"It's hard to get rid of your old computers. What should you do with them? Stick them in the basement! Thousands of years in the future, anthropologist robots will find them down there, dust them off and read your old emails with wonder."

Lite modebloggning från Hönan: T-shirten Retro Futurism (till höger) från Insanelygreattees.com är en av dem jag tänker ha på mig i sommar.

Hur blir det då? "Om 50 år kommer vi inte hitta dokument som ligger till grund för olika beslut", sägs det å ena sidan i SvD. (Kommuner beroende av e-post, 3 juni 2008). Men i en annan artikel konstateras å andra sidan att

"Rädslan för att samhällen ska förlora sitt kulturarv när det digitaliserats verkar obefogad. (...) När tvillingtornen i New York föll visade det sig att den digitala informationen inte är så flyktig som man trott. Nästan allt innehåll kunde räddas från hårddiskarna i gruset. "
(Bomber biter inte på ettor och nollor, 1 juni 2008)

Själv har jag en nästan trasig gammal Mac med OS9 jag inte förmått mig till att slänga, eftersom den fortfarande kan köra mina gamla InControl-filer.

In Control var ett underbart litet program för Mac: En otroligt smart hybrid av att göra-lista, databas, outliner, kalender, list manager, projektverktyg som var fantastiskt flexibelt. Tyvärr konkade Attain, som tillverkade det, någon gång kring år 2000. (Kanske för att programmet inte passade in i någon av de sedvanliga produktkategorierna - var det en outliner, eller en organizer eller ...?)

Men digital kärlek rostar inte. InControl har en längtande skara följeslagare som inte gett upp hoppet.På FlutePlayer försöker man nu trumma ihop pengar för att låta ett indiskt mjukvaruföretag porta det till OS X och intel-plattformen. Jag tror jag ska lämna ett bidrag.

(Tack Nils för InControl-tipset!)


Permalänk | Kommentarer (1)

Jag visste att det skulle komma: Easy interaction marknadsför ett "familjeintranät".

Se också: ett analogt familjeintranät hos lotten.

Permalänk | Kommentarer (0)

Den uppmärksamme såg att löftet att de talande prislapparna skulle lanseras "i höst" var daterat våren 2004. Än har de ju inte hörts av.

Det får mig att tänka på Gartner-konsulteriet, som har satt sitt varumärke på en kurva över hur innovationer utvecklas - en Hype curve som beskriver en Hype cycle. (Tips: om du vill göra riktigt stora pengar som konsult, måste du uppfinna en egen kurva, eller en matris. Helst ska de kunna kopplas ihop med ditt namn: en Jansson-kurva, eller en Larsson-matris.)

Normalt tar Gartner också snormycket betalt för dem, men Guardian har kopierat en relativt färsk:

(Från: Hype Cycle: phone convergence up, IPTV down, 19 juli 2007)

Det roligaste med Gartnerkurvan är de poetiska, närmast geografiska namnen: Från "Peak of Inflated Expectations", ner i "Trough of Disillusionment" och upp längs "Slope of Enlightenment".

Leta förgäves efter e-papper på kurvan ovan. Kanske peakade de häromåret. Kritiken mot Gartners årliga kurvor är att de inte är särskilt konsistenta. En del företeelser försvinner bara hux flux, andra kan dyka upp första gången långt till höger på kurvan.

Lurigt är att kurvan ger sken av att alla tekniska innovationer så småningom blir något. Så är det ju inte.

Som bloggaren Jorge Aranda elegant uttrycker det i sin Aranda-kurva (sic!): Vissa tekniker klättrar aldrig upp till någon "platå av produktivitet". De faller från "Cliff of oblivion" ner i "Graveyard of unfortunate ideas".

Permalänk | Kommentarer (0)

Puh! En vecka med en sällsynt aggressiv sommarförkylning och jag förmår inte mycket mer än att ligga i sängen. Plockar lite i en hög osorterade tidningsklipp och växlar om med att läsa science fiction från 50-talet.

Då konspirerar makterna: Minuterna efter jag ögnat klippet nedan (från DN, maj 2004) ...

I höst lanseras IT-papperet
En papperstidning som talar till dig. (...) Den talande prislappen berättar vad bananerna kostar.
Papperskoncernen SCA ligger långt framme och satsar miljoner (...) Redan i höst kommer de första produkterna. Genom att använda en tryckfärg som är elektriskt ledande kan papperet börja sända signaler till exempelvis en lampa, en högtalare eller en bildskärm.

... hittar jag Ann Warren Griffiths novell Captive Audience ("Fängslad lyssnarskara") i en gammal Häpna!

