Blind höna 2001: arkiv

Matthew Fisher är orgelgeniet som spelade och skrev orgelmelodin på jättehitten "A whiter shade of pale" (men som inte står med bland kompositörerna).

Matthew funderar på att göra en ny Hammond-skiva, men vill undersöka intresset först. På Matthews egen sida kan man fylla i ett formulär (utan att binda sig för något), för att ge en förhandsbild av hur stort intresset är . Ett nytt sätt för artiser att gå förbi skivbolagen och kommunicera med sin publik.
(Större versioner av bilden på Matthew finns bland Beyond the Pale's porträtt från Procol Harums konsert i Köpenhamn i december 2001. Där finns också en sida med fler bilder av hela bandet.)

"Det bistra ekonomiska klimatet gör att företag inte längre har råd att betala för projekt som bara kanske ger avkastning. Chefer måste visa "return on investment" (ROI) på varenda krona som läggs ut. Små projekt som direkt påverkar produktiviteten ger oftast snabbare och säkrare ROI än storskaliga investeringar", skriver Financial Times (6 dec).

Dagens (och den närmaste framtidens) webb- och IT-projekt handlar därför mer om att öka effektiviteten inne i företagen - mindre om att sälja varor till en global massmarknad, fortsätter tidningen. Läs hela artikeln på Financial Times webbplats.

Jo, det är sant. Men inte konsulter.

Min vän Bernt, ombudsman på ett SACO-fackförbund, berättade idag om hur IT börjar tränga in på allvar i alla möjliga gamla verksamheter, både i kommuner och företag. Till och med gamla socialarbetare får olika typer av IT-ansvar inom förvaltningarna, och ansvar för att driva och utveckla IT i verksamheten.

Enligt Bernt hävdar arbetsgivarna - inom både stat, kommun och företag - att det behövs 30.000 människor som kan ta sådana arbetsuppgifter. Man skriker efter folk, men man söker i första hand (jag citerar) "inte nördar" - utan människor som kan verksamheterna, och som kan lära sig så mycket om IT att de kan samordna utvecklingen. (För dig som kan söka finns tips om anställningsintervjuer lite längre ner på denna sida.)

Utvecklingen kommer rimligen att betyda mycket för efterfrågan på IT-utbildning och andra former av stöd framöver.

Sammanträffade: samma dag som Peter Morville flög från Stockholm landade Kat Hagedorn, också informationsarkitekt och tidigare kollega med Peter på legendariska Argus. Från Argus kan du fortfarande ladda ner Kat's utmärkta Information Architecture Glossary och Extracting Value from Automated Classification Tools. Kat skrev om informationsarkitektur på IKEA (se nedan) - fast tyvärr hann vi inte besöka varuhuset i Kungens Kurva som planerat.

Kat's man Jim Ottaviani föreläste på Nobelmuseet om sina tre utomordentliga seriealbum med biografiska serier om en rad vetenskapsprofiler, bland andra Richard Feynman, Lise Meitner och Barbara McClintock. På bilden till höger (som du kan se i en större version) syns en sida ur albumet Fallout, som handlar om Leo Szilard. På GT-labs webbplats kan du läsa utdrag och även beställa böckerna.

Peter Morville, en av världens mest namnkunniga informationsarkitekter, besökte Stockholm idag. Tommy Sundström (i mitten) och jag (till höger) passade på att träffa honom för en diskussion. Se mer av Peter på webbplatsen för Semantic Studios.

Om Internet var en revolutionär väckelse så är informationsarkitekterna de nya vänstersekteristerna, som ständigt träter om den rätta definitionen. Läs Christina Wodtkes samling av definitioner av informationsarkitektur.

När vissa företag bränner en miljard och andra en miljon, kan det vara värt att påminna om skillnaden.

Det är så lätt att tänka "tusen, tiotusen, hundratusen, en miljon, en miljard..." Men en miljard är tusen gånger större än en miljon; inte tio gånger, som är steget mellan de andra termerna i listan.

Hur stor är en miljard då? Jag brukar försöka visualisera det så här: Om man räknar en siffra i sekunden, dygnet runt, kan man räkna till en miljon på lite drygt elva dagar. Om man på samma sätt försöker räkna till en miljard, får man hålla på i 32 år.

Min kollega Richard är från Småland. Hans flickvän J är från Gotland. När de kör bil på Gotland nämner J att "den här skogen heter så och så".

Vilket får Richard att skratta av löje. Ge namn åt skogen?!? I Småland ger man inte namn åt skogen; man ger namn åt samhällen och annat som utgör luckor i skogen.

Det finns en informationsteoretisk lärdom här. Vad som är information i ett sammanhang är brus i ett annat. Vad som är förgrund i ett sammanhang kan vara bakgrund i ett annat.

Information är ingen egenskap som ligger inlagrad i tingen i sig. Kontexten - sammanhanghet - är oundgänglig för vår förståelse av omvärlden.

Andrew Mintners mamma berättade för honom att skolan hade problem. Det tidsredovisningssystem man använde för frivilligverksamheten var stort och klumpigt och kraschade hela tiden. Tioårige Andrew satte ihop ett eget, användarvänligare program, på en dag. "People Manager" sparar tid och onödigt pappersarbete för skolans administration.

"Det är mycket användarvänligt," säger skolsekreteraren Wendy Silcox. "Folk behöver sällan hjälp med det."

Andrew började jobba i VisualBasic i höstas. Efter kort tid hade han gjort sin egen ordbehandlare, kallad "Fast Memo". ("När man skriver ett pm vill man att det ska gå snabbt", förklarar han.) Läs hela artikeln hos the Oregonian.

