Blind höna juli - aug 2002: arkiv

Två tidigare okända sjukdomstillstånd upptäcktes under natten till lördagen:

anoreni (sub)

oförmåga att uppskatta Norén-pjäser

adoremi (sub)

oförmåga att sjunga skalor (jfr solmisation)

Alla notiser om språk

Så Google sätter likhetstecken mellan "Microsoft" och "go to Hell" (se notisen nedan).

Jag har varit där: just i Hell, för ett år sedan - den lilla byn Hell i Norge, som är värd för Hell International Blues festival. Och det här vore inte min webblogg om jag inte påpekade att norska radion ikväll återutsänder Procol Harums konsert från Hell just ikväll, klockan 22.05. Självklart (inte bara med tanke på platsen) var det en jävligt bra konsert.

Och du kan lyssna över nätet - gå till NRKs sida, välj P1 i menyn "NRK Nettradio" i sidhuvudet och klicka på knappen "HØR".
Alla notiser om musik

Jag har absolut ingen aning om varför Google gör så här satte en länk till microsoft.com högst på listan om man sökte på "go to hell". Men, efter någon dag hade de i alla fall ändrat detta... (uppdaterat 1 oktober).
Alla notiser om webb och IT

Det ska bli intressant att se var Jan Romare är på väg med sin serie Himlens änglar i Dagens Nyheter. Just nu har Josua gjort entré i Djävulens terapi hos psykoanalytikern.

Josua - jo det är han, den gamle good old Josua, fit the battle of Jericho, and the walls came tumbling down. En kul gammal gospel.

Josua följer direkt på Fjärde Mosebok i Gamla Testamentet, och handlar om erövringen av Kaanans land. Vad gospeln inte tar upp är de detaljerade anvisningarna i Josua om att även slakta kvinnor, barn och åldringar, liksom invånarnas egendom som oxar, får och åsnor. Boken är en oändligt utdragen uppräkning av de städer som intogs med hjälp av mordbrand och massakrer.

24. Och när Josua hade dräpt alla Ais invånare ute på fältet, i öknen, dit de hade förföljt dem, och dessa allesammans så hade fallit för svärdsegg och blivit nedgjorda, då vände Israels folk tillbaka till Ai och slog med svärdsegg också dem som voro där. 
25. Och de som föllo på den dagen, män och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai. 
28. Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evärdlig tid, till en ödemark, såsom det är ännu i dag.  (8 kapitlet - läs det hos Projekt Runeberg)

Och när trots allt vissa av judarnas stammar begår den svåra synden att låta ursprungsbefolkningen leva och bo kvar i några städer, nedstiger (i den följande Domarboken) en ilsken Guds ängel och hotar Israels barn med framtida plågor.

Josua bör nog läsas av de valstugearbetare som rakt av klassar islam som en våldsreligion.

Många är säkert medvetna om att det finns mörka och ljusa sidor i Bibeln (även om få känner till omfattningen av till exempel Josuas massakrer). Men så - och det förbryllar mig - tycks kristenheten också systematiskt mörka om honom.

Bibeln för barn är naturligtvis censurerad. Men jag trodde nog att Josua skulle tas upp och diskuteras i min sons konfirmationsundervisning. Icke så. Förbigånget med tystnad.

Men inte ens för vuxna anses Josua tydligen vara lämplig läsning. Många biblar innehåller en bibelläsningsplan: läs bibeln på ett år. Hela bibeln? Tja, det trodde min fru t.ex. Men inte. Kontrollerar man visar det sig att planen systematiskt hoppar över just de motbjudande delarna - ner till enstaka verser. Utan att ange det klart.

I begynnelsen var ordet. Sen kom största möjliga tystnad. Därför är det intressant att Romare verkar visa upp Josua i all sin vedervärdighet.

Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Du har ännu några dagar på dig att besöka BBCs vetenskapssidor och rösta om huruvida Apollo-projektet var en amerikansk propagandabluff, som lurat världen i mer än 30 år...
Alla notiser om webb och IT

Vet ni vad det står överst på sjukanmälningsblanketterna från Försäkringskassan numer? Jo, det här:

OBS! Blanketten kan ej skickas med epost!

Först verkar det bara vara absurt. Man kommer att tänka på skrönor om folk som trott att datorns cd-spelare var en kaffekoppshållare. Har någon verkigen försökt knöla in blanketten genom diskettfacket - och hur skulle i så fall Försäkringskassan veta det?

Efter lite tänkande förstår man att det snarare är så att människor har skannat in sin ifyllda blankett och mejlat den till kassan - eftersom det blir allt svårare att få tag på ett vanligt frimärke (som därför inte alls är vanliga längre). Istället försöker man - med den desperates uppfinningsrikedom - att hitta nya, kreativa lösningar på problemet.

Det ger i alla fall lite relief åt den rapport om kvinnors användning av Internet som IT-kommissionen presenterade i förra veckan. Kvinnor saknar framför allt bra internet-tjänster för att hantera vardagen för familjen: boka tid på vårdcentralen, kontakter med skola, och liknande. Enkla saker - skenbart - men som med sakernas tillstånd idag stjäl mycket tid och ansträngning.

Förslagen är inte så särskilt märkvärdiga, och urvalet av intervjuade är litet, men tendensen är klar: det finns en stark vilja att se bättre tjänster på nätet - framför allt från den offentliga sektorn. Och de måste vara enklare att använda.

Och om de inte erbjuds får man alltså försöka uppfinna dem själv - med dator, skanner och ett just mejlprogram.

En kättersk fråga är väl bara vad som vore den bästa lösningen på problemet. Att lägga ner några hundra konsultmiljoner på att bygga ett riksomfattande elektroniskt system, där man kan sjukbekräfta sig själv (men inte socialdemokratiska riksdagsmän) med säkerhet och sekretess?

Eller - med tanke på att posten ändå gör sitt bästa för att minska frimärksförsäljningen - bara återinföra de portofria kuverten för blanketten?

Ladda ner: Rapporten "Om kvinnors användning av Internet, eller När kvinnan äntligen har tid sitter mannen framför PC:n" i pdf-format från IT-kommissionen (167 kB).
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Stefan Pelc från www.funka.nu kommenterar funderingarna om det behövs ett nytt begrepp för användbarhet i På Kornet-artikeln "Det stora SMS-mysteriet, eller: Varför användarvänlighet inte räcker":

"Ordet användarvärd är något som jag tycker borde användas. På Certec i Lund, Institutionen för designvetenskaper (www.certec.lth.se) används detta ord ofta.

Vi kan ganska lätt ta reda på hur använbart något är. Men hur värd är användandet av en viss miljö, produkt eller tjänst? Det borde fler designers och tekniker tänka på!"

Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Min bok "Att skriva för webb är att skriva för publik" är till stor del avsedd för ovana skribenter, till exempel för dem som plötsligt fått ansvar för att försörja företagets webbplats med texter.

En motsvarighet på bildområdet är Göran Segeholms bok "Den ofrivillige fotografen". Den är tänkt just för dem som tvingas fotografera, utan att de känner sig som fotografer.

Länge har webben varit ett rent textmedium, men med digitalkamerornas intåg, större bandbredd hos mottagarna, och publiceringssystem som blir bättre på att hantera bilder, blir förutsättningarna för lägga in bilder på sina sidor bättre.

"Den ofrivillige fotografen" är inte direkt skriven för webben; men jag tycker man har stor nytta av råden i alla fall.

