Så fort man glömmer många nyheter. Städade undan traven med dagstidningar i köket och hittade DN från den 14 december. Arga svenskar lurade av skum resebyrå - kommer inte iväg till Sri Lanka över jul. (Se en stor bild.)

De är nog, trots allt, glada idag.

(Mikael Sköld var möjligen ende svenske bloggaren i området, i alla fall just på Sri Lanka - och han klarade sig, tack och lov.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Erik angav att "förnischad" kunde vara "GT-tankad bloggare försöker uttala ordet förnissad".

Jag läste det och undrade dumt vad "förnissad" var - att ha blivit alltför (tomte-)nissig, eller? - tills jag förstod att det var samma sak som "fernissad"!

Hos mig har det aldrig hetet annat än fernissa (substantiv) eller att fernissa (verb). Det är också den enda variant som SAOB listar.

Men ... en Google-sökning på "fernissad" ger 410 träffar. Men en sökning på "förnissad" ger faktiskt 427 träffar!

Att googla på det här sättet är en ny metod för lätt men snabb lingvistisk forskning, konstaterar Economist:

"Linguists, however, are slowly coming to discover the joys of a free and searchable corpus of maybe 10 trillion words that is available to anyone with an internet connection: the world wide web."
economist.com: Corpus colossal: How well does the world wide web represent human language?, 20 jan 2005

Visst finns det invändningar mot webben som källa och Google som verktyg, men: "What problems the web throws up are seemingly outweighed by the advantages of its huge size" (vilket får mig att tänka på det här).

Men framför allt handlar det om de ökande möjligheterna för amatörer igen, hoppas tidningen:

"The easy availability of the web also serves another purpose: to democratise the way linguists work. Allowing anyone to conduct his own impromptu linguistic research, some linguists hope, will do more to popularise their notion of studying the intricacy and charm of language as it really exists, not as killjoy prescriptivists think it should be."

Är då verkligen förnissad vara vanligare än fernissad? Nja - det verkar som väldigt många träffar kommer från några svensk-tyska lexikon - särskilt från en banner på www.schwedisch.net.

Och googlar man formerna "fernissa" och "förnissa" finner man att den tidigare formen är mer än hundra gånger vanligare än den senare. Men så hittar man en bloggande nisse, på högerkanten av loftet, som stadigt tycks föredra förnissa framför fernissa. Jag skulle nog kalla honom förnissad.


Permalänk | Kommentarer (4)

"Online community processed raw images at record speed. A group of enthusiastic amateurs managed to process raw images of Titan from the Huygens probe faster that any of the giant space agencies in charge of the mission."
nature.com: Amateurs beat space agencies to Titan pictures

(Relaterat, om amatörer: Blind Höna-notisen Mer om handlingsövertag)

Permalänk | Kommentarer (0)

Liten gissningstävling i nästan värdelöst vetande: Vad är det okända sambandet mellan John Pohlman och Josef Stalin?

Kika i facit.

Permalänk | Kommentarer (1)

Erik hann först med definitionