Rätta misstagen på din sajt
- men gör det rätt

Det är inte heller första gången MSNBC har pekats ut. Paul Krugman skrev i New York Times 29/4 2003 ("Matter of emphasis") om hur George Bush i september 2002 påstod att en rapport från IAEA visade att Saddam Hussein var månader ifrån att ha kärnvapen. "I don't know what more evidence we need," sa Bush.

Men det fanns inget stöd för detta i rapporten. Under några timmar hade huvudartikeln på MSNBC:s nyhets-sajt rubriken 'White House: Bush Misstated Report on Iraq.' Därefter försvann hela historien – inte bara från förstasidan, utan helt och hållet från sajten. (Krugmans artikel är tillgänglig från New York Times arkiv men kostar då några dollar. Den finns dock också fritt tillgänglig på The unofficial Paul Krugman web page: gå direkt till "Matters of emphasis")

Även New York Times, där Krugman publicerar sig, har misstänkts. Den 12 juni 2003 publicerades artikeln "Goal is to lay cornerstone at Ground Zero during GOP Convention" i papperstidningen. (GOP är det republikanska partiet). Men på webben ändrades artikelns rubrik till "Officials plan speedy Ground Zero environmental review". Sista raden i artikeln ändrades från "This would allow them to lay the cornerstone of a 1.776-foot-tower in August, 2004, during the Republican Convention" till "This would allow them to start construction by the summer of 2004".

Senare under hösten 2003 framkom även att den amerikanska regeringen reviderat sina webbplatser. Referatet från ett tv-program, där en chef för den amerikanska motsvarigheten till Sida sa att återuppbyggnaden inte skulle kosta skattebetalarna mer än 1,7 miljarder dollar, försvann från myndighetens sajt när det stod klart att kostnaderna skulle bli mångdubbelt högre. (Washington Post: White House Web Scrubbing, 18 dec; Dan Gillmor: Deep-Sixing History, 4 nov.)

Hur var det nu George Orwell skrev i "1984"?

"Så snart alla de korrigeringar som befunnits nödvändiga för ett visst nummer av Times hade samlats och kollationerats, skulle numret tryckas om, det ursprungliga numret förstöras och det korrigerade insättas i läggen i dess ställe. (---)

Dag för dag, ja, nästan minut för minut, fördes det förflutna up to date. på På detta sätt kunde man dokumentariskt bevisa riktigheten av varje prognos som partiet hade gjort, och ingen nyhet, inget uttryck för någon åsikt som stred mot ögonblickets behov tilläts kvarstå."

I "1984" slängs "felaktiga" artiklar i det så kallade minneshålet, "the memory hole" - som på Orwells ironiska nyspråk förstås inte är ett ställe för saker som ska bevaras, utan en förbränningsugn.

"The memory hole" är numera också namnet på en webbplats (www.thememoryhole.org ) som tagit som sin uppgift att dokumentera och bevara sådant som rensas bort från myndigheters och andras webbplatser.

Till exempel har de dokumenterat såväl MSNBC:s text om IAEA-rapporten och NY Times-artikeln jag nämnde ovan.

Men man behöver inte förutsätta en stor konspiration bakom alla ändringar. I många (men inte alla) fall handlar det, tror jag, om obetänksamhet. Det är nog också en slump att alla dessa exempel handlar om Bush-regeringens krig mot Irak och terrorismen: det beror snarast på att så många fingranskar just det ämnet. Vilka ändringar görs just nu i andra artiklar? Det vet vi inte.

Det kan förstås finnas många legitima skäl att ändra en text på nätet. Triviala felskrivningar, faktafel, missuppfattningar - det är väl bra att de kan rättas? Felaktiga utpekanden av oskyldiga; kränkande personliga uppgifter som en chefredaktör sedan får medge aldrig borde publicerats?

Absolut. De flesta journalister ser det som en stor fördel att man i en nätupplaga (till skillnad från i pappersupplagan) kan rätta felaktigheter (till skillnad från i pappersupplagan).

Men det finns flera problem.

Ett är att de flesta människor är måttligt förtjusta i att medge att de haft fel (vilket är mänskligt). Därför rättar journalister och skribenter på nätet gärna utan att det märks.

"Fem flygplan kapade", skriver webbplatsen. Så småningom visar det sig vara fyra. Då är det lätt att bara byta ut siffran. Man rättar snabbt och har ryggen fri.

