Nu införs nakenskanning på flygplats efter flygplats: Heathrow, Italien, Canada ...

Om man hade haft nakenscanning av passagerare på Schipol hade sprängämnet insytt i Omar Farouk Abdulmutallabs kalsonger nämligen varit väl synligt, och attentatet hade kunnat avvärjas innan flygningen.

Så går resonemanget. Men det är långt ifrån säkert.

Säkerhetsinspektörer på flygplatser använder en kolossal tid till att titta på bilder, som inte innehåller det de är satta att hålla utkik efter. 2004 fraktades 650 miljoner flygpassagerare i USA. Säkerhetskontrollerna hitade 598 handeldvapen i resenärernas handbagage. Det är grovt räknat en gång på miljonen.

Man kunde då gärna tro, att när något så oerhört avvikande som en pistol blir synligt på kontrollörens skärm, skulle han eller hon omedelbart upptäcka det.

Men det är snarare tvärtom. När vi letar efter något som vi faktiskt får se väldigt sällan, minskar nämligen vår förmåga att upptäcka det. "If you don't find it often, you often don't find it" formulerar Jeremy Wolfe, ögonläkare vid Harvard Medical School.

Fenomenet är välkänt hos radiologer - de läkare som granskar röntgenbilder för att hitta tumörer. I över 99 % av fallen finns det inga tumörer på bilderna. Men i den sista bråkdelarna av procent, med verkliga tumörer, så kan radiologer ändå missa vart tredje fall eller till och med mer - trots att cancerangreppet kan vara väl synligt. (Det upptäcker man när man i efterhand granskar plåtar för patienter som lagts in akut med utvecklad cancer. Tumören kan ha varit synlig i månader eller till och med år.)

Och samma fenomen drabbar förstås säkerhetsinspektörer.

Vid ett test 2002 missade säkerhetsinspektörer vid amerikanska flygplatser vart fjärde handeldvapen som gömts i handbagage. En uppföljning vid Newark-flygplatsen i New York år 2004 visad samma antal missar: 25 %. Det amerikanska Transportation Safety Administration säger att man nu har fått ner felprocenten, men vill inte avslöja hur hög den är, eftersom "resultaten inte lämpar sig för allmän kännedom". (Chicago Sun-Times, 19 oktober 2007).

Det är allstå skillnad på att synas och bli sett. Helkroppsskanning kan möjligen visa explosivt material mer effektivt - den gång på miljonen eller mindre, som en passagerar verkligen har det på sig.

(Tillverkarna säger visserligen nu att helkroppsscanning knappast skulle upptäckt det sprängämne som användes.) Men låt oss inte utesluta att maskinerna utvecklas.

Det förändrar dock inte hur hjärnan och ögonen fungerar hos dem som ska granska ytterligare sexhundrafyrtionio miljoner niohundranittionio tusen fyrahundra bilder eller så - där det inte syns någon sprängdeg längs med låret.

För tydlighetens skull: jag tycker förvisso det är bättre om man hittar en fjärdedel av alla bomber än inga alls. Det som intresserar mig är hur övertron på tekniken blir tydlig, och hur lätt man bortser från hur människan fungerar.

Faktauppgifterna här ovan är huvudsakligen hämtade från Jospeh Hallinans utmärkta bok Why we make mistakes från 2009.

Permalänk | Kommentarer (4)

- Ingen ifrågasätter kvaliten på era bilar. Men ni säljer inte tillräckligt många bilar. (...)
- Det är åratal av mis-management som är problemet. (...)
- Nej, det blir inga fler lån.

Det är repliker som vi alla hört i det som allt fler nu öppet kallar "såpan om SAAB". Där finns också sista-minuten-räddningar, det är skumma bud från tvivelaktiga finansiärer, glada spekulanter ...

Men allt detta är faktiskt direkt hämtat ur en lite orättvist bortglömd tv-serie från början av 90-talet:

I BBC-serien Chancer kämpade bilföretaget Douglas Motors redan från första avsnittet mot nedläggning - trots stolta traditioner och teknisk kompromisslöshet.

Men så dyker en lycksökare och finansvalp - spelad av Clive Owen - från Londons finanskvarter upp. Genom insideraffärer och rena bluffar skakar han fram pengar ... men ska det hålla?

