Måste instämma med Tomas Carlsson.

"Klart som sjutton att de vill berätta. Det vill alla i kris. Den som är i djup kris berättar alldeles för mycket och alldeles fel saker för vem som helst som vill höra på, ofta alldeles fel personer. Detta VET Aftonbladet och utnyttjar situationen ..."
Tomas Carlsson, Skildra: Misshandel och övergrepp att publicera barnets berättelse om mordet, 29 maj 2006

Permalänk | Kommentarer (3)

... Brooker, 61 år idag!

Permalänk | Kommentarer (3)

Guardian har mer om integritet och stora data mining-system, som inte bara drabbar immigranter, utan alla flygresenärer, med risker att persondata utnyttjas eller stjäls:

"After 9/11, the ambitions for such screening grew exponentially and the newly founded Department of Homeland Security began inviting computer companies to develop intelligent systems that could 'mine' data on individuals, whizzing round state, private and public databases to establish what kind of person was buying the ticket."
Guardian: Q. What could this boarding pass tell an identity fraudster about you? A. Way too much, 3 maj 2006

Hur är det ned till exempel SAS boardingpass?


Permalänk | Kommentarer (0)

USA överväger att införa ett system för att hitta illegala invandrare genom att samköra flera databaser. Trots nästan tio års tester i liten skala har systemet svåra prestandaproblem, och har svårt att skilja på legala och illegala immigranter. Att fixa problemen och installera det över hela USA beräknas kosta en miljard dollar, skriver Washington Post:

" '... the pilot program's performance so far has been so dismal that it's hard to conceive of a system that will work effectively nationwide.'

Reviews of the pilot program have found that though it has the potential to limit illegal immigration, it suffers from serious deficiencies. A Government Accountability Office report issued in August criticized it for its inability to catch identity fraud, for flaws in the databases and for the possibility that employers will abuse the system.

[Political analyst Tyler] Moran said she is especially concerned by the relatively high error rates when it comes to legal immigrants. Nearly one in three noncitizens the electronic system cannot initially verify, are later cleared based on a manual search of the records, according to government statistics."
Washingtin Post: Expanded Worker Checks Would Use Faulty System (25 maj 2006)

Desert Beacon har länkar till rapporter om fler liknande projekt med svåra konsekvenser för integriteten: Making a list without checking it twice (25 maj 2005)
Relaterat på Blind Höna:Bortslösade miljarder: recension av "Plundering the public sector"


Permalänk | Kommentarer (2)

- Hej, kanelbullarna är visst slut. Då kan jag väl få en munk med kaffet för samma pris istället?
- Nej, det går inte. Det är ett helt annat pris.
- Men vad kostar en munk?
- Tio kronor.
- Och vad kostar kanelbullen?
- Tio kronor.
- Men då är det ju samma pris?
Uppgiven gest mot kassaterminalen:
- Jo, men det går inte för systemet.

Uppdaterat: Mer på Blind Höna om "Det är systemet" och stelare samhällen.

Permalänk | Kommentarer (1)

"A second is a long time. You can get 4 or 5 recognizable ideas across in a second. An average pop song only has 3 or 4 distinct components, at most, so you could easily reduce an entire pop song into a second. The universe was created in less than a second. So what's your excuse?"

Obscurica tänker sätta ihop en CD med 4800 låtar -alla en sekund långa . Ett smakprov i wav-format ("In one second, this artist tells a story") finns, liksom en sammanställning av något fler sekunder.


Permalänk | Kommentarer (3)

... åter måndag den 29.

Permalänk | Kommentarer (0)

25 maj 1967: "A whiter shade of pale" gör entre på engelska topplistan.

Permalänk | Kommentarer (0)

Resumé har "kartlagt bloggetablissemanget" (inte på nätet) och listat mig, den andre Jonas, Urban med flera under rubriken De har makt att avgöra val. I wish.

Lika lite är jag "pr-konsult", som Resume påstår; jag har jobbat med många olika uppdrag, men aldrig som pr-konsult. Det stämmer inte heller att jag är knuten till Journalistgruppen.

Kan inte låta bli att tänka på ett av Joe Trippis mantran, ur The revolution will not be televised. "They just don't get it".

Permalänk | Kommentarer (1)

Lisa har å andra sidan efterlyst recept på själva bloggsoppan - och fått många förslag ...

Permalänk | Kommentarer (0)

Det här ...

... får en ju direkt att tänka på det här:

Permalänk | Kommentarer (0)

För någon dag sedan kom de. Och idag har Nils lyckats fånga en av dem på bild. (Klicka på bilden för att se en större bild hos Flickr.)

Permalänk | Kommentarer (2)

Jag är i Malmö för att föreläsa för Sydsvenskans ledarredaktion om att skriva för webben. Strövar runt lite i stan, tar en bild av en pittoresk gränd och laddar upp med mobilkameran. Inte för att det var så fantastiskt vackert, mest för att notera: jag var här.

Unde tre år ska Karin Wagner, fil dr i konst- och bildvetenskap på Centrum för kunskapsbildning och kommunikation på Chalmers, forska om och följa fyra "mobloggar" - en engelsk, en dansk en holländsk och svenska mobilblogg.nu, berättar Göteborgs-Posten:

"- Det här är ett nytt sätt att förhålla sig till foto, helt olikt när vi fotograferar för att få minnesbilder i ett album. Bildens kvalitet är oviktig, den behöver inte vara vacker, den ska bara visa att jag var där. Det är motsatsen till bildmanipulation. På mobloggbilderna ändras inget, de skickas precis som de är.
Det påminner lite om dogmafilmer och om lomografi, där folk uppmanas att skjuta från höften med enkla kameror..."
Göteborgs-Posten: Fånga dagen i mobilen, 11 maj 2006

Tillsammans med etnologen Magnus Mörck. som ska studera e-bio, har hon fått 2 356 000 kronor för ett tre-årigt forskningsprojekt om hur vår livsstil förändras av ny teknik och nya medier.

Två gratisexempel till forskningen:
När jag ser en bok i bokhandel, som jag kanske vill köpa senare, skriver jag nu inte ner titeln, utan tar en bild av den med kameran.
När skolklassen kommer till Drottningholm på studiebesök med SL-bussen, går läraren över vägen och fotograferar tidtabellen i busskuren på andra sidan, för att komma ihåg när det går bussar tillbaka.


Permalänk | Kommentarer (0)

Journalisten har en större artikel idag om bloggar (otajmat nog skriven just innan Danielsson-affären briserade). Jag har inte sett den själv. Här finns dock - för den som är nyfiken - några länkar till en del material som jag erbjöd som bakgrundsläsning för Journalistens reporter:

Bloggare som avslöjar saker som journalister missar:
Elektroniska spår: fler än du tror (02 jul 2003)

Den lille bloggaren som kunde (31 okt 2003):

Amerikanske bloggaren Billmon om journalister:
Vad gör journalisterna?  (16 jun 2003 - Du kan gå en notis både framåt och bakåt från ovanstående för att se lite mer sammanhang)

Jonas om vad bloggar är bra för:
Vad är bloggar bra för? - Sammanhang (06 sep 2004)

Jonas om
Tre smaker av blogg: liten bloggtypologi (26 apr 2006)

Permalänk | Kommentarer (0)

En hårdvinklad rubrik - men:

"Publicering av information på Internet, bredband och tredje generationens mobiltelefoni är inslag i bilden som helt förändrar förutsättningarna för både spridning av information och kommunikation mellan enskilda och myndigheter. (...)

Den nya situationen kräver en omorientering av myndigheternas policy för information och kommunikation. (...) Den nya mediesituationen innebär förändrade förutsättningar också för myndigheternas val av informationsstrategi. Det kan bli nödvändigt att följa en öppnare informationsstrategi än vad man traditionellt har gjort."

Citatet ovan är från Katastrofkommissionens rapport (se Blind Höna: Katastrofkommissionen om bloggar, 4 feb 2006).

Det mest bisarra med Danielsson-affären är att om regeringen verkligen hade tagit kommissionens slutsatser på allvar, hade man förhoppningsvis förstått att en annan strategi hade varit klokare, mycket tidigare.

LouiseP uttrycker det ganska bra i en kommentar på en av de utpekade folkpartibloggarna:

"Problemet med hela historien synes mig dock vara en fråga om transparens. Hade hela affären med Danielsson klargjorts från början, finns det inte läge för spekulationer. Den grundläggande kritiken finns på den nivån. Och eventuellt har Eduards fått betala ett högt pris för sin chefs ovilja att lägga korten på bordet. Hemlighetsmakeri har en tendens att spinna iväg."

Ryktet startade ju inte heller med bloggar.

Det var Aftonbladet som både tog fram och publicerade detaljer om Lars Danielssons krognotor, namngav Helen Eduards och publicerade en bild på dem tillsammans (synbarligen vid en presskonferens) den 17 februari. I samma ögonblick startade pratet runt fikaborden runt om i Sverige.

Det har ända sedan dess levt överallt där människor träffas. På arbetsplatser, släktmiddagar, på kaféer, på bussen på väg till jobbet. Skillnaden är att bloggar gjort ryktet läsbart, sökbart, spårbart, i efterhand.


Permalänk | Kommentarer (0)

Fantastisk valuta för pengarna: gå och hör filharmonikerna framföra Charles Ives fjärde symfoni på Stockholms konserthus ikväll (18 maj) om ni bara kan! Dubbla dirigenter på scenen! Extra orkester uppe under taket! Theremin! Extra slagverkare på körläktaren! Kvartstons-omstämt piano! Flera musikstycken på en gång, för priset av ett!

Det brukar sägas att Charles Ives pappa, George Ives, som var ledare för en mässingsorkester, gärna experimenterade med att låta två orkestrar passera varandra - spelandes olika musikstycken. Möjligen gjorde det ett starkt intryck på lille Charles, för i hans musik klingar det ofta två eller ännu fler stycken samtidigt. I olika tempi, olika tonarter och olika rytm. Det är musik som jäser och bubblar; gång på gång stiger brottstycken av melodier som man väl känner igen upp till ytan, för att sedan sjunka tillbaka, symfoniorkestern överröstas regelbundet av en förvriden promenadorkester ... Det är alldeles hejdlöst, och eftersom den framförs oerhört sällan, och eftersom den är så mycket bättre live än på skiva - gå och lyssna!

Ives måste ha varit den ursprunglige mashup-artisten. Han använder regelbundet delar från populära marscher, slagdängor och psalmer. Men när dagens mashup-artister lägger ihop två eller fler låtar som är harmoniskt och rytmiskt lika, var Ives mycket djärbare redan för hundra år sedan. I hans musik trängs bitarna med varandra, skaver, tränger undan, krockar och bucklar till varandra rejält.

Det märkligaste med Ives musik är ändå att den skapades alldeles i början av 1900-talet. Alldeles solo skrev han musik som var många årtionden före vad hans samtida gjorde. Men de visste inget: i stort sett skrev Ives för byrålådan.
Både tredje och fjärde symfonin fick inte premiär förrän ungefär fyrtio år efter att de komponerats.

Jag blir lite tagen av den våldsamt dunkande och malande andra satsen. Så där är det inne i mitt huvud, tänker jag. Så där är livet. En massa saker som pågår samtidigt, och inte är det vackert och harmoniskt. Och så slutar det helt abrupt, bara stängs av liksom. (Men så kommer följer tredje satsen, en nästan alldeles traditionell stråkfuga.)

Det finns ett pris för att få höra Ives dock: du måste höra en alldeles utomordentligt tråkig pianokonsert av Brahms, före paus. Men till och med det är det värt. (Om du vill gå, försök få biljett på balkongens vänstra sida. Då ser du både fjärrorkestern under taket och extraslagverkarna på körläktaren bra. Finns på ticnet)

Länkar: www.charlesives.org. Det finns real audio-filer i musikbiblioteket att lyssna på. Tips: Orchestral Set No. 1, Three Places in New England, andra delen, "Putnam's Camp, Redding, Connecticut".

Charles Ives på Wikipedia

Permalänk | Kommentarer (4)

• Ett nytt IT-system för att utfärda pass som fick produktionen att sjunka från 30.000 till 8.000 pass i veckan, ökade kostnaderna med £2 per pass och skapade en kö på 565.000 passansökningar, som fick lösas med övertidsarbete för 12 miljoner pund -
• Ett administrativt system för tingsrätter som skulle kostat 146 miljoner pund, men hittills gått löst på över 400, fortfarande är plågsamt långsamt, och kanske kommer i bruk ett år för senat, om man lyckas lösa problemen -
• - utvecklat av samma leverantör som ansvarat för ett system som lades ner, utan att tas i bruk, efter att ha kostat 700 miljoner pund -
• Ett system för att kontrollera brottsregistret för människor som vill jobba i vård eller som lärare, så illa utformat att 300.000 förfrågningar blev liggande oprocessade, trots kostnader på 400 miljoner pund -
• Signalsystemet för tunnelbanan, 17 miljarder pund, som skapade 43 % fler signalfel de första fyra månaderna -
• Ett system för skatteåterbäring och restskatter så illa utformat att mängder med redan fattiga britter hamnade djupare i skuld; varefter systemet utnyttjades av kriminella som kunde stjäla mellan 15 och 100 miljoner pund ur det -
• Ett system för momsredovisning, som kostat 929 miljoner pund (mot planerade 500 miljoner) och som var så komplicerat att det ännu 4 år efter lanseringen användes av 1 procent av målgruppen -
• Systemet för vårdnadsbidrag som efter många års överdrag fortfarande inte fungerar, trots att det kostat över 500 miljoner pund, och som gör tjänstemännen som ska använda det sjuka -
• Systemet för att låta patienter välja sjukhus, som efter mångdubblade kostnader (400 miljoner pund) användes för 0,7 procent av sjukhusbokningarna, trots att hälsovårdsministeriet utlovade kontanta bonuspengar till de vårdcentraler som använde det -

Den katalog av misslyckade brittiska IT-projekt som fanflyktige konsulten David Craig och journalisten Richard Brooks radar upp i alldels nyutkomna Plundering the public sector, med undertiteln How New Labour are letting consultants run off with £70 billion of our money, får en känna ett starkt illamående.

Craigs och Brooks bok är en svidande uppgörelse med hur New Labour under Blair och Brown låtit de framför allt de stora konsultföretagen - McKinsey, Accenture, PricewaterhouseCoopers, Ernst&Young/Capgemini, EDS, CSC, Fujitsu, KPMG - i praktiken ta över utvecklingen av statsförvaltningen och berika sig själva med orimliga belopp för manegementkonsulting med små eller inga mätbara effekter och en hel rad katastrofala IT-kollapser.

Det mest upprörande är kanske ändå inte överdragen i pengar, utan att Craig och Brooks visar hur samma misstag upprepas i projekt efter projekt. Som i systemet för att kolla arbetssökande mot brottsregistret, som utvecklades utan att man undersökte hur kunderna kunder förväntas använda det. Man förutsatte att 85 % av förfrågningarna skulle göras per telefon och 15 % över nätet. Kort innan systemet skulle tas i drift upptäckte man att de flesta frågor kom in på papper. Systemet fick byggas om helt, till merkostnader på mer än 200 miljoner pund.

Eller tingsrätts-systemet, där

"...the Department decided not to talk to the people who would use the system and went off and started building a new IT system that did not reflect how the future users either worked now or would work in the future. (...)

Presumambly, the Department hoped that once the system was installed, some mysterious and magical process would take place whereby all the users were suddenly transformed into happy, efficient contended employees all working in exactly the same way and all grateful to the Department for providing such a wondrous system to make their working lives more productive and more fulfilling."

