Christopher Hitchens, republikan, anti-Kerry, tycker i alla fall att valresultatet i Ohio är så underligt att det borde undersökas.

"In Precinct lB of Gahanna, in Franklin County, a computerized voting machine recorded a total of 4,258 votes for Bush and 260 votes for Kerry. In that precinct, however, there are only 800 registered voters, of whom 638 showed up. Once the 'glitch'' had been identified, the president had to be content with 3,893 fewer votes than the computer had awarded him.(...)

Machines are fallible and so are humans, and shit happens, to be sure, and no doubt many Ohio voters were able to record their choices promptly and without grotesque anomalies. But what strikes my eye is this: in practically every case where lines were too long or machines too few the foul-up was in a Democratic county or precinct, and in practically every case where machines produced impossible or improbable outcomes it was the challenger who suffered and the actual or potential Democratic voters who were shortchanged, discouraged, or held up to ridicule as chronic undervoters or as sudden converts to fringe-party losers.(...)

I had the chance to spend quality time with someone who came to me well recommended, who did not believe that fraud had yet actually been demonstrated, whose background was in the manufacture of the machines, and who wanted to be anonymous. It certainly could be done, she said, and only a very, very few people would have to be 'in on it'."
Ur Vanity Fair: Ohio's odd numbers (mars 2005)

Mer i In these times: A Corrupted Election


Permalänk | Kommentarer (4)

Skandia har ju fått rykte som ett generöst företag (mot sina toppchefer, huvudsakligen). Men de är även generösa mot oss vanliga webb-besökare, visar det sig. Klicka på till exempel Skandiabanken på toppmenyn på Skandias webbsajt ...

... och du får en utdelning om inte mindre än sex gånger insatsen!

Det är betyligt mer än pensionsfonderna kommer upp till, tror jag. Kanske webbdesignern skulle byta jobb med fondförvaltarna?

Den här designen är förvirrande och ett opraktiskt slöseri med dyrbart utrymme.

Navigation är fortfarande en dåligt förstådd del av webbdesignen, särskilt hos många reklambyråer. Någon dag hoppas jag kunna skriva lite mer om det.

Permalänk | Kommentarer (1)

Gränssnittsdesignern Jef Raskin, idégivaren och ursprunglige projektledaren bakom den första Macintosh-datorn, har avlidit.

"In 1979, Raskin had a different idea: A computer that's priced affordably, targeted at consumers and extremely easy to use. A small team, under his command, was put together at Apple to pursue his concept that would eventually become the Macintosh.
sfgate.com: Macintosh Creator Raskin Dies at 61 (27 feb 2005)

Permalänk | Kommentarer (0)

Det finns ett rykte om att anonyme bloggaren Alicio kommer att träda fram i P3 Front:s inslag om bloggar imorgon.

Peter Wolodarski är i studion, avslöjar Mine. Innebär detta att han kommer att erkänna att han är Alicio - vilket ett annat rykte hävdar?

Permalänk | Kommentarer (5)

Den här artikeln är inte helt färsk, men värd att spara en länk till:

"Since June, the police department has been using a new mobile dispatch system that includes a Windows-based touch-screen computer in every patrol car. But officers have said the system is so complex and difficult to use that it is jeopardizing their ability to do their jobs. (...)

'Do you think if you're hunkered down and someone's shooting at you in your car, you're going to be able to sit there and look for Control or Alt or Function?' said Sgt. Don DeMers, president of the San Jose Police Officers' Association, the local union and the most vocal opponent of the new system. 'No, you're going to look for the red button.'

Officers also say they were not consulted about the design of the user interface - how information is presented and how commands are executed using on-screen and keyboard buttons. Many have said they wish the department had retained and upgraded the old system, in place since 1990.

Such complaints have a familiar ring. Anyone who encounters technology daily - that is to say, just about everyone - has a story of new hardware or software, at work or at home, that is poorly designed, hard to use and seemingly worse than what it was intended to replace. (...)

At the heart of the dispute is the question of how much the technology itself is to blame, how much is a training problem and how much can be attributed to the predictable pains associated with learning something new."
New York Times: Wanted by the Police: A Good Interface, 11 nov 2004

(Tack, Helen, för länken!)


Permalänk | Kommentarer (0)

Riverbend i Bagdad skriver fantastiskt bra.

"I feel like I have my finger on the throbbing pulse of the Iraqi political situation every time I visit Abu Ammar. You can often tell just how things are going in the country from the produce available at his stand. For example, when he doesn't have any good tomatoes we know that the roads to Basra are either closed or really bad and the tomatoes aren't getting through to Baghdad. When citrus fruit isn't available during the winter months, we know that the roads to Diyala are probably risky and oranges and lemons couldn't be delivered. He'll also give you the main news headlines he picks up from various radio stations and if you feel so inclined, you can read the headlines from any one of the assorted newspapers lying in a pile near his feet. Plus, he has all of the neighborhood gossip. (...)

'So do you still think the Americans want to turn Iraq into another America?' (...) Abu Ammar shook his head and sighed, 'Well if we’re New York or we’re Baghdad or we’re hell, it's not going to make a difference to me. I'll still sell my vegetables here.'

I nodded and handed over the bags to be weighed. 'Well… they’re going to turn us into another Iran. You know list 169 means we might turn into Iran.' Abu Ammar pondered this a moment as he put the bags on the old brass scale and adjusted the weights.

'And is Iran so bad?' He finally asked. Well no, Abu Ammar, I wanted to answer, it's not bad for *you* - you’re a man…"
Baghdad Burning: Groceries and Election Results..., 18 feb 2005

(Denna notis skriven lika mycket för att visa på hur många rika, intressanta former information tar sig - i den verkliga världen.)


Permalänk | Kommentarer (0)

Japp, du kan även rösta på Blind Höna i Internetworlds omröstning om Sveriges bästa blogg.

Permalänk | Kommentarer (0)

Det rasslar till i en mejlinglista för lingvister - och inom loppet av några minuter kommer det anbud om jobb för experter på arabiska, kurdiska, malay, pashto, punjabi och uzbekiska.

Det är språk för vilka arbetsmarknaden i väst inte varit så lysande. Plötsligt sex jobb på samma gång - och alla med samma arbetsuppgifter: "to prepare language-training materials such as bilingual dictionaries, readers, grammars, and textbooks". Och samtliga jobb finns i Maryland, USA - på konsultföretaget McNeil Technologies.

