"Ett blodbad i paradiset" - utdraget i DN ur Sven Lindqvists nya bok, Terra Nullius, finns äntligen på nätet (tack, E!). Boken utkommer 5 april.

Permalänk | Kommentarer (1)

Knappt har man hunnit skriva notisen Bushs nya kärnvapen stoppade förrän Bush-administrationen på nytt trycker på för att utveckla nya kärnvapen, framför allt så kallade Bunker Busters. Man spelar ut Det Koreanska Kortet - skräcken för Kim Jong Ils kärnvapen.

"Kim Jong Il has one thing going for him: his ability to threaten the world with doomsday weapons. So how should the Bush administration respond to that threat? The 2006 budget calls for the United States to develop new 'bunker busting' nukes."
Newsweek: Nuclear Offense (21 feb 2005)

Också hos New Scientist:

"It seemed too good to be true when the US Congress last year blocked funding for bunker-busting nuclear weapons. And so it was. This week the administration has come back with a request for $8.5 million to revive the project."
New Scientist: Bunker-busting bombs back on US agenda (12 feb 2005)

Permalänk | Kommentarer (0)

Var nere i närbutiken runt hörnet och plockade ihop en liter mjölk och en limpa. Waldemarsson satt i kassan och såg surare ut en vanligt.
- Titta här, gormade han, och viftade med en hundralapp. Perssons unge var här inne på morgonen. Dom ska ju flytta. Vet du vad han gjorde? Han betalade en hel hundring för en trave banankartonger. Larsson på lagret tog emot den. Fan, hade han lugnat sig lite hade han ju fått kartongerna gratis!
Waldemarsson puffade surt på cigarren.
- Jag tror fan inte han har lov att ha hand om så stora pengarna egentligen. Har du sett hur eländiga kläder han har dessutom? De faller ju i trasor. De skulle minsann behöva sina pengar bättre till annat!
Jag langade över två tjugor.
- Men du kan väl bara springa ifatt honom och ge tillbaka sedeln? Det är ju sant som du säger, dom behöver den förmodligen bättre. De har det väl lite rörigt, de hade väl inte full koll på vad de gjorde.
Waldemarsson tittade plötsligt ännu surare på mig.
- Nänä. Det är ju mina stålar ju. Dom har ju betalat. Till Larsson på lagret. Det vet du väl att vi har en arbetsfördelning. Inte fan kan jag komma till Larsson och säga åt honom vad han ska göra, fel eller rätt.
- Tänk om folk börjar tro att de kan få vad som helst gratis i fortsättningen, hördes fru Lund bakom mig i kön. Hur skulle det se ut? Betalt är betalt.
- Eller att jag ska stå på lagret själv kanske? fnös Waldemarsson. Nä, jävlar i mig. Komma här med en hel hundring... Jag ska fan ta mig anmäla dem för barnavårdsnämnden. Handskas så ovarsamt med pengar! Dessutom har de säkert fått dem av socialen.
- Jomen typiskt! Det är förstås våra pengar som de slösar bort, hördes fru Lunds gälla stämma bakom mig.
Jag samlade ihop mina varor. På vägen ut tittade jag på skylten över dörren: ”Vänliga närlivs – din närmaste matbutik”. Fan, tänkte jag. Man borde trycka upp en klisterlapp eller nåt. I fortsättningen går jag i alla fall till Svenssons livs därborta.

Permalänk | Kommentarer (4)

Jag reagerar hårt på vad jag uppfattar som dubbelmoral hos DNs ledarskribent Peter "Jag klagar på slöseriet med skattemedel hela vägen till bankomaten" Wolodarski.

Det beror nog också på att gnället om pengarna från lärarutbildningarnas annons är det andra fallet av pinsam dubbelmoral från DN på kort tid.

Bloggen Mediakoll ställde en rätt sansad fråga till DN: Varför publiceras artiklar som är kritiska till frihandel bara i kulturdelen, aldrig på ekonomisidorna?

En tidning väljer givetvis att fördela sitt material hur det vill på sina sidor. Och en tidning av DNs storlek bör rymma olika åsikter. Men jag tycker nog det är en intressant och relevant fråga, dessutom hövligt formulerad. Jag skulle gärna vilja läsa kulturchefens motivering.

Men kulturchefen Maria Schottenius på DN avfärdar frågan så här: "Ovanligt korkad synpunkt, tycker jag. Vem står bakom denna stupiditet?" samt
"Jag har ingen som helst lust att svara på mail från anonyma undertecknare, det här är ju helt oseriöst."

För kulturchefen diskvalificerades bloggen Mediakoll för att den var anonym. Det är i och för sig en ståndpunkt man kan respektera, tycker jag - debatt förs bäst öppet (men det ursäktar inte tonen och språket).

Men på ledarsidan gör det märkligt nog inget om bloggar är anonyma. Samme Peter Wolodarski berömmer gärna Alicio i Underlandet, utan att bry sig om att den publiceras av en pseudonym.

Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att DN har en måttstock för dem som håller med dem, och en annan för dem som kritiserar dem (Maria Schottenius har ju också tidigare strukit bort kritik mot tidningen som kommit från webbloggar.)

Den sortens dubbla måttstockar kan inte kallas annat än dubbelmoral. Och det eroderar i alla fall mitt förtroende för tidningen.

Permalänk | Kommentarer (8)

Jag trodde nog att jag var ganska tydlig om vad jag tyckte om DN. En stor del av kommentarerna till inlägget DN - betala tillbaka mina skattepengar handlar om något annat än det jag skrev om – skattesystemet i allmänhet, eller hur arbetet organiseras på en tidning, t.ex. Men för all del; jag försöker gärna förklara mig och bemöta några av kommentarerna.

Många har svårt att skilja det speciella fallet från det allmänna:

”I fortsättningen ska det alltså vara gratis med annonsplats på DN”.
Ingalunda.

Det här handlar inte om att annonsplats i DN i allmänhet ska vara gratis. DN ska naturligtvis fortsätta att ta betalt av dem som annonserar. Men i fortsättningen hoppas vi slippa läsa Peter Wolodarskis gnäll över att annonsörer i hans tidning betalar sina räkningar – och därigenom ger honom utrymme att skriva.

