vilket uppenbarligen betyder "she wanted to do it". Det verkar peka på att spamish är ett så kallat polysyntetiskt språk. Typiskt för sådana språk är just att verben är väldigt långa, eftersom en massa information om en handling byggs ihop med verbet: subjektet (she), objektet (it), men gärna också diverse omständigheter som vilja, grad av frivillighet (wanted to), vem man talar till och så vidare. (Ett välkänt exempel är ju mohikanska "washakotya'tawitsherahetkvhta'se", vilket ungefär betyder "han gjorde hennes kläder fula".) Många indianspråk i Nordamerika är polysyntetiska; spamish skulle alltså kunna ha sitt ursprung i USA. Kanske är spamish ett blandspråk som michif, som blandar franska och cree: Moñ frayr pi ma soeur ki mówewak kókom sa gallet - Min bror och min syster åt farmors havrekakor. Men polysyntetiska språk finns också i Australien, där det ju också talas engelska. Några har även velat se likheter mellan syldaviska och spamish: satser som "en nsocödrugt lapzszrazdzeu kzöenig u zgaf se nez" ("kungen slog honom med spiran på näsan") har onekligen en viss likhet med "kbava bni p afhn b knya blbzh flructiu exxpbkhx". Men det sista ordet, med "xx", verkar peka på maltesiska (ett språk som har inslag från två olika håll - italienska och arabiska), det enda kända språk som dubbeltecknar x. Teorierna är alltså många. Men den största frågan är ändå: varför fortsätter detta folk att skicka meddelanden på sitt märkliga språk som ingen kan tolka? |
Staräurar: sex kvar
Kraftigt snöfall i Stockholm på förmiddagen, ljuvlig vårsol på eftermiddagen. Det är sånt som på gotländska kallas staräur.
Äur är samma ord som i yrväder eller yrsnö; star är staren, fågeln. Innebörden är att det alltid kommer sju oväder, sju riktiga bakslag, innan det blir vår på riktigt och man kan höra staren sjunga. |
Generativ löpsedelsgrammatik
"Kupp" har länge varit ett (alltför) vanligt ord i kvällstidningar. (Till viss del håller dess ställning också på att tas över av "chock" - som i "Xs nakenchock i TV ikväll").
Men Michael Moores tacktal annonserades hur som helst som "Moores Oscarskupp" på en del löpsedlar. Nu finns det ju en del riktiga kupper, på svenska kallade cuper - Davis Cup i tennis, t.ex. Om nästa DC-vinnare skulle säga något utmanande i sitt tacktal skulle vi alltså kunna få "Cupvinnarens kupp" som löpsedel. Men dessutom finns det ju en fotbollstävling som heter Cupvinnarnas Cup. Så om hela det vinnande laget skulle göra något oväntat skulle ge "Cupvinnarnas cup-vinnarnas kupp". I sitt slag, ett vackert palindromiskt exempel på hur språket kan generera ett oändligt antal nya meningar. |
Robin Cooks avskedstal
Robin Cooks "resignation speech" från det brittiska parlamentets "back benches" kommer att bli en retorisk klassiker:
" (...) For four years as foreign secretary I was partly responsible for the western strategy of containment.Hela talet kan - helst - höras och ses via Real Player hos BBC eller - om belastningen på videoutsändningen blir för tung - i textversion. |
Mening eller misstag
I det utdrag ur förre chefen för kontraspionaget Tore Forsbergs bok "Spioner och spioner som spionerar på spioner" som Aftonbladet publicerat står det, apropå Palmemordet
"...vårt dåvarande lands statsman och statsminister Olof Palme..."Vårt dåvarande lands? Normalt borde det heta "vårt lands dåvarande statsminister". Men är det ett enkelt omkastningsfel, eller är det gjort med avsikt? Kanske meningen är att framhålla att Sverige förändrades så radikalt genom mordet på Olof Palme, att det är befogat att tala om vårt "dåvarande" land - skilt från vårt nuvarande? Syntax eller semantik? Mening eller misstag? Jag vet inte. Bara notiser om språk |
Den störste superhjälten
Sam J Lundwall har gett ut en liten samling av Blixt-Grodons äventyr - den första på många år. Tyvärr inte fullständig, men lite Blixt-Grodon är utan tvekan bättre än inget alls. Se när den pragmatiske hjälten stoppar Kejsar Mings kamikazekaffekoppar, oskadliggör ondingen Lutor, bygger kursgård åt realitetshandikappade tomtar, samt bekämpar veritabla fotkataklysmer.
