En Berlin-bo som av ilska och frustration kastade ut sin dator genom fönstret och lät den krossas mot marken undgår rättsliga följder.

"Vem har inte känt för att göra likadant?", kommenterar polisen enligt Reuters.

Police excuse angry computer user for outburst (Reuters, 17 jul 2007).

Permalänk | Kommentarer (0)

"Under de senaste åren har Sverige upplevt en produktivitetsboom som kan jämföras med det framgångsrika 1960-talet (...) Men det finns en oredovisad baksida, en övervältring av kostnaderna för produktionen på hushåll och enskilda konsumenter. Produktivitetsframgången betalas av oss vanliga medborgare."

Ekonomen och förre vice riksbankschefen Villy Bergström är trött på att försöka göra allt mer själv, ständigt hindrad av icke-mänskliga system, och tar exempel från försäkringsbolag, teleoperatörer och SJ:s automatiska telefonsystem.

"Systemen är stora, svåröverskådliga och rigida" konstaterar han. "När skall denna terror sluta? Det sägs att marknadsekonomin ständigt anpassas till kundernas önskningar. Vem bad att få tala med en robot?"
Vem vill prata med en robot? (Aftonbladet, 12 mars 2007)


Permalänk | Kommentarer (1)

"Under de senaste åren har Sverige upplevt en produktivitetsboom som kan jämföras med det framgångsrika 1960-talet (...) Men det finns en oredovisad baksida, en övervältring av kostnaderna för produktionen på hushåll och enskilda konsumenter. Produktivitetsframgången betalas av oss vanliga medborgare."

Ekonomen och förre vice riksbankschefen Villy Bergström är trött på att försöka göra allt mer själv, ständigt hindrad av icke-mänskliga system, och tar exempel från försäkringsbolag, teleoperatörer och SJ:s automatiska telefonsystem.

"Systemen är stora, svåröverskådliga och rigida" konstaterar han. "När skall denna terror sluta? Det sägs att marknadsekonomin ständigt anpassas till kundernas önskningar. Vem bad att få tala med en robot?"
Vem vill prata med en robot? (Aftonbladet, 12 mars 2007)


Permalänk | Kommentarer (1)

Bort på inuseful.se har jag en ganska lång post om de stora framgångar Electrolux fått genom att låta hela koncernen arbeta med användaren i centrum: Stöp om företaget, nå rekordvinster, och bli börsvinnare - med personor!.

(Personor är typanvändare, som visar på genomgående drag hos kunderna. Electrolux har fyra: Anna, Catherine, Maria, och Monica. Så här beskrivs de i en BusinessWeek-artikel: "Catherine is a neatness freak, while Anna just wants to get the chores over as quickly as possible. Monica is superefficient and Maria is a homebody who dotes on her family.")

Det är blir allt vanligare idag att säga att man vill "förstå användarna" (som Playaheads vd Hanna Renlund Westerbergs). En av de tydliga lärdomarna av Electrolux framgångar är att det gäller att vara långsiktig och grundlig. Vill man få ut maximal effekt av ett användarcentrerat arbetssätt, räcker det inte med några timmars användarintervjuer i början av projektet.

Enligt Business Week (Electrolux Redesigns Itself, 27 nov 2006) har man gjort 160.000 (!) besök hos kunder över hela världen sedan 2004, när programmet startade.

Det gäller inte minst att få högsta ledningen att förstå och ta till sig arbetssättet - inte bara resultatet av en eller annan rapport från användarstudierna:

"[VD Hans Stråberg] is training 700 managers, including nearly all of his top execs, in the methods of the Consumer Innovation Program. Working in small groups that include designers, engineers, and marketers, the managers develop their prototype products. By working in multidisciplinary teams from the beginning, designers avoid developing products that can't be engineered, engineers eschew technological solutions that aren't visually appealing (...)

