"[S]tudents Jeremy Stribling, Daniel Aguayo and Maxwell Krohn of the Massachusetts Institute of Technology wrote a program to generate a nonsense paper.

Starting with skeleton sentences, pools of nouns, verbs, adjectives and adverbs, and a random assortment of computer science jargon, the program produced a grammatically correct yet utterly nonsensical paper titled: Rooter: a methodology for the typical unification of access points and redundancy. 'This isn't artificial intelligence, it's the dirt-simplest way we could think to do this,' Stribling says.

The conference organisers say that the paper was sent to human reviewers, who never commented on it, so it ended up being automatically accepted."
New Scientist: Randomly-generated 'scientific paper' accepted, 23 april 2005

(Vad var Sokal? Plus: Sokal själv)


Permalänk | Kommentarer (3)

" 'Queremos que nos juzguen ... juzgan?'
Villaraigosa's Spanish stumbled, caught in the perilous rules of the subjunctive. Was it juzguen or juzgan? People in the room called out their suggestions.
'You know, I was born here, man,' Villaraigosa said finally, switching back to English. 'It's hard... It's hard.' "

Borgmästarkandidaten Antonio Villaraigosa får cred i de fattiga delarna av Los Angeles genom att prata pocho, en trasig förorts-spanska.
Se Villaraigosa's Spanish Is One of L.A.'s Languages, LA Times (23 april 2005)


Permalänk | Kommentarer (2)

Labour bäst, tories två enligt ett engelskt företag som i valrörelsens slutskede kollat de brittiska partiernas webbsajter med avseende på användbarhet och tillgänglighet. Liberaldemokraterna kommer trea, de gröna fyra och Veritas-partiet sist.

Not: fast både labour och tories har "kampanjdagböcker" på sina sajter är det liberaldemokraterna som har den "riktigaste" bloggen: The battlebus blog, komplett med permalänkar, kommentarer och podcasts.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Jesus has an advance copy of the new Coldplay. He liked "God Put a Smile on Your Face," but thinks "Clocks" is a lot better.

Jesus has a playlist called "Music About Love," and it somehow contains roughly 14 billion songs.

Jesus really loves Marilyn Manson's cover of Depeche Mode's "Personal Jesus." He gets it. He really does."
Mark Morford: What's On Jesus' iPod?, SF Gate 27 april 2005

Bro: iPod överlever


Permalänk | Kommentarer (0)

Ett roligt sätt att visualisera de 86800 vanligaste orden i engelska: Wordcount.

Man kan söka efter ett ord och se vilka som är dess frekvensmässiga grannar - eller bara glida upp och ner längs linjen för att hitta lustiga kombinationer...

Permalänk | Kommentarer (1)

Här är en bro - från Squaw Valley till Irland. Fler ortnamn ändras - men av andra skäl, och åt "andra hållet":

"As of March 28, all English versions of place names were eliminated in the Gaeltacht, the pockets of Ireland where a majority of people still speak Gaelic. English no longer has official standing on signposts, legal documents or government maps. (For now, until the sign-makers get cracking, officials are just covering up the English names.)
LA Times: A Twist for an Ancient Tongue Trying to Survive, 24 april

Permalänk | Kommentarer (0)

"The most privatized health care system in the advanced world is also the most bloated and bureaucratic."

Paul Krugman om nackdelar med privatiserad sjukvård:

"...[B]ecause we rely much more heavily than anyone else on private insurance, our total administrative costs are much higher. According to the [WHO], the higher costs of private insurers are 'mainly due to the extensive bureaucracy required to assess risk, rate premiums, design benefit packages and review, pay or refuse claims.' Public insurance plans have far less bureaucracy because they don't try to screen out high-risk clients or charge them higher fees.

And the costs directly incurred by insurers are only half the story. Doctors 'must hire office personnel just to deal with the insurance companies,' Dr. Atul Gawande, a practicing physician, wrote in The New Yorker. 'A well-run office can get the insurer's rejection rate down from 30 percent to, say, 15 percent. That's how a doctor makes money. ... It's a war with insurance, every step of the way' (Min anm: se Piecework, 4 april 2005).

Isn't competition supposed to make the private sector more efficient than the public sector? Well, as the World Health Organization put it in a discussion of Western Europe, private insurers generally don't compete by delivering care at lower cost. Instead, they 'compete on the basis of risk selection' - that is, by turning away people who are likely to have high medical bills and by refusing or delaying any payment they can."
Paul Krugman: Passing the Buck, New York Times 22 april 2005

Tidigare:
Paul Krugman: The Medical Money Pit, New York Times 15 april 2005

Relaterat:
Göran Rosenberg: Är sjukvård en affärsverksamhet?, DN 31 mars 2005


Permalänk | Kommentarer (0)

Jag tror jag läst det i svenska tidningar också: telefoner med inbyggda mp3-spelare hotar iPod:s popularitet och dominerande ställning.

Wade Roush på MITs Technology Review tror inte det:

"All previous forecasts about device convergence have been wrong. In an article I edited for Technology Review, 'Handhelds of Tomorrow', we predicted that whoever was first to make an all-in-one gadget "feel right" - that is, whichever company solved the human-factors-engineering problems involved in combining voice, text, and Internet communications in a single device, to say nothing of music or video - would control a multibillion-dollar business. That was three years ago.

I grunden handlar det om den schweiziska arméknivs-effekten. Visst är de coola att ha - men man ser ytterst sällan någon verkligen använda dem till att skruva med. Rena skruvmejslar är så mycket bättre...

Fler skäl, från samma källa:

• Smart phones are good at many things, but excel at none
• The iPod isn't just a music player, it's an identity statement
• When you have an iPod, you're dealing with one trusted middleman: Apple
• Apple itself has an eye on the mobile phone as a music channel
• There's no good way to download music to a cell phone

Se Will Cell Phones Dethrone the iPod? (12 april) och iPod vs. Cell Phones, Part Two (18 april)

Uppdaterat: "HELSINKI, Finland Apr 27, 2005 — Nokia Corp. unveiled Wednesday a new line of pricey mobile devices including a high-end camera phone with Carl Zeiss optics and a handset with enough storage for music to potentially compete with the iPod..." (Nokia Introduces Camera-Music Phone, ABC.com, 27 april)


Permalänk | Kommentarer (3)

Kul omväxling till välgörenhets-varianten. Överste Buba tycka ha blandat ihop min mejladress med general Joe's...

Subject: GEN I NEED YOU NOW

good day sir,
Gen joe,is me col buba,i will go straight to the point because i dont have much time to spend here,if not for the laptop the prison wader smuggled in to the prison for me i wouldnt have send this mail to you.
There is money i kept in spain during my service in the Army now the Nigerian government is looking for all my money to prove to court that i am guilty of stealing government money and to use that and retain me in jail forever,i dont want them to get close to that money.
So i want you to forward this code... SAHARA HERE I COME AT 50am... to my attorney at nigerminer@yahoo.co.uk which he will in return send you all the information and the document wich will enable you to withdraw the money and keep it in your account. I dont want you to discuss anything about my investment in your country with my attorney because i dont want him to know too much. The money is $i65million.contact him immediately and dont reply this mail to me because i will not have the opportunity to recieve it.
It took me more than six months to plan this laptop arrangement with the prison wader.
I remain loyal sir.
best of regard
col buba

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag är i Norge och gör användartester för ett nordiskt intranät. Överraskande resultat: fyra av fem testpersoner är helt oförstående till att man kan komma åter till förstasidan genom att klicka på företagets logotype uppe till vänster på sidan.

Det är ett faktum - men jag har ingen aning om varför det är så. Och jag kan inte minnas att det är något problem vid svenska tester jag gjort. Visst använder många i första hand back-knappen, eller letar kanske efter en särskild "Hem"-länk - men de brukar ändå använda detta sätt om de tidigare metoderna inte funkar...

Permalänk | Kommentarer (5)

I Sverige förstår vi inte alls hur viktig unionsupplösningen 1905 är för norrmännen, och hur stor plats firandet av jubileet får här, i tidningar och tv. Aftenpostens reportageserie om Norge under 100 år är bara ett exempel.

Norska kvinnor var "fanatiska", konstaterade den svenska generalstaben 1905:

"Den svenske generalstaben oppsummerte i 1905 at nordmenn, basert på historiske erfaringer, ikke var enkle å ha som fiender. Særlig kvinnene kunne være vanskelige. Norske kvinner la for dagen en særlig fanatisme, slo de svenske generaler fast."

Det här känner jag igen: jag tror att andra kolonialmakter har gjort liknande uttalanden, om Algeriet på femtiotalet, om Vietnam på sextiotalet. Om kvinnor engagerar sig politiskt, är de "fanatiska" - i männens ögon.

Och fienden stred naturligtvis mindre hederligt - också det ekar av kolonialmaktens förtrytamhet över motståndarna/infödingarna:

"Men heller ikke den norske hæren var lett å hanskes med. Nordmenn var spesialister på overrumplingsangrep om nettene. Angrep i ryggen samtidig med angrep i fronten var også et middel nordmenn benyttet seg av. For å dokumentere det trakk den svenske generalstaben på egne bitre erfaringer fra Moss i 1716, Kvistrum 1788, Frangen 1808 og Skotterud 1814." Citaten från Aftenpostens Svensk spionasje ble født i 1905

Å andra sidan är det tydligt hur mycket mer norrmännen får läsa om vad som händer i Sverige. Aftonposten hyllar t.ex. Looptroop under rubriken "Svensk rap ruler": "Svenskene slår oss gul og blå..."

Klassekampen - på sjuttiotalet AKP(ml):s, den norska maoistiska vänsterns tidning - utkommer fortfarande som dagstidning - "Venstresidas dagsavis". Och vad är en stor nyhet i den (26 april)? "Ut med Barbie! Hva skjer når barnehagen kaster ut gutte- og jente-lekene? I Sverige har de prövd."


Permalänk | Kommentarer (0)

Idag klockan 13 talar Sven Lindqvist om sin nya bok "Terra Nullius" på Akademibokhandeln på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

Tyvärr kan jag inte vara där, eftersom jag precis samtidigt föreläser om "Att skriva för webb" på Berghs School of Communication några kvarter därifrån...

Permalänk | Kommentarer (1)

I fabeln om myran och gräshoppan var myran förståndig. Hon såg framåt, var ordentlig, samlade och sparade för vintern.

Gräshoppan, däremot, ville bara spela och sjunga och leva för stunden. Han var förstundig.

Nog känns det som vårt samhälle blivit allt mer förstundigt: snabbmat, snuttifiering, snabba kickar, politiska utspel för att vinna opinionspoäng, kvartalskapitalism som dras ihop till månads-, vecko- eller minutkapialism. Nog behöver vi en förståndigare värld, tålmodigare.

Sedan tittar man på sitt eget liv. Oro för nästa avbetalning. Jobb. Slit. Rutiner. Hjulspår. Samma väg till jobbet. Samma väg hem.

Åh, om man kunde förmå sig att bli lite mer förstundig.

Permalänk | Kommentarer (1)

Martin Jönsson, chefredaktör för Journalistförbundets tidning Journalisten kommenterar ketchupeffekten i tisdagens nummer:

"Bloggfebern i journalistkåren är nu på influensanivå. Inte en dag passerar utan en ledare, kulturkrönika eller reportage om medborgarnas, politikernas och – inte minst – journalisternas digitala loggböcker. Till och med Rupert Murdoch slår nu fast att bloggarna tillhör framtiden och att de stora tidningsföretagen varit alldeles för passiva inför den digitala revolutionen. 'Konsumenterna vill styra medierna, inte bli styrda av dem', konstaterade Murdoch i ett tal i Washington och varnade för att tidningsbranschen kan dö ut om den inte anpassar sig till den nya verkligheten där masskonsumtion av medier gradvis övergår till masskommunikation medborgarna emellan. Lösningen? Ja, inte är det bara att medieföretagen startar egna bloggar. Utan att de förstår att de inte längre har tolkningsföreträde, att allmänheten inte längre med automatik går till medierna för att ta del av nyhetsflödet, att referatjournalistiken går mot sin slutliga död och – kanske viktigast av allt – att medierna måste bli mer öppna för dialog med sin publik och diskussion om sina arbetsmetoder."

Journalisten.se, 19 april 2005

Vi lägger på lite amerikansk senap:

"Blogging is good for the media, too. Political bloggers sometimes describe their movement as a kind of insurgency against [Main-Stream Media], and the emergence of a new cloud of media critics is, in fact, a welcome development. Various business and social pressures have made it harder for many journalists to report the news objectively. Bloggers can quickly call traditional journalists to task for their errors and biases. (...)

Blogs are powerful, but bloggers are rewarded for expressing extravagant opinions. And at least for now, their postings are not subject to the processes common for most stories produced by MSM: sober debate among colleagues, followed by reporting, line editing, copyediting, legal vetting, and fact checking.

Blogging and the Internet must be credited for transforming the lofty castle of publishing into something like a public utility. But blogs can also be destructive and unaccountable. Readers would do best to enjoy blogs for what they are - reactive, unmediated, immediate opinion - and not mistake them for journalism."
MIT Technology Review: Mean Media (april 2005) - en ledarkommentar till artikeln Sun Microsystems: Blog Heaven

MITs kommentar är nykter, men gör återigen skillnaden otydlig mellan själva teknologin (bloggverktyg) och en genre (häftig mediakritik). Som framgått av flera texter här på Hönan, menar jag att opinion och kritik bara är en av alla saker som det vi idag rimligen måste beteckna som "bloggar" används - och kommer att användas - till. "Blogg" är egentligen lika generiskt som "bok". Man kan fylla den med vad man vill, men de flesta böcker följer vissa konventioner rörande form och annat.

Om "most stories produced by MSM" verkligen präglas av "sober debate among colleagues" är dessutom ytterst tveksamt, skulle jag vilja säga. Debatten mellan bloggläsare/skrivare är nog livligare - men i och för sig ofta vildsint och uppskruvad.


Permalänk | Kommentarer (0)

Lite alternativa påve-nyheter:

Pope Emerges From Chrysalis A Beautiful Butterfly

Papal Election Brings End To Worldwide Unsupervised Catholic Sin Binge

... från The Onion.

(Kul om du är bright.)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Vi har inga familjegravar. Vem fanns kvar att gräva dem?"

Det är inte lätt att veta varför saker händer. I år har plötsligt medvetenheten om turkarnas folkmord på armenier brutit genom. DNs ledare; PeÅ Holmqvists och Susanne Khardalians lågmälda dokumentär "Jag hatar hundar" (ur vilken citatet ovan är hämtat) som går i repris i SVT2 idag 12.15 (också 27/4, samt åtkomlig på SVTs dokumentärfilms-sida fram till den 22 maj). P1s Kulturnytt har rapporterat från Erevan och P1 Morgon har belyst den turkiska revisionismen. Och i krönikan i gårdagens Metro (finns som pdf): "Folkmorden har förnekats" av Serj Tankian, sånger i arga Los Angeles-bandet System of a down.

Och i Uppsala finns utställningen Kulturellt folkmord - "opened by Sessile Vixtrem, delegate of the Rix Dag", som A1+ News from Armenia rapporterar. (Sessile Vixtrem torde vara mer känd som Cecilia Wikström i riksdagen.)

I går hölls möte på Medborgarplatsen i Stockholm, och idag i ABF-huset i Stockholm.

I fjol, 2004, hade den statliga historiemyndigheten Forum för levande historia, inte någon information om det armeniska folkmordet. I år har de både en grundläggande information och ett rejält kalendarium.

För 17 år sedan kom PeÅ Holmqvist och Susanne Khardalian med filmen "Tillbaka till Ararat", en grundliga belysning av folkmordet. Vi var inte många på premiären. Svenska tidningar (journalister) var djupt okunniga. Varför frågan och kunskapen nu brutit igenom vet jag inte. Men det bevisar väl att det gäller att vara tålmodig, att inte ge upp.

Över en miljon människor dog, enligt FNs beräkningar.

"It's important for people to be aware of the Armenian Genocide," explained Tankian, "and that those actions continue to be covered up by the Turkish government, the U.S. State Department, Turkey's allies in the defense and oil industries, and by our present U.S. Administration. Had the Armenian Genocide been acknowledged as a Crime Against Humanity as it was, Hitler might not have thought he could get away with the Jewish Holocaust. History does and will repeat itself, unless we stop that cycle" skriver System of a down som ikväll spelar en minneskonsert i Los Angeles.

Om folkmordet på Blind Höna 2002, 2003 och 2004.

Permalänk | Kommentarer (0)

Vi kan nog officiellt slå fast att den här helgen mitt i april har varit bloggens definitiva genombrott i media i Sverige.

ICA-kuriren 15 april: Bloggar ger röst åt folket och Bloggarnas drottning (15 april). Jag, Sara och Annica Tiger intervjuas.

DN 16 april: Bloggare kan avgöra valet 2006: Hans Kullin, Stockholm Spectator intervjuas. Länkar till tjugo bloggar; Hönan karaktäriserad som "Publiceringsproffs som inte kan låta bli."

Aftonbladet 17 april: Fredrik Virtanens Sluta röka-blogg startar

Aftonbladet 18 april: "Folket skapar sin egen offentlighet" - ledarkrönika av Helle Klein. Adress till Magnus Ljungkvist.

Expressen 18 april: Per Svensson om bloggar i Herrklubbad.