Går att få tag på via Sf-bokhandelns sajt för 149 spänn. O mänsklighet, betänk: vid fall av kaos, kataklysmer och ondska, anlita alltid en fackman,d,v,s, Blixt-Grodon! Bara notiser om språk |
Det fanns inget svenskt ord för detta
|
Angående det japanska verbet iku"'When I was in middle-school,' Ikuko told me, 'I hated my name.' We were lying in her bed, drinking champagne, fooling around. I traced her name in the glossy film of perspiration on her stomach. (On our second date, I’d asked her to write the characters for me. Since then I’d written them dozens of times in my notebook and on scraps of paper.) I could already guess what she wanted to say.Dock böjs, om jag nu förstått det hela rätt, inte japanska verb alls efter person, så ett ensamt iku kan strängt taget betyda du går, han går, hon går, vi går, ni går, de går... betydelsen framgår av sammanhanget. Och det torde det väl göra i det här fallet. Vem säger att lingvistik inte kan vara sensuellt? |
Kriget är inte oundvikligt...
... och språkbruket i media skapar en felaktig bild. Kriget är (tyvärr) ohejdbart. Det är, i mitt huvud, en helt annan sak.
"Oundviklig" är katastrofen som ingen kan påverka, även om man vill: supertankern utan styrförmåga som driver upp mot revet. Ohejdbar: den amerikanska krigsmaskinen är visserligen en supertanker som inte kan bromsas längre, men det beror inte på roderhaveri utan på att kaptenen blivit galen, barrikaderat sig på bryggan och med berått mod siktar på katastrofen. Protester, om än digitala, kan inte stoppa den. Men det är ändå intressant att läsa om hur motståndet mot kriget växt rekordsnabbt med hjälp mejl och webb: "... an instantaneous movement that was partly assembled in [a] computer. During the past three months it has gathered the numbers that took three years to build during Vietnam. It may be the fastest-growing protest movement in American history."Läs hela i New York Times 9/3: Smart-Mobbing the War |
Tre nya ord
... som Josef Falk varit vänlig nog att låna ut till Blind Höna:
|
Somliga går i skrynkliga skjortor (inte längre!)
Idag, sjuttio dagar efter flytten hittade vi strykjärnet. I en av de sista kartongerna.
När man ska bära ut ett hem till flyttbilen inser man hur mycket för mycket man äger. Och hur mycket det väger. En övervikt med överflödiga kilon som inte bara satt sig runt magen utan spritt sig till hela ens hem. Det är kanske en klintbergare (en vandringsmyt), men vi fick höra att en "bekants bekant" som städade huset efter en faster som dött hittade en kartong prydligt märkt med "Snören för korta att användas". Sant eller inte; när man flyttar inser man att man har massor med lådor med sådant i - fastän de inte är lika klarsynt etiketterade. |
Flyttlekar
Lekar man kan leka när man just flyttat till ny lägenhet:
Vilken är färgen? Hitta namn på de egenartade kulörer som förre ägaren haft på väggarna. I vårt fall: ozonhålsblått (en rent skadlig blå färg) och knallbeige. Minska köpeskillingen. Hela familjen kan hjälpa till! Leta igenom golvbrunnar, skruva sönder vattenlås, kolla tvättmaskinens avlopp efter tappade småmynt. På så sätt fick vi ner det vi netto behövde lägga ut till bara 399.997:50. |
Tre kurser med Jonas
Jag håller tre kurser hos Ordfront i vår.
Om du handlar snabbt finns det platser kvar på kurserna Idéer kring layout (som startar 5 mars)
och Att skriva för webben (start 6 mars).
