Blind höna okt - dec 2002: arkiv

Du som känner dig frestad att uttala nyårslöften senare ikväll, uppmanas att ladda ner "Unworthy" med Cheryl Wheeler från amazon.com. Det är en katalogaria över saker man borde göra, nåt i den här stilen (för det är svårt att hänga med i rabblandet):

"I should let - someone teach me to run Windows and learn French that I could read and write and speak...
I should send - correspondance back to everyone who's written, phoned or faxed since junior high...
I should know - CPR and braille and sign language and how to change my oil...
I should go - where the situations desperate and build and paint and trudge and tow and toil... blablablablabla I'm unworthy!"

Vill du trots allt ha lite moraliskt stöd för ett bättre liv under 2003 kan du till exempel klicka på bilden här intill och ladda ner en större variant (lämplig som bakgrund till bildskärmen) av detta sovjetiska vykort från mitten av sextiotalet med den tänkvärda devisen "Skjut inte upp till morgondagen, vad du måste göra idag!"

31 december, 1942. I Stalingrad inser resterna av den tyska 6. armén att läget är hopplöst. Hitler ger inga utfästelser till de belägrade i sitt nyårsbudskap. Mat, ammunition och medicin är så gott som slut, och någon undsättning kommer inte. I ruinerna, i låga värn grävda direkt i snön fryser de tyska soldaterna ihjäl i sina tunna kappor och usla stövlar. Den tyska krigsmaskinen har kört fast. Stormfloden av spektakulära segrar är bruten.

För exakt 60 år sedan vände andra världskriget. Inom en månad hade nästan hundra tusen tyska soldater - inklusive två dussin generaler - tillfångatagits av Röda Armén.Den bitande ryska kylan, Hitlers dårskap, Zjukovs militära list, den sovjetiska produktionskapaciteten, en andra front i Italien - allt samverkade. Och en halv miljon stupade sovjetiska soldater.

Vad gjorde den tyska armén där långt nere i södra Ryssland? Det var en strategisk offensiv. Den var på väg mot de kaukasiska oljefälten, för att säkra oljeförsörjningen för Tyskland.

Idag laddar USA och Storbritannien upp för krig mot Irak. USA måste strategiskt säkra tillgången till Iraks olja, skriver översten Bo Pellnäs på DN debatt. Han tvivlar inte på att kriget kommer.

Det gör inte jag heller; särskilt inte sedan Colin Powell förklarat att man inte kommer att göra något som helst på många månader mot Nordkorea, trots att denna av USA utpekade "skurkstat" öppet tillkännagivit att de återupptar sitt kärnkraftsprogram. Hur kan han säga det? För att kriget mot Irak kommer att engagera USA under flera månader. Nordkorea slipper undan. Inte ens USA har råd med ett tvåfrontskrig.

Den amerikanska armén kommer knappast att köra fast i sanden utanför Bagdad. På de här sextio åren har den tekniska utvecklingen förändrat så gott som allt vad krig innebär. Allt, utom vad det till slut går ut på: att döda så många människor som möjligt.

Antony Beevors bok "Stalingrad" (på svenska) är lättläst och spännande. Mer om Stalingrad finns också på nätet.

Några dagar före jul rapporterade dagstidningarna att ett allvarligt datahaveri slagit ut verksamheten vid minst sex vårdcentraler samt några barnavårdscentraler och andra vårdinrättningar i Stockholm. Mer än 90.000 patienter drabbades. Bokningar och journalanteckningar har försvunnit, vilket nog kan innebära allvarliga medicinska risker. (Se en notis hos SvD: Datorhaveri i landstinget utreds.)

I radio hör jag ansvariga säga att man inte vet riktigt vad som hänt, men att det inte borde kunna hända, att man har rutiner för att förhindra det.

Samma dag läste jag det här i en roman som jag just fått i min hand, men som utkom för nästan precis 40 år sedan:

"The President was still talking. 'Today what we had was a machine-made calamity. And I'm thinking that today you and I got a preview of the future. We damn well better learn carefully from it. More and more of our lives will be determined by these computerized systems.'

(...) 'Somehow these computerized systems have got to be brought under control. They represent a new kind of power - despotism even - and we've got to learn how to constitutionalize it.'

(...) 'In one way,' continued the President, 'we didn't even make the decision to have the computerized systems in the first place. These automated systems became technologically possible, so we built them. Then it became possible to turn more and more control decisions over to them, so we did that. And before we knew it, we had gone so far that the systems were able to put us in the situation we are in today.'"

Här handlar det definitivt om liv och död, men på ett globalt plan. Romanen heter Fail-Safe, och i den leder ett enkelt tekniskt fel till att en grupp strategiska bombplan på rutinflygning får sin anfallsorder: de ska flyga in över Sovjet och låta sin kärnvapenlast utplåna Moskva. Alla försök att få planen att vända innan de når sin så kallade "fail-safe point" misslyckas...

Fail-Safe (av Eugene Burdick och Harvey Wheeler) är en gediget realistisk roman från det kalla krigets allra kallaste dagar. Vi är med i luftförsvarscentralen, vi får följa den unge, stilige amerikanske presidenten i The War Room under Vita Huset när han ringer till Chrustjev - en nära nog profetisk beskrivning eftersom boken kom ut i oktober 1962, samma månad som Kubakrisen, när världen verkligen balanserade på randen till ett kärnvapenkrig. Den blev omedelbart en försäljningssuccé, och låg flera månader överst på bestseller-listorna.

En del recensenter kritiserade Fail-safe hårt. Det fel som i boken skickade iväg de ohejdbara bombplanen mot Sovjet var omöjligt i verkligheten, menade flera.

Kanske hade de rätt; bevisligen utlöste maskinerna inget nukleärt Armageddon under det kalla krigets epok. Men det påstås ofta att fel på övervakningssystemen vid flera tillfällen avvärjdes i sista sekunden; hur det egentligen var får vi väl aldrig veta. Kanske var ändå människorna det största hotet: det ryktas också om hur berusade sovjetiska soldater ur de Strategiska rakettrupperna vid ett antal tillfällen sånär skickat iväg sina interkontinentala kärnvapen-raketer efter supgillen i missilbunkern.

Fail-Safe blev några år senare - 1964 - en sevärd film, med Henry Fonda i rollen som den amerikanske presidenten (och en ung Larry "JR Ewing" Hagman som hans ryske tolk). Den hamnade dock i skymundan för Stanley Kubricks Dr Strangelove, som har i stort sett samma tema. Fast hos Kubrick är det människan som fallerar - en general blir tokig och bestämmer sig för att anfalla Sovjet på egen hand. (Den finns i svensk utgåva på DVD till lågpris.)

Dr Strangelove, som brukar kallas en svart komedi, fick premiär ett drygt halvår innan Fail-Safe. Kubrick lär ha hotat med en stämning för plagiat om inte Columbia (som producerade båda filmerna!) släppte hans film först. Därigenom fick Dr Strangelove merparten av publiken. När Fail-Safe dör upp några månader senare verkade den mer som en dyster kopia, och blev ingen stor framgång hos publiken.

Häromåret gjordes det dock en tv-remake av filmen i USA (imitationen som amerikansk konstart, igen?), med George Clooney som presidenten. Den versionen fick tämligen nedgörande kritik.

Jag hittade mitt exemplar av boken på Arbetarrörelsens arkiv, som jag besökte i ett helt annat ärende. Vid utgången hade de dock dukat upp ett bord med skylten "Varsågod och ta!". Där fanns äldre böcker som man väl rensat ut för att få plats i hyllorna. Och Fail-Safe kände jag till; den räddade jag gärna från nedmalning.

Men jag måste erkänna att jag hickade till när jag senare såg signaturen på titelsidan:

Alva Myrdal
New York 1962

Det är en fascinerande känsla att veta att Alva Myrdal köpte och läste just den här boken i New York under Kubakrisen 1962. Detta år hade hon också blivit utnämnd till Sveriges representant vid nedrustningssamtalen i Geneve. Det är lätt att tänka sig att boken måste påverkat henne i arbetet. När Alva Myrdal fick Nobels fredspris för sitt nedrustningsarbete - för precis 20 år sedan, 1982 - tog hon i sin nobelföreläsning särskilt upp hur frustrerande samtalen i Geneve var: det var mer förhalning (från stormakternas sida) än förhandling.

Vi får vara tacksamma att varken Fail-Safe-scenariot eller Dr Strangelove-scenariot blev verklighet. En hel del oskyldiga har dock fått sätta livet till på grund av fel i militära datasystem. (Det mest kända fallet är kanske när den amerikanska jagaren USS Vincennes i juli 1988 sköt ner en reguljär Airbus från Iran i en civil flygkorridor över Hormuz-sundet. Jagarens datasystem försäkrade att planet var ett jaktplan på anfallskurs. Samtliga 290 ombord dödades - av dem var 66 barn. Se t.ex. The risks digest, Volume 7: Issue 20.)

Men vi omges idag av mängder med andra system som förutsätts vara vara "fail-safe": på sjukhus, inom infrastrukturen, hos myndigheter. Även om Burdick och Wheeler lyckligtvis inte fick rätt i sak, är deras underliggande tes fortfarande värd eftertanke.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Man kanske kan förstå att Telias nye VD hellre vill uttalas som en sådan här...
... än som en sådan här - trots att igeln förekommer i uttryck som "ligga i som en igel", eller "flitig som en igel".

