"Så här ska vi göra ... vi byter bara ut tv:n mot kungen."

Anna Toss har ett annat förslag till hur vi ska förhålla oss till monarkin ...

Och Thorvald påminner om sitt gamla förslag.

Permalänk | Kommentarer (2)

Notisen Lurad av SJ" - om hur man på X2000 försöker trycka på en knapp som inte finns - är nog en av de mest kommenterade här på Hönan. Nu har SJs personaltidning, SJ-nytt, tagit in texten (och en del av komentarerna) som notis i sitt senaste nummer.

:-)

Permalänk | Kommentarer (0)

Hakke har listat synonymer till "att bli uppsagd". Jag har hört en till.

Gissa vad? Jag garanterar att du inte kan.

I mitten av nittiotalet hörde jag en intervju med en arg och besviken förskolärare. Hennes förskola skulle läggas ner, trots att personalen kämpat för att den skulle få finnas kvar.

Hon berättade om hur synd att dagiset skulle försvinna, med tanke på alla fördelar med läget och verksamheten och personalen. "Men", konstaterade hon uppgivet och helt utan ironi, "vi har ju blivit prioriterade".

Jag hajade till. Prioriterade?!? Det var väl just vad de inte blivit?

Sedan förstod jag hur det hängde ihop. Vilka argument de än förde fram var den ansvarige politikerns svar "vi måste prioritera".

Mitten av 90-talet var en tid av ekonomisk kris. I förskollärarens verklighet var "pritoritera" helt enkelt en synonym till "säga upp", "lägga ned", "skära ned". Prioriteringar var aldrig något positivt. Deras förskola hade blivit "prioriterad" - det vill säga "utsatt för prioriteringar" - det vill säga nedlagd.

Egentligen tycker jag inte det är något fel på tolkningen. I situationen är den närmast helt adekvat. Det är bara det att den går på tvärs med den underförstådda meningen med "prioritera". Uppenbarligen visste inte förskolläraren det sedan tidigare. Men om verkligheten förändras, vem kan säga att hon hade fel, egentligen?

Uppdatering: Det är klart att ur ett kommunikationsperspektiv är det naturligvis en feluppfattning. Det som är fascinerande är hur missuppfattningen uppstod. Och, inte minst, hur avsändaren faktiskt kan få betala för att ha använt ett halt och icke-konkret språk. Om (som jag också noterade i en kommentar) politikern i nästa valrörelse säger "under nästa mandatperiod ska vi prioritera barnomsorgen" så får hon inte den här förskolärarens röst (om ingen förklarat hennes missuppfattning för henne innan dess)!

Permalänk | Kommentarer (6)

Det följande är en bit ur en kommande ett första utkast till vad som kanske kan bli en del i en kommande bok om bloggfenomenet, som jag och Gustav skrivit på ett tag (oj, jag spillde bönorna). Är du regelbunden besökare här kan du ha läst en hel del av detta tidigare. Kommentera gärna.
Uppdatering: Det är alltså bara jag som är ansvarig för den här texten.

---

Jag tycker ofta att det finns anledning att tala om tre olika typer av bloggar. Kanske ska man säga inriktningar eller nyanser – det finns inte vattentäta skott mellan dem, och en blogg kan ha lite av två (eller alla tre) i sig. Men det är i alla fall tre tydliga spår; som visar på vad en blogg kan vara.

Bloggen som dagbok: En sorts bloggar är de som huvudsakligen handlar om bloggarens privatliv och närmaste umgänge, vardagsproblem eller glädjeämnen. ”Igår pluggade jag till tentan, sen var jag på bio med Myffe och drack öl efteråt på stamplejset … Solis kom förbi…”. I första hand är bloggen en angelägenhet för bloggaren själv och hans eller hennes närmaste krets; ett sätt att ”skriva av sig” eller att knyta sociala band inom en grupp.

Inte mycket skiljer detta skrivandet från tidigare nätdagböcker (ibland kallade ”reloads”). I huvudsak skriver bloggaren för sig själv och kanske en liten krets insatta (vilket inte hindrar att det ibland kan vara välskrivet, ibland allmänmänskligt eller voyeuristiskt intressant).

Bloggen som megafon: Den andra typen (eller karaktären eller smaken) är de som medvetet skriver för en publik. Bloggare som ofta vill driva en fråga, göra reklam, påverka en opinion. Det kan vara att missionera för hur kul det är med långfärdsskridskoåkning. Eller att gå tillrätta med missförhållanden av olika slag i samhället – ett företag som behandlat honom eller henne illa, eller en regering som ska störtas. Eller något annat som bloggaren brinner för, stort eller smått.

I blogg-genren anses det ganska viktigt att man ska vara personlig i det man skriver. Den publike bloggaren berättar gärna lite personligt om sig själv också – det är i bloggvärlden ett sätt att bygga trovärdighet. Men även då är det rätt medvetet skrivande för publik (och kan för all del kanske fejkas, av den förslagne propagandisten).

Den här sortens skrivande är inte heller så ny. Före internet fanns den som fanzines (hobbytidskrifter), som insändare i tidningar, eller i rättshaveristens tättskrivna flygblad som fyllde publika anslagstavlor. Och naturligtvis har det funnits hemsidor för att skriva publikt på internet i mer än tio år. Men något betyder det naturligtvis att det nu blivit mycket lättare att publicera sig; yttrandefriheten har stärkts, och många samhällsföreteelser och förhållandena får nu en bättre granskning än tidigare.

Bloggen som oegennyttigt delande: En tredje typ av blogg representerar dock något nytt, något vi inte sett förut. Det är bloggen som plats för anteckningarna som bloggaren gör för sin egen skull, oftast om ett bestämt ämne, men oegennyttigt gör tillgängliga för den som vill ta del av dem.
- Det är studenten som lägger ut sina anteckningar från föreläsningen – plus en rad länkar som är relaterade till föreläsarens ämne, som hon själv letat upp och tänker kan vara av nytta.
- Det är paret som bygger en villa, och löpande dokumenterar vad de gör, var man söker tillstånd som byggnadslov, adresser till bra hantverkare, anteckningar om hur särskilda problem löses.
- Det är reklammannen eller webbutvecklaren eller konservatorn eller läkaren eller läraren eller chefredaktören som för sin egen skull samlar länkar till, eller citat från intressanta artiklar eller sajter – men som också låter den som vill ta del av dem.

Denna typ av skrivande är något alldeles nytt. Till helt nyligen fanns de anteckningarna bara i personernas egna kollegieblock, eller i deras högar med urklipp och utprintade artiklar. Tack vare den mognande nättekniken och infrastrukturen kring, kan de göras allmänt tillgängliga - utan att det kostar upphovsmannen något nämnvärt. Tvärtom finner många att de själva vinner på att dela med sig, eftersom de som får tillgång till ens fynd ofta kommer med egna tillägg: fler adresser till bra hantverkare, tips på ytterligare länkar, korrigeringar och uppdateringar och egna synpunkter.

I praktiken kan en blogg ha lite av alla tre smakerna. Någonstans mellan den privata och den oegennyttiga bloggen finns till exempel bloggar som förs av personer som drabbats av någon allvarlig sjukdom; de bloggarna kan vara både en privat dagboks-terapi och konkret hjälp för andra drabbade.

Men man kan oftast tydligt se en huvudkaraktär hos en blogg. Å andra sidan kan man hävda att charmen och det lockande med bloggar är just det gränsöverskridande, det lite oförutsägbara.

En blogg kan mycket väl ändra karaktär under tidens gång. Den cancersjukes självterapeutiska skrivande kan utvecklas till en kampanjsajt för bättre vård. Bloggen som skrivs för författarens egen kunskapssamlande, kan om den får många besökare och blir mycket omtyckt, utvecklas till en tydligt utåtriktad, publikmedveten blogg. Det oegennyttiga delandet” kan få drag av så kallad ”kunskapsintensiv marknadsföring” – med syftet att dra in uppdrag och kunder inom bloggarens sfär.

Bloggen som oegennyttigt delande av kunskap har kanske inga direkta synliga föregångare. Den har många beröringspunkter med andra teknikföreteelser: med öppen källkods-rörelsen inom programutveckling, liksom med fildelning och motståndet mot upphovsrättslagar som ses som föråldrade.

Men i själva verket har den här formen av kunskapsdelande de djupast tänkbara mänskliga rötter. Det går tillbaka på mänsklighetens allra äldsta erfarenheter. Allt fler evolutionsforskare pekar på att vi har en medfödd godhet, en medfödd vilja att dela med oss. Och vi blev människor just genom språket, genom att vi lärde oss att de andra flockmedlemmarnas hjärnor var ett bra ställe att lagra och hämta kunskap. Tack vare nätet har vi kunnat utvidga vår flock, kretsen av möjliga hjärnor att ta hjälp av, till människor utanför vår begränsade fysiska räckvidd.

Permalänk | Kommentarer (6)

Saker som gör mig glad, fundersam, överraskad och engagerad på Moderna-utställningen på Moderna museet i Stockholm:

• Jacob Dahlgrens kub av sidenband, som ser så vacker och kul ut på utsidan - men när man går in i den blir man omedelbart alldeles desorienterad och lätt panikslagen. En snygg tankeväckare om att insidan inte alltid motsvarar utsidan.
• Magnus Bärtås samling av förorättade och kränkta människor ur kvällspressen.
• Marianne Lindberg De Geers hötorgstavlor med påmålade dock-bilder från Afrika.
• Henrik Anderssons sms med folkpartiets språkprogram uppläst med röstsyntes av en tysk telefonsvarartjänst.
• Gunilla Klingbergs spegelbubblor mot orange psykedelisk bakgrund, som får en att känna sig som man står inne i en burk med Fanta. Och så ser man att det psykedeliska mönstret är uppbyggt av pyttesmå företagslogotyper: Tesco, Statoil, Netto, Norsk Hydro...
• Camilla Carlssons vykortsvägg där helt olika platser på klotet ligger intill varandra, eftersom vykorten därifrån är så lika.
• Linda Tedsdotters kärleksterapiboxar. Kan man inte få köpa en av ljudinspelningarna?
• Matti Kallioinens skuggvärld, som en tecknad film för vuxna...

Det mesta är riktigt kul. (Mindre kul enligt mig: realtids-"jag ställer kameran här och låter den gå"-videos. Det har väl gjorts tillräckligt många gånger? Bearbetade dokumentärer är liksom ändå alltid bättre. Och katalogen har många doser konst-pretto-nonsens.)

Och vilka är de intervjuade science fiction-författarna på Tova Mozzards ljudband?

Pågår till 7 maj. Gå dit!

(Man får inte fotografera inne på utställningen. Jag smög mig till några bilder i alla fall (so sue me). Måste säga att förbudet gör mig smått irriterad. För mig är det lite som att säga "förbjudet att minnas genom att göra anteckningar". Jag gör visuella anteckningar med min digitalkamera. Se också Peter Lindbergs kommentarer på Flickr.)


Permalänk | Kommentarer (1)

Kungsgatan 12-14.

Tidigare i serien: Hissen som blir vilse.

Permalänk | Kommentarer (1)

Gick in på Akademibokhandeln i ett helt annat ärende och kom ut med den största (och tyngsta!) bok jag nånsin köpt: tyska förlagets Taschens 544-sidiga faksimil av Albertus Sebas planschverk "Cabinet of Natural Curiosities" (utgivet 1734-1765).

En STOR bok - mycket större än den ser ut på bilderna. Helt oemotståndlig - och kostade mindre än en middag för två på krogen.

PS: Hos Taschen kan man skicka ett e-vykort med en opossum-råtta ur boken.

Permalänk | Kommentarer (0)

Visst är det språkligt sett fel - men mest är det rart, för man förstår ju trots allt mycket väl vad hon menar.

Sånt här sanslöst pretto-ordbajsande är däremot bara dumt - och vad innebörden egentligen är, är så gott som omöjligt att förstå:

"I X måleri gestaltas parallella existerande världar som konstnären på olika sätt är en del av. Hennes subjektiva uttryck av personliga erfarenheter formar en estetisk hybrid när hon genom sitt intuitiva utförande sammansmälter ett barns perspektiv på vuxenvärlden med motiviska referenser till ett konsthistoriskt måleri. Det uppstår en spännvidd i målningarna från återgivningar av sinnesstämningar och upplevelser av skeenden till betydelseförskjutningar av samtida och historiska företeelser."

Permalänk | Kommentarer (2)

Avlyssnad konversation:
- Hejsan Lotta! Hur är det?
- Bra, jättebra faktiskt ... jag fyllde 18 igår!
- Nämen, vad roligt! Grattis!
- Tack! Nu ska jag gå hem och äta efterbliven tårta!

Permalänk | Kommentarer (0)

Den internationella minnesdagen över folkmordet på mer än en miljon armenier 1914 har uppmärksammats här på Hönan varje 24 april sedan 2002. I början för att kunskapen om det var så låg.

Förra året kunde man märka någon sorts genombrott i det politiska medvetandet. Men det finns naturligtvis fortfarande alla skäl att hedra offren för det som brukar kallas 1900-talets första folkmord.

Permalänk | Kommentarer (0)

... ladda ner detta intyg skapat Carl Johan De Geer. Med hjälp av det kan du intyga att du går ur monarkin. Du slipper dock inte skatten till kungahuset.

Permalänk | Kommentarer (1)

... I've gotta wear shades.
Mer dialog kring civilisationskritik i Fast Company, där Shannon O'Brien, gymnasist från Kalifornien är den teknik-pessimistiska, oroade, och John Seely Brown, som är före detta chefsforskare på Xerox PARC och borde vara i 65-årsåldern, är den positive.

O'Brien: ... Technology can bring fun to your day (Xbox, TiVo), but it also keeps people from communicating and bonding like they used to. Many teenagers instant-message instead of having actual relationships. Everyone rushes through the streets jabbering on their cell phones, iPods stuck in their ears. No one has time to be close to, well, anyone. And who are our role models? Britney Spears? 50 Cent? I hope not. The media has pumped my generation with images of superficiality, violence, drugs and alcohol, and casual sex.

Brown: There are a couple of points where I'd differ with you. First, the Net is letting us build dense human networks that stretch the globe. Today, three years after leaving Xerox PARC and self-employed, I have access to library resources richer than ever and to colleagues scattered all over--partly because of the new connections the Net has provided.
And about mass media: Yes, much of it has sunk to the lowest level. But digital tools and the Net have enabled many more of us to distribute our own movies and documentaries. We have an emerging blogosphere that acts as a media watchdog and allows new forms of participatory democracy. Thus, we now have much more powerful ways for your generation to give voice to your vision of the future.
"The Future's So Bright..." finns i en kort version (tidningens) och en längre (bara på nätet)

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag visar en bekant ett par texter jag och Gustav arbetar med i Writeboard. Hon är fascinerad av verktyget. "Varför skriver du inte om det på bloggen så vi andra kan få veta det?", undrar hon. Så here goes:

Writeboard och Writely är båda små enkla, gratis ordbehandlare på nätet. Du skriver en text i webbläsaren och sparar den på nätet. Smart och enkelt för att samarbeta om texter om man sitter på olika håll, eller använder olika datorer på flera ställen.

Writeboard är den enklare och lite råare av de två. Den har begränsade redigeringsmöjligheter; man skriver till exempel in fetstil genom att sätta *stjärnor runt orden*.

Writely ger fler möjligheter att redigera texten, och har en editor med sedvanliga knappar som "B" för bold, och så vidare.

Båda ger utmärkta möjlighet att låta flera personer samarbeta på ett dokument; man kan gå tillbaka till gamla versioner och jämföra ändringar på ett mycket enkelt sätt.

