Världens modernaste land är en programserie om svensk mentalitet som SVT ska sända till hösten, med Fredrik Lindström som programledare. Det ska handla om Sverige, hur vår nationalidentitet kommit till och hur den hela tiden förändras. Hur blev vi svenskar som vi blev och varför?

Nu vill teamet bakom serien ha hjälp med svar på en enkät om vad vi tror om oss själva. Gå till svt.s sida "Världens modernaste land" och fyll i.

Relaterat på Blind Höna:
Hur många gånger kan ett land förlora sin oskuld? (10 jan 2005)
Världens främsta individualister bor i The nanny state (13 feb 2005)

Permalänk | Kommentarer (1)

Citatet i förra notisen hittade jag på mycket sevärda utställning 50 bilder från 50-talet, som visar ett urval av fotografen Gunnar Ekelunds bilder till personaltidningen Spårväg och buss - från 1948 till slutet av sextiotalet (ett exempel här till höger).

Du har några få dagar på dig att gå och se den: den finns kvar till den 31 mars.

Missar du den har dock ännu fylligare urval av bilderna också samlats i boken Stockholm i svart och vitt - 100 fotografier från vårt 50-tal, uttgiven på Trafik-Nostalgiska Förlaget. Namnet till trots ger boken mycket mer än bara spårvagnsnostalgi - de visar vardagsscener från ett Stockholm i intensiv förändring, från den tid när "folkhemsbygget började ta fart (...) när flyttlassen gick från innerstaden till de nybyggda förorterna", som det står i förordet. (En ljuvlig bild från Medborgarplatsens t-banestation visar hur pilen "Till förorterna" pekar på de södergående tågen.)

Permalänk | Kommentarer (2)

Mannen på bilden ovan - i dubbel upplaga, på skärmen och på scenen i Blå Hallen - heter Richard Florida.

Det hade sagts oss att han var professor, forskare - någon sorts ekonom eller statsvetare - som gjort ekonomiska beräkningar över tillväxtfaktorer, undersökt stadsplanering i olika städer ...

Så fel! Vad vi fick se på konferensen Folkhemmet 2.0 den 9 mars var inte alls någon försiktig akademiker - utan en folktalare, nästan en folkuppviglare, som med passion målade upp sin vision om ett bättre, människovärdigare samhälle, varnade för vad som kan hända om vi inte engagerar oss nu, som eldade oss med entusiasm, förklarade att vi hade de bästa förutsättningarna att nå målet, och manade på oss att tilsammans arbeta för att göra denna möjliga bättre framtid till verklighet ...
... kort sagt en strålande politiker. Så som man ville att de skulle vara.

Kontrasten mellan Florida och de följande två panelerna med svenska parti- och allmänpolitiker var nästan chockerande. Det var ju politikerna som i stället framträdde som akademiker, käbblande om detaljer, och som ekonomer, gnabbandes sinsemellan om hur lite pengar de fått för just sin verksamhet medan ni minsann fått mer ...

Medan Richard Florida talade om det kreativa samhället som ett mål, en vision, övergick hela resonemanget de svenska politikernas emellan till att bli ett medel för något mycket begränsat: Hur utnyttjar vi det här för att sälja Sverige? Är detta rätt sätt att rekrytera utländska studenter? Hur många procent är FoU-budget i Sverige egentligen och vad säger OECDs statistik?

Det var påfallande - småttigt.

Den ende i politikerskaran som i någon mån försökte hålla fast vid någon sorts vision var Luciano Astudillo (s) - och även det ganska valhänt. Annica Billström, som envisades med att kalla konferensen "Folkhemmet 2.nu", lyckades klämma fram att hon av Floridas förläsning framför allt tagit till sig att näringsliv och politik måste samverka mer. Hon måste ha sovit.

Vad sa då Florida?

- My critics say I'm talking about an cafe latte-drinking elite, sa Florida. But what really scares them about what I say is this: Every single human being is creative. And our society is tapping just a fraction of it.

Sverige ligger i topp i Floridas index över kreativa samhällen - uppemot hälften av befolkningen i Stockholm finns i vad han kallar "kreativa yrken". Det är naturligtvis mycket smickrande, och i grunden skälet till att Florida bjudits in att tala här i Blå Hallen. En amerikansk professor som säger att Sverige är bäst i världen! Socialdemokraterna slickar sig om munnen, medan Timbro skär tänder och Kristina Axén Olin väser till (s)-riksdagsmannen "Har ni betalat honom för att säga det här?".

Men trots att det är världsrekord, poängterade Florida att det är "a tragic loss":
<- 50 percent are still left behind. How do we stoke the creative furnace?

- The other thing that scares my critics, the social conservatives, is that creativity cannot be contained in the social categories we have created. It comes equally in both genders, in different ethnicities. Creativity doesn't care about race or income. An open, tolerant place allows talent to come up from the bottom - not only from the top.