I april kommer kursen Användbarhet för informatörer - att bygga bättre webbar. En endags-kurs som det också finns några platser kvar på. Länkarna går till Ordfronts webbplats, där du kan läsa mer om respektive kurs. Länk till anmälningssidan finns i menyn upptill på varje sida. |
Internationellt kackel i hönsgården
Kko-kko-daek-kko-kko-kko-kko eller gut-gut-gudak? Lär dig hur hönans kusiner världens runt låter. Sajten heter Sounds of the World's Animals och listar ett 40-tal djurläten på ungefär lika många olika språk. Tips: kolla grisarna.
|
Sparvhök
Hans Blix tycks ha kallat Per Ahlmark "en speciell liten sparvhök" i en intervju.
Jag undrar om han bara har missat poängen med det amerikanska utrycket "chickenhawk" (se Blind Höna-notisen nedan). Eller trodde han verkligen att "sparv" skulle ge samma associationer i svenskan? Sparvhök - Sparrowhawk - det är ju trollkarlen, huvudpersonen i Ursula K LeGuins berättelser från Övärlden, Earthsea. Från början var det en trilogi. Trollarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan och Den yttersta stranden kom ut mellan 1968 och 1972. Och 18 år senare kom plötsligt en fjärde del, Tehanu. Och så år 2001 dels novellsamlingen Tales from Earthsea och romanen The other wind, som belönades med World Fantasy Award i fjol. Lite intressant är det att The other wind tar upp precis samma tema som Philip Pullman i Bärnstenskikaren, sista delen i trilogin om guldkompassen. Det är inte mycket att orda om LeGuin; hon är en mästerlig författare och lysande stilist. I år får hon ta emot Grand Master-priset vid Nebula Awards i april. På LeGuins egen sajt finns en del utdrag, länkar och annat. Svårnavigerat dock, så det gäller att leta runt. Fast den här länken - Margaret Atwoods essä kring novellsamlingenThe Birthday of the world i New York Review of Books - får ni direkt. En favoritförfattare skriver om en annan. Bättre kan det nästan inte bli. |
Nytt engelskt verb"Disney has countered claims that it enroned twenty boxes of documents pertaining to the merchandising rights to Winnie the Pooh..."Hittat på Cory Doctorows blogg Boing Boing. En instruktiv film som visar hur det går till att "enrona" kan du hitta hos Slate: Is Enron funny yet?. |
Efter atomkrigetEusa put the 1 Big 1 in barms thay kilt as menne uv thear oan as thay kilt enemes. Thay wun the Warr but the lan wuz poyzen frum it the ayr & water as wel. Peapl din jus dy in the Warr thay kep dyin after it wuz over. (...) Evere thing wuz blak an rottin. Dead peapl & pigs eatin them & thay pigs dyd. Dog paks after peapl & peapl after dogs tu eat them the saym. Smoak goin up frum bearnin evere wayr.Korea, Pakistan, Irak, USA: vem man lägger skulden på varierar med den politiska uppfattningen, men från allt flera håll hör man nu varningar om ett kommande kärnvapenkrig. Under 50- och 60-talen, när kalla kriget blev allt kallare, skrevs flera romaner om kärnvapenhotet - jag berättade om Fail-Safe strax före jul; Red Alert (boken bakom filmen Dr Strangelove) var en annan. (Läs mer i notisen "Ingenting kan gå fel".) I de tidiga böckerna är kriget oftast snabbt och globalt och leder till mänsklighetens fullständiga utplåning. På 70-talen kom medeldistansrobotar och taktiska kärnvapen och talet om ett "begränsat" kärnvapenkrig i Europa. Rädslan, och rönen om den så kallade atomvintern, gav oss i början av 80-talet en våg med romaner som handlade om livet efter kärnvapenkriget. PC Jersild skrev till exempel Efter floden, som utspelas trettio år efter kriget. "Post-apokalyptisk" blev ett litterärt begrepp. Ett av de bästa verken i genren är dock nästan okänt i Sverige: Russel Hobans Riddley Walker, en riktig kultbok i den engelsktalande världen. "This is what literature is meant to be", skrev Anthony Burgess. "Lighting by El Greco and jokes by Punch and Judy...and a hero with Huck Finn's heart and charm", skrev The New York Times Book Review. "Designed to prevent the modern reader from becoming stupid", skrev John Leonard i NYT. "Perhaps a work of real genius... It is so perfect in its conception that a corner of the reader responds with awe and even an anguished delight." (LA Times) Hoban har valt ett längre perspektiv än Jersild: Riddley Walker utspelar sig ungefär tretusen år efter det stora kriget. Ändå har människosläktet inte lyckats kravla sig längre än till järnåldersnivå: de bor i befästa byar med palissader, jagar med spjut och pilbåge, saknar så gott som all teknologi. Romanen utspelar sig i England, runt vad som en gång var Canterbury. Men den utspelas minst lika mycket i själva språket. För Riddley Walker är skriven på en engelska som ingen någonsin talat: ett språk lika nernött och splittrat som överlevarnas samhälle. We done the berning that nite on the bye bye hump. The moon wer cloudit over and a hy wind blowing. I put the 1st torch to the stack then Straiter Empty for the crowd then Reckman Bessup for Widders Dump then Lorna Elswint for las. Arnge flames upping in the dark and liting all the faces.Det är Riddleys döde far de bränner. Riddley Walker är en ung man, just myndig. Snart kommer han att tvingas fly från byn rakt in i ett explosivt äventyr om makt och förbjuden kunskap. Det är inte någon helt dyster historia: Riddley Walker är en hjärtevinnare, och Hobans framtida "engelska" är späckad med språkliga finesser. An island har blivit a nyland; här finns frasen "strapping the lates from what littl datter weve got", vilket betyder "extrapolating from little data". Att läsa denna engelska är inte så svårt som man skulle kunna tro, men ändå en utmaning. Ett tips är att läsa högt eller åtminstone ljuda med; då hör man vad det betyder. Lyssna; ibland är det ren och stor poesi: Lorna said to me, 'You know Riddley theres some thing in us it dont have no name.'Riddley Walker finns inte översatt, som ni förstår. Hoban har skrivit ett drygt dussin vuxenböcker till, varav en finns på svenska: den moderna fabeln Kleinzeit. Länkar: Hoban i stor Guardian-artikel: Secrets of the yellow pages (november 2002) Head of Orpheus - sajt för Hoban-fans med mycket material om Riddley Walker. Grattis till det Russel Hoban, 78 år idag (4 februari)! |
Kycklinghök
Sparvhök har man hört talas om, och duvhök... men kycklinghökar?
Kan bero på att arten inte är ornitologisk, utan politisk. Chickenhawks är den amerikanska termen för politiker som är ivriga att föra USA ut i krig, men som själva lyckats undvika militärtjänst. (Det tycks finnas ett starkt sådant samband - se t.ex. sidan "Who served", som hävdar att republikanska partiets ledning är starkt dominerad av kycklinghökar.)
Detta är naturligtvis propaganda. Den kan vara mer eller mindre sant och relevant; men mig intresserar den också just som propagandakonst. Begrepp av den här typen är oerhört effektiva, och svåra att försvara sig emot. Förresten, gissa vilken av USAs presidenter under 1900-talet som har störst egen erfarenhet av militärtjänst? "Except for his fellow service-academy graduate Dwight Eisenhower, no President of the twentieth century spent more years in uniform - seven years in the Navy - than...?" Svar: Jimmy Carter, fredspristagare (läs mer hos New Yorker: He's no. 19 (oktober 2002) eller Jimmy Carter Library. |
Arkiv:
Blind hönas arkiv: om språk och skrivande 2001-2002 (140 K): mickelsmäss, mummies, dumdristig, ödemokrati, hi-tech haikus, rusbrus, länkformer, vakuumleverantörer, ångervred, svenska liff, bökevara, karbenning, Strugatskij, Yoda talar OSV, tveta, bjärtrå, genevad, censur i USA, Sången om stäppen, Cavanna, Babij Jar, Kuznetsov, tetrabard, liv-slängd, brättighet, skrikebo, förfallodagsafton, fp:s språktest, varsk, anoreni, Chomsky, varma flator, tvekna, sms-språk, nya ord för familjen, fördrag, ostron eller pyttipanna, 47, Ígel eller Ìgel?
|
|
|
|
>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<
|
På kornet | Korn av sanning | Guldkorn | Blind höna | Skrot och korn | Väderkorn |