Vilken man föredrar är en smaksak: det komplettare redigerings-gränssnittet i Writely eller det "tillräckligr enkla, tillräckligt kraftfulla" i Writeboard (det gör jag). Men man kan mycket väl använda båda, för olika sorters texter eller projekt.

Vad som är fascinerande är hur snyggt och enkelt det är - och bra.

Det finns många system för dokumenthantering som erbjuder ungefär samma funktioner, men som är plågsamma att använda. Som regel får man då dessutom betala hundratusentals kronor, för inte mycket mer funktionalitet än de här tjänsterna erbjuder gratis (eller för en liten summa).

Writely köptes i mars av Google, och har just nomineratw till två Webby Awards (så jag trodde alla kände till dem).

Writeboard görs av det super-hajpade företaget 37signals. De erbjuder ockå att göra-listor med samma koncept, samt tjänster för att organisera projekt (Basecamp) och dokument och annat (Backpack). De säger sig (i april 2006) ha mer än en halv miljon kunder (så jag trodde alla kände till dem).

Permalänk | Kommentarer (3)

Världens modernaste land är en programserie om svensk mentalitet som SVT ska sända till hösten, med Fredrik Lindström som programledare. Det ska handla om Sverige, hur vår nationalidentitet kommit till och hur den hela tiden förändras. Hur blev vi svenskar som vi blev och varför?

Nu vill teamet bakom serien ha hjälp med svar på en enkät om vad vi tror om oss själva. Gå till svt.s sida "Världens modernaste land" och fyll i.

Relaterat på Blind Höna:
Hur många gånger kan ett land förlora sin oskuld? (10 jan 2005)
Världens främsta individualister bor i The nanny state (13 feb 2005)

Permalänk | Kommentarer (1)

Mycket av av den civilisationskritik George Miller tar upp skriver också Lasse Berg (mer seriöst och utförligt) om i Gryning över Kalahari (Ordfront).

Perspektiven kunde inte vara mer motsatta: Miller utifrån världsrymden, Lasse Berg utifrån vår äldsta historia. Han försöker ta reda på hur människan blev människa. Vad är det som är unikt för oss? Vad skiljer oss från kusinerna, människoaporna. (Vår förmåga till samarbete, vårt språk, vårt kreativitet är några av svaren.) Hur gick det till - när nu så stor del av DNA är gemensam?

Det är en alldeles lysande, fantastisk, skitbra bok, som jag inte kan läga ner, som jag hela tiden klottar hänvisningar i marginalen.

Mest för att Lasse Berg inte bara reflekterar var vi kom ifrån, utan också (som Miller) vart vi är på väg. Och hur. Egentligen skulle jag vilja lägga ut hela det avslutaned kapitlet, "Eftertanke", för det är så strålande bra, men det kan jag ju inte ... köp boken i stället!

"Om människosläktets historia kokas ner till ett år så har vi varit samlare sedan den 1 januari. Plötsligt när morgonen randas dagen innan nyårsafton började vi leva och äta radikalt annorlunda. Är det bra, är det hållbart? (...)

Vi har fötts med en glupande aptit efter sött och fett. Det var en bra drift att ha när fett var en svåråtkomlig men livsviktig föda och sockerrika växter, som mogna frukter, gav mycket energi till liten arbetsinsats. (...) Det suget är betydligt mindre nytigt idag när vi har söt och fet mat till höger och vänster (...) Idag äter vi inte den mat vi är gjorda för. Vi äter som vi äter för att amerikanska och franska presidenter ska bli omvalda.

Vi levde en gång i en jämlik tilvaro tillsamans med människor vi kände väl. Vi har bytt ut detta mot hierarkiska orderstrukturer i allt större organisationer där vi kanske aldrig eller sällan träffar de som bestämmer över vår dagliga tillvaro. Vi är gjorda för ett liv i lugnt samspråk med varandra. Ändå innebär den nya existens vi nu skaffar oss människans växande atomisering. (...) De dagliga mötena i det lilla samhället, som man är en självklar del av, försvinner undan för undan. (...) Man väntar med att skaffa barn tills något materiellt mål uppfyllts: hus, bil, motorcyckel, TV. Arbetsgemenskapen övergår i ensamheten framför dataskärmen."

"Den mest sociala primaten av alla har skaffat sig ett avskärmat orangutangliv, och hektiskt är det dessutom. Det njutningsfyllda smaskandet tillsammans på ett fynd av honung blir en ensam snabbfika. Den självklara tillhörigheten (...) blir ett förtvivlat sökande efter det egenvärde och den gemenskap endast godkända prestationer kan ge. (...)

Vi har medfödda moraliska känslor som säger oss att översitteri är obehagligt. Stöddighet och mobbning ver en gång så nära dödssynden man kunde komma. Men vi vet hur det numera ofta ser ut på våra arbetsplatser."

"Allt detta har blivit så normalt att vi inte ser hur naturvidrigt det är. Vi är gjorda för något annat."

Det kan verka som om Berg romantiserar förmänniskornas, eller Kalahariöknens bushfolks livvstil. Men han är realist, och inte alls teknikfientlig:

"Mänskligheten har genomsnittligt sett fått det mycket bättre under de senaste femtio åren, eller tusen åren. Detta tack vare vår arts underbara tekniska och organisatoriska förmåga.(...)

Den höjda levnadsstandarden gäller inte bara det materiella utan också många andra lika viktiga delar av vårt liv: hälsa, fred och frihet. Kanske har vi inte haft det så bra sedan vi övergav samlartillvaron. En viktig förklaring till särskilt de senaste årtiondenas stora framsteg är globaliseringen, att vi börjat knyta samman det yttersta mänskliga nätverket, det som förenar hela jordens befolkning.

Men det betyder inte att den ofattbart annorlunda livsföring vi valt är utan problem. Vi kan inte veta om den över huvud taget är långsiktigt möjlig. Det handlar då inte i detta sammanhang om ifall jordens resurser förslår (...) Frågan här är i stället om den enskilda människans inre resurser räcker till. All vår arts flexibilitet till trots är det inte en självklarhet att vi klarar av livet om det blir alltför onaturligt.

Globaliseringens ökande konkurrenstryck förefaller nu innebära att modern livsföring återigen börjar betyda längre och intensivare arbetsdagar för dem som lyckas få tag på ett jobb. De andra hamnar utanför."

"Det är inte möjligt för oss at bli samlare igen, vi har blivit tusen gånger så många som på den tiden. (...)

En långsiktig lösning är en som är hållbar i åtminstone ett par hundratusen år till. Det livet kommer med säkerhet att se ut på ett helt annat sätt än det vi lever idag. Då kommer vår redan idag ofattbart uppdrivna teknikska förmåga, som skulle kunna vara enbart välsignelsebringande, att inriktas på att ge hela mänskligheten ett gott liv materiellt sett, men framför allt en god miljö för våra själar. Där får vi alla tillhöra en gemenskap, känna oss behövda och uppskattade, och får möjlighet att visa vår medfödda godhet. Däe får vi röra våra stora muskler rytmiskt tillsammans. Där finns inga stöddiga chefer eller rädda underlydande. Det blir inte ett liv som samlare, men ett samlarliv på hög teknisk nivå."

Det finns så mycket i detta som resonerar - i ordets båda betydelser! - med det som upptatt mina tankar de senaste åren. Arbetsmiljön. Samarbete. Delande. Altruism. Kunskap. Lingvistiken. Högteknologiskt samlande? Är det inte vad jag håller på med här på Hönan? Samlande. Det lugna samspråket med människor man känner väl - om än på långt avstånd?
Permalänk | Kommentarer (1)

X tusen svenskar drabbade: Vanlig X kan vara dold Y. Strukturen bakom kvällstidningarnas (framför allt Expressens) skrämsel-löpsedlar är välkänd vid det här laget, och har flera gånger figurerat här på Hönan

Peter Lindberg på tesugen har samlingen Kvällstidningslöpsedlar som exploaterar hypokondri på Flickr. Där finns ett par som jag glömde - som klassikern "400 000 svenskar lider av DÖDLIG HOSTA - utan att veta om det".

