(tack, Micke, för tipset!)

Permalänk | Kommentarer (18)

Bara en av 20 myndigheter har en godtagbar sökfunktion på sin webb. Det är resultatet av en stickprovsundersökning, som jag och min kollega på Cross Consulting, Kristina Carlander, gjort under sensommaren.

Eftersom myndigheterna i allt högre grad förutsätter att vi själva på nätet ska hitta den information och service vi behöver, betyder det att de i praktiken ofta lämnar oss i sticket.

Du är välkommen till ett frukost- seminarium där jag och Kristina ger exempel ur undersökningen och ger råd om hur en mer användbar sökfunktion bör utformas.

Dessutom presenterar Apptus, företaget som levererar tekniken bakom söksajten hitta.se, hur kraftfull teknik kan samspela med enkelhet. (Bilden är från ett tidigare seminarium.)

Datum: tisdag 13 september 2005.
Tid: 8 - 10. Vi börjar med frukost.
Plats: Muhren, St:Eriksgatan 119 (ovanför Vanadisplan, nära Norra Stationsgatan). Närmaste T-bana är Odenplan eller St Eriksplan. Karta på Gula sidorna (via Shorl).

Anmäl dig genom att mejla mig på jonas@kornet.nu.

Antalet platser är begränsat, så först till kvarn gäller.

(Seminariet är gratis men vi är tyvärr tvungna att ta ut en avgift på 300 kr om du anmäler dig men inte dyker upp.)

Senare under hösten kommer ytterligare två frukostseminarier:
- Så kan bloggar underlätta kommunikationen i din organisation
- Om digital arbetsmiljö: hur dåliga system driver oss runt i hamsterhjulet

Under hösten kommer det också att komma lite fler artiklar På Kornet, har jag tänkt. Det har varit lite glest med nytt material ett tag ... men nu finns det en hel del att berätta.

PS: Lite preliminärt om resultaten från sökundersökningen tidigare här på Blind Höna: Var är geten? Offentliga sektorns sökfunktioner har stora problem

Permalänk | Kommentarer (0)

"Ten years ago, the new Denver International Airport marched boldly into the future with a computerized baggage-handling system that immediately became famous for its ability to mangle or misplace a good portion of everything that wandered into its path.

Now the book is closing on the brilliant machine that couldn't sort straight. Sometime over the next few weeks, in an anticlimactic moment marked and mourned by just about nobody, the only airline that ever used any part of the system will pull the plug. An episode bowing equally to John Henry, Rube Goldberg and Hal from "2001" will end. People will be fully back in charge.

'Automation always looks good on paper,' said Veronica Stevenson, a lead baggage handler for United Airlines and president of the union local that represents United's 1,300 or so baggage handlers in Denver. 'Sometimes you need real people.'(...)

Turning off the computer and reverting to the old-fashioned use of human beings who drive luggage carts from gate to gate - the way things are still done at most airports - will save $1 million a month in maintenance costs, which have far exceeded expectations. (...)

'It wasn't the technology per se, it was a misplaced faith in it,' said Richard de Neufville, a professor of civil and environmental engineering and engineering systems at the Massachusetts Institute of Technology. (...) 'The main culprit was hubris.' "
Denver Airport Saw the Future. It Didn't Work.

En bredare genomgång av problemen med systemet gjordes av Michael Schloh redan 1996. Det finns tyvärr ingen länk till den samlade rapporten, men alla de olika delarna finns i denna mapp: www.csc.calpoly.edu/~dstearns/SchlohProject/.


Permalänk | Kommentarer (0)

För en del har ordet "blogg" dessvärre kommit att stå för småsint skvaller.

Kul då att hitta (om än lite sent) tidningen Datorn i utbildningens temanummer "Bloggar för reflektion" (3/2005).

På nätet finns introduktionen Ordning med hjärnan på webben och artiklarna Verktyg för reflektion och textskapande i skolan samt Nätreflekterar om sin lärprocess.

De här två artiklarna finns tyvärr bara i pappersupplagan:

Engagerade elever loggar med bloggar
"– Målet är att få eleverna engagerade i arbetsmiljöfrågor. I tidigare kurser har de klippt ut tidningsartiklar, och refererat till tv-program, men efter några gånger har de tröttnat. Nu blir det på ett annat sätt, de kan leta på nätet, skriva och länka direkt i sina bloggar, säger Carl-Gunnar Fasth."

Lusten att skriva växte
"– Barnen älskar det och det är bra för deras skrivande, säger George Mayo som tillsammans med sina elever gör ett webbtidning i bloggform."

Länkar till Mayo finns dock på den skolblogg som Carina Näslundh, som skrivit de flesta artiklarna, lagt upp på cina.typepad.com/skolblogg/.

(Klassuppsättningar av tidningen kan beställas från sajten, men det är oklart om det också gäller enstaka ex.)


Permalänk | Kommentarer (1)

Apropå analyser: På webbanalys.se har Fulton Yancy en bra artikel som förklarar problem med träffar och sidvisningar i webbstatistik.

Inkluderar en länk till På Kornet-artikeln "Varför frames är en dålig idé".

Permalänk | Kommentarer (7)

The Hard Work of Failure Analysis, HBS Working Knowledge, 22 aug 205. (Utdrag ur "Failing to Learn and Learning to Fail (Intelligently)" i Long Range Planning Journal av professor Amy Edmondson och Mark Cannon.)

Tidigare på Blind Höna: Att lära av sina fel, 27 sep 2004.

Permalänk | Kommentarer (1)

Ok, tidningarna skapar bloggar. Men om bloggar slår tillbaka och skapar tidningar? (Se ett större omslag hos flickr.)

Gör egna tidskrifts-omslag med flickrcover.

Fler omslag från hela världen.


Permalänk | Kommentarer (3)

NY Times: Have You Heard? Gossip Turns Out to Serve a Purpose.

Jobbar man med kunskapshantering och informationsspridning i organisationer är det viktigt att förstå hur absolut grundläggande mun-till-öra-metoden är för oss människor.

Artikeln säger att "some biologists" hävdar att det mänskliga språket utvecklades just för att skvallra på, som en fungerade ersättning för puts-beteendet, när våra förfäders flockar blev för stora.

Det är psykologen och professorn i evolutionsbiologi Robin Dunbar de avser. Han lanserade teorin i boken Samvaro, skvaller och språkets uppkomst (nu utgången på svenska, finns på bibliotek eller antikvariat). Engelska originalet Grooming, gossip and the evolution of language går naturligtvis att få tag på, till exempel från amazon (med recensioner).

hakank har fler länkar om skvaller.

Permalänk | Kommentarer (9)

SvD hade på tisdagen (16 aug) artikeln "Power Point-presentationer är farliga".

Det som presenteras som en nyhet ("Nu är det bevisat") är ett referat av den pamflett som Edward Tufte publicerade 2003. NY Times berättade historien 14 dec det året. En kopia av artikeln fanns med lite kommentarer på Hönan i januari 2004: PowerPoint gör dig korkad. (Läs förresten gärna den följande notisen också: Bröööööl - eller, vad som verkligen gör världen korkad)

Tuftes häfte var ingalunda något "bevis", och ifrågasattes snabbt av många. Psykologiprofessorn och designgurun Don Normans sågar Tufte rejält i intervjun PowerPoint Usability: Q&A with Don Norman. Han har senare också skrivit själv, lite mer utförligt, på sin egen sajt: In Defense of PowerPoint.

Vad som stör mig är egentligen inte att SvD presenterar ett par år gammalt debattinlägg som en nyhet - det kan ju vara angeläget ändå - men hur okritiskt och sloppigt det görs.

Det visar sig ju inte vara SvDs artikel; de har bara skrivit av norska Dagbladet: PowerPoint gjør deg dum.

Dagbladet har i sin tur skrivit av nyhetsbrevet MandagMorgen, som tyvärr ej har artikeln på nätet. (Och när SvD skriver att Dagbladet talat med powerpoint-användare är det inte rätt; det är MandagMorgen som gjort det. Dagbladet skriver heller inget om "bevis".)

Så vad vi läser är ett referat i (minst) tredje hand.

Jag läste något i NY Times för ett tag sedan: Sarah Boxer raljerade över "... so many bloggers sitting at home staring into their computer screens and watching other bloggers blog other bloggers ..." (Internet's Best Friend (Let Me Count the Ways), 30 juli).

I Sverige satte sig Tomas von Vegesack på samma höga hästar i DN (Internetdemokrati, 2 juli): I en tidning, skriver han, "kvalitetsgranskas texterna". Läsarna "utsätts för överraskningar och får anledning att ifrågasätta sina värderingar". När det gäller bloggar, däremot, uppsöker där läsarna "åsikter som överensstämmer med sina egna. De vill få sina vanföreställningar bekräftade".

Lever main stream media upp till den bilden? I det här fallet: knappast, eftersom varken Dagbladet eller SvD ens brytt sig om att hitta Tuftes egen sajt för att länka till den: än mindre googlat "tufte powerpoint" för att upptäcka att det gav 35 900 träffar, många från 2003 ...

Visst är det här ett enstaka fall, men gamla medias märkliga oförmåga och/eller ovilja att ge sammanhang och perspektiv är tyvärr alltför utbredd. Tänk på hur Maja Aase på Bloggforum 2 berättade att man i Sveriges Radio var förbjudna att nämna några andra webbadresser än sin egen.

Tvärtemot vad Vegesack tror, ger istället de flesta bloggar - genom att samla och presentera länkar till källorna och till andra artiklar och inlägg - läsarna betydligt mer än SvDs slarviga rewrite.

Permalänk | Kommentarer (0)

När postens kundtidning Du&Co skriver om teknikstress ("Lär dig tygla tekniken", inte på nätet) illustrerar man det med ... bilden på en exploderande dator. Poff!

När HTFs tidning Lön&Jobb intervjuade mig i höstas illustrerades artikeln med ... en kraschande dator med bomb på bildskärmen.

Det här tror jag är ett uttryck för en systematisk missuppfattning eller "blind fläck". Det stora, långsiktiga och uttröttande arbetsmiljöproblemet med datorer är knappast när de slutar fungera; utan just hur de fungerar och vi tvingas arbeta med dåligt anpassade verktyg i krångliga miljöer.

Och artikeln, som berättar om två journalister med problem, utmynnar i råd kring hårdvarusupport. Men läser man noggrant ser man att problemet nog är ett annat. De har bytt layoutprogram mitt i en mycket arbetsintensiv period - uppenbarligen utan att ta sig tid för att lära in och lära om.

Slimmade organisationer, omedvetenhet om dåliga gränssnitt och en märklig men utbredd föreställning om att man inte behöver tid för att lära sig sina (digitala) arbetsverktyg ger tillsammans en svår belastning på tänkandet. (Se också anteckningen "Såhär i efterhand kan man tycka att vi borde gjort det...")

Men kanske är artikeln i alla fall ett tecken på att medvetenheten om teknikstressen håller på att öka. Apotekets kundtidning hade också den en artikel om "Teknostress" under våren. Per på Infontology har kommenterat den redan; jag återkommer med ytterligare en kommentar.

Permalänk | Kommentarer (1)

Sedan demokratiska (syftande på partiet) bloggare lyckats samla in över en halv miljon dollar vid sidan av det traditionella finansieringssystemet för valkampanjer, hoppas en del att den demokratiska (syftande på folkmakts-begreppet) processen komma att breddas igen i USA:

"In recent election cycles, each side has narrowed its sights to about three dozen targeted House districts.

Each party committee husbands its resources, considering it futile to spend money to try to win a district where the opposing party’s incumbent won his or her last election with 60 percent.

But Brigham envisions a vastly expanded field of battle, forcing Republicans to spend time and money to defend what have until now been considered 'safe' GOP districts."
MSNBC: Democratic bloggers aim to reshape campaigns, 15 aug

Tack vare pengarna var Paul Hackett, marinkårsveteran från Irag, bara några tusen röster från att vinna en plats i kongressen i ett tungt republikanskt distrikt i Ohio.

"Tremendously significant ... traditionally a candidate like that would never have had that kind of money and simply wouldn't have been competitive", säger en något överraskad republikansk lobbygrupp.

Brigham hoppas på en längre demokratisk process, istället för "the last two weeks and 30-second ads."


Permalänk | Kommentarer (0)

... en mer varnande och en mer optimistisk.

När telefonmottagaren i pizzabutiken är uppkopplad mot hälsoregistrets patientjournal blir det extra dyrt för den som vill ha en fettdrypande pizza och redan har övervikt i den här varningsfilmen från amerikanska medborgarrättsrörelsen ACLU.

Lightover Media har en annan vision. EPIC handlar om framtiden för nyhetsförmedling: "2014 var året när NY Times gick offline".

Fast de har olika syfte och stil bygger de båda på tron att maskiner kan komma att (automatiskt) sätta ihop information från olika källor till ett meningsfullt sammanhang.

Sevärda. även om jag är tämligen skeptisk. Titta på pizzafilmen: tänk att det just är det i sammanhanget meningsfulla byx-midjemåttet som dyker upp när telefonmottagaren kollar beställarens senaste konotkortsköp, och inte tillverkningsland, eller vilket material de tillverkats av, eller hur mycket koldioxid transporten av dem krävt, eller något annat.

Rätt sammanhang - rätt kontext - det där osynliga som vi knappast märker i vanliga fall, och som tas för givet i sådana här framtidsvisioner kring den perfekt skräddarsydda informationen. Men som är så svårt att pricka.

I Epic är tanken (först) att intelligenta sammanhang kan skapas via sociala jämförelser med vad andra läser, gillar och kommenterar (men sedan tycks maskinerna kunna göra det själva, genom att analysera text).

Sociala jämförelser funkar i många sammanhang (amazons bokrekommendationer) rätt hyfsat. Men jag undrar lite ibland om varifrån tron på att det är eftersträvansvärt - och efterfrågat? - med totalt skräddarsydd information kommer.

(Ingen av filmerna är helt ny, men det kan ändå vara värt att tänka lite på framtiden så här efter semestern.)

Tack till Nikke och Hampus för länkarna.

Permalänk | Kommentarer (3)

Återsåg tandpetarna med webbadressen på omslaget på en lunchrestaurang och fick kraftiga flashbacks av 1996-97, åren för "Om du inte finns på nätet finns du inte" och då en hissfabrikant skickade ut heta pressreleaser om en sin nya hisskorg med inbyggd webbläsare (surfa mellan våningarna).

Oaktat att "www.papstar.com" snarare låter som en hyllningssajt för påven - varför skulle man vilja besöka en hel sajt ägnad tandpetare? Men den tyska koncernen visar sig erbjuda en hel del annat också, förstås - som instruktioner i pdf-format för servettvikning, om man skulle behöva en "speedy sailboat" eller "elegant toothed hat" ...

Permalänk | Kommentarer (2)

(Avd. min är större än en annan glad fyrs.)

Foto: Henrik Söderström.

Permalänk | Kommentarer (0)

Långsam omstart efter en vecka utan nätet, utan mobiltelefon, utan elektricitet - ingen annan fjärrkommunikation än fyrljuset.

Permalänk | Kommentarer (2)

Åter den 11/8.

Permalänk | Kommentarer (1)

Bra exempel från verkligheten:

The Toyota and Linux communities illustrate time-tested techniques for collaboration under pressure:

• Share knowledge widely, frequently, and in small increments
• Use universally available tools to do it

Från How Toyota and Linux Keep Collaboration Simple, ett utdrag ur "Collaboration Rules," Harvard Business Review, Vol. 83, No. 7, July/August 2005.

Relaterat på Blind Höna: Att dela kunskaper brett, ofta och i små doser - en som gjorde det var Michael Ventris, och så knäckte han Linear B-mysteriet. (Se Ventris arbetsmetodik och designprocessen).


Permalänk | Kommentarer (0)

Per på Infontology städar ur ett skåp, hittar tjugo år gamla papper med anteckningar med grön kulspetspenna, vilket omedelbart väcker konkreta och livfulla minnen från den tiden.

"Mest av allt tänker jag dock på, att de 'dokument' som jag nu producerar (såsom detta) inte har något minne - av samma oroande densitet som de vilka den gröna kulspetsen och min dåvarande handstil förmår väcka", skriver han.

Det där är ett förhållande jag själv brukar använda som exempel på hur digital information ofta är fattig, jämförd med objekt i den fysiska världen.

När jag hade en papperskalender hörde det till rutinerna - nej förrresten, ritualerna är ett riktigare ord - att varje julhelg sätta sig ner och föra över telefonnummer från adressregistret i den medfarna, hundörade, snart utgångna kalendern, till den nya, blanka, orörda.

"Föra över" var då inget som skedde med en knapptryckning, utan genom att för hand omsorgsfullt skriva in namn och nummer på nytt. En del namn förde jag naturligtvis över år efter år - gamla, stadiga vänner. Men det var på sitt sätt mer en glädje än ett besvär: det var ett sätt att bekräfta en lång gemensam historia, och att se fram emot fortsatt vänskap.

Men vid sidan av dessa självklara ingick i arbetet också rätt många val: vilka namn var aktuella att ta med in i det nya året? Vilka var tillfälliga kontakter, som jag visste inte skulle behövas längre?

Det var alltid påtagligt hur mycket information som fanns lagrat i själva sättet jag antecknat namnen eller numren. Lite på snedden? Snabbt och slarvigt eller prydligt präntat? Med vilken sorts penna? Längst ner på en sida, eller i topp? Allt gjorde det mycket enklare att minnas mer om kontakten ifråga - när, hur och var jag krafsat ner numret. Och därför, att välja.

I slutet av 90-talet började jag använda en Palm Pilot (som till en början bara hette Pilot, faktiskt). Den var ett utmärkt verktyg. Något behov av regelbundet "mödosamt ompräntande" fanns förstås inte längre, inte ens när jag bytte modell - ett klick på synk-knappen och allt löste sig automatiskt.

Men efter några år märkte jag att mitt adressregister var fullt av namn som jag bara hade mycket vaga uppfattningar om vilka de var, och varför - eller ens om - jag över huvud taget hade haft kontakt med dem. Kunder? Barnens klasskompisars föräldrar? Hantverkare? Något jag skrivit av från en "Säljes"-lapp på en lyktstolpe nånstans? Var det säkert att jag kunde jag radera dem, eller var det säkrast att ha dem kvar?

På Palmens skärm var alla namn likadana, med samma typsnitt, i prydliga jämna rader. Och det var plötsligt mycket svårare att minnas kontexten kring varje namn. Och listorna svällde och svällde och blev svårare att hitta i.

Idag har min mobiltelefon övertagit Palmens funktion. Men samma problem uppstod häromdagen när jag skulle byta modell, och förde över adressboken till den nya mobilen. Alla namn ser lika viktiga ut. Vem är "Christian Svensson"? Varför har jag numret till honom?

Rörde det bara ens kalender vore det väl inte så farligt. Men samma fenomen kunde jag märka även när jag intervjuade tandläkare om deras nya digitala patientjournaler. Det var lättare nu att läsa vad folk skrev i journalanteckningarna, sa en - handstilar var inte längre ett problem. Men å andra sidan skriver de mycket mindre, sa hon. Det var svårare att förstå vad som menades. (Arbetsterapeuten Eva Rydling skriver också kortare journaler, berättade hon.)

Lättare att läsa - men svårare att förstå. När informationen blir fattigare, måste vi anstränga oss mer för att tolka den. Det är en förbisedd faktor bakom den kognitiva belastning, som jag tror är en mycket viktig faktor bakom den ökande stressen i arbetslivet idag.

Permalänk | Kommentarer (1)