[Döden 6]. Fools rush in"I walked home taing the back streets. At times I jogged. I laughed out loud. I was overcome by something, something light."Bill Carter har just rusat över Sniper's Alley i Sarajevo. När han lämnar över sitt matpaket till systrarna Lejla och Selmas mamma plockar hon fram en kula ur mjölpåsen. Så nära var det. Systrarnas familj visar kulhålen på väggarna i sin lägenhet och berättar om vart och ett vilken dag det skottet kom. Själva kulorna och granatsplittret har de samlat i en skål. De visar Bill videon från en av systrarnas födelsedag något år tidigare. Just när alla runt bordet ska hugga in på tårtan smäller det: på tv:n ser Bill hur alla kastar sig ner, sedan reser sig upp, skrattar, och pekar på kulhåler i väggen. Deras första kula. "I felt a little odd, being so happy, bouncing along a back alley in a city draped in darkness under the glow of tracer fire. But there it was. I was overwhelmed that I had finally found a place on earth where people where so busy trying to live they didn't have time to think about the dead."Han berättar för sina vänner hjälparbetarna om systrarna som bor i en tunnel men som skrattar och berättar historier, om hur Lejla önskar det vore make-up i lådan i stället för mjöl. "The trick, I had learned, was not holding on so tight to life that you became too scared to live. That was the same thing as living to die. No. The thing was to live like you had already died.Bill Carter berättar sin historia om belägringen av Sarajevo i boken Fools rush in (finns också på adlibris). Att dödsfara får en att känna sig ovanligt levande är inte något ovanligt tema. Men i få böcker känner till och med läsaren det så tydligt som i "Fools rush in". Det är en djupt rörande, humanistisk och hoppingivande bok. Som det står i baksidestexten: "When tragedy strikes Bill Carter's life he finds himself drawn to a war zone. In the modern heart of darkness, the beseiged city of Sarajevo, we meet a man rebuilding the ruins of his former self in the most unlikely of places." Filmrättigheterna har för övrigt köpts av Participant productions (Syriana, Fast food nation, Good night and good luck, An Inconvenient Truth). Carter har gjorde själv dokumentärfilmen Miss Sarajevo under sin tid i staden. Permalänk | Kommentarer (0) |
24 nov 2006
|
Sista minuten: målgrupper för offentlig sektorPå Seminariet börjar kl 8.30 och håller på till kl 9.30. Frukost serveras från 8.00. Det finns fortfarande några platser kvar - men skynda, för sista anmälan är idag! Anmäl till seminarier@inuse.se. Permalänk | Kommentarer (2) |
20 nov 2006
|
Jonas föreläser på World Usability DayJag kommer att hålla en mini-version av föreläsningen om "Jävla skitsystem" på utbildnings-eftermiddagen "Användbarhet i praktiken" i Stockholm nu på World Usability Day, tisdag den 14 november. Eftermiddagen är tänkt att vara en kurs i användbarhet för projektledare, beställare, systemägare etc. Tre parallella spår, totalt nio föreläsningar. Kursen är gratis - men man måste anmäla sig till erik.boralv@nita.uu.se. Begränsat antal platser. Andra arrangemang, i Lund, Uppsala, Karlstad, Eskilstuna, Umeå Sundsvall, Gävle, Göteborg och Ronneby finns listade på den svenska hemsidan för användbarhetsdagen. Permalänk | Kommentarer (3) |
12 nov 2006
|
På tisdag är det Världsanvändbarhetsdagen |
A whiter shade of pale i rättenPå måndag startar domare Blackburne vid High Court of London förhandlingarna om upphovsrätten till A whiter shade of pale. Matthew Fisher, som skrev orgelmelodin, vill till slut ha sin del av rättigheterna av låten. Times skrev igår: Whiter Shade of Pale to get another hearing - in the High Court (10 nov 2006). Kom ihåg var ni läste det först: Blind Höna: Rättstvist om mest spelade låten (21 jun 2005). Permalänk | Kommentarer (1) |
[Döden 5]. Alltid sömmerskaMitt i sommaren går jag kring bland de gamla gravstenarna på kyrkogården i Förslöv. Här talar de flesta stenar om vem man var i livet. "Slaktaren", "sömmerskan", "bokbindaren", "landtbrukaren" eller till och med "f.d. lantbrukaren" eller "enkan". En gång i tiden var det viktigt att även i döden vara något, inte bara någon. Så är det inte längre. Den siste jag kan hitta, som fått sitt yrke för evigt hugget i sten, är "folkskolläraren", död 1966. Kanske var han en av de sista som också hade haft samma yrke hela livet? Folkskoläraren som alla kände, som fostrat otaliga generationer av bygdens barn, älskad (eller kanske avskydd?). Någon gång började det i alla fall sluta vara viktigt att på gravstenen berätta vilket yrke den döde haft. Undrar när? Undrar varför? Jag är säker på att någon skrivit en avhandling i etnologi om saken. Den som vet får gärna tipsa. Kanske relaterat: andra saker som försvunnit. Permalänk | Kommentarer (0) |