"label, label if you're able
lay your cards out on the table"

...en sång om card sorting och att finna etiketter på avdelningar? Lyssna själv: den här låten finns på Laura Love's senaste skiva "Fourteen days". Titelspåret och "I am going to miss you", varifrån texten ovan är hämtad, kan laddas ner i sin helhet från amazon.com. Prova! Såvitt jag vet är Laura Love så gott som okänd här hemma, men hon är väl värd att lyssna på.

I verkligheten är Laura Loves musik nog en mardröm för informationsarkitekter. Vilken rubrik skulle man stoppa in henne under? Hon blandar keltiska folkinfluenser med gospel, karibiska och mexikanska tongångar till en unik stil som kallats "Afro-Celtic" - läs mer i den här recensionen på pauserecord.com.

Turbulens kring min arbetsgivare Cross satte käppar i hjulet för uppdateringarna av Kornet. Tre av koncernens bolag sattes i konkurs i slutet av oktober. De goda nyheterna är att Cross Internets verksamhet fortsätter i moderbolaget Cross Communication.

Man lär sig alltid nått nytt på DNs kultursida. Enligt gårdagens DN (20/10) är V S Naipaul "semikolonialist". Jag slår upp "Ett hus åt Mr. Biswas" och hittar visserligen en mening som "Blixt; dunder; regn mot tak och väggar; den skramlande, lösa takplåten; vinden som ryckte i huset, tog igen sig, ryckte på nytt."
Men det är undantag. Punkt, komma, frågetecken och till och med kolon är i själva verket mycket vanligare.

...och i DN den 18 oktober skrev Göran Rosenberg om att Saudiarabien är ett exempel på en "psykohistorisk rubbning".
Är det då Usama bin-Laden som är Mulan?

På pizzerian Lilla Elefanten i Visby kan man inte längre få någon Marinara, Calzone eller Quattro Stagioni. I stället kan man beställa en Tottes Bussar, en Länsförsäkringar, en Faktab Finans, eller en Ilexpressen, eller en Polisen eller Visby Ladies. "Anledningen till att vi bytt namn på pizzorna är vårt samarbete med gotländska företag och gotländsk idrott," meddelar menyn.

Jag undrar om det finns några gränser för vilka företag som kan tillåtas sponsra pizzorna? Kan man hugga in på Begravningsbyrån Fonus? Njuta av en Anticimex med extra räkor? En Västerhejde slamsugning utan lök? Kan man sätta tänderna i en Folktandvården med musslor?

På A4:s sajt kan du läsa Pelle Anderssons "vykort" från Manhattan. I själva verket är det ett av de bästa reportagen jag läst från New York efter terrorattackerna.

Man kan ha två orsaker att söka - och att åka till ett varuhus. Antingen vet man exakt vad man är ute efter ("tandborsthållaren Örjan i rött"). Eller också söker man något som man inte exakt vet vad det är ("något till vårt vardagsrum"). IKEA stöder båda motiven på ett suveränt sätt, skriver Kat Hagedorn i The IA of IKEA Stores.

I morgontidningarna: ännu en dos börsanalyser som samstämmigt konstaterar att man inget kan veta om hur det kommer att gå.

Samtidigt flyr småspararna, dvs tidningsköparna, från aktier. Ytterst få bryr sig om placeringarna i PPM-systemet, som dimensionerades för att tiotusentals svenskar skulle byta fonder flera gånger om dan. "Aktieanalytikerna" har väl en trovärdighet klart lägre än han som spår nästa sommarväder i aborrtarmar och björnskit.

Min fråga: Vilken blir den första tidning som går ut och säger "På grund av det minskade intresset för börsen (och på grund av att det är lika relevant som statistik över lottonummer) och på grund av otillförlitligheten drar vi från och med nu kraftigt ner på vår börsbevakning. Istället ger vi mer plats åt kultur/utland/sport/matlagning/resor/debatt... "?

För alla de som i dagarna behöver ta sig igenom anställningsintervjuer (apropå Mickelsmäss, se nedan) kan det vara värt att förbereda sig genom att lyssna på den enda rocklåt jag vet som handlar om just det: Matthew Fisher's "It's so easy".

Can you still remember that very first interview
After they'd tested you so they could find out your IQ

And now before they made that last selection
They thought they'd like to ask you a couple a questions
"So now
Tell us what books you've read and what do you do in your spare time
And what do you wanna be in seven years or more?"

Ooh it's so easy if you understand the questions
It's so easy if you already know the answers
It's so easy if you've heard it all before

Låten är inte nån av Fishers bästa - den passar inte hans ganska veka röst, - men är värd att lyssna på. (Finns återutgiven på en CD som presenteras och kan beställas från denna sida på webbplatsen Beyond the Pale - rulla ner längst ner på sidan.)

I Kornet-artikeln om Åhléns försökte jag lansera joxbarhet som ett svenskt begrepp för det engelska "fudgability".
Men "fudge" betyder snarare "mickla med" än "joxa". Så idag - jämt en vecka efter Mickelsmäss - inser jag att ett "mickelsmässig" vore ett mycket bättre uttryck.
(Mickelsmäss, som inföll i månadskiftet september/oktober, var en av det gamla bondesamhälletsstörsta märkesdagar, i klass med jul och midsommar. Fram till 1833 var det också den enda dagen som tjänstefolk fick flytta, alltså byta anställning.)

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<