Från Blind Hönas arkiv

Lyckliga dig! Ditt jävla kräk!

Ja, ska det heta "lyckliga dig" eller "lyckliga du"? (Med anledning av Johans kommentar om "Guldkompassen".)

Bruket verkar vara vacklande; en snabb googling visar att "lyckliga du" ger drygt 400 träffar, "lyckliga dig / dej" drygt 100. "Lyckliga ni/de" är också vanligare än "Lyckliga er/dem/dom/" (men antalet träffar är också mindre.)

Språknämnden har inget snabbt svar. Men eftersom båda uppenbarligen förekommer bör man kanske i sann deskriptiv anda hävda att båda är okej. Man skulle också kunna jämföra med uttryck som "större än jag/större än mig", där man numer accepterar den andra varianten (med objektsform) i allt högre grad.

Men man kan ju fundera på om det faktiska bruket sig skiljer mellan olika sammanhang - till exempel i enstaka utrop ("Lyckliga dig!") eller i längre satser ("Lyckliga du som fått biljetter till Eddie Izzard").

Jag tänker också på barnspråk- eller slangformen "lyllo dej". Där är google-förhållandet nämligen det omvända – 250 träffar för ”lyllo dig/dej” och bara 15 för ”lyllo du”.

När vi nu är inne på pronomenfrågor, kan jag ju lika gärna kasta ut en fråga till. Varför använder vi i svenska possesivt pronomen i uttryck som Ditt kräk! Din (satans) odåga! Ditt (förbannande) avskum! Engelska och andra språk jag behärskar har allagrundform: You (bloody) idiot! (inte Your idiot!).

Och har formen Du ditt (jävla) kräk! något med saken att göra? Det verkar ju vara en emfatisk förstärkning - men vilken är historien, orsaken eller logiken (om det finns någon)?

Uppdatering 18/3: rättade en omkastning av Google-resultaten för du/dig.


Permalänk | Andra som länkat hit (0)


  Avdelare mellan text och datering  
18 mar 2005

Kommentarer

Föreslår att du mailar in inlägget till

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programID=411

så kan jag lyssna på Lars-Gunnars förklaring när jag väntar på att dotterns gitarrlektion ska bli klar.

(Och förresten, jag har biljetter. Mitt jävla kräk!)

Från: Fredrik | Skickat vid: 11:32, 18 mars 2005

Om man däremot byter "lycklig" maot "stackars" är objektsformen otroligt mycket vanligare - 3790 googleträffar för stackars dig mot 143 för stckars du!

Stackars du:
http://www.google.se/search?as_q=&num=10&hl=sv&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&btnG=Google-s%C3%B6kning&as_epq=stackars+du&as_oq=&as_eq=&lr=&as_ft=i&as_filetype=&as_qdr=all&as_occt=any&as_dt=i&as_sitesearch=
Stackars dig:
http://www.google.se/search?as_q=&num=10&hl=sv&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&btnG=Google-s%C3%B6kning&as_epq=stackars+dig&as_oq=&as_eq=&lr=&as_ft=i&as_filetype=&as_qdr=all&as_occt=any&as_dt=i&as_sitesearch=

Från: jonas | Skickat vid: 12:41, 18 mars 2005

Gjorde en kort sökning på Google på "din stackare" och hittade följande förklaring (som jag inte vet hur mycket den förklarar...)

http://www.dsn.dk/nfs/2001-3.htm

I 1899 giver endnu en svensk sprogforsker, Eugène Schwartz, et nyt forklaringsforsøg, Om användningen af possessivt pronomen i din stackare och likartade uttryck (Arkiv för Nordisk Filologi, XV, s. 182 ff., Lund, 1899). Efter at have afvist sine forgængere med bl.a. en kritik af at de ikke undersøger hvilken betydning possessiven har i de pågældende udtryk, eller i det mindste hvilken funktion af genitiven som possessiven repræsenterer, noterer han at det ene ord, appellativet (navneordet), betegner den mere generelle bestemmelse, mens det andet, det possessive pronomen, betegner det mere specielle (her det pågældende individ). Possessivpronomenet har altså her en funktion som svarer til appositionsforholdet, en forklarende tilføjelse, og en lignende brug af genitiv finder Schwartz i latin og græsk, hvor den har betegnelserne "genitivus definitivus", "epexegeticus" og "appositiv genitiv".

