Så VY 45 Drott av Klintehamn ligger på havets botten. Hur många gånger har jag hoppat över den relingen? Tjogtals, hundratals - i en annan tid, för länge sen.

Blundar jag kan jag fortfarande framkalla dunket från den gamla tändkulemotorn, väsandet av blåslampan när den skulle värmas upp, det fräsande skummet runt stäven och lukten av färg och tjära i lastutrymmet. Belles basker och Tottes uppknäppta skjorta.

Vila i frid, Drott. Och Svens sork som följde med ner.