"Ni lovade ju att det skulle bli enklare och snabbare. Istället blev det bara mer krångel!"

Gav systemet som skulle lyfta företaget till nya höjder istället utbrända medarbetare och lägre effektivitet? Eller gav det inte särskilt mycket alls?

Alltför ofta blir nya IT-system en besvikelse. Men varken användarna eller utvecklarna kan riktigt sätta fingret på vad problemet är. Så man sätter sitt hopp till nästa version och fortsätter ett varv till, djupare ner i samma hjulspår ...

Välkommen till ett frukostseminarium där jag och min kollega på Cross, Kristina Carlander, diskuterar effekterna av alla nya IT-system på arbetsmiljön. Vi ska försöka peka på vilka orsakerna är, och hur mycket det finns att tjäna på att tänka om - både mänskligt och ekonomiskt.

Datum är tisdag 11 oktober 2005.
Tid: 8:00 - 10:00. Vi börjar med frukost.
Plats: Hotel Oden vid Odenplan i Stockholm.

Anmäl dig genom att mejla till jonas@kornet.nu. Sista anmälningsdag är den 4 oktober. Antalet platser är begränsat. Seminariet är gratis, men om du anmält dig och inte dyker upp tar vi ut en avgift på 300 kronor.

Så här såg det ut på det senaste seminariet, om sökning på offentliga sektorns webbplatser. Till det nya seminariet har vi en ny lokal, lite intimare och med mycket bättre akustik.

Permalänk | Kommentarer (4)

"Intranät eller blogg – kan bloggarna ersätta kostsamma funktioner i Intranäten?"

Den 27 september - dvs imorgon tisdag - föreläser jag om det ämnet på konferensen "Morgondagens Webbplatser" här i Stockholm.

(Tack, Mark, för passningen!)

Permalänk | Kommentarer (0)

En översättningsmiss som kanske är naturlig, med tanke på sammanhanget, men i alla fall:

I "Dharma&Greg"-reprisen som TV3 sände häromdagen ("The Trouble with Troubadour", från säsongen 2000) säger Dharmas hippie-farsa Larry att han redan 1972 sagt att all musik i framtiden skulle säljas över internet. Gästande Lyle Lovett ifrågasätter om Larry verkligen förutsett internet redan 1972. "Jag använde bara ett annat ord", säger Larry; "jag sa 'planetens överhjärna'".

Jag gissar att översättaren hörde "high brain" - men jag tror nog det var "the hive brain" han sa.

"Hive brain" är en term som dök upp i Star Trek: First Contact (1996), men som säkert har en historia äldre än så. I en intervju på CNN i mars 2003, som är rätt rolig att läsa så här i backspegeln, används det för den "samlade intelligensen" på nätet:

"The way bloggers link and influence each other's thinking could lead to a collective thought process, 'a kind of hive brain,' said Chris Cleveland..."
CNN.com: Blogging goes mainstream: Success of Web journals heralds an even bigger future, 10 mar 2003

Men finns det en bra svensk översättning för "hive brain"? Några förslag från bikupehjärnan själv?


Permalänk | Kommentarer (7)

En språklig innovation som kanske har en framtid kom Jonas Hallberg med i Spanarna i veckan.

"Groda" är ju ett etablerat uttryck för oavsiktliga felsägningar eller allmänt korkade uttalanden.

Men Bosse Ringholms uttalande om slöa poliser var ju inte en olämplig fel-sägning, utan tvärtom; en olämplig rätt-sägning - eftersom han uppenbarligen var helt ärlig. Jonas Hallberg föreslår därför begreppet "ärla" för sådana fall.

Utmärkt ord, tycker jag, inte bara för ljudlikheten utan också för själva den animala associationen: ljudligt men tanklöst kvitter, så där, från någon som inte tänker på att hålla näbben stängd...

Spanarna finns numer som poddsändning. (Kan inte hitta någon hållbar länk till just det aktuella programmet, dock.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Idag (26 september) är det The European Day of Languages - så för att följa upp notisen om verb eller substantiv, lite om pronomen:

Helt queerpolitiskt korrekt är idag att föreslå ett könsneutralt pronomen för tredje person, som på klisterlappen här intill - "hen", en förvenskad variant av finskans "hän". (Finskan är ett av de få språk i världen Europa som inte skiljer på motvarande "hon och "han").