Men hur många hade läst den felaktiga uppgiften innan den ändrades? Utan uttryckliga rättelser betyder metoden att rykten och desinformation kan fortsätta att spridas. (Att man inte hittar tillbaka till en artikel man läst på en sajt är ju snarast normalt; knappast något som får en att fundera över om texten kanske plockats bort för att den var felaktig.)

En annan metod, som används när någon artikel är rejält fel, är att tidningen bara tar bort länken till den aktuella sidan från sin löpsedel eller förstasida. Men det är en vansklig metod. Någon utanför tidningen mycket väl ha hunnit länka till den, eller skickat länken vidare till andra.

Ett grundligare (och vanligare) sätt är att helt sonika radera hela den aktuella sidan eller posten i databasen. Den som försöker följa en länk dit, från t ex ett mejl, möts av någon blank sida eller ett "file not found"-meddelande. Men att en text bara försvinner är dels en bra grogrund för konspirationsteorier och spekulationer. (Jag tog upp flera sådan fall i en artikel redan för två år sedan: se "Webben kan bli en god dementimaskin", okt 2001)

Det finns också flera andra goda skäl till varför man bör kunna spåra hur uppgifter ändras.

Till exempel när en 35-åring felaktigt misstänkts vara utrikesministermördare? Hur ska 35-åringen och hans advokat i efterhand vara säkra på vad kvällstidningarna X och Y verkligen skrev på sina sajter, under de där hektiska dagarna vid gripandet? Pekades han kanske ut som "mördaren" på webbplatsen under några timmar - innan någon ansvarig kom på att ändra till "den misstänkte mördaren"? I så fall, hur länge? Hur många kan ha läst det under den tiden? Hur ska man bedöma vilken skada det har tillfogat honom?

Det är uppenbart att webbsajter behöver en policy för hur man ska hantera ändringar. Det gäller både myndigheter, som har ett särskilt ansvar för att vad de skriver ska vara korrekt, och tidningar, som har ett särskilt intresse av att deras trovärdighet inte undermineras.

Ytterligare ett viktigt skäl för tidningar att vara extra samvetsgranna är att nätet i så hög grad används för research om det man söker. Man rotar inte längre i dammiga lägg utan kan sitta på redaktionen och kontrollera även fjärran nyhetskällor.

Inte minst bloggaren Billmon har till exempel via Google enkelt lyckats samla den amerikanska regeringens motstridiga uttalanden om Irak i olika media (Se "What a Tangled Web We Weave ... , maj 2003). Men en förutsättning för det är förstås att vi kan lita på att publicerat material inte ändrats utan att det syns.

Här finns ett sorts ömsesidighets-argument. Media kan rätteligen kräva, att myndigheter inte ska städa bort material i hemlighet. Då är det rimligt att man själv uppfyller samma krav.

Men hur hanterar man då i praktiken ändringar och rättelser?

En rundringning till några stora svenska tidningar, som jag gjorde i höstas, visade att det knappast fanns någon särskild och tydlig policy i dessa frågor. En och annan chef hävdade kanske att så var fallet, men bland medarbetare på webbredaktionerna var den vanliga reaktionen en viss förvåning och i vissa fall förvirring.

På svd.se svarar Marianne Nilsson att webben har samma krav på att presentera materalet korrekt och ändra felaktigheter som papperstidningen har. Men alltså ingen speciell policy vad gäller webben.

- Vi försöker ju rätta, men vi kan inte gå in och ändra till "som vi tidigare skrev" eller så. Många nyheter byts bara ut till nya versioner.

Det gäller framför allt texter som levereras till SvD från TT.

- Material från TT kan komma i 20 versioner, med ändringar som bara skrivs över. Jag uppfattar inte att vi har förmåga att hantera det.

- Men det är ju mycket intressant om man ser det historiskt. Man riskerar att förlora det historiska sammanhanget.

- Å andra sidan ska man ju kunna hitta "det senast kända" på webben. I det avseendet fungerar vi som etermedia. TV och Radio gör ju också nedslag på detta sätt: de kan ju ändra sina uppgifter mellan sändningarna. Men det kan bli många oklarheter.

I det tidigare redaktionella arkivet, berättar Marianne, skrev man in överst att en artikel hade korrigerats. Men i SvD-webbens sökbara arkiv görs inte detta.

