Billmon noterar i förbigående, att Khadaffi plötsligt har blivit överste Khadaffi i Vita husets pressmeddelande. Att använda någons titel är ett tecken på vår uppskattning. The bad guys kallar vi däremot regelmässigt bara med namnet - gärna reducerat till bara antingen för- eller efternam: Saddam, Stalin, Hitler. Maoisterna sade "Ordförande Mao" eller Mao Zedong - motståndarna gärna bara Mao.

I "Coddling Dictators" brännmärker Billmon vad han uppfattar som hyckleriet med diktatorer som plötsligt blir nyttiga:

"OK everybody, repeat after me:
Saddam baaaad. Ghadafi goooood.

And the one-party police state? The cult of personality? The torture chambers? The aggression against neighboring countries? Old news. It's time to 'move on'."

Billmon dekonstruerar också dubbelmoralen i Vita Husets uttalande om varför Libyen slagit in på den rätta vägen: hur man i detta fall framhåller på de sanktioner som Libyen varit utsatt för i två decennier:

"Thus demonstrating that with patience, persistence and the cooperation, America and its allies can manage the threat of weapons of mass destruction - unless, of course, the country in question is Iraq, in which case sanctions are useless and war unavoidable.

And how can the administration be sure the "wise and responsible" Colonel Ghadafi has revealed all? Because we sent in the weapons inspectors, of course. (...)

Thus proving that inspections can locate weapons facilities, verify compliance and detect violations - unless, that is, the country being inspected is Iraq, in which case inspections are completely useless and war unavoidable."

Läsvärt som vanligt (även om Billmons essäer börjar få en mer slugger-artad och våldsammare stil).

Permalänk | Andra som länkat hit (0)