Artikel i New York Times om allt krångligare apparater i hemmet:

"Last Christmas Eve, just as Lynne Bowman was
preheating her oven to roast a turkey for 15
guests, her daughter accidentally brushed against
one of the new oven`s many digital controls.

`We heard this `beep beep beep`,` recalled Ms.
Bowman, a 56–year–old freelance creative director who
lives in Pescadero, Calif., `and no more oven. After
that, we couldn`t get it to work.`

Ms. Bowman`s husband, an engineer, was unable to fix
the problem. Nor were any of the assembled guests, half
of whom were also engineers.

(–––)

Carol Chapman, a writer in Austin, Tex., is often unpleasantly surprised to find that formerly simple things in her life have suddenly become more complicated. Ms. Chapman said she and her husband recently bought a small digitally controlled bathroom HeatSafe space heater, which
works on a timer.

`It`s like a VCR,` she said. `I used to be able to go in the bathroom in the morning and turn on the heater. But with the new one, which we`ve lost the instructions to, there are all these buttons to push, in some arbitrary, mysterious order.` More often than not, Ms. Chapman said, she gives up and takes a shower in a cold bathroom."

Kort intervju med Alan Cooper i artikeln. NY Times är gratis men kräver registrering.

Permalänk | Kommentarer (0)

Visst måste man älska ett företag som i sin reklam kallar sig "Den totala vakuumleverantören"?

– Vad säljer ni?
– Absolut ingenting, men det är jävligt väl förpackat!

Eller kan uttrycket vara modell för en ny nedlåtande giftighet? Som: "Bo Lundgren är ju den totala vakuumpolitikern. Annika Lantz är utan tvekan den totala vakuumkändisen."

Permalänk | Kommentarer (0)

Den 24 april 1915 samlades ledarna för den armeniska kolonin i Konstantinopel ihop, fördes bort och avrättades. Den ungturkiska juntans folkmord på nästan två miljoner armenier i Turkiet – så gott som hela den armeniska befolkningen i landet – hade börjat.

Den 24 april är den dag armenier världen över högtidlighåller minnet av folkmordets offer.

När man läser om hur först männen slaktades, och därefter försvarslösa kvinnor, barn och åldringar plågades ihjäl under vidriga former, kan man inte låta bli att tänka: etnisk rensning. Massgravar. Srebrenica.

När man läser om armeniernas kamp för en egen identitet under det turkiska förtrycket, om hur stormakterna fullständigt struntade i dem, är det omöjligt att inte tänka: palestinierna. Jenin.

Idag är det också på dagen tio år sedan Sven Lindqvist utkom med boken "Utrota varenda jävel". Med utgångspunkt från Joseph Conrads bok "Mörkrets hjärta" (från vilken titeln är ett citat) visar den hur Hitlers folkmordspolitik mot judar, zigernare och slaver hade sina direkta föregångare i de brittiska, belgiska, franska och tyska utrotningskampanjerna mot urinvånarna i Afrika och Asien. (Läs mer om boken på Sven Lindqvists sajt: www.svenlindqvist.net.)

Att ingen uppmärksammade att det var just den 24 april boken kom ut, var kanske ett tecken på hur fullständigt det armeniska folkets öde glömts bort.

Sven Lindqvist skrev den 4 april 2002 i DN om hur ättlingar till folk och grupper, som varit utsatta för grymheter i historien nu försöker få upprättelse och ersättning. I det sammanhanget kan man notera, att efter folkmordet på armenierna hölls inga rättegångar mot mördarna; ingen ersättning har erbjudits de efterlevande. Turkiet har i det längsta försökt förneka att folkmordet över huvud taget ägt rum.

Permalänk | Kommentarer (1)

Inspelningen av en amerikansk långfilmsversion av den brittiska teve–serien The singing detective är enligt IMDB planerad att starta imorgon.

Ger de sig aldrig? Originalversionen, med Michael Gambon, Joanne Whalley, Janet Suzman, Alison Steadman och Jim Carter är sannolikt den bästa teve–serien någonsin. Varför ens försöka?

Vad blir det kvar av av Dennis Potters briljanta manus om deckarförfattaren som i fantasi och feberyrsel återupplever en av sina romaner, när det ska kortas från nästan sju timmar till en och tre kvart?

Regissör för den planerade ameikanska versionen är (fortfarande enligt IMDB) en Keith Gordon, vars huvudsakliga meriter är några avsnitt av diverse amerikanska teve–skräckisar.

Och vad säger man om Robert Downey Jr. som Philip Marlow? Att han förhoppningsvis fortfarande är insydd för narkotikabrott och att det stjälper hela projektet.

Bedrövligt. Am I right or am I right?

Permalänk | Kommentarer (2)

Min mamma dog i höstas. En av alla de praktiska saker som måste klaras av var att avanmäla hennes innehav av tv–apparat.

På Radiotjänsts sajt (www.radiotjanst.se) finns formulär för att anmäla tv–innehav, för att ändra adress, för att anmäla intresse för att betala per autogiro och för att ändra betalningstillfällen. Men inget sätt att avanmäla tv–innehav.

Vad göra? Min syster skickade in en adressändring för min mammas tv–licens. Lena Söderström, ny adress: himlen. (Om detta verkar blasfemiskt kan jag tillägga att ingen av oss – syskon eller vår mor – är/var troende.)

Det fungerade. Efter några veckor kom en bekräftelse på att tv–innehavet avregistrerats.

Permalänk | Kommentarer (1)

Gustav Holmberg har en både läsvärd och välskriven webblogg: Det perfekta tomrummet. Namnet har han lånat från en gammal novellsamling av Stanislaw Lem – bara en sån sak.

Permalänk | Kommentarer (0)

Mobilteleoperatören Hi3G har anställt en chefredaktör, vilket skapat en del förvåning. Nyanställde Erik Hörnfeldt – veteran i internetbranschen – får frågan av Resume: Är din nya arbetsgivare ett mediaföretag eller en mobiloperatör?

– Jag tror inte att det går att dela in företag så grovt längre, svarar han.

Nå, konceptet har faktiskt nästan hundra år på nacken. Det ungerska telefonbolaget Telefon Hirmondó levererade dagliga nyheter till mer än sex tusen abonnenter under några år före första världskriget.

Hörnfeldt kvalar för övrigt nu gott och väl in för att kallas mummy. Välkommen i gänget!

Permalänk | Kommentarer (0)

I Kornet–artikeln "Webben kan bli en god dementimaskin" skrev jag om hur vi mejlade runt hela världen vid terrorattackerna den 11 september 2001.

James Moody, assistant professor i sociologi vid Ohio State University, driver nu "The Electronic Small World Project", för att undersöka om mejl vekligen gjort världen mindre.

Vilka band knyter mejl mellan människor? Kan de "ansiktlösa" kontakterna på nätet bryta ras– eller könsbarriärer? Kan man rita upp nätets sociala topografi?

– Vi vill undersöka hur information sprids med mejl, på vilket sätt olika människor har kontakt, och hur liten den sociala världen är, säger han i en intervju på universitets hemsida.

Moody har studerat hur sociala nätverk fungerar i den vanliga världen – till eempel mellan tonåringar och grannar. Nu vill han ta reda på om elektroniska relationer fungerar på samma sätt – eller annorlunda.

"Inventions like email have dramatically stretched the boundaries of potential communication, but communication is still fundamentally a social process.  While it is now possible for people in Sydney to communicate with people in Chicago, how often does this happen?  Does email tie us closer to family and friends or distance us from our communities?"
(Från projektets sajt)

Du kan bidra till studien, genom att svara på några enkla frågor om dina mejlkontaker; frågor som förmodligen får dig att själv reflektera över vem du mejlar med, och hur. Gå till The Electronic Small World Projects webbplats. Klicka på "Volunteer", så kommer du så småningom till frågeformuläret

Moody säger att han tänker följa upp enkäten efter ett år, för att se hur människors mejlkontakter har förändrats.

Permalänk | Kommentarer (0)

Blind Höna ömmar för sina levande släktingar. Man inser ju att burhöns har det för jävligt och vill gärna välja ett värdigare alternativ.

I KFs reklamfilm åker hönan motorcykel, mil efter mil, i ett öppet, storslaget kustlandskap. Men hur mycket får de röra sig i verkligheten?

• Villkoret för att höns ska få kallas frigående är att det finns max 9 hönor per kvadratmeter. Det motsvara en yta av ungefär 33 cm i fyrkant, eller bildytan på en 21–tums bildskärm. En frigående höna kan alltså nätt och jämnt vända sig om, utan att krocka med grannarna.


• Väljer du "Sprättägg" har hönan några centimeter till att röra sig på. Med 7 hönor per kvadratmeter har varje höna ungefär 30 x 40 cm att röra sig på.


• KRAV–märkta ekoägg – som filmen gör reklam för – läggs av hönor som kan ha det lika trångt. Där anges antalet hönor till 5–7 per kvadratmeter. I gynnsamma fall kan alltså den ha en yta av 50 x 40 cm att röra sig på.
  (Källa: Coop Konsum ekologi)

Det är klart att vi alla vet att höns inte kör mc. Men jag blir allt oftare bekymrad över att de bilder som reklamen suggererar har så lite med verkligheten att göra. Ett annat aktuellt exempel är Nokias reklamfilm med flickan på bussen som ser på skräckfilm i mobilen. Bara så ni vet, kommer det inte att gå att göra i det nya 3G–nätet heller.

Eller är jag bara onödigt petig?