Läser man på deras webbsida är det svårt att avgöra vad för "konsulting" McNeil erbjuder. En ledtråd kan man dock få om man läser pressreleaserna och ser hur många före detta amiraler, generaler och generalmajorer som bolaget stolt meddelar att man rekryterat till styrelse och ledande poster.

McNeil Technologies är ett typiskt bolag i den alltmer outsourcade amerikanska militären.

"McNeil has established a strong presence within the U.S. Department of Defense (DoD) and the intelligence community through its four primary business offerings: (1) Language and Intelligence Services; (2) Information Management; (3) Security Services; and (4) Consulting Services. National security initiatives accounted for 75% of McNeil’s 2003 revenues."
Veritas Capital Completes Acquisition of McNeil Technologies

Kärnverksamheten översättning och tolking fick ett rejält uppsving efter 11 september 2001 (se Washington business Journal: The language of terror, 26 oktober 2001). Och i Irakkriget har de tildelats kontrakt på över 700.000 dollar för att tillhandahålla tolkar, lärare eller förhörsledare.

Okunnigheten om Iraks språk och kultur har varit nästan total i den amerikanska armen. "None [of the soldiers] had received any but the most rudimentary instruction in the Arabic language or in Iraqi culture", konstaterar Dan Baum i New Yorker (Battle lessons, 10 jan 2005).

Småningom har förstås även den amerikanska krigsmakten har insett att detta varit ett problem. Och man kommer säkert att försöka förändra det - till nästa fälttåg.

Den som vill veta, vilka länder den amerikanska armén siktar på framöver, bör kanske hålla reda på vilka språkkompetenser som McNeil och liknande företag söker idag.


Permalänk | Kommentarer (0)

Varför införandet av finskan som världsspråk skulle vara en välsignelse för mänskligheten.

Permalänk | Kommentarer (1)

I snabbköpet upptäcker jag plötsligt att bröddisken invaderats av ... verb. Bröd verkar inte längre få heta potatislimpa, rågkaka eller vetelängd utan Rosta, Njuta och Leva.

Sedan ser jag att det är en hel grammatik som spillts ut där: bröden är adverb (Gärna) eller substantiv (Harmoni, Längtan) eller utrop som Åh så gott.

Framför allt på Pågens verkar marknadsförarna ha fått ett ex av Svenska Akademins Ordlista i julklapp - men Fazer och andra bagerier är inte långt efter. Fazer har brödet "Må gott" - men också "Må bättre". Vem vill bara må bra när men kan må bättre?

Jag föreställer mig en person som inte kan svenska som försöker lista ut vad namnen betyder. "Hm, "må" must mean bread - "gott" could be wheat, then, and "bättre" perhaps rye?"

Bagerierna får väl kalla sina produkter vad de vill - men hur har det här namnbruket blivit så dominerande just på bröd? För det märkliga är ju att alla dessa namn - Gärna, Leva, Njuta, Må gott, Harmoni - lika gärna kunde ha suttit på olika sorters marmelad, pommes frites eller grönsakskonserver. Hur blev det så här? Och varför?

Permalänk | Kommentarer (7)

"He describes what he sees in his head. That's why he's exciting. He could be the Rosetta Stone."
Guardian: A genius explains (12 feb 2005)

Artikel i Guardian om Daniel Tammet, autistisk savant, som sägs tala sju språk, har memorerat mer än 22.000 decimaler till pi och kan göra komplicerade uträkningar i huvudet utan ansträngningar.

Savants är fascinerande - men bara för att de kan räkna snabbt eller behärskar flera språk (och det är inte så unikt att kunna prata en sex-sju språk som man kanske tror) är de inte automatisk genier. "I've always had a love of Estonian. Such a vowel rich language", säger Tammet. Men det är inte riktigt sant - standardestniska har nio vokaler, färre än engelskans 12 (och svenskans 17-18). Däremot använder estniska över 30 diftonger, men det är ju inte riktigt samma sak. (Tack Tommy för länken.)


Permalänk | Kommentarer (0)

Utanför fönstret är det ömsom sol, ömsom snöyra. Helt okej samtalsämne i Sverige. I England däremot:

"The survey, by Telewest Broadband, found that despite the cultural stereotype, the British weather is no longer regarded as an acceptable topic of small talk."
The Observer: Why chattering classes have nothing to say, 20 feb 2005

Engelsk undersökning i gränslanden kring socio-lingvistik och pragmatik.

Länkarna ovan går till Wikipedias engelska uppslagsord. Den svenska artikeln om lingvistik är skamligt kort jämför med den engelska. Kom igen, kamrater!
Permalänk | Kommentarer (0)

Erik hittade artikeln om hur Gmail används till mycket mer än bara mejlbox:

"Gmail är mer än en e-posttjänst. Det stora utrymmet, det blixtsnabba gränssnittet, anpassbarheten och söket gör att det fungerar som en personlig informationsassistent, projektplats, anslagstavla, att-göra-lista..."

I själva verket används många mejlprogram till mer än mejl. Ofta just för att hålla reda på den information som är viktig för en. Bruce, Jones och Dumais fann till exempel i studien "Information behaviour that keeps found things found" (pre-Gmail) att ett par vanliga sätt att spara adressen till en webbsida var att

"...send an e-mail to oneself, with a URL referencing a Web page; [or]

send to others an e-mail that contains a Web page reference (and then search the Sent Mail folder or contact recipients to re-access the Web information)

Mejlprogrammet är för många kunskapsarbetare numer i praktiken det främsta verktyget för att hantera och lagra sin kunskap, sitt nätverk, sina dokument, sina länka - och så vidare.

Jag har studerat ett rätt stort antal kunskapsföretag där man försöker etablera andra verktyg för att organisera kunskap. Till exempel kunddatabaser av olika slag. Teorin (och reklamen) säger att alla data rörande kunder ska läggas in där. I praktiken sköts kontakter med kunder via mejl; och det blir för jobbigt att lägga in uppgifterna en gång till. Kunddatabasen innehåller en del data; men eposten är nästan alltid en mer fullständig och uppdaterad källa för kunskap.

