En svala gör ingen sommer, men visst är den vacker att se på....

Jag är också en stor älskare av tornseglarna, (fast jag fortsätter att säga tornsvalor av gammal vana). I vårt förra hus hade vi fyra par som häckade under pannorna, år efter år, och det var alltid en alldeles speciell dag när de anlände. De dök bara upp en dag och svischade fram över taket och skriade, som om de hälsade. De kom liksom alltid med högsommaren. Jag kunde sitta i timmar och titta på dem på kvällarna, när de flög ut och in ur boen, och i vårt sovrom kunde vi höra ungarna svara föräldrarna från boet när dessa flög över taket och skriade .

Så flyttade vi och det nya huset har för låga takpannor så här fanns inga tornsvalor, till min stora sorg. Men skam den som bara accepterar detta sorgliga faktum, så vi snickrade ett par speciella holkar och satte upp under överhänget. På sensommaren förra året övernattade ett par par i båda holkarna någon vecka innan de begav sig av. Vi funderade om det var unga fåglar som sonderade för nästa år eller om det var ett par par som ex. fått sina bon förstörda på grund av takomläggning eller liknande.

Och just ikväll är jag väldigt exalterad för det verkar som om några är på väg att flytta in i holkarna. De flög runt huset i flera timmar, och fram till holkarna, men verkade tveka länge. Till slut flög en in i det ena boet, men i den andra flög svalan, som undersökte det, inte in i kväll. Den verkade hålla på att försäkra sig om att boet var OK genom att flyga ända fram till öppningen gång på gång, för att sedan vända utåt igen, så en ny inflygning. Nu hoppas jag så innerligt att vi ska få två häckande par i sommar, mycket tyder på att så kan bli fallet och då blir jag väldigt glad. Man blir bara så lycklig av deras dykningar över hustaket under varma sommardagar och av att höra dem skria på sitt alldeles speciella sätt.