Den största samlingen löpsedlar har man via taggen kvällstidning på Flickr (om länken inte fungerar, sök på "kvällstidning" i Flickrs sökformulär).

Relaterat på Blind Höna: Var inte rädd.

Permalänk | Kommentarer (2)

Q Sir, when you talk about Iran, and you talk about how you have diplomatic efforts, you also say all options are on the table. Does that include the possibility of a nuclear strike? Is that something that your administration will plan for?
THE PRESIDENT: All options are on the table.
George Bush, presskonferens i Vita Huset, 18 april 2006

Presidenten har visserligen avfärdat ryktena om att USA planerar kärnvapenanvändning, men den militära utvägen hålls öppen.
Per Ahlin, ledare i Dagens Nyheter, 19 april 2006

Permalänk | Kommentarer (3)

Metro kommer att börja sälja "pappersburen sökordsannonsering", skriver de i gårdagens nummer. Det borde nog heta "nyckelordsannonsering", men är alltså en papperstidningens motsvarighet till Googles AdSense - små enkla (?) annonser som visas utifrån av annonsören köpta nyckelord i en text.

"Man kan tänka sig att Arbetsförmedlningen köper ordet 'jobb'. Då får de en liten annons i samband med artiklar där ordet 'jobb' nämns", säger Metros chefredaktör Sakari Pitkänen i onsdagens tidning (19 april 2006).

Hur annonsen ska utformas, hur stor plats den får, var de ska ligga (i slutet? insprängd i texten? mellan rubrik och ingress?), eller om det kan finnas flera annonsörer till varje nyckelord, eller hur många nyckelordsannonser det kan finnas till en viss text, framgår inte.

Däremot säger man att annonserna inte ska finnas på "de rena nyhetssidorna", och att annonsörerna inte har någon som helst möjlighet att påverka vad som sägs i artikeln.

I månadsskiftet april-maj kommer vi att få se de första annonserna. Metro hade redan några timmar efter att man berättat om möjligheten sålt nyckelorden "snus" och "internet". Priset framgår ännu inte av Metros annonsörsinformation på nätet.

Permalänk | Kommentarer (1)

Eftersom jag är djupt engagerad i frågor om hur datorer och digitala system påverkar vår arbetsmiljö, och därmed vår hälsa, blev jag ivrig när prospektet för Computer Health Day dök upp i röran på skrivbordet ...

... men det visar sig förstås handla om att få datorerna att må bra - inte människorna.

En tydlig illustration till vad jag tycker är den förhärskande uppfattningen: det är datorena som är huvudsaken - människorna får underkasta sig.

Permalänk | Kommentarer (0)

Vi kommer till Gamla Uppsala museum. S. första val är att sätta sig vid det lilla datorbordet, där hon med en avatar kan gå genom en 3D-modell av Uppsala gamla kyrka. Utställningen ser hon inte åt.

Programmet är ett standardsystem för "virtual reality". "Titta", säger S, "jag kan slåss inne i kyrkan". Hennes avatar slår några boxningsslag i luften. Jag undrar förvirrad på vilket sätt det ingår det i det pedagogiska syftet, tills jag förstår att det är en standardfunktion i programmet. S. har redan övergått till att få sin avatar att dansa. Jag inser att hon studerar programmet - inte innehållet.

Jag lossar henne så småningom från datorn och vi har kul med resten av utställningen - som kopiorna av järnåldershjälmar och brynjor som vi kan pröva. Och montrarna med gravfynden från Valsgärde är fascinerande.

Måste man verkligen ha datorer inne i museet? Att den som inte kan komma till museet kan vandra kring i en virtuell kyrka är kanske trevligt. Men där, på plats, där själva den verkliga kyrkan ligger på några stegs avstånd?

Men jag kan inte klandra henne. Jag är i mycket likadan. Väljer den virtuella världen före den verkliga. (Det visar sig också att kyrkan är stängd för renovering till hösten 2006 - så vi kan inte se insidan i verkligheten.)

Min vän Nils berättar:
"För så där sex-sju år sedan var jag på konstmuséet Louisiana utanför Köpenhamn och såg en utställning med tavlor av Magritte. Jag hann igenom litet före mitt sällskap och hamnade litet uttråkad vid en dator med ett pedagogiskt program om Magritte. Det var där jag läste något som jag fortfarande tänker på då och då: hur Magritte tänkte när han namngav sina tavlor!"

Kanke man ska ha datorerna vid utgången? Sist i museet och inte först?

Relaterat på Blind Höna: Hellre på skärmen än på riktigt

Permalänk | Kommentarer (0)

George Miller om "Why we haven't met any aliens":

"I think the aliens don't blow themselves up; they just get addicted to computer games. They forget to send radio signals or colonize space because they're too busy with runaway consumerism and virtual-reality narcissism. They don't need Sentinels to enslave them in a Matrix; they do it to themselves, just as we are doing today."
Läst i Seed april/maj 2006, men på nätet hos Edge (Runaway consumerism explains the Fermi Paradox - rulla ner på sidan)

Han fortsätter:

"The fundamental problem is that any evolved mind must pay attention to indirect cues of biological fitness, rather than tracking fitness itself. We don't seek reproductive success directly; we seek tasty foods that tended to promote survival and luscious mates who tended to produce bright, healthy babies. Modern results: fast food and pornography. Technology is fairly good at controlling external reality to promote our real biological fitness, but it's even better at delivering fake fitness — subjective cues of survival and reproduction, without the real-world effects. Fresh organic fruit juice costs so much more than nutrition-free soda. Having real friends is so much more effort than watching Friends on TV. Actually colonizing the galaxy would be so much harder than pretending to have done it when filming Star Wars or Serenity."

Relaterat i bloggosfären: Stefan geens om Talking to aliens

Relaterat på Blind Höna: Den virtuella världens lockelse


Permalänk | Kommentarer (1)

- Pappa, jag vill se rymdfilm med en man-mot-man-duell med svärd på en pytteliten plattform ovanför ett enormt schakt där de när som helst kan ramla ner och dö ...
- Pappa, JAG vill se en film med koreograferad kampsport-precisionsvåld och kastvapen ...
- Men pappa, JAG vill se en film med zombie flesheaters och mera splatter och gore ...

Sakta i backarna, barn, det där går ju inte ... fast jo, förstås, vi kan se på Joss Whedons Serenity.

Så får far ha lite roligt åt sådant som att den av regeringen jätte-jätte-hemlighållna planeten ändå finns omedelbart tillgänglig i rebellernas datorer så de kan navigera dit.

Sf-genren förutsätter ju en del tänjning av den fysikaliska verkligheten för storyns skull - det är en feature, inte en bugg. Men det blir mer bisarrt när logiken brister och det bara finns ETT ENDA sätt att sprida den videoinspelning regeringen så gärna vill hålla hemlig, nämligen via nörden som ensam sitter och sänder ALLA tv-kanaler i hela solsystemet.

Varför postar de den inte bara på sin webbogg och låter hela solsytemet republicera den? :-)

Relaterat i bloggosfären: Stefan skrev tidigare i år om hur modern informationsteknologi ställer beprövade mekanismer för intrigförfattande på huvudet - se The quest for the future-proof plot.

Relaterat på Blind Höna: i Out of time är den moderna informationsteknologin en del i intrigen (om än med vissa bitar magi i).

Permalänk | Kommentarer (0)

"My own opinion is that while Ahmadinejad may be a fanatic, he's also a rational political actor — at least as far as increasing and consolidating his own power is concerned. (That's not conceding very much. By that definition, Stalin and the Ayatollah Khomeini were both rational actors, and so was Hitler, at least until the late innings.) If Ahmadinejad is turning up the heat instead of down, it's probably because he believes conflict with the Americans serves his interests — and Iran's. (If he's like most politicians, he probably sees the two as identical.)"
The Flight Forward, Part 2, 18 april 2006

Mer Billmon om Iran.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Like the North Vietnamese before them, the Iranians apparently have concluded that while the president of the United States may be crazy, he's not that crazy.