Just nu kan man köpa boken på rea för bara 50 spänn från Redaktörsförningen interna mediers webbshop, vilket är ett rent fynd.

Du kan läsa mer om boken såväl hos redaktörsföreningen (via länken ovan) som på Göran Segeholms egen sajt, som är ovanligt ren och snygg. (Göran har dessutom "kommit ut" som mummie - efter Blind Hönas definition...)
Alla notiser om webb och IT

- Vad i hela friden kan vi göra för omslag till den där boken som handlar om språk? Är det nån som har nån idé?
- Hmm... kan vi inte använda ett träd? Ett ensamt träd, mot en bakgrund av blå, blå himmel? Det vore väl snyggt?
Alla notiser om språk

Av en bonde fick jag en gång höra adjektivet varsk. Det betyder ungefär "väldigt uppmärksam, känslig", fast ännu mer; snarast "ha förmågan att känna på sig något". Det var svårt att skjuta duvor, klagade han: man försöker smyga sig på dem men di är så varska.

Ordet är förstås släkt med substantivet varsel och verben varsna och varsko. Men jag har aldrig sett det i någon ordbok (har inte kollat SAOB). Ändå är det ju ett alldeles utmärkt ord; vackert, kärnfullt och användbart.

Uppenbarligen fanns ingen tillräckligt varsk person i moderat-toppen, som kunde se faran komma. Ännu på morgonen idag tisdag (ett och ett halvt dygn efter valet) låg texten nedan överst på Bo Lundgrens egen sida:

Så blev det inte. Och den duvblå flocken har decimerats kraftigt.

Frågan är väl nu om någon kan komma på ett lika kärnfullt uttryck just för motsatsen till varsk: ett ord som skulle betyda "okänslig, ouppmärksam, okänslig för fina signaler eller tecken i tiden"?
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

I oktober i fjol skrev Göran Rosenberg i DN att Saudiarabien var "en psykohistorisk rubbning". Jag skrev en liten fånig notis och undrade om Usama bin-Laden i så fall var Mulan. Det var nog obegripligt för många, men så här är det:

Pskyohistoria är ingen verklig vetenskap utan något som sf-författaren Isaac Asimov i början av femtiotalet hittade på för sin klassiska romantrilogi Stiftelsen ("Foundation" i original).

I den är psykohistoria snarast en sorts matematiskt exakt sociologi, med vilken man kan förutsäga hur en tillräckligt stor grupp människor ska bete sig. Tack vare denna kunskap kan en liten hemlig elit styra historiens utveckling - genom att sätta in exakt "stimuli" vid exakt rätt tidpunkt. (Från en sf-konferens i en annan tid - på sjuttiotalet - minns jag en deltagare som hävdade att "psykohistorien existerar i det hål i det borgerliga medvetande där marxismen borde ha funnits". Ni vet, historiens lagbundna utveckling och det där.)

Alltnog, Mulan är en superskurk med drag av Hitler (men dessutom telepat) i Stiftelsen-triologin (som f.ö. finns att köpa på Sf-bokhandeln).

Men nu sjutton!?! Guardian rapporterar nu att Usama bin-Laden verkligen sägs ha inspirerats av Asimovs bok, som översatts till arabiska med titeln... just det, al-Qaida.

Bevisföringen är möjligen något ansträngd. Att "egendomliga" sammanträffanden inträffar egentligen inte egendomligt - New York Times skrev nyligen om sådana i artikeln "The odds of that".

Men i och för sig är det inte omöjligt att science fiction inspirerat terrorister: de amerikanska extremhöger-miliserna stödjer sig till exempel på en rad apokalyptiska, rasistiska sf-romaner.

Detta har Sven Lindqvist dokumenterat utförligt i "Nu dog du - bombernas århundrade" (finns i pocket och som e-bok hos Bonniers).Man kan läsa de 22 korta inledningsavsnitten ("ingångarna i labyrinten") på Sven Lindqvists sajt, om än i engelsk översättning (klicka på den engelska titeln "The history of bombing" i spalten till vänster och rulla ner sidan). De relevanta avsnitten är nr 3, 7, 13, 18 och 22. (se också notisen om Sven Lindqvist-seminariet nedan).

(Och som det inte var nog med sammanträffanden: idag kom paketet från amazon.com med Jackendoffs "The foundations of language" - som handlar om "psykolingvistik"!)
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

I juli skrev jag en notis om Försäkringskassorna IT-problem här på Blind Höna.

Systemet har nu förbättrats en aning, skriver Social Försäkring. Samtidigt har Försäkringsanställdas förbund låtit konsulter undersöka systemet på ett mer övergripande plan:   

"Av åtta variabler, t ex omväxling i arbetet och möjligheter till kontroll och påverkan, finns ingen som har utvecklats positivt. Exempelvis anser 80 procent att omväxlingen i arbetet har minskat och 75 procent att den egna kontrollen av arbetsprestationen har minskat.

Läs hela på Ärendehanteringssystemet: Nya versionen bättre – men inte bra (länk direkt till artikeln, förbi framesetet). Social Försäkring har adressen www.socialforsakring.net.
Alla notiser om webb och IT

Kan inte låta bli detta. Folkpartiet har lockat över hundratusentals värdekonservativa väljare från moderater och kristdemokrater med valets profilfråga: språktest för invandrare. Men i fredagens DN tar Lars Leijonborg flera steg tillbaka, och säger att den som klarat svenska för invandrar-undervisningen inte ska behöva göra något test.

Ursäkta mig om jag inget begriper.

• Vad betyder "klara undervisningen" - och hur mäter man det - om inte med ett test? Alltså ett första test, innan det Leijonborgska testet?
• Och om någon då, som Leijonborg säger, inte lyckats klara undervisningen, varför ska man då över huvud taget testa henne igen? Då vore det väl bättre att ge henne mer utbildning i stället?
• Kanske menar han i själva verket "genomgå" undervisningen när han säger "klara"? Men varför då ha ett test över huvud taget, om det i praktiken räcker att sitta av tiden?

I lördagens DN konstaterar också Kurdo Baksi att eftersom nästan alla invandrare klarar sfi-kurserna, kommer ingen att behöva göra språktest i praktiken.

"Det säger nu Leijonborg två dagar före valet när språktestkravet gett honom nästan femton procent av väljarstödet. Och sverigedemokraterna i Olofström tror fortfarande på folkpartiets hårda språktestkrav: de ställer inte upp i valet där, utan uppmuntrar sina sympatisörer att lägga sin röst på fp."

Kanske ska man vara tacksam mot fp: test-frågan har just blivit en testfråga - på attraktionskraften hos grumliga budskap i främlingsfientlighetens utkant. Det är å andra sidan djupt oroande.

Länkar:
Invandrarfrågorna tog över i retoriken (Henrik Brors i DN )
Sverigedemokrater slår ett slag för folkpartist (DN)
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

De som styr oss vill görna ta bort en eller annan helg ur almanackan. Om det nu blir trettondagsafton eller pingstafton som ryker vet jag inte.

Eftersom det just idag står klart att vi fått bankens klartecken till ett nytt, större lån, för att flytta till den större bostad vi så väl behöver, föreslår jag en ny, alternativ högtidsdag: förfallodagsafton, det vill säga kvällen innan dagen när lånet ska avbetalas.

En sådan firas traditionellt med blodpudding och vatten. (Äran för att ha hittat detta underbara nya ord tillfaller min gamle vän Anders Malmsten, någon gång vid tiden för villaköpet för flera år sedan.)
Alla notiser om språk

Apropå notisen om nedladdning om musik (och, i viss mån, notisen om ett digitialt nationalbibliotek): Ruben Bolling på salon.com avslöjar en djävulsk konspiration.

Länken kommer via klipspringer på I dåligt sällskap - ytterligare en läsvärd blog som dykt upp senaste tiden (har tyvärr lite designproblem för Mac-besökare, men det kan nog fixas).
Alla notiser om musik | Alla notiser om webb och IT

Vad en webblogg egentligen är väl lite oklart. För mig är det viktigaste att den har en personlig röst, en egen stil.

Jag har tidigare tipsat om Erik Stattins mymarkup.net och Gustav Holmbergs Det perfekta tomrummet (som nyligen bloggade om hur det kan komma sig att en ny, datoriserad bibliotekskatalog är sämre än den tidigare).

Nätkreatur av Peter Löfgren i Helsingfors är också en ny, trevlig webblog (eller webbkrönika, som det nu böjar kallas).

Dessutom har Tommy nu tagit upp nyhetsförmedlingen på webblogg.net igen. Genomgången av försvunna domännamn, som IAmCarbonatedMilk.com eller HoneySorryIAmWrong.com (också på salon.com) måste du bara läsa!

Avgränsningen mellan en webblogg och en dagbok på nätet är inte alltid så klar. En del webbloggar handlar mest om vad bloggaren hyrde för film igår och åt till frukost i morse, och det är ungefär lika intressant som det låter. Men så snubblar man över någon som faktiskt tar tag i en och ruskar om; - som Eva på karlavagnen.nu (klicka på "Dagbok") - någon som faktiskt berättar om det där vi alla kämpar med: pengar, barn, självkänsla, kärlek, på ett sätt som känns alldeles trovärdigt.
Alla notiser om webb och IT

För knappt ett år sedan skrev jag en artikel här På Kornet om hur nyhetssajterna agerade under terrorattackerna i USA. Har du inte läst den tidigare, kanske du vill göra det idag: Webben kan bli en god dementimaskin.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Från Ett förslag 1955 till Framtidslandet år 2000. Lördagen den nionde november ordnar ABF i Stockholm ett heldagsseminarium om Sven Lindqvists författarskap, under rubriken "Sanningen som svetslåga". Medverkar gör bland andra Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl och regissören Etienne Glaser.

Vill du delta i seminariet, eller beställa mer info (som sägs komma så småningom), kan du mejla till kultur@sthlm.abf.se.

Sven Lindqvists sajt har precis i dagarna (äntligen!) uppdaterats med artiklar från i år (hitta den via På Kornets guldkorn).

Det mest intressanta är "Digitalisera dikten!" - en inledning till ett seminarium hos Svenska Akademien i april i år. Sven Lindqvist argumenterar för "ett digitalt nationalbibliotek (---) en digital dubblett till nationalbibliotekets samlingar av tryckta texter."

Alla tryckta skrifter måste ju skickas till Kungliga Biblioteket (så kallade pliktexemplar). Men idag har ju så gott som alla trycksaker funnits i digital version innan de trycks. Varför inte utvidga pliktexemplarslagen till att också omfatta en digital version av verket? Framtida forskning skulle få ett ypperligt verktyg för att söka efter begrepp, skapa så kallade konkordanser, och så vidare."

Resultatet är enligt ett nyhetsbrev i pdf-format på Svenska Akademins sajt att en utredare ska undersöka förutsättningarna.

Akademin har i någon mån börjat arbeta i samma anda, och börjat lägga ut sin klassikerserie på sajten - hittills sjutton verk, från Kjellgren till Lars Göransson, i pdf-format.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Ett par PC-tillverkare har övergett Microsoft. En del av deras modeller leveras nu med Word Perfect från Corel, istället för med Bill Gates programvaror, vilket väckt en viss uppståndelse (till exempel i New York Times).

Jag är inte någon fundamentalistisk Microsoft-hatare, men gillar inte heller Word: alltför många funktioner som jag aldrig använder.

När program blir väldigt komplexa uppstår ibland effekter, som inte tillverkarna föreställt sig - på gott och ont. Words rättstavningsprogram kan till exempel på ett oväntat sätt berika det svenska språket.

För att hantera svenskans sammansatta ord har Word inte bara en ordlista, utan också en uppsättning regler med vilka den analyserar ord den inte känner igen. Om vissa villkor är uppfyllda gissar den att ordet är korrekt, och godkänner det, trots att det inte står i ordlistan.

Jag skulle skriva ett sammansatt ord som slutade på -rättighet. Jag snubblade på tangenterna och ett b smög sig in mellan ordleden; det blev alltså "-brättighet" istället.

Rättade rättstavaren? Nix. Ordet är helt OK, kom Word fram till: -ig-het är en ändelse som kan hakas på slutet av ord (som pratighet eller glättighet), och brätte är ett ord som det hittar i sitt lexikon (hattbrätte, nämligen).

Så tack vare Microsoft finns nu ett passande uttryck för den kräsne kunden i hattaffären: "Nej, jag är inte riktigt nöjd med den här modellens brättighet - ni har ingen sombrero istället?"

Sitter som en smäck, som man brukar säga.
(Har du fler exempel på Word-hyss? Mejla mig.)
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

I valtider har rättvisan högkonjunktur. En rättvis arbetsmarknad. Rättvisa löner! Rättvis utveckling!

Men vad innebär kraven eller löftena i själva verket?

Ordet rättvis har flera betydelser, varav två egentligen är helt motsatta - något vi sällan tänker vi på till vardags (så här en liten språkfilosofisk lördagsnotis):

En betydelse har att göra med att behandla inblandade parter lika. Det är det vi tänker på när vi pratar om "en rättvis rättegång", eller säger "det är inte rättvist om Pelle får mer godis än Lisa". Den betydelsen gränsar mot ord som "lika" och "opartisk".

Men i uttryck som "Djurgården vann en rättvis seger" är det ju inte fråga om att laget vunnit en "opartisk" seger. "Ett rättvist slutresultat" behöver inte heller betyda att båda lagen fick lika många mål.

Här betyder rättvist ungefär "visserligen olikt men korrekt i förhållande till någon förutsättning, som den som talar anser är uppenbar eller naturlig" (nämligen att AIK-spelarna tillbringat de senaste veckorna på Cafe Opera istället för på fotbollsplanen och vacklade omkring på planen som druckna strutsar). Det här "rättvis" har mer med uttryck som "rättmätig" eller "skälig" att göra.

Det är lätt att se hur dessa båda betydelser kan kollidera. Barnmorskor kan kräva rättvisa (det vill säga lika) löner i förhållande till manliga sjukhustekniker. Men arbetsgivaren kan hävda att man betalar rättvisa löner, eftersom marknaden ger män mer betalt (eller någon annan "naturlig" förutsättning som man väljer att stödja sig på).

Välj din rättvisa på nätet: handel | rika ungkarlar | skatteplanering | märkt | resor | globalt | miljöutrymme | mjukvara
Alla notiser om språk

Mer från Montana, detta USAs Norrland, som har gott om skog, berg och vattenkraft men är en av de fattigaste delstaterna.

När elmarknaden avreglerades för ett par år sedan utlovades valfrihet och lägre priser. Det stabila och lokalt ägda kraftbolaget, Montana Power, sålde dammar och kraftverk till några giganter i kraftbranschen. Istället omvandlade det sig själv till internetleverantör, under namnet Touch America.

