Läser "Hej då, ha det så bra" (Kristina Lugn) samtidigt med "Det är fortfarande ingen ordning på mina papper" (Bodil Malmsten).

Slås av hur lika de skriver om döden:
"Jag vill inte lämna denna världen (...) Jag röstar för att de levande i denna världen ska vägra lämna mig ifrån sig." (Lugn.) "Jag vill inte dö, mycket bestämt vill jag avsäga mig den rättigheten." (Malmsten.)

Om ens många jag:
"Om inte jag, vem? Vem har skrivit den i mitt namn?" (Malmsten). "Om jag går vid min sida, vem går vid min sida" (Lugn).

Slås av likheterna i språket. Hur båda leker med nya kontexter för välkända ord. Hur båda arbetar med skenbara självmotsägelser och paradoxer.

Många av dikterna i "Hej då ha det så bra" har hamnat på skivan "Jag vill aldrig mer vara ful och ensam" där Kristina Lugn läser till e.s.t:s musik. Har ni chansen, hör dem lajv. Skivan är sådär - men konserten var otroligt häftig.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)