Chancer var en såpa, men ovanligt intelligent och välspelad såpa. Den var också startpunkten för Clive Owens karriär (Gosford Park, Derailed, King Arthur, Sin City, Elizabeth, med flera).

Serien sändes alltså i början av 90-talet. Där finns ytterligare ett skäl till att den känns obehagligt välbekant idag. I början av 90-talet kom den första spekulations- och finansbubblan, triggad av övervärdering av fastigheter. Den resulterade i den djupa svenska ekonomiska krisen 90-94.

Chancer gick i svensk tv (under en titel jag glömt bort); men finns numer på DVD. Den är av fina skådespelarinsatser, av Peter Vaughan, Lynsey Baxter och Caroline Langrishe. Leslie Phillips är fullständigt fantastisk i rollen som bankdirektören och finanshajen Jimmy Blake.

Permalänk | Kommentarer (1)

Det finns en kort novell som jag läste för många år sedan men inte kan hitta nu. Jag har för mig att den är skriven av den polske sf-författaren och cynikern Stanislaw Lem.

I ett vattenglas med sockerlösning håller en samling jästbakterier konferens. Problemet som avhandlas är att deras levnadsmiljö håller på att förstöras av en ökande halt alkohol. Talarna avlöser varandra. En del talar lugnande om att det nog inte är farligt. Andra är optimistiska om att det ska gå att lösa problemet. En upprörd forskare försöker från talarstolen väcka de andra genom att förklara att alkoholhalten ökar hela tiden medan konferensen pågår. De andra delegaterna försöker dämpa honom. Kort därefter når alkoholhalten i glaset 15 procent, och alla jästbakterier dör.

Det är väl ungefär så man kan känna för Köpenhamnskonferensen idag.

Bild: a glass of water - bright field with LED av mr.beaver/flickr under en Creative Commons-licens.

Permalänk | Kommentarer (2)

Klimathot, peak oil, utfiskning ... ja, varför bry sig om framtiden?

En fortfarande aktuell satir från 1905.

Permalänk | Kommentarer (6)

Idag klockan 11 svensk tid hålls rättegången mot de azerbajdzjanska bloggarna och aktivisterna Emin Milli och Adnan Hajizada. ljmaximus kommer att försöka twittra från domstolen.

Permalänk | Kommentarer (0)

Dr Williams Pink Pills for Pale People var en av många så kallade patentmediciner som såldes i framför allt USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Dessa mirakelmediciner påstods kunna bota allt från skallighet till benbrott eller cancer. De sades ofta innehålla exotiska ämnen, som till exempel "snake oil" - ett uttryck som levt kvar för verkningslösa produkter som marknadsförs med överdrivna löften.

Dock innehöll flera av mirakelmedicinerna beroendeframkallande ämnen som alkohol eller kokain, vilket förstås garanterade att kunderna blev kvar ...

Inspirationen till att titta på marknadsföringen av patentmedicinerna, med alla de underbara löftena om allt de kunde göra, kommer från liknande påståenden idag.

PS: Hur dessa mirakelmediciner stoppades (och deras arv idag) är särskilt fascinerande. Undersökande journalistik exponerade bluffarna, vilket var tufft eftersom patentmedicin-industrins annonser gav pressen en mycket stor del av deras intäkter.

Permalänk | Kommentarer (0)

Här är den direkta länken till den satiriska åsne-presskonferensen som i värsta fall kan ge de azerbajdzjanska aktivisterna och bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada flera års fängelse.

Det är en riktigt bra satir. Även om något syftar på detaljer i azerbajdzjansk politik är den fullt begriplig och man anar varför myndigheterna slog ned på den.

Permalänk | Kommentarer (0)

Två regimkritiska bloggare i Azerbajdzjan riskerar långa fängelsestraff för ett påstått restaurangbråk i Baku i juli.

Men anklagelserna mot Emin Milli och Adnan Hajizada är falska, hävdar människorättsorganisationer och oberoende bedömare.

Syftet är att tysta en växande blogg-rörelse bland azerbajdzjanska ungdomar. De vädjar nu om internationellt stöd.

Nyss kunde vi läsa om hur den azerbajdzjanska säkerhetstjänsten trakasserat medborgare som röstat på "fel" land i Eurovisionsschlagerfestivalen. Fallet med de fängslade bloggarna har inte fått lika stor uppmärksamhet, men är ännu allvarligare.