Fast jag kan gå med på att underkantsmottot på bannern kan bytas ut. ”Det ska inte kosta skjortan att bli förolämpad av Peter Wolodarski” kanske hade funkat lika bra.

”Så antingen skulle DN ha vägrat ta in annonsen eller också upplåta annonsutrymme gratis?”
Nej. Men när de tog in annonsen, luktar det som sagt illa att klaga över att de får 284.000 för den. I synnerhet när man tycker att pengarna kommer från något som man vill värna (lärarutbildningen).

”Det handlar ju bara om ett privat företag som har tagit betalt för en tjänst. Vad har det med yttrandefrihet att göra?”
Det är handlar inte om en städfirma eller ett cateringföretag. Det är DN som ser sig självt som en central institution för den svenska yttrandefriheten. Det kan man läsa i DNs visionsdokument, där det står att DN ska vara "Sveriges viktigaste sociala och demokratiska torg", som ska "hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat". I DNs vision står det också att ”DNs utgångspunkt är att människor med olika social bakgrund har rätt och möjlighet att delta i och förstå gemensamma angelägenheter”.

Och om man ska leva upp till bilden av sig själv som tolerant gäller det ju att inte vara för stelbent. Så …

Debattredaktören säger ju att de var beredda att ta in texten som debattartikel?
Utmärkt. Betrakta då den sida som publicerades som ett redaktionellt utvalt inlägg (det var ju dessutom lätt att uppfatta den så, enligt redaktör Wifstrand). Återbetalar DN pengarna så har inget misstänkt slöseri med skattepengar inträffat, och DN har gjort en snygg gest.

”Min fru behöver jobba ca två år för att med sin skatt finansiera den där annonsen.”
Jag tror du har missuppfattat hur skattesystemet fungerar – vilket strängt taget det här inte handlade om. Det är dock inte din fru som betalar lärarutbildningen i Sverige. Offentlig finansiering fungerar så att vi alla arbetsverksamma i Sverige var och en behöver jobba cirka 12 sekunder för att finansiera den där annonsen. (Om DN betalar tillbaka pengarna får vi alltså tillbaka 12 sekunders slit, kan man säga.)

”Hur kan skulden läggas på DN? De har ju handlat helt korrekt.”
Korrekt att ta in annons, korrekt att ta betalt för den. Visst. Att gnälla för att man själv tagit betalt? Inkorrekt? I alla fall stötande, tycker jag.

”Korrekt” är inte detsamma som moraliskt - eller i enlighet med sina höga principer. Och detta handlar inte om lag och rätt - utan om moral. Dubbel sådan.

Men om man nu helt teoretiskt skulle anlägga ett perspektiv pom vad som är "korrekt" på tvivelaktiga transaktioner, så är det så att ta emot pengar, som man misstänker att givaren egentligen inte har rätt att handskas med, är ett brott som rubriceras som penninghäleri. (För övertydlighetens skull: jag anser inte att DN gjort sig skyldig till något sådant brott. Detta är för mig bara en fråga om moral. De som anser att lärarutbildningarna gjort något brottsligt bör dock tänka på konsekvenserna. Det krävs två för att dansa tango.)

”Enligt DN var dom i diskussion om debattartikel (den var alltså varken accepterad eller refuserad), men mitt under denna väljer dom att köpa en annons istället för att följa DN:s regler för debattartiklar.”
Vi har ju än så länge bara DN-redaktörens version av att avsändarna ”helt plötsligt” valde att sätta in en annons istället. Det han kallar ”dialog” kanske av avsändarna uppfattas som ”ultimatum”. Om DN ska leva upp till sina stolta ord om sig själva, bör de kanske vara mer ödmjuka.

Nu spelar det där strängt taget ingen roll för huvudfrågan: ledarsidans gnäll över att skattepengar slösats bort så att de hamnat i deras egen ficka.

”Nu funkar det ju så på de flesta svenska tidningar att annonsavdelningen och redaktionen är strikt separarade.”
Inte mer separerade än att ledarredaktionen alltså klagar på en del av dem som väljer att betala, för att ledarskribenterna ska få sitt utrymme att publicera sina åsikter på. Det är också så att chefredaktören har det yttersta ansvaret för allt som puvbliceras i tidningen – annonser och redaktionell text. Det inte särskilt sällsynt att chefredaktörer går in och stoppar eller redigerar annonser i ämnen som bedöms som känsliga.

Till syvende och sidst kan jag nog ändå inte uttrycka det klarare än i den första notisen: Om DNs ledarredaktion verkligen anser att skattebetalarnas pengar i detta fall inte bör användas till att betala deras löner, och är upprörda däröver, har alltså jag en enkel lösning för att lindra deras plåga: betala tillbaka dem!

Permalänk | Kommentarer (12)

(Uppdatering kl 09.40: Kunde inte låt bli att göra en banner. Om du vill, ladda ner den här till din egen blogg och länka till det ursprungliga inlägget här nedan. Kanske kan bli en liten blogg-kampanj?)

I dagens ledarstick Vågar man skaffa barn? skriver Peter Wolodarski:

"På en betald helsida i DN - som enligt SVT:s Rapport kostat 248 000 kronor - förklarar fyra representanter från Sveriges lärarhögskolor att debatten om deras utbildning är "ensidig" (...) Textförfattarna kunde alltså inte nöja sig med att debattera enligt gängse villkor, utan använde ett par hundra tusen av skattebetalarnas pengar för att föra ut 'lärarutbildningens perspektiv'."

Om DNs ledarredaktion är upprörd över att skattebetalarnas pengar använts till detta har jag en enkel lösning. Betala tillbaka de 248 000 kronorna! Skicka dem på en postanvisning till Riksbanken. Eller donera dem direkt till lärarutbildningarna.

Det tycks ju ha varit DNs misstag att ta emot pengarna. Naturligtvis borde ni - om ni verkligen vill värna debattens gängse villkor - ha sagt till lärarhögskolorna att "Kära meningsmotståndare, inte behöver ni betala för att komma fram med er åsikt. Vi tar självklart in er artikel på gängse debattplats (till gängse honorar)."

Så just nu är det DN som sitter på mina skattepengar. De går, i någon liten del, naturligtvis även till Peter Wolodarskis lön.