Or, alternatively, the ultracons are right and Iranian president Mahmoud Ahmadinejad is the crazy one, and would be perfectly happy to accelerate the return of the Hidden Imam (the Shi'a version of end-time theology) by a couple of years. However, it may be that Ahmadinejad is playing his own version of the madman game, in which case it's entirely possible two sane (well, semi-sane) men will end up bluffing each other into a nuclear war – albeit a wholly one-sided one."
The Flight Forward, 16 april 2006

Den beundransvärde Billmon med en mycket läsvärd essä om vapenskramlet, ordkampanjen, krigsförberedelserna mot Iran - det som det är förvånansvärt tyst om i svendska medier. Massor med länkar att följa.

Billmon har haft någon sorts springflod med inlägg några dagar; lika läsvärda är This is Not a Drill (samma ämne), och åtskilliga andra (följ inläggen bakåt).


Permalänk | Kommentarer (1)

Sista avsnittet av Vita Huset spelas in i USA. Det blir Santos mot Vinick, förstås:

"Lawrence O'Donnell, an executive producer of the show (...) said he was especially proud of the show's response to the increasingly shrill political debate in the real world, particularly on cable news. As it became tougher to learn much of any substance from programs like 'Crossfire' on CNN, now defunct, 'The West Wing' seemed to delve deeper into real issues like health care and education, as exemplified by the raw, one-hour live debate last fall between Matt Santos and Arnold Vinick.

'Political talk on TV has degenerated so much,' said Mr. O'Donnell, who is also a political analyst on MSNBC. 'You can say something complex on 'The West Wing' and you will not suffer a screaming interruption by three other panelists.' "
NY Times: West Wing' Writers' Novel Way of Picking the President, 10 april 2006

Ett helt avsnitt som är en valdebatt. Wow.


Permalänk | Kommentarer (5)

När Institutet för tillväxtpolitiska studier häromåret skulle göra en bred genomlysning av IT- Sverige, handlade en av studierna om IT i vården. Syftet var att visa på förutsättningarna för att öka användningen av IT i vården.

Konsulterna PLS Ramböll, som gjorde kartläggningen, kom också med ett antal förslag. Men innan dess kom de med ett närmast försynt påpekande, i början av sin rapport. Man kunde inte hitta några undersökningar som visade på nyttan av IT-projekt i vården. Så här uttrycks det på konsultsvenska:

4. Brist på effektmätningar

I en analys av barriärer och drivkrafter vill PLS RAMBØLL inleda med att reflektera kring den skrala bild som finns avseende effekter av IT inom vård och omsorg. Respondenterna har inte kunnat referera till mer omfattande studier av effekter, snarare har enskilda projekt framhållits. Dokumentstudien har även påvisat att det inte har förekommit breda effektorienterade undersökningar i någon nämnvärd utsträckning. De effektutvärderingar som finns dokumenterade berör i allmänhet avgränsade pilotprojekt. De effektmätningar som gjorts är ofta också av karaktären uppskattningar genom förstudier. I en nyutkommen bok görs ett försök att värdera den ekonomiska nyttan av Uppsala läns landstings utnyttjande av SJUNET i kvantitativa termer. Värderingen bygger på subjektiva uppskattningar och illustrerar en tänkbar ”mall” för hur man kan gå tillväga för att försöka belysa den ekonomiska effekten. Uppräkning till riksnivå görs också i modellen.

PLS RAMBØLL ser olika förklaringar till denna brist. En kan vara att avsaknaden av effektmätningar är en intäkt för att IT inom vård och omsorg fortfarande är en avgränsad företeelse som generellt är avskiljd från traditionell verksamhet. IT inom vård och omsorg är inte tillräckligt utbredd för att det skall kunna företas undersökningar som ger en helhetsbild av de effekter IT medför inom vård och omsorg. Mot detta kan argumenteras att i princip hela primärvården använder elektroniska patientjournaler och stora delar av vården har digitaliserat röntgenfunktionen. Det borde i så fall finnas goda möjligheter att kartlägga den effektivisering dessa förändringar har inneburit. Ändå lyser den typen av mätningar med sin frånvaro. Det har inte inom ramen för studien närmare kunnat utredas varför det förhåller sig så, men utvärderarna menar att så länge nyttan med IT inom vård och omsorg inte kartläggs i någon större omfattning så är underlaget för beslut om fortsatta IT- investeringar knapphändigt.
IT för vård och omsorg. Delrapport till ITPS utvärdering av den svenska IT-politiken (A2003:015), sidan 21-22. ITPS 2003. [Min fetstil.]

Ingen fäste dock någon särskilt vikt vid detta.

Jag känner inte till att några sådana seriösa utvärderingar som gjorts sedan 2003 heller. Men investeringarna skenar.

I IT-branschens tidningar som ComputerSweden kan man ofta läsa rubriker som "X-system sparar tid/pengar för vården". Men det är nästan alltid förhoppningar och gissningar, som regel uttalade innan ett projekt genomförts. Seriösa utvärderingar i efterhand lyser fortfarande med sin frånvaro.

Det är ytterligare ett skäl att vara skeptisk mot de påstådda välsignelserna med nya IT-system i vården.

Relaterat på Blind Höna: Nytt rekord i usel digital arbetsmiljö.


Permalänk | Kommentarer (1)

"Jag måste göra 28 knapptryckningar för att registrera en vaccinering i kassan."

Jag har läst två kommande artiklar i Dagens Medicin och Arbetarskydd om införandet av e-journaler i Uppsala (se Blind Höna: Elektroniska journaler knäckte läkarmottagning). Det är skakande detaljer som kommer fram - både om problemen med det tekniska systemet i sig, och om missarna vid införandet. Många medarbetare berättar om en extrem stressbelastning. Postkassörskans åtta musklick för att sälja ett frimärke har överträffats - med råge.

I korthet följer det samma mönster som tidigare fall. Dels efterklokheten att 'vi borde nog ha utbildat personalen bättre innan vi införde systemet'. Dels den lika senkomna och överraskade insikten att verksamheten är olika i olika delar i vårdkedjan, och att ett och system kanske inte funkar lika bra överallt.

Det där andra är bekymmersamt. I flera år har berättelsen om vårdens problem varit att det finns för många olika system. Olika siffror brukar ibland kastas omkring i debatten, att ett visst landsting till exempel sägs ha 100 eller 200 eller fler olika journalsystem. (Frågar man efter källorna visar det sig att någon verklig inventering inte finns - allt är mer eller mindre gissningar.)

Den som läst vad jag skrivit vet att jag tycker att alltför många system är ett svårt arbetsmiljöproblem. Ändå tycker jag det finns anledning att vara en smula skeptisk mot den gängse bilden.

Det är IT-branschen som har definierat problemet. Integration är IT-branschens kärnverksamhet, och därför förstahands-lösningen på alla problem.

Men vid det här laget vet vi att branschen ofta dåligt förstår hur verksamheten fungerar. Vi vet också tillräckligt om att Ett Stort System kan innebära lika stora problem som många små.

Relaterat på Blind Höna: IT i vården utvärderas inte

Permalänk | Kommentarer (0)

Det här vore inte min webblogg om jag inte berättade att jag kommer att vara i Ledreborg i augusti.

Permalänk | Kommentarer (0)

New York Times har fått ny design; den tidigare hade de haft i rätt många år. Det nya intrycket är renare, lättare och ljusare. De utnyttjar mycket större utrymme för nyheter (en påfallande skillnad gentemot svenska kollegor).

En annan förändring är att den lista man förut hade med "mest mejlade artiklar" nu har blivit tre: mest mejlade artiklar, mest bloggade artiklar, och vanligaste sökord. Och de ligger på förstasidan (vilket den gamla listan inte gjorde, ursprungligen).

Idag skiljer dig listan över mest mejlade och bloggade artiklar: bara en finns på båda listorna. Båda har väldigt seriös karaktär; överst på mejlat-listan ligger dock artikeln om en räddad katt. Den finns inte heller på den längre blogg-listan. So much for catblogging.