Permalänk | Kommentarer (0)

Fick syn på en dödsruna i måndagens DN. Sigvard Forssell, 91 år gammal. Från 1941 var han ansvarig för Volvos utveckling av bussar, och en av dem som "lade grunden till världsföretaget Volvo". Känd, enligt eftermälet, som skaparen av Volvos första mittmotorbuss B655, och av efterföljarna B755 och B58. Han var också ansvarig för Europas första lastbil med fällbar hytt, Volvo L4571 Raske Tiptop.

Vad som fångade min uppmärksamhet var detta: "Som ung bussförare noterade han vad de erfarna bussförarna uppskattade och behövde. De kunskaperna skulle genom honom styra Volvos bussutveckling under 1940–, 50– och 60–talen."

Kommer man i en dödsruna om 50 år kunna skriva att "tack vare sina erfarenheter som lönekontorist lyckades X göra företaget världsledande inom affärssystem"?
Hur många utvecklare av kassaterminaler har suttit i kassan på ICA eller Konsum? Hur många utvecklare av ordersystem har startat på lagret?

Jag är i alla fall övertygad om att hängivenhet mot och genuin förståelse för användarna är den "lilla skillnad" som kan skapa världsföretag. I samband med det rekommenderar jag också en läsning av vad Wayne Greenwood på Cooper Interaction Design skriver om Fender Stratocaster.

Permalänk | Kommentarer (0)

Visste du att det är lag på att det ska vara lätt att hitta på webbplatser?

Sedan 1 juni 2000 gäller Distansavtalslagen för handel på internet. Lagen säger den som erbjuder en vara måste informera om bland annat varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, leveranskostnader, sättet för betalning och leverans, ångerrätt, och hur länge erbjudandet gäller. Men dessutom står det, att kunden har rätt att kräva att informationen ska vara lätt att hitta på en webbsida vid marknadsföring på Internet.

Det kanske borde gälla fler områden än ehandel. En plåga på många nya sajter är att de gömmer navigationen (hela eller delar) som mouse–over under bilder – t.ex. www.coop.se – gärna rörliga dessutom. Man måste alltså gissa och peka på bilderna för att få reda på om de leder nånstans.

Permalänk | Kommentarer (0)

Anders Lotsson på ComputerSweden skickade en kommentar till På Kornet–artikeln om Länkarnas grammatik:

"Det här med verb, substantiv och andra utformningar av länkar är nog inget som kan besvaras en gång för alla. Det har ju inte bara att göra med förståelsen, utan också med hur man vill tilltala besökaren och vilken sorts besökare man räknar med. Substantiviska länkar är opersonliga, medan verbbaserade formuleringar verkar vända sig till besökaren personligen. Det är förstås en retorisk illusion, men det fungerar. Samtidigt antyder de, mer eller mindre subtilt, att besökaren behöver hjälp och är villig att ta emot den. Men en van användare som använder webbsidan för rutinärenden vill ha korta meddelanden eller symboler. Det står ju inte "gaspedal" på gaspedalen i bilen, man förutsätts veta. (Jag skulle bli rätt stött om jag gick för att provköra en bil och säljaren talade om för mig vilken pedal som är gaspedalen.) Utelämnad eller kortfattad information antyder delad kompetens. Så det gäller att göra en avvägning: tillräckligt mycket information för noviserna, tillräckligt mycket personligt tilltal för att skapa en känsla av trygghet, men inte så mycket att man får leta sig fram till de viktiga länkarna."

Att en sajt (eller ett program) ska fungera både för nybörjaren och den vane användaren är ett väsentligt problem. Det går att göra med cookies eller efter inloggning: efter ett visst antal besök inom någon viss tid borde besökaren få chans att "uppdatera" gränssnittet och övergå till en mer kompakt eller avancerad design. Vill hon hålla kvar vid det ursprungliga får hon det. Men jag har aldrig lyckats övertyga någon kund att satsa på det. Tyvärr känner man nog i nästan alla organisationer att man har fullt upp med att sköta en sajt – att hålla reda på parallella gränssnitt känns då övermäktigt.
Permalänk | Kommentarer (0)

Lappen här intill är faktiskt ett mejl, skickat till mig från Rickard på Anoto. Anoto utvecklar kulspetspennan som kan lagra det skrivna digitalt, och bland annat skicka mejl.

Man kan rita på en vägbeskrivning på en lapp, och och mejla iväg dem. Pennan kan också synka det du skriver i en pappers–baserad filofax med din kalender på datorn.

Systemet är enkelt att använda, men för att det ska fungera krävs det att rätt många saker ska stämma. Man måste ha den speciella pennan, och man måste skriva på ett särskilt papper. Vidare måste man ha en mobiltelefon med Bluetooth, för pennan sänder det den lagrat först till mobilen (via Bluetooth), som skickar det vidare. Diverse servrar tar emot mobiltelefonsamtalet och omvandlar det till ett mejl.

Om det har framtiden för sig vet jag uppriktigt sagt inte. Men att det är kul att få ett mejl som det till höger, det kan jag inte neka till.

Permalänk | Kommentarer (0)