Från: Jörel | Skickat vid: 13:31, 18 mars 2005

Är ni ute efter vad som är "rätt" och "fel"? Då kan ni hålla på länge. Mycket intressant tycker jag att det är att Jonas i sina svavelosande exempel använder inte mindre än tre religiösa ord. Jag har alltid undrat varför det är så i vårt sekulariserade land: i katolska länder är svordomar och förbannelser mycket roligare och handlar ofta om folks mamma eller syster eller så. Djävulen lyser oftast med sin frånvaro. Kanske tar man honom (?) på större allvar.

Från: Bengt O. | Skickat vid: 13:42, 18 mars 2005

Bengt: nej, Hönan är starkt deskriptivt lagd, och vill mest reda ut hur det är - och varför!

Det där med svordomarnas kulturbundenhet är rätt väl utforskat, även om jag inte hittar någon länk här just nu.

Återkommer kanske med ryska exempel ... min gamle rysklärare ( http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000892.html ) brukade hävda att vi svenskar var "för spinkiga i anden" för att använda ryska svordomar!

Från: Jonas | Skickat vid: 13:51, 18 mars 2005

Även jag är deskriptivist. Mycket intressant det här med lyckliga vs. lyllo. Jag säger klockrent såväl "stackars du" som "lyckliga du" utan att reflektera i förhand, men däremot, precis som din djupdykning i googlekorpusen ger vid handen, "lyllo dej". Enda anledningen till min anmärkning på "lyckliga er" var att det lät för jävligt i mina öron, det var inte något slags puristisk invändning.

Från: Johan Anglemark | Skickat vid: 14:05, 18 mars 2005

Den siggismen hade jag inte hört tidigare, förresten! Eller så hade jag glömt den.

Från: Johan Anglemark | Skickat vid: 14:06, 18 mars 2005

Mest för de närmast berörda, men eftersom det redan finns på nätet så ...

Documentum Sigeanum

http://www.nada.kth.se/%7Ejakobn/mt-arkiv/DocumentumSigeanum.pdf

(pdf-fil)

Från: Jonas | Skickat vid: 14:16, 18 mars 2005

"Lyckliga du" är mest logiskt: betrakta det som en elliptisk sats (="vad du är lycklig, som...") eller som ren vokativ (="Du lyckliga, som...")

Beträffande "Stackars dig" så torde objektsformen komma av likheten med "det är synd om dig", eller att "stackars" betyder ungefär "ömkansvärd" -- det finns alltså ett implicit subjekt som känner ömkan.

Detta mina snabbfabricerade teorier. Själv som alltid kluven mellan det deskriptiva och det preskriberade...

Från: Malte | Skickat vid: 14:28, 18 mars 2005

URL:en meddelad vår årskulls e-postlista. Tack!

Från: Johan Anglemark | Skickat vid: 15:48, 18 mars 2005

Det heter "Lyckliga du".
Mvh Alicio

Från: Alicio | Skickat vid: 16:04, 18 mars 2005

Det tillhör det radikala högerparadigmet att veta tvärsäkert.

Från: jonas | Skickat vid: 21:32, 18 mars 2005

Sent ska syndaren vakna, men här kommer iallafall några teorier flyende uppifrån Hägersten ner till Aspudden:

Stackare, det är synd om dig -> Stackars dig
Lyckost, det går bra för dig -> Lyckos (lyllo) dig
Lyckliga du som är så bra! -> Lyckliga du
("Dig är så bra" ligger inte helt rätt i munnen...)

Jag köpte Fredrik Lindströms bok "Jordens smartaste ord" på årets bokrea. Hans kapitel om varför våra svordomar är så menlösa var riktigt trevlig läsning. Visste du att -fock i ordet slöfocj har samma rot som engelskans fuck? Om du är så menlös som vi svenskar påstås vara i gemen så kanske det blir svårt att tillrättavisa latmaskar med detta ord framgent ;)

Inte för att jag tillhör något högerparadigm, men blev nyfiken på ordet "tvärsäkert". Vaddå tvär? Om man är mindre säker, är man lång då?

Från: Håkan (hakke) | Skickat vid: 14:14, 21 mars 2005

Jag skulle föreslå varken "lyckliga du" eller "lyckliga dig"...mitt förslag är: "Du lyckliga"!

Från: Mats Strömberg | Skickat vid: 15:34, 28 november 2007

Skriv din kommentar här:

Namn:


Mejl-adress:


URL:




Kommentarer:


Låt Blind Höna komma ihåg dina personuppgifter



  På kornet  |  Korn av sanning  |  Guldkorn  |  Blind höna  |  Skrot och korn  |  Väderkorn

 

 



Bloggtoppen.se