Det finns en del frågor till redaktören Bill Keller om tidningen och den nya designen som är läsvärda på Talk to the Newsroom-sidan. En läsare undrar till exempel om topplistan förändrar tidningens sätt att skriva.

En sak som NY Times inte har ännu: länkar till "Who's blogging this" på varje artikel (som Washington Post börjad med i höstas).

Permalänk | Kommentarer (1)

Journalistens redaktion har ställt frågor via mejl om bloggare som tjänar pengar på att blogga. Jag antar att det lär komma en artikel där så småningom.

För flera bloggare innebär bloggen en marknadsföringskanal, som genererar en del jobb, och därmed pengar, i form av konsultuppdrag, föreläsningar, eller annat.

Såvitt jag vet finns det dock bara en svensk bloggare som blivit rekryterad och anställd för att blogga, och på grund av sitt bloggande: Elenore Nygårds med ytligheter.

Så har vi ju några fall där större förlag gått in och köpt in sig i bloggen (som Sydsvenskan/Bonnier i manolo.se och prylfeber och de andra feber-bloggarna, eller Aftonbladet i bloggportalen).

Men det kanske finns fler på gång som är på gång att på egen hand komma upp i att livnära sig tack vare bloggande. Stefan Geens har bloggen Ogle Earth, som bevakar utvecklingen kring Google Earth-tjänsten. På sin "privatblogg" skriver han

"The [Ogle Earth] project is on the cusp of paying its way, timewise, and so that holy grail of lifestyles — me, my laptop and a big wide world to explore while working from wherever there is bandwidth — is suddenly something that may just be graspable, if trends continue and plans bear out and nothing goes awry..."
Metapost, 8 april 2006

Och Photoshop-gurun Mattias på Moderskeppet som för några dagar sedan berättade att han tar tjänstledigt på halvtid från Högskolan i Jönköping:

"Syftet med tjänstledigheten är att på egen hand fördjupa mig i det som intresserar mig just nu. Jag vill bli bättre på Photoshop och ytterligare höja kvaliteten på det jag skriver för Kamera & Bild. Jag vill förstå bloggfenomenet mer och jag vill få massvis med tid för att låta Moderskeppet växa." (4 april 2006) (Mattias fetstil)

Fast det blir väl mycket nudlar det kommande halvåret, noterar Mattias.

Kanske finns det hjälp att hämta från det engelskspråkiga området; där finns tjänstenproblogger.net, med till exempel Tio tips för proffsbloggare (tack, Tommy, för tipset)

Problogger drivs av Darren Rowse, som i alla fall säger sig vara "a full time Blogger making a living from this new and dynamic medium". Han driver flera bloggar kring digital fotografi, kameror, med mera.

Relaterat: den tidigare noterade arbetsförmedlingen för bloggjobb.


Permalänk | Kommentarer (3)

Jag tyckte kanske att jag var spetsig i överkant mot expressen.se i granskningen i CAP&Design. Expressen är inte en nyhetsförmedlare, skrev jag. Expressen är ett ett annonsblad.

Vill man läsa en nyhet och klickar på den på första sidan, visar nämligen Expressen mig en sida som ofta till över 90 procent består av annonser, logotyper, egenreklam och puffar för andra delar av tidningen (det är oegentligt att kalla det "navigation", för det har ingen systematik).

På min 1024-pixlars-skärm upptar själva nyheten, just det som jag klickade för att få läsa mer om, ofta bara 10 procent av skärmytan. Det enda som syns kan vara en rubrik - i princip samma som man klickade på på första sidan.

Mer av nyheten finns om man rullar ner sidan. Men det är alltså tydligt vad man prioriterar. (Nyheten är sällan särskilt lång. Oftast bara ett par stycken, eller mindre.)

Som sagt, jag tänkte att det kanske var litei överkant vasst. Men sedan dess har ju Expressen, med utpekandet av en misstänkt våldtäktsman innan rättegång, visat att man inte har något med journalistik över huvud taget att göra.

Permalänk | Kommentarer (2)

Långfredag. Så brajt jag är, så gör jag vad jag brukar göra varje långfredag: drar fram den gamla originalvinylen och spelar Andrew Lloyd-Webbers och Tim Rices Jesus Christ Superstar. Det enda av Webber som är värt att höra i sin helhet. (Som Elvis Costello låter Gud säga i "God's comic": "Listening to Andrew Lloyd-Webbers 'Requiem', he said, before it had really begun, 'I prefer the one about my son'.")

Det är ett helgjutet verk. Det är lätt att bara lyssna på slagdängorna och missa några av de verkliga pärlorna: Pilatus dröm eller "Gånge denna kalk ifrån mig"-episoden, som kanske är den allra vackraste.

Lite senare på långfredagen brukar det vara dags att spela Bachs h-mollmässa.

Permalänk | Kommentarer (0)

I det senaste numret av CAP&Design (3/2006) är jag med och bedömer tre nyhetssajter: expressen.se, svd.se och tv4.se.

Den lite kryptiska rubriken på artikeln är "Somna om, Anders Gerdin", vilket syftar på slutsatsen att ingen av de här sajterna hotar aftinbladet.se:s ledande ställning.

Jag tycker att svd.se är rätt bra. Men de konkurrerar ju inte med Aftonbladets utbud, utan vänder sig till en annan målgrupp (och, visst, där jag hör hemma).

Expressen.se och tv4.se försöker däremot konkurrera på kvällstidningsarenan. Även om jag inte tillhör målgruppen, så tycker jag att båda gör ett uselt jobb även i den genren (mer om expresen.se senare i en följande notis). Så jag antar att rubriken har täckning, på det sättet.

Intressant är att vi fem bedömare tycker rätt olika om sajterna, även när det gäller design och webbteknik. Det är tydligt att man fäster vikt vid rätt olika detaljer.

Permalänk | Kommentarer (1)

"Strictly forbid to have no the water fuck to burn."

Hjälp mittenextremisten översätta från hejdlös kinesisk engelska!

Permalänk | Kommentarer (0)

En dag i Milano. Vi har några timmar innan tåget går till Florens. Vad gör man? Ser Nattvarden förstås - bilden av den sista måltiden (som rent principiellt eventuellt inträffade för ungefär exakt 1975 år sedan idag, skärtorsdagen år 31).

Santa Maria delle Grazie-klostret, där bilden finns på väggen i munkarnas matsal, ligger vid Cadorna, några stationer med tunnelbanans gröna linje från centralstationen - dit vi kommer med flygbussen.

Vi lyckas ta oss ner i tunnelbanan, identifiera rätt linje - men nere i underjorden blir vi osäkra. Är det här plattform där tågen går mot sydväst, mot klostret? Eller har vi hamnat på plattformen där tågen går i motsatt riktning, åt nordöst, bort från centrum? På väg ner i trappor och gångar har vi tappat all känsla för riktning.

Det finns elektroniska displayer ovanför plattformen, där det står något som kanske är nästa tågs ändstation. Men vi är inte säkra; namnen verkar inte stämma med vår översiktskarta i guideboken. Det kanske är ett helt annat meddelande?

Det är folktomt på perrongen, ingen att fråga. Så får jag se en papperskarta över Milano och tunnelbanenätet uppklistrad direkt på väggen. Efter bara ett ögonkast är jag hundraprocentigt säker: det här är rätt perrong.

Mitt på kartan, vid centralstationen, finns en nött fläck där väggen bakom lyser igenom.

Till höger om hålet är kartan så gott som orörd.

Men neråt och åt vänster, åt sydväst, går en tydlig smutsrand i gradvis avtagande grått längs med gröna linjen. Här har hundratals människor satt fingret på utgångpunkten, sagt "här är vi!", låtit fingret följa längs t-banelinjen och fortsatt " ... och vi ska åka ... hit!".