Den gemensamma disken - "G-disken" - är ett annat sätt att försöka dela på kunskap. Medarbetarna uppmanas lagra sina filer där. Men när man verkligen vill ha tag på någon fil går man till personen man tror har den och säger "Du... kan du inte skicka den där presentationen till mig?".

Det är min fasta övertygelse att detta inte beror på att människor är dumma eller lata. Det beror på att om vi ska leta efter information, är vi tusen gånger bättre på att gissa "Vem kan känna till det här?" än "På vilken hårddisk kan det här ligga?". Beteendet är rationellt på flera sätt - vi får bättre svar av det, våra kollegor får veta vad vi har på gång, de kan ge oss kompletterande råd, och så vidare.

Det beror på att vi sedan säkert en miljon år är disponerade för att hämta information hos våra flockfränder. Kunskap som vi inte kan binda vid en person, är inte kunskap: flera undersökningar visar att vi inte litar på sådan information.

Mejlen har just egenskapen att den knyter information till en person. (Bloggar har det också - därav den stora succen för dem.) Det andra skälet till att mejl används är att de också (liksom bloggar) är "tillräckligt enkla, tillräckligt kraftfulla". De flesta specialsystem är säkert bättre - men oftast inte tillräckligt för att motivera ansträngningen att hantera dem också.

Motivet för att förmå människor att använda annat än mejl för kunskapshantering är oftast att "om Kalle slutar, tar han sin kunskap med sig" om den bara ligger i hans mejlbox.

Men tyvärr: min definitiva erfarenhet är att även om han lämnar massor med mappar och filer på den gemensamma hårddisken eller i databasen när han går, är det så mycket som går förlorat med Kalle, att data ändå till största delen blir oanvändbara. Kontext och prioriteringar saknas eller syns inte i mediet. Och när vi som är kvar har förlorat den personliga anknytningen till data - Kalle själv - börjar vi strax tvivla på om de där filerna eller den där informationen i systemet är så bra eller användbar egentligen. Kanske bättre att mejla Kalle och fråga hur det var med de där offerterna, egentligen...

Vart leder det här? Tja, till att all kunskap vi verkligen använder har en personligt element. Och att inte försöka fåfängt kämpa emot mejl-användning, utan försöka stödja och utnyttja den, som kunskapskälla(-re). Och att det är bättre att utbilda folk till proffs på Outlook än att köpa in särskilda system. Och att Microsoft skulle slå ihjäl hela marknaden om man bestämde sig för att sälja Outlook (med några tillägg) som ett riktigt CRM-(customer relations management)-system


Permalänk | Kommentarer (2)

Om du tycker att satir över uppblåsta it-management-företags-floskler är sååå 2001, behöver du knappast kolla in (det fiktiva) företaget huh?:s sajt:

"The world's most dynamic e-business marketing, design and consulting agency. We provide distinct clients with groundbreaking business strategies and cutting-edge designs to aggressively and creatively compete in a changing economy.(...)

If you're still not convinced, we'll show you lots of marketing research and consulting cost analysis and global design positioning strategy reports to confuse you and hopefully convince you that we're so knowledgeable you couldn't possibly succeed without us."
www.huhcorp.com

Om du å andra sidan fnissar har du antagligen just läst - eller borde läsa - Lars Melins nya bok Corporate Bullshit: Om språket mitt i city (Adlibris).

Permalänk | Kommentarer (3)

Eftersom Fredrik efterlyste det i en kommentar till inlägget "Avd. Vem kunde tro det-skyltar": så här går det till inuti returautomaten - i alla fall i Norge (mpg-film, 7 MB).

Permalänk | Kommentarer (2)

Att Laila Freivalds inte visste vad Phuket var har fått många att fråga sig i vilken värld politikerna lever.

Det får mig att minnas resultatet av en tidigare kunskaps-check (eller KUNSKAPS-CHOCK som det kanske skulle heta på löpsedelsspråk) av svenska politiker.

TV4:s frågesport Jeopardy ordnar med jämna mellanrum särskilda kändis-veckor, då till exempel artister eller idrottsmän tävlar mot varandra.

I programmets tidiga historia, i början av nittiotalet, gjorde man också ett försök med en vecka då politiker tävlade mot varandra. Det försöket har aldrig upprepats.

Det visade sig att politikerna var rent usla på allmänbildning. Det hjälpte inte ens att programledningen hade lagt in en särskild kategori med politiska dagsfrågor i spelplanen: även i de frågorna visade deltagarna häpnadsväckande dåliga kunskaper.

Innan programmen spelades in hade det diskuterat ingående till vilken sorts välgörande ändamål prispengarna skulle skänkas.

Men i finalen på fredagen gick det inte bättre än att två av de tre tävlande politikerna mot slutet av programmet inte hade lyckats få ihop en enda krona, utan tvärtom stod på minus. Det innebar att de inte ens fick vara med på sista finalfrågan. Vem som skulle vinna var alltså redan klart: enda kvarvarande tävlande var den dåvarande moderata justitieministern Gun Hellsvik.

Finaluppgiften var "Så kallas med ett ord lånat från grekiskan en självlärd person". Hellsvik inte hade en aning om det rätta svaret ("Vad är en autodidakt?") och höll själv på att hamna på minus. Slutresultatet blev några enstaka hundralappar till välgörenheten, och hela veckan slutade i ett synnerligen snöpligt fiasko.

Under många år efteråt brukade nervösa Jeopardy-deltagare besvärja sin nervositet med att "så dåligt som för politikerna kunde det ju i alla fall aldrig gå".

Gun Hellsvik var justitieminister i den borgerliga regeringen 1991 till 1994. Hennes företrädare på posten var Laila Freivalds. Och hon efterträddes av - Laila Freivalds.

(PS: Mine om andra ministergrodor.)

Permalänk | Kommentarer (5)

Anvandbart.se har en notis om märkliga varningsskyltar och en länk till amerikanska sajten Wacky Warning Labels.

Hönan hittade den här hemmavid:

Permalänk | Kommentarer (4)

Det är nog ingen slump att Margot Wallström är en av de första riktigt tunga svenska politikerna som skaffat sig en blogg. Hon var intresserad av testa nya former på internet och tänja på gränserna redan för tio år sedan.

1995 byggde vi den första versionen av www.regeringen.se. Den var då en av Sverige största sajter, och det mesta på sajten var självklart mycket seriöst och korrekt. Men vi lyckades få med några rätt oskyldiga "påskägg" - lustigheter som inte var uppenbara men som var avsedda att skapa lite word-of-mouth, när någon hittade dem.