Fast förslaget är förstås minst 10 år gammalt. Professor Hans Karlgren la fram det i SvD redan 28 augusti 1994.

Den här sortens nyskapelser har dock svårt att slå igenom, säger Språknämnden.

Man kan luta sig mot mer än hundra år av misslyckade försök inom engelskan. Den 2 augusti 1884 föreslås i The Critic ordet thon att såsom könsneutralt pronomen ersätta "he" och "she". Den 20 september samma år föreslår en Emma Carleton ip. 1938 föreslår en Gregory Hynes se, sim och sis istället för he, she och deras varianter. Jämt ett halvsekel senare försöker Eugene Wine från Miami-Dade Community College i Florida lansera e, "eftersom andra pronomen redan reducerats till enkla vokaler". 1975 hade Christine Elverson från Skokie, Illinois, i Chicago Tribune föreslagit formerna ey, eir och em, medan H. R. Lee från Virginia föreslår se ([si]) i Forbes.

Den mest kreativa idén i försöken att skapa ett könsneutralt engelskt pronomen står antagligen Joel Weiss från Northbrook i Illinois för, när han samma år föreslår att man slår samman he, she or it till h'orsh'it.

Nåja: diverse språkaktiviteter idag t.ex. på Kulturhuset i Stockholm - se www.sprakdagen.nu. Eller du nu måste sitta hemma, kolla dig själv via Blind Höna-notisen "Testa dig själv: hur många språk känner du igen?" (17 okt 2004).

(tack till Mikael Parkwall för he-she-kartläggningen!)

Permalänk | Kommentarer (2)

Helt i enlighet med 1500 klick konstaterar BusinessWeek:

"The Web is no longer for idle wanderings or passive viewing. It's about socializing, sharing - and creating."
BusinessWeek: Best of the Web Special Report, sep 2005

BusinessWeek bygger vidare på temat man började för några veckor sedan (The power of us, se tidigare notiser på Blind Höna), men nu liger fokus mer på individen.

Flera bra genomgångar och artiklar. Användbart citat till exempel det här:

"'The Web isn't so much a place anymore,' explains Ross Mayfield, CEO of Palo Alto (Calif.)-based startup Socialtext Inc., which offers services to create collaborative Web sites called wikis. It's more of a doorway into services, from the user-written reference site Wikipedia to the community organizing service Meetup to the folksy classifieds site Craigslist. As Mayfield noted in a recent blog post, 'They Google, Flickr, blog, contribute to Wikipedia, Socialtext it, Meetup, post, subscribe, feed, annotate, and above all share. In other words, the Web is increasingly less about places and other nouns, but verbs.'
Business Week: It's A Whole New Web, And this time around it will be built by you, sep 2005

Bonus: Slideshow kring website mashups - hur man plockar resurser från fler sajter och sammanfogar dem till något nytt. Om du inte vet exakt vad det innebär måste du titta, för det här är framtiden. Lita på mig. (Obs att navigeringen i fönstret liger uppe till höger.)


Permalänk | Kommentarer (0)

Han är femton år och har fått låtar utgivna i Australien. Nu kommer han och berättar att några av hans street art-bilder ska vara med på en utställning i London.

För många av dagens femtonåringar är Warhols femton minuter allt mer irrelevanta. Vem bryr sig om de krympt ihop till femton sekunder? Det gäller ju bara gamla media. Via chatrum och forum har han redan byggt nätverk över halva jordklotet.

Pappa är förstås omåttligt stolt. Inte i första hand för att musiken eller bilderna är fantastiska; de är en ung människas första steg på en bana som kanske är konstnärens. Men för den självklarhet med vilken han skaffar sig kontakter och en publik - smal men global.

Vem bryr sig om femton sekunder i mainstream media när man kan få femtonhundra klick från hela världen?

Permalänk | Kommentarer (0)

Idag föreläser jag om bloggar på Poppius journalistskolas kurs Att skriva för webben.

Jag tycker ju att en av de mest intressanta sakerna med bloggning är hur enkelt det blivit att dela kunskap. I just denna anda (och inte av lathet!) kommer jag därför att använda de länkar som Steffanie la upp för sin föreläsning om bloggar i Karlstad (i stället för att göra om det själv). Praktisera vad man predikar!

(tack, Steffanie!)

Uppdatering: Kursdeltagarna!

Permalänk | Kommentarer (1)

På 60-talet skrev Andy Warhol in sig i citathistorien med uttalandet att alla i framtiden skulle vara berömda i femton minuter.

Men sextiotalet var länge sedan; vars och ens tid har nu krympt till bara en sextiondel av den ursprungliga:


Dennis Lehane, från vars "Gone, baby, gone" citatet kommer, är småhajpad men allvarligt talat ingen vidare deckarförfattare. Men det här lilla stycket sätter fingret på något, som också blev ännu mer aktuellt efter Katrinas härjningar i New Orleans:

"Hennes femton sekunder?" frågade jag.

"I rampljuset", sade Poole. "Förr i tiden var det minuter, nu rör det sig om sekunder." Han suckade. "På teve, när hon spelade rol- len som sörjande mamma i sin söta blå klänning. Minns ni den där brasilianska kvinnan i Allston? För ungefär åtta månader sedan? Hennes lille pojke hade försvunnit."

"Och påträffades aldrig", nickade Angie.

"Just det. Men poängen är att hans mamma var mörkhyad och inte särskilt välklädd. Hon såg ut som om hon var påtänd när hon var med i teve. Det dröjde inte länge förrän allmänheten sket i att hennes pojke hade försvunnit eftersom de tyckte så illa om modern."

"Men Helene McCready", sade Broussard, "hon är vit. Och hon snyggar till sig inför kameran, ser bra ut på bild. Hon kanske inte framstår som världens största ljushuvud, men hon gör ett sympatiskt intryck."

"Nej, det gör hon inte", sade Angie.

"Du menar när man träffar henne?" sade Broussard och skakade på huvudet. "När man träffar henne är hon ungefär lika sympatisk som en låda med krabbor. Men på teve? När hon anstränger sig för att göra något av sina femton sekunder? Ja, kameran älskar henne, allmänheten älskar henne. Visst blev folk upprörda när de fick höra att hon hade lämnat ungen ensam i nästan fyra timmar, men de flesta tyckte ändå att det inte var så mycket att orda om: vi gör alla våra misstag, ge henne en chans."

"Och hon har förmodligen aldrig blivit så älskad i hela sitt liv." sade Poole. "Och så snart vi har hittat Amanda, eller säg att något annat inträffar som innebär att fallet försvinner från förstasidorna - och det lär ju ske förr eller senare - då blir Helene återigen den hon var tidigare. Men just nu försöker hon krama ut allt hon kan av sina femton sekunder."

Fortsättning: 1500 klick

Relaterat på Blind Höna: i vissa tv-program får du numera räkna med att bara få 12 sekunder...


Permalänk | Kommentarer (0)

För ett antal år sedan började min kollega Tommy Sundström och jag diskutera begreppet webbprofil - ett styrande dokument som tog upp allt det som den grafiska profilen inte täckte (de andra två sorternas design, till exempel). Det började vid den tiden bli uppenbart att det behövdes fler standarder kring hur webbplatser borde utformas.

Småningom ledde detta också fram till arbetet med standarden för 24-timmarswebben.

Det senaste året har Tommy jobbat med att bygga vidare på materialet, för att skapa en så heltäckande samling best practises kring hur en webb bör utfomas som möjligt.

Resultatet är Användbarhetsboken, som är både betydligt bredare och mer detaljerad än riktlinjerna för 24-timmarswebben. Helt enkelt ett oundgängligt bamseverk som du måste ha, om du arbetar med webbplatser.

Utgivet på Studentlitteratur. Finns också att köpa hos AdLibris (286:-) och Bokus (328:-).

Vad väntar du på?

Permalänk | Kommentarer (7)

Lundell är taskig i ny bok; Linda slår tillbaka och avslöjar poängen med bloggar:

"Och att ge ut det i bokform... Om det hade varit en blogg, dagsfärskt och så bara kastar man skit liksom, men att ge ut en bok framstår som lite ... gammeldags. Det är så långtråkigt, dödstråkigt."
Expressen: Ulf Lundells krig mot tjejerna, 21 sep 2005

Uppdatering 22/9: Det var en blogg i alla fall!


... tycker SvD i sin recension:

"Ulf Lundell har med åren utvecklat en romanform som ligger påfallande nära den bloggkultur som varit i ropet under de senaste månaderna. Hans romaner utgörs av ett slags loggbok där han reflekterar över stort och smått i tillvaron..."

Permalänk | Kommentarer (7)

De har flyttat. Men man kan höra dem fortfarande: I somras gjorde jag ett litet experiment med en podcast-inspelning av tornseglarna (och mig). Sedan en tid finns den på portalen podcasting.se, om någon skulle vara intresserad.

Podcasting - envar sin egen dj och talkshow - är en intressant ny möjlighet. Uppenbarligen något helt annat än bloggar, men värt att utforska. Kanske blir det fler poddsändningar.

Permalänk | Kommentarer (5)

Ute håller solen ännu stånd, så hösten hämnas genom att flytta inomhus. Med hela repertoaren.

• Nederbörd: plötsligt börjar det rinna vatten från kylen. (Och för min inre blick ser jag många stora sedlar rinna ut ur plånboken.)
• Mörker: glödlamporna går på löpande band och halva lägenheten ligger i dunkel.
• Gravitation: de där detaljerna på badrumsskåpet, som såg så gedigna ut, visar sig vara av plast som krackelerar av fukt och faller i stora, flikiga flagor mot golvet...

Stor suck. Man kan inte kämpa emot naturen.


Permalänk | Kommentarer (1)

Apropå föregående: Edward Tenner om böcker. Det har aldrig tryckts så mycket böcker som nu, konstaterar han i So Many Books, So Few Readers:

"Ten years ago the printed word seemed a noble anachronism crushed between televised entertainment and burgeoning electronic information resources, from CD-ROMs and audio books to online hypertext. Today, many would-be replacements of books have vanished, while conventional print marches on. The Association of American Publishers recently reported a 36 percent increase in book sales since 1997 - a modest performance by the standards of DVDs and videogames, but bubble-proof.

In 1895, even before the commercial success of Thomas Edison's phonograph, a pair of French satirists only half-jokingly published a chapter on 'The End of the Book' that predicted its replacement by audio media. The authors even included a drawing of a climber on a mountaintop with a proto-Walkman."

Relaterat på Blind Höna: Det skrivna ordets död, 12 juni 2005


Permalänk | Kommentarer (0)

Eftersom fenomenet med oväntade, skenbart paradoxala effekter kom upp nyss (i Spam, sweet spam) kommer här en om böcker.

Spontant skulle man nog säga, att om det är lätt att köpa begagnade böcker borde försäljningen av nya böcker minska. Men det kan vara precis tvärtom, enligt studier som refererades (med länkar) i NY Times i somras:

"[T]he presence of a market for used books makes consumers more willing to buy new books, because they can easily dispose of them later. (...)
Used books, the economists found, are not strong substitutes for new books. (...) only about 16 percent of the used book sales directly cannibalized new book sales."
NY Times: Reading Between the Lines of Used Book Sales, 28 juli 2005

Det är alltså inte så konstigt att amazon.com "konkurrerar med sig själva" genom att erbjuda både nya och begagnade ex av samma titel.

Och finns det inte något musikindustrin kan lära av resonemanget nedan?

"One plausible explanation of this finding is that there are two distinct types of buyers: some purchase only new books, while others are quite happy to buy used books. As a result, the used market does not have a big impact in terms of lost sales in the new market. (...) All in all, it looks like the used book market creates a lot more value than it destroys."

(Relaterat på Blind Höna: De som laddar ner musik köper också mer)


Permalänk | Kommentarer (0)

På Cross har vi byggt nytt intranät åt en organisation i Stockholm. Vi har lagt tonvikten på att stödja kommunikation mellan medarbetarna - inte (bara) uppifrån-och-ner-information.

Medarbetarna kan därför fritt bygga egna nätverk inom intranätet. De får fritt får bestämma ämnen för sina fora.

När det så gott som färdiga intranätet premiärvisades för ett antal chefer råkade en av projektdeltagarna undslippa sig att det visat sig i andra organisationer att man bygger nätverk såväl kring yrkesfrågor som kring bullbak, till exempel.

Ett intranät är nu bara en liten del teknik och en stor del politik. Ekonomichefen reagerade direkt. Här fick man allt se till att folk inte skapade vad som helst! En strikt policy måste till! Och olämpliga nätverk måste kunna tas bort!

De borde lära av BBC:

"The [bulletin] board has entered the daily life of BBC employees because it's fun and interesting as well as useful. That's a good thing to remember when your own company is worrying that its e-mail or bulletin board or blogs may sometimes go 'off topic.' Good! Then maybe someone will read them."

Bra artikel på KMWorld: The BBC’s low-tech KM, hittad hos Erik (tack för rubriken!).

Ett citat till:

"Social computing isn’t a fad and it isn’t an adjunct to a KM system. It is where knowledge lives."

Permalänk | Kommentarer (1)

Confession time: Är det bara jag som är så här konstigt funtad?

När mitt mejlprogram (Eudora) hämtat mejlen och sorterat dem och lägger upp alla mappar för mig att gå igenom - In, Jobb, Vänner, Kunder, etc - vilken mapp är det jag oftast tittar i först (efter In-mappen, som hamnar överst av sig själv)?

Spam-foldern.

Nej, det är inte för att jag behöver ständig påfyllning av Viagra eller andra slipprigheter.

Men merparten av den legitima eposten är ju tyvärr väldigt förutsägbar - och, ärligt talat, rätt så ... vardaglig.

Spam-foldern, däremot, erbjuder flera intellektuella stimulanser:

Dels att se vilka nya kreativa strategier spam-sändarna försöker sig på, för att både få uppmärksamhet och slinka förbi filtren.

Ibland det goda skrattet åt någon särskilt fantasifylld avsändare eller ofrivilligt komisk rubbe. (För underbara exempel, se det oförlikneliga Spamusement.)

Men också att förundras över hur filtret faktiskt ändå identifierar både det ena och det andra. För det är förvånansvärt smart - det är ganska sällan det missar spam och eller felbedömer legitima brev.

Men ytterligare ett skäl, tror jag, är en halvt medveten insikt, att om det verkligen skulle komma ett riktigt oväntat mejl - från Nobelkommittén om att jag inte ska planera att resa bort den 13 december, eller det verkliga miljonarvet från den bortglömda kusinen i Amerika, eller kärleksbekännelsen från den mörka skönheten som brukar kliva på vid Mariatorget - ja, då skulle en sådan rar fågel sorteras ner just i spam-foldern, av filtrets statistiska (o)sannolikhetsbedömning.

Jag kanske är unik; men den principiella effekten är inte helt ovanlig. Det påminner om "revenge effects" som att folk blir sjukare av filtercigaretter, eftersom de röker mer, eller att fler och bättre skydd ökat skadorna dramatiskt inom amerikansk fotboll. (Edward Tenner skriver om sådant i "Why things bite back").

(... eller - suck - är det bara jag som behöver ett verkligt liv, i stället för att gå rota i spam-soptunnorna som en annan cyber-lodis?)

Relaterat på Blind Höna:
Talking spamish, 6 april 2003
Tala aldrig med främlingar (inte ens via mejl), 24 sep 2003

Permalänk | Kommentarer (2)

Jag kan inte berätta vad jag jobbade med under tsunamikatastrofen, eftersom jag skrivit på en sekretessförbindelse om saken. Men jag kan avslöja så mycket, som att det bitvis har varit ganska obehagligt att se SVTs dramaserie Kommissionen - därför att väldigt mycket är så välbekant. Jag sitter och skruvar på mig i tv-soffan: så det där var det, det där känner jag igen så väl ...

Serien är tydligen ingen stor publikframgång. Det kanske man kan förstå: kollisioner mellan moral, byråkrati, förvaltningslagstiftning och politik har nog ett begränsat underhållningsvärde för de flesta. Men för mig och ett antal kollegor är det fascinerande. Inte för att vi alls jobbade på den nivå som "kommissionen" ligger. Men till stora delar är det ändå besvärande välbekant.

Permalänk | Kommentarer (0)

I nya numret av Mikrodatorn finns en intervju med mig om hur dåliga datasystem har blivit ett av våra stora, men minst uppmärksammade arbetsmiljöproblem.

Det handlar mycket om kognitiv ergonomi - hur dåligt användaranpassade dataprogram ger en svår (men onödig) belastning på hjärnan.

Bengt Sandblad, professor i människa-maskin-interaktion i Uppsala, intervjuas i samma tema. Misslyckade datoriseringsprojekt kan enligt Sandblad och hans kollegors uppskattningar kosta 80-90 miljarder kronor per år. Bengt Sandblad reflekterar också över varför den kunskap vi har - om hur bra program ska se ut - inte används. Det handlar om makt i projekten, menar han.

Vi är överens om det mesta. En liten skillnad är möjligen att Sandblad mer framhåller riskerna med monotont arbete. För mig är problemet i första hand att vår arbetsmiljö snarare har blivit mer splittrad än mer monoton: decentralisering, nedskärningar och att varje liten småsak datoriseras är det som ligger bakom.

Artiklarna i Mikrodatorn finns tyvärr inte fritt på nätet.

Relaterat På Kornet/ Blind Höna:
Hjärnan är viktigare än armbågen: varför datasystem stressar oss i jobbet, juni 2003.
Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?, april 2003.
Den underskattade miljarden, nov 2001.

Permalänk | Kommentarer (1)

Till de mer manliga språkliga nyskapelserna från kvällstidningarnas värld - snoppkrig, skäggchock och penisdrama - kommer nu, direkt från veckotidningen Amelias löpsedel, det mer kvinnligt (?) klingande "revanschhår".

Schhår, bejbi, schhår...

Permalänk | Kommentarer (5)

Den 9 september 1945 hittas ett nattfly i ett relä i en tidig krånglande datamaskin. Teknikerna klistrar in den i projektets loggbok och ordet "bug" etableras som ett begrepp för datorfel.

Även om det är klart att ordet använts även tidigare för att beskriva mindre mekaniska fel i maskiner, har det olyckliga djurets död i dag för sextio år sedan gett det status som "ur-buggen" - framför allt för att detta ändå anses vara första gången som man förklarade att maskinen hade blivit "de-bugged".

(Vad gäller årtalet säger en del säger också att det var 1947 som den hittades. Läs mer hos Wikipedia om "computer bug".)

En levande, nutida bug här - och ännu några till.

Och förresten ... vilken är din bästa (värsta) bugg? Berätta bland kommentarerna.

Permalänk | Kommentarer (7)

"The installation in February of a new wireless inventory system led to widespread confusion and missed orders ... employees were wrestling with a wireless bar-code system that many found baffling. Ideally, it would track the path of each order, from the inventory on the shelves to the shipments zipping away on UPS. But each item required multiple bar-code scans, a process that overtaxed iFulfill's rotating workforce.

'Orders would come through, and we'd say: 'It's here...somewhere,'' recalls Matt Wineland (...) With the new system, packages often went out with the wrong contents. 'Men who ordered male enhancements got female enhancements,' Wineland says."
Business Week: Blogging as You Go Belly Up, 4 aug 2005

Det kraschade e-handelsföretaget som Bengt hänvisade till hette iFulfill; BusinessWeeks historia om det finns ovan.

Kanske var det mer som inte fungerade hos iFulfill; men företaget hade i alla fall sju år på nacken, så tidigare måste det i alla fall ha gått någorlunda bra. Jag skulle gärna läsa mer om det fatala nya systemet (ur användbarhetssynpunkt), men det nämns strängt taget inte mer än ovan.

Intresset kring iFulfill handlar nu mest om att ägaren och chefen Paul Purdue bloggade medan företaget föll samman - och hur och om vad. På Business weeks egna bloggar rasar ruinerade kunder (se kommentarerna) mot idén att det är smart att skriva öppet om företaget på en blogg; men får svar av BWs skribent att VDn kanske borde varit ännu ärligare:
Correction in iFulfill story (4 aug)
The tale of Paul Purdue's fall is not an indictment of business blogging (6 aug)

Också hos Business Blog Consulting: iFulfill.com's Failure Chronicled on Blog (18 aug)

Relaterat i Business Week: Dell får stora skälvan sedan bloggare klagat på företagets dåliga service och fått tusentals nya besökare (Dell: In the Bloghouse, 25 aug)


Permalänk | Kommentarer (1)

Den som bits av en vampyr förvandlas till något annat. Och när nytt blod kommer in i språket, förändras det också.