(Klicka på bilderna för större, men inte nödvändigtvis vackrare, samlarbilder på djuren.)

Hur var det nu Simon & Garfunkel sjöng: "I'd rather be an eagle than a leech..."

Tänk om den mutation hos våra förfäder som skapade språkförmågan hade varit könsbunden?

Det finns (eller fanns) olika teorier om hur språket uppkommit. Någon gång måste i alla fall våra hjärnor ha förändrats. Språket måste ha gett evolutionära fördelar, och evolutionen gynnade därför de som talade. Kanske blev jägare som kunde kommunicera med varandra överlägsna ("Ni driver hjortarna från vänster och vi från höger, så går de rakt i fångstgropen vi grävt därborta.")

Eller var den stora nyttan av språket att man kunde överföra information om vilka rötter som var ätliga, var det växte nötter och var krokodilerna brukade ligga på lur?

Ingen vet. Men tänk om språkförmågan vore som bröst eller skägg, och i princip bara uppträdde hos det ena könet - hade människan utvecklats till planetens mäktigaste djurart ändå? Kan man föreställa sig en värld där bara kvinnor kunde tala - med varandra - medan män inte hade någon språkförmåga alls, eller kanske bara på chimpansnivå (och här lämnar jag lite utrymme för frustrerade kvinnor att säga "vadå? det är ju precis så det verkligen är").

Skulle Homo Sapiens behärskat det tredje klotet från solen då också? Skulle vi ha haft ett samhälle som liknade binas, med starkt matriarkat och flockar av män som utbytbara drönare?

Eller om det var kvinnorna som helt saknat språklig förmåga - hade männens dominans varit ännu större? Eller skulle kvinnor ha hävdat sig på andra sätt och upprätthållit en sorts balans inom arten?

(Kl 02.40 - 36 timmar kvar till flyttlasset går.)
Alla notiser om språk

Vad heter webblogg heter på favoritspråket isländska? Annáll.

För ovanlighetens skull är det inte bildat från något ett ur-nordiskt ord (som "vefsetur", webbsajt, eller "tölva", dator). Det är latin: annales, av annus (= år). Vi har ordet på svenska: annaler, och det betyder "förteckning i tidsföljd över inträffade händelser"; som historisk term speciellt "kronologiskt ordnade men i övrigt osystematiska källor" (Nationalencyklopedins ordbok). Och den som skriver annaler kallas annalist (på isländska annálsritari).

Annaler borde ju vara ett utmärkt ord för webblogg på svenska också - om det inte vore så svårt att höra det där andra n:et.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Under seminariet om Sven Lindqvists författarskap i Stockholm i början av november poängterade flera föreläsare att en sak som präglar hans böcker faktiskt är kravet på användbarhet. Fast kanske inte riktigt i den betydelse ordet har för oss informationsarkitekter.

Sven Lindqvist har (i "Hemmaresan") själv skrivit om hur besviken han som liten blev på sina indianböcker. "Indianen smög ljudlöst genom skogen", stod det i dem - men inte hur han faktiskt bar sig åt. Sven ville själv lära sig att smyga ljudlöst. Men det stod inget om det i böckerna. Misstanken föddes, att författaren kanske inte visste hur man gjorde? Han kanske bara hade hittat på det där med ljudlöst smygande? Han kanske hade hittat på allting?

Så småningom blev det där ett viktigt krav för Lindqvist. Hos bra författare såg man att de verkligen visste vad de skrev om. Av bra författare kunde man lära sig, goda böcker innehöll användbar kunskap.

Oftast använder vi ordet användbarhet med en snävare betydelse. Den användbarhet vi studerar hos sajter är vanligen mer teknisk. Om det vore böcker vi granskade skulle vi snarare kolla att sidorna inte lossnade från bokryggen eller att kapitlen inte var omkastade, än att innehållet var trovärdigt eller pedagogiskt.

Men pratar vi istället om användarnyttan med en sajt, hamnar vi mycket närmare Sven Lindqvists begrepp. Nyttan av ett intranät ligger i om det kan svara på de frågor som de anställda ställer till det; om de kan lära något med hjälp av det. Bara om det finns äkta, tillämpbar kunskap på intranätet är det därför riktigt användbart (eller användarnyttigt eller användarvärt eller bruksvärt eller vad vi nu ska kalla det). Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Även om ett statistiskt TRM-verktyg skulle kunna hitta misstänkta terrorister, kan det naturligtvis inte vara 100 procent perfekt. Det betyder alltså att databasen kommer att peka ut ett antal oskyldiga människor. Ok, men det kanske man får ta - hur många skulle det i så fall röra sig om?

Robert Gadd, statistiker och specialist på så kallad data mining, förklarar varför ett TRM-system (till och med om det skulle fungera) snarare hjälper terroristerna:

Anta att terrorist-hittar-algoritmen tittar på dina dataspår (flygbiljetter, inköp, etc) och kan avgöra om du är en terrorist eller inte med 99,9 procents träffsäkerhet. Det är en exakthet som ligger högt över de flesta typer av tester, men låt gå.

Med en befolkning på 240 miljoner, och 5000 terrorister gömda bland dem skulle systemet visserligen ge träff på 2 % äkta terrorister - men de skulle döljas bland nästan en kvarts miljon "falska träffar", dvs oskyldiga människor felaktigt utpekade av systemet som terrorister.

Gadd har på sin sajt till och med ett eget Excel-ark som man kan ladda ner, för att ändra på värdena och se utfallet. Sänk träffsäkerheten till 99 procent, eller 95 (fortfarande mycket hög) - man hamnar på 12 miljoner oskyldigt misstänkta personer.

(Idag berättar Ekot att svenska resenärer som strandsatts av flygbolaget Goodjet i utlandet måste köpa enkla flygbiljetter med andra bolag för att komma hem. Med ett TRM-system i funktion, hade de genast blivit misstänkta.)

Pengarna för TIAs projekt hjälper alltså inte kampen mot terrorism; som Gadd säger "you're stuck with the low-prevalence problem, which trumps any level of "true positive" accuracy". Men man skapar en databas som "will allow the assembly of a politically irresitible data dossier on innocent people".

Gadd redovisar först konstitutionella frågor på sin sajt, men rulla ner en bit (till "Constitutional questions aside..."), för lite matematik (inte alltför krångligt, och hoppa bara över det krångliga och läs på). Längre ner finns också en kopia från Wall Street Journal om hur FBIs lista över sökta personer från den 9/11 fortfarande flyter runt på amerikanska företag i felaktiga versioner.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Politisk satir på dubyadubyadubya.com (kräver Flash).
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Vi bloggare - i alla fall de som gör mer än dagböcker på webben - är seriösa personer. Vi bloggar om världspolitik, blogginnovationer, teknikutveckling, vetenskapshistoria, ekonomi och moral. Vi är allvarliga, ofta kritiska.

Därför är det också lite rörande, tycker jag, att ingen av oss kan låta bli att skriva om sin favoritmusik. Erik bloggar 90/00-talare som TLC och Jay-Z i bild, Gustav håller koll på 80-talsbanden, jag överger inte mina 60-70-tals favoriter och till och med Klipspringer reminiscerar om vispråmen Storken.

Jag gissar att det är ett fall av "varav hjärtat är fullt, älskar munnen att tala". Vi hoppas nog att de som vill läsa våra andra tankar också ska få upp öronen för hur bra Kraftwerk eller Badly Drawn Boy är.

Nåväl, jag tvingar ingen, så visst kan du bara med milt överseende hoppa över att Procol Harum just lägger sista handen vid en ny skiva , som beräknas kommer ut i mars 2003. Det gör Gary Brooker och Keith Reid till en låtskrivarduo som varit verksam under fem decennier. Skivans titel: The Fire within the Well - rättat: The Well's on Fire. Redan nu kan den förbeställas fråm amazon.co.uk (ett jul-presentkort till farfar kanske?). Och antecknar man sig för webbplatsen www.procolharum.com's nyhetsbrev kan man få höra utdrag ur nya låtarna i förväg.

Så; då var det sagt. Jag ska genast återgå till något seriöst.
Alla notiser om musik

Min morfar vägrade alltid äta lussekatter, och över huvud taget allting med saffran i, och han var noga med att berätta varför för alla. "Naj, naj - jag ätar inte lik", förklarade han.

Med tanke på hur lite saffran som varje krokusblomma ger var det omöjligt, menade han, att tillfredsställa efterfrågan på det sättet. Merparten av all saffran som såldes kom istället från plundrade egyptiska mumier. Morfar kunde nämligen berätta, att egyptierna, efter att de tagit ut inälvor och andra organ, fyllde de dödas kroppar med saffran (innan de svepte de om dem med lindor). Det var ju mycket enklare att skaffa saffran genom att skära upp några gamla mumier än att plocka det. Så varje år när lussekatterna kom fram värjde han sig och berättade förtjust om denna skumma hantering, trots att alla hört det många gånger redan.

Jag hade alltid roligt åt historien som barn. Jag tog den bara som en bisarr fix idé hos en envis och gammal man. Det var först nyligen, som jag fick veta att det fanns ett eko i den av en verklig och flerhundraårig tradition.