Till exempel fanns på Jordbruksdepartementets sida en bild av en ko; förde man muspekaren över den hördes kon oväntat råma. (Kom ihåg att detta var 1995, ett snabbt modem var 14.4 kB och möjligheten till ljud eller rörlig bild på webben var helt annat än idag.)

Ytterligare en sak med regeringens sajt 1995: så vitt vi kunde fastställa var det då den enda regerings-sajt i världen där varje minister hade sin egen sida. Tanken var att de där dels kunde uttrycka sina politiska åsikter, dels berätta personligt om sig själva - utan att bli filtrerade och tolkade av traditionella media.

Det visade sig snabbt att en del ministrar var mer villiga till sådan kommunikation än andra. Margot Wallström var en av de vaknaste.

Så intresserad att hon glatt gick med på att ha en liten "överraskning" på sin sida. Alla andra porträttbilder av ministrar var statiska - men om man förde muspekaren över bilden av Margot blinkade hon snabbt åt besökaren med ena ögat.

Efter någon tid fick vi faktiskt in ett mejl från en kille som överraskad skrev ungefär "Wow! Jag har just haft min första cybersex-upplevelse! Margot flirtade med mig när jag var inne på hennes sida... otroligt!"

Som ni förstår fanns det även regeringsmedlemmar som inte var fullt så beredda att ta till sig det nya mediet.

I synnerhet en minister var helt ointresserad av det nya mediet, bidrog inte med något material till de egen sidorna, och såg uppenbarligen inte över huvud taget poängen med att kommunicera direkt med väljarna.

Jag vet inte om jag bryter något allvarligt sekretesslöfte - detta var ju tio år sedan - genom att berätta att det var den dåvarande justitieministern: Laila Freivalds.

Länkar:
Margot Wallströms blogg
Wikipedia om Laila Freivalds

Permalänk | Kommentarer (1)

"It's going to be very rough."

Iain Duncan Smith, som ledde det konservativa partiet i Storbritannien från 2001 till 2003, lovar att högern kommer att använda bloggar i ett stormanfall mot traditionella media och labour:

"For decades the national conversation in most western countries has been directed by a few talking heads. (...) But all of this looks set to change because of the blogosphere. (...)

Blogger communities are going to be much more powerful. They will draw together not only local people but patients who have waited and waited for NHS care. They will organise parents of disabled children who oppose Labour's closure of special-needs schools and evangelical Christians who see their beliefs caricatured by ignorant commentators.

Because of the internet, the masses beyond the metropolitan fringe will soon be on the move. They will expose the lazy journalists who reduce every important public policy issue to how it affects opinion-poll ratings.

Tired of being spoon-fed their politics, British voters will soon be calling virtual town hall meetings, and they will take a serious look at the messenger as well as the message."

Bloggers will rescue the right. Beat the metropolitan elite with the tactics of US conservatives, Guardian 19 feb 2005

Permalänk | Kommentarer (0)

Gannon-affären har inte fått mycket uppmärksamhet i svenska media ännu, vad jag kunnat se (inte heller i bloggarna?) Ändå är det ytterligare ett fall när webbloggar grävt upp intressanta frågor före traditionella media.

Journalisten "Jeff Gannon" visade sig heta något helt annat, inte ha någon journalistisk utbildning eller andra meriter, arbetade för en fejkad "nyhetssajt" - men fick ändå extraordinära förmåner och dagligt tillträde till Vita husets exklusiva presskonferenser. Där agerade han räddningsplanka för presstalesmannen:

"You could see there was a pattern in which the White House press secretary, Scott McLellan, would be getting a more aggressive and less friendly question, and then would seem to call on Jeff Gannon to change the subject. And when he did he got a softball question in return ..." Guardian: Fake reporter unmasked at White House (11 feb 2005)

Till och med de mest konservativa journalisterna sägs ha reagerat mot "Gannons" fjäskigt inställsamma frågor. Ändå kunde han hålla på i två år - innan granskningsgruppen MediaMatters och ett koppel bloggar kunde avslöja honom.

Thomas Nordegren rapporterade om "Propagannon-affären" (också kallad, naturligtvis, "Gannongate") i GodMorgon Världens andra timme i söndags. Mest intressant var kanske att han utan vidare kommentarer sa (ungefär) "när bloggar avslöjade affären...". Bloggar som fenomen och källa har alltså slagit igenom så pass att man inte behöver förklara i P1 vad de är för något. Programmet kan höras ännu via tid på SR:s GodMorgon-världen sida. (Fast det sidan påstår att Nordegrens inslag handlade om - "Fox News har visat hur partisk journalistik kan skapa rubriker" - stämmer ju inte alls. Kanske var det ettt planerat inslag som rycktes till förmån för detta rykande heta avslöjande.)

Ingenting av Gannons beteende är förstås straffbart (vilket högerbloggarna framhåller) - men omständigheterna är så märkliga att det är orimligt att tro att Vita huset inte varit medvetna om saken och varit delaktiga i spelet.

Vänsterbloggar försöker koppla samman "Gannon" med de läckor som pekat ut en Bush-kritikers hustru som CIA-agent. Det är nämligen straffbart. Samtidigt har Gannon - eller James Guckert som han egentligen heter - avslutat sin karrär som journalist och tagit bort sina "artiklar" från nätet. Inte för att ha poserat som journalist, utan för att han eventuellt kunnat länkas till sajter med pornografiskt innehåll. I det moralistiska USA har detta faktum fått större uppmärksamhet än Gannon/Guckerts politiska och journalistiska bedrägeri. Det är inte utan att man börjar fundera på om det också är en diversionsmanöver: se till att ha lite snaskiga porrlänkar som skickar in debatten på ett annat spår.

Då ska man veta att frågorna på presskonferenserna ändå inte är särskilt tuffa - något som visade sig när George Bush i juni 2004 intervjuades av en journalist på irländsk tv - se President Bush accidentally allowed to be interviewed by a real journalist" på Boing boing, som har en videolänk till intervjun (20 minuter in i programmet).