Observer 18 april: rapporten Bloggbubbla eller ny arena för opinionsbildning? - bloggarna och valet 2006 publiceras. Intervjuer med 25 bloggare, däribland mig, ligger till grund för rapporten.

Hennes 18 april. Stor artikel om bloggar långt fram i tidningen, inklusive puff på omslaget. Steffanie intervjuad. Belle du Jours bok lottas ut. (Tidningen kommer officiellt ute den 19 april men fanns i kioskerna i Stockholm redan på måndagkvällen. Ej på nätet ännu.)

Metro 18 april: "Så kan du också bli en bloggare" (pdf). Utdrag ur Hennes-artiklarna. Intervju med Supermamman.se.

Vad blir det efter det här?

Permalänk | Kommentarer (5)

Promenerar över X-bron med en vän. Vi delar upp den. Fram till toppen får M vräka ur sig besvikelser, tvivel, ångest. Efter krönet får jag lufta ilskor, frustrationer, tillkortakommanden.

Vinden över vattnet vädrar ut den värsta självömkan. När vi når fast mark på andra sidan mår vi redan bättre.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Den natten drömmer jag om Stockholms höjder som plötsligt förenas genom ett system av lätta, smäckra gångbroar.

Jag går till fots över Riddarfjärden, från Mariahissen till Kungsklippan. Jag går över Götgatstrafiken från Helgalunden till Sofia kyrka. En annan bro förbinder Sofia med Mosebacke och Mosebacke med Mariaberget.

En spindelväv av broar, byggda av tunt, smidigt trä, täcker hela staden. De liknar det där systemet av underjordiska gångar som hos Fourier förbinder arbetsplatserna och de älskande. Men broarna erbjuder dessutom underbara utsikter som gör det skönt att gå däruppe, högt över tidens och nyttans trafik.

De överraskande sammankopplingarna, de fågelsnabba förbindelserna – varje ny bro hälsas som en seger för förnuftets fantasi. Hela Stockholm genomkorsas som en hjärna av dessa vindlande luftiga gångbanor, där kroppen rör sig med tankens lätthet."
Sven Lindqvist: "Terra Nullius" (Bonniers, 2005)

De överraskande sammankopplingarna, de fågelsnabba förbindelserna – just det som är karaktäristiskt för Sven Lindqvists författarskap.

Jag minns hur han i "Jordens gryning" från 1973 ser ut över den bolivianska högslätten:

"Utsikten är fantastisk. Man tycker sig se ett gott stycke av Europas historia, när man står häruppe.
Ja, det är Europas historia jag menar."

Där visar han hur silvret från Sydamerika förändrade Europas ekonomi och historia i grunden. I "Terra Nullius" visar han hur det går en direkt bro från arrerntefolket, en aboriginstam i västra Australien, rakt in i hjärtat – eller hjärnan - av Europas idéhistoria, till Durkheim, Freud och Levi-Strauss.


(Ett system av vindlande luftiga gångbanor, som förenar till synes vitt skilda tankar, som en hjärna - det är ju en blogg han beskriver! Broar – länkar - som ger nya utsikter för "förnuftets fantasi" (vilket underbart uttryck!) - just så ville jag att min blogg skulle vara. Ett nätverk av tankar, utsikter och insikter.

Jag vet ingen författare jag hellre skulle vilja läsa en blogg av än Sven Lindqvist. Han har en webbplats (www.svenlindqvist.net); faktum är att den har en sorts proto-blogg. Nästan varje dag publiceras en ny daganteckning om vad som hänt just denna dag i historien. De flesta (alla?) är hämtade från kalenderboken "En underjordisk stjärnhimmel", som kom 1984. Vad som saknas i denna dagsblogg är just möjligheterna att slå broar – från en dags anteckning till en annan, till andra källor, från oss andra genom kommentarer eller länkar.)


Varför flikar Sven Lindqvist in anteckningarna om vad han drömmer på hotellet i Alice Springs i sin berättelse om 12 000 kilometers resa runt västra Australien? Den som vill veta får läsa de tidigare böckerna "Bänkpress" (1988) och "Ökendykarna" (1990). I "Terra Nullius" spänner Lindqvist många sådana broar till andra höjder i sitt författarskap: som till "Myten om Wu-Tao Tzu"(1967) - om konsten som befriande kraft. Till böckerna om industrihistoria och arbetsmiljö från sjuttiotalet.

Han gör det med den språkliga klarhet och avskalade kraft som är hans kännetecken. Jag vet ingen som skriver bättre svensk sakprosa, som ändå förenar både förnuft och fantasi – som om utsikten över Victoriaöknen från ett flygplan:

"Marken är randig och fingrig av flodbäddar utan floder, vattendrag utan vatten. Genomkorsad av otaliga rännilar som varken ränner eller ilar, spår av vattenhändelser som en gång hänt men inte längre händer. En historia helt och hållet präglad av sitt landskap. Ett landskap helt och hållet präglat av sin historia, närmare bestämt sin vattenhistoria. Man tycker sig kunna läsa marken, som Sherlock Holmes läser en brottsplats."

Vad är det för brott han studerar? Kolonialismens folkmordspolitik mot urinnevånarna, den systematiska diskrimineringen av aboriginerna. Den starkaste bron går från Terra Nullius till "Utrota varenda jävel" från 1992.

Fast den här gången grubblar han över frågorna om skuld och ersättning. Finns det en kollektiv skuld? Kan skuld ärvas? Vilket ansvar har vi idag för oförrätter begångna för hundra år sedan?

1951 beslutade Västtyskland att ta på sig en historisk skuld för nazisternas förbrytelser, och utbetala skadestånd till nazisternas offer. Det har hittills kostat tyskarna 80 miljarder D-mark. Och det utlöste en lavin av skadeståndsanspråk från hela världen. Historiens brottsoffer fick ett precedensfall för att ställa krav.

Kan ekonomisk gottgörelse erbjuda befrielse från skulden för historiska brott? Om betalningen till offren svider kanske det till och med kan förhindra framtida offer?

En fördel med den metoden, skriver Lindqvist, "är att den inte söker nå en enda slutgiltig lösning på alla problem utan är ett sätt att förhandla om det ena problemet efter det andra. (…) Hittills har det åtminstone visat sig möjligt att hitta enstaka, temporära lösningar på frågor om skuld och ersättning i en djupt orättfärdig värld." (Resonemanget publicerades första gången i artikeln Lidandet mätt i pengar i DN 4 maj 2002.)

Det där är ett steg på en bro som börjar på det yttersta näs, där Sven Lindqvist stod i slutet av boken om Wu Tao-Tzu, för nästan 40 år sedan. I slutet av boken har han spårat en anteckning om tyskarnas utrotning av hererofolket i Namibia i början av 1900-talet. Han frågar:

"Är social och ekonomisk frigörelse möjlig utan våld?
Nej.
Är den möjlig med våld?
Nej."

Med den nya boken spänner han en bro framåt. Vart den leder vet ingen. Men det är ändå hoppfullt att kliva ut på den.

Länkar:
Carl Johan Gardell: Brottsutredning pågår (SvD, 6 april 2005)
David Karlsson: Är du skyldig? (DN, 5 april 2005)
Hanna Hallgren: Vit man i svart historia (AB, 19 april 2005)
Magnus Östnäs: En resa till den historiska skulden (Norrtelje tidning, 12 april 2005)
Lars Linder: På jakt efter den dolda historien (DN 27 mars 2005)
Utdrag ur Terra Nullius: Ett blodbad i paradiset (DN 27 mars 2005)
Terra Nullius hos Albert Bonniers förlag
Wikipedia: Terra nullius
Michael Connor: Error nullius "The concept of terra nullius was unknown to Australian colonists and was never used by the British to justify the settlement of New Holland. Rather, the term has more contemporary origins."


Permalänk | Kommentarer (1)

Ännu ett bidrag till Hönans serie om bloggar som universalverktyg:

"Blogs would greatly facilitate the coordination of terrorist acts at the same time in different parts of the world."

(Se också, för kontrastens skull, Britter fattar finessen med webbloggar.)

(Hittat via Markmedia.)


Permalänk | Kommentarer (0)

Blir vi lyckligare av fler val? Hur kan vanliga människor bli själlösa mördarmaskiner? Varför är konspirationsteorier så lockande? Är vi goda innerst inne? Fungerar pressen att göra allt fler saker samtidigt i dagens arbetsliv? Hur påverkas minnet av stress?

I dagarna kommer ett nytt nummer av Scientific Americans nya magasin Mind. Jag var riktigt imponerad av "premiärnumret" från december, som innehåller riktigt, riktigt bra artiklar om alla de där ämnen ovan. Kan du få tag på det tidigare numret (se omslaget till höger) – innan det byts ut – gör det.

Artiklarna Stressed-Out Memories och Secret Powers Everywhere finns online i sin helhet.