"Mavis Bascom read the letter hastily and passed it across the breakfast table to her husband, Fred, who read the first paragraph and exclaimed, "She'll be here this afternoon!" but neither Mavis nor the two children heard him because the cereal box was going "Boom! Boom!" so loudly.

Presently it stopped and the bread said urgently, "One good slice deserves another! How about another slice all around, eh, Mother?" Mavis put four slices into the toaster, and then there was a brief silence. Fred wanted to discuss the impending visit, but his daughter Kitty got in ahead of him, saying,

"Mom, it's my turn to choose the next cereal, and this shot-from-a-cannon stuff is almost gone. Will you take me to the store this afternoon?" "Yes, dear, of course. I must admit I'll be glad when this box is gone. 'Boom, boom, boom,' that's all it ever says. And some of the others have such nice songs and jingles. I don't see why ever you picked it, Billy."

Billy was about to answer when his father's cigarette package interrupted, "Yes sir, time to light up a Chesterfield! Time to enjoy that first mild, satisfying smoke of the day."

Fred lit a cigarette and said angrily, "Mavis, you know I don't like you to say such things in front of the children."

I en tid när annonser, utskickade av Googles enorma servercluster dyker upp på allting, kan man gott känna igen ett stycke som det här:

Fascinating, those huge batteries of machines pouring out their messages to the American people. It seemed to him almost miraculous, the way the commercials were broadcast into thin air and picked up by the tiny discs embedded in the bottle or can or box or whatever wrapping contained the product, but he knew it involved some sort of electronic process that he couldn't understand. Such an incredibly complex process, yet unfailingly accurate!

Så här låter det i livsmedelsaffären:

"Both the children loved visiting the supermarket more than most anything else. They made their way down the aisles through a chorus of "Try me ... Try me ... Here is the newer, creamier ... Mother, your children will ... Kiddies, ask Mom to pick the bright green and red package ... Here I am, right here, the shortening all your friends have been telling, you about ... " Mavis waited patiently for twenty minutes, enjoying the children's pleasure even though her headache was growing worse.

I "Captive audiences" har företaget bakom det talande papperet lyckats få öronproppar förbjudna. (Jämför med hur reklambranschen velat komma åt TiVo-spelarna, som låter en hoppa över reklaminslag i tv.) Och vad gäller den talande tidingen, är just det Freds - som jobbar på företaget Master Ventriloquism Corporation - senaste framgång: nästa morgon knackar det på familjens dörr:

"Nobody was there, but a copy of the New York Times was lying on the doorstep, saying, "Good morning, this is your New York Times! Wouldn't you like to have me delivered to your door every morning?" Mavis pulled Fred out onto the lawn where he could hear her. "Fred! she cried, "the New York Times - you sold the New York Times! However did you do it?" The children crowded around, congratulating him."

"Captive Audience" är en rätt bortglömd representant för 50-talets kritiska amerikanska science fiction, men med många kopplingar till dagens utveckling. Den publicerades första gången i Magazine of Fantasy and Science Fiction, nr 2, 1953, och på svenska i Häpna, nr 12 1963. Om man nöjer sig med en oformaterad text-fil, kan man faktiskt läsa "Captive Audience" online. TT-artikeln från DN finns kvar på TV4s sajt under rubriken Papper tar över elektroniken.

Relaterat på Blind Höna: Andra SF-historier som blivit aktuella
Alla trängs för att få se när bruden blir på smällen, 23 mar 2006
Politik år 2889, 31 aug 2003
Journalistik år 2889, 31 aug 2003
Att fabricera minnen, 23 okt 2003


Permalänk | Kommentarer (2)

Peter Englund gillar sin GPS: som all framgångsrik vardagsteknologi sparar den tid och gör ens liv enklare. Men, konstaterar han, samtidigt har den ett pris:

"Medan resan blir långt enklare, blir den också tommare, rent kunskapsmässigt. För man behöver inte längre hänga med på någon tummad bilatlas, vilket gör att landskapet blir mer anonymt och framför allt sammanhangslöst [min fetstil, JS] . De utflykter på infall som kartan kunde locka en till faller också lätt bort. (Särskilt som man gärna blir fixerad vid navigatorns sifferexcercis, där var avvikelse från körschemat omedelbart bestraffas med röda minussiffror i displayen med önskad ankomsttid.) Man rutschar liksom fram genom en oändlig tub, formad av navigatorns gröna pilar och tryggt mässande röst.