Richard Florida började sin akademiska karriär med studier av produktivitet i japanska bilfabriker.

- At the time, we in the west thought that the Japanese success depended on a visionary CEO, some good MBAs and leaders.

Men vad Florida fick lära sig på Toyota var att det japanska företaget såg arbetarna på fabriksgolvet som det verkliga skälet till sin framgång. Det var arbetarnas kunskap som var grunden för att ständigt utveckla fabriken framåt. Jag tror inte någon hade tänkt på att bjuda in Sven Lindqvist till konferensen. Ändå kunde jag inte låta bli att tänka på honom.

För lite drygt 30 år sedan började Sven Lindqvist och arkitekten Jan Henriksson engagera sig i arbetsmiljön i den tidens tillverkningsindustrier - det så kallade verkstadsgolvet. På bilfabrikerna stod till exempel människor vid löpande band i omänskliga arbetsställningar, miljön var skitig och bullrig. Något inflytande över hur bilarna skulle byggas hade inte de som utförde det verkliga arbetet.

Lindqvist och Henriksson började argumentera för att man skulle låta arbetarna själva granska och utforma sin arbetsmiljö - och arbetets organisation. Det fanns ett väldigt starkt motstånd mot detta - vad kunde väl en vanlig jobbare veta om sånt? Men med skicklig argumentation kunde de visa att bättre arbetsmiljö betydde mindre kostnader för sjukdomar, och därför var rent lönsam.

Ur detta uppstod så småningom den moderna bilfabriken, där hela bilar sattes ihop i stationer, där man kunde variera arbetsuppgifter och jobba i lag i stället för isolerade av det löpande bandet.

Henriksson och Lindkvist fick åka runt till bilföretag över hela världen och förklara sina idéer. Modellen blev framgångrik. Poängen, som togs upp även av japanerna, var att det var klokt att lyssna till erfarenheterna hos dem som var arbetet närmast.

I hög grad togs den upp bäst av av japanerna. Industrin hos oss var bunden i konservativa, traditionella tänkesätt. Vad hade väl vanliga jobbare att tillföra? Vad fattade de? Och japanderna fick sitt försprång. Det roligaste på konferensen var att gnabbas med Johan Stael von Holstein (som jag hamnat brevid i salen.) - Han bara flörtar med såssarna, sa Johan, som ju länge hävdat att Sverige är ett sjunkande skepp. Jag berättade historien om Lindqvist - övertygad socialdemokrat - för Holstein i pausen. Han flackade med blicken och sa "Ja, för trettio år sedan fanns det nog bra såssar." Jag tar det erkännandet som en rejäl delseger. Men SvH fortsatte förstås med att hävda "Men bara en kan bestämma i ett företag!". Och där går ju den verkliga skiljelinjen mellan vänster och höger - inflytande över arbetslivet. Inte mellan "Kollektivism" och "individualsim" som Johan tror. Det finns kollektivistiska och individualistiska traditioner på båda sidoer av den politiska mittlinjen. Nu stod Richard Florida här och sa i stort sett samma sak som Lindqvist på sjuttiotalet. Fast idag har ju tillverkningsindustrin i väst krympt ihop till en bråkdel. Så Florida pratade om den sektor där man idag trälar med dålig arbetsmiljö, ofta tunga påfrestningar på kroppen och litet inflytande över arbetet: servicesektorn.

- Vi måste utveckla serviceyrkena. Vi måste ta tillvara människors kreativitet.

Serviceyrken borde vara högbetalda, respekterade jobb, för de är egentligen lika kreativa som advokatens eller läkarens. Annars kommer bara klyftorna i samhället att öka, och med dem spänningar, social oro, intolerans

- Left to its own devices, the creative economy will create divisions, just like the industrial economy did.

- My country has failed, fortsatte Florida. Klyftorna i USA växer. Lärare, poliser, brandmän är så lågbetalda att de inte har råd att köpa sig ett hus. Vad tog Bush och Cheney till makten i USA? En frustrerad arbetarklass som inte känner igen sig i dagens samhälle. Som ser den traditionella goda jobben försvinna, som trälar i dåligt betalda serviceyrken, och som kan fås att kasta skulden för utvecklingen på bögar, utlänningar, muslimer, menade Florida och tog upp Jane Jacobs bok Dark Age Ahead.

Den poängen var helt bortkastad på en småflinande Pontus Braunerhjelm från KTH i den följande akademikerpanelen. Plussa på några nollor på elitforskares löner, var hans recept för Sverige.