För The Tyranny of Choice och How Group-Think Makes Killers finns tyvärr bara ingresserna.

Det gäller också två artiklar som jag tänker återkomma till: The Limits of Multitasking och omslags-artikeln, The Samaritan Paradox - om varför vi människor inte är egoister, utan (synbarligen evolutionsstridigt) gillar att hjälpa även fullständiga främlingar. (Dock finns Ernst Fehrs forskning beskriven också i en fritt tillgänglig artikel hos New Scientist: Charity begins at Homo sapiens.)

Är man intresserad, och inte kan hitta det gamla numret, kan man beställa det online. Det är det faktiskt värd.

Permalänk | Kommentarer (4)

Man kan verkligen använda 3 timmar och 2 minuter ombord på X2000 till helt olika saker.

... men det visar sig att Corinne Maies bok "Hej Lättja" inte räcker långt - i något avseende. Cyniska generaliseringar i stället för satiriska nålstick, barockt överlastad fransk retorik, bitvis dåligt översatt, sällan riktigt rolig, skjuter över målet - de få poänger hon får in är inte särskilt originella. Företagsvärldens absurditeter nagelfars både smartare och roligare i Dilbert (som Maier ofta hänvisar till - läs originalen i stället); företagens rotvälska grillas bättre och roligare i till exempel Lars Melins "Corporate Bullshit". Rätt obegripligt hur den kan ha blivit en sådan försäljningsframgång.

Så redan innan Katrineholm har man övergått till David Allens "Få det gjort!" (skaffad efter Peter Lindbergs rekommendationer). Intressantare läsning. I många yrken idag tvingas vi försöka hålla alltför mycket i huvudet på en gång, menar han. Det är vår multi-task-vardag: mejl, telefon, möten, arbetsuppgifter som tidigare sköttes av administratörer som sagts upp och därför landat i vårt knä, krav på att alltid ta del av den senaste informationen, att själva uppdatera våra data..

Det där är ju välkänt: jag återkommer till det i ett senare inlägg. Tills vidare tyckte jag det här var ett intressant tillägg till problemkomplexet:

"Förr i tiden var det självklart vad som var arbete. Åkrar skulle plöjas, maskiner köras, lårar packas, kor mjölkas, manicker vevas igång. Man visste vilket arbete som måste göras - man kunde se det. Det var uppenbart när arbetet var avslutat eller inte avslutat.

För många av oss är det numera så att det inte fins några klara gränser för de flesta av våra projekt. Det stora flertalet av de människor jag känner har minst ett halvt dussin saker som de försöker åstadkomma på en gång och även om de kunde håla på med det resten av sitt liv skulle de ändå inte kunna nå ett perfekt slutresultat. DU känner troligen igen dilemmat. Hur bra skulle den här konferens kunna bli? (...) Hur perfekt skulle den uppsats du försöker skriva kunna bli? ... Och en sista fråga: Hur mycket relevant information finns det att tillgå som skulle kunna göra dessa projekt 'bättre'? Svaret är: en oändlig mängd, lätt åtkomlig - åtminstone i teorin, genom internet."

Det där drabbar ju en själv snarare än andra. Det är oftast man själv som plågas av hur mycket bättre det kunde ha varit, om man bara förmått ta i lite till. Och det drabbar självförtroendet mer än något annat

Vad Allen inte skriver är att när arbetsresultatet inte är lika tydligt är det dessutom lättare att frestas att fuska - om man känner att kraven blir övermäktiga. Att lämna in en rapport som man vet egentligen borde skrivas om, är lättare än att försöka låtsas som om den oplöjda delen av fältet verkligen är plöjd. Men även av sådant vittrar förstås självförtroendet och självrespekten.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Att förändra kärnvapenmakternas inställning lär dock vara en långsiktig process, inte minst med tanke på att det finns tecken som tyder på att utvecklingen går åt motsatt håll." (min kursivering)

Så skriver DNs alltid lika försiktige Per Ahlin i ledaren Spridningen av kärnvapen måste stoppas idag (16 april 2005).

Det är en välkommen och bra ledare. Men som alltid blir DNs ledarsida märkvärdigt vag när konkret kritik kan riktas mot USA. Vad är det för subtila tecken DNs stjärnskådare begrundar uttydningen av?

Nå, det rör sig inte precis om andeviskningar, kaffesump eller vädersolar i skyn. Blind Höna är glad att kunna hjälpa.

Sedan flera år har DN ignorerat hur Bush-regeringen systematiskt, långsiktigt och öppet försökt utvidga USAs kärnvapenarsenal. Hur USA återupptagit produktionen av väsentliga kärnvapen-komponenter och planerat nya mini-kärnvapen - vilket en stark opinion menar skulle sänka tröskeln för kärnvapenkrig.

Tanken på så kallade bunker-brytande kärnvapen marknadsfördes först för att användas mot de där enorma underjordiska bunkerkomplex som Saddam gömde sig i (reality check). Sedan kongressen stoppat alla bidrag till dem i 2005 års budget, säger regimen nu att de behövs mot Nordkorea (som om man faktiskt hade tänkt anfalla dem!). Eller mot terrorister (ni vet de kända underjordiska förstärkta bunkerkomplexen där Usama bin … eh, låt oss gå vidare).

Nej, faktiskt behöver vi dem i vilket fall som helst, även om vi inte behöver dem, säger administrationen nu, för … för att våra vetenskapsmän håller på att gå i pension:

"The aging scientists who designed and maintained America's nuclear arsenal in the cold war will all be retiring within about five years. The number of elite-grade weapons designers has shrunk from as many as 100 to 'a couple of dozen, no more,' by one insider's estimate."

Eller för att vi håller på att ”halka efter” Pakistan (Pakistan!):

"'Pakistan is now producing more nuclear pits [the plutonium charge in the first stage of a fusion weapon] than the U.S. does,' says Peter Pye of the House Armed Services Committee. 'Do we really want to lose the technological lead which we have built up at such cost over the years?'"

Nej, i praktiken har vi har "inget annat val" än att utveckla nya kärnvapen:

"Everet Beckner, deputy head of the National Nuclear Security Administration, told Newsweek that there is little choice but to develop a new nuclear warhead." (alla citat från Nuclear offense, Newsweek 21 feb 2005)

"Inget val" – en sådan där fras som man inte vill höra från militära ledare. Eller politiska. Inte inför en ny konferens om icke-spridningsavtalet – själva utgångspunkten för DNs ledare idag.


Permalänk | Kommentarer (0)

Det finns språkliga fenomen som får en att närmast omedvetet dra på smilbanden. Det kan till exempel (som svensk) vara svårt att låta bli att fnissa när norrmanen, som förlorat Vasaloppssegern på sista spurtmetrarna, säger "Det kjenns ju rent for xxxxx!" - med en språkmelodi som för oss låter som om han är glittrande glad.

Eftersom vi ändå är inne på den vågade avdelningen kan jag inte låta bli att citera en radannons jag hittade i italienska dagstidningen La Nazione, 22 juli i fjol, under rubriken "Prestazione occasionali".

Det är ingen kul verklighet som finns bakom de här annonserna (heller); men rent språkligt får de här tre raderna - med i sin kombination av i tur och ordning engelska låneord, typisk italiensk affekt, och slutligen något som låter som ett stålblankt romarcitat, får i alla all mig att (trots allt) skratta högt:

"Fotomodella super sexy,
veramente una bomba,
vedere per credere.
055.716.XXX"

veramente = i sanning
vedere per credere = måste ses för att tros på


Permalänk | Kommentarer (1)

Världens äldsta pornografiska framställning - ett par lerfigurer - hittades för kort tid sedan i Tyskland, berättar Guardian:

"...Adonis is bent forward and the female figure is bent forward even more.

There are two ways of looking at this. The first is that they were doing a ritual dance, but the other possibility is that the man and woman were copulating and that he was standing behind her. The copulation option is far more likely, and would make this the oldest representation ever of a pornographic scene."
Guardian Unlimited: Archaeologist finds 'oldest porn statue' (4 april)

Egendomligt nog hittade jag vid samma tid världens nyaste pornografiska kombination av figurer hemma på min kylskåpsdörr (worksafe link).


Permalänk | Kommentarer (2)

Amazon publicerar nu ockå listor över de hundra vanligaste orden i en bok - i det format där rangordningen visas av ordens storlek, och som man nu böjar se på allt fler ställen på webben (Flickrs nyckelord till exempel).

Se till exempel hur amazon visar de 100 vanligaste orden i Donald Normans "The design of everyday things".

På köpet får man lite statistik över läsbarhetsindex och "fun stats" som antal ord per ounce!

Detta uppmuntrar inte utforskande som SIPs - men kul är det...

