Jonas, skulle du vilja avslöja lite mer info om Pohl-skriften, t.ex. originaltitel?

Nu har jag uppdaterat med originaltitel till Pohl's novell. Förutom i antologin "Det hände i morgon" fanns den i något av de första numren av Jules-Verne-Magasinet i början av sjuttiotalet, när Sam J startade om tidningen.

Jag tog bort en uppgift om översättaren, för det kan ha varit fel; får gräva fram mina gamla tidningar och kolla det.

Den typ av övertalning som huvudpersonen utsätts för i Pohl's novell verkar kanske våldsammare än de "positiva" budskap som Independent-artikeln talar om. Men i Pohl's novell är människorna försökskaniner som varje dag utsätts för nya reklammetoder, ibland vänligare; men en poäng är att i novellen har reklammakarna på ett mycket påtagligt sätt tagit makten över försökspersonernas minnen.

Det här citatet har också en förbindelse med texten om parkeringshuset som dödsrike - se http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000591.html

Novellen kan nämligen mycket väl illustrera den nya typ av "luftkonditionerade helveten" som började dyka upp i mitten av 1900-talet: förvridna spegelbilder av den moderna byråkratin eller konsumtionssamhället, där förtappade själar terroriseras av antingen oändliga rader oåtkomliga tjänstemän i sterila moduler, eller ständig, skoningslös reklam och kommersiell exploatering - men allt i en oklanderligt ren och "modern" miljö.

Tack för de kompletterade uppgifterna om Pohls novell, och för inspirationen att läsa Pohl igen!

Det förvånade mig först att novellen var skriven så tidigt som 1955, men sedan kom jag att tänka på Vance Packard som 1957 skrev sin bestseller 'The Hidden Persuaders' vilken beskriver och kritiserar reklamens psykologiska knep. Det hände tydligen en del under det glada 50-talet.

Angående Independent-artikeln skrev jag lite om den i går: 'Memory Morphing (minnesförvrängning)',
http://www.hakank.org/webblogg/archives/000245.html
Dock utan litterär koppling. :)

P.S. Parkeringshus-länken ovan leder till kommentaren, inte huvudartikeln.

Hoppsan. Länken är nu rättad.

Jag måste ha blivit utsatt för Memory Morphing (eller något i den stilen).

Jag minns att jag tyckte att första filmdelen av Sagen om Ringen var ganska tråkig. Dom går, dom slåss, dom går, dom slåss igen, dom går, dom slåss osv osv. Och ändå gick jag på tvåan. Som visade sig handla om hur dom går, de slåss, de går ...

Och nu ser jag med stor förväntan fram mot nästa del.

Samma sak med Bond-filmer och nya filmatiseringen av Stjärnornas Krig.

Frederik Pohl.. den gamle räven, läste om den antologin nyligen och fick mersmak av Pohl som jag tidigare inte läst. Mycket duktig författare. Läste alla böcker jag fick tag på.

Men hursomhelst så tycker jag mig se en trend som pekar på en mer aggresiv reklam. Och i en framtida dystopi är väl tanken inte helt otänkbar.