På kvällen den 8 juli träffas aktivisterna och bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada på restaurang Lebanese i centrala Baku. De ska äta middag och diskutera utvecklingen i Azerbajdzjan med en grupp andra bloggare.

När sällskapet är samlat dyker två mycket vältränade, okända män upp och slår sig ner vid bordet intill. Kort därefter börjar dessa anklaga sällskapet för att "störa ordningen" och uppmanar dem att hålla tyst. Vittnen hävdar att männen säger "ni kritiserar regeringen för mycket" till Emin och Adnan och därefter attackerar dem med slag och sparkar.

Några dagar tidigare har Milli och Hajizada, som är aktiva i den azerbajdzjanska ungdomsrörelsen OL!, gisslat regimen i Azebajdzjan med en fejkad presskonferens med åsnan "Heinz" i huvudrollen.

Det hade kommit ut att regimen importerat åsnor från Tyskland för fantasipriser (40.000 dollar styck). På "presskonferensen", som lades ut på YouTube, uppträder Hajizada som "Heinz" i åsnekostym, "Det finns enorma möjligheter för åsnor i Azerbajdzjan. Om man är tillräckligt mycket åsna kan man gå hur långt som helst här", förklarar han bland annat.

Filmen avslutas med texten:
"Någon kommer att skydda åsnornas rättigheter. Men vem ska skydda människornas medborgerliga rättigheter?"

Efter överfallet på restaurangen beger sig Milli och Hajizada till polisstationen för att anmäla misshandeln. Där utsätts de för nästa överraskning: de arresteras misstänkta för "huliganism" och sätts i häkte. De båda anonyma angriparna släpps däremot fria. Poliser hindrar journalister som försöker fotografera de två.

Följande dag, den 10 juni, hålls en domstolsförhandling där Milli och Hajizada döms till två månaders häkte i väntan på rättegång - ett överraskande hårt beslut. Förhandlingen är sluten. Diplomater och representanter för europeiska människorättsorganisationer försöker förgäves få tillträde till rättegången men hindras. Någon förklaring till varför förhandlingen var sluten har inte givits. Till och med Millis och Hajizadas advokater har haft svårt att få träffa sina klienter.

Azerbajdzjan rankas som nummer 150 av 173 på det Freedom of Press Index som sammanställs av Reporters Without Borders. De unga aktivisterna har i stället i mycket hög grad kunnat använda Facebook, YouTube, bloggar och andra sociala media för att nå ut. I det akuta skedet blev Twitter en direkt kanal för att rapportera från bland annat stöddemonstrationerna utanför domstolen.

Fängslandet av Emin Milli och Adnan Hajizada har uppmärksammats i medier världen runt (NY Times, CBS) - men inte mycket i Sverige. Kanske för att det skedde mitt i sommaren. I Sverige skrev SvD i ledarbloggen, och Vilhelm Konnander direkt efter gripandena. Carl Bildt har nämnt Milli och Hajizade och tog upp dem med myndigheterna när han besökte Baku. Men i övrigt verkar det ha varit ganska tyst i den svenska bloggosfären och i media - i synnerhet i jämförelse med Eurovisionsschlager-affären.

Den slutliga domen kommer att falla nu i början av september. För några dagar sedan lade åklagaren till ytterligare en åtalspunkt mot de två: tillfogande av kroppsskada. "No one has seen either victims or their fake injuries" konstaterar bloggaren Flying Carpets and Broken Pipelines.
Milli och Hajizada har inte fått träffa sina anhöriga någon gång sedan de arresterades. Enligt advokaterna har de inte heller fått tillräcklig eller adekvat vård för sina skador, rapporterar Human Rights House Network.

Jag kom själv hem från Baku för bara några dagar sedan. De azerbajdzjanska bloggare jag träffade är beundransvärt orädda, men behöver - och hoppas på - vårt stöd. Att blogga om Emin och Adnan och länka till de azeriska bloggarna vore mycket värdefullt för dem.

Svenska bloggare, journalister och medborgare bör protestera mot behandlingen av Emin Milli och Adnan Hajizada. Vi bör trycka på hos våra politiker och folkvalda och kräva att observatörer ska få tillträde till den kommande rättegången.

Det finns flera möjligheter att göra sin röst hörd online: spela in en video; det finns ett antal Facebook-grupper, skriv på petitionen.

