Permalänk | Kommentarer (2)

Att läsa läsarnas artikel-kommentarer är, i de flesta tidningar på nätet, rätt deprimerande. Invektiv och personangrepp är mer regel än undantag.

Hur mycket jag än gillar läsarmedverkan, måste jag medge att det oftast bara är ett litet fåtal av kommentarerna som tillför något av intresse.

Det är väl alltför enkelt för gnällspikar att anonymt slänga ner giftigheter och trycka på "skicka". (Behöver jag säga att kommentarer på folks egna bloggar - åtkomliga via Twingly - genomgående är av högre kvalité?)

Är det ett mindre antal kommentarer går det väl an att skumma för att hitta det läsvärda. Men när de blir 40, 50 eller till och med 500?

I NY Times hittade jag det här: förvalt under artikeln listades "Redaktionens urval" bland kommentarerna.

(Via menyn finns möjlighet att se alla kommentarer, eller de kommentarer läsarna rekommenderat.)

Permalänk | Kommentarer (4)

"Everything becomes a shorter version of itself. Essays become op-eds. Op-eds become blog posts. Blog posts become Twitter tweets."

... säger David Brooks i NY Times. (The Sidney Awards , NY Times, 1 jan 2009).

Slagfärdigt, men det är bara halva sanningen. Många saker blir längre: Fler och fler filmer blir två timmar, två timmar och en kvart, två och en halv timme. Min vän Henrik Ahlén påpekade för att tag sedan: Två-minuters videoklipp på YouTube ser vi gärna, tretimmars långfilmer ser vi gärna - men vem vill se en dokumentär på 45 minuter?

Det är mitten-segmentet som faller bort: som de halvlånga artiklarna i tidningen. Den mest lästa artikeln i NY Times 2005 var på över 25.000 tecken; en av de fem mest lästa i samma tidning 2007 var på över 60.000 tecken!

Utvecklingen av nätet har alltså underlättat publiceringen av långa texter. Syftet med David Brooks kolumn ovan är i själva verket att premiera några riktigt långa essäer: Michael Lewis essä The End (Portfolio, dec 2008) är en av de mest läsvärda som Brooks håller fram.

Men visst ökar också snuttifieringen av information. Inte minst de "nyheter" som vi får via tv.

Kort och långt samtidigt - men inte så mycket mitt emellan, alltså.

Permalänk | Kommentarer (1)

På www.090120.com kan man köpa den här lådan -

- och kylskåpsmagneter, rockmärken, ballonger och många andra produkter på samma tema. Utförsäljning efter 20 januari kanske. Men nedräkningsklockan kan omprogrammeras, och återbrukas - om man vill måla över designen och sätta dit någon egen...

Sortimentet på www.obamasfirstday.com håller nog lite längre: där finns t-shirts med texten "Obama - my vote changed history".

Relaterat:
Omnämnd i NY Times Negative Campaign (10 feb 2008).

01 20 09 är en låt med Small Change Romeos.

Se också Gail Collins: Time for him to go och Biob Herbert: Add up the damage.

(Tack, Inga, för klockan!)

Permalänk | Kommentarer (0)