Under medeltiden trodde man i Europa och arabvärlden att mumier hade stora hälsobringande egenskaper. Mald mumie (Mumia vera) blev en viktig ingrediens i många universalmediciner. (1686 års svenska farmakopé upptar "mumiekött" bland läkemedlen.) Eftersom det var svårt att få tag på äkta mumier, användes ofta döda fångar från fängelser i Alexandria. Detta var i bruk ända till slutet av 1800-talet. (Faktiskt hade läkemedelsfirman Merck i Darmstadtkvar "Mumia vera ägyptica" i sin prislista - 12 Goldmark per kilo - ännu år 1924.)

Det är fascinerande att tänka att morfar - som var född 1894 - som barn antagligen fick höra historier om hur man förr ätit mumier, och att dessa historier på något sätt kopplats ihop med saffran. (Egyptierna använde visserligen välluktande kryddor vid balsameringen, men inte - vad jag kunnat hitta - just saffran.)

Och jo, egyptierna mumifierade också katter. En lussekatt, någon?

Läs mer om Mumien als Arzeimittel (på tyska) eller "Eating mummy" (på engelska - rulla ner en bit på sidan). .
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Det tycks vara John Poindexter själv som sålt bättre begagnade CRM-löften till Pentagon:

"Soon after Sept. 11, he appeared at the door of the administration like a J. Edgar Hoover vacuum salesman, promising a system that could digest huge amounts of information and produce neatly packaged leads on suspected citizens. (---)

As a man convicted of falsifying and destroying information, he will now be put in charge of gathering information on every citizen. To add insult to injury, the citizens will fund the very system that will reduce their lives to a transparent fishbowl."

Det skriver Jonathan Turley, professor i "constitutional law" vid George Washington University School of Law. Han är också förvånad över bristen på debatt:

"What is most astonishing is the utter lack of public debate over this project. (---)

...the administration has been working on the creation of the world's largest computer system and database, one with the ability to track every credit card purchase, travel reservation, medical treatment and common transaction by every citizen in the United States.
It has been the dream of every petty despot in history..."

Ett system alltså, som kommer att övervaka alla medborgare, men som inte kommer att spåra terrorister.

Läs hela artikeln i The Charlotte Observer.
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle | Alla notiser om webb och IT

Mark Fiore gör elaka animerade politiska serieteckingar om Total Information Awarness Program och Bush-regeringen i allmänhet (kolla särskilt "Cryogenic staffing"). Sajten kräver Flash.

Tipset från Frederik Tellerup (se nedan!)...
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

... vilket ger mig anledning att göra reklam för Frederik Tellerups sajt jarnvag.net, som dock inte har något att göra med amerikansk politik. Det är helt enkelt en ovanligt välgjord sajt för järnvägsentusiaster. Jag hör inte riktigt dit, men det gläder mig alltid att se en riktigt bra entusiast-sajt, driven ideellt.

Snygg utan krusiduller, uppdaterad, informationsrik, anpassad till sin målgrupp - nätet när det är som bäst helt enkelt. (Har man, som jag, en svärfar som är järnvägstokig är Fredriks sajt dessutom ett trevligt sätt att vara försedd med eller beredd på potentiella samtalsämnen.)
Alla notiser om webb och IT

Lika bra att tipsa igen om Klipspringers webbkrönika "I dåligt sällskap". En viktig röst i webbloggs-kören... det enda felet är att den är nästan oläslig om man har Mac. Jag läser den genom att kopiera all text på sidan, klistra in i ett ordbehandlingsprogram och läsa där. If there's a will, there's a way.
Alla notiser om webb och IT

Jag är trots allt lite förvånad över att jag inte sett mer i svenska medier om det bevakningssamhälle som Bush nu försöker bygga upp i USA. (Per Agerman i Affärsvärlden är ett undantag.)

Jättedatabasen med alla amerikaners totala inköp (se notisen nedan), ska dessutom samköras med andra data som visum, utbildning, inkomst, anställningar, telefonsamtal, brottsregister etc...

Att det dessutom är den gamle spiondömde amiralen Poindexter som ska sköta detta system (eufemistiskt kallat Total Information Awareness Program) borde väl i alla fall trigga någon blaska? (Poindexter var en av huvudpersonerna i Iran-Contrasskandalen, där amerikanska vapen olagligt såldes till fienden Iran och pengarna skickades till Contras i Nicaragua). Eller läser jag för få tidningar?

Cory Doctorow på Boing Boing länkar till ett motinitiativ: en uppmaning att ta reda på så mycket som möjligt om John Poindexter och publicera det på nätet.

Skulle de elektroniska övervakningssystemen verkligen kunna spåra verkliga terrorister? Robert Fisk citerar en amerikansk underrättelseofficer om den pågående jakten på Al-Quaida:

"We didn't catch whom we were supposed to catch," the officer told me. "There was an over-expectation by us that technology could do more than it did. Al-Qa'ida are very smart. They basically found out how we track them. They realised that if they communicated electronically, our Rangers would swoop on them. So they started using couriers to hand-carry notes on paper or to repeat messages from their memory and this confused our system. Our intelligence is hi-tech – they went back to primitive methods that the Americans cannot adapt to."

Läs hela hos Independent News: With runners and whispers, al-Qa'ida outfoxes US forces. (Läs sen gärna Blind Hönas notis om krigsspelet som Pentagon förlorade en gång till.)
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Jag var på väg till en utbildning i att skriva för webb för Götene kommun i Västergötland, när det här liff-ordet dök upp på en vägskylt i novemberdiset, strax utanför Skara:

flamslätt (adjektiv)

som beskriver programutbudet i TV 3 och TV 5. Exempel: "TV 3 satsar denna säsong på ännu en produktion i den flamslätta genren".

Fast egentligen är det fel. Nästa vägvisare pekade mot Flämslätt; någon skämtare hade tagit bort prickarna från skylten jag såg. Att ändra vägskyltar tycks vara en populär västgötsk sysselsättning: när man körde in i Varnhem - numer bekant från Guillos medeltidsromaner - på de mindre vägarna söderifrån, var v-et bortrivet från alla vägskyltar: överallt stod det bara ARNHEM.

Mikael Parkvall vid Stockholms Universitets institution för lingvistik har en lista med begrepp som borde få egna ord. Två smakprov:

• Barns drift att vintertid slicka på lyktstolpar för att se om tungan fryser fast.
• Det förtretliga att maten trillar av gaffeln precis när man är i färd med att stoppa in den i munnen, och

Kanske något av de här eller de här orden passar?
Alla notiser om språk

En av de hetaste bubblarna inuti den stora IT-bubblan var CRM - Customer Relations Management.

CRM-profeterna utlovade att företagen genom att samla alla data om de inköp människor gjorde, skulle kunna göra exakta förutsägelser om vad de skulle vilja köpa därnäst. ("Relations" var en förskönande omskrivning; total övervakning var vad det egentligen handlade om.)

Detta var en verkligt våt dröm för företagen: de skulle kunna målstyra reklam och erbjudanden till kunderna med dittills ouppnåelig precision. En artikel från den tiden började så här: "Kontokortsföretaget visste att Peter och Eva skulle skiljas redan innan de visste det själva. Genom att analysera deras köpmönster...".

Det utlovade resultatet var högre vinster och nöjdare kunder. (Vi konsumenter förutsattes vara tacksamma, eftersom vi bara skull få det som vi mest önskade oss, och slippa oönskad reklam. )

Jag skrev en lång artikel om att det där inte var möjligt. Att härleda intentioner från handlingar är otroligt svårt; i grunden ingenting annat än det stora AI-problemet - att ge datorer mänsklig erfarenhet och sunt förnuft, ett projekt som gick in i väggen för många år sedan. Däremot fanns en påtaglig risk för missbruk. Fast jag publicerade den aldrig. (Andra påtalade risken för integritetskränkningar men verkade tro att systemen ändå skulle kunna fungera.)

Idag är CRM-branschen i vanrykte. CRM-system är dyra, komplexa och har inte levt upp till ens mycket nedskruvade förväntningar, konstaterade McKinsey nyligen.

Så döm om min förvåning när jag ser att CRM nu flyttat in i Pentagon. CRM har blivit TRM - Terrorist Relations Management. "Pentagon to Track American Consumer Purchases", rapporterar starkt konservativa Fox Channel:

"A massive database that the government will use to monitor every purchase made by every American citizen is a necessary tool in the war on terror, the Pentagon said Wednesday (November 20).

Edward Aldridge, undersecretary of Acquisitions and Technology, told reporters that the Pentagon is developing a prototype database to seek 'patterns indicative of terrorist activity.' Aldridge said the database would collect and use software to analyze consumer purchases in hopes of catching terrorists before it's too late.

The database (---) would look for telltale signs of suspicious consumer behavior. Examples he cited were: sudden and large cash withdrawals, one-way air or rail travel, rental car transactions and purchases of firearms, chemicals or agents that could be used to produce biological or chemical weapons."

Ja, herregud. Tror de verkligen att detta skulle kunna fungera? Tänk om olika personer köper ingredienserna till bomberna? Eller - ett litet påpekande som kanske sätter mig på USAs lista över gynnare av terrorism - tänk om självmordspiloterna är så djävulska att de till och med köper tur-och retur-resor fast de inte avser att utnyttja returbiljetten??

Har överblina CRM-säljare duperat Pentagon-generalerna? Är det avdankade Stasi-agenter som insett att drömmen om total övervakning bäst kan realiseras i världens tekniskt mest avancerade stat? Eller finns det andra skäl att bygga ett sådant system? Den liberala kritiken i USA mot Bush-administrationen hävdar att regeringens reformer och initiativ genomgående är till för att gynna storföretagen, men kläs i termer av att gynna medborgarna. Är det den verkliga idén: att ge storföretagen tillgång till alla data om våra liv? Jag vet sannerligen inte. Jag vet inte.