Måhända accepterade annonsavdelningen de tvivelaktiga pengarna i god tro. Men det är inte försent att rätta till ert misstag. Betala tillbaka pengarna, Peter och Jan!

PS: Och vill ni replikera här är det - enlig Hönans gängse villkor - gratis. Honorar utgår dock ej.


Permalänk | Kommentarer (33)

Eftersom jag intresserar mig för möjligheterna och problemen med bloggverktyg som ett genombrott för amatörpublicering, lät In the Blog Era, Liz Smith Wonders if There's Room for the Pro i NY Times (28 mars) värt att kolla.

Nu visade det sig handla om något redan tämligen smalt - att professionella skvaller-krönikörer har svårt att hänga med i det nya medielandskapet:

"In this free-for-all, some celebrities are branching into gossip themselves. Rosie O'Donnell, the former talk show host, is writing her own blog. (...)

The real-time pace of Internet gossip has made it difficult for newspaper gossip columnists to stay ahead of the curve. Mr. Leiby said that many people in the Post newsroom monitored Wonkette.com, a Washington blog, all day long. 'She often has the lead on me because she's in real time,' he said."

Permalänk | Kommentarer (1)

Det jag hjälper företag och kunder med - och det jag är riktigt, riktigt bra på - är hur man mest lättförståeligt, pedagogiskt, och läsvänligt presenterar information.

Det kan vara information av olika slag. Ren text - då fungerar jag som skrivlärare. Det kan också röra sig om mer komplex information, som hur en webbplats ska utformas eller gränssnittet till ett datorprogram se ut för att fungera. Då handlar det både om text och form (och interaktion), som måste samspela.

Efter hand utvecklas konventioner, och till slut standarder för hur information presenteras. Det gäller både datorgränssnitt och hur man brukar lägga upp en nyhetsartikel.

Standarder är nyttiga och bra, för läsarna och användarna vet oftast hur de ska använda det som är standardiserat. Men man bör aldrig sluta testa om det också kan finnas andra sätt, som kanske kan vara värda att använda i något sammanhang.

Alla vet hur ett recept brukar se ut: först en lista på ingredienser, sedan en förklarande text. Men titta på det här sättet att skriva:


Receptet kommer från Bullens kokbok, utgiven 1930 - japp, Bullen, han med pilsnerkorven (och som egentligen hette Erik Berglund).

Vad tycker du? Visst är det läsbart? Ger det en annan känsla än dagens kokbokstexter?

(Vill du också testa hur det smakar kan du se hela receptet. Glad annandag!)

PS: Bullens kokbok går tydligen att beställa i ny utgåva från bullens.se. Om de har behållit uppställningen vet jag inte - det här klippet är från originalutgåvan från 1930. (Tack L. för lånet!)

PPS: I Språkets lustgård och djungel skriver Margareta Westman (i kapitlet Sakprosans skiftande former) om hur olika information ställs upp i ett lexikon, en kokbok och en lagbok. Alla är ju faktiskt instruktioner, men väldigt olika. Hon leker där med hur det skulle se ut, om man använde lagbokens form för ett lexikon:

"Den som avser att uttrycka betydelsen 'kruka' på franska skall välja ettdera av orden pot, som förmedlar betydelsen 'kärl', eller froussard, som förmedlar betydelsen 'feg person', om inte omständigheterna gör att något annat ordval är försvarligt."

Permalänk | Kommentarer (2)

Filosofiska rummets samtal igår Om synonymer, metaforer och liknelser, med författarna Johan Althoff, Maria Küchen och Martin Ingvar (professor i kognitiv neurokirurgi), var rätt hörvärt. Kan avlyssnas under veckan via länken ovan, och förmodligen några veckor till via Rummets sida med tidigare program.

Färdig sökning: Hönans alla notiser om "metaforer".

Permalänk | Kommentarer (1)

Det här måste väl vara ett bra exempel på slumpens vägar: Ett gäng tonåringar från Sibirien som lär sig spela bluegrass, som hamnar i USA och kämpar för att få skivkontrakt och slå igenom...

Vad heter ett rysk-amerikanskt crossover-band? Bering Strait, förstås.

Musikaliskt är det otroligt kompetent, men ack så snäll pop - med en liten, liten aning bluegrass-känsla.

Det som dock låter lite kul rysk-amerikansk crossover är undantaget: när de tar den ryska folkmelodin Poruschka-Poranja och lägger på bluegrasskomp. (Hördes i bakgrunden i bar-scenen i förra veckans avsnitt av Alias.) Ingen mp3 att ladda ner från deras sajt, men klicka framåt i sajtens jukebox så kan man höra ett utdrag (med usel ljudkvalitet).

Ovanligt, men inte alldeles nytt eller unikt. Baba Yaga gjorde samma sak i början av 90-talet, bland annat en egen version av "Back in the USSR".

Uppdatering 28/3: "Baba Yaga" (som är en häxa i rysk folktro) är en kul ljudkombination, tycker tydligen många artister. Det är till exempel en-minuts instrumental ståltrådsgitarrpop med The Route 66 Killerl (nedladdningsbar från amazon); dessutom titelspår på en CD med Annbjorg Lien, norsk hardangerfela-folkrock. Spåret "Loki" finns också att ladda ner från Amazon.

Permalänk | Kommentarer (0)

Ur DNs reportage om hur ett par kända ekonomiska skojare lyckats svindla till sig en köttbutik i Bohuslän:

"I den medhavda så kallade affärsplanen skisseras storvulna planer på en koncernstruktur (...) Dessutom nämns något om internetsatsning (...) - ett password som öppnar alla portar, inte minst bankernas. Möjligen är det också just den detaljen som slutgiltigt får banktjänstemännen att svälja spiksoppan som affärsplanen utgjorde."
Pea Nilsson: Grundlurad i ren bröderna Marx-stil, DN 26 mars 2005

Är det verkligen fortfarande så? (Eller var, i juli 2004, om man ska vara noga.) Försvann det inte med dotcom-kraschen? Eller är det ett tecken på att vi är på väg dit igen?