"Apparently under the mistaken assumption that reporters in the rest of the world are as ill-informed and pliable as the stenographers who 'cover' the White House, Bush's aides scheduled a sit-down interview with Carole Coleman, Washington correspondent for RTE, the Irish public television network."
Pampered Bush meets a real reporter

"Unlike American reporters, who lob softball questions Bush can field with prepared, rehearsed answers, Coleman performed as most European broadcast interviewers normally do - in a naturally engaging, intellectually rigorous, conversational manner."
Irish journalist riles Bush over Abu Ghraib, missing WMDs

Ändå har amerikanska journalisters frågor blivit tufffare över åren.

Steve Clayman vid UCLA har studerat 4000 frågor från presskonferenser med presidenter från 1953 till 2000. Han konstaterar att i Discover att

"...you can actually chart a decline in deference to the president over time and the rise of a more vigorous, aggressive way of dealing with public figures."

Men det gäller inte alla frågor, fortsätter Clayman:

"Here’s a little factoid that we think holds up really well: In general, the questions are softer when they deal with foreign affairs or military affairs than when they deal with domestic affairs; the forms of aggressiveness I’ve described are less common. Presidents get a kind of buffer or shield against aggressive questioning if the questions deal with foreign affairs. And the magnitude of that shield—the gap between the foreign and domestic questions—has remained more or less constant over the last 50 years.

Discover: What accounts for that?

C: There’s an old expression: Politics stops at the water’s edge. When journalists are dealing with foreign affairs or the military, I think there’s a natural tendency for them to feel like they are asking questions not just as journalists but also as citizens, and that affects how they design the questions."
Discover: Conversation Analyst Steve Clayman: The Analyst of News Talk (Vol. 25 No. 08, augusti 2004)

Discover ställer en intressant uppföljingsfråga till Clayman:

"Have presidents become more evasive?

C: That’s a good question. We haven’t looked at that; our analysis is focusing pretty exclusively on the questions. The difficulty is coming up with a reliable system to measure evasiveness. It turns out that answers are much more complicated to study than questions are."

Mest om Guckert alaias Gannon finns på mediamatters Gannongate-sida och deras veckosummering. Daily Kos har också en primer for the press. Ytterligare en som grävt fram egendomliga fakta kring hur Vita huset behandlade Gannon är mediacitizen, som också har en länk till en filmkavalkad av Gannons frågor.

Om CJ i West Wing skulle försöka sig på något sådant ... nej, det skulle väl aldrig hända. Så nu har vi det ofantligt idealiserade Vita huset i TV. Och det fullständigt skrupelfria Vita huset i verkligheten.

Uppdatering: John Eje har fler länkar om G/G-affären


Permalänk | Kommentarer (4)

Amerikaner som läser om det svenska pensionssystemet i New York Times får en något annan version än de europeiska läsarna av samma artikel i International Herald Tribune:

International Herald Tribune: "The orange envelope contains a statement of her benefits under a five-year-old restructuring of this country's generous state pension plan that, like the changes that President George W. Bush wants to introduce in the U.S. Social Security system, includes a personal investment account. The question is: Will she get by on what the envelope offers?		New York Times: "The orange envelope she expects to receive within the next few weeks will contain a statement of her rights under a five-year-old restructuring of this country's still-generous state pension program that - like the changes President Bush wants to introduce in Social Security - includes a personal investment account. The question is, will she be able to get by on what the envelope offers or not?
As in other countries where private accounts have been introduced in various forms, the answer seems to be ambiguous.		As in other lands where private accounts have been introduced in various forms, the answer seems ambiguous. For all the uncertainty over such accounts, what may be most surprising to Americans is that Sweden, long known for its cradle-to-grave welfare state, has already embraced a system that partly resembles the White House proposals.
'I felt everything was going to be simple. This is Sweden!,' Graveleij said ..." Swedish lesson on privatizing pensions		'I felt everything was going to be simple; this is Sweden,' Ms. Graveleij said ..." Sweden's Take on Private Pensions

Ingen stor sak - men vad betyder det att NY Times framhålller schablonen om the nanny state?

Egentligen borde artikeln fungera som en nyansering. Men frågan är om man ändå inte bara förstärker bilden. Christer Elmehagen på AMF faller i artikeln in i kören - fast något mer tvetydigt formulerat: "In the United States, you have a history of taking responsibility. We are educated in a completely different landscape where the government has been our big brother."

Big brother, Storebror, är ju egentligen den grymme diktatorn som ser allt (från George Orwells roman 1984). Men nog verkar det som Elmehagen mer syftar på en "nanny" eller förnumstig storebrorsa som vill ordna det för en.

Ändå framgår det ju av artikeln att en majoritet - 3 av 5 miljoner - verkligen gjort egna val i pensionssystemet. Hur "styrda" är vi då?

Vil man få sig en tankeställare om synen på svensken som en slav under kollektivet kan man titta på World values survey - en global undersökning av vilka värden som präglar medborgarna i olika länder.

På "The Ingelhart map" (i frames på sajten - direktlänk här) är svenskar världens mest individualistiska folk. Vi ligger absolut längst ut på skalan över "emphasis on subjective well-being, self-expression" - i kontrast mot värden som framhåller sammanhållning kring samhälle, släkt eller familj.


Permalänk | Kommentarer (0)

Ikväll klockan 20 - om bara en kvart - startar "Sixties" - en programserie som handlar om musiken på 60-talet i SVT 1.

"Först ut i Sixties är Benny Andersson som berättar om komponerande och hur han själv började skriva låtar i sitt eget band Hep Stars på 60-talet. Han ser också tillbaka på favoritgrupper som the Lovin Spoonful från USA, engelska Procol Harum och värsta svenska konkurrenterna Tages."

Programmet innehåller en intervju med Gary Brooker, sångare, låtskrivare och pianist i bandet, och konsertscener från SVTs arkiv.

Procol Harum har varit ett favoritband bland musiker. En annan som gillar dem är - tro det eller ej - Nick Cave:

"It's one of my darkest secrets, that I do know a lot about prog rock. Jethro Tull, Procol Harum, Moody Blues, all that stuff. We do a mean version of Locomotive Breath." (från "Seeds of content", Guardian 30 oktober 2004)

Permalänk | Kommentarer (1)

"Every spring Marie-Louise Graveleij, a 62-year-old receptionist in a funeral home, receives a large orange envelope in the mail. (...)