Läs både nyhetsartikeln och ett kritiskt inlägg på Fox News.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

SVTs Kulturnyheterna meddelade på onsdagen att regeringen under torsdagen 5 december kommer att ge Konkurrensverket i uppdrag att granska den svenska tidskriftsdistributionen.

Det är i så fall på tiden. Sedan nästan tio år är tidskriftsdistributionen en monopolliknande kartell där ett par storförlag, med Bonniers i spetsen, effektivt stängt ute konkurrenter och andra oönskade tidningar från landets viktigaste försäljningsställen.

Vad som inte är lovande, är att Konkurrrensverket redan i mitten av nittiotalet granskade saken - men la sig fullständigt platt för Bonniers. Kanske lyckas man bättre under nye chefen Claes Norgren.

TV-inslaget var nog ganska svårbegripligt för den som inte redan är insatt i saken. Kulturnyheterna vågade inte riktigt tala ur skägget, och intervjun med Christian på Vagabond var inte heller särskilt klargörande.

Vill du sätta dig in i vad som hänt, kan du läsa ETCs genomgång från 1999: Tidsamskandalen - Hela den tragiska historien om hur det fria ordet blev en handlingsvara i Sverige.

Nyare ETC-artiklar i ämnet kan hittas genom en sökning på "tidsam" på ETCs sajt.

ETCs har också en sida med externa länkar om Tidsam-monopolet (dåliga javascript, men det går att lista ut vart länkarna går).

Horst Schröder på serieförlaget Epix drabbades hårt av distributionsförbudet: Sveriges tryckfrihet i Bonniers våld är hans nästan maniskt detaljerade beskrivning av vad som hände och hur Bonnier och Tidsam bluffade Konkurrensverket.
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Flygtillverkaren Boeing ändrar proceduren för att köpa mjukvara. Användbarhet - här definierat som "the ease with which end users can be trained on and operate the product" - kommer att bli ett lika grundläggande inköpskrav som funktionalitet, pris och systemkrav.

Skälet är framför allt ekonomiskt: man måste få kontroll över IT-kostnaderna.

"We simply can't afford to pay for products that cost us a lot of overhead anymore," säger Keith Butler på Boeing's Phantom Works FoU-avdelning till Computerworld. När ett program har tusentals användare kan dålig design kosta miljoner dollar i förlorad tid och produktivitet, säger han.

Läs mer på Computerworld: Users Begin to Demand Software Usability Tests. Se ockå På Kornet-artikeln Så mycket kostar en användbarhetsmiss.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

En svensk kommun - och den stränga jultomte-sekretessen förbjuder mig att berätta vilken - ger läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" som julklapp till alla sina lokala webbredaktörer. Ho-ho-ho!
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

AltaVista förlorade platsen som ledande sökmotor när de fick för sig att bli en "portal" med otaliga tilläggstjänster, knappar, länkar, nyhter. Nu gör de helt om och satsar på enkelhet för att återta förstaplatsen från Google.

"We've listened to what people would want, if we are to regain our leadership in search, and it's a simple site that gives the best results," säger Kevin Eyres, general manager hos AltaVista International. (Riktigt så spartanska som Google har de dock inte lyckats, vågat eller kunnat göra sig.) Läs mer i Guardian Online: The search goes on.
Alla notiser om webb och IT

När jag jobbade på Vagabond hade jag en idé till en tävling: att låta läsarna gissa vart på jorden man ska resa, för att hamna så långt från en McDonald's-restaurang som möjligt?

Det är inte alldeles lätt. Sydpolen kanske? Australien ligger dock ganska nära. Någonstans i Stilla Havet? Fast Hawaii ligger strategiskt mitt i. Det inre av Kina kanske? Eller mitt i Sahara?

Det blev aldrig någon tävling; jag försökte fråga McDonald's vilka de "över 100 länder" som de sade sig ha restauranger i var, men fick inget svar. Och The Economists Big Mac-index - ett sätt att jämföra verklig köpkraft mellan olika länder, skapat mest på skämt i mitten av 80-talet men efterhand mer och mer taget på allvar - listar bara drygt 50 länder. (Det var förresten Economists Coca-cola-världskarta som gav mig idén till tävlingen.)

The Guardian vet inte heller exakt, men de berättar i artikeln "Not so Big, Mac" att vad de kallar "the Illinois-based fast-food chain and de facto world government" (!) nu helt drar sig ur tre länder i Mellanöstern och Sydamerika (utan att avslöja vilka de är). Imperiet har problem med vikande lönsamhet och nya mattrender, skriver Guardian, och McDonald's stänger därför sammanlagt 175 matställen i tio länder.
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Jag gick upp klockan fyra för att se leoniderna. Det var fåfängt; låga moln över Stockholm fångade upp ströljuset från staden och gav en sjukligt orangelysande natthimmel. Inte minsta leonid kunde ses falla.

Men sedan ramlar Internetworld ner i brevlådan: På kornet fick åtta stjärnor (av tio). Undrar var de sista två stjärnorna föll bort? Kanske någon såg dem falla och önskade sig något.

Åtta stjärnor - det är i alla fall dubbelt så mycket som den här leoniden hade - tills han också föll bort.

Alla notiser om webb och IT

Dags för en liten bekännelse: jag samlar på talet 47. Japp; så är det. En egen liten perversion, som ibland är nyttig.

Låt mig förklara. Rent matematiskt borde 47 varken vara vanligare eller särskilt intressantare än 46 eller 48 (eller 3, 1005 eller 92 för den delen). Men 47 är det tal som människor, oftare än annnars, drar till med när de ska ange ett godtyckligt tal. 47 förefaller på något sätt vara "extra slumpmässigt". Att det är ojämnt, att det är ett primtal (finns inte i multiplikationstabellen), att det ligger nästan mitt emellan 1 och 100, men lite vid sidan, spelar förmodligen in.

När man väl börjar titta, hittar man 47 överallt: i film, i böcker, i tecknade serier, i reklam. Och ibland i nyheter (mer om det nedan).

På grund av nära förestående flytt är delar av mitt 47-arkiv nerpackat, men ett par smakprov ser du här intill. Andra typiska 47-observationer:

• I filmen "Det femte elementet" jagas Bruce Willis luft-taxi av en polispatrull med nummer 47.
• I Disney-filmen "Monsters, Inc" inträffar en olycka i skräckfabriken, men en mätare på väggen visar att man dittills haft "Olycksfria dagar: 47".
• I den tecknade serien "Ernie" blir en tjej ihop med utomjordligen Zerblatt, och får 47 små grodliknande barn.

En serie som är fullständigt genomsyrad av 47 är Star Trek (alla varianterna). Sedan mitten på 90-talet förekommer talet i stort sett i varje avsnitt. Stjärnor ligger 47 ljusår borta, och störningar varar i 47 sekunder, eller så finns det bara 47 överlevande på planeten si-och så. I Star Trek Voyager, som går i svensk TV just nu, berättade den holografiske doktorn redan i första avsnittet att han representerar 47 läkares samlade erfarenhet. Kort därefter anropar kaptenen bryggan på kanal 47. I senare avsnitt (säsong 5, avsnitt 96, för att vara exakt) säger sig en besökare ombord "ha assimilerat 47 biljoner teraquad information"; i ett annat undrar ett uttråkat barn om hon ska "recitera alla 47 sido-direktiven". En diger databas finns på Star Trek: the 47 conspiracy.

Att vi tycker att det är något spännande med talet 47 visas också av att det är vanligt bland varumärken och i reklam. Världens mesta använda automatkarbin heter förstås AK-47. Och att fyrtisjuans buss fortfarande rullar i Stockholm är självklart ingen slump. Häromåret lanserade H&M en serie college- och t-tröjor med gissa vilket nummer. Ett bemanningsföretag annonserar att de behöver 47 nya receptionister. Och kanske har ni noterat hur länge årets Robinson-deltagare ska plåga varandra på den där ön?

Vet man om det, fungerar talet 47 som en detektor för när något med stor sannolikhet är konstruerat eller tvivelaktigt.

• Under Kosovo-kriget tvingades Nato erkänna att man bombat några fordon med civila flyktingar. Den jugoslaviska statliga nyhetsbyrån såg möjligheten att utnyttja detta. Någon dag senare meddelade de att ytterligare en buss träffats och att 47 personer dödats. Med propagandadetektorn aktiverad var det lätt att se att bilderna som de skickade ut var arrangerade.
• Aftonbladets löpsedel berättade förra sommaren att en man dött av akut alkoholförgiftning på en dansk bar efter att ha druckit... just det, 47 drinkar. (Av artikeln framgår att ingen sannolikt räknat dem.)
• När jag samarbetade med en PR-firma ville en kund ha hjälp att sprida budskapet "47 % av dem som går till livsmedelsaffären efter jobbet har inte bestämt sig för vad de ska ha till middag samma kväll". Men siffran gick inte att hitta i den undersökning han hänvisade till.
• Kolla också annonserna för bantnings- eller hälsomedel - påfallande ofta är de som intygar produktens värde 47 år gamla; eller så har de gått ner 47 kilo.