Frank Dowling, North American marketing and design director, says home visits are helpful for his engineers. 'It brings the consumer focus that a lot of the designers don't see,' he says. That helped Electrolux engineers redesign dishwashers for the U.S. market, repositioning baskets and racks after watching consumers load machines."
(Electrolux Redesigns Itself, 27 nov 2006)

Permalänk | Kommentarer (2)

I den fysiska världen är det ofta lätt att skilja på papper, foton eller andra dokument som man jobbat med - skrivit på, läst, klippt i etc - och de som är orörda, obehandlade. De ser ofta lite tummade ut, t.ex. Eller så syns det genom hur de är placerade på skrivbordet - lite kringslängda, till skillnad från den kanske prydligare traven med ännu helt orörda papper.

I datorn är det inte alltid så lätt. Symbolen för ett Worddokument man skrivit massor med gånger i, och ett som just kom med eposten och man aldrig rört, ser i princip likadana ut på skärmen, eller hur?

Men ... idag uppptäckte jag det här på min mac, som jag inte sett eller tänkt på förr.

Ikonen för (dvs miniatyrkopian av) det foto som jag varit inne och beskurit och sparat om har i Bild-mappen fått en smal, tunn skugga. Fotot som jag inte gjorde något med, som direktimporterats från digitalkameran, har ingen skugga utan är bara en platt bild.

Jag vet faktiskt inte om det här är en feature i MacOS. Eller?

Relaterat: Macen använder rätt subtila, icke-verbala signaler också för andra ändamål: se Datorn som kan säga nej utan att prata.

Permalänk | Kommentarer (1)

Inte lika hotfull som dialogrutan hos användbart, men mer poetisk, på något vis:

Permalänk | Kommentarer (0)

Borta på inuseful.se har jag en liten historia om Ljusknapparna kommer tillbaka, eller: The return of the light switch from hell.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag kommer att hålla en mini-version av föreläsningen om "Jävla skitsystem" på utbildnings-eftermiddagen "Användbarhet i praktiken" i Stockholm nu på World Usability Day, tisdag den 14 november.

Eftermiddagen är tänkt att vara en kurs i användbarhet för projektledare, beställare, systemägare etc. Tre parallella spår, totalt nio föreläsningar.

Kursen är gratis - men man måste anmäla sig till erik.boralv@nita.uu.se. Begränsat antal platser.

Andra arrangemang, i Lund, Uppsala, Karlstad, Eskilstuna, Umeå Sundsvall, Gävle, Göteborg och Ronneby finns listade på den svenska hemsidan för användbarhetsdagen.

Permalänk | Kommentarer (3)

Permalänk | Kommentarer (2)

Nytt jobb: sedan någon vecka är jobbar jag på inUse AB. Här har jag inte mindre än tjugo kollegor som alla är bland landets främsta experter på olika aspekter av användbarhet.

Dessutom har inUse skapat och driver begreppet effektstyrning - ett bättre sätt att styra och driva it-projekt så att de verkligen skapar nytta och mätbarhet (något som alltför sällan sker i it-projekt, som jag har tjatat om här förut.

InUse jobbar i hela landet; förutom Stockholmskontoret på Drottninggatan 83 (titta in!) har vi kontor i Malmö och Göteborg. Till kunderna hör bland annat SonyEricsson, Ikea, SOS Alarm, Ringhals kärnkraftverk, Jordbruksverket och Microsoft.

Till inUse hör också bloggen inUseful - där även jag nog kommer att dyka upp så småningom.

Permalänk | Kommentarer (4)

Nix - inte min. Än. Fast snart.

Men Don Norman har precis igår (23 sep 2006) publicerat Cautions Cars & Cantankerous Kitchens - ett utkast till kapitel 1 ur kommande boken "The Design of Future Things".

"The technologists will try to reassure us by explaining that all technologies start off by being weak and underpowered, but eventually their deficits are overcome and they become safe and trustworthy. 'Don't get excited,' they say, calmly, 'all the problems you speak of are true, but this is just a temporary situation. Every problem you mention can be cured – and will be, Relax. Wait. Have patience.'
Their message is sensible and logical. And they have been saying it since the beginnings of the machine age. At one level they are correct. Steam engines that propelled trains and steamships used to explode, killing many: they seldom do anymore. Early aircraft crashed frequently. Today they hardly ever do. (...)