Kanske banktjänstemännen borde få en obligatorisk genomgång av Francis Wheens Mumbo Jumbo - hur skitsnacket erövrade världen. Passande omslag just i påsktiden. Kapitel om IT-boomens skitsnack finns. Jag har just fått den och inte hunnit läsa den, så jag återkommer med intryck.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Ah, but I was so much older then, I'm younger than that now", citerade P som fått den i födelsedagspresent.
- Alla som arbetat med fokusgruppsundersökningar vet att det inte finns något så gammalt som unga män, bekräftade N. De vet alltid precis hur det är, och hur det måste vara. Yngst är - äldre kvinnor. De är mest öppna för förändringar.

Nå, jag tänker inte byta kön. Men nu är jag tillbaka - en vecka äldre, och förhoppningsvis ännu ett år mindre gammal.

Permalänk | Kommentarer (0)

Apropå om att låta sig överraskas: John Allen Paulos skriver i Guardian om iPod Shuffle och vikten av slumpmässighet i våra liv. Artikeln heter The spice of life, (17 feb 2005).

(Apples motton för iPod Shuffle är Enjoy uncertainty. Random is the new order.)

Intressant att en hel del av kritiken mot The Daily Me (se förra inlägget) är av samma sort som Andrew Sullivan hade mot iPod i DN häromveckan: att man avskärmar sig med teknikens hjälp.

Men jag hävdar optimistiskt att tekniken huvudsakligen skapar nya möjligheter till kontakt: till exempel som i den här söta om än något nördiga historien om hur man konverserar via delade musikbibliotek, som visar vilka oanade möjligheter som faktiskt finns (tack anvandbart.se för länken!).

Permalänk | Kommentarer (1)

En gång i internets barndom dök idén om ”The Daily Me” upp. Eftersom det är rätt mycket i en tidning som egentligen inte intresserar en vore det ju smart om man kunde ”skräddarsy” tidningen. Jag vill bara se sport och utrikes, men vill slippa familjesidorna och ledarna. Eller ännu mer anpassat: jag vill bara ha nyheter om Niger, Mali och Zimbabwe – resten av Afrika struntar jag i. Och inget inrikes förutom från Askersund. (MITs Nicholas Negroponte var en av dem som drev idén.)

Ett antal försök med ”daily me”-tekniker gjordes på nätet. Traditionella media var inte så förtjusta i tanken - det är svårt att motivera för annonsörer varför man låter läsarna välja bort deras annonser, men olika mellanhänder försökte. I stort sett visade sig idén vara orealistisk (utom i vissa begränsade nischer, och specialiserade tjänster).

Det beror nog dels på att det är krångligt att fixa med inställningar av olika slag. Men framför allt visade det sig att människor i gemen inte har det superrationella sättet att bestämma vilken information som är nyttig för dem. Man vill ha en bred bild: man vill inte gärna riskera att missa något som faktiskt är jätteviktigt, men råkar falla utanför de hårda regler eller kategorier man försökt sätta upp. Och man vill gärna bli överraskad.

Vad som slog mig häromdagen är att vad vi fått med webbloggar nu istället är en ”Daily Them” eller ”Daily Y’All” eller ”Daily You Guys” - eller vad man nu skulle kalla det. Ett urval av nyhets- och åsiktsförmedlare, som jag väljer inom de områden som intresserar mig, och följer.

Det är ju förstås vad tidningen försökte vara en gång i tiden: man antog att läsarna hade förtroende för tidningen som kollektiv, att dess redaktörer var de grabbar och tjejer man litade på i fråga om att samla och presentera det man ville. Jag ska inte här fördjupa mig i varför – eller om – det förtroendet minskat, men det har idag i alla fall fått konkurrens av en parallell kanal: webbloggar.

Och bloggar erbjuder just det som de mekaniska tjänsterna saknade: överraskningseffekten! En bra blogg är fokuserad - men ens favoriter blir snabbt de där då och då det oväntade kastas in, det slumpmässiga: kvalitén som på engelska kallas "serendipity".

Men bloggarna har dessutom tagit tanken ett steg till...

... från ”The Daily Them” till ”The Daily Us”.

Genom att läsarna enkelt kan kommentera, genom att det uppstått en kultur att aktivt länka vidare, genom de automatiska systemen för trackbacks och pings, erbjuds ofta en helhetsbild (ett sammanhang) som faktiskt är större än summan av delarna. Och genom att det nu blivit så otroligt enkelt att starta en egen blogg, kan allt fler själva bli en aktiv del av sitt eget media-universum i stället för passiv.

Från en av alla de traditionella medier som nu skriver om bloggar fick jag intervjufrågan: blir inte bloggvärlden ett åsiktskotteri, där man sluter sig till de man gillar och inte läser annat? Där bloggläsarna riskerar att missa viktiga saker, andra åsikter?

Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. Länkningen, kommentarerna och möjligheten att bidra själv öppnar upp - stänger inte ute. I jämförelse är ledarsidan på t.ex. DN ett mycket mer slutet åsiktskotteri, där vi ofta inte ens vet vem som tycker vad, eftersom de gömmer sig bakom kollektiva ledare. Och den ledarblogg som finns - på SvD - är som bekant så feg att den inte tillåter kommentarer.

Det här är en spännande utveckling. Var det slutar vet jag inte. Men själv tycker jag det är bra att en rätt trist idé - Daily Me - har ersatts av något mycket mer spännande: The Daily Us.

(Fotnot: eller borde det heta The Daily We?)

(Fotnot 2: Tekniken med RSS-läsare är det närmaste en faktiskt Daily Me vi kommit. Kanske har tekniken nu blivit så enkel att fler komer att använda den. Men jag tror att RSS-läsare fortfarande är en nischteknik och inte något som den breda massan kommer att ta till sig. Men jag kan ha fel.)

Ett antal länkar, de flesta från 2001-2002:

Översiktsartikel: The Promise of the Daily Me (april 2002)

Kritik:
Time: Boycott the Daily Me! (juni 2001)

Boston review: The Daily We (sommar 2001)

The Daily Me" Carries Danger of Isolating Its Creator (nov 2001)

Något senare:
Monday memo: Whatever Happened to the "Daily Me?" (2004)

Permalänk | Kommentarer (3)

researcher.se är en riktigt bra blogg om reklam, pr och media. Fokuserad och kunnig.

Permalänk | Kommentarer (2)

Krigskrönikan påminner om att invasionen i Irak började idag för två år sedan, och pekar till Billmons Whiskey bar, särskilt posten om Home movies.