Fenomenet började uppmärksammas i mitten av 60-talet på Pomona College i USA. Sedan dess har 47 varit en officiell tradition bland studenterna där, och en genomgång av The mystery of 47 finns på skolans egna sidor. (Och ja, en före detta Pomona-elev är nu manusförfattare till Star Trek!)

Självklart har kulten också en egen sida på nätet: The 47 society (tyvärr lite dåligt uppdaterad).

Har du själv sett det magiska talet någonstans? Nu, när du vet, garanterar jag att du kommer att hitta det överallt. Skicka mig ett mejl, så kanske jag öppnar ett svenskt 47-museum.

Jag tror inte att det främst är "avundsjuka" som gör folk upprörda över Barneviks, Björklunds eller Karlssons pensioner. Jag tror inte heller att det i första hand rör sig om upprördhet över "socialdemokratiskt hyckleri".

Jag tror att ilskan bottnar i att man insett att en del vanliga begrepp, som till exempel "pension", i det tysta har definierats om av makthavare och näringslivstoppar.

"Pension", i vanligt folks språkbruk och medvetande, har varit och är något vi får när vi slutar jobba, och för att vi blivit gamla. Vi vet också att pensionen blir rejält mindre än lönen. Våra pensioner är slutligen svåra att förstå sig på; de består av flera olika delar, med krångliga procentsatser, och delar av dem är numer utsatta för marknadens berg- och dalbana.

Med elitens pensioner visar det sig dock vara tvärtom på varje punkt.

• De utbetalas även om man har ett annat jobb (fast en viss sanering har tvingats fram på senare år).
• De har inget med ålder att göra.
• De är dessutom påtagligt enkelt konstruerade. Ett visst belopp i månaden rakt av, i absoluta tal. Opåverkat av konjunktursvängningar eller börskurser.
• De tycks slutligen ofta fungera som garantier för att mottagaren kommer upp i hela lönen ändå - eller i sådana fantsibelopp att det inte rimligen kan sänka levnadsnivån. Man kan bara äta en viss mängd hummer.

Jag tror inte att det egentligen är storleken på beloppen som upprör människor. Inkomstskillnader i sig är i praktiken inget som får svensken att rasa. Går man på restaurang blir man trots allt inte särskild överraskad om det dukas upp ostron och champagne vid bordet brevid.

Men om gästerna vid grannbordet har mage att påstå att de äter samma pyttipanna med lättöl som alla vi andra - ja, då blir vi utan tvekan förbannade.
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media,

Ett stort läkemedelsföretag, verksamt i Sverige, har en avdelning på sin sajt för den som vill börja jobba inom företaget. Den sidan har följande titel:

XXX AB - arbetssökande, b12 brist, blodpropp, bröstcancer, byta jobb.

En karriär inom XXX i sammandrag?

Titeln finns i TITLE-tagen och är det som syns i sökmotorernas träfflista, i listen överst i webbläsarfönstret och i Favoriter-listan. I På Kornet-artikeln "Till sidtitelns försvar" skrev jag om hur riskabelt det är att bortse från titlar på webbssidorna. Det här exemplet hade jag inte då.
Alla notiser om webb och IT

Jag tror inte jag berättat att läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" används på media - och kommunikationsvetenskapliga programmet vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. (Sedan tidigare används den på Poppius journalistskola och Berghs).
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Jag utlovade Ebba-tshirts med devisen "enklare blir bättre, alltså" åt de tre första som hörde av sig om Kornet-artikeln om enkelhet.

• Mårten Jernberg på Läkemedelsverket kom med knapp marginal in som trea.
• Thomas Kullberg på Migrationsverket var aningen snabbare.
• Men allra först var Freddy Gustavsson från Hamburg (se där vad man kan tjäna på att stiga upp tidigt en måndasgmorgon).

T-tröjorna kommer inom några dagar. Tack till alla som hörde av sig, med mejl och synpunkter!

Själv skulle jag gärna se att Ebba hade ännu fler vapendragare, landet runt. Om du vill ha en egen tröja, skicka mig ett mejl så kan det ordnas.
Alla notiser om webb och IT

"Det är ett fördrag" [(1) högtidlig formell överenskommelse i större fråga mellan länder eller på högre nationell nivå], säger Jan O Karlsson som förklaring till sin arbetsfria inkomst.

Men fördrag är också något annat: [(2) tålamod med person eller med mänskligt handlande. Konstruktion: ni får ha fördrag med en gammal man].

Vi får väl se hur länge folket, media och slutligen Göran Persson har fördrag med Jan O Karlsson.
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Jag läser just nu fysikern Paul Davies bok "How to build a time machine". Han hävdar att det i princip är möjligt att bygga en tidsmaskin, och ger en ideskiss över en konstruktion.

Men det går inte att utesluta att någon redan har byggt en, rest fyra år tillbaka i tiden, och förändrat vad som hände när FNs vapeninspektörer lämnade Irak 1998.

Det är i alla fall en möjlig förklaring till de skillnader mellan vad medierna skrev då och vad de skriver nu, som samlats av FAIR: "What a Difference Four Years Makes. Why U.N. inspectors left Iraq--then and now".
Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Gissa vad som väcker mest uppståndelse bland medpassagerarna i Stockholms tunnelbana: om man tar fram en avancerad digital handdator och börjar tumma på, eller om man tar fram en pennvässare och börjar vässa en vanlig blyerstpenna.

Kolla sedan, om du har lust, en digital applikation skapad med blyertspenna av Yugo Nakamura.
Alla notiser om webb och IT

Man är sju år, och ens mamma har skaffat en ny man. Och nu är han inte bara mammas kompis längre, för han har flyttat in och man har fått ett nytt litet syskon. Vad kallar man mammas nye man? Och vad ska det nya syskonet (när han så småningom lärt sig prata) kalla sin storasysters pappa ?

Massor av familjer som brustit och sedan splitsats hop på nya sätt brottas med motbjudande varianter som "låtsasmamma" eller "plastpappa". Och "bonuspappa" låter fånigt sockrat med tanke på att han snarare dyker upp för att det första förhållandet kraschlandat än för att det troget flugit på i många nöjda mil.

Men med självklar enkelhet har våra barns kusin Hilda lanserat nya begrepp. Mammas nya man är helt enkelt Hildas brorspappa. Och lillebror kommer så småningom att kunna referera till Hildas pappa som sin systerpappa.

Systermamma, brorspappa: systemet är genialt därför att det är neutralt, och därför att det stämmer med tidigare bildningsmönster. Vi talar redan om systerson eller brorsdotter - nedåt i familjeträdet. Med tidigare stabilare familjebildningar fanns inte något behov av att räkna "uppåt". Nu behöver vi det; med Hildas geniala nybildning kan vi kasta ut de flesta fall av låtsaspappor och plastmammor. Heja Hilda!
Alla notiser om språk

Sverige hade en IT/telekombubbla: Island drabbades av en "erfðavísir-kúla" (gen-bubbla). Medan svenskarna köpte Telia, blev var och varannan islänning hluthafi (aktieägare) i Decode, ett bioteknik-företag som fått monopol på islänningarnas gener. Affärsidén var att skapa en databas med alla islänningars ættartrén (släktträd) och deras DNA, för att spåra de exakta generna bakom ärftliga sjukdomar.

Men botten gick ur verðbréfamarkaður (aktiemarknaden), Decode-aktierna är bara värda en spottstyver, och många islänningar hamnar i gjaldþrotamaður (bankrutt). Men historien har fler dimensioner, berättar engelska Guardian:

"The Decode saga raises uncomfortable questions about how fundamental medical research is going to be funded in the future; about the turning of private, individual medical data into a commodity; and about what happens when scientists decide they want to be businessmen, too."

Läs hela i the Guardian; 'Decode was meant to save lives ... now it's destroying them' (PS: Rätta gärna min isländska.)
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

http://us.news2.yimg.com/us.yimg.com/p/cx/uc/20021031/ft/ft021031l.gif
Alla notiser om webb och IT

En redovisning av seminariet om tillgänglighet i onsdags finns nu Klarspråksgruppens sida hos regeringen. Hos regeringskansliet kan man också se rörliga bilder från seminariet; gå till sidan för webbutsändningar så hittar du en länk till utsändningen.
Alla notiser om webb och IT

Efter IT-bubblan har nu också girighetsbubblan brustit. Direktörer i otaliga företag (av vilka Worldcom, Enron, Tyco, GlobalCrossing, McLeod, Cendant, Sunbeam, Waste Management, Lucent, Dynergy, ABB bara är några) har avslöjats som antingen brottsliga eller obegripligt giriga.

På massor av webbsidor (t.ex. den här) kan man läsa en "ny finansiell ordlista" där termer som CEO står för chief embezzlement officer, CFO uttyds corporate fraud officer och EBIT (earnings before interest and taxes) förklaras som "earnings before irregularities and tampering".

Affärsmagasinet Forbes publicerar en lista över Amerikas bästa fängelser ("Must-read for Execs: Best Prisons List"). Rekommendation nr 1 är Eglin Prison Camp i Fort Walton Beach, som erbjuder särskilda utbildningsprogram inom musik och religion. Förmodligen borde Forbes och de andra affärsmagasinen erbjuda denna t-shirt, som vi köpte i London i våras, som prenumerationspremie.

På den seriösare sidan hade New Yorker den 23 september en lysande 14-sidig genomgång av hur girighetsbubblan kunde växa ("The Greed Cycle" av John Cassidy - tyvärr inte på nätet).

Synen på att aktieägaren är den viktigaste personen i ett företag går tillbaka till den unge Chicagoekonomens Michael Jensens arbete i början av sjuttiotalet.

Tanken fick gradvis fotfäste under sjuttio- och åttiotalen, och när Jensen 1990 hävdade att aktieoptioner är ett bättre sätt att belöna direktörer, bidrog det starkt till att hela bilden av ett företag förändrades, så att den helt dominerades av börskursen.

I åratal hade storföretagens lobbygrupp Business roundtable som motto att företag dels hade en social funktion gentemot kunder, anställda och samhället, dels ansvar mot aktieägarna. 1997 ändrades denna portalparagraf. Samhällle, kunder och anställda ut; nu förklarade man att styrelsens och ledningens lojalitet gällde ägarna, inga andra.

Men aktieoptionssystemet blev ett monster: belönade fel beteenden och gav direktörerna en fullständigt unik möjlighet att berika sig själva bortom alla gränser. Skenbart verkade systemet - precis som planekonomin - förnuftigt, men när man stoppade in människor i ekvationen blev resultatet inte vad teoretikerna trodde.

"Jensen and his colleagues were hopelessly naive in assuming that executives stock options wouldn't be abused. If the past thirty years have demonstrated anything, it is that the avarice of America's corporate leaders is practically unlimited, and so is their power to run companies in their own interest."

New Yorkers slutsats: Direktörer bör belönas om de gör sina företag effektivare, men aktiemarknadens bedömning är ett dåligt mått på om det verkligen skett. Direktörer bör istället belönas om deras företag gör kunderna nöjdare.

När några direktörer nu fått schavottera i handfängsel, skickar det ett budskap till till andra direktörer, avslutar Cassidy:

Public companies are social organixations with social responsibilities. Unless this message is heeded, the furor over Kenneth Lay [Enron] and his fellow corporate scoundrels will gradually fade. And, once the economy and the stock market revive, the greed cycle will start up again.

Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Vid Sverige Direkts 5-årsjubileum i veckan (24 oktober) talade Lars Ilshammar om hur historiens ironi slagit honom vid ett besök i Moskva nyligen.

I det ryska rymdflygcentret utanför Moskva hade han fått se hur man byggde om gamla interkontinentala kärnvapenmissiler (dödsmaskiner som i väst kallades SS-19). Deras nya jobb: att lyfta kommunikationssatelliter till omloppsbana runt jorden.

Ironin ligger i detta, menade Ilshammar: att själva grunden till internet var den amerikanska militärens vilja att skapa ett decentraliserat kommunikationsnät, som kunde stå emot en sovjetisk kärnvapenattack. Idag används just det konkreta hotet - de interkontinentala kärnvapenbärarna - till att skjuta upp satelliter som ska ge oss ett ännu bättre internet.

Det är en bra bild; men hela bilden är till och med ännu intressantare. Även amerikanska gamla kärnvapenraketer (kända under namnet Atlas-5) byggs om för att skjuta upp kommunikationssatelliter. Men i dem sitter idag ryska raketmotorer; för de har visat sig vara både kraftfullare och pålitligare än de amerikanska.

Så medan Moskvas raketer förlorade det kalla kriget, har de idag slagit sina konkurrenter på den fria marknaden.

Och den raket, som var avsedd att släppa domedagsbomber över Ryssland, har alltså gjorts mer kraftfull av just de människor som den var avsedd att förinta.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

DN Kultur i torsdags, 24 oktober. På sidan 4 kommenterade Göran Rosenberg nedläggningen av Moderna Tider: "en devalvering av det genomtänkta skrivna ordet", och han påminner om lika nedlagda Månadsjournalen. Tidskrifter, säger han "är det sista vi har kvar av ideburen journalistik. Så började journalistiken".

Men flyttade man blicken bara några centimeter åt höger i papperstidningen, hade sidan 5 en artikel om webbloggar. Oivvio Polite spårade bloggen tillbaka till just journalistikens vagga, de engelska kafferummen på 1700-talet, och till den amerikanska revolutionen där "medierna var Benjamin Franklin och en rad andra personer med var sin tryckpress".

Om det slutligen kommer att kallas "bloggar" eller nåt annat vet jag inte, men nog tror jag att nätet/bloggen är framtiden för det idéburna skrivandet (när tidskrifterna går i graven). Undrar bara om eller när Göran Rosenberg upptäcker det?

I papperstidningen ligger texterna alltså och skaver mot varandra, som två båtar som tvingats förtöja reling mot reling. På nätet seglar artiklarna fritt, men som i tjocka; ingen av dem syns från den andres däck. Se där en viktig egenskap hos papperstidningen: mötet mellan oväntade delar.

Här är adresserna till DNs sajt: Rosenberg om Moderna Tider och Oivvio Polite om webbloggar.

Läs också Gustavs kommentar på Det perfekta tomrummet, och följ hans länk till avhandlingen om svensk tidningshistoria.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

En av de saker jag samlar på är moderna hieroglyfer: de svårbegripliga symboler, som man ofta kan hitta på elektroniska apparater, men ibland också på webbplatser.

Det är oklart vilket språk dessa fantasieggeande lämningar egentligen representerar. Vi vet inte hur det kan ha låtit, eller vilka som kan tänkas ha talat det; kanske var det, som en del hävdar, njineer-folket.
För att dechiffrera dem krävs en viss språklig uppfinningsrikedom. Fast ofta är deras betydelse uppenbar; det svåra är istället att begripa varför detta tecken placerats i just det sammanhang där vi hittar det.

Ta symbolerna här till vänster till exempel. De hittades på telefoner av märket Alcatel. Forskningen är enig om att den övre symbolen har innebörden "Dra åt skogen".

På samma sätt tycks det uppenbart att den nedre symbolen betyder "Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse, utan att passera Gå".

Vad vi idag inte vet är varför dessa funktioner fanns med på en telefon. Sannolikt har det att göra med någon form av kult eller religion.

Vet du fler hireoglyfer av det här slaget? Tipsa i så fall forskningen.
Alla notiser om webb och IT

Det finns ännu platser kvar på de kurser jag håller på Ordfront i höst. Kursbeskrivningarna kan du läsa på deras sajt:

• Skriva för webb, som börjar 5 november.
• Idéer kring layout, med början 30 oktober.

Du kan också anmäla dig til kurserna hos Ordfront.
Alla notiser om språk

I morgon, torsdag den 23, kommer jag att vara moderator på konferensen "Tillgänglighet på webben - hur man gör webbplatser som passar alla", som ordnas av Regeringens Klarspråksgrupp, Sverige Direkt och Handikappombudsmannen.

Konferensen, som hålls i Rosenbad, är redan fullbokad, men du har en möjlighet att följa konferensen via webbutsändning; mer info finns på konferensens sida hos regeringskansliet.
Alla notiser om webb och IT

Nils har börjat använda nya Nokia 7650, och berättar att hans telefon ("fast egentligen är det mycket mer än en telefon") kan synka adressbok och kalender med Outlook, hantera epost från flera olika konton, skicka MMS via en separat tjänst (eftersom Telia inte har någon MMS-server ännu), köra WAP, ta bilder, skicka dessa till en särskild server ... allt med föredömliga menyer: "precis så här ska bra användargränssnitt vara".

Men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk: enkelheten gäller inte konfigurationen - det man måste göra för att koppla ihop telefonen med alla dessa tjänster. För att få det att fungera behövs minst en ingenjörsexamen, menar Nils (hans egen är från teknisk fysik på KTH).

(Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net om hur en testgrupp också prisade Nokia. Dock fick ingen av dem försöka sig på att konfigurera telefonen.)
Alla notiser om webb och IT

Niklas Dahlin på Webbinkarnationen har hittat den här fantastiska historien, som åtminstone jag fullständigt missat: En amerikansk marinkårsofficer som spelade Saddam i ett övningsscenario sänkte den amerikanska flottan och vann. Ingen lärde sig något av det - han blev beordrad att inte göra om det.

Marinkårsofficeren Paul Van Riper överraskade den amerikanska sidan genom att inte spela efter USAs förutsättningar:

"'You're going to have to use cellphones and satellite phones now', they [= spelledningen] told me. I said no, no, no - we're going to use motorcycle messengers and make announcements from the mosques," he says. "But they refused to accept that we'd do anything they wouldn't do in the west. (...)

Faced with an abrupt and embarrassing end to the most expensive and sophisticated military exercise in US history, the Pentagon top brass simply pretended the whole thing had not happened. They ordered their dead troops back to life and "refloated" the sunken fleet. Then they instructed the enemy forces to look the other way as their marines performed amphibious landings."

Att låsa sig vid sitt eget sätt att tänka är livsfarligt (inte bara i krig). Och det finns en påtaglig risk om ens sätt att tänka har kodats ner i formella modeller och dataprogram, där det blir mycket svårare att urskilja, och därför ifrågasätta. I "When things start to think" skriver Neil Gershenfeld i kapitlet "Bad words" om "a belief in magic software bullets, bits of code that can solve the hard problems":

"At still one more conference on mathematical modeling I sat through a long presentation by someone from the Defense Department on how they are spending billion of dollars a year on developing mathematical models to help them fight wars. He described an elaborate taxonomy of models of models of models. Puzzled, at the end of it I hazarded to put up my hand and ask a question that I thought would show everyone in the room that I had slept through part of the talk (which I had). I wondered whether he had any idea whether his billion-dollar models worked, since it's not convenient to fight wars to test them. His answer, roughly translated, was to shrug and say that's such a hard question they don't worry about it. Meanwhile, the mathematicians in the former Soviet Union labored with limited access to computers and had no resources but to think. As a result, a surprising fraction of modern mathematical theory came from the Soviet Union, far out of proportion to its other technical contributions."