[It] contains a statement of her benefits under a five-year-old restructuring of this country's generous state pension plan that, like the changes that President George W. Bush wants to introduce in the U.S. Social Security system, includes a personal investment account. The question is: Will she get by on what the envelope offers? (...)

Even after poring over the statement of benefits, she said, she was still not sure whether she would be able to afford the $450 monthly rent on her 400-square-foot apartment. 'Everything has become very complicated.'

Her anxiety could be shared by Americans who will lose the guarantees of Social Security if Bush's plans to partly privatize American retirement benefits becomes law. Sweden's experience, along with those of other countries, underscores the risks involved when a government turns over an important investment decision to a public not entirely comfortable with managing money.

With the possible exception of Singapore, other countries that have introduced private accounts have run into unexpected problems."
IHT: Swedish lesson on privatizing pensions, 12 feb 2005

Permalänk | Kommentarer (3)

Jon Udell har gjort en 8 minuters film som visar hur Wikipedias sida om "heavy metal umlaut" utvecklas sedan april 2003.

Uppslagsordet - det handlar alltså om de typiska "Motörhead"-prickarna - må vara trivialt, men filmen ger en fantastisk bild av hur ideinnehåll, utformning och struktur utvecklas under loppet av två år.

"It's amazing to see how a world-wide federation of volunteers can get from here [första versionen] to here [sidan idag] in a couple of years. (...) It's a wonderfully silly topic, but my point is somewhat serious too. The 8.5-minute screencast turns the change history of this Wiki page into a movie, scrolls forward and backward along the timeline of the document, and follows the development of several motifs.

Ibland samlas kunskapen på Wikipedia mycket fort: artikeln om annandagens jordbävning i Indiska Oceanen blev snabbt den mest koncentrerade, uttömmande och pålitliga sammanställningen av fakta kring katastrofen.

(Länken till umlaut-filmen hittad hos Jonathon Delacour, som i sin tur hittat comment-spamming hos Det perfekta tomrummet.)


Permalänk | Kommentarer (3)

Många har varnat för att tekniken kommer att skapa ett kontrollsamhälle. De fick rätt ...

PS: Intressant nog är två av fjärrkontrollena på bordets övre plan - den största och en av de minsta - till samma apparat. Den större har en fullständig uppsättning kontroller, så krånglig att man också gjort en med ett urval av de viktigaste(?). Huruvida detta är rätt bra eller helt absurt har jag inte kunnat bestämma än ...

Permalänk | Kommentarer (3)

... eller, allt hänger på kontexten.

Permalänk | Kommentarer (3)

"There is what appears to be a Rule Of The Universe that when you make a mistake in a tone language your error will almost always result in your having said an obscenity."
Suzette Haden Elgin i ozarque: Linguistics; metaphors in fieldwork; Navajo and Lao

Permalänk | Kommentarer (1)

Apropå pionjärer - strax före Bloggforum 2004 hade jag ett samtal med Mark Comerford där jag tog upp Jonas Lag: När en företeelse X sprids till en större grupp kommer ursprungliga användare omedelbart att klaga att "det sanna X" har gått förlorat.

Mark kontrade blixtsnabbt med vad som i fortsättningen borde kallas Mark's lag - en generell formulering av Woodstock-syndromet:

"När en företeelse X sprids till en större grupp kommer antalet ursprungliga användare också att öka."

Permalänk | Kommentarer (3)

Min kollega Tommy (japp, det är han där på bilden, som han ser sig själv) har en märkliga förmåga att före alla andra veta vad som är, och kommer att bli, viktigt.

Jag är ganska säker på att han var den förste i Sverige att prata om webbloggar - och göra det: hans tidigare webblogg på adressen webblogg.net startade den 10 augusti år 2000; mer än ett ett och ett halvt år före Blind Höna eller Erik Stattins mymarkup.net till exempel.

Webblogg.net har legat i träda sedan halvtannat år, men nu bloggar han äntligen på nytt, på anvandbart.se. Kolla den. Chansen finns att vi där kan läsa det som blir stort år 2010.

Permalänk | Kommentarer (2)

Söt mini-science fiction-skräckis av Ian Stewart på nature.com - en viral internetversion av Fredric Browns klassiska "Svaret":

"It all seemed such a good idea, didn't it? Controlling your computer by the power of your mind? It never occurred to you that it might cut both ways. The adverts play up the advantages of installing a 'telepathic interface', don't they? They tell you that it will endow your mind with ESP, psi, supernatural powers, whatever. So, like everyone else, you had an Extel neurochip implanted in your brain, connecting you to the Espernet.(...)

They don't tell you about the downside, do they, Charlie? What the adverts don't mention is that as soon as you hook your brain up to the Espernet, anyone who can hack the net can hack straight into your mind. (...)

Still worrying about your mindshield? Oh dear. You really got taken for a ride there. You'd be surprised at just how much psionic spam gets through commercial psam filters. They're OK for deleting unwanted offers of Psiagra or Psialis, but they're much too simple-minded to keep me out."
Ian Stewart: Play it again, Psam (nature.com, 3 feb 2005)

Permalänk | Kommentarer (0)

Dålig interaktionsdesign är något som kan skada ett varumärke mer än de flesta företag ännu förstår. Se här ett exempel: när DN Motor testar lyxbilen BMW, kröns artikeln av en rubrik över nio spalter:

Krångliga menyer drar ner toppbetyget

"Förarmiljön är ytterst välformad. Det märks direkt att 3-serien är förarens val. en körmaskin som ska upplevas bakom ratten.

Just därför är den elektroniska funktionen iDrive så trist. Den styrs med hjälp av ett vred mellan stolarna och visningen av vald funktion sker på en display på instrumentbrädan. Trots att systemet förenklats väsentligt sedan det infördes på 7-serien är det fortfarande på tok för krångligt.

Under provkörningen lyckades vi inte, trots ihärdiga försök, nollställa bränsleförbrukningen. Vi ringde till BMW:s informaionschef i Sverige. Han satt i en 5-seriebil och försökte leta sig fram bland menyerna, men gick bet. Till sist frågade han sin tyske kollega i passagerarsätet, men inte heller han kunde svara.
Ridå."
DN Motor: Krångliga menyer drar ner toppbetyget (5 feb 2005, ännu ej på nätet)

Om vikten av att alla sorters design samspelar har jag skrivit - i ett webbsammanhang - i På Kornet-artikeln En sajt kräver tre sorters design.