Permalänk | Kommentarer (0)

Amazon.com hittar på allt fler sätt att få oss att utforska bokrymden, och hitta fler böcker som vi inte visste att vi ville ha (för tidigare sätt, se Kornet-artikeln " Bra informationsarkitektur väcker upptäckarlusten).

Det här är en knappp månad gammalt eller så, men rätt kul.

För ett antal böcker anger nu amazon så kallade "SIPs", vilket uttyds Statistically Improbable Phrases.

Amazon läser ju numera in och lagrar innehållet i böcker, så det kan sökas (t.ex. via amazons sökmotor A9). I varje inscannad bok söker man fram fraser som är mycket vanligare i just den boken, än i hela mängden av alla böcker. Dessa fraser är "statistiskt osannolika". Vi får alltså ett filter som i princip tar bort alla vanliga begrepp, men vaskar fram dem som är karaktäristiska för just den här boken - "nya" kombinationer av ord (och därmed förhoppningsvis nya eller originella tankar).

Boken "Love is the killer app" har till exempel två SIPs: "insert points" och "social currency".

Nu kommer det fina i kråksången: SIP-fraserna är i sin tur länkar, och visar vilka andra böcker som innehåller samma SIP. Så vi kan se att "social currency" också används (när detta skrivs) i ett tjugotal andra böcker - till exempel "When Old Technologies Were New: Thinking About Electric Communication in the Late Nineteenth Century", en bok jag inte kände till men snabbt blev intresserad av. (We've got blog är en annan bok där uttrycket används.)

Upgifterna om exakt hur matchning och sållning går till är inte så utförliga på amazons sajt, men principen är ju lätt att förstå. Och intressant.

Om man nu tillåts dra ut det här en bit kan man ju fundera på om antalet SIPs i en bok skulle kunna fungera som mått på bokens originalitet. "Love is the killer app" har bara två SIPs - "When Old Technologies Were New" har ett tjog. Å andra sidan kan många SIPs förstås lika gärna betyda att författaren har valt nya krångliga uttryck för sker det finns utmärkta ord för redan...

Men roligt är det: jag får direkt impulsen att kolla SIPs för Russel Hobans dystopiska efter kriget-roman "Riddley Walker", utan tvekan en av de mest originella böckerna som givits ut på engelska (läs mer i notisen "Efter atomkriget. Den har som sig bör en lång rad SIPs som ger en god bild av det speciella förvrängda (skrift)språk som Hoban skapade för sin bok, och dessutom klingar som renaste poesi:

"cud feal, yellerboy stoan, chard coal, wernt nothing, putcha putcha, divvy roof, roun the circel, stoan trees, wer thinking, yeller eyes, girt big thing, unner neath, some kynd, woal thing, ben jus, arga warga, you cud, blue smoak, owt strecht, broakin stoans, hard clof, littl kids, woal lot, aint ben, dogs wer..."

Uppdatering: Självklart har den gode Håkan Kjellerstrand hunnit före med en notis om SIPs redan under gårdagen! Note to self: kolla alltid hakank.blogg innan du skriver något om statistik och amazon ... :-)

PS: Det verkar också som amazon just i natt gjort en ändring av layouten på sina bosidor... de såg inte ut så här under gårdagen.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Websense, Inc., the world's leading provider of employee internet management solutions, today announced that blogs are increasingly being exploited as a means to distribute malicious code and keylogging software. To date in 2005, Websense Security Labs has discovered hundreds of instances of blogs involved in the storage and delivery of harmful code. Websense software provides a layered security approach against web based threats, such as corrupted blogs..."
Pressmededlande från Websense Inc: Toxic Blogs Distribute Malcode and Keyloggers (12 april 2005)

Permalänk | Kommentarer (0)

Det kan bara vara en tidsfråga innan det här blir en Hollywoodfilm:

'What do you think?' McMahon called out.

'We've gotta draw down the revolvers right away', Bowen replied brusquely.

The revolvers. The billions of dollars in standing lines of credit that Enron had available from its major banks. That was disaster money, the financial equivalent of a nuclear fallout shelter. And Enron needed it now.

The two men hustled to the fiftieth floor of the main Enron building. They headed to Skilling's old office..."
Utdrag från Conspiracy Of Fools

Inte nog med att Kurt Eichenwald har skrivit boken om den stora Enron-skandalen ("...reads like a good airport novel and, it must be admitted, is to some, as yet unknowable, extent a work of fiction") - han bidrar också med filmmusiken.
Permalänk | Kommentarer (0)

Economist om Adobes kamp mot pappperet:

"Bruce Chizen, the boss of Adobe Systems, wants to end bureaucracy as we know it
(...) Adobe's trick - in effect, a sort of alchemy that turns paper into computer code - is a clever bar code at the bottom of its latest PDF documents. As a PDF form gets filled in on a computer, this bar code constantly changes so that all the information is captured. This includes not only the obvious (name and address, say) but also higher forms of 'intelligence'?, such as audit trails (who has read this form?), access privileges (who may view or e-mail it?), and business logic (who needs to see this form next?). When the form is then printed and sent as paper, it only needs to be scanned at the other end for all the data to enter their destination computers as if the form had stayed electronic all along."
Economist: Face value (14 april 2005)

(Floskelvarning: nej, byråkratin kommer inte att försvinna ens med Acrobat-dokument. Lika gärna öka. Trots att datanördarna inte vill låtsas om det. är papper i många fall ett mycket smidigt sätt att hantera information...)


Permalänk | Kommentarer (1)

Ett litet Google-hack som kanske inte alla känner till.

Skriv "define:xxxx" så ger dig Google direkt en sida med definitioner på begreppet.

Det fungerar även om du söker som vanligt på "definition of xxx". Då ligger Googles sammanställning som den översta länken i träfflistan. (Men fast träfflistan blir på svenska funkar det inte när man söker på "definitioner på" eller "definitioner av"- ännu.)

Tja, svenska förresten ... är det det? För dem som tror att Google har järnkoll på allt som visas på deras träffsidor kan det ju vara svårt att motivera varför Google menar att det heter "defination". Vad är det?

Vi kan ju förstås fråga Google genom att söka på "define:defination". Men då får vi tji:

Men det fixar de nog snart. Så sent som igår (14 april) meddelade sidan att "ingen defination av defination hittades", vilket ju var ännu mera meta-roligt. Då föreslog den också att man skulle "söka på nätet efter dokuement" med det okända ordet...

Men dettta är småsaker. Allt som allt en nyttig funktion - man kan snabbt jämföra en mängd definitioner och kontrollera skillnader.

Permalänk | Kommentarer (2)

Om det funnes ett soundtrack till den här notisen, skulle det förstås vara två:

Dels Frank Zappas "Troble every day" från Freak out! (återfödd, förkortad, som "More trouble every day" på "Roxy and elsewhere"), skriven under upploppen i Watts 1965.

Dels Bruce Springsteens "57 channels and nothing on", som handlar om de så kallade Rodney King-upploppen i samma stad 27 år senare.

Jag har alltid fascinerats av likheterna mellan de där låtarna. inte musikaliskt - och jag tror inte Springsteen alls hade "Trouble every day" i tankarna när han gjorde "57 channels". Ändå finns det flera paralleller. Trots att det i Zappas fall inte framgår av titeln, betraktar även han upploppen genom teverutan - och ger teve-mediet en del av skulden:

"Well I’m about to get up sick
From watchin my t.v. (...)

Wednesday I watched the riot
I’ve seen the cops out on the street
Watch them throwing rocks and stuff and choking in the heat (...)

There’s no way to delay
That trouble comin’ everyday

And all that other crap they hand me
In the papers and t.v.
And all that mass stupidity
That seems to grow more everyday"

Och lika desillusionerad är Springsteens tevetittare. Det mest intressanta med Springsteens variant är kanske hur den förändrades av upploppen i Los Angeles: från att ha varit den Beverly Hills-bosatte rike mannens klagan till att bli något annat: Michael Black har en essä om det som heter 57 Channels (And Nothing On) Or The Common Interests of Rich and Poor (pdf):

"You want to know why there are riots? Because there can be no peace without justice. Because I am rich, and you are poor, and the gap between us is too wide. There are too many things that stop us communicating. And the TV should help us communicate, but it doesn't. It feeds us drivel, which in the end is the only thing both rich and poor have found they have in common. It's not much, but it's a start."

Frank Zappa bodde i samma område i LA som Springsteen när han skrev "57 channels and nothing on". I dagens Guardian (14 april 2005) besöker Germaine Greer Franks änka Gail: Frank Zappa's treasure house: "Gail Zappa has a hoard of music that could fill a hundred albums - and she hopes to release it, bit by bit."