Ordet "effektfull" har varit ett starkt positivt laddat ord sedan det dök upp i svenskan år 1811. Nationalencyclopedins ordbok förklarar det med "som har kraftig (positiv) effekt, särskilt på sinne eller känsla", och exemplifierar med "hon gjorde en effektfull entré".

Men idag har ordet "effekt" fått en ny, särskild delbetydelse - nämligen "specialeffekt i film". Så när thrillern "Wolf" recenseras på SvDs tv-sida (3 sep 2005) har något också hänt, under den bekanta ytan, med det en gång positiva värdeomdömet:

"Intressant uppdatering av vampyrtemat, med Jack Nicholson som vargbiten herre. Den gradvisa förvandlingen, knappt märkbar, gör de mänskliga aspekterna tydliga. Det effektfulla slutet är mer spektakulärt och mindre intressant.

Effektfull: numera full av (special-)effekter, helt enkelt.


Permalänk | Kommentarer (2)

Finns det en bloggsvenska, undrar Olle Josephson från Språknämnden i lördagens språkspalt i SvD (kommer nog på nätet så småningom).

Han har jämfört hur PJ, Virtanen och Jenny Björkman (på Forskning och Framsteg) skriver på sina bloggar med hur de skriver för trycket.

På bloggen är PJs meningsbygnad mer varierad, konstaterar Josephson. Virtanen blir däremot "mer slätstruken ". Björkman "sänker stilnivån ett par steg" jämfört med sina egna kulturartiklar.

Slutsatsen är kanske (utifrån det) lite hårdragen. "Ja och nej", besvarar Josephson den inledande frågan:

"Nej, därför att alla tre skribenterna behåller sin personlighet oavsett medium. En Björkman-blogg är mer lik en Björkmanartikel än en Virtanen- eller Linderblogg. Ja, därför att alla tre skribenterna i vissmån gör samma stilistiska anpassningar till det nya mediet. Från olika utgångslägen skriver de lite mindre genomarbetat, lite mer dialogiskt, lite mer associativt. Det offentliga samtalet blir snäppet intimare i bloggen."

Jag har tre invändningar till SvDs artikel. En är riktad till SvDs rubriksättare: det finns ingen täckning texten för det första påståendet i rubriken "Språket blir sämre - dialogen bättre" (min fetstil). Den värderingen gör inte Olle Josephson.

De två andra invändningarna till Olle Josephson: Ordet "blogg" kom inte in i svenskan 2002, utan faktiskt (senast!) året innan. Den 29 december 2001 skriver nämligen Erik Stattin "Andra fina Moveable Type-bloggar är t.ex. The Morning News, Antipixel..."

Den andra invändningen är att det inte är rimligt att - som Olle Josephson och tyvärr en del andra gör - kalla ett enskilt inlägg för en blogg.

Visst är vi språkvetare mest deskriptiva och mindre preskriptiva; men jag vill i alla fall ge några skäl till varför vi bör undvika det bruket.

• Ordet blogg har bildats ur webb-logg. En logg är enligt Nationalencyklopedin en "serie av kontinuerligt registrerade mätvärden" eller "ett rutinmässigt uppsamlande av data över viktiga händelser". Det är alltså klart att logg i denna bemärkelse syftar på en samling av iakttagelser. NE säger också att en loggbok är "dagbok som förs på fartyg över viktigare händelser under resan". Ingenstans finns stöd för att en enskild anteckning eller händelse skulle kallas "en logg".
• De som tillhandahåller bloggverktygen använder "blogg" just i den samlade betydelsen. För vissa anger till exempel licenserna att en enskild användare med verktyget får skapa upp till fem bloggar. De menar inte fem enskilda inlägg. En sammanblandning här skulle bli onödigt komplicerande.
• Om "blogg" skulle beteckna det enskilda inlägget eller noteringen; vad ska vi då kalla samlingen?
• Det just är själva sättet att samla dessa anteckningar, med ett särskilt verktyg, i en särskild form, med vissa tekniska aspekter som permalänkar mm, särskilda distributionsmekanismer (RSS mm), som är det nya fenomenet; inte informellt kortfattat skrivande som sådant. Det är den samlade formen som förklarar behovet av ett nytt ord. Ser man på enskilda inlägg är det ju inte heller så värst annorlunda, som Josephson också funnit i sin mini-undersökning.

Permalänk | Kommentarer (10)

...mellan den som "plundrar" och den som "hittar".

Permalänk | Kommentarer (2)

"I en pärm ser man var olika typer av provsvar sitter, vet vilken färg remisserna har och så vidare. De nya datasystemen har dåliga innehållsförteckningar och är svåra att hitta i, vilket innebär en patientsäkerhetsrisk."
Dagens Medicin: Oro när sjukhus bränner journaler, 24 aug

Många av dagens digitala system - i första hand sådana som vi utsätts för i yrkeslivet - presenterar information för oss på ett undermåligt sätt. Gränssnitten är ofta dåliga, och kompenserar inte för att den digitala miljön saknar många av de kvaliteter som den fysiska världen har.

Professor Christian Berne vid Akademiska sjukhuset i Uppsala befarar att information går förlorad när pappersjournaler ersätts av elektroniska journalsystem, enligt artikeln ovan i Dagens Medicin (endast för prenumeranter, men en notis finns hos Vetenskapsradion: "Bränn inte pappersjournalerna").

Det är just det fenomen som jag skrivit om i anteckningen Lättare att läsa - svårare att förstå, och själv stött på hos tandläkare som gick över till elektroniska journalsystem.

Bernes och hans kollega Barbro Erikssons oro gäller patientsäkerheten. Men systemet är säkert, försäkrar chefläkaren Brita Winsa vid sjukhuset. Men även om patienternas säkerhet inte är i fara, betyder dåliga system en onödig belastning på dem som arbetar med det. Och det påverkar uppenbarligen hela omhändertagandet:

"Det käns som jag numer tittar mer på dataskärmen än på patienten," sa en tandläkare jag intervjuade.

Detsamma sade Dan Andersson, underläkare vid Södersjukhuset, till DN:
- Förr var patienten i fokus. Numera fattas besluten vid dataskärmen.

Andersson intervjuades med anledning av en rapport från Komrev om den allt mer betungande administrationen i vården (Läkarna jobbar med fel saker"):

"Osmidiga journalsystem är den största boven i administrationsdramat. Läkarna ska inte bara föra egna journalanteckningar, de ska också granska och signera alla nya uppgifter som fortlöpande förs in av övrig personal. Olika uppgifter kräver olika dataprogram och varje program tar tid att ladda ned."

Men fastän det framgår av artikeln att det just är datorsystem som är betungande, var DNs rubrik på artikeln Pappersarbetet gör läkarna frustrerade.

Papperssystem är ofta väldigt flexibla och enkla att hantera. Men de baktalas systematiskt. (Se också Blind Höna-notisen "Mer komplicerad datoradminstration" minskar effektiviteten inom sjukvården och Malcolms kommentar, för ytterligare ett konstaterande.)

(Mer om saken hos Infontology: i de här kommentarerna och i Får inte remissen vara rosa i datorn?)
Permalänk | Kommentarer (2)

"Two widely praised summer documentaries has something to tell us about our appetite for reality", skriver NY Times.

Det handlar om filmen om kejsarpingvinerna på Antarktis, La Marche de l'empereur och Werner Herzogs film Grizzly Man.

"These movies challenge audiences to examine reality at a moment when the very term has been warped beyond recognition by reality television. This has been the summer in which mass culture, in its search for new commercial distractions, reached a dangerous tipping point. There is a sense of exhaustion in the air, as though the accumulation of cultural debris, celebrity worship and meaningless competitions had reached a critical mass."
NY Times: A Reprieve for Reality in New Crop of Films, 2 sep

En ny smak för verkligheten, alltså, men vad är det för liknelse som skribenten uppenbarligen helt oavsiktligt råkar använda för att beskriva hur pingvinerna vaggar fram över den antarktiska isen:

"...the adorable penguins who parade stoically across the screen like animated Disney creatures..." (min fetstil)

Så vad är original och vad är avbildning? Vad är förlaga och vad är kopia?

Relaterat på Blind höna: Ord och betydelser 1: Media och verklighet, 30 juli 2005

Uppdatering 4/3: Pingvinfilmen kommer till Sverige i februari 2006 enligt SvD. Ett måste!


Permalänk | Kommentarer (0)