Nu vacklar bolaget på ruinens brant. Och de nya kraftföretagen har mångdubblat elpriserna, vilket drivit åtskilliga bolag i delstaten i konkurs.

Priserna rusar nu i höjden också för privatpersoner. En gräsrotskampanj mobiliserar därför för att köpa tillbaka kraftverken. Men bolagen, uppbackade av den republikanska delstatsregeringen, satsar miljoner på en motkampanj.

Det som sker i Montana är bara en del av en bred motreaktion mot skandalerna på tele- och energimarknaderna (energi var Enrons ursprungliga affärside, innan den ersattes av bokföringsfiffel). Och medan DN rapporterar om att elbolag misstänks ha manipulerat kurserna på den nordiska elbörsen, har samma erfarenheter gjorts i Kalifornien. Förundersökningar pågår om just misstänkt manipulering av elpriser. Avregleringsexperimentet kan ha kostat staten 30 miljarder dollar.

Läs hela hos New York Times: Cheap Power Gone, Montana Is to Vote on Buying Dams
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Ett fint rökdis med svagt stickande lukt från skogsbränderna utanför Moskva låg över Stockholm på torsdagen. Nittiotre nya bränder bröt ut i går: totalt rasar 188 skogsbränder kring den ryska huvudstaden, rapporterar Moscow Times.

Det är i sommar precis 10 år sedan Torsburgen på Gotland eldhärjades i en av de största skogsbränderna på Gotland. Ännu idag står träden nakna, svartbrända kvar.

Elden hotade en tid bebyggelsen norr om Torsburgen, framför allt gården Hajdby. Branden rasade bara några hundra meter bort, och man hade i stort sett gett upp gården. Men den räddades tack vare att en pensionerad brandman lyckades anlägga moteld: ett försök att kontrollerat bränna av vegetationen strax före eldfonten, så att skogsbranden inte skulle få fäste. Det lyckades och gården överlevde.

Backa drygt 40 år: augusti 1949. I norra Montana omringas 15 brandmän av eld när en rätt rutinmässig skogsbrand oväntat gör ett jättekast. Efter några minuter är nästan alla döda. Befälet Wag Dodge överlevde genom att bränna av ett litet område och ta skydd inuti det - enligt uppgift den första gången något sådant gjordes. Men han kunde inte övertyga sina kamrater att ta chansen med honom.

James Keelaghan, sångare och gitarrist från Kanada, tog historien om Dodge och gjorde "Cold Missouri Waters" - en hjärtskärande stark låt som redan blivit något av en klassisker i singer-songwriter-genren; det närmsta ett modernt skillingtryck man kan komma, tror jag.

Från Keelaghans sajt kan du ladda ner låten i hans egen version. Men den bästa insjungningen finns på folk-supergruppen Crycrycry's strålande skiva, med Richard Shindell som sångare. Man kan provlyssna på amazon.com. Där kan man också ladda ner två egna låtar av Shindell.
Alla notiser om musik

Om någon är intresserad, kommer jag att hålla tre kurser på Ordfront i höst.

Design för Internet (16 oktober) är en endagskurs, en översikt i raketfart av några grundläggande riktlinjer som gör det lättare att skapa bra webbplatser. Avsedd för dig som ansvarar för en webbsatsning i en organisation eller ett företag, snarare än för rena webbdesigners. En grund för kursen är resonemanget om tre sorters design här på Kornet, men med fler exempel och detaljer. (Läs mer om kursen hos Ordfront.)

Idéer om layout är fyra föreläsningar för dig som jobbar med papperslayout och vill ha nya idéer. Du kanske är informatör, har hand om en personaltidning eller ett nyhetsbrev, och vill ha idéer och råd om hur man jobbar effektivt med layout. Fyra onsdagkvällar med start 30 oktober. (Mer info hos Ordfront.)

Skriva för webb, slutligen, går fyra tisdagkvällar med start 5 november. En kurs som bygger på boken "Att skriva för webb är att skriva för publik". (Mer om kursen på Ordfronts sajt.)

Ordfront har också en lång rad andra intressanta kurser om layout och form och om språk och skrivande - leta själv (du kan utgå från någon av länkarna ovan). Vill du anmäla dig, finns också ett anmälningsformulär på sajten.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Den blinda hönan har knappt orkat ur redet på två veckor. Det behövdes uppenbarligen lite nytt liv för att komma igång igen. Och till all lycka ramlade jag på den här butiken på Götgatspuckeln i Stockholm, som erbjuder "ett komplett livssortiment".

Se, det är ett erbjudande jag gillar. Inte för att jag tror att jag behöver skaffa någon ny livsstil. Och livsledsagare har jag den bästa en man kan få. Men ur sortimentet borde man kunna börja fylla en varukorg med till exempel en rejäl påse livskvalitet. Så lite extra livslängd, blandat med ny livsluft (refill-förpackning) och några livsandar. En ask livstecken, att dela med sig av till vänner man ser för sällan. Nytt livsmod, att drickas upp när det känns motigt.

Frågan är väl om man sedan har råd med ett helt livsverk också?
Alla notiser om språk

"The premise of all this ballyhoo is that the industry (and its artists) are being harmed by free downloading.
Nonsense."

Det finns inget som tyder på att CD-försäljningen minskar för att musik finns fritt tillgänglig, skriver Janis Ian i artikeln The internet debacle- an alternative view Hon ger gott om exempel på motsatsen: gratisprover ökar försäljningen - av böcker såväl som skivor. Och hon har egen erfarenhet att backa upp det med.

I en uppföljningsartikel föreslår hon ett konkret experiment:

"All the record companies get together and build a single giant website, with everything in their catalogues that's currently out of print available on it, and agree to experiment for one year. All the record companies agree that, for the sake of the experiment, and because these items are currently dead in the water anyway, they're going to charge a more-than-reasonable price for each download."

Janis Ians artikel har redan länkats till av mer än tusen sajter, översatts till nio språk (men inte svenska?).
Alla notiser om musik | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Fejkad bokföring, försvunna pensionspengar, och skyhöga direktörslöner trots dåliga affärer. Det har vi fått i stora portioner sista tiden.

Min sommar gick till stor del åt att röja i min mors föräldrahem - byggt av min morfar på trettiotalet. Bland gamla papper hittade jag några klipp från 1934, med ett innehåll som kändes märkligt aktuellt.

Under rubriken "Konstruerade upp förluster för att komma åt arbetarnas fonder" skriver Gotlands Folkblad så här:

"Vid a.-b. Separators ordinarie bolagsstämma den 19 maj i år fattades som bekant flera uppseendeväckande beslut av aktiemajoritetens innehavare. Bl.a. beslöt man för bolagets räkning konfiskera de stora fonder som enligt tidigare beslut avsatts för arbetarnas räkning. Man lade sålunda beslag på Arbetarpensionsfondens 872.618 kr, Arbetareänkepensionsfondens 257.565 kr och Arbetarebyggnadslånefondens 120.000 kr, eller sammanlagt 1.249.565 kr."

Separatorarbetarna hade betydligt lägre betalt än andra grupper, men hade i gengäld blivit lovade pension från företaget. Styrelsen drog in fonderna med hänvisning till förluster i utlandet.

Men fanns det några förluster? Häradshövdingen Axel Carlsson hade tagit ut stämning på bolaget vid Stockholms rådhusrätt, eftersom ..."någon faktiskt förlust å bolagets utländska tillgodohavanden icke kan fastställas med ledning av siffrorna i berättelsen. Styrelsen har i stället på fri hand konstruerat upp sådana förluster."

