Manligt, kvinnligt, Hamligt

Föreställningen "Hörs det hur jag låter - om manligt och kvinnligt språk" på Klara Soppteater visade sig för det första inte alls handla om språk.

Och för det andra var den riktig unket dålig - om manligt och kvinnligt, javisst, men så fylld av de allra dammigaste fördomarna om män att jag blev alldeles stum. Hur kul är det med:

"Om ni skulle få se en man dammsuga - ja, jag vet att det är sällsynt, men i alla fall ..."

"Och när jag kom hem hittade jag min man i köket! [förvånad min] - bara en sån sak! ..."

"En gång bestämde jag mig för att inte byta sängkläder i min mans säng. Som ett experiment. På kvällen kröp jag ner mellan nystrukna lakan. Men Rolle märkte ingenting alls utan la sig bara och somnade [snarkande ljud] ... Efter ett halvår tyckte jag synd om honom och bytte hans lakan i alla fall."

I jämförelse var faktiskt samma stadsteaters Hamlet - rätt svalt mottagen av kritiken (se t.ex. DN)- riktigt sevärd. Nog hade den brister; flera av rollfigurerna gormar sig igenom stora delar av pjäsen i samma flåsiga tonläge. Och pjäsen spretar rejält åt olika håll. Men scenografin är urläcker, och det är trots allt alltid intressant att höra nya tolkningar av Shakspeares text.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)

Jag kände likadant när jag var på "Manligt och Kvinnligt" i höstas. Det var något som inte riktigt stämde.
Men så kanske det känns när vi män blir skämtade om, och det sitter mestadels kvinnor i publiken som skrattar gott åt skämten. (Det kanske är så fast tvärtom för kvinnorna i andra situationer. Exempelvis runt fikabordet på vissa typer av arbetsplatser.)
Jag höll inte heller med om den tolkning som hon gjorde om uppkomsten av kvinnligt och manligt.

Från: Dag | Skickat vid: 6:23, 27 mars 2004

Jo - jag brukar också tänka att den som är i överläge får finna sig i att bli häcklad. Och vi män sitter ju på den ekonomiska och sociala makten (högre lön för samma arbete, fler chefsjobb och så vidare). Men även häckling borde göras med intelligens. Att inte bara rapa upp gamla klyschor.

Men resten av publiken skrattade mycket riktigt gott. Jag är inte överdrivet lång, men på väg in till föreställningen upptäckte jag att jag bokstavligen var huvudet högre än hela kön. Den bestod till 80 procent av kvinnor i pernsionsåldern.

Skämten kanske stämde bättre med deras erfarenheter av en tidigare generation män.

Från: Jonas | Skickat vid: 8:55, 27 mars 2004

Från Blind Hönas arkiv

Kommentarer

Skriv din kommentar här: