"Men så hörde jag något. Ja, det gjorde jag. Jag hörde att det började viska nere i brunnen. Djupt, djupt där nere började det viska och mumla. Det var en så underlig röst, som inte liknande någon annan röst. Och den viskade sagor. Sagor som inte liknade några andra sagor och som var vackrare än alla sagor i världen. Det finns nästan ingenting, som jag tycker så mycket om som just sagor, och jag la mig platt på magen över brunnskanten för att få höra mer och mer av det som rösten viskade."

(Mio, min Mio)

Astrid Lindgren 1907 - 2002