Permalänk | Kommentarer (0)

I veckan fälldes WorldComs tidigare vd Bernard Ebbers för bedrägeri och konspiration av en domstol i New York.

En av alla de som förlorade pengar på WorldComs uppblåsta börskurs var matematikern John Allen Paulos. Helt kort innan börsbubblan sprack våren 2000 köpte han en rejäl bunt WorldCom-aktier - som han snabbt fick se dala i värde.

I boken A Mathematician Plays the Stock Market - med underrubriken "He figured the odds. And they still beat him." berättar han om psykologisk tro och matematiskt vetande om aktiemarknaden.

Med en beundransvärd självdistans berättar han om hur han själv blev förförd, hur han köpte fler aktier ju mer de sjönk, hur han ljög för sin fru, hur han suggererade sig själv att tro att bolaget verkligen hade ett värde. Många kapitel inleds med en liten vinjett av typen "Ytterligare några månader senare hade min aktier fallit ännu mer, men jag var övertygad om att bolaget bara var offer för dålig PR och köpte ännu fler poster".

Därefter går han igenom något relevant område inom statistik, sannolikhetslära eller matematisk psykologi: till exempel "Fear, greed and cognitive illusions", "Trends, crowds and waves" eller "Option, risk and volatility".

Det mesta är på en ganska enkel nivå, och rätt bra skrivet. Paulos är en hyfsad men lite ojämn skribent; den här boken är inte så bra som "A mathematician reads the newspaper" eller "Innumeracy", men rätt intressant ändå.

Det mest fascinerande är förstås att läsa om hur Paulos själv handlar tvärt emot sunt vetande - medan man vrider sig i stolen och vill ropa "nej, nej!" till boken. "After selling my shares, I felt as if I were gradually and groggily coming out of a self-induced trance", konstaterar han i slutkapitlet.

Domen mot Ebbers i nyheterna:
NY Times: Ex-Chief of WorldCom Convicted of Fraud Charges

DN: Jury fällde World Coms vd, 15 mars 2005

Den förträfflige Håkan Kjellerstrand refererar inte sällan vad Paulos skriver.

Permalänk | Kommentarer (0)

Varför har datorer 0 koll(ar) på grammatiken? undrar Tommy på användbart.se.

Ännu konstigare är kanske att datorerna också har så svårt att räkna. Tror du inte på det? Jo, men titta här nedan. De flesta människor kan lätt räkna till 33. Men vår älskade Google förefaller faktiskt ha problem med det, så allvarliga att den måste gissa - om vi ska tro vad den faktiskt säger:

Vad vi egentligen ser är förstås just det som Tommy tar upp: nonchalansen mot språket.

Här blir det extra komiskt när Google däremot levererar information om något som är fullständigt ointressant för mig med största exakthet: sökningen tog 0,37 sekunder.

Just detta är väldigt vanligt i många sorters gränssnitt: alldeles för detaljerad information om saker som antingen inte är väsentliga för användarna, eller som de redan vet ...

Permalänk | Kommentarer (18)

Fråga: Vilken artist har det bästa gränssnittet?

Svar: Cristina a-GUI-lera.

Permalänk | Kommentarer (4)

Ja, ska det heta "lyckliga dig" eller "lyckliga du"? (Med anledning av Johans kommentar om "Guldkompassen".)

Bruket verkar vara vacklande; en snabb googling visar att "lyckliga du" ger drygt 400 träffar, "lyckliga dig / dej" drygt 100. "Lyckliga ni/de" är också vanligare än "Lyckliga er/dem/dom/" (men antalet träffar är också mindre.)

Språknämnden har inget snabbt svar. Men eftersom båda uppenbarligen förekommer bör man kanske i sann deskriptiv anda hävda att båda är okej. Man skulle också kunna jämföra med uttryck som "större än jag/större än mig", där man numer accepterar den andra varianten (med objektsform) i allt högre grad.

Men man kan ju fundera på om det faktiska bruket sig skiljer mellan olika sammanhang - till exempel i enstaka utrop ("Lyckliga dig!") eller i längre satser ("Lyckliga du som fått biljetter till Eddie Izzard").

Jag tänker också på barnspråk- eller slangformen "lyllo dej". Där är google-förhållandet nämligen det omvända – 250 träffar för ”lyllo dig/dej” och bara 15 för ”lyllo du”.

När vi nu är inne på pronomenfrågor, kan jag ju lika gärna kasta ut en fråga till. Varför använder vi i svenska possesivt pronomen i uttryck som Ditt kräk! Din (satans) odåga! Ditt (förbannande) avskum! Engelska och andra språk jag behärskar har allagrundform: You (bloody) idiot! (inte Your idiot!).

Och har formen Du ditt (jävla) kräk! något med saken att göra? Det verkar ju vara en emfatisk förstärkning - men vilken är historien, orsaken eller logiken (om det finns någon)?

Uppdatering 18/3: rättade en omkastning av Google-resultaten för du/dig.

Permalänk | Kommentarer (14)

Häromveckan reades Bärnstenskikaren, den sista delen av Philip Pullmans trilogi om "den mörka materien" ut för 19 kronor i bokhandlarna. Jag tittade på boktraven och suckade lite över att böckerna om alethiometern, guldkompassen, kommit så i skymundan för den omåttligt överreklamerade Harry Potter.

Nu - när Pullman fått Astrid Lindgren-priset - lär de väl raskt prismärkas upp; men förhoppningsvis kommer den och de tidigare delarna Guldkompassen och Den skarpa eggen också att tryckas i nya upplagor (fast man kan ladda hem första kapitlet som pdf). Och så kan man ju hoppas att National Theaters uppsättning av trilogin "His dark materials" i London (en dubbel helaftonsföreställning, två gånger tre timmar!) förlängs; sista uppsättningen är annonserad till den 2 april och alla biljetter nästan slut...

Det är bara att säga: lyckliga er som ännu inte läst om Lyra, Will, Pantalaimon, Iorek Byrnison, Ioufur Raknison, Serafina Pekkala, Lee Scoresby, zyjenarna...

Några sajter:
Den officiella Dark Materials-sajten hos förlaget Random house

Philip Pullmans egen sajt

BBCs radiodramatisering

IMDB om den kommande filmatiseringen

Några fan-sajter:
Bridge to the stars

www.darkmaterials.com

www.hisdarkmaterials.org

(Jag skrev kort om Pullman för två år sedan, i notisen Sparvhök.)