(...) Den lämnar mig också en aning mer rådvill och hjälplös än jag var förut: ännu en förmåga jag tidigare hade - i det här fallet det aktiva och ofta komplicerade orienteradet med papperskarta - kommer inte längre att efterfrågas." Den vita häxan i min bil (3 aug 2007)

Jag har skrivit ett antal gånger just om hur kontext och sammanhang blir lidande i tekniska system - bland annat i Lättare att läsa - svårare att förstå och Informationssamhället, del x (med länkar till en flera relaterade poster).


Permalänk | Kommentarer (0)

Även branschorganet Computer Sweden har uppmärksammat att IP-telefonin inte håller vad den lovat. (Apropå Fortsatt kaos kring IP-telefoni i Region Skåne, 18 juli 2007.)

"Affärsnyttan saknas - effektiviteten hamnar i skymundan" var rubriken på en omslagsartikel i mars i år. (På nätet under rubriken Ip-telefoni - vad är poängen?, Computer Sweden, 14 mars 2007) )

Det tar längre tid för de anställda att använda telefonen, och effektiviteten snarare sjunker än ökar, säger man (men några konkreta mätningar redovisas som vanligt inte).

Några intervjuade företag sätter sitt hopp till att IP-telefonin ska kunna innebära några ännu inte definierade "tjänster, funktioner och applikationer" som kan "addera värde" till organisationen. Ingen lyckas dock konkretisera vad det skulle vara.

Å andra sidan finner analysföretaget Gartner att det är bortkastade pengar att skaffa IP-telefonisystem som idag har många avancerade funktioner.

"De flesta inte använder ens en bråkdel av möjligheterna en sådan telefon har utan skulle klara sig lika bra med enkel ip-telefon som bara fungerar som just telefon."
Avancerade ip-telefoner kritiseras (Computer Sweden, 14 mars 2007)

Och då är vi tillbaka i systemet som ändå ger tveksam eller ingen ny nytta.

IP-telefoni behöver inte vara dåligt. Med tiden kommer säkert någon på verkligt nyttiga tillämpningar och smarta förbättringar. Men än så länge är vi inte där.


Permalänk | Kommentarer (1)

En Berlin-bo som av ilska och frustration kastade ut sin dator genom fönstret och lät den krossas mot marken undgår rättsliga följder.

"Vem har inte känt för att göra likadant?", kommenterar polisen enligt Reuters.

Police excuse angry computer user for outburst (Reuters, 17 jul 2007).

Permalänk | Kommentarer (0)

"Under de senaste åren har Sverige upplevt en produktivitetsboom som kan jämföras med det framgångsrika 1960-talet (...) Men det finns en oredovisad baksida, en övervältring av kostnaderna för produktionen på hushåll och enskilda konsumenter. Produktivitetsframgången betalas av oss vanliga medborgare."

Ekonomen och förre vice riksbankschefen Villy Bergström är trött på att försöka göra allt mer själv, ständigt hindrad av icke-mänskliga system, och tar exempel från försäkringsbolag, teleoperatörer och SJ:s automatiska telefonsystem.

"Systemen är stora, svåröverskådliga och rigida" konstaterar han. "När skall denna terror sluta? Det sägs att marknadsekonomin ständigt anpassas till kundernas önskningar. Vem bad att få tala med en robot?"
Vem vill prata med en robot? (Aftonbladet, 12 mars 2007)


Permalänk | Kommentarer (1)

Bort på inuseful.se har jag en ganska lång post om de stora framgångar Electrolux fått genom att låta hela koncernen arbeta med användaren i centrum: Stöp om företaget, nå rekordvinster, och bli börsvinnare - med personor!.

(Personor är typanvändare, som visar på genomgående drag hos kunderna. Electrolux har fyra: Anna, Catherine, Maria, och Monica. Så här beskrivs de i en BusinessWeek-artikel: "Catherine is a neatness freak, while Anna just wants to get the chores over as quickly as possible. Monica is superefficient and Maria is a homebody who dotes on her family.")

Det är blir allt vanligare idag att säga att man vill "förstå användarna" (som Playaheads vd Hanna Renlund Westerbergs). En av de tydliga lärdomarna av Electrolux framgångar är att det gäller att vara långsiktig och grundlig. Vill man få ut maximal effekt av ett användarcentrerat arbetssätt, räcker det inte med några timmars användarintervjuer i början av projektet.

Enligt Business Week (Electrolux Redesigns Itself, 27 nov 2006) har man gjort 160.000 (!) besök hos kunder över hela världen sedan 2004, när programmet startade.