Det där känner jag igen; inte alls bara från offentliga projekt.

Huvudkritiken i "Plundering the public sector" är dock inte IT som sådant, utan det Craig ser som konsultfirmornas gränslösa girighet (även inom managmentkonsulting) och mot Labours godtrogenhet, arrogans, förnekande av problemen, och vägran att lära av misstagen. De lämnar många exempel på hur projekt skönmålats och resultaten friserats - om det ens funnits några siffror att fiffla med, eftersom många projekt startas utan att mätbara mål satts upp över huvud taget; hur man avstår fån att utvärdera tidigare satsningar (Det känner jag också väl igen.)

Men Craigs och Brooks katalog över forna katastrofer (en snabblista finns i Guardian) är egentligen bara ett preludium för vad de befarar kan bli den största katastrofen hittills: det jättelika totalintegrerade nationella IT-systemet för hälsovården, som kan komma att kosta mer än 30 miljarder pund - ofattbara 450 miljarder kronor. Projektet är kraftigt ifrågasatt (t.ex. Senior figures call for NHS IT audit; och Doctors sceptical of £6bn NHS IT project) och visar enligt Brooks och Craig typiska symptom på att vara lika illa genomtänkt och genomfört som tidigare, betydligt mindre projekt.

Craig och Brook ger också en bild av drivkrafterna bakom problemen. Politiker vill gärna beställa jättestora, heltäckande system, förespeglande stora förändringar. Konsultfirmorna vill leverera jättelika system för vilka man kan ta ut stora pengar. Ingendera är intresserade av att stegvis ta fram enkla system, som bygger på tidigare erfarenheter och fungerande system, som enkelt kan kopplas ihop och kan byggs på efter hand.

Craigs och Brooks tyngsta invändning är att pengarna som strömmar ner i konsulternas fickor tas från den offentliga sektorns verkliga verksamhet. Sjukvården är till exempel i djup penningkris - samtidigt som man alltså betalade ut mutor, förlåt, bonusar, för de som ville använda de hopplösa bokningssystemet ...

Har britterna världens sämsta it-utvecklare och projektledare? Fan trot. Även här hemma har vi haft en lång rad mer eller mindre skandalösa satsningar: PPM-systemet, signalsystem för tunnelbana, passmyndighetens system, försökringskassans mångmiljonsatsningar på ärendehanteringssystem som ännu inte givit några vinster ... Är det bara så att det inte gjorts någon lika tydlig sammanställning av svenska debacle?

Även här hemma står it-företagen och dreglar över sjukvårdssektorn; det saliggörande receptet är, lustig nog även här, att integrera allting. Och självklart lovar Vårdministern mindre administration med samordnad it - trots att IT-strategin för vården "saknar både mätbara mål och medel"...

Plundering the public sector tar inte bara upp IT-projekt; den levererar också besk kritik av Labours privatiseringslösningar, såväl inom utbildningsväsendet och försvaret.

Boken är snabbt skriven; den kom ut i april 2006 och de senaste siffrorna är från januari/februari. Det märks. Den upprepar sig ganska mycket; det hån de kastar mot konsulternas gränslösa girighet är i längden rätt tjatigt. Men boken bör definitivt läsas av alla med intresse för samhällsutveckling och för IT-utveckling.

"Other European countries and developing countries should learn the lessons from Britain, and learn them well (...) other countries should review the British experience to try and find out wheter the promised benefits wee ever achieved."

Länkar:
Officiell sajt: Plundering the Public Sector
Utdrag i Times: Consultants are costing us billions - and for what?
Recension av managmentgurin Robert Heller och från nyhetssajten e-health insider
Sunday Times: Focus: Anatomy of a £15bn gamble
Blind Höna: Tusen miljarder i bortkastade IT-projekt (25 nov 2005)


Permalänk | Kommentarer (2)

Om någon fortfarande tror att bloggfenomenet är något perifert och möjligen på utdöende:

"We've been working late into the nights and very late into our development schedule for Word 2007 and we have a special goody for all you bloggers in Beta 2 of Office 2007. That's right blog post authoring from Word."
Joe Friend: Microsoft Office Word : Blogging from Word 2007

Relaterat på Blind Höna: Microsoft Workspaces: "Sooner than you think" (25 nov 2005)


Permalänk | Kommentarer (4)

Man trälar på med sitt jobb, och ibland undrar man om det man gör egentligen gör någon skillnad (anglicism). Men så ibland. Som när jag föreläste om digital arbetsmiljö på Sveriges Facköversättares konferens i helgen.

Jag tror aldrig att jag varit med om tidigare, att så många människor kom fram och ville tacka mig, efteråt. Alla sa ungefär samma sak: "Det var så underbart att förstå att det inte är mig det är fel på. Att det inte är jag som är dum, när jag inte förstår mig på datorn och programmen.

Jag blev glad, stolt - och både rörd och upprörd på samma gång. Här har en massa uppenbart mycket smarta personer gått och lagt skulden på sig själva, haft dåligt samvete för vad de inte förstått. Det är på sitt sätt skrämmande.