Och - sammanträffande igen! - på lördag (16 april) är det Zappa-happening (Zappening?) på Musikhuset i Gävle - svenska cover-bandet The Homo Zappians bjuder på närmare två timmar Zappamusik från 60, 70 och 80-tal. Spektaklet kostar bara 150 spänn; hugade bokar biljett (om det finns kvar) genom att skicka ett mejl med namn och personnummer till info@artgarden.se. Eller ring 073-552 48 86.
Permalänk | Kommentarer (0)

"This place is awesome. Why didn't you guys let me come here 15 years ago?"

Det riktigt sjuka blasfemiska skämtet som var Terry Schiavos blog har fått två uppdateringar.


Permalänk | Kommentarer (0)

Snåljåpshotell 1: Elite Park Avenue Hotel i Göteborg: 40 kronor för en halvtimmes nätaccess. 275 spänn för ett dygn.

Snåljåpshotell 2:Hotell Concordia i Lund, Telia Homerun, en knapp hundring för ett dygns nätaccess, alternativt något komplicerat abonnemang med månadsavgift och startavgift och minutavgift...

Jämför det med anslagen som möter en besökare på Scandic Hotel (i Helsingborg): "Vi tar inte extra betalt för kranvattnet heller". Eller skylten här bredvid: "Det här tar vi inte heller betalt för."

Fri WLAN-internetaccess för hotellets gäster, alltså. De första tio minuterna fritt, sedan kan du hämta en gratis 24-timmars accesskod i receptionen. Way ahead, Scandic!

Klart det ska funka så. Klart att det inte kommer att dröja så länge tills de andra hotellen tvingas följa efter. Men fram tills dess framstår de faktiskt som snika, en aning efter, och - faktiskt - o-gäst-vänliga.

Permalänk | Kommentarer (0)

En polis som vittnar om att demonstranten gjorde kraftigt motstånd, sparkade och slogs - till en videofilm visade att han gick lugnt och fredligt.

En annan "demonstrant" sades ha deltagit i våldsamma upplopp - tills det upptäcktes att bilderna som visade honom som passiv åskådare hade klippts bort från den videofilm polisen lagt fram som bevis. Ett rent tekniskt misstag, försäkrade polisen.

Göteborgskravallerna? Nix, det här handlar om demonstrationer mot det republikanska partikonventet i New York i somras. Fler än 1800 personer arresterades; av hittills över 1600 prövade har mer än 90 procent frikänts eller fått sina åtal helt nedlagda. Organisationen I-Witness Video har samlat ihop hundratals videoinspelningar till stöd för försvarsadvokaterna:

"A sprawling body of visual evidence, made possible by inexpensive, lightweight cameras in the hands of private citizens, volunteer observers and the police themselves, has shifted the debate over precisely what happened on the streets during the week of the convention."
NY Times: Videos Challenge Accounts of Convention Unrest (12 april)

Det här kan man förstås se som ytterligare ett exempel på myndigheternas raderade informationsövertag. Eller på att med tillräckligt mycket digitala verktyg ökar chansen att någon ska avslöja förfalskningarna.


Permalänk | Kommentarer (0)

Alla kommande Volvomodeller (i alla fall i Nordamerika?) "ska vara utrustade med adapter för mp3-spelaren iPod", enligt SvD. (Vilken sorts "adapter"? Bara för iPod?)

Dessutom kommer bilägarna varje månad att erbjudas musik med tolv nya skandinaviska grupper och artister, varav två är gratis, via mikrosajten volvocars.us/itunes. Projektet heter "nu: The sounds of new Scandinavia": i första rundan är bland andra The Soundtrack of Our Lives, norska Kings of Convenience och isländska Sigur Ros med.

"Detta något ovanliga sätt att lansera musik på är något Christer Lundblad tror blir allt vanligare.
- Redan nu finns flera aktörer som förut inte förknippades med musik ett dugg, till exempel mobil- och telebolag. (...)

Distribution via iTunes ställer också frågan om skivbolagens fortsatta existens på sin spets.
- Apple har genom iTunes tagit bollen, sprungit och nu hunnit långt. Det är klantigt av skivindustrin att ha slarvat bort detta, säger Leif Renström.
- Vad kommer skivbolagens roll att vara om fem år, när man i dag själv kan spela in en låt för en fjärdedel av budgeten och själv välja vilka promotionvägar man vill gå?"

Banden ser också förändringar:

"Det öppnar också möjligheten att inte bara spela in hela album utan att släppa låtar så fort de är färdiga.
- Det behöver inte gå fyra år mellan varje platta utan vi kan släppa en låt per månad."

Och dessutom är det ju svenska The Ceasars som spelar låten i Apples annonser för iPod Shuffle:

" 'The story I heard', Ahlund says, 'was that a guy who works for Apple used to work for a radio station and had a copy of our album. When he got a job at Apple, he suggested the song to the big guy there. What's his name? Yeah, Steven Jobs. And he liked it, so they decided to use it.'

     The song that caught the Big Apple's ear is catchy, alright. 'Jerk It Out's airing in the iPod ad caused instant interest. There weeks before the commercial aired, the tune notched a mere 50 paid digital downloads, according to Nielsen SoundScan. The week after, the number jumped to 3,800."
Boston Herald: Caesars' salad days: Swedish rockers were just Shuffling along - until Apple came calling (6 april)

Permalänk | Kommentarer (0)

Fäder. Söner. Vatten. Död. De senaste tidens två mest oförutsägbara filmer: amerikanska The life aquatic och ryska Återkomsten har en del gemensamt.

Permalänk | Kommentarer (0)

En av källorna till notisen om ordet "squaw" hette "Removing 'squaw' from the lexicon".

När bör ett ord rensas bort från ett lexikon? Från New York Times kommer den här artikeln:

"The downside of the new ease with which citations can be found, Ms. McKean said, is that words sometimes enter the dictionary too quickly. 'We occasionally take words out,' she said. 'We thought they were working, and they just ended up not.' She cited the term 'information superhighway', which was removed from the new edition of the O.A.D., explaining, 'People aren't using it as much, and if they are, they're using it in a jokey way.' "
In Land of Lexicons, Having the Last Word (19 mars 2005)

Hösten 2003 ville McDonalds få bort ordet "McJobs" ur ameikanska lexikon. För nytillkomna läsare finns här en länk till två notiser: McDonalds nyspråk: vill rensa i lexikon och Postscript: McJobs.

Tom Engelhardt ger satiriska exempel på hur ord omdefinieras i politiska avsikter:

"For the last few years we have been ruled by lexicographers. Never has an administration spent so much time creating, defining, or redefining terms, perhaps because no one (since George Orwell) has grasped the power and possibility that lay hidden in plain sight in the naming and renaming of words."
TomDispatch: Entries for a Devil's Dictionary of the Bush Era (28 mars 2005)

Slutligen Mine, som i en post om en brevväxling med invandrarministern upplever hur "vanliga ord får helt andra betydelser" och länkar till scientologernas ordbok.


Permalänk | Kommentarer (0)

Sedan Sony fått patent på något som inte finns, men som borde finnas (se Användbart: Patent på det som inte finns), ska jag istället för städning ägna söndagen åt att ta patent på hyperrymden! Och snabbare än ljuset-resor! Och en IKEA-möbel som inte saknar en skruv! Och ... och ... (med hjälp av "infrasonic pulses at specific areas of the brain") barn som torkar upp smulorna efter sig på köksbordet! Och tjejer med självförtroende! Och kvällstidningar som inte skriver om dokusåpor! Och nyliberaler med humor!

Vad ska du ta patent på?

Permalänk | Kommentarer (5)

Tage Danielsson skrev en gång i tiden ett "Upprop, med anledning av vapenvägraren Christer Sandstedts utsläppande ur fängelset":

Lås era dörrar! friden är slut!
Vapenvägrarn har sluppit ut!

Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!

Tänk om han kommer där, kristen och galen
och vägrar att anfalla folk på Centralen!

Tänk om han gör sig osyldig till dråp!
Orånar gummor och oblåser skåp!

Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
Sätt'en i buren igen, Lennart Geijer!

Mot en sån där kan man inte va snäll.
Somliga måste man sätta i cell.

Humanitet, i princip, är försvarlig
men denne man är ju samhällsofarlig!

Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till oinnehav av vapen!

Sätt honom åter på slangmatsdieten!
Han är en fara för osäkerheten!
(Ur "Tankar från roten", 1975)

Tage Danielssons upprop är en direkt föregångare (ur ett, visserligen, annorlunda sammanhang) till det upprop från Unitarian Jihad, som Jon Caroll publicerat i San Fransisco Chronicle, under de drömda rubrikerna "Startling new underground group spreads lack of panic! Citizens declare themselves "relatively unafraid" of threats of undeclared rationality":

"We are Unitarian Jihad. We are everywhere. We have not been born again, nor have we sworn a blood oath. We do not think that God cares what we read, what we eat or whom we sleep with. Brother Neutron Bomb of Serenity notes for the record that he does not have a moral code but is nevertheless a good person, and Unexalted Leader Garrote of Forgiveness stipulates that Brother Neutron Bomb of Serenity is a good person, and this is to be reflected in the minutes.