Uppföljning: lyckliga er eller lyckliga ni?

Permalänk | Kommentarer (2)

Omröstningen hos Internetworld om Sveriges bästa blogg är nu avslutad. Resultatet presenteras den 16 april - men Blind Höna kan redan nu presentera ett par adekvata löpsedlar. Varsågod att ladda hem till din egen blogg och ha i beredskap för att sätta upp!

PS: "Röstskandalen" som åsyftas är naturligtvis den här:

Permalänk | Kommentarer (10)

"Från och med nu kommer dagensskiva.com börja podcastsända på försök. Den första är för vecka 10.

Sedan vi startade sajten har vi sökt efter sätt att låta dig som besökare höra den musik vi skriver om. Alla sätt som varit tillgängliga har varit för dyra och eller för krångliga att använda. Podcasting är mest distributionen av radioprogrammen och radioprogrammen själva är enkla att både skapa och använda. Allt du behöver är egentligen en mp3-spelare så kan du ta del av våra podcastsändningar. För att använda podcasting som det är tänkt behöver du en rss-läsare som stödjer podcatching, att ta emot filer via rss-flöde alltså, samt en prenumeration på rss-flödet för våra artiklar/krönikor."
Kal Ström: Podcasting är det nya svarta, dagenskiva.com, 13 mars 2005

Ström har länkar till en hel massa artiklar i utländsk och svensk press senaste tiden om podcasting.

Intressant just nu är att det - som vanligt i början av en ny teknik - är lite oklart vad man lägger in i termen "podcast". Är det bara vissa teknikska kännetecken (mp3-format, rss-distribution)? Eller handlar det mer (eller "också", eller "delvis") om innehållets art, om graden av "amatörskap" hos upphovsmännen, om oberoende från gamla medier etc?

Permalänk | Kommentarer (3)

IT-teknologins utveckling: Medborgare, konsumenter och producenter diskuteras under Riksdagens framtidsdagar i Stockholm, i morgon tisdag klockan 9. Inledare är Ola Larsmo (författare/journalist), och Anne-Marie Eklund Löwinder från NIC-SE AB.

Jag kan tyvärr inte gå, eftersom jag är upptagen med användartester av ett intranät för ett stor nordisk koncern. Någon som har tid?

Programmet finns på Riksdagens temasidor om Framtidsdagarna. Märkligt nog så förefaller det som om just denna programpunkt inte sänds som webb-tv, till skillnad från andra.

Uppdatering: Erik var där.

Permalänk | Kommentarer (1)

"92 per cent of respondents told one American poll that they believe spacemen are already living among us. You would never get such a yes vote for God, or the euro (...)"
Guardian: Why aliens still beguile us, 13 mars 2005

Bryan Appleyards bok Aliens recenseras i Guardian, som också noterar att klassiska sf-kultserien Dr.Who kommer med en ny omgång:

"At the time of the original Dr Who, the notion of other worlds symbolised dreams of uncharted frontiers. Those who will watch the new series are inhabitants of an inward-looking country whose leaders warn that we must sacrifice some ideals of freedom and justice to avoid a threat that, for security reasons, cannot be spelled out. The evidence for hundreds of al-Qaeda operatives stalking Britain is as elusive as the proof that visiting Plutonians make crop circles."

Permalänk | Kommentarer (0)

"Bloggarna fortsätter sin utveckling mot att bli en universallösning för alla sorters problem. Cutting Through propagerar för att använda bloggar som ett sätt att hantera ändringsförslag i ett projekt.
anvandbart.se: Ploggar - projektbloggar som verktyg för att hantera ändringsförslag

Tillräckligt enkel teknik, tillräckligt kraftfull. Som papper och penna: kan användas för vad som helst - romaner, hatbrev, kärleksbrev, avhandlingar, dikter, mattetal, självporträtt.

Bloggar kommer närmast att slå igenom som verktyg inom utbildning, på universitet och på distansutbildningar. De kommer att användas för att skapa platser för att lagra kursmaterial som presentationer och liknande, för diskussioner kring föreläsningarna, för kommunikation från lärare till studenter och mellan studenterna själva.

Jag tänker göra en förutsägelse: Inom två år kommer antingen de allmänna blogg-programmen och -tjänsterna ha slagit alla gamla, "specialiserade" sådana system inom denna nisch ur marknaden. Alternativt har alla sådana gamla system snabbt fått anpassa sig till att bli så blogg-lika som möjligt.

Permalänk | Kommentarer (2)

Skulle jag också vilja kunna säga när jag blir 74:

"...the only secret is just being interested in new things and being interested in moving on. I think I've always reached out for expansion. I've kept working, I've kept learning."

Clint Eastwood, 74, i Time, mars 2005 (bara för prenumeranter).


Permalänk | Kommentarer (0)

"Extremism is so easy. You've got your position, and that's it. It doesn't take much thought."

Clint Eastwood i Time, mars 2005 (bara för prenumeranter).

(Eller som Tage Danielsson uttryckte det: "Utan tvivel är man inte riktigt klok.")

Permalänk | Kommentarer (0)

"Raklödder för kvinnor är dubbelt så dyrt som raklödder för män. För att kvinnor är dubbelt så dumma som män. Dubbelt så dumma och dubbelt så villiga att bli lurade."

Citat från pjäsen "Tryck stjärna" av Bodil Malmsten - premiär på Dramaten i Stockholm 19 mars 2005.

Nå, raklödder kanske är billigare för män ... men rakapparaterna är tokmycket dyrare.


Permalänk | Kommentarer (2)

Texter om folkmordet på armenierna är sällsynta i svenska medier; värt därför att notera David Gaunts artikel Förintelsen Turkiet helst vill glömma i DN 9 mars 2005.

Senaste Blind Höna-notisen i ämnet: Fem böcker om Armenien (24 sep 2004).

Troligen har det ingenting med saken att göra, men Julian Copes nya skiva Citizen Cain'd använder (delvis bearbetade) armeniska bokstäver till titeln; dessutom en bild av en armenisk khatchkar, korssten.

Permalänk | Kommentarer (0)

Söndag. Städdag.