När jag föreläser kan jag visa människor vilka problemen i deras digitala arbetsmiljö är. Jag kan hjälpa dem med ord och begrepp för vad som behöver förändras. Då känns det ändå som, jo, det är värt det. det jag gör kommer att betyda något, att förändra världen, åtminstone en liten, liten aning.

(PS: Sedan är det väldigt trevligt att umgås med översättare. Det finns alltid en bra replik för att börja prata med människor: Vilket är ditt språk? Inte var det helt fel att ha Anton Pavlovitjs brors-sons-son-dotter till bordet heller.

Permalänk | Kommentarer (0)

Just som en illustration till den "andens stafettlöpning" som jag skrev om i går ( "Andens stafettlöpning": att klottra i böcker) kommer här länken till Kevin Kellys artikel i NY Times idag om det universiella biblioteket. (Och - som ännu en illustration - jag hittade den inte själv, utan fick den av Nils - tack!)

"Turning inked letters into electronic dots that can be read on a screen is simply the first essential step in creating this new library. The real magic will come in the second act, as each word in each book is cross-linked, clustered, cited, extracted, indexed, analyzed, annotated, remixed, reassembled and woven deeper into the culture than ever before. In the new world of books, every bit informs another; every page reads all the other pages.

In recent years, hundreds of thousands of enthusiastic amateurs have written and cross-referenced an entire online encyclopedia called Wikipedia. Buoyed by this success, many nerds believe that a billion readers can reliably weave together the pages of old books, one hyperlink at a time. Those with a passion for a special subject, obscure author or favorite book will, over time, link up its important parts. Multiply that simple generous act by millions of readers, and the universal library can be integrated in full, by fans for fans.

In addition to a link, which explicitly connects one word or sentence or book to another, readers will also be able to add tags, a recent innovation on the Web but already a popular one. A tag is a public annotation, like a keyword or category name, that is hung on a file, page, picture or song, enabling anyone to search for that file. (...)

The link and the tag may be two of the most important inventions of the last 50 years."
Kevin Kelly: Scan This Book! (New York Times, 14 maj 2006)

Permalänk | Kommentarer (1)

Underbar krönika i SvD - Cordelia Edvardsson funderar över sina anteckningar i böcker lästa för länge sedan:

"När jag nu tittar på mina förstrykningar och anteckningar i marginalen spanar jag efter den Cordelia som flytt - och som är. Varför satte jag ett utropstecken just där, eller ett frågetecken här? Och hur skall anteckningen i marginalen tydas, om den råkar vara läslig? En del känner jag igen. Det hör alldeles uppenbart till den kompost ur vilken dagens Cordelia har sugit näring åt sina värderingar och åsikter. Annat måste jag grubbla över. Men det är nyttigt, det ger en osökt anledning till att ställa frågan: Vem är du idag? Vad tror du på, och varför. Kanske lika viktigt är det att fråga: Vilka åsikter och fördomar har du gjort dig av med? Och vilken skrymmande bråte släpar du fortfarande omkring på?"
Cordelia Edvardsson: På spaning efter den Cordelia som flytt, (SvD maj 2006)

Hon fortsätter med att reflektera över vad man kan lära av andras klotter:

"Men vid biblioteksböcker bör bokklottraren väl ändå göra halt! Nja, jag vet inte. Jag minns min tid på Söderby sjukhus utanför Stockholm. Det var strax efter krigsslutet och Sverige tog emot överlevande från koncentrationslägren, nästan alla tbc-sjuka. Hungern efter mat stillades ju snabbt, men med min läshunger var det värre. Visst, det fanns ett litet sjukhusbibliotek, men dess tillgång på tyska böcker, det enda språket jag behärskade, var av naturliga skäl ringa. Men det fanns några. Dostojevskij fanns, jag tror att det var Brott och straff, med förstrykningar och randanmärkningar, av tidigare läsare. Det var då jag förstod att klottrande i böcker, som i allmänhet betraktades som en ful ovana, också kunde ses som en andens stafettlöpning. Föregående läsare hade visat mig på nya perspektiv, nya infall att vrida och vända på. På det här sättet fick jag faktiskt två böcker att läsa. Tack för det."

Det här har jag ju skrivit om förut! I september 2003 föreslog jag att biblioteken skulle ge läsarna möjlighet att samla sina kommentarer i notisen Gör bloggare av läsarna. Och i juli i fjol gjorde jag ett litet experiment med att använda Flickr för att dela bokkommentarer (och notisen Bygga sakregister tillsammans).

Jag tycker fortfarande att det är en bra idé.


Permalänk | Kommentarer (0)

"But the national attention [Daily Kos] has been getting is not the most interesting part of the entire process. What is most striking is the way people are learning to use the technology to connect with on-the-ground reality."

"...virtually everyone I talked to who was out knocking on doors for Kerry had begun the year supporting either Dean or the other Internet favorite, General Wesley Clark.
New York Review of Books: The The Hope of the Web (27 april 2006)

Bill McKibben recenserar Crashing the Gate: Netroots, Grassroots, and the Rise of People-Powered Politics av Jerome Armstrong and Markos Moulitsas Zúniga, teamet bakom aktivistbloggen Daily Kos. (Massor av kompletterande material finns på bokens egen sida hos förlaget, Chelsea Green.)