De elektroniska skyltarna i taket gav kanske korrekt information - men vi kunde inte tolka den. Skälet till att vi förstod kartan var att den hade extra information: den visade hur människor använt den. Den bar en sorts metadata.

Med metadata brukar man oftast mena rätt tekniska uppgifter för en samling data: filstorlek i byte eller antal sidor, skapelsedatum, författare, kategori, eller annat. Den sortens metadata är ofta nyttig när vi letar efter information.

Men det finns alltså en annan sorts metadata, som är viktig för hur vi ska använda informationen, om vi känner att vi kan lita på den. Det är data som svarar på frågor som:

- Hur många har använt dessa data förut? Vilka är de? Vad tyckte de om dem? Hade de nytta av dem? Hittade de andra data som var bättre? Hur visste de var de skulle hitta dem? Vem tipsade dem?

Det där kallar Gustav och jag (lite preliminärt) för humanmetadata.

Det spännande är att vi i just bloggar - äntligen! - fått ett tekniskt system för att bevara och sprida data, som är väldligt bra på att besvara just den där sortens frågor. Och det är därför, tror vi, som bloggar har haft en sådan framgång. De svarar mot djupa och verkliga kunskapsbehov hos oss människor.

En smutsrand är förstås en väldigt bokstavlig form av humanmetadata: data som berättar hur vi människor använder information. Men information i den verkliga världen är ofta just så mångskiftande och rik. Den digitala informationen vi får via olika system kan ofta vara riklig - men samtidigt är den är ofta påtagligt fattig.

Mer om fattig och rik information på Blind Höna finns i notiserna Lättare att läsa - svårare att förstå (om de metadata som kan finnas i handstilar), Informationssamhället, del x (om information i kroppsspråk) och Shopping i Bagdad (om hur man utläser krigsläget av grönsakshandlarens utbud).

Det är också intressant att det som gjorde kartan till en bättre informationskälla faktiskt var en förslitning, en försämring. Ur ett tekniskt perspektiv var kartan medfaren. Hade den varit skyddad bakom glas eller plast eller bakom en bildskärm hade den nog varit mindre sliten, det vill säga rent formellt av "bättre" kvalitet. Men mindre nyttig för människor. Det är en tanke som komplicerar rätt mycket av den övertro på information som finns i samhället.

Permalänk | Kommentarer (3)

Mannen som revolutionerade den amerikanska politiken med kampanjen för Howard Dean (men misslyckades med att göra honom till president) kommer till Sverige för seminariet Nätrot 06. Läs mer hos Chadie på Kulturbloggen.

För er som inte vet riktigt vem Joe Trippi är eller vad han gjort, citerar jag från Amazon om hans bok "The Revolution Will Not Be Televised: Democracy, the Internet, and the Overthrow of Everything":

"When Joe Trippi signed on to manage Howard Dean's 2004 presidential campaign, the long-shot candidate had 432 known supporters and $100,000 in the bank. Within a year, Trippi and his energetic but inexperienced team had transformed the most obscure horse in the field into a front-runner, creating a groundswell of 640,000 people and raising more money than any Democrat in history - more than fifty million dollars - mostly through donations of one hundred dollars or less.

This is the story of how Trippi's revolutionary use of the Internet and an impassioned, contagious desire to overthrow politics as usual grew into a national grassroots movement and changed the face of politics forever. But it's also more than that.

It's about how to engage Americans in real dialogue, how business leaders, government leaders, and anyone else can make use of the most revolutionary idea to come along since man first learned to light a fire. No ... not the Internet. Or computers. Or telecommunications.

Democracy.

For those who thought the Dean campaign ended with a screaming speech in an Iowa ballroom, this book is a wake-up call. Joe Trippi explains how - right now - Internet democracy is transforming every aspect of American life by evenly distributing power."

Stora ord. Men utan tvekan en person man vill träffa. "The Revolution Will Not Be Televised" finns att beställa på adlibris.

Läs också "Net effects" - intervju med Trippi i Mother Jones.


Permalänk | Kommentarer (0)

Boken med den långa titeln "Sökmotormarknadsföring - Så får du fler besökare och kunder via sökmotorerna" ska du absolut beställa. Urban Lindstedt och Christer Petterson förklarar ämnet på ett alldeles utomordentligt sätt.

Den kostar visserligen 395 spänn, vilket kan verka mycket för en relativt tunn bok. Men kunskapen är värd mycket mer; följer du de enkla råden kan du förmodligen tjäna in det mångdubbla beloppet. I försäljning, eller i icke bortkastade pengar på tvivelaktig sökmotoroptimering.

Även om du inte direkt arbetar med annonsering på nätet är boken mycket läsvärd. Också som konsument är det viktigt att känna till hur marknadsföring via sökmotorer fungerar. Tycker du priset är lite för dyrt, beställ boken på ditt bibliotek.

Urban Lindstedt kan du också följa på utmärkta bloggen uppkopplat.se.

Permalänk | Kommentarer (0)

"... sedan har vi den lite lyxigare Helglydnaden också, för ett något högre pris..."

Permalänk | Kommentarer (2)

"I december 1942 började Sverige som första land i världen aktivt sabotera Förintelsen."
Henrik Arnstad: Folkpartiet bör granska sin egen historia (SvD 11 april 2006)

Det har skrivits mycket om Sveriges medlöperi under andra världskriget. Ganska lite om hur den svenska regeringen och dess tjänstemän mitt under Förintelsen (långt innan Raoul Wallenbergs stordåd i Budapest) lyckades rädda judar ur Tyskland - med hjälp av det enda vapnet som var verksamt mot den överlägsna tyska krigsmaskinen: nämligen byråkrati.

Om det berättar Henrik Arnstad i höst i en biografi om Christian Günther, utrikesminister i Sverige under andra världskriget.

Günther har ofta kritiserats för att ha gett tillstånd för tyskarna att transitera tyska soldater genom Sverige. Boken ger en mer sammansatt bild av den gåtfulle Günther, som en av de första som inser vad Hitler tänker göra med judarna: utrota dem allesammans. Och faktiskt också gör det lilla man kan göra.

Spelaren Christian Günther kommer ut på W&Ws förlag i höst. En försmak finns i inlägget i SvD på länken ovan.


Permalänk | Kommentarer (0)

Vid middagen berättar jag om hissen som tappar minnet. J kontrar med följande:

- I vår skola har vi fått nya kassaskåp, för att eleverna ska låsa in de bärbara datorerna i. Nu tar det ju en stund för trettiofem elever att stoppa tillbaka datorer i skåpet. Och det datastyrda kombinationslåset var sådant, att kombinationen raderas om dörren är öppen mer än fem minuter. Då måste man programmera in kombinationen igen.
- Det dröjde ju inte länge till eleverna också hade märkt det där. Och knappade in nya, egna kombinationer själva. Så stod vi där med skåp som vi inte kunde få upp längre ...!

Permalänk | Kommentarer (1)

Bush-administrationen har med stor ihärdighet arbetat för att skaffa nya och moderniserade kärnvapen. Trots att förslagen regelbundet slagits tillbaka i den amerikanska kongressen - efter stora mobiliseringar - så har Bush gång efter annan återkommit med samma agenda. Kritiker är ense om att strategin riskerar att sudda ut skillnaden mellan kärnvapen och vanliga vapen, och sänka den så kallade kärnvapentröskeln. (Men så väntar oss också "en spännande tid", som den högste ansvarige för USAs kärnvapen deklarerade i mars 2006.)

Tanken på så kallade bunker-brytande kärnvapen marknadsfördes först för att användas mot de där enorma underjordiska bunkerkomplexen som Saddam gömde sig i (reality check). Under 2005 sas det att man behövde dem mot Nordkorea. Och nu alltså mot Iran, enligt Seymour Hersh i New Yorker:

"One of the military’s initial option plans, as presented to the White House by the Pentagon this winter, calls for the use of a bunker-buster tactical nuclear weapon, such as the B61-11, against underground nuclear sites (...)