11 nov 2006
|
[Döden 4.] What can the harvest hope for, if not for the care of the reaper"LORD, I ASK FOR - "Det är Döden, i Terry Pratchetts Discworld, som står framför universums härskare och ber om en ynnest. Döden är visserligen till formen ett vandrande skelett med lång lie, sinnebilden för The Grim Reaper. Men i Terry Pratchetts värld finns det inget grymt över honom. Han är snarare den hänsynsfulle liemannen. Redo att hjälpa de döda vidare - vart de nu går - med ett par ord på vägen. Det vil säga när han inte - i Pratchetts alldeles personliga blandning av fars och moralfilosofi - tröttnar på sitt jobb och försöker bli människa, jobba som lantdräng eller stand-in för Jultomten (med kataklysmiska följder). Nu när han står där framför härskaren har han just nedkämpat den Nya Döden, den hånfulle, grymme slaktaren, som hotat att döda den ursprungliga Döden, att ta hans plats. Och Döden har en plötsligt en skuld han vill återbetala. "LORD, WE KNOW THAT THERE IS NO GOOD ORDER EXCEPT THAT WHICH WE CREATE ...Döden är inte "rättvis" - men inte heller grym. Den bara är. Hogfather - där Döden försöker spela jultomte - har spelats in av brittiska Sky One och visas till jul på sagda kanal. Den första filmatiseringen av en Discworld-bok med levande skådespelare. Permalänk | Kommentarer (0) |
08 nov 2006
|
[Döden] 3. Dia de los muertosDet är Allhelgonahelg, och Etnografiska museet i Stockholm ordnar svensk variant på den mexikanska Dia de los muertos, de dödas dag. Den som vill se mer av originalet (utan att åka transatlantiskt) kan botanisera på Flickr via taggarna death+mexico eller klustret diadelosmuertos-mexico-halloween Där finns till exempel Lemurlings bilder: (Foto: Lemurling/flickr.) Läs mer på wikipedia: Day of the Dead Permalänk | Kommentarer (0) |
03 nov 2006
|
Hejdå Cross, hej InUseNytt jobb: sedan någon vecka är jobbar jag på inUse AB. Här har jag inte mindre än tjugo kollegor som alla är bland landets främsta experter på olika aspekter av användbarhet. Dessutom har inUse skapat och driver begreppet effektstyrning - ett bättre sätt att styra och driva it-projekt så att de verkligen skapar nytta och mätbarhet (något som alltför sällan sker i it-projekt, som jag har tjatat om här förut. InUse jobbar i hela landet; förutom Stockholmskontoret på Drottninggatan 83 (titta in!) har vi kontor i Malmö och Göteborg. Till kunderna hör bland annat SonyEricsson, Ikea, SOS Alarm, Ringhals kärnkraftverk, Jordbruksverket och Microsoft. Till inUse hör också bloggen inUseful - där även jag nog kommer att dyka upp så småningom. Permalänk | Kommentarer (4) |
02 nov 2006
|
[Döden] 2. "Man vet att dom är i närheten och det är en tröst"- Alla har en död, förstår ni. Den följer med hela tiden, hela livet ut, och är alldeles i närheten. Våra dödar, dom är där ute och tar en nypa luft; dom kommer in litet då och då.Andra bloggar om: döden, philip pullman, bärnstenskikaren Permalänk | Kommentarer (0) |
[Döden] 1. Veta hur och veta hutErik har tänkt ut sin egen bloggvariant av NaNoWriMo. Och jag som hade nästan samma idé! Fast om döden - för att besvärja denna årets mörkaste, bottenlösaste månad. Så, låt oss försöka. Som en daglig pendang till Eriks poster om kärlek, kanske. --- I danska BT läste jag i somras om syskonen som inte vet om de ärvt sin mors bröstcancergen. - Det er ren tortur. Det er helt umuligt at leve et normalt ungdomsliv, så længe jeg ikke ved, om jeg har arvet mors kræft-gen eller ikke, säger 14-åriga Lena. Hennes mor, 34-årige Aimé, tillägger: - Det er totalt urimeligt for teenagebørn, at de skal vente i årevis, før de kan få at vide, om de kan få kræft i en ung alder. Gentestet görs inte förrän man fyllt 18 år. I tidningsartikeln - som är längre än det utdrag som finns på webben - klagar 14-åriga Lena sin skräck utförligare. Jag har just skaffat en pojkvän, säger hon. Hur ska jag nu veta om vi ska skaffa barn tidigt eller kan vänta? Är det farligt för mig att dricka alkohol? Jag blir sjuk av att inte veta. Det framgår också av artikeln att att modern faktiskt inte fått cancer, utan bara konstaterats bära genen. Kära Lena, vill man säga. Ingen av oss vet. Du, jag, vi alla kan falla ner döda i morgon dag. En lastbil, ett virus, en glappande strömsladd - vad som helst. Vi vet aldrig hur eller när det slutar, och vad vi borde eller inte borde ha gjort dessförinnan. Att inte veta - är själva livet. Det enda man önskar en snabb död är väl sensationslysten kvällspress - som ju länge levt på att injaga skräck i oss. Vet hut. Andra bloggar om: döden, NaNoWriMo, cancer Permalänk | Kommentarer (1) |
01 nov 2006
|
På kornet | Korn av sanning | Guldkorn | Blind höna | Skrot och korn | Väderkorn |