Beware! Unless you people shut up and begin acting like grown-ups with brains enough to understand the difference between political belief and personal faith, the Unitarian Jihad will begin a series of terrorist-like actions. (...)

People of the United States! We are Unitarian Jihad! We can strike without warning. Pockets of reasonableness and harmony will appear as if from nowhere!"
(SFgate.com, 7 april 2005)

Hittat via Billmon, vars kommentar fullkomnar satiren.


Permalänk | Kommentarer (0)

Dagens huvudledare i DN är en sensation: Glöm aldrig morden på armeniena. Det är första gången på säkert 80 år som den armeniska nationen får ett sådant erkännande för sin sak i svenk press.

På 1920-talet var kunskapen om den ungturkiska rörelsens folkmord på armenier under första världskriget stor även i Sverige - mycket tack vare att svenska missionärer redan 1915 kunde leverera ögonvittnesskildringar av de fruktansvärda massakrer som anställdes. 1920 fick Sverige till och med en förfrågan från Nationernas Förbund om att bli mandatärmakt för Armenien, och DN skrev flitigt om frågan.

Sedan föll allt i glömska. På sjuttio- och åttiotalen använde svenska tidningar ofta formuleringar som "det påstådda folkmordet".

En april i slutet av åttiotalet var jag med och utformade en annons till DN för att påminna om folkmordet. Texten i annonsen fick ändras, efter att dåvarande chefredaktören läst den och fått kalla fötter.

Dagens ledare visar väl att essän för några veckor sedan i DN glädjande nog inte var ett undantag.

Men DN är nog del av en internationell trend: New York Times i fjol ändrade sin policy och beslöt att använda just ordet "folkmord" (se Blind Höna-notisen "Kalla ett folkmord ett folkmord", 24 april 2004)

"Det finns inte längre någon okunnighet, någon stormaktspolitik eller något kallt krig att skylla på," skriver DN. "Hög tid att göra allvar av devisen 'aldrig mer'."

Heder, alltså, åt ledarsidan.

Det enda tillägg jag skulle vilja göra till DNs rakryggade ställningstagande är ett påpekande om att den amerikanska regeringen tyvärr fortfarande har "något att skylla på": en lång strategisk allians med Turkiet, viktiga militära basområden.

Det är därför som den amerikanska regeringen konsekvent just undvikit att kalla folkmordet ett folkmord. Både Clinton och George W lovade i sina presidentvalskampanjer att tala ur skägget om folkmordet. Båda svek sina löften, när de väl hamnat i Vita Huset - en källa till ilska och frustration hos de armenisk-amerikanska väljargrupperna (se Blind Höna: En större rättvisa, 20 april 2003).

"Urge President Bush to Properly Commemorate the Armenian Genocide" skriver Armenian National Committe of America på sin sajt, och uppmanar alla att skicka fax och brev till Dubya eller sin kongressledamot.

Vi får väl se om DN kommer att notera det. Bush-administrationen brukar komma lindrigt undan i DNs ledare. Men vem vet, kanske även det förändras. Förhållandet mellan USA och Turkiet är också på väg att förändras, av flera skäl.

Det är en klar och solig aprilmorgon. Framtiden är trots allt ljus.

Mer på Blind Höna: via notisen Fem böcker om Armenien hittar du flera inlägg jag skrivit sedan 2002. (Dock inte den här: Det glömda folkmordet.)
Permalänk | Kommentarer (0)

Ett bästsäljande band som befinner sig i gränslandet mellan skandinavisk death metal, centraleuropeisk folkmusik och Tom Waits-inspirerad Tin Pan Alley-pop? Vad pinsamt mycket det är som jag inte vet om vårt närmaste grannland:

"... the band released Ompa Til du Dør in 2001, an album that won the Norwegian Grammy and went on to become the highest-selling rock debut ever issued in the Norwegian language. Evig Pint followed in 2003, resulting in numerous awards and even more impressive record sales than its predecessor."
allmusic.com: Kaisers Orchestra Biography

Vad härligt att det fortfarande finns så mycket nytt territorium att upptäcka.


Permalänk | Kommentarer (0)

Douglas Adams plockade "betydelselösa" ortnamn och gav dem mening, som liff-ord. Men inte alla ortnamn är harmlösa.

I USA pågår nämligen sedan mer än tio år ett arbete för att ta bort ordet "squaw" - indiankvinna - ur amerikanska ortnamn. Detta sedan ett påstående kommit i omlopp om att ordet härstammar från mohikanska och ursprungligen betydde "fitta" eller "hora".

Påståendet dök första gången upp i en bok 1972, och fick genomslag 1992 när Cheyenne-aktivisten och taleskvinnan Suzan Harjo förde fram det i Oprah Winfreys pratshow.

Nu är det är faktiskt fel. Ordet kommer från masschusett-stammens språk (som inte ens är släkt med mohikanska) och betydde helt enkelt kvinnan eller hustru. (Så att vinterolympiaden 1960 hölls i Squaw Valley borde inte behöva revideras i efterhand.)

Eller? Många indianer har blivit övertygade om att ordet är nedsättande och borde tas bort. Och ett rätt stort antal platser har redan bytt namn.

Men inte utan debatt. Och vad som är intressant är de olika åsikterna i debatten, tycker jag.

"Are we supposed to change our entire language to justify a few people's misgivings?" undrar borgmästaren i Squaw Lake, Minnesota, som vidhåller att ordet inte är nedsättande.

Kanske inte. Men även om det inte var nedsättande från början kanske det har blivit det nu? Ives Goddard, lingvist vid Smithsonian, framhåller att ords betydelser och emotionella laddning ändras över tiden:

"As we know, lots of words are considered offensive that have perfectly innocent etymologies. The famous 'n' word just meant black."

Och oavsett ordets rätta betydelse har det för en del indianer blivit en symbol eller synonym för andra tillmälen:

"Olivia Wallulatum [member of the Confederated Tribes of the Warm Springs] finds it hard to even look at the sign, a marker for the Squaw River. It reminds her of all the names she was called as a girl. And she wants something done about it. She wants the name changed.
'I don’t care what they change it to. I just want to see it go.' "

Abenaki-kvinnan Marge Bruchac har precis motsatt ståndpunkt:

"When our languages are perceived as dirty words, we and our grandchildren are in grave danger of losing our self-respect. We must educate, rather than tolerate the loss of our language due to ignorance."

Eller ligger det i vilket fall som helst alltid något inneboende nedsättande i ordet för kvinnor ur avvikande etnisk grupp - som Cecil Adams exempel?

"Protesters have a point when they say special terms for minority women are inherently demeaning. Think about it. Negress. Jewess. Sixty years ago these terms were in common use. Now they make your flesh creep."

Hönan avstår från att ha en bestämd mening i det här fallet. Men i Sverige finns möjligen ett omvänt exempel på hur språket förändras.

Nästa alla äldre - och de flesta yngre - reagerar starkt på att flickor kallas "hora". Men det finns en (måhända liten) grupp unga för vilka ordet tydligen har, eller håller på att förlora både sin mer bokstavliga betydelse och sin grova nedsättande laddning.

Om avdramatiseringen kommer att fortsätta kommer det så småningom kanske att dyka upp de som vill "återerövra" ordet - ungefär som det finns kvinnor som stolt kallar sig "häxa".

Länkar:

• The Controversy Over the Word 'Squaw'
• Marge Bruchac: Reclaiming 'Squaw' In the Name of the Ancestors
• Cecil Adams: Is "squaw" an obscene insult? (Straight Dope, 17 mars 2000)
• Rukmini Callimachi, The Associated Press: Removing 'Squaw' from the Lexicon (Sacramento Union, 1 april 2005)
• The Mavens' Word of the Day: Squaw,
• Delstaten Maines lagstiftning: An Act Concerning Offensive Names (augusti 2000)
• Relaterat på Blind Höna: Rödskinnen tillbaka (9 okt 2003)

PS: I Sverige fick byn med det alldels oskyldiga namnet Kräkångersnoret byta namn till Lövsele.

PPS: Japp, det är lingvistisk lördag nu igen!


Permalänk | Kommentarer (2)

"Vad är skillnaden mellan ett liff och en sniglet?" undrar Jan W.

Jodå: båda är nypåhittade ord, men en sniglet kan bildas hur som helst, medan ett liff samtidigt måste vara ett ortnamn. När Douglas Adams och John Lloyd satte ihop boken "The (deeeper) meaning of liff" utgick de från att "...just as there are an awful lot of experiences that no one has a name for, so there are a lot of awful names if places you will never need to go to. What a waste. What a terrible, senseless waste of the linguistic resources this planet."

