Tur i oturen. Och klokt det där med hjälm.

Min dotter brukar fråga varför jag inte har hjälm när hon har det. Jag brukar aldrig ha något bra svar ...

Skönt att höra att du klarade dig.

Gläder mig över att du fick behålla hjärnan innanför pannan, den behövs där, för både din egen skull och omvärldens!

Been there done that. I mitt fall var det full rulle nerför Skeppsbron, backen vid slussen. Tre fotgängare som stod still och tittade ut mot vattnet, jag trodde de väntade på Djurgårdsfärjan. Helt plötsligt vänder sig alla tre om åt andra hållet, utan att titta upp mot mig i backen och kliver rakt ut i cykelbanan och stannar där, 5 meter framför mig! Jag gjorde också en snygg båge i luften och landade på nacken. Hjälmen och viss fallteknik från min tidigare jujutsuträning gjorde att jag nu kan skriva detta inlägg. Man kunde ju tro att någon av fotgängarna skulle vara tacksam över att jag inte massakrerade dom, men icke.

Jag får också frågan av många vuxna om varför jag alltid har hjälm. Framförallt kvinnor säger ofta att de inte "kan ha hjälm för det förstör frisyren". Då brukar jag svara: "Men frisyren blir ännu mera förstörd om din hjärnsubstans hamnar i den!" Då brukar dom fundera lite...

Herregud!!! Vilken jäkla tur att du hade hjälm!!!

Jag har också hjälm och ibland blir faktikst frisyren bättre efter hjälmbärandet än innan. Kanske iofs säger mer om min fula utgångsfrisyr än hjälmens frisyrformande egenskaper... ;)

jag började med hjälm just för att slippa diskussioner med mina söner, knäppt egentligen eftersom jag borde varit tillräkligt vuxen att strunta i töntfaktorn för egen maskin.
Jag är glad för att du hade hjälm om inte annat för att jag tack vare din hjälm, slipper stå utan kursledare imorgon :-)

Låter riktigt otäckt. Tur att hjälmen tog den värsta smällen.

Hoppas du inte får några långvariga besvär, dina hjärnfunktioner verkar det inte vara något fel på i alla fall. Det kan ändå vara en god idé att besöka vc eller akuten, om du inte redan varit där. Även om du inte har så ont. Försäkringsbolagen har en tendens att krångla om man inte dokumenterar olyckan ordentligt.

Ajj det där kunde slutat riktigt illa. Jag är glad att det inte vart värre...

Shit, alltså. Det är inte utan att man blir lite skärrad.

Min bror landade på huvudet efter en cykelvurpa när han var liten. Frigolithjälmen gick i tre delar som hängde som avskräckande exempel i vår hall. Men brorsan klarade sig.

Det är som alltid en fråga om vad man helst vill skydda. Frisyren eller huvudet. Skillnaden är att medan man alltid förstör frisyren med hjälm är det svårt att göra något åt ett förstört huvud.

Skönt att du hade, och fortfarande har, huvudet med dig.

Läskigt! Och jag som också har en dålig bakbroms... Tack för påminnelsen och skönt att du klarade dig!

Jag började med hjälm ett par år efter att en god vän till mig på ett spektakulärt sätt demonstrerat hur illa det kan gå utan hjälm. En medcyklist råkade komma för nära honom och hakade fast i hans pakethållare i en nedförsbacke i hög fart. Han for rakt ut i terrängen.

De första dagarna på intensiven vågade de inte lova någonting. Efter en vecka stod det klart att han var utom livsfara, men de kunde inte lova att han skulle bli återställd igen.

Ett knappt år senare kunde han börja jobba heltid igen.

Usch. Jag använder heller aldrig hjälm. Men jag cyklar inte så snabbt, brukar jag säga. Tur att du inte tänker så.

Aj, aj, stackars dig. Och så tycker vuxna att det fortfarande ser töntigt ut med cykelhjälm. Ja, det tycker jag också, men vad fasiken...

Jag har sett de där ögonen förr. Jag skriver om det på http://www.mats-andersson.se/blogg/show.asp?svarsID=1204

Eftersom jag inte kan trackbacka med mitt publiceringsverktyg så blev det så här.

Hoppas skallen mår bättre.

Stackars dig! Glad att du klarade dig så pass hel(halv)skinnad!

Tack och lov att du klarade dig så pass bra. Utan hjälm vete sjutton hur det gått.

Olycksfallsfrekvensen hos oss bloggare verkar vara ganska stor just nu :).

Annica

Välkommen tillbaka.