Some in the Administration were looking seriously at this option, which he linked to a resurgence of interest in tactical nuclear weapons among Pentagon civilians and in policy circles."
Seymour Hersh: The Iran plans , New Yorker, 8 april 2006

För tre år sedan skrev jag, att det var tydligt att Bush-regimen inte skulle tveka att använda kärnvapen - om den blev tillräckligt pressad. Det hade varit en lättnad, om jag hade kunnat slå fast att det var en felbedömning.

Uppdatering: Iran declares: we are in the nuclear club (Guardian, 12 april 2006)


Permalänk | Kommentarer (0)

Snabbvisit i Oslo för föreläsning för intranät-redaktörer. #¤%&X#!!! SAS behagar boka om mig till ett tidigare plan utan att meddela det (!), så jag missar det och får kasta mig på ett plan från Norwegian istället. Planer på att träffa bekanta går om intet; men hinner med en fika på Byråkrat (bilden). Det trådlösa nätet strular - men vad gör det, det finns tre andra restaurangers nät inom räckhåll. Generös inställning. Läser nya magasinet Memo, som skriver om "6 gode grunner til å bruke mer oljepenger nå". Intressant, särkilt Erik S Reinert so vill investera i forskning och utbildning.

Permalänk | Kommentarer (1)

I taxin till flygplatsen spelade 24-årige Harraj Mann "London calling" med Clash på sin mp3-spelare. Raderna "war is declared and battle come down" fick taxichauffören att slå larm hos flygplatspolisen, och innnan planet hunnit starta släpades Mann ut från det. Special Branch förhörde Mann i tre timmar, innan man kom fram till att han inte var någon säkerhetsrisk och släppte honom.

Mann, telefonförsäljare från Hartlepool, säger till Daily Mirror:

""I got a taxi to Teesside Airport and it had one of those things that plugs into your music player.

I played Procol Harum, Whiter Shade of Pale first, which the taxi man liked.

"I figured he liked the classics, so I put on Led Zeppelin's Immigrant Song. Then, since I was going to London I played The Clash and finished up with Nowhere Man by The Beatles.

"He didn't like Led Zeppelin or The Clash but I don't think there was any need to tell the police."
Daily Mirror: Air terror alert over Clash hit, 5 april 2006

Relaterat på Blind Höna: Internationalen, explicit lyrics


Permalänk | Kommentarer (1)

"Parental Advisory - Explicit lyrics", varnar iTunes Music Store om Internationalen, Bandiera Rossa eller Warschawjanka ... mindestens auf Deutsch!

(tack, Henrik, för tipset!)

(Hm, undrar om den tyska inspelningen har kvar den där versen i Internationalen som plockats bort ur svenska framföranden, den som slutar: "... vi skjuter våra generaler, och sjunger broderskapets sång!".

Permalänk | Kommentarer (5)

www.bloggerjobs.biz.

Hittills har nya jobb dykt upp var tredje dag på sajten, rapporterar what.se.

I de fall någon lön anges, verkar den vara låg...

Permalänk | Kommentarer (0)

Idag håller jag kurs om blogging för politiska journalister på en veckolång kurs om valjournalistik på Fojo i Kalmar. Igår var det sol och tio grader varmt, berättar mina kursdeltagare - idag på morgonen föll snön i stora, vita flingor ... varannandagsväder.

Det är förresten inte jag därframme vid tavlan på bilden, utan kursledaren, Behrang Kianzad, som summerar gårdagens diskussioner.

Permalänk | Kommentarer (3)

Sydsvenskan skriver om vad som verkar vara ännu en skandal inom digital arbetsmiljö:

"Hösten var kaotisk på Försäkringskassan och klagomålen åtskilliga. Turbulensen sades bero på den stora omorganisation som hade introducerats sommaren 2005 och på ett krånglande datasystem. I viss mån även på att de nya telefonväxlarna inte fungerade tillfredsställande.

Det var emellertid inte hela sanningen. Försäkringskassan hade så stora problem med det nya växel- och telefonisystemet att Telia har tvingats betala ett skadestånd på ett par miljoner kronor. (...)

Bengt Sjödin och Mikael Strömbäck vill båda tona ner problemen de har haft och säger att telefonisystemet i dag fungerar bra.

Bilden som Sydsvenskan har fått genom annan personal på Försäkringskassan visar emellertid en annan verklighet. Missnöjet är fortfarande utbrett. Hänvisningssystemet är till exempel fortfarande inte pålitligt. Personal som knappar ut sig för lunch eller möte kan inte knappa in sig igen, växeln uppfattar det som att de därmed är oanträffbara för resten av dagen och kunder kommer inte fram på telefonlinjen."
Sydsvenskan: Miljonskadestånd tystas ner, 31 mars 2006.

Vad som verkar gå igen från tidigare fall (som färdtjänsten) är dels att stora förändringar av datasystem sker samtidigt med stora organisationsförändringar.

Dels att chefer förnekar att det finns några problem med systemet, trots att personalen klagar (som hos passmyndigheten och hos rikspolisstyrelsen).

Som synes av artikelns rubrik är Sydsvenskans vinkel ekonomisk. Ingressen lyder "Telia tvingas betala flera miljoner kronor i skadestånd till Försäkringskassan. Skälet är att det nya växel- och telefonisystemet har varit under all kritik."

Vilka kostnaderna blivit för Försäkringskassan i krångel har Sydsvenskan inte fått fram. Inte heller får vi veta mer i detalj hur personalen drabbats av belastningen. Vi vet att personalen får ta oerhört mycket press när de inte kan serva sina kunder på ett bra sätt, som i fallet med passmyndigheten.

Försäkringskassan har under lång tid också plågats av ett nytt ärendehanteringssystem som inte fungerat tillfredsställande.

(tack, Tommy, för tipset)


Permalänk | Kommentarer (0)

Skylt i hissen på min arbetsplats.
Om hissen stannar, därför att man råkar bryta fotocellerna innanför hissdörren, "vet" inte hissen längre var den är. Därför måste man göra en "omstart" av hissen genom att åka ända ner eller ända upp, innan den vet vart man ska åka igen.

Permalänk | Kommentarer (4)

En vitrysk livejournal-användare har bilder från en protest-flashmob i Vitryssland. Människor samlades på Kastrycnitskij-torget under den stora tv-skärmen med den statskontrollerade televisionen, satte på sig ögonbindlar och höll för öronen (via Erik). "Vi vill inte se och höra lögner" är rubriken (om jag fått vitryskan rätt, utan lexikon tillgängligt).

Bland de många kommentarerna på sidan finns en som skriver "Bra ide. Jag tycker vi ska försöka göra något liknande regelbundet, men med fler människor. Vi måste hitta ett sätt att informera som folk kan ta del av, för att samla fler människor. Alla nya ideer kan läggas in på det datorforumet ZJZJs avdelning "Flash Mob - förenen eder!.

Där kan man bland annat hitta förslaget att på söndag, när tioårsdagen av samarbetet mellan Ryssland och Vitryssland ska firas, samlas vid den ryska ambassaden, med gas-ballonger och fredligt släppa dem - som en protest mot att Ryssland höjt gaspriset. Frågan är bara om man kan få tag på heliumballonger, undrar förslagsställaren. En annan föreslår en flashmob utanför huvudpostkontoret på fredagkvällen.

I höst ska jag utbilda vitryska journalister i "New Electronic Media" - en kurs som redan skulle ha hållits, men som de vitryska myndigheterna stoppade. Nu verkar det som de kan lära sig en hel del på hemmaplan själva ... och kanske har en del att lära oss.

Permalänk | Kommentarer (0)

Trettio år sedan Steve, Steve och Ronald grundade Apple.

Läs mer på Apple Computer history weblog eller hitta din gamla SE/30-modell på www.apple-history.nl. Bilden på de tvp Steves från Retro Thing.
Eller läs Steve Jobs tal till avgångsklassen på Stanford 2005, om hur han hoppade av college. Eller på Blind Höna om "den andre Steve", Wozniak: Att lära av sina fel.

Permalänk | Kommentarer (0)