Carlsson hade också upptäckt att företaget upprättat två olika verksamhetsberättelser: "en ofullständig och därför olaglig avsedd för aktieägarna och en fullständig och sålunda laglig avsedd för protokollet".

Trots de påstådda förlusterna stod majoriteten vid bolagsstämman bakom konfiskationen. Dessutom beslöt de "att direktörernas löner på respektive 100,000 och 75,000 skulle behållas, liksom de rundligt tilltagna styrelsearvodena på 8,000 kr per år och ledamot." Ett förslag att sänka lönerna med 25.000 avvisades bestämt.

Men landsfiskalen Helmer Andersson befarade att det fanns fler ersättningar och krävde en "fullständig och överskådlig redogörelse över tillämpade löner, arvoden, provisioner, dagtraktamenten och reseersättningar med mera". Men någon redovisning fick stämman inte: "Direktör A Wästfelt svarade härpå att sådana upplysningar skulle skada bolagets intressen."

Häradshövdingen Carlsson ville att domstolen skulle upphäva stämmans beslut om fonder och löner. Hur det gick med det vet jag inte. Men några dagar senare skrev min morfar, Fridolf Hejdenberg (på den här skrivmaskinen) en kommentar i Folkbladet, där han också nämner nyligen avslöjade skyhöga löner och egendomliga provisoner i Svenska Amerikalinjen och Munksjö-Fiskeby.

"Det var väl nog att folk fick reda på direktörslönerna. Inte lönerna, men väl uppgifterna därom skadade! Uppenbarligen känner man inte opinionen så illa," skriver han, och sammanfattar:

"Skulle man ha tillfälle att avlyssna de inre bolagscirklarna i vårt långa land, misstänker vi att man skulle få interiörer till livs ifråga om löner, arvoden, provisioner och traktamenten m.m., som skulle komma den annars mycket förhärdade svenska allmänheten att blekna en aning om nosen. Naturligtvis behöver man inte förutsätta att tillståndet är generellt, men att det vilar något ruttet över en stor del av bolagsvärlden torde vara oomtvistligt. Och att man kräver upprensning är förklarligt."

Fridolf jämför också direktörernas årslön - 100.000 kronor (i 1934 års penningvärde!), 333 kronor om dagen räknat efter 300 arbetsdagar - med lönen för tillfälligt arbete i arbetslöshetens trettiotal: "3 kr. om dagen, 500-700 kronor om år - ty man får inte arbeta alla veckor".

Styrelsen i Separator bestod enligt Gotlands Folkblad vid denna tid av hovjägmästare Rålamb, direktör Ingeström, direktör Wästfelt, överingenjör Forsberg, bankdirektör Trygger och bankdirektör J Wallenberg.
PS: Om du orkar med mer läsning om ekonomi, bokföring och etik rekommenderar jag Paul Krugman i NY Times.
Alla poster om ekonomi, media, samhälle

Om det finns en typiskt amerikansk konstform, är det imitationen?

En "re-make" av den brittiska tv-serien "Den sjungande detektiven" är under inspelning (se Blind Höna-arkivet för april).

I maj noterade jag hur Hollywood stal intrigen från "Stalker" och gjorde "Sphere".

Och nu berättar IMDB att en amerikansk version av Andrej Tarkovskis "Solaris" får premiär i december. Gjord av Steven Soderbergh, som tydligen skrivit ett nytt manus på Stanislaw Lems klassiker.

Soderbergh har ju ett visst anseende anseende som tänkande regissör. Men kan han stå emot kraven på specialeffekter och action? Jag irriteras av farhågan att se Tarkovskijs återhållna, nedtonade och eftertänksamma berättelse överkörd av den Hollywoodska ångvälten.

Å andra sidan finns naturligtvis originalet kvar, hur många kopior som än görs. Och varför skulle man inte få göra nytolkningar av filmer? Teaterpjäser nytolkas hela tiden - originalintrigen flyttas från en tid och plats till en annan, språk och form ändras. Till och med böcker skrivs om i nya versioner. Var det fel av Eyvind Johnsson att skriva om "Odyssén" till "Strändernas svall"?

Min verkliga irritation har nog att göra med det jag uppfattar som den amerikanska självtillräckligheten, okunskapen om omvärlden, oviljan att anstränga sig för att förstå något utanför den egna, snävaste kulturkretsen.

Men är det en sann bild av Amerika? Eller är det också en fördom - en spökbild, projicerad av min hjärna, förstärkt av krafter utifrån, ungefär som spökfigurerna på Solaris-stationen?
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

I Douglas Adamas originalverk "The Meaning of Liff" finns ordet marytavy: "A person to whom, under dire injuctions of silence, you tell a secret which you wish to be fare more widely known."

Ett sådant begrepp behöver vi på svenska också - "sladdertacka" eller "skvallertant" har delvis andra valörer. Den direkta översättningen blir:

skrikebo (sub)

en person för vilken du - mot uttryckliga försäkringar om tysthetslöfte - berättar en hemlighet som du vill göra allmänt känd (eng. marytavy)

Alla notiser om språk

En och annan här i Sverige försöker inbilla sig att tittarna gillar att TV 4 numera bryter programmen med reklam. Men om tittarna får möjlighet att välja - vad händer då?

David Pogue skriver i New York Times om entusiasmen hos dem som använder de nya digitala videobandspelarna, som jag skrev om i juni (se Blind Höna-arkivet):

Imagine a magic box that gives you an extra half-hour of free time every day. Imagine that it could also shift any TV show so that it comes on just as you sit down to watch. Imagine a gizmo so amazing that everyone who bought it turned into an evangelical fanatic, extolling its virtues to anyone within earshot.

Such a machine exists, and it's called a digital video recorder.

Den extra halvtimmen tjänas alltså in på att man slipper se annonserna:

You just can't overstate how great that ad-skipping is (unless of course you work for a TV network).

Neil McManus, också i NYT, sparar betydligt mer än en halvtimme om dagen:

You may never sit through another commercial. (...) Recently, ABC filled three hours with the James Bond film "From Russia With Love," a 115-minute movie. My wife and I skipped 65 minutes of commercials. On another night, we watched six half-hour sitcoms in about two hours. (...) we're giddy with power.

En DVR har förstås flera andra fördelar:

You can pause a live broadcast, rewind to something you have just been watching, put live TV into slow motion, jump back seven seconds to replay a line of mumbled dialogue, find out how far you are into the broadcast and so on. (...)

Furthermore, a DVR's built-in modem silently downloads the next two weeks' program listings during the wee hours each night, via a toll-free call. As you scroll through these listings, one press of the Record button schedules a future show for recording. With an additional button press, you can tell the DVR that you want to record every episode of, say, "American Idol," all season long. The astonishing part is that you'll never care what time or channel a show is on. The DVR rarely misses, even if the network fiddles with its broadcast schedule.