Det tragiska var att i stort sett ingen i de följande panelerna förmådde spinna vidare på Floridas vision. Två undantag:

Zanyar Adami från Gringo som framhöll hur märkligt det var att samhälle och företag inte bättre lyckades ta till vara kraften och engagemanget bland dagens underklass, miljonförorternas människor. För om verkstadarbetarna var dåtidens underklass är det naturligtvis blattarna idag.)

Elisabeth Sundin, professor i företagsekonomi, verksam vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping och Ekonomiska institutionen vid Linköpings universitet, som undrade om inte nya tekniska system snarare kontrollerar och beskär människors kreativitet i arbetslivet mer än tidigare (mitt exempel: hemtjänsten). Hon ifrågasatte också om mer betalt var så avgörande som motivation för forskarna, som Braunerhjelm hävdade. Akademikerna i paneldebatterna efter Floridas inledning invände att hans ekonomiska index inte var rätt konstruerat, att man kunde räkna på andra sätt. Men spelar det någon roll? I den avslutande debatten hade David Eriksson en poäng: Jag skulle vilja att Sverige blev det intressantaste landet att leva i. Och oavsett om det ekonomiska indexet har brister (och vilken nationalekonomisk modll har inte det?!?) ser jag ändå förutsättningarna för ett intressantare Sverige i Floridas färdriktning.

Det är nog poängen med Floridas vision. Visst kan det finnas misstag i det. Men ska jag välja samhälle att arbeta för vill jag hellre göra det i det öppna samhälle som Florida gav en sådan strålande vision av.

Det geniala med begreppet "folkhemmet" var inte att det formulerade en bestämd vision för hur samhället borde vara. Det gjorde den inte. Vad Per Albin gjorde med folkhemsbegreppet var att peka ut ett par vägledande principer. En kompassriktning. En övertygelse om att vad vi än gör bör dessa principer vägleda oss.

Det är också vad vi borde ta till oss av Floridas ideer.

Hans tal i Blå Hallen motsvarade i hög grad hans förord till pocketutgåvan av "Rise of the creative class". Den som blir intresserad av hans idéer bör absolut läsa det. Det finns också med i den svenska översättningen, "Den kreativa klassens framväxt" på Daidalos förlag, varifrån den kan beställas.

Sven Lindqvists och Jan Henrikssons arbete redovisades i Lägenheter på verkstadsgolvet (1977) och i Arbetsbyte (1975). Bör gå att få tag på via biblioteken.


Permalänk | Kommentarer (2)

Något livebloggande blev det inte från Folkhemmet 2.0. Någon temporärt WLAN hade man inte försett Blå Hallen med; däremot 25 teveapparater som visade stillbilder på thailändska munkar. Vad det hade med temat att göra var oklart; i alla fall var det konst. Jag hade hellre sett att man skaffat vettig nätuppkoppling.

Permalänk | Kommentarer (0)

Om du läst lite av vad jag samlat kring begreppet folkhemmet inför konferensen imorgon, missa inte Hakkes och, inte minst, embryos kommentar.

Permalänk | Kommentarer (0)

Apropå Folkhemmet 2.0 har jag i denna kategori också lagt till notisen om Nya Skandinavien från nov 2004.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Vurmen för mjölk i folkhemmet" tas upp i en understreckare i SvD: Mjölken och den homogena välfärdsstaten (5 mars 2006).

Erik Bergqvist recenserar Håkan Jönssons doktorsavhandling Mjölk. En kulturanalys av mejeridiskens nya ekonomi:

"Jönsson lyfter sålunda fram hur nära mjölkens segertåg var länkat till hela modernitetsprojektet, idén om framsteget och byggandet av en homogen välfärdsstat med rena hem och friska barn", skriver Bergqvist.

Och idag påminner "entusiasmen för functional food hos näringsliv och forskare" om 30-, 40-och 50-talens mjölk-fixering, säger Jönsson enligt Bergqvist.

Folkhemmets starka ben byggdes med mjölk. Folkhemmet 2.0:s friska kroppar byggs med ... funktionell, genetiskt bakteriestylad youghurt?
(Wikipedia: Functional food)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Folkhemmet byggdes på kvinnors rygg och hölls uppe av deras obetalda arbete ..."
Zanyar Adami i SvD: Männen behöver hjälp i kvinnokampen, 1 mars 2006

Och i nya numret av Populär historia (3/2006) skriver Göran Hägg om året 1967 (inte på nätet):

"Ska man välja ett ögonblick typiskt för 'den svenska modellen', eller folkhemmet, är det högertrafikomläggningen. En tidpunkt mitt emellan krigsslutet 1945 då välfärdsreformerna tog fart, och skotten på Sveavägen 1986, då nedmonteringen av folkhemmet började."

Det är tydligt att folkhemmet som begrepp ofta blir synonymt med välfärdsstaten. Göran Hägg tar också upp termen "rekordåren" och ger den ungefär samma innebörd. (Men var det det Per Albin menade?)