Musik kan göra det tråkigaste arbete lättare. Förr sjöng man själv - som till exempel sea shanties som hjälpte sjömännen på segelfartygen att hissa upp tunga ankare. Nu sätter man på ... en särskild cd på hög volym på stereon? En särskild playlist på sin iPod?

Vad städar du bäst till? Själv minns jag från lumpen ett frenetiskt sopande i tokfart av en hel barack till Stevie Wonders "Isn't she lovely". Numer sliter jag tungt med skurborsten till Peter Gabriels "Sledgehammer" - den har ett tungt beat som känns verkligt effektivt mot ingrodd smuts.

Permalänk | Kommentarer (6)

"Not exactly your average librarian."

Guardian om 82-åriga Edda Tasiemka, med smeknamnet "the human Google", som drar sig tillbaka och säljer sitt unika klipparkiv:

"The news that Edda Tasiemka is planning to retire and sell her cuttings library had many journalists, including me, sobbing into our laptops. How could any of us survive without Edda and her cuttings? Whizzy management types are fond of telling us that nowadays you can find everything on the internet, but actually it is rare to find any newspaper stories over five years old or any magazine articles at all, whereas one quick phone call to an elderly German widow in the suburbs can provide precisely what you need. Almost every profile writer and biographer I know uses Tasiemka, and everyone who uses her raves about her."
Lynn Barber: The scissor sister, Guardian 13 mars 2005

I själva verket är hon mer än en mänsklig Google - hon kan hitta förbindelser som inte framgår av sökfrågan:

"If I say: 'Can I have cuts on so-and-so?' she'll often volunteer: 'And do you want something on the brother who committed suicide?', even though I don't even know that there was a brother who committed suicide."

På det sättet liknar hon mer den typ av sökmaskiner som försöker extrahera mening ur sökfrågor och sökresultat - Autonomy är den mest kända, Bayesiska algoritmer den mest kända metoden.

Så man skulle alltså kunna säga att Edda är "den mänskliga Autonomy"? Nej, för där börjar det gå snett. Konsten att förstå, hitta mening och icke-självklara samband är det som är mest mänskligt; Autonomy och dess konkurrenter är försök att hitta maskinella sätt att efterlikna denna förmåga. Det klarar de numera sådär - bättre och bättre, men fortfarande sådär.

Det är alltså snarare Autonomy som försöker vara "den maskinella Edda" (eller Jonas eller vem som helst av oss, för vi har alla den förmågan).

Läs mer på Blind Höna: Meteorologer,associerande sökningar, min utombordshjärna
Läs mer hos Användbart: Fördomssystem


Permalänk | Kommentarer (0)

Hmpf - svenska möbler är väl alltid bäst?

"Of course, things can get worse.
Suppose your wife decides she wants to buy some Scandinavian furniture, too.
Then you are in serious trouble, buddy.
I mean, being Swedish myself, I know that much like Americans' rear ends, Scandinavians' rear ends generally hang from their hips somewhere below their shoulder blades.
But let a Swede design a chair, and suddenly he begins sticking its tush pad way up on top and its knee supports way out to the sides until it looks like something you bought at a furniture store called the Proctology Place."
Star Press: He likes his furniture poofy, stain-resistant - and non-Swedish (6 mars)

Permalänk | Kommentarer (0)

Nästa milstolpe, liksom.

Permalänk | Kommentarer (1)

Det hade varit en BLOGG-CHOCK - men när Stefan försöker med Steffanies Skype-klient visar det sig att systemet synbarligen är spärrat för Skype-samtal.

Permalänk | Kommentarer (0)

Gissar att det är första gången ordet "blogg" förekommer på förstasidan av DN - kanske första gången på en svensk dagstidnings förstasida över huvud taget?

Dagens DN har på förstasidan en puff för en text av "stjärnbloggaren Andrew Sullivan"- Livets eget soundtrack - i tidningens kulturdel.

Permalänk | Kommentarer (5)

Missa inte Mittenextremisten - en ny tänkvärd webblogg:

"Jämfört med för 15 år sedan kan vi nu även välja telebolag, tevebolag, husläkare, skola, dagis, sophämtning och en rad olika tjänster vi inte ens visste om att det fanns behov av att välja. Har det då blivit så mycket bättre? Till stora delar nej, bakom valfrihetens fasad ligger flera starka motkrafter:

1. Människor har inte blivit särskilt mycket smartare den senaste 15 åren, däremot mer intresserade av pengar. Det har lett till en utveckling av förvillopol. Ett förvillopol kännetecknas av att många leverantörer erbjuder liknande tjänster men att det är omöjligt för t o m konsumentverket att bena ut vad som är ett bra val. Typiska branscher är telefoni, bank, försäkring och el."
Valfrihetens letargi

Permalänk | Kommentarer (0)

Artikel i New York Times sätter fingret på vad jag sett i flera projekt:

"Research papers and an editorial published today in The Journal of the American Medical Association cast doubt on the wisdom of betting heavily that information technology can transform health care anytime soon.

One paper, based on a lengthy study at a large teaching hospital, found 22 ways that a computer system for physicians could increase the risk of medication errors. Most of these problems, the authors said, were created by poorly designed software that too often ignored how doctors and nurses actually work in a hospital setting."
New York Times: Doctors' Journal Says Computing Is No Panacea (9 mars 2005)

Rapporten talar om medicinska risker med dåliga system: det har jag skrivit om På kornet (se "Kraschande datorer dödar svenska hjärtpatienter"). Men framför allt handlar det om arbetsmiljö och påstådda produktivitetshöjningar. De amerikanska forskarna har kommit till samma slutsats som jag: att datasystemen tvingar människorna att anpassa sig - i stället för att systemen anpassas efter människan (men med typiskt finurligt amerikanskt bildspråk):

"'These systems force people to wrap themselves around the technology like a pretzel instead of making sure the technology is responsive to the people doing the work,' said Ross J. Koppel, the principal author. (...)

Dr. Koppel said he was skeptical of the belief that broad adoption of information technology could deliver big improvements in health care. 'These computer systems hold great promise, but they also introduce a stunning number of faults,' he said. 'The emperor isn't naked, but pretty darn threadbare.'