(Gershenfeld borde veta, som skrivit en lärobok i matematisk modellering.)

Originalartikeln "Wake up call" fanns i Guardian i förra veckan.

Du kan läsa ett utdrag ur When things start to think på amazon.com.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

Rösten i Procol Harum, Gary Brooker, intervjuas i Gokväll, 18.15 i SVT 2.

Procol Harum slog igenom med debutsingeln A whiter shade of pale 1967 (firat i maj i år med en 35 års-jubileumskonsert och party). Det verkar som om "A whiter shade of pale" kommer att spelas i programmet; i vilken sättning vet jag inte.

PH ses ofta som ett one-hit-wonder-band; men faktum är att de hade fler singlar på Englandslistan än både Pink Floyd och Led Zeppelin. Just nu spelar Procol Harum dessutom in en ny skiva, som enligt uppgift ska släppas i februari 2003.
(Klicka på bilden för att se hela Gary.)
Alla notiser om musik

Slår man i Nationalencyklopedins ordbok kan man då och då stöta på kommentaren "mest i sms" - till exempel under uppslagsordet var, med betydelsen "typ av flundrefisk").

SMS:ar folk verkligen om flundror? Nix, sms betyder här "sammansättningar", som i piggvar och slätvar.

Den förkortningen kanske det är klokt att ändra till nästa upplaga. Då behöver vi kanske ta med SMS-språket i ordlistan: uppslagsord som 3vligt, 7k eller cs (som i "vi ses").

Är detta upprörande eller rent av farligt? New York Times hade nyligen en artikel om hur lärare reagerar på SMS-språk i elevernas uppsatser: Nu Shortcuts in School R 2 Much 4 Teachers.

Själv tycker jag stavelseskriften (för det är vad det är: man använder ett tecken som står för en hel stavelse) är mest kul. Det är förresten ett skrivsätt med anor; några av de äldsta skrivsystemen i världen bygger på denna princip. Visst är det ett avsteg från det alfabetiska skrivsättet (där ett tecken i princip står för ett enstaka ljud). Fast vårt skriftsystem är ändå inte renlärigt; det är redan uppblandat med ideogram, tecken som står för begrepp: nämligen siffrorna i sig, för att inte tala om &-tecken, %-tecken, $-tecken och andra. (Ett skriftspråk som rätt grundligt blandar flera olika system är japanska: där blandas kanji-logogram, som står för hela ord, med stavelseskrifterna hiragana och katakana. Ibland finns dessutom inslag av latinska bokstäver, och förstås arabiska siffror - fem system i ett språk...)
Alla notiser om språk

Gustav Holmberg på Det perfekta tomrummet hakar på 3G-diskussionen nedan: läs hans plädering för wifi-nät baserade på 802.11-standarden (det man har om man har ett trådlöst nätverk hemma eller på kontoret) istället för de dyra 3G-näten.
Alla notiser om webb och IT

Idag är sista anmälningsdagen för vårterminens utbildningar vid Stockholms Universitet.

Dagens absolut viktigaste besked är naturligtvis om det räcker att skicka ansökan med posten idag, eller om den måste lämnas in under dagen. Det borde naturligtvis stå på www.su.se:s förstasida.

Men nej. Och, klickar man på länken Anmälan, antagning får man bara en allmän text om hur många kurser som ges. Var kan det finnas?

• Under Antagning fanns länken Frågor. Men inget svar där.
• Inte heller under länken Regler - mitt andra försök.
• Inte under länken Viktiga datum.
• Texten säger att regler finns i utbildningskatalogen. Men i den hittar jag inga besked om datum.
• Inte under länken Telefon- och öppettider.
• Inte under länken Inför terminsstarten.

Ingenstans, således. Jag försökte igen: jo, det fanns mitt inne i texten på sidan Viktiga datum - i en parentes (poststämpelns datum gäller). Jag hade missat det när jag jagade igenom sidorna, för jag föreställde mig en tydlig rubrik eller festilad text.

Stockholms universitets webb är inte dålig. Men exemplet visar dels hur besvärligt det är att sätta rubrik på och sortera information; dels hur svårt det är (för många organisationer) att hantera mediet (se också På Kornet-artikeln om Rötmånad på webben).

Dagliga uppdateringar är onödiga för de flesta webbplatser. 99 dagar av hundra struntar användarna i dem. Men en särskild dag går vi dit, och förväntar oss den mest relevanta informationen för dagen. Driver du en sajt är det viktigt att identifiera just de där dagarna, och fråga dig: vad vill användarna veta just idag?
Alla notiser om webb och IT

DN skriver 12 oktober om 3G-telefonins möjligheter för döva. Några nya mobiler kan spela in och skicka rörliga bilder, som ett så kallat MMS. Döva skulle därför kunna skicka meddelanden till varandra på teckenspråk, och bli 3G-pionjärer, tror en "doktor i mobilt Internet".

Det låter ju rimligt först - tills man funderar på hur det faktiskt ska gå till. Döva tecknar normalt med båda händerna. Vem ska då hålla i telefonen/kameran? Man kan alltså knappast skicka ett tecknat MMS själv, utan måste be någon annan hålla i mobilen och filma medan man tecknar.

Vill man att en tredje part ska veta vad man vill säga till den man ringer? Finns det ens alltid en tredje part till hands?

Betänk dessutom att man säkerligen vill titta igenom den inspelning som gjorts innan man sänder den. Kom allting med? Blev det tydligt? Det kanske måste göras om? Skillnaden mot SMS, som man granskar och korrigerar samtidigt som man skriver, är väsentlig.

Bilden behöver dessutom visa mer åtminstone övre delen av överkroppen. Kommer då den som tittar att kunna urskilja de finare detaljerna i tecknen på mobilens lilla skärm?

Man kan också fundera över hur mycket batterikraft det kan ta att spela in och att titta. Hur många tecknade MMS kan man skicka innan strömmen tryter?

De döva som DN intervjuat skickar upp till 30 SMS per dag. Hur många tecknade skulle de ens ha råd med? MMS tar mer bandbredd och kommer att vara dyrare än SMS. De döva sparar redan idag på SMS-slantarna genom att låta avsiktligt missade samtal (som ju blir gratis) bilda en kod: Ett missat samtal betyder ja, två nej.

Bubbelvarning: Men visst vill man ha en mobil med kamera så småningom, och visst kommer man att skicka bilder. Vad som oroar mig är att 3G uppvisar denna naiva framtidsoptimism som vi känner igen ända sen femtiotalet, när det försäkrades att vi alla inom kort skulle ha flygbilar, äta matpiller och bo i hus som när som helst kunde flyttas runt med helikopter. Utan tvekan fiffiga uppfinningar, i princip dessutom möjliga - om man bortsåg från en del praktiska frågor. Och dessutom svåra att förklara den verkliga nyttan med.

Det skulle kanske inte heller vara så farligt, om det inte kändes som man hängt upp hela Sveriges framtid inklusive min framtida pension på att vi ska skicka digitala vykort till varandra.

Det är också tydligt att bilden av 3G är starkt förskönad i reklamen. Det har stora likheter med hur man för några år sedan försökte sälja det förra mobila undret, wap-telefonerna. I annonserna då klippte reklambyråerna in knivskarp text och diagram med en upplösning långt över den som mobilernas små teckenfönster kunde visa. Samma sak idag: i reklamen har kameratelefonerna en bildkvalitet som vida överstiger den reella.

Dessutom bibringas vi uppfattningen om att 3G ska ge oss chans att se långfilmer på mobilen, eller "riktig" bildelefoni - som när DN refererar en av de intervjuade döva:

"Emil är mycket mer positiv till 3G-telefoner. Han vill absolut ha en sådan och tror att det kommer att bli lättare att kommunicera för döva, då man kan samtala visuellt."

Men "visuella samtal" - tvåvägs bildtelefoni i realtid - är det knappast fråga om ens i 3G-nätet; det handlar om att skicka inspelade snuttar på idag max 20 sekunder.

Olycksbådande är också att båda DNs intervjuade föredrar Nokias bildtelefon framför Sony Ericssons. Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net att Nokia sopar golvet med Sony-Ericssons nyaste mobiltelefoner. Undermålig användbarhet och förvirrande menyer hos Sony-Ericsson-mobilen gjorde att ingen i testgruppen ville ha den, trots att de först tyckte den var snyggast.
Alla notiser om webb och IT

En snabb post om ett nytt ord.

En rolig grupp ord i svenskan är de så kallade inkoativa verben. Det låter krångligt, men är helt enkelt ord som uttrycker en gradvis övergång mellan två tillstånd. Nästan alla sådana verb slutar i svenskan på -na: ord som stelna, mörkna, somna, blåna, surna, svalna och rodna.

Ett nytt sådant verb har jag uppfunnit: tvekna - med betydelsen att börja tveka.