Permalänk | Kommentarer (0)

"Richard Florida refererar i sina böcker ofta till Sverige", skriver Svenska Institutet inför konferensen Folkhemmet 2.0 med Richard Florida.

Stämmer det? si och så. Tack vare amazon.com kan vi få en översikt över vad öckerna:

"The flight of the creative class" har 28 referenser till "Sweden" men bara en enda till "Scandinavia".

"The rise of the creative class" har däremot bara 2 referenser till "Sweden" och inga alls till "Scandinavia".

Permalänk | Kommentarer (1)

"Hur Sverige ska positionera sig i framtiden? Vad har vi som kan stå ut och att skapa tillväxt i en allt hårdare global konkurrens?"

Det är Svenska Institutet som frågar. Tillsammans med Färgfabriken och Institutet för Företagsledning vid Handelshögskolan i Stockholm ordnar man den 9 mars konferensen Folkhemmet 2.0 i Blå hallen i Stockholm.

Förgrundsfigur vid konferensen är Richard Florida, vars böcker The rise of the creative class och The flight of the creative class vänt "upp och ned på det mesta av hur vi vant oss vid att samhällen, städer, nationer och företag fungerar och organiseras" (säger Svenska Institutet). Två ställen att börja på, om man vill sätta sig in i Floridas tankar är dels hans egen sajt, www.creativeclass.org, dels Wikipedia om Richard Florida.

Jag har - tillsammans med ett antal andra - fått förmånen att blogga från hela konferensen, på plats (tack Svenska Institutet!).

Jag vet inte om jag kan tillföra så mycket i själva ögonblicket. Vad jag däremot tror bloggar är bra på, är att erbjuda sammanhang och broar.

Därför finns det från och med idag en ny kategori här på Hönan: Folkhemmet. Där har jag nu lagt in ett antal tidigare notiser, som på olika sätt har berört begreppet "folkhemmet" och några närliggande begrepp. Om jag kan ska jag försöka fylla på med mer material fram till den 9 mars, och förhoppningsvis också efter.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag tänkte en del på bilden av Reinfeldt under m-affischen med texten "Sveriges nya arbetarparti". Och jag tänkte på att en vanlig anklagelse på SvDs ledarsida numera verkar vara att folkhemmet och välfärden var bra i Sverige, men att (s) under Persson raserat den.

Så slog jag upp Tage Danielssons "Bok" och hamnade i denna parodi på ledarartikel i Svenska Dagbladet:

" (...) Har vi inte småningom accepterat praktiskt taget allting som den socialdemokratiska ledningen kommit dragandes med? Varenda reform har ju till och med intagits i vårt partiprogram, så snart den fått träda i kraft och fått fungera ett tag så alla kan se att den är bra. Vi vill inte vrida klockan tillbaka - vi vill bara helst att den får gå några minuter efter. (...) I följande nummer kommer vi på denna plats att säga ett vänligt ord även om Per Albin Hansson, och så småningom kanske rentutav om Erlander."

Den texten firar fyrtioårsjubileum i år. "Bok" kom ut 1965.


Permalänk | Kommentarer (1)

Midsommar - den svenskaste av alla helger.

Vad passar bättre än att läsa på i Sweden - a pocket guide. Utges av Integrationsverket för att vara "en snabb orientering i det svenska samhället (...) för alla nya som bosätter sig i Sverige. Över 250 sidor fyllda med användbar information om landet som ska vara ett nytt hem."

En intressant sak med boken är att man i texten har lyft fram ett antal särskilt viktiga svenska begrepp, som markerats med blå fetstil, och som får en särskild ordförklaring i marginalen.

Vad tror ni det första ordet är, som lyfts fram i denna manual för nya medborgare i Sverige?

Trygghet?
Nej.

Omsorg? Offentlig sektor? Folkhem? Nej.

Riksdagen?
Nix.

Få se, då ... midsommar? Brännvin? Vikingar? Allemansrätten?

Nej.

Det första särskilt viktiga ord immigranten uppmärksammas på i boken är ... kraftverk. Tätt följt av kärnkraft.

Därefter prickas de förutsägbara omsorg och offentliga sektorn in. Riksdagen hade en chans att ta sig in på femte plats, men blir slagen med en sida av en verklig mörk häst, nämligen ... renhållning.

Så nu kan ni de fem viktigaste begreppen i Sverige.

PS: Vad har boken att meddela om midsommar då? Framför allt "If it rains on Midsummer Eve everyone who wanted to celebrate outdoors is disappointed. (...) Once the maypole is decorated it must be raised, often by a few strong men to a chorus of lusty cheers...".

(PPS: Jest aside, i stort är det nog en alldeles bra bok om Sverige.)

(Tack, L, för lånet av boken!)

Permalänk | Kommentarer (0)