Man hamnar på någon sorts EU-musik-festival på Fasching och får först höra en polsk spelmanstrio kompas av ett polskt dub-reggae-ambient-band, som om Bob Marley egentligen hetat Boba Marlowski och kortat sitt namn när han emigrerade, och det låter lika vansinnigt som det verkar, inte njutbart men lite kul, särskilt när någon av fiolspelarna slår en liten stepp nedanför scenen och hela den exil-polska publiken brister ut i hängivet jubel utan att man riktigt förstår varför, och sen annonseras en tysk jazzgrupp, och lite ölpåverkad vädrar man då sina fåniga fördomar om notställ och fanjunkarsynkoper ...

... och så visar det sig att trombonisten Nils Wograms grupp Root 70 är så där fruktansvärt bra, musik som är lätt som viloandning och som överraskar mig genom att de sänker volymen varje gång jag tror att de ska öka den, så otroligt tajta, och en fantastisk basist i Matt Penman och med Hayden Chisholms smekande altsax och basklarinett...

Gå till www.nilswogram.com och provlyssna till exempel på utdraget ur "Introducing the ambassador". Wow. Inte visste jag att jag gillade tysk jazz. Det är underbart att få sina fördomar utdragna med rötterna.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)