"Skriva för webb" - mest humbug

Skulle du läsa boken "Att skriva på papper"? Eller gå kursen? Säkert inte. De flesta inser att det inte är papperet i sig som är det viktiga, utan vad man vill fylla det med;

• Dels för vem man skriver. Vilken är målgruppen?
• Dels vilken sorts text man skriver. En nyhetsartikel, en teknisk manual, en skräcknovell eller en riksdagsmotion?

Därför finns det snarare t.ex. böcker om hur man skriver resereportage eller deckare, och kurser i att skriva kåserier eller pressmeddelanden, än i att skriva "på papper". Varför skulle det då behövas kurser eller instruktionsböcker i att skriva för webb?

Det vanliga svaret från dem som erbjuder sådana kurser eller böcker är att det finns ett särskilt sätt att läsa texter från en bildskärm, som skiljer sig från hur man läser från papper.

• Men om det finns några stora sådana skillnader är mycket tveksamt.

Några hänvisar till en undersökning som konstaterat att människor skummar igenom webbsidor, snarare än läser varje ord från början till slut.

• Men exakt detsamma gäller tidningsartiklar och andra texter på papper.

Några pekar på en undersökning som visar att om en webb använder ett enklare, mindre tillkrånglat språk, förstår och minns människor bättre vad de läst.

• Återigen, precis samma sak gäller för texter på papper.

En del hävdar slutligen att det är rent fysiskt svårare att läsa på skärm, och att man därför bör skriva på ett särskilt vis.

Det finns några undersökningar som verkar visa att man läser lite långsammare från en skärm. Men flera av dem är ganska gamla, och undersökte gårdagens enkla textterminaler snarare än dagens avancerade skärmar med många gånger högre upplösning. Det finns också nyare undersökningar, där man inte kunnat hitta någon skillnad. I alla händelser är det svårt att dra några entydiga slutsatser från dem.

Och de rekommendationer som ges i handböckerna eller kompendierna om att skriva på webb, är till allra största delen de gamla, traditionella råden, som man sedan länge givit dem som ska skriva på papper. Men de förpackas som om de vore något radikalt nytt, och mycket märkvärdigare än de är.

Det finns förvisso en del särskilda egenskaper hos webbmediet. Men de betyder inte att man behöver skriva på ett nytt eller annorlunda sätt. Snarare att man ska tillämpa gamla beprövade råd och riktlinjer lite striktare.

Det viktiga som hänt i och med webben är istället att många nya skribenter tvingas möta en publik.

En webbplats för en organisation, en myndighet eller ett företag är vanligen utformad så, att besökaren (det vill säga läsaren) först möter sidor som görs av en särskild redaktion, av informationsavdelningen eller till och med av reklambyrån. Där finns texter från professionella skribenter, som presenterar verksamheten i stort.

Men bakom dessa finns ofta en mycket större mängd sidor med mer detaljerad information. Webben erbjuder ju löftet om den oändliga kunskapen. Från varje enkel liten text ska man kunna klicka sig fram till allt djupare och utförligare information.

Webbredaktionen eller informationsavdelningen har sällan möjlighet att själv fylla alla dessa sidor, eller granska och redigera texterna. I stället blir det handläggare och ombudsmän, tjänstemän och sekreterare, som får sina texter om verksamhetens alla detaljer publicerade: avtal, beskrivningar, promemorior, förslag, regler och bestämmelser och så vidare.

När man gör texter tillgängliga, tar man också ett ansvar för att de ska vara läsbara och begripliga. Många medarbetare får plötsligt en ny roll: de är publicister, skribenter, copywriters, journalister.

Det är begripligt att många av dem blir osäkra. Hur bör man skriva för webb egentligen? Mitt svar är: till största delen på samma sätt som man bör skriva för publik i allmänhet, och som författare och journalister har tillämpat i många år.

De råden kan du ta del av i handboken "Att skriva för webb är att skriva för publik", som du kan beställa direkt från På kornet. Denna artikel är ett något bearbetat avsnitt ur boken. Skicka mig ett mejl med länken nedan, eller gå till handbokens egen sida. Där kan du läsa mer, och även ladda ner ett utdrag.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<