Det viktigaste är att nu skapa så mycket uppmärksamhet kring Emin Milli och Adnan Hajizada att opinionen hörs även i Baku.

Uppdatering 16 sep: Rättegången mot Milli och Hajizade återupptas

Fotnot för googlare: Adnans efternamn kan också skrivas som Gadzhizade, Hacizadeh, Haji-zadeh eller Hajizade.

Permalänk | Kommentarer (1)

Två regimkritiska bloggare i Azerbajdzjan riskerar långa fängelsestraff för ett påstått restaurangbråk i Baku i juli.

Men anklagelserna mot Emin Milli och Adnan Hajizada är falska, hävdar människorättsorganisationer och oberoende bedömare.

Syftet är att tysta en växande blogg-rörelse bland azerbajdzjanska ungdomar. De vädjar nu om internationellt stöd.

Nyss kunde vi läsa om hur den azerbajdzjanska säkerhetstjänsten trakasserat medborgare som röstat på "fel" land i Eurovisionsschlagerfestivalen. Fallet med de fängslade bloggarna har inte fått lika stor uppmärksamhet, men är ännu allvarligare.

På kvällen den 8 juli träffas aktivisterna och bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada på restaurang Lebanese i centrala Baku. De ska äta middag och diskutera utvecklingen i Azerbajdzjan med en grupp andra bloggare.

När sällskapet är samlat dyker två mycket vältränade, okända män upp och slår sig ner vid bordet intill. Kort därefter börjar dessa anklaga sällskapet för att "störa ordningen" och uppmanar dem att hålla tyst. Vittnen hävdar att männen säger "ni kritiserar regeringen för mycket" till Emin och Adnan och därefter attackerar dem med slag och sparkar.

Några dagar tidigare har Milli och Hajizada, som är aktiva i den azerbajdzjanska ungdomsrörelsen OL!, gisslat regimen i Azebajdzjan med en fejkad presskonferens med åsnan "Heinz" i huvudrollen.

Det hade kommit ut att regimen importerat åsnor från Tyskland för fantasipriser (40.000 dollar styck). På "presskonferensen", som lades ut på YouTube, uppträder Hajizada som "Heinz" i åsnekostym, "Det finns enorma möjligheter för åsnor i Azerbajdzjan. Om man är tillräckligt mycket åsna kan man gå hur långt som helst här", förklarar han bland annat.

Filmen avslutas med texten:
"Någon kommer att skydda åsnornas rättigheter. Men vem ska skydda människornas medborgerliga rättigheter?"

Efter överfallet på restaurangen beger sig Milli och Hajizada till polisstationen för att anmäla misshandeln. Där utsätts de för nästa överraskning: de arresteras misstänkta för "huliganism" och sätts i häkte. De båda anonyma angriparna släpps däremot fria. Poliser hindrar journalister som försöker fotografera de två.

Följande dag, den 10 juni, hålls en domstolsförhandling där Milli och Hajizada döms till två månaders häkte i väntan på rättegång - ett överraskande hårt beslut. Förhandlingen är sluten. Diplomater och representanter för europeiska människorättsorganisationer försöker förgäves få tillträde till rättegången men hindras. Någon förklaring till varför förhandlingen var sluten har inte givits. Till och med Millis och Hajizadas advokater har haft svårt att få träffa sina klienter.

Azerbajdzjan rankas som nummer 150 av 173 på det Freedom of Press Index som sammanställs av Reporters Without Borders. De unga aktivisterna har i stället i mycket hög grad kunnat använda Facebook, YouTube, bloggar och andra sociala media för att nå ut. I det akuta skedet blev Twitter en direkt kanal för att rapportera från bland annat stöddemonstrationerna utanför domstolen.

Fängslandet av Emin Milli och Adnan Hajizada har uppmärksammats i medier världen runt (NY Times, CBS) - men inte mycket i Sverige. Kanske för att det skedde mitt i sommaren. I Sverige skrev SvD i ledarbloggen, och Vilhelm Konnander direkt efter gripandena. Carl Bildt har nämnt Milli och Hajizade och tog upp dem med myndigheterna när han besökte Baku. Men i övrigt verkar det ha varit ganska tyst i den svenska bloggosfären och i media - i synnerhet i jämförelse med Eurovisionsschlager-affären.