But faster than we can solve the old problems, new technologies and new gadgets will appear. The rate at which new technologies are being introduced into society increases each year, a trend that has been true for hundreds of years. Lots of new devices, lots of potential benefits, and lots of new, unanticipated ways to go wrong. Over time, our lives become better and safer, worse and more dangerous, simultaneously. Do we really only need more patience?

No. I believe the problems that we face with technology are fundamental. They cannot be overcome. We need a new approach.

I am a technologist. I believe in making lives richer and more rewarding through the use of science and technology. But that is not where our present path is taking us. We need a calmer, more reliable, more humane approach (...)

We have become servants to our machines."

Vilket i princip är exakt vad jag försöker säga i min bok. Också.

Andra bloggar om: Don Norman


Permalänk | Kommentarer (0)

För inte så länge sedan sedan var det ofta en viss utmaning att sätta sig i en hyrbil. Innan man kunde köra iväg måste man kolla in alla knappar och reglage på just den här modellen. Hur slog man på halvljuset? Var fanns knappen för vindrutetorkarna? Varje bilmodell hade sin egen idé om reglagens plats, form och märkning.

Men sedan kanske tio år har det varit rätt enkelt. Alla biltillverkare har anpassat sig till en standard. Ett snabbt ögonkast räcker oftast för att bekräfta att det ser ut som man är van - och så kör man.



Men det har funnits ett undantag. Bilradion - cdspelaren.

Alla bilradiotillverkare har sin egna idéer om var knappar och reglage ska sitta. Designen är ofta ultrafuturistisk, så man inte har en aning om vad man över huvud taget ska trycka på ... eller ska man vrida?

Ibland får jag ljud ur dem. Men försöker jag öka volymen byter jag kanal. Försöker jag koppla in cd:n händer helt andra saker.



Modellen ovan lyckades jag inte stänga av på flera dagar. Till sist upptäckte jag att det som ser ut som sargen nere till höger är en knapp, och att den var märkt "Off" på undersidan - osynligt från förarplatsen. (Hur man skulle stoppa i CD-skivor hittade jag över huvud taget inte.)

Men radion är ju bara en enstaka apparat. I nya bilar, skriver Economist, har de fått sällskap med navigationssystem,ibland med real-tidsdata om trafikläget, inbyggd DVD-bio för baksätet, Bluetooth-länkar för mobiltelefon, avståndsvarnare, och andra manicker.

"This has caused a proliferation of knobs and buttons, many of them on an increasingly cluttered steering wheel. Anyone hoping to test-drive a new car must first endure a training session to master the dashboard; the days when all a buyer needed was a stretch of open road are gone.
The multimedia overload is a headache for carmakers, too. BMW's iDrive, an electronic-dashboard system, was meant to simplify things for drivers, but irritated them instead. And Jürgen Hubbert, a former branding boss at Mercedes, says electronics accounted for more of the firm's warranty claims than anything else for many years."
Economist: In-car electronics: Strap in and boot up, 26 aug 2006

Tills vettiga standards blir allmänt använda även på det här området borde biltillverkarna tänka mer på enkelhet, menar tidningen:

Japanese firms - which are also keen on electronics, but value simplicity too - have done a better job of pleasing customers. Carmakers should take heed. Electronics can make cars more fun. But when drivers leave their desks and slip behind the wheel, they expect to be done with technical support for the day.

Men varför bara biltillverkarna? Tänk att känna att man inte behöver tech support på arbetet heller ...

Relaterat på Blind Höna: Fel funktioner får folk förvirrade, 8 mar 2006
Dålig interaktionsdesign skadar varumärket(DN testar iDrive), 6 feb 2005

Andra bloggar om: interaktionsdesign, användbarhet, bilradio, bilar


Permalänk | Kommentarer (2)