- Men vi har alltså ingen direkt policy utöver de allmänna kraven.

På Expressen förstod den svarande webbredaktören inte frågan. Han lämnade över till tjänstgörande nyhetsredaktören Gunnar R Johansson, som på frågan "Har ni någon policy för hur ändringar ska göras?" svarade:
- Vi lämnar inte ut interna dokument.
Jag frågade: Jag behöver inte se den, men finns det en skriven policy?
- Det är en fråga för ansvarig utgivare.

Gunnar R Johansson framhöll att tidningen självklart rättar felaktigheter, även på webben. Han tog som exempel en genomgång av prickade läkare, och framför allt artiklarna om Marie Fredrikssons påstådda återfall i sin svåra sjukdom, där Expressen bad om ursäkt även på nätet för publiceringen. (Jag återkommer till de artiklarna lite senare.)

Gunnar R Johansson säger också att läsarna ska kunna se när rättelser gjorts i texter som publicerats på sajten.
- Vi skriver "tidigare sades att...". Gör vi inte det är det ett misstag snarare än en regel.

I samband med att jag skulle lägga ut denna artikel hänvisade Gunnar R Johansson till ett aktuellt exempel: vid ett skottdrama i Helsingborg på morgonen den 11 januari 2004 sköts en vakt och två gäster utanför en nattklubb i Helsingborg. Efter de första, tidiga rapporterna gjorde Expressen följande tillägg till en senare version av sin text:

"Tidigare på morgonen rapporterade nyhetsbyrån Tidningarnas Telegrambyrå, TT, felaktigt att det var tre stycken ordningsvakter som var skjutna. Expressen.se beklagar de felaktiga uppgifterna."

- alltså precis som Gunnar R Johansson förklarat. Men ironiskt nog går rättelsen inte längre att se, eftersom den plockades bort vid en följande uppdatering av artikeln, gjord efter att Johansson gått av sitt pass som redaktör. ("Vakt och två gäster sköts utanför nattklubb i morse", 11 jan).

Och tittar man på i stort sett vilken artikel som helst i Expressen, kan man se att de har ett publiceringsdatum och ett uppdateringsdatum - utan något besked om vad som ändrats, (vilket i och för sig kan vara något trivialt, men det vet vi ju inte). Expressen skiljer sig dock därvidlag inte från de allra flesta tidningar.

Tjänstgörande webbredaktör på dn.se hade inget besked, när jag i höstas frågade om de hade någon policy för ändringar i artiklar på webbsajten.
- Inte direkt, det beror nog på, blev svaret.
- Om man kommer på något snabbt kanske man bara uppdaterar. Om det kommer långt i efterhand, bör man nog lägga in en rad om "att vi tidigare rapporterat" eller liknande.

Någon skriven policy fanns i alla fall inte, och redaktören hänvisade till Nils Öhman, då chef för dn.se.

Jag måste nu förklara att Nils Öhman är min personlige vän sedan mer än tjugo år (vilket redaktören förstås inte hade en aning om).

Nils Öhman menade då att det fanns en policy - men inte nedskriven. (Och mitt samtal med redaktören visade nog också att åtminstone några i redaktionen inte heller var medvetna om den.)

Men delvis som ett resultat av mina diskussioner med Nils har DN sedan i november verkligen en skriven policy, som sägs ha skickats ut till alla medarbetare. Den ser ut så här:

"Triviala fel korrigeras så fort som möjligt utan vidare kommentar, på samma sätt som en artikel uppdateras med nya uppgifter. Allvarligare fel rättas på samma sätt, men dessutom tillfogas en kommentar om vad som rättats och i tillbörliga fall även en ursäkt, i fotnoten under brödtexten. Vid osäkra fall, kolla med avdelningschef eller tjänstgörande nyhetschef."

Det är ingen dålig början - men den är inte så uttömmande som den borde vara. Det har framför allt att göra med att till exempel teknik och sökning är så viktiga för att slutresultatet verkligen blir bra. Likhetstecknet mellan uppdatering och korrigering är inte så självklart som det verkar. Den säger inte heller så mycket om hur ändringarna konkret ska utföras - borttagning, överstrykning, ersättning, etc.