Another article in the journal looked at 100 trials of computer systems intended to assist physicians in diagnosing and treating patients. It found that most of the glowing assessments of those clinical decision support systems came from technologists who often had a hand in designing the systems."

Oförmågan att se problemen med tekniken - och hur dåligt de tekniska systemen faktiskt fungerar - är märklig.

Från läkarstämman 2003 publicerade DN en artikel om problemen i vården.

"Osmidiga journalsystem är den största boven i administrationsdramat. Läkarna ska inte bara föra egna journalanteckningar, de ska också granska och signera alla nya uppgifter som fortlöpande förs in av övrig personal. Olika uppgifter kräver olika dataprogram och varje program tar tid att ladda ned.(---)

- Förr var patienten i fokus. Numera fattas besluten vid dataskärmen." (intervju med Dan Andersson, underläkare på medicinkliniken, Södersjukhuset.)

Trots att det tydligt framgår att det är datasystemen som är problemen, heter DNs artikel Pappersarbetet gör läkarna frustrerade (DN 26 nov 2003).

2003 utkom också boken "Den sjuka vården" med bland andra Svenskt Näringslivs Stefan Fölster som författare. Boken framhåller ensidigt "mer IT" som en lösning på sjukvårdens problemen.

Ändå framgår det tydligt att författarna inte i praktiken granskat ett enda IT-system från vården. Inget av de positiva exempel på bättre fungerande vård som de drar fram använder heller IT på något nytt eller mer genomgripande sätt. Tvärtom använder flera av exemplen riktiga low tech-lösningar, som att lägga patienternas kölappar i en skål där lediga läkare tar nästa lapp...

I otaliga artiklar i tekniktidningar har du läst att det stora problemet är att det finns flera olika system i vården. Om man bara kunde bygga ihop dem till ett skulle problemen vara borta. Ja; teknikena vill gärna tro det, och systemleverantörerna vill gärna övertyga dig om att det är så. Självklart - för mer teknik, mer integration är deras lösning på allt...


Permalänk | Kommentarer (1)

Det var kallt; strålande sol gav gnistrande snö. Mälaren frusen och möjlig att promenera på. Söndagen den sjätte mars - se hela panoramat (1900 pixlar brett, 76 K).

(Och minns sedan höststadspanoramat.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Åh. bandet jag skulle vilja lira i:

"...Alla kan låtarna i huvudet redan; Baretta, Columbo, Kojak och så vidare, dom sitter inpräntade i hjärnbarken på oss. Tänk er då en traditionell tremanna rocksättning som gör covers av dom låtarna iklädda skrynkliga trenchcoats och slokhattar. Dom inleder föreställningen med The Rockford Files, glider över i ett 80-tals medley med Magnum och Miami Vice..."
Rymdimperiet: The Columbos, 4 mars 2005

Permalänk | Kommentarer (0)

Maria Larsson, riksdagsledamot (kd) och Cecilia Stegö Chilò, chef för näringslivets tankesmedja Timbro är två av sju kvinnor som står bakom "kvinnobloggen":

"Feminism är ett utslitet begrepp som förlorat sin innebörd. Vi vill därför inleda ett brett nätverksbygge med syftet att verka för kvinnors makt och rättighet att välja sina liv efter egna förutsättningar och intressen och undanröja de hinder som idag gör detta omöjligt.

Som en del i detta arbete kommer vi även öppna en blog, kvinnobloggen.se."
Kvinnobloggen, 7 mars 2005

Bara ett programförklaringsinlägg än så länge. Undrar om Marita Ulvskogs Feministas-nätverk kommer med en blogg?

Permalänk | Kommentarer (1)

Sammanträffande: Just i denna sekund spelar Procol Harum som bäst i London. Just idag är också femårsdagens av börsraset. Det gör ju att man åter måste peka på låten Wall Street Blues. Provlyssna!

PS: I programmet Sixties ikväll såg ni konsertbilder med Roger McGuinn från Union Chapel i London. En konsert med PH från just Union Chapel finns på DVD.

Permalänk | Kommentarer (0)

Ännu en artikel om immigration i Sverige som tar avstamp i Rosengård: Christopher Caldwell i The Weekly Standard: A Swedish Dilemma - Immigration and the welfare state (28 feb 2005). Utan Fox news propagandalögner, vad jag kan se i alla fall.

Artikeln är fri men för att läsa hela läsarkommentaren från Sven Larson, visiting professor i ekonomi vid Skidmore College och ridigare vid universitetet i Roskilde, måste man av någon anledning vara prenumerant.

Permalänk | Kommentarer (1)

Konsert i London ikväll, 6 mars. Därefter dryga dussinet spelningar: i Aix-en-Provence 11 mars, Paris 14 mars, Monaco 15 mars, Köpenhamn 18 mars, Birkerød 19 mars, Aarhus 20 mars, Haugesund 29 mars, Trondheim 31 mars, Tromsö 1 april, Bodö 2-3 april, Bern 29 april och Basel 18 juni. Och inte en enda liten spelning i Sverige. Suck.

Permalänk | Kommentarer (1)

Idag är det exakt fem år sedan IT-bubblan sprack, påminner Researcher.

I ett par längre artiklar På Kornet år 2001 försökte jag sätta in internetkraschen i ett historiskt och kanske idéhistoriskt sammanhang. Den mest läsvärda, tycker jag idag, är nog Internet - en utopisk revolutionär väckelserörelse.

Två artiklar till är Guldägget "interaktivitet": här började IT-bubblan och De grusade planerna på världsherravälde.

Ghostsites fyller fortfarande på med en del material kring webbens tidiga historia.

Permalänk | Kommentarer (3)

Japp, igår och idag har jag varit här - i Lund, där jag hållit kurs i Att skriva för webb för Lunds Universitetsbibliotek. Två dagar med som mest 25 personer. Strålande sol över ett snötäckt Skåne.

Permalänk | Kommentarer (0)

Alicio bloggar från höger och Chadie från vänster (i alla fall på obunden.se). Det hindrar dem inte från att hjälpas åt ...

Hittat hos kommentarerna till det här inlägget hos stationsvakt.

Permalänk | Kommentarer (14)

Humanmetadata. Gustav och jag sitter och tänker och hittar på ord (före idag - noll träffar på Google). Det har med hur man hittar och litar på information, att göra.

Permalänk | Kommentarer (8)