McKibben är i stort hoppfull inför möjligheterna att nätet ska kunna blåsa nytt liv i den amerikanska politiken - både dess former och dess innehåll:

"When we consider Kos's own Web site and its numerous links to other blogs, we see something like an expanding hive of communication, a collective intelligence. And the results can be impressive. A writer with the pen name (mouse name) Jerome à Paris, for instance, organized dozens of other Kossacks interested in energy policy to write an energy plan that I find far more comprehensive and thoughtful than anything the think tanks have produced. It's been read and reshaped by thousands of readers; it will serve as a useful model should the Democrats retake Congress and have the ability to move legislation. The blogs began as purely reactive and bloggers still spend much of their energy responding to the 'mainstream media.' But a kind of proto-journalism is emerging, and becoming steadily more sophisticated. (...)

Some of the discourse is less edifying, of course. There is much familiar and often tiresome ranting at the Bush administration, at intelligent design advocates, at Fox News. But much of that disappears when there are specific factual issues to be addressed."

Permalänk | Kommentarer (0)

"Mashups could be an accident waiting to happen, according to some delegates at the Computer-Human Interaction conference in Montreal, Canada, last month. Hart Rossman, chief security technologist for Science Applications International of Vienna, Virginia, and adviser to the US Department of Defense, warned that developers of these websites are not taking issues such as data integrity, system security and privacy seriously enough. That matters because many millions of dollars are already being invested in some mashup sites, particularly those related to the travel market, and people are beginning to depend on these sites for everyday tasks such as avoiding traffic queues on the way to work.

Central to the problem is the fact that the mashup developer does not own the data being mashed, while the owner neither knows nor cares that their data is being used. 'How do you know the data is real?' Rossman asks. Without an exchange of encrypted ID certificates between source and mashup, the data could be coming from a hacker's 'spoof' site, he warns.
New Scientist: 'Mashup' websites are a hacker's dream come true (12 maj 2006)

Även om detta i och för sig är sant, är frågan rätt typisk för säkerhetskulten bland tekniker. Hur kan jag veta att det som verkar vara en Aktuelltsändning i min TV inte är en spoof inskickad i min kabeltv i källarvåningen till vårt hus? Att min DN inte är förfalskad? Riskerna finns i princip även där. Borde jag inte kräva hårda säkerhtesårgärder även där? Men i praktiken använder människor många andra metoder att bedöma trovärdigheten hos en information. De kanske är "mjukare", men de är ofta fullt tillräckliga.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Kärlek. Det vet jag i alla fall vad det är. Inte har det mycket likhet med de där väldigt sofistikerade känslorna som jag läst om i den stora litteraturen. Mer sådant som schlagersångare sjunger om. Att vara uppslukad och ständigt sinnesförvirrad. Du är hela min värld. Jobbigt är det. Och inte går det över heller."

Lasse Berg i "Gryning över Kalahari" (jag harskrivit om den tidigare) är inne på samma sanning - fast från motsatt håll - som Carsten Palmaer i sin minnesruna över Olle Adolphson:

"I våra liv behöver vi inte bara stor, nyskapande och originell dikt. Vi behöver också platt och banal dikt, som passar till våra platta och banala känslor. När man är övergiven eller bedragen är det inte Ekelöf man först sträcker sig efter. Inte sällan är det den usla dikten, pekoralet som mest exakt beskriver vad som rör sig i vårt inre."

Mer och länk till originalartikeln i notisen Olle Adolphson

Uppdatering 12 maj: Mer romantik de-konstruerad i Natures specialnummer Love - the inside story" (29 april 2006). Dessvärre är artiklarna i sin helhet bara tillgängliga på nätet för prenumeranter.


Permalänk | Kommentarer (0)

Idag på eftermiddagen speglar jag mig i mediavärlden - inte bara bildligt som på bilden ovan. Jag är med i ett inslag på Stockholm Media Week om annonsering på nätet.

Det hela kommer sig nog av att jag för ett par år sedan skrev en artikel om varför den traditionella bannerannonseringen är feltänkt ("Hur annonserna inte fungerar", 16 april 2002).

Framför allt handlar det om att idén om att slumpa kring annonserna på sajternas sidor är rätt dålig, eftersom det blir mycket svårt att hittta tillbaka till en annons. Det tar bort en stor del av kontrollen från användarna/läsarna. Det strider mot vad vi vet är framgångsrikt på webben, och det har i sin tur konsekvenser för hur man uppfattar annonserna.

Sådär ett år efter min text hade de internationella webb-gurusarna Jakob Nielsen och Donald Norman kommit fram till samma sak. (Ett av mina bästa skryt.)

En hel del har förstås ändrats på nätet på ett par år. Vi har fått Googles nyckelordsannonsering. Lågkonjunkturen då är borta och annonseringen på nätet ökar kraftigt.

Men jag tror fortfarande att de fyra idéer som jag förde fram är vettiga. De flesta av dem kan jag inte se förverkligade ännu. Istället öser annonserna på med mera av samma brutala taktik: det blinkar, hoppar, flimrar och fladdrar, på allt mer av ytan. Vilket förmodligen gör det ännu lättare för läsarna att se att det är banners och strunta i dem (så kallad banner blindness).

Visst känner jag till bannerkampanjer som gett resultat. Men i stort sett är det en onödigt dum användning av mediet.