Det gäller inte minst att få högsta ledningen att förstå och ta till sig arbetssättet - inte bara resultatet av en eller annan rapport från användarstudierna:

"[VD Hans Stråberg] is training 700 managers, including nearly all of his top execs, in the methods of the Consumer Innovation Program. Working in small groups that include designers, engineers, and marketers, the managers develop their prototype products. By working in multidisciplinary teams from the beginning, designers avoid developing products that can't be engineered, engineers eschew technological solutions that aren't visually appealing (...)

Frank Dowling, North American marketing and design director, says home visits are helpful for his engineers. 'It brings the consumer focus that a lot of the designers don't see,' he says. That helped Electrolux engineers redesign dishwashers for the U.S. market, repositioning baskets and racks after watching consumers load machines."
(Electrolux Redesigns Itself, 27 nov 2006)

Permalänk | Kommentarer (2)

Nix - inte min. Än. Fast snart.

Men Don Norman har precis igår (23 sep 2006) publicerat Cautions Cars & Cantankerous Kitchens - ett utkast till kapitel 1 ur kommande boken "The Design of Future Things".

"The technologists will try to reassure us by explaining that all technologies start off by being weak and underpowered, but eventually their deficits are overcome and they become safe and trustworthy. 'Don't get excited,' they say, calmly, 'all the problems you speak of are true, but this is just a temporary situation. Every problem you mention can be cured – and will be, Relax. Wait. Have patience.'
Their message is sensible and logical. And they have been saying it since the beginnings of the machine age. At one level they are correct. Steam engines that propelled trains and steamships used to explode, killing many: they seldom do anymore. Early aircraft crashed frequently. Today they hardly ever do. (...)

But faster than we can solve the old problems, new technologies and new gadgets will appear. The rate at which new technologies are being introduced into society increases each year, a trend that has been true for hundreds of years. Lots of new devices, lots of potential benefits, and lots of new, unanticipated ways to go wrong. Over time, our lives become better and safer, worse and more dangerous, simultaneously. Do we really only need more patience?

No. I believe the problems that we face with technology are fundamental. They cannot be overcome. We need a new approach.

I am a technologist. I believe in making lives richer and more rewarding through the use of science and technology. But that is not where our present path is taking us. We need a calmer, more reliable, more humane approach (...)

We have become servants to our machines."

Vilket i princip är exakt vad jag försöker säga i min bok. Också.

Andra bloggar om: Don Norman


Permalänk | Kommentarer (0)

"They require care, feeding and watering. They're designed to encourage involvment in their maintenance and upkeep. Once installed on site, they call for adoption by local residents. If they dont feed their fermentation vessel with [donkey dung from the street] or kitchen waste, they won't have any light in front of their house at night."
UCL People, July 2006 (ej på nätet)

Jan Kattein från University of Londons Bartlett School of Architecture har skapat gatlyktor som drivs med metangas från dynga från åsnor som drar runt turistkärror i brittiska nöjescentret Blackpool.

I verkligheten räcker gasen bara i några minuter. Men "there is a serious message about recycling", säger Blackpools MP Gordon Marsden till Blacpool Today (Dung does the donkey work in Lights display, 19 oktober 2005). Å andra sidan blir det lite löjligt, när grejen var en del av Blackpools Festival of light och Illuminations, när hela staden lyses upp av miljoner glödlampor, neonrör och LEDs. Kol- och kärnkraftsdrivet hela klabbet, naturligtvis. Årets upplaga började hur som helst i fredags och håller på till 5 november.

UCL: Zero Emission Luminaires och Fermentation vessel.

Men visst ser det ut som en Bonk-maskin?! Funkar säkert med ansjovisolja också.

Permalänk | Kommentarer (0)

Slutet för PC:n närmar sig, tror Richard Templeton, VD på Texas Instruments:

"[Templeton] views the entire technology industry as beholden to 20-year product cycles that introduce seismic changes. The mainframe computer business gave way to the minicomputer and then to the personal computer. Now, he says, the industry has entered the era of the hand-held entertainment and communication device. 'It's unforgiving,' he advised. 'You can argue that the PC era isn't ending, but it is.' "
New York Times: Cashing In Its Chips, 9 juli 2006

Det ligger nog en del i det. En uppdatering från Apple i dagarna meddelar till exempel att

"Med iTunes 6.0.5 kan du synkronisera dina Nike + iPod-träningsdata till nikeplus.com där du enkelt kan följa dina framsteg, sätta upp mål med träningen, utmana andra, och mycket mer. Besök Nike Sport Music-delen av iTunes Music Store och hämta träningsmixar, Athlete Inspiration-spellistor, Nike-podcaster, med mera."

För att gå in på iTunes använder man förvisso ännu oftast en webbläsare i en dator. Men att även det kommer att ändras är alldeles klart.


Permalänk | Kommentarer (0)