Permalänk | Kommentarer (5)

Killarna vid Stambord gisslar "vänsterbloggare" som inte skrivit om Irakvalet. Några av de angripna försvarar sig med att "jag är inte vänster" eller "jag skrev faktiskt dagen innan".

Hur som helst, Hönan känner sig orättvist behandlad, eftersom hon inte ens blir omnämnd. Hallå, stambord - jag är babord! Nästa gång, hoppa på mig också! Det är rättvist: jag skrev om ett gammalt DN-klipp den 31 januari, när jag kunde ha skrivit om valet. Borde. Jag erkänner. Ramma mig!

Men Hönan borde också ha skrivit mer om Guantanamo, om fuskskolbygget om hörnet här hemma, om den datoriserade arbetsmiljön, om Darfur ...

Man har bara ett liv, och det är så mycket man inte hinner. 2002 och 2003 skrev jag mycket om kriget och om Bushs politik. Men det var en tid då jag upplevde att vanliga nyhetsmedia faktiskt inte fungerade; när det var angeläget att samla information från andra källor. Så är det inte riktigt idag. I alla fall har jag inte samma behov av det som då.

2003 var nog mitt stora bloggingår, tänker jag först. 2004 var detta stora skymningsfyllda år; alltför mycket gick i kvav och skrivandet var svårt att hinna med. Typiskt att bloggningen ska få sitt länge väntade genomslag i Sverige just när jag måste kämpa för att hålla näsan över vattnet, tänker jag surt. Tänk om jag fått fortsätta accelerera - då...

Fast när jag skummar igenom förra årets texter blir jag ändå glatt överraskad: en hel del skrivet blev förvånansvärt bra, trots allt.

Och jag grämer mig inte. Optimism (som jag lärde i Berlin i somras) är min nya livshållning. Och därför är jag till och med optimistisk om Irak. Trots allt elände är valet, med alla sina brister, en god sak. Det kommer att bli bättre.

Mitt nyår börjar nu. Utan stora deklarationer. Efter en revolution (som inte bara betyder omvälvning utan också varv - ett varv runt solen). Rodret, det väldiga, klumpiga, knirkande, är omlagt. Vi seglar.

PS:Apropå "skymning". Mandelstam skriver i citatet ovan om "frihetsskymning", och han menar nog det just i betydelsen tveljus, twilight: den tid när det är "omöjligt att afgöra, om natt eller dag skall inbryta", om det ska bli bättre eller sämre. Jag tror det blir bättre.

Permalänk | Kommentarer (5)

Det är inte en Raskaffär, det är en skumraskaffär.

Ett gammalt fint ord som inte får så många träffar på Google, men som nu har alla chanser att bli välanvänt igen, knappt hundra år efter sin storhetstid.

Ursprungligen betydde skumrask bara "skymning; det i skymning eller halvdager insvepta rummet eller området o. d" (känt sedan 1648), men sedan fick innebörden "betecknande att något försiggår halvt fördolt eller mer eller mindre i hemlighet" (enligt SAOB).

Förledet skum- kom som adjektiv så småningom att betyda "misstänkt, tvivelaktig". Och under och strax efter första världskriget börjar "skumrask" dyka upp i svenska tidningar som betecking för fiffel och kriminella förehavanden: skumrask-affär, skumrask-arbete, skumrask-firma. Det är lätt att föreställa sig vad det syftade på, i det halvt raserade Europa där spekulation och svartabörs-affärer snabbt tog fart. För att inte tala om politiska skandaler.

Just i den perioden utspelas också Jean-Pierre Jeunets nya film "En långvarig förlovning" (med Audrey Tautou). En riktg skumraskaffär utspelas där i skyttegraven med det märkliga namnet "Bingo Crépuscule" - på den svenska textremsam översatt med "Bingoskymningen". Min franska är inge vidare - men SAOB anger (i förbigående) att det franska crépuscule har samma ursprungsvalör - förehavanden som försiggå mer eller mindre i hemlighet - och citerar:

"Titeln .. (på V. Hugos diktsamling Les chants du Crépuscule) utmärker det skumrask, som, om icke i hela Europa, åtminstone i Frankrike gör det omöjligt att afgöra, om natt eller dag skall inbryta." (1836)

Så det ger faktiskt en extra dimension åt filmen och ordet "skymning", som i alla fall för mig idag mest har en poetisk och romantisk valör.

Uppdatering: Betydelsen av "Skumrask" verkar vara så okänd idag att ett brandföretag döpt en brandsläckningsmojäng till just skumrask - se PDF-filen "Skumrask handhavande": Skumrasken monteras på fläkten med en 8 cm lång bockad kant...


Permalänk | Kommentarer (0)

I en blogg behöver man inte göra fullständiga utredningar varje gång. Man samlar ihop materialt, postar länkar, och kan överlåta åt andra att bygga på med invändningarna och reservationer. Bengt O har synpukter på notiserna om amatörerna. Läs - och missa inte kommentarerna till hans text, där bland annat Agnes tillför nya insikter. Så småningom lär jag återkomma till ämnet också.

Permalänk | Kommentarer (0)

Billmon är tillbaka!

Just nu skriver han nästan inga egna inlägg: han bara ställer ett antal citat mot varandra - dagspolitiska klipp mot citat från Suetonius, Mein Kampf, Apocalypse now eller Bee Gees (!). Effekten är slående; till exempel "Sounds Like Victory" eller "Unsound Methods". Börja läsa i januariarkivet.

Och Peevish skriver också igen.

Permalänk | Kommentarer (0)

Det är några minuter kvar av den 4 februari; lite tid alltså att hurra för Russel Hoban, 80 år idag.

Russel Hoban är en av de mest egensinniga författarna på engelska - mest känd (fast inte här i Sverige) för den fantastiska efter katastrofen-romanen Riddley Walker - läs mer om den och Hoban i Blind Höna-notisen "Efter atomkriget".

Denna dag lämnar fans världen runt gula A4-papper efter sig med Hoban-citat på - en idé som kommer från romanen Kleinzeit, den enda av Hobans vuxenböcker som översatts till svenska.