Den slutliga domen kommer att falla nu i början av september. För några dagar sedan lade åklagaren till ytterligare en åtalspunkt mot de två: tillfogande av kroppsskada. "No one has seen either victims or their fake injuries" konstaterar bloggaren Flying Carpets and Broken Pipelines.
Milli och Hajizada har inte fått träffa sina anhöriga någon gång sedan de arresterades. Enligt advokaterna har de inte heller fått tillräcklig eller adekvat vård för sina skador, rapporterar Human Rights House Network.

Jag kom själv hem från Baku för bara några dagar sedan. De azerbajdzjanska bloggare jag träffade är beundransvärt orädda, men behöver - och hoppas på - vårt stöd. Att blogga om Emin och Adnan och länka till de azeriska bloggarna vore mycket värdefullt för dem.

Svenska bloggare, journalister och medborgare bör protestera mot behandlingen av Emin Milli och Adnan Hajizada. Vi bör trycka på hos våra politiker och folkvalda och kräva att observatörer ska få tillträde till den kommande rättegången.

Det finns flera möjligheter att göra sin röst hörd online: spela in en video; det finns ett antal Facebook-grupper, skriv på petitionen.

Det viktigaste är att nu skapa så mycket uppmärksamhet kring Emin Milli och Adnan Hajizada att opinionen hörs även i Baku.

Uppdatering 16 sep: Rättegången mot Milli och Hajizade återupptas

Fotnot för googlare: Adnans efternamn kan också skrivas som Gadzhizade, Hacizadeh, Haji-zadeh eller Hajizade.

Permalänk | Kommentarer (1)

1. If an area was ours for 500 years and yours for 50 years, it should belong to us - you are merely occupiers.
2. If an area was yours for 500 years and ours for 50 years, it should belong to us - borders must be respected.
3. If an area belonged to us 500 years ago but never since then, it should belong to us - it is the Cradle of our Nation.
4. If a majority of our people live there, it must belong to us - they must enjoy the right of self-determination.
5. If a minority of our people live there, it must belong to us - they must be protected against your oppression.
6. All the above rules apply to us but not to you.
7. Our dream of greatness is Historical Necessity, yours is Fascism.

Definition by David C.Pugh, Norwegian Refugee Council, in 2001.

Relaterat på Blind Höna: [Döden 6]. Fools rush in - Bill Carter om kriget i Bosnien.


Permalänk | Kommentarer (2)

Våra beslut är irrationella, säger Ori och Rom Brafman: vi svajar hit och dit, styrda av psykologiska krafter vi inte märker. Tvärtom! invänder Tim Harford: under de till synes ologiska beslut vi tar finns en klar, ekonomisk logik. Äh, säger Nassim Nicholas Taleb. Det är mest slump i alla fall.

Sway är snabba referat av några verkliga case studies och ett antal psykologiska experiment - ett par ganska minnesvärda. Ok som bok, men lite väl populär. The logic of life har jag just börjat på, men Harfords förra bok var riktigt bra.
Taleb skriver mest pretentiöst av de tre, så Fooled by randomness ligger ännu på min hög att ta sig igenom i påsk.

Och alla tre är märkta med "The International Bestseller".

Permalänk | Kommentarer (1)

Det här har jag inte sett förut: att en tidning köpt sökords-annonsering för en enstaka artikel.

Jag var inne och läste på en amerikansk lokaltidnings sajt, när google-annonserna på bilden här intill visades. Över annonserna för flygbiljetter till Alabama och för ett nyhetsbrev om IT, ligger en annons för Washington Posts artikel Learn to Be Nice to Your Wife, or Pay the Price, som handlar om hur japanska män tvingas anpassa sig till nya skilsmässolagar.

Jag kan inte säga vad som triggat visningen, alltså vilket (eller vilka) sökord de kopplat till sin annons. En vag gissning är att det kan ha varit "pension". Men det finns ju inget uppenbart samband med de andra annonserna.

Det är ju inte heller någon särskilt viktig eller tung artikel.

Så: är det vanligt att media sökords-annonserar enstaka artiklar?

Märkligt är också att artikeln är från den 26 november 2007!

Betyder det att det här är vanligt, men att jag missat det?
Eller var det något som man experimenterade med för några år sedan?

Eller är det ett färskt test, där WP medvetet valt en gammal artikel för att tydligt kunna se om en sökordsannonsering ger påtagliga resultat i besöksstatistiken?

Någon som vet?

Permalänk | Kommentarer (1)