Mitt favoritexempel på smart användning av nätet som marknadsföringskanal har en tid varit bespoke-skräddaren Thomas Mahon, som tack vare den enkla bloggen english cut fått mer jobb än han kan utföra, och en hel lite following. I hög grad genom att bjuda på sig själv, och inte minst, sin kunskap: till exempel när han delar med sig av kunnandet hur en riktig skräddare använder en fingerborg.

Det här brukar kallas kunskapintensiv marknadsföring, och det är ett sätt som passar internetmediet förträffligt - vilket många företag ännu inte upptäckt.

Och för mig är Thomas Mahons tips oemotståndliga. När jag får råd att köpa en Savile Row-kostym, vet jag vart jag ska gå. Ingen tvekan.

Permalänk | Kommentarer (1)

Globalportalen ordnar en konferens om Digital solidaritet och opinionsbildning den 15 maj.

"Information ses allt mer som en vara att tjäna pengar på och allt mindre som en social rättighet. Upphovsrätten stärks och patent breder ut sig till det immateriella området.
Politiker och företag ser dessutom i ökad omfattning information som ett problem som måste kontrolleras, övervakas och beläggas med sekretess.
Samtidigt finns idag möjligheter att samla, kopiera och sprida information i en helt ny omfattning. Informationen blir inte mindre värd för att den används. Tvärtom ökar den i värde.
Det är dags att solidaritets- och rättviserörelser tar hänsyn till allt detta i sitt informationsarbete. Förutsättningarna är bättre än någonsin."

Medverkar gör blands andra Rasmus Fleischer från Copyriot. Sista anmälan var egentligen igår, men det kanske finns platser kvar, om du hör av dig.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Bloggen har tillfört trovärdighet som den etablerade debattarenan saknar."

Erik på Framtidstanken har en del reflektioner om Bloggar, tidningar och trovärdighet (6 maj 2006) med anledning av Anna Toss berättelse Adrenalin (läs den!) om Reclaim-bråken i Stockholm på första maj.
Permalänk | Kommentarer (0)

Först fick de som jobbar i Pressbyrån i Stockholm ansvaret för att administrera betalningen av trängselskatter - ett impopulärt jobb, som lett till ringlade köer i butikerna när expediterna ska knappa sig in i systemet och söka obetalda avgifter. Och nu har de fått ytterligare ett system att hantera:

"Samir Farah står i kassan på Pressbyrån vid Fridhemsplan och skriver ut de nya SL-biljetterna. Kön växer lång medan kunden väntar. Kontakten med centralsystemet är bruten och Samir Farah får försöka på nytt.

– Det tar lång tid att trycka ut kvittona och ibland ligger centralsystemet nere så att det tar ännu längre tid, säger Samir Farah."
Nya SL-biljetter en flopp (Stockholm City, 7 maj 2005)

(PS: Det är kanske svårt att tro idag, men ännu i början av 80-talet, när jag pluggade på universitetet och jobbade extra i Pressbyrån, hade kiosken på Timmermansgatan inte ens en kassa-apparat; inte heller någon räknesnurra. Jag gjorde alla summeringar av priser i huvudet.)

(PPS: Nej, jag tycker inte det var bättre. Men det är fascinerande att det uppenbarligen gick att driva ett företag utan datorer för ganska kort tid sen. Idag kan man ibland få intrycket att det vore omöjligt...)


Permalänk | Kommentarer (0)

Förunderligt med Storstockholms Lokaltrafik, SL. Gång på gång lyckas de ordna lösningar som inte fungerar för resenärerna - och så tvingas man till kostsamma justeringar i efterhand.

När de blå ledbussarna infördes i slutet av 90-talet införde man knappar för att öppna bakdörrarna. Tidigar hade det räckt med att gå fram mot dörrarna, varvid fotocellen bröts, och dörrarna öppnades.

Men knaparna satt så långt tillbaka i bussen, att man inte såg dem när man gjorde som man brukade, dvs gick fram mot dörren och väntade på att bli avsläppt. Många resenärer kom inte av på sin hållplats utan fick åka med till nästa.

Klisterlappar fick sättas upp på dörrarna: "Om du vill gå av, tryck på knappen bakom dig som lyser". Problemet var att det som lyste inte var knappen - så försökte man trycka där kom man inte av i alla fall, och bussen körde vidare. Man flyttade senare ett knappset, så det syntes tydligare framme vid dörrarna. Några år senare började man införa automatiska spärrar i t-banan. De hade en utformning som inbjöd till att man tog ett kliv in i spärren innan man drog kortet. Men då bröt man (för tidigt) en fotocell som gjorde att spärren låstes. Tjong! Åtskilliga resenärer fick spärrbomen rakt i magen.

Inom kort blev man tvungen att klistra extra anvisningar på varenda spärr: "Stå bakom den här linjen när du drar ditt kort." De maskinerna har numer bytts ut, mot en bättre designad modell.

Inga stora saker, kanske, men tydliga irritaionsmoment för resenärer. Mest för att det så onödigt. Det finns en enkel försäkring mot sådana missar: man låter användare testa apparaterna.

Och så var det förstås X2000-vagnarna, där man på premiärdagen upptäckte att de inte gick att köra om det var tillräckligt mycket folk i: golvet var vekt, så dörrarna gick inte igen, och tåget kunde inte startas...