Permalänk | Kommentarer (0)

Hur ska ett sökverktyg veta vad som är en meningsfull association mellan ett begrepp och ett annat (som i Blind Höna-notisen "Meteorologer, associerande sökningar, min utombordshjärna")? New Scientist rapporterar om hur svaret stavas "Google":

"Trying to get a computer to work out what words mean - distinguish between 'rider' and 'horse' say, and work out how they relate to each other - is a long-standing problem in artificial intelligence research.

One of the difficulties has been working out how to represent knowledge in ways that allow computers to use it. But suddenly that is not a problem any more, thanks to the massive body of text that is available, ready indexed, on search engines like Google (which has more than 8 billion pages indexed).

The meaning of a word can usually be gleaned from the words used around it. (...) Vitanyi and Cilibrasi have developed a statistical indicator based on these hit counts that gives a measure of a logical distance separating a pair of words. They call this the normalised Google distance, or NGD. The lower the NGD, the more closely the words are related.

By repeating this process for lots of pairs of words, it is possible to build a map of their distances, indicating how closely related the meanings of the words are. From this a computer can infer meaning, says Vitanyi. 'This is automatic meaning extraction. It could well be the way to make a computer understand things and act semi-intelligently,' he says.

The technique has managed to distinguish between colours, numbers, different religions and Dutch painters based on the number of hits they return."
New Scientist: Google's search for meaning (28 jan)

Se också Blind Höna-notisen "Google som språkforskningsverktyg"


Permalänk | Kommentarer (0)

Vad är det okända sambandet mellan John Pohlman och Josef Stalin?

Precis som Håkan visste: Stalin jobbade som meteorolog (inte i Sverige men i Tiflis) - "the only job he held before becoming one of the rulers of Russia in 1917" (citerat från Simon Sebag Montefioris strålande "Stalin - The court of the read tsar").

Nils som inte kom på sambandet skrev: "Gjorde åtskilliga försök till intelligenta (som jag trodde) sökningar på nätet mm. Men lyckades inte. Slog mig då att det väl borde gå att hitta på ett sökverktyg som hittar samband? Eller finns det kanske sådana? Hitta icke-triviala ord som står nära respektive sökord?"

Nå, Steven Berlin Johnsson skrev bara häromdagen i New York Times om nya sökverktyg med början till den sortens kvalitéer i Tool for Thought (30 jan); essän fortsätter på hans blog: Tool for thought (med skärmdumpar) och DevonThink continued.

Devon Think och andra verktyg "learns associations between individual words, by tracking the frequency with which words appear near each other". Sådana associationer har tidigare varit grova och ofta gett mer dumma resultat än användbara. Men ska man tro Steven Johnsson har de nu blivit minst en magnitud bättre:

"These programs all work in slightly different ways, but they share two remarkable properties: the ability to interpret the meaning of text documents; and the ability to filter through thousands of documents in the time it takes to have a sip of coffee. Put those two elements together and you have a tool that will have as significant an impact on the way writers work as the original word processors did. (...)

Compare that to the traditional way of exploring your files, where the computer is like a dutiful, but dumb, butler: ''Find me that document about the chimpanzees!'' That's searching. The other feels different, so different that we don't quite have a verb for it: it's riffing, or brainstorming, or exploring"

Jag tror inte att DevonThink skulle kunna hitta sambandet mellan Pohlman och Stalin. Än. Men utvecklingen är ... häftig. En av de mer spännande idéerna hos är den här:

"...there needs to be an easy way to import blog archives into DevonThink, particularly because so many blog entries are in that 50-500 word sweet spot. There are some bloggers out there whose archives I would happily import into DevonThink to supplement my own library as well. It should be easy enough to create a movable type plugin that would interface nicely with DevonThink."

Min blog är "my outboard brain", min utombordshjärna, som en bloggare definierat det. Och tänk om man så enkelt kan koppla ihop sin utombordshjärna med de utombordshjärnor som kompletterar ens egen? Det skulle vara riktigt kul.

(Tack, Lars, för länken!)

(Mer i samma ämne nästa notis: Hitta ordens innebörd med Google-avståndet.)


Permalänk | Kommentarer (0)

... i Sveriges Radio P1 imorgon lördag 5 februari, andra timmen, efter 10-nyheterna.

Uppdatering 5 februari: Programmet finns nu på SR:s sajt.

Permalänk | Kommentarer (1)

"An advanced spamming technique could push the volume of unwanted e-mail to new heights in coming months, straining the integrity of the online communication system, according to several top experts who monitor the activity of spam gangs around the world.

Illegal bulk-mailers have been able to deploy massive blasts of spam by routing it through the computers of their Internet service providers, rather than sending it directly from individual machines, the experts said. (...)

What alarms Linford and others about the latest spam offensive is that it strikes at the heart of the blacklist system, a baseline of defense for virtually all network operators..."
washingtonpost.com: Spammers' New Strategy (4 feb 2005)

Nya siffror också om spams belastning på produktiviteten:

"In a study released yesterday, market research firm Rockbridge Associates Inc. and the Center for Excellence in Service at the University of Maryland Robert H. Smith School of Business estimated that deleting spam alone costs nearly $22 billion a year in lost productivity. The study, based on a survey of 1,000 adults, said the 78 percent who said they receive spam spend an average of three minutes deleting it each day they check their e-mail."

Pressmeddelandet från Rockbridge Associates (www.rockresearch.com): Spam Costs U.S. Nearly $22 Billion Annually: National Survey Finds 22.9 Million Hours a Week Wasted on Spam


Permalänk | Kommentarer (0)

... hävdar Robert Schrauf, professor i lingvistik vid Penn State enligt en studie som refereras i ABC News: Study: Negative Words Dominate Language (2 feb 2005).

Schrauf tror alltså att världens språk har fler ord för negativa känslor än för positiva. Beror det då på att denna jorden verkligen är en jämmerdal? Nja, trots allt kanske inte, spekulerar Schrauf:

"Over the centuries, Schrauf says, people have developed more words to describe negative emotions because survival and quality of life may be at stake.

'Negative emotions require more detailed thinking, more subtle distinctions,' says Schrauf. (...)

So we conjure up more negative words because the language needs to be precise. And this research suggests that's probably true for every culture and every age group. Even though some of the words may not have precisely the same meaning in every language, they tend to be more negative than positive.

But that doesn't mean we're bad, Schrauf says. It just means we're trying to cope, and it's easier to cope with joy than it is with shame."

Permalänk | Kommentarer (0)