Later, when you fall to the couch, you call up a tidy list of everything your DVR has recorded, ready for playback. This is a killer feature, no matter whether you're a heavy or very light TV watcher: it means that your TV never shows anything but good stuff. DVR owners never have to channel-scan; life's too short. (Pogue)

Många funktioner, men klarar man av att använda dem? Ja, säger NY Times. En DVR är mycket enklare att sköta än de gamla videobandspelarna:

In many respects, the TiVo (www.tivo .com) and ReplayTV (www.replaytv.com) are practically identical. Both offer vast arrays of features cleverly organized into simple onscreen displays, exhibiting a religion of design simplicity that Microsoft would do well to study. (Pogue igen)

Med rätt mjukvara kan din dator också bli en DVR. McManus har provat. PC-baserade system har dock (som man kunde vänta sig) satsat på fler specialfunktioner snarare än användbarhet och enkel design. Ett system kan läsa text som förekommer i tv-bilden, och reagera när ett förvalt ord förekommer:

The ATI system offers a glimpse of what is possible with its word-match feature, which lets you enter words for it to monitor. (...) As a test, I entered the word "Sosa" and minimized the program during a Chicago Cubs game. Sure enough, the TV window opened up every time the announcer mentioned Sammy Sosa. This let me catch every one of his at-bats while I worked on my PC

Pogue skriver också om TV-branschens motattacker. Om DV-spelarna blir mer populära måste något gå: antingen möjligheten att hoppa över annonserna, eler hela den ekonomiska modellen för TV-branschen.

Idag har branschen stämt DVR-tillverkarna. Men är det bara en taktik på kort sikt. Det är svårt att stoppa teknik, särskilt som den inte är beroende av en tillverkare utan kan byggas av enkilda program i en dator.

På längre sikt har de fler val, menar Pogue: "...and some of them are scary."

Först att på olika sätt "lura" DV-spelarna att inte känna igen annonsformaten. Förmodligen föga långsiktigt även det.

Annars att bädda in reklamen i programmen - "an extremely icky scenario". TV 4:s meteorolog säger "...imorgon blir det 28 grader varmt på Gotland - perfekt läge för en iskall Coca-Cola!"

Eller går det att göra annonser som folk verkligen vill se? Kanske.

On the TiVo remote control, there’s no 30-second jump button—only a fast-forward button. TiVo executives have discovered that if you’re blowing through some commercial that looks kind of cool, you may still stop to view it at normal speed. They’re right: I do that all the time on my TiVo.

If the advertisers took it upon themselves to make their commercials irresistible—better than the shows, even—viewers would want to see them, no matter what ad-skipping features were available. (...) This is the ultimate win-win.

Men, å andra sidan, varför inte betala för TV? Helt reklamfria kanaler, som HBO i USA, kostar sådär 10 dollar i månaden. Kanske minibetalningar för just de program man vill se?

There may be something in between: a $2-per-month-per-channel plan in which we’d all get ad-free shows—and we’d keep our monthly bills reasonable by signing up for exactly the channels we liked. (I suspect this will occur over the cable companies’ dead bodies.)

En rapport häromdagen från Online Publishers Association menar faktiskt att internet-användare nu är mer villiga att betala för vad de får - även om nischen ännu är ganska liten.

More Internet users are showing a willingness to pay for content online — subscribing to news sites, for example, or paying fees to send e-greeting cards — suggesting a shift in consumers' expectations that online services should be free. (...)

The survey found that 12.4 million Americans paid for some type of content in the first quarter of this year, compared with 7 million in the first quarter of 2001. The survey did not include payments made to pornography sites.

A big chunk of the spending accrued to business and financial news sites, which in 2001 racked up $214.3 million in revenue from selling content, mainly through monthly and annual subscriptions. (...)

Several other prominent media companies have recently introduced for-pay packages on their Web sites. ABC.com said yesterday that it would begin charging $4.95 a month for "ABC News On Demand," which includes news clips and day-after replays of "World News Tonight" and "Nightline," as well as 30 days of the programs' archives. CNN.com began charging for access to video on its site earlier this year.

Källor:

• TV Magic, Made More Magical Still (David Pogue)
• Skipping Commercials? Not So Fast. (David Pogue)
• The Desktop Computer as Live-TV Recorder (Neil McManus)
• A Shift Registers in Willingness to Pay for Internet Content (Matt Richtel)

Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Jag skrev om att de gängse annonsstrategierna för webben är kontraproduktiva i På Kornet-artikeln "Hur annonserna inte fungerar".

New York Times skriver nu hur America Online drastiskt skär ner antalet annonser i sin online-tjänst.

In recent years, each annual update of the America Online service offered more space devoted to advertisers, more promotions for high-tech gadgets, and more links to other divisions of AOL Time Warner in hopes of impressing Wall Street with the potential for synergy.

Men det visade sig att medlemmarna röstade med fötterna och övergav tjänsten:

...late last year, AOL's monthly surveys found member satisfaction starting to dip. Mr. Leonsis formed a task force to look at why members were canceling their service. It zeroed in on pop-up advertisements, a longtime feature and to many a longtime annoyance. As revenue began to fall last year, AOL had increased the frequency of pop-ups, and members began to complain louder than usual.

A study showed that when the number of pop-up ads was cut in half for a group of members, their satisfaction improved notably. That led not only to a cutback in the number of pop-ups across the service, but was, according to Mr. Leonsis, the catalyst for a revolution within AOL.

"It became a flashing beacon for employees," he recalled. "If someone said, `I don't care about members, I care about the numbers,' we could show them the numbers."

En ny version av AOLs egen webbläsare lanseras i höst. En av företagets designers beskriver den som "a very important step backward" - mycket mer fokuserad på användarens behov och vad hon verkligen uppskattar: chat-rum och andra funktioner för att skapa nya vänkretsar på nätet (förresten, vänkrets är mitt förslag till svenskt ord för community).

Läs hela artikeln New Software (and Bosses) at AOL hos New York Times. (Den innehåller också en del intressant om fusionen mellan AOL och Time Warner, som jag berörde här på Blind Höna i en text om fusionsvansinnet för en månad sen.)

I morgon: Färre annonser, nöjdare kunder del 2: i TV
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Mick Jagger fyller sextio i morgon (26 juli) om exakt ett år (alltså 2003). Då känns det bra att veta att han och de andra grabbarna kan få en stilenlig sådan här på hemmet.

Kanske vi ska starta en insamling?
Alla notiser om musik

Att sätta begripliga namn på saker och ting är en viktig del av god informationsdesign.

Ta till exempel när man går in på banken och det är kö. Ja, det vill säga, nu för tiden formas det ju sällan någon verklig kö. Man tar en lapp med ett nummer som visar ens plats i kön och väntar var man vill. När det blir ens tur går man fram till en anvisad kassa.

På Handelsbanken på Ringvägen i Stockholm visar en tvådelad sifferskärm i taket vems tur det är. Den kan till exempel blinka "Kassa 8 / Plats 6". Om du då har plats nummer 6 i kön går du kanske till kassa 8 för att få dina ärenden utförda.

Men då får du tji, berättar Gunilla Danielsson i ett mejl:

"För banken betyder "Kassa" att det gäller kassaärenden; i detta fall är du nummer 8 i kön. Och "Plats" är deras benämning på de servicediskar de har. Att kunderna tänkte precis tvärtom verkade de inte tänka på.

Jag tänkte inte så mycket på det, det var rätt klart för mig vilket könummer jag hade och när det skulle blir min tur. Men sedan jag två gånger fått hjälpa äldre damer tillrätta så slår det mig hur idiotiskt utformad skylten är.

Jag påpekade detta för kassabiträdet [borde då heta platsbiträdet med bankens terminologi - eller kanske platsören? - JS] och hon skrattade och medgav att det var lite förvirrande men inte för dem som jobbar där. Snacka om ett typexempel på hur banken namnger saker efter deras interna språk, och inte så att kunderna ska förstå!"

Felet är inte så allvarligt, för risken för verkliga missförstånd är störst bara när könumren (dvs "kassa") är ganska låga. Det finns bara ett tiotal diskar, men könummerserien går upp till 199 (kanske ännu längre). Lyser skylten "Kassa 178" kanske man inte ser sig om efter den 178:e disken.

Men varför ens riskera att feltolkas - när man kunde göra rätt från början?
Alla notiser om språk

I somras fick Sara syn på sin farmors fars skrivmaskin i sommarhuset på Gotland. När hon insåg vad det var blev hon eld och lågor. "Pappa, vi gör en tidning!"

Fram med papper; färgbandet höll faktiskt färg fortfarande - framdragningen av det hackade lite, så man fick hjälpa till lite med tummen.

Sara bestämde vad hon skulle skriva, jag fick bokstavera stavningen av en del ord. Hon bytte papper, matade i nytt, skrev mer. Lämnade plats för bilder som hon sen ritade in med penna.

Trots att vi har huset fullt med datorer och printrar har hon aldrig fått idén att göra något liknande med datorerna.

Skrivmaskinen är uppåt 75 år gammal, men fungerade direkt när vi satte igång. Till och med färgbandet hade färg, trots att det borde vara tio år sedan nån använde den.

Nu, om jag skulle vilja använda min förra dator som bara är så där fem år gammal, eller min förförra, som är knappt tio år, så skulle jag... kanske inte kunna ansluta den till elnätet, eftersom adapter-kontakten ändrats sen dess (och jag vet inte om den gamla adaptern finns kvar - sladden glappade dessutom, minns jag). Jag skulle inte kunna ansluta den till vår printer, för printerkontakten har ändrats. Och dessutom skulle jag behöva installera en ny printerdriver, och det skulle vara svårt, för programvaran till den nya printern kom bara på CD, och den gamla hade bara floppy... Jag kan inte ansluta den till min nya dator för att föra över information, för att... ja, ni förstår.

Saker jag gjorde för bara några år sedan ligger nu insprärrade i ett digitalt fängelse. Med en större arbetsinsats kan jag förmodligen få fram en del av det... kanske.

Tidningarna som Sara och jag gjorde sitter på väggen i sommarhuset.
Alla notiser om webb och IT

Bengt Karlsson föreslår en annan innebörd för liff-ordet genevad: ”Jag bodde i Zürich förut men i fjol blev jag genevad.”

Verbet blir alltså att geneva, och därmed tangerar det kanske gränsen för vad ett liff ska vara. Men idén är ju intressant; det är likvärdigt med "shanghajad", dvs kidnappad eller bortrövad. (Finns det någon annan stad som direkt fått ett verb bildat på sig i svenskan? Jag tror inte det.)

Med tanke på att en hel del FN-organ ligger i Geneve, kanske genevad skulle kunna betyda "skickad på till FN-tjänst" (varsomhelst, dock - precis som shanghajade personer inte behöver tas till Shanghaj).

Då skulle vi väl också kunna ha bruk för ett ord som brysslad, dvs att ha blivit förflyttad till EU-tjänstgöring? Och varför inte brysslare?
Alla notiser om språk

I väst är man chockerad över de palestinska självmordsbombarna. Soffprogrammen analyserar: Hur förmår de? Vilken fanatism driver dem? Undertonen är tydlig: sådana kan vi aldrig bli.

Men handlingarna kanske inte blir lika obegripliga, när man betraktar vilken propaganda som föregått dem.

Betänk till exempel den palestinska storfilmen från 1996, där palestinierna är så gott som utraderade. Ockupationsmakten har i kraft av sin våldsamma teknologiska övermakt smulat sönder deras städer, drivit bort befolkningen, tagit över hela landet. Bara några få modiga män och kvinnor håller ut, omringade i en ökenbas. I ett sista, desperat anfall försöker de slå tillbaka, utan egentligt hopp om att lyckas.

Så, i sista ögonblicket lyckas en av dem slinka igenom ockupanternas försvarsmur. Driven av hat och hämndbegär mot övermakten - vi har sett hur hans liv och familj slagits i spillror av ockupanternas övergrepp - för han sin bomb rakt in ockupationsmaktens centrum och spränger dem, och sig själv, i luften. Nu tippar balansen plötsligt över till palestiniernas fördel; över hela linjen kan de slå tillbaka. När segern är vunnen prisar den palestinske presidenten martyrerna och utropar självständigheten.

Patriotisk smörja? Javisst. Förresten, byt ut "palestinier" mot "amerikaner" i de två styckena närmast ovan. Filmen hette "Independence day", vann ett stort antal filmpriser 1997 och spelade enligt IMDB in cirka 8 miljarder kronor världen över.

(Och nej, jag anser inte att israeler är rymdmonster eller att det är ädelt att spränga kvinnor och barn i luften. Men självmordsbombarens taktik är uppenbarligen förståelig - när det passar oss?)
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

"When AOL bought Time Warner for $106 billion in 2000, many saw history in the making... [---] It was the ultimate synergy triumph, or so it appeared. Since then, new CEO Richard Parsons has admitted that the synergies were oversold; Time has not even been able to get its AOL e-mail to work properly", skriver Newsweek i artikeln "The Giants stumble" - Jättarna faller - en förödande saklig kritik av de senaste årens fusionsvåg.

Det här tangerar temat för en artikel som jag länge skrivit på för Kornet: hur vi konstant tycks underskatta komplexiteten, omfånget och därmed också kostnaderna för de nödvändiga "administrativa" delarna i även (skenbart) tämligen enkla tekniska system.

Newsweek ser samma fenomen i verksamhet i "merger mania": de senaste årens våg av företagssammanslagningar har inte in friat löftena om rationaliserings- eller produktivitetsvinster. Sammanslagna företag går som regel sämre än konkurrenter som inte fusionerat (några undantag finns).

"It can sound so simple: just combine computer systems, merge a few departments, use sheer size to force down the price of supplies, and the merged giant should be more profitable than its parts. Alas, it fails to work out that way more often than not."

Vid fusionerna finns förstås ytterligare en faktor vid sidan om teknisk blåögdhet: snöd vinning för de direktörer som får mångmiljonbelopp i bonus för att affären genomförts (inte för att den skapat infriat några löften).

"Merger mania created millionaires but made millions more poorer", skriver Guardian i sin granskning.

"When boo.com, run by an ex-model and ex-poet, blew £80m selling fashions on the internet that nobody wanted every one laughed; its funds were provided by wealthy individuals who would not miss the odd million. But another 6% off Vodafone, as happened yesterday, is less funny; it affects almost everyone in Britain who is saving for old age via a pension."

(Londonbörsen sjönk sådär 500 miljarder - en halv biljon kronor - i värde igår.)

Och tekniken bidrog till att aktiekurserna blåstes upp upp till orimliga nivåer, enligt Guardian:

"The effect was exaggerated by the growing amounts of money invested in tracker funds - funds that simply replicate the market rather than try to pick winners and losers. Tracker funds are driven by computer programmes and their influence helps explain why the shares of nine "new economy" companies, such as Freeserve, Psion, Baltimore Technologies were so inflated that they entered the FTSE 100 in March 2000, replacing reliable-but-dull companies such as Associated British Foods and Scottish & Newcastle.
Eight of the nine have subsequently been relegated and, on any traditional investment measure, most should never have been there in the first place."

Men gör det nåt om kurserna faller? Är det inte bara låtsaspengar i alla fall?

"It was almost too good to be true: while executives were receiving millions, no one seemed to be bearing the cost." skriver Paul Stiglitz (Nobelpristagare i ekonomi) också i Guardian, men konstaterar: "It was a mirage."

Hans Schenk vid universitetet i Tilburg uppskattar i Newsweek att av de totalt 9 biljoner dollar som spenderades på fusioner mellan 1996 och 2000 var 5,8 biljoner antingen bortkastade, eller bidrog till att förstöra välstånd. Angus Knowles-Cutler vid Deloitte & Touche i London studerade 40 problemföretag; hälften hade problem på grund av fusioner som gått snett. “This is costing the world billions and billions,” säger han i Newsweek.

Hmm, snart semester. Ska försöka få den där artikeln - och de andra - skrivna.
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Det växer ut små hårstrån med hullingar på Peter Parkers fingertoppar, och sen kan han klättra uppför lodräta väggar. Vill du veta hur det funkar i verkligheten, kan du kolla den här artikeln från Univerisity of Massachusets - ja, så här gör i alla fall myror och bin för att kunna promenera på väggar eller till och med i taket.

Måste säga att förtexterna till Spindelmannen var rätt snygga - och framför allt ackompanjerades de av oväntad musik, för att inleda en actionfilm: ett hetsigt solo för akustisk gitarr, som visar sig vara en flamenco-version (nåja, delvis i alla fall) av det egentligen rätt usla temat från tv-serien från 60-talet. Definitivt värt att lyssna på fler gånger: du kan dessutom ladda ner "The Theme to Spiderman - Acoustic Flamenco Solo Guitar Instrumental från Amazon alldeles gratis.

Gitarristen heter David Gillis; hans debut-cd finns också på Amazon. Den prisas som något synnerligen extra av både musiker och lyssnare.
Alla notiser om musik

Det här blir nästan för gnälligt, men jag kan inte låta bli att kommentera. "Att skylla på analytiker för att det är problem på börsen är som att skylla på meteorologer när det regnar", säger ordföranden i Finansanalytikernas förening, Lars Göran Orrehag, i en intervju i Finansvision den 1 juli. Jaha. En annan liknelse kanske hade varit bättre, med tanke på att varken Pohlman eller Bekkestad - till skillnad från börsologerna - kan få lågtryck att bli högtryck, hur mycket de än pratar.

(Och i samma tidning skriver börskommentatorn att "en hel del psykologi" faktiskt "sannolikt" styr beteendet på börsen. Ja herregud. Det ska vara en insikt det.)

Men kanske ska man ta orrspelet på allvar. Det är ju ett faktum att aktiekurserna numera till stor del är bortkopplade från den reella ekonomiska utvecklingen i företagen. En storförlust kan få kursen att gå upp - om den inte är så stor som man trott att den skulle bli (eller, strängt taget, som man trott att andra trott att den skulle bli). Och en god nyhet kan få kursen att gå ner. Vinsterna räknas inte på lång sikt i form av aktieutdelning (det vill säga återbetalning på lånet till företaget) utan på kort sikt, genom förändringar i andras värdering av utvecklingen.

Det intressanta är ju då att själva in-data inte längre behöver vara företags ekonomiska situation, utan kan vara vad som helst. Strängt taget skulle vi kunna driva börsen kring till exempel litterära konjunkturer, med andelar i romaner eller författare. (Nytt intresse för Brunner på grund av följetong i SvD - öka innehav. Minska i Östergren. Avvakta i Jersild). Eller ännu hellre, som Orrehag verkar vara inne på - vädret. Väderdata, med sin blandning av viss regelbundenhet och viss oförutsägbarhet är i själva verket perfekta för ett sådant spel. Vi kan spekulera i fint väder på Öland över midsommar, kanske rent av blanka på en översvämning i Dalsland, eller ställa ut optioner på medeltemperaturen i Sveg.

Vädret har dessutom två stora fördelar. För det första kan börsologernas bildspråk äntligen att förankras i verkligheten ("Börstemperaturen steg idag", "Solig avslutning i Tokyo").

För det andra är vädret betydligt svårare att manipulera än ett företags resultat (med avskruvningar och bokslutstransplantationer), vilket radikalt skulle minska de problemen världens börser brottas med idag.
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Försäkringskassornas nya IT-system fungerar så dåligt och kostar så mycket att kontoren måste dra ner på personalen, rapporterade DN igår i en artikel.

Mer att läsa finns hos Försäkringskasseförbundets tidning Social försäkring. I artikeln "Äntligen är datorstödet på plats" sammanfattas pilotinstallationen med "Jättebra den dag det fungerar fullt ut, men än så länge fler brister och problem än väntat - inte minst ur arbetsmiljösynpunkt."

Flera av klagomålen visar sig gälla problem med informationsdesignen, det vill säga hur man kan hitta och förstå information i systemet.

• Användarna kan inte döpa och sortera mappar (i systemet kallade "korgar") på det sätt de har behov av, till exempel efter arbetsgivare.
• När dokument sparas får de förutbestämda namn som inte ger tillräcklig ledning: alla olika slags beslut kan bara kallas ”beslut”.
• Personnummer visas i systemet med tolv siffror i rad, utan det vanliga skiljestrecket före de fyra sista siffrorna, (195711131234) vilket gör dem svåra att tolka.

En erfaren informationsarkitekt hade förutsett åtminstone de två senare problemen innan systemet kom till pilotinstallation. Det första borde ha fångats upp vid användarstudier.

Läs hela på http://www.socialforsakring.net/IT/it0201a.html (länk direkt till artikeln, förbi framesetet). Social Försäkring har adressen www.socialforsakring.net.
Alla notiser om webb och IT

I förra Star Wars-delen "The Phantom Menace" slutscen pressas den goda sidan av en armé av robotsoldater, som alla dock styrs via samma kanal. Pang på kommunikationssatelliten och hela armen slås ut.

Det verkade rätt osannolikt. "Why would anyone design a droid army which was entirely dependent on receiving signals from [one central computer]", frågar sig sajten Insultingly Stupid Movie Physics (värd ett besök!) i en recension.

Idag får vi veta att en brand hos Rikspolisstyrelsen på Kungsholmen i Stockholm slagit ut viktiga system hos polisens datorer över hela landet. Brottsanmälningar och förhör går inte att skriva in, från Smygehuk till Treriksröset. Man kan inte ansöka om pass. Kommunikationen ligger nere. Vi har inte kommit särskilt mycket längre än i en galax långt långt borta, för länge länge sen.
Alla notiser om webb och IT

Blind höna april-juni 2002:Upptäck Mine, Hur många ord kan du?, Sveriges sämsta sajt bäst på valet, Mästerligt om slavarbete hos nazisterna, Dataspelens historia, OSV i rymden, Hur Hollywood stal Tarkovskij, Svenska liff, Sajter med upptäckarglädje, Ångervred, Internetradio, Smartare bankomater, Det glömda folkmordet, Kan man ta tv-licensen med sig in i himlen?, Frigående hönor, Svensk lag kräver tydliga webbsajter, Mer om länkformer, Handskrivna mejl, med mera.

Blind höna januari - mars 2002: Sven Lindqvist 70 år, Sämre datorer ger ekonomisk tillväxt, Porr bekostar 3G, Hi-tech haikus, Ingen joxbarhet i vården, Ödemokrati, Robinson-Jan E bekräftar SMS-paradoxen, klokdristig, mummies, rent ryska fonder, eskimåernas ord för snö, med mera.

Blind höna 2001: Matthew Fisher, mickelsmäss, fudgability, Laura Love, Peter Morville, med mera.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<