Och nu ... har man gjort det igen. De nya biljetterna gillas inte alls av stockholmarna:

"Men resenärerna blir inte särskilt glada när de ser sina biljetter. En lång remsa med sladdriga kassakvitton.
- Min biljett var stämplad och när jag skulle byta till buss såg jag att stämpeln var helt utsuddad. Inget fastnar ju på det glansiga pappret, säger Karin Lundberg.
Björn Holmberg på SLs presstjänst säger att de är medvetna om problemet och inom de närmaste dagarna ska det vara löst.
Nya SL-biljetter en flopp (Stockholm City, 7 maj 2005)

Nya brandkårsutryckningar, tydligen, bara några dagar efter lanseringen. Hur kan man inte kolla att stämpelbläcket fastnar? (vilket Kunst und Kultur upptäckte efte en dag).

Relaterat På Kornet: Klibbighet - eller hur man får en flygresenär att känna sig som en idiot och SL skyller på människorna när tekniken har bister.


Permalänk | Kommentarer (0)

Kulturhuset i Stockholm visar en sida-vid-sida utställning med dels den svenske fotografen Sune Jonssons dokumentärbilder från den norrländska lansbygden på trettiotalet; dels Walter Evans klassiska bilder från de så gott som livegna sharecropper-familjerna i Alabama på trettiotalet.

Evans var engagerad som fotograf av tidningen Fortune; men hans och och poeten James Agees reportage blev för subversivt (och stort), och trycktes aldrig i tidningen. Istället blev det en bok, som kom ut 1941 - men det dröjde till 1960-talet innan den fann sin publik.

Det är en bra utställning. Bland bilderna som gör starkt intryck (utöver de mest kända, som porträttet på Allie Mae Burroughs) finns Sune Jonsson bild på när småbrukaren Bengt Nilsson i Söragårn har morgonvattnat kalvarna i vinteröppen kallkälla. Svarta kalvkroppar mot totalt vit snö.

Och så är det förstås Evans bild av den välklädde landägaren brevid porträttet av bomullsodlaren Bud Fields. En stark illustration av klassamhället.

Fortune gjorde förra hösten ett återbesök i hale County, Alabama, för att följa upp sitt icke-publicerade reportage, 69 år senare. Du hittar dock ingen länk eller referens i utställningen (eller på webben) till artikeln The Most Famous Story We Never Told (19 sep 2005). Det är väl lite synd.

Fortune hittar några av barnen på Evans bilder fortfarande i livet. Flera av dem är inte glada i Evans och boken:

"How would you feel if somebody cast your folks, your parents, or your grandparents in that light? Even though I know they were real poor, no doubt about that, but they weren't ignorant, and they definitely weren't lazy."

Barnbarn eller barnbarnsbarn kan däremot känna stolhet för sina rötter, visar det sig.

Det är en bra artikel; bäst kanske när journalisten berättar om hur många av invånarna i Hale County idag trälar i de stora fiskfabrikerna för en dagslön på 200 kronor; som Yolanda Robinson:

"... who would qualify for food stamps but can't find time to visit the office and fill out the application; who dreams of going to college to become a math teacher, and takes my hand and holds it as I'm leaving, and lets herself be pulled just a little, and lets go."

Klassamhället är lika starkt fortfarande.


Permalänk | Kommentarer (0)

Årets första tornseglare noterades idag (7 maj) sträckande åt norr förbi Segerstads fyr i Mörbylånga kommun på Öland.

Permalänk | Kommentarer (3)

Japp, den kommer nu.

Permalänk | Kommentarer (0)

Bush-regimens planer på bunkerbrytande kärnvapen har varit en följetong här på Hönan sedan tidigt 2003, och det dröjde länge innan svenska media behagade rapportera något om dem.

Nu finns det fler som hjälper till: jag hittar nytt material om riskerna med bunker-busters hos Mr Browns Kommentar.

Permalänk | Kommentarer (2)

Jag glömde (av någon skum anledning) att länka till det första bloggplocket med redaktionella översikter av bloggosfärens inlägg kring temat "Yttrandefrihet och respekt" (en diskussion också relevant för gårdagens svenska stängning av sajten Kavkazcenter).

Nu är det dags för ett nytt bloggplock: denna gång om språket.

Du nominerar poster du tycker är bra med ett mejl till info@bloggplock.se.

Permalänk | Kommentarer (0)

En rad nya bloggar adderade till Dagens Vi:
Beta Alfa 2.0, Riverbends Baghdad Burning, Billmons Whiskey bar, Bodil Malmsten, Det progressiva USA, Enkelriktat, Framtidstanken, Louise P, Mr Browns kommentar, Uppkopplat.

Dessutom bloggportalerna bloggar.se, knuff.se, Bloggplock och Bloggkartan.

Och så har Life de luxe och Notiser från en ö äntligen fått sina rätta adresser.

Permalänk | Kommentarer (0)

Den svenska stängningen av Kavkazcenter ger rubriker i ryska medier:

MOSNEWS.COM: Sweden Closes Chechen Separatist Web-Site

Novosti - Russia: Swedish police confiscate Chechen separatist computer servers

TT-telegram finns hos The Local: - Swedish prosecutor closes Chechen rebel site

... och Reuters tar upp storyn: Swedish prosecutor seizes Chechen Web site servers

(samtliga 6 maj).

Permalänk | Kommentarer (0)