För att ta ett exempel: I februari 2003 publicerade DN en essä om språkforskaren, som dechiffrerade den 3000 år gamla Linear B-skriften från Kreta (Ge mig ett problem, eller jag går under, 14 feb 2003). Konsekvent kallas han i artikeln Richard Ventris. Problemet är förstås att han faktiskt hette Michael Ventris. Sålunda kommer den som söker på Michael Ventris aldrig att hitta någon artikel i DN.

Å andra sidan, om man bara ändrar i artikeln, kommer den som läste originalartikeln och i tryck och sedan söker den på "Richard Ventris" inte heller att hitta något.

Man kan notera att de tre uppringda tidningarna spontant reagerade på var sitt sätt när de fick frågan om ändringar och rättelser.

På DN tänkte man i första hand på enstaka faktafel i artiklar. Hos SvD gick tanken spontant till flödet av uppdateringar när de rapporterar från av en pågående händelse. Expressen tänkte mest på rättelser av felaktiga, kränkande personuppgifter.

Jag drar inga slutsatser om de olika tidningarna utifrån detta. Men det visar hur komplexa frågan är. I själva verket är detta just tre skilda typfall, som är så olika att det är rimligt att i en policy formulera hur man gör just i varje sådant fall.

Man kan också notera, att det som en tidning tyckte var nästan omöjligt - att rätta löpande historier - var självklart (åtminstone som man hävdade) för en annan.

Det är naturligtvis bra att ha som ledstjärna att det som står på webben ska vara korrekt, precis som i papperstidningen. Men det räcker knappast - just eftersom frågorna är så komplexa.

Dessutom ingår det - oavsett om man är en tidning, en myndighet eller något annat - en rejäl dos teknik i problemet: vad har det publiceringsverktyg man använder för möjligheter och begränsningar? Hur levereras texterna - och arkiveras de också på något annat ställe?

Även arbetsprocessen är viktig här, eftersom den är så pass annorlunda från traditionell publicering. Vem gör vad, vem skriver, vem kontrollerar?

Allt kan sammanfattas i att webben är ett nytt medium som kräver en egen, genomtänkt policy.

Låt mig bara ta ett exempel på hur rättelser kan göras bra. En god variant praktiseras av tidskriften The New Republic. Går man till en av deras artiklar om Irakkriget - "The first casualty" - finns följande text, omöjlig att missa mellan rubriken och början av artikeln:

[Editor's Note: This article has been corrected online.]

I slutet av artikeln finns följande uttryckliga förklaring:

Correction: This article originally reffered to Trent Lott as Senate majority leader in August of 2002. At that time he was Senate minority leader. The article has been corrected to reflect that change. We regret the error.

Ett förhållandevis litet misstag, alltså - men ett bra exempel på hur man hanterar ändringar och rättelser på webben på ett tydligt och ansvarsfullt sätt.

I andra fall kan det vara bättre att korrigera genom att genomstryka: "... kostade 2 miljoner miljarder kronor".

I fallet med stories som uppdateras stadigt, inser jag att det kan vara svårt att löpande rätta och ändra. Det ärligaste vore då, att om sådana artiklar skrivs över med samma wbbadress ha en markering av typen "Denna artikel uppdateras löpande".

Expressen.se:s redaktör tog tidningens felaktiga artikel om Marie Fredrikssons sjukdom som exempel på att tidningenen självklart rättade felaktigheter på webben. Så jag tog en titt på de artiklarna.

Det var sant - men bara på sätt och vis. På Expressen webb finns mycket riktigt en artikel där ansvarige utgivare Otto Sjöberg medger att uppgifterna "precis som Marie Fredriksson påpekat [var] spekulationer och det var fel att publicera dessa" (Expressen ber Marie Fredriksson om ursäkt, 24 feb).

Men på sajten finns också originalartikeln från den 31 januari, med detaljerade (men felaktiga) uppgifter om hennes sjukdom kvar. I den berättas hur Marie Fredriksson tagit emot en medalj av kungen under en cermoni i pelarsalen på Slottet. Men dessutom ger Expressen flera detaljer om hennes sjukdom:

"Läkarna befarar att hon drabbats av ännu en tumör. (...) I början av veckan upptäcktes en knöl på sidan av Marie Fredrikssons vänstra bröst, enligt uppgift till Expressen.
På torsdag i nästa vecka ska knölen som befaras vara en ny tumör undersökas. Med en nål ska läkarna ta cellprover, en så kallad biopsi. Redan samma dag kan Marie Fredriksson få provsvaren.

Tung behandling
Sångerskans tillstånd är redan mycket dåligt."
(Marie Fredriksson fick kungens medalj, 31 jan)

Men i originalartikeln på nätet fanns efter ett knappt år (14 januari 2004) fortfarande ingen rättelse, ursäkt eller notering om att Expressens uppgifter varit felaktiga. Inte heller någon länk till ursäkten. Artikeln är fritt tillgänglig för alla via sökmotorer som Google. Söker man på t.ex. "marie fredriksson tumör" kommer originalartikeln högst upp bland Expressen träffar. Men artikeln med chefredaktörens ursäkt kommer inte upp alls.

En ändring har dock gjorts i originalartikeln. Inte i innehållet. Men ursprungligen hette artikeln "Ny chock för Marie". Det kan man se i träfflistan för expressen.se:s egen sökmotor. Artikeln har vid ett senare tillfälle döpts om till "Marie Fredriksson fick kungens medalj".



Det är nästan exakt samma rubrik som artikeln som publicerades på expressen.se den 1 februari, dagen efter ursprungsartikeln: nämligen "Marie fick sin medalj av kungen".

Den artikeln har också samma bilder som ursprungsartikeln. Men sjukdomsuppgifterna har försvunnit. Istället skriver man om fansens stöd för Maries sjukdom (som ju var allmänt känd). Man citerar också hennes managers dementi - utan att nämna detaljer eller att den gällde Expressens egna uppgifter:

"De senaste uppgifterna, om ett eventuellt bakslag i kampen mot cancern, tillbakavisar managern Marie Dimberg i ett pressmeddelande med att Marie Fredriksson mår efter omständigheterna mycket väl..."

Det föder åtminstone en liten misstanke om att Expressen i något skede velat sopa igen spåren efter den olyckliga första artikeln.

Att originalartikeln inte innehållit någon korrigering är däremot naturligvis inget medvetet, bara obetänksamhet - och ett litet tecken på att man inte tänkt igenom hur webben fungerar.

Samma fenomen hittar man också i tidningens artiklar om den s.k. 35-åringen. Artikeln "Han är bekant med kungabarnen" (17/9) har ingen hänvisnng till den dementi som tidningen publicerade några dagar senare: ("Victoria dementerade att kungabarnen någonsin träffat mannen", 19/9). (I det fallet var det i och för sig inte Expressen som stod för dementin.)

Hur borde man gjort i fallet Marie Fredriksson? I och med att chefredaktören medgett att uppgifterna var felaktiga borde man förstås infogat en rättelse i originalartikeln och förklarat att "denna artikels uppgifter om Marie Fredrikssons sjukdom var felaktiga. Expressen har bett om ursäkt ..."

Här kommer nätet till sin rätt. I pappersvärlden kan ju en rättelse mycket sällan klistras in en redan tryckt upplaga. På nätet går det.

Men att originalartikeln ligger kvar på nätet är i och för sig korrekt - dels av källhistoriska skäl.

Ytterligare ett argument för att införa rättelser, istället för att ta bort texter från nätet, är att om artikeln finns kvar hos dig, går folk till den när de hittar den via Google. Om den saknas kan folk inte sällan läsa en fortfarande felaktig kopia av artikeln i Googles cahceminne - eller så kan den vara sparad någon annanstans. Att rätta (i stället för att ta bort) ger dig alltså kontroll över materialet.

Det här är några aspekter av vikten av att hantera ändringar och rättelser på webben på ett vettigt sätt. Jag vågar påstå att svenska publicister ännu inte funderat tillräckligt på hur det ska göras. Och det gäller inte alls bara tidningar, utan även i hög grad myndigheter och organisationer.

Vill du ha hjälp med att formulera en policy för din organisation är du därför välkommen att kontakta mig.

Vill du diskutera den här artikeln, finns en öppen tråd på webbloggen Blind Höna.

Uppdatering (22/1 2004): Expressen fortsätter att sudda i sina artiklar, vilket uppmärksammats också på sajten mediekritik.nu. Se Blind Höna-notisen Expressen nattsuddar för referat och länkar. Jag har där också lagt ut ytterligare ett exempel på en ansvarsfull markering av att material ändrats.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<