Här är en känsla som behöver en beteckning: blandningen av befrielse och besvikelse när man går igenom och slänger en bunt papper som samlats i ett hörn av köket, men upptäcker att en stor del av dem är rabattkuponger som man missat att utnyttja.

Tidigare liff på Blind Höna: Svenska liff (Douglas Adams, vila i frid), Nya svenska Liff!, Nya liff,
Ännu fler liff,
Nytt liff för pratglada.

Uppdatering: Även denna, som Bengt påpekar: Nya liff–kandidater (sorry, hade missat den!)

Permalänk | Kommentarer (2)

Ohh, så braaaaa!!

Permalänk | Kommentarer (4)

Ytterligare ett initiativ där webbloggar används för att främja demokratiska samtal:

"A UK think tank is calling for the public to submit ideas on how digital technologies, especially the net, can improve life in Britain for everyone.
The online consultation, taking the form of a weblog to which anyone can post comments, will pose several key policy questions over the next month. (...)

'We hear too much from the futurists and technology experts,' said Will Davies, senior research fellow at the independent public policy research body, the IPPR.
'Successful technology strategies depend on listening to the public and those who have to use new tools on a day-to-day basis.' "
BBC: Blog calls for 'digital UK' ideas, 7 april 2005

Tidigare på Blind Höna: Mer om bloggar som universalverktyg

(Tack, Bengt, för tipset!)


Permalänk | Kommentarer (1)

I senaste numret av Bonniers nya affärstidning attention (ute i kioskerna idag) har jag skrivit vad som nog i alla fall är den hittills längsta artikeln om bloggfenomenet i svensk press. Det är ett försök att vidga bilden av bloggar som "nätdagböcker". Första uppslaget ser du ovan.

Ett tema i artikeln är att detta är en yttrandefrihetsrevolution. Jag vet väl inte om jag känner mig som en punkare precis, men redaktionen valde rubriken utifrån det här citatet från Observers (den brittiska tidningens) blogg, som finns med i artikeln:

"What's happened reminds me of the punk explosion when I was a teenager. People are ignoring the established system and beating it at its own game. Obvioulsy, there's a great deal of dross, but what is heartening is how much original and intelligent journalism is coming from people entirely outside the media class, whose only chance of talking to the world would once have been confined to a few paragraphs on a letters' page or a few minutes on a radio phone-in."
So this is blogging (26 feb 2005)

Fler artiklar om bloggar är på väg, i ICA-kuriren och veckotidningen Hennes. Det är överallt.


Permalänk | Kommentarer (10)

I enlighet med mitt tidigare resonemang har listan över andra bloggar till höger på Blind Hönas framsida numer rubriken "Dagens Vi".

Permalänk | Kommentarer (0)

Ur dagens SvD: intervju med pressad it-chef som gick in i väggen och tog nytt jobb - som klockare i Lunds domkyrka.

"Egentligen var inte steget från it till kyrka så stort, menar hon. (...)
- Även här ska ju kunden ha sin produkt levererad i rätt tid."
SvD: Kyrkan gick före it (7 april 2005)

Permalänk | Kommentarer (2)

Varför säger vi "Ditt kräk!" eller "Din idiot!" och inte "Du idiot!" (jämför med engelskans You fool!). Varför ett possesivt pronomen? Och varför säger man "Dumma dig!" eller "Lyckliga er!"? Det undrade Hönan för ett tag sedan.

"Dina frågor har faktiskt visat sig av det slaget att det behövs betänketid," hälsar Svenska språknämnden i ett mejl. Men så här menar nämnden att det ligger till:

Fraser av typen "Ditt kräk!" används oftast i situationer där den tilltalade utmärkt sig genom egenskaper eller beteenden som är särskilt typiska för kräk eller idioter - utan att han (eller hon) därför behöver vara ett kräk eller idiot i egentlig betydelse. Det är alltså en något mer tillfällig situation som det handlar om.

"'Din idiot!' är alltså karaktäriserande eller egenskapsgivande och då är det inte så helt fel med possessivt pronomen", skriver Erika Lyly. En artikel av Göran Kjellmer om de här uttrycken fanns faktiskt i Språknämndens tidskrift Språkvård, nr 1/1976.

Ska det då heta "Lyckliga du!" eller "Lyckliga dig!"? Om det finns ingenting skrivet, meddelar Språknämnden.

Rent grammatiskt skulle man kunna vänta sig ett oböjt "du". Men "dig" är ju mycket vanligt (få säger "Dumma du!") Och här har faktiskt också engelskan (i vardaglig stil) samma form, i uttryck av typen it's me (snarare än "it's I").

Att både svenskar och engelsktalande använder en böjd form kan till en del bero på att frasen har starkt eftertryck. Den står för starka känslor, och objektsformen är mer markerad och framhävande än det oböjda "du".

Så just för att formen är lite mer oväntad - "ogrammatikaliskt", som några skulle kalla det - används den.

Permalänk | Kommentarer (0)

Två exempel till Hönans serie om hur bloggar sträcker sig utanför sitt ursprungliga användningsområde (och långt bortom medias schablonbild "dagbok på nätet"!) och gör saker som det "egentligen" finns mer specialiserade program för:

The talkeuro project

"converted a public document released by the U.K. government in PDF into a blog, breaking it down into its component paragraphs, and making each a blog entry, thereby allowing for links and monitoring of conversations about the document."
O'Reilly Network: Encouraging Engagement on the Web (15 mars 2005)

Bengt på Frihetens vingar reflekterade om de stora möjligheterna med att bloggar i undervisning.
(Tack Tommy för länk!)

Permalänk | Kommentarer (2)

I mitten av mars avvisades en bussresa med georgiska kvinnor från Finland under egendomliga omständigheter. Jag har väntat på att den nya bloggen Allt om Georgien (drivs av Svensk-georgiska föreningen) skulle följa upp detta åt mig, och nu har de kommit igång: Finska myndigheters behandling av georgiska turister kommer att granskas av JO samt Finska myndigheters kränkning av georgier än mer besvärande. Gmadlobt!

Permalänk | Kommentarer (3)

Vi har alla våra vårtecken. På hemväg i den lite kyliga aprilkvällen ser jag årets första Carabus-jordlöpare kravla sig över trottoaren - fortfarande lite långsam och stel i kylan. Den här stackarn hade dessutom förlorat ett bakben - men ändå glänsande vacker i naturens egen bronsmetall-lack.

Permalänk | Kommentarer (0)

Det visar sig nu att bodknodden Strandberg i delikatessdisken faktiskt hade vägrat Perssons unge att få banankartongerna, och att det var därför han gick till Larsson på lagret. Hör (31 mars) hur Strandberg slingrar sig medan Olle läser högt ur refuseringsbrevet.

Permalänk | Kommentarer (1)

Phil Hogan åker flotte nerför Klarälven:

"Sweden is to trees what the Sahara is to sand. I am about to suggest we lie down and prepare to die when a mirage (three wooden houses, a barking dog and a closed pizzeria) looms in the twilight..."
Being a dad: it's as easy as falling off a log raft, Observer 3 april 2005

Permalänk | Kommentarer (0)

En påve är död, och Ordet (som haft förstahandskontakt med honom) reagerar over den sorgehysteri och mytbildning som fyller medierna. (Aftonbladets förstasida har som alltid hittat den relevanta vinkeln: Svenska kändisar sörjer.)

När en ny påve ska väljas låser kardinalerna in sig och ska sedan kommunicera med omvärlden via röksignaler (Mark redogör för rutinerna). Men idag finns helt andra möjligheter att kommunicera än 1978 (då Karol Wojtyla blev Johannes Paulos II) – och därför kanske möjligheter att beslutet läcker ut på andra sätt än genom rök. En annan som mött påven något senare än Ordet skriver i sin senaste bok:

"I once attended a meeting at the Vatican where I was part of a scientific delegation presenting our findings to the Pope. Cell phones were everywhere: each cardinal wore a gold chain upon which was hung a gold cross, each bishop had a gold chain upon which was hung a silver cross, but the head usher, who seemed to be the real person in charge, wore a gold chain upon which was hung a cell phone. The Pope may have been the center of attention, but I heard cell phones ringing continually throughout the ceremony. 'Scusi,' they would whisper inte their phones, 'I can’t talk right now, I'm listening to the Pope'." Ur Donald Normans Emotional Design – why we love (or hate) everyday things

(Jag har recenserat Emotional Design på Webbpennan.com: Ska saker vara snygga eller användbara - eller både och?)

Mobiltelefoner som vi älskar att hata. Ofta får de klä skott för dagens informationsstress – men trots allt vill vi ju ha dem, skaffar dem frivilligt, pysslar om dem med ringsignaler och annat, och använder dem med glädje. (Se Blind Höna-notisen Men är mobilen boven?.)

Permalänk | Kommentarer (0)