- Ingen ifrågasätter kvaliten på era bilar. Men ni säljer inte tillräckligt många bilar. (...)
- Det är åratal av mis-management som är problemet. (...)
- Nej, det blir inga fler lån.

Det är repliker som vi alla hört i det som allt fler nu öppet kallar "såpan om SAAB". Där finns också sista-minuten-räddningar, det är skumma bud från tvivelaktiga finansiärer, glada spekulanter ...

Men allt detta är faktiskt direkt hämtat ur en lite orättvist bortglömd tv-serie från början av 90-talet:

I BBC-serien Chancer kämpade bilföretaget Douglas Motors redan från första avsnittet mot nedläggning - trots stolta traditioner och teknisk kompromisslöshet.

Men så dyker en lycksökare och finansvalp - spelad av Clive Owen - från Londons finanskvarter upp. Genom insideraffärer och rena bluffar skakar han fram pengar ... men ska det hålla?

Chancer var en såpa, men ovanligt intelligent och välspelad såpa. Den var också startpunkten för Clive Owens karriär (Gosford Park, Derailed, King Arthur, Sin City, Elizabeth, med flera).

Serien sändes alltså i början av 90-talet. Där finns ytterligare ett skäl till att den känns obehagligt välbekant idag. I början av 90-talet kom den första spekulations- och finansbubblan, triggad av övervärdering av fastigheter. Den resulterade i den djupa svenska ekonomiska krisen 90-94.

Chancer gick i svensk tv (under en titel jag glömt bort); men finns numer på DVD. Den är av fina skådespelarinsatser, av Peter Vaughan, Lynsey Baxter och Caroline Langrishe. Leslie Phillips är fullständigt fantastisk i rollen som bankdirektören och finanshajen Jimmy Blake.

Permalänk | Kommentarer (1)

Grattis Elvis, som skulle blivit 75 år idag.

Den mest aktuella Elvisfilmen idag är förstås Bubba Ho-tep, om hur en gammal Elvis på ett ålderdomshem i Texas tvingas bekämpa en egyptisk gengångar-mumie i cowboymundering ... tillsammans med John F Kennedy. En kultrulle!

Skylten finns förresten på Kutens bensin på Fårö.

Permalänk | Kommentarer (0)

- Stadsteaterns biljettkassa, välkommen.
- Hej, spelar ni "I väntan på Godot" ikväll?
- Nej. Men i morgon spelas den säkert.

Permalänk | Kommentarer (2)

Fy tusan ..! Jag letade efter något på Flickr och snubblade plötsligt över en hel rad bilder som den här ovan. Varför i hela friden lägger folk upp bilder på sina kattlådor - komplett med lämningarna efter uppenbarligen synnerligen magsjuka katter?

Men det visade sig vara något annat: dokumentation av synnerligen lyckade varianter på "kitty litter cake" - en riktig höjdpunkt bland annan (låtsas-)äckel-mat på Halloweenfesten. Huvudingredienserna halvsmälta chokladrullar på en bädd av krossade småkakor ... i en ny, oanvänd plastbalja.

Här nedan finns till och med en YouTube film som visar hur man gör:

Glad Halloween!

Bilden överst av AlisonD1975.

Permalänk | Kommentarer (0)

När jag startar ett rockband ska det heta så här. Eller kanske första albumet.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag har ett omvänt alkoholistiskt förhållande till den här bloggen. Jag intalar mig ständigt: "Jag kan börja precis när jag vill".

Permalänk | Kommentarer (5)

Permalänk | Kommentarer (2)

Jag har hög simultanförmåga. Jag kan strunta i flera arbetsuppgifter samtidigt.

Permalänk | Kommentarer (2)

Om Fermat varit mikrobloggare.

Permalänk | Kommentarer (3)

Är hotellet pilen? Ett semiotiskt huvudbry i Umeå.

Permalänk | Kommentarer (1)

... konsekvent skribblade "Hallonbåtar" eller "Sigismund Vasa" på sina kontokortsslippar, de där som hon bakom disken i alla fall knökar ner i ett glas eller i ett fack i kassalådan utan att titta på dem - hur länge skulle det ta innan nån upptäckte det? Skulle banken så småningom höra av sig och spärra ens konto? Sitter det någon längre ner i kedjan och kollar alla papperslappar? Och var ligger valvet där alla slipparna sparas?

Permalänk | Kommentarer (6)

Jag tyckte kanske att Schrödinger ställt sin kattlåda någonstans på gränsen där fysiken övergår till ... eh, bisarra fascinerande tankeexperiment. Men det var tills jag läste om Boltzmann-hjärnor i senaste New Scientist (Spooks in space, 18 aug 2007. Hela artikeln är bara för prenumeranter) - en artikel som så att säga gör halvdöda katter till vardagsmat (Ick! Bildligt talat bara!) och således flyttar den där observationshorisonten för det knasbegripliga åtskilliga ljusår utåt.

Om rymden och tiden är oändlig (och eftersom universums expansion tycks gå snabbare och inte sakta in verkar det så) kommer förr eller senare medvetna "varelser" att uppstå av slumpmässiga fluktuationer i ingentinget. Till slut borde de vara många fler än oss "riktiga", vilket, om jag förstår saken rätt, ökar risken (eller chansen, beroende på om du har en optimistisk eller pessimistisk läggning) att vi och vårt universum inte heller borde finnas på riktigt. Wikipedia förklarar:

"For every universe with the level of organization we see, there should be an enormous number of lone Boltzmann brains floating around in unorganized environments. (...) The Boltzmann brains paradox is that it is more likely that a brain randomly forms out of the chaos with false memories of its life than that the universe around us would have billions of self-aware brains."
Wikipedia: Boltzmann Brains

För övrigt är vi då sannolikast inte dåliga drömmar i någon biologisk hjärna, inte ens i Schrödingerkattens rätt begränsade, utan i en spontant uppdykande superdator:

"Since computer chips packs large amounts of processing power into a tiny space, silicon-based Boltzmann brains could be much smaller than biological brains. If so, that might make conscious computers more likely to pop out of the vacuum than biological entities, meaning they could be the ones to dominate the universe."
(New Scientist)

Trösterikt nog tror en del fysiker enligt New Scientist att Boltzmannparadoxen är ett räknefel, beroende på svårigheten att ta procent på oändligheten. (Hej, jag skulle verkligen vilja kunna ta procent på oändligheten - det skulle räcka med en aldrig så liten del!)


Permalänk | Kommentarer (2)