Idag har vi visning på vår lägenhet. Vi hoppas på snabb affär. Vad vi inte vill ha är en köpare som först bjuder friskt men sedan - när det ska skrivas kontrakt och läggas handpenning - tveknar och drar ut på det.
Alla notiser om språk

Det blir få notiser den närmaste veckan; just nu går all icke-arbetstid (som jag annars använder för Hönan) till att sälja vår lägenhet.
(För ett Hemma Hos-reportage hos Blind Höna, öppna mäklarens sida och kontrollera Tommys reflektion "hur mycket vackrare är inte ett hem när det inte innehåller några människor".) (Dock kan den uppmärksamme faktiskt skymta en spöklik figur på en av bilderna.)

Även På Kornet är snart tillbaka; jag har flera artiklar som trängs och vill ut - men det dröjer in i nästa vecka.

Bara för att inte Plank på Rymdimperiet har hittat det här ännu: brittiska forskare har korat världens roligaste skämt. Eller, rättare sagt, låtit internetanvändarna rösta fram det.

"Två jägare är ute i skogen när en av dem plötsligt faller ihop. Han andas inte och har blick blir glasartad. Den andre jägaren sliter fram mobilen och ringen SOS-Alarm..."

Resten av vinnarskämtet, liksom tvåan, liksom om skillnader i humor mellan olika länder finns på www.laughlab.co.uk.

Fast egentligen vet vi ju att världens roligast skämt såg dagens ljus i början av 40-talet på Dibley Road i England - enligt Monthy Python i avsnittet "Whither Canada?":

Voice Over: This man is Ernest Scribbler... writer of jokes. In a few moments, he will have written the funniest joke in the world... and, as a consequence, he will die ... laughing.

Och om du är samma typ av människa som de som äter den där möjligen dödliga fisken på japanska restauranger, låter skämtet här, för säkerhets skull i tysk översättning:

Wenn ist das Nunstruck git und Slotermeyer? Ja! ... Beiherhund das Oder die Flipperwaldt gersput!

Alla notiser om språk

Franska offentliganställda protesterade igår i Paris mot planerna på privatisering av det franska nationella elföretaget - se DN eller Liberation, för den som kan franska.

Jag skrev tidigare här på Blind Höna om baksmällan efter avregleringen av energimarknaderna i USA. Jag tycker det verkar som om svenska medier har skrivit mycket lite om efterspelet till elkrisen i Californien. Paul Krugman på NY Times tycker att det skrivits för lite om det i amerikanska medier också:

For some reason it has never been cool to talk about what was really happening in California. When the crisis was in full swing, most commentators clung to a story line that blamed meddlesome bureaucrats, not profiteering corporations. When the crisis came to an end, it suddenly became old news.

Maybe our national faith in free markets is so strong that people just don't want to talk about a case in which markets went spectacularly bad. But I'm still puzzled by the lack of attention, not just to the disaster, but to hints of a cover-up. After all, this was the most spectacular abuse of market power since the days of the robber barons — and the feds did nothing to stop it.

En rad rapporter har slagit fast att elbolagen höll ner krafttillförseln för att pressa upp priserna. Hur trodde de att de skulle kunna komma undan med sånt fiffel, undrar Krugman i krönikan "In broad daylight" härom veckan (27/9), och ger två tänkbara skäl:

One answer might be that the apparent malefactors are very big contributors to the Republican Party. Some analysts have suggested that energy companies felt free to manipulate markets because they believed they had bought protection from federal regulation — the conspiracy-minded point out that severe power shortages began just after the 2000 election, and ended when Democrats gained control of the Senate.

Den amerikanska energimyndigheten verkar ha behandlat energibolagen med silkesvantar, trots skäliga misstankar om fiffel. Uppgörelser har hemligstämplats och böter efterskänkts på ett sätt som för tankarna till SLs hemliga generositet mot företaget som misslyckades driva pendeltågstrafiken i Stockholm.

I USA befolkas de myndigheter som ska övervaka de avreglerade marknaderna av före detta lobbyister från just den industri de ska övervaka, skriver Krugman:

Across the government, from the Interior Department and the Forest Service to the Environmental Protection Agency, former lobbyists for the regulated industries now hold key positions — and they show little inclination to make trouble for their once and future employers.

So we ignore California's experience at our peril. It's all too likely to be the shape of things to come. 

Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

"INSTRUKTIONER: För resultat som kan vara de finaste, det är våra råd att ALDRIG hålla dessa knappar två gånger!! Utom batteriet. Näst genom (någonting) jordedel kan hända en stor ström! Men. Om det inte ställer ut problem, sådan rotation är en mycket underhållsåtgärd, som en vänlig (någonting) synpunkt från Ritning B."

Det där exemplet är satir. Men verkligheten är minst lika bra; ibland ännu bättre. Radioprogrammet Tendens idag torsdag tar upp obegripliga manualer, och citerade ur instruktionsböcker som varnade användaren för att "genomborra batterierna", och påpekade att barn inte borde använda apparaten eftersom de riskerade att "komma i kontakt med varma flator".

Programmet frågar bland annat varför inte konsumenterna kräver bättre instruktionsböcker - och varför bra manualer inte är ett säljargument för företagen.

Tendens går i repris ikväll 22.25, efter det går det utmärkt att höra programmet på nätet - gå till www.sr.se/p1/tendens/.
Alla notiser om webb och IT | Alla notiser om språk

Det finns en fascinerande skillnad mellan den ene och den andre Chomsky.

Tänker jag på den politiske Chomsky ser jag en jonglör, som elegant kastar upp en svärm av lysande röda klot i luften. Det är inte något särskilt nytt trick; till och med Chomsky själv framhåller att det egentligen är ganska enkelt. Det här vet ni redan, det här skulle ni också kunna göra, säger han. Men det går fort, är färgstarkt och verkar ske på rent trots mot den annars enväldiga tyngdkraften.

Tänker jag på Chomsky lingvisten, ser jag någon som spanar ner i vatten, som försöker gripa tag i något där nere i det blå halvdunklet: föremål man knappt kan se, vilkas form är suddig och funktion är osäker. Finns de ens? Går det över huvud taget att se igenom bilden av sig själv, som speglas i vattenytan?

Lingvistik handlar inte om huruvida man bör säga "längre än mig" eller "längre än jag", och inte mycket om språkhistoria heller. Den närmar sig mycket mer grundläggande frågor, som vilken roll språket har i det mänskliga tänkandet. Var och hur kommer språket till? Finns det en specifik språk-mekanism i hjärnan, eller är språket en naturlig och integrerad del av tankeapparaten? Vilken sorts interface finns det mellan tänkandet, språkförmågan och slutligen tal- och hörselorganen? Och hur i hela friden går det till när barn lär sig ett språk? (Se notisen Hur många ord kan du? här på Blind Höna.)

Det är på sätt och vis inte så olikt kvantfysik (minus matten). Man studerar något man inte kan ta på, inte se, bara observera indirekt, för att sedan försöka dra slutsatser av.

New York Times igår hade artikeln "Seeking Deeper Meaning in the Babbling of Babies", som tar upp några av frågorna ovan.

En lättläst och rolig introduktion till gundläggande språkfrågor idag är Steven Pinkers strålande bok "The language instinct" (finns i pocket - läs mer om den hos amazon.com). Rekommenderas till alla som har det minsta intresse för språk.
Alla notiser om språk | Alla notiser om ekonomi, media, samhälle

"24-timmarswebben" är en samling basregler för hur webbplatser ska bli mer tillgängliga och mer användbara, utgivna av Statskontoret. När de publicerades i våras kunde du här På Kornet läsa en intervju med Tommy Sundström, som tagit fram riktlinjerna.

Den 17 oktober har du chans att lyssna på Tommy på ett frukostseminarium hos Orange Interactive.

Tommy berättar bland annat om hur de nya reglerna påverkar dig. För fast reglerna i första hand är avsedda för myndigheters webbplatser, har de fått gensvar långt utanför myndighetssfären. Förmodligen kommer de att skapa en standard för alla som sysslar med informationsrika webbplatser. Kan tillgänglighet till och med vara ett konkurrensmedel?

Seminariet är kostnadsfritt och äger rum 08.30 - 10.00 på Baldersgatan 2 i Stockholm. Från kl 08:00 bjuds du på frukost och möjlighet att hälsa på övriga seminariedeltagare innan föreläsningen börjar.

Är du intresserad,kan du anmäla dig till karin.safstrom@orangeinteractive.se. Men antalet platser är begränsat, så anmäl dig så fort som möjligt!
Alla notiser om webb och IT

Blind höna juli - sep 2002:anoreni, Josua, varsk, Asimov, språktest, förfallodagsafton, brättighet, James Keelaghan, Janis Ian om nedladdningar och musikindustrin, Företagsnyheter från 30-talet - förmåner och fiffel, Solaris, skrikebo, Replay & TiVo och DVR, Färre annonser - nöjdare kunder, En rullator för Mick Jagger, Sara och morfars skrivmaskin, självmordsbombare, misslyckade fusioner, munväder från börsanalytiker, med mera.

Blind höna april-juni 2002:Upptäck Mine, Hur många ord kan du?, Sveriges sämsta sajt bäst på valet, Mästerligt om slavarbete hos nazisterna, Dataspelens historia, OSV i rymden, Hur Hollywood stal Tarkovskij, Svenska liff, Sajter med upptäckarglädje, Ångervred, Internetradio, Smartare bankomater, Det glömda folkmordet, Kan man ta tv-licensen med sig in i himlen?, Frigående hönor, Svensk lag kräver tydliga webbsajter, Mer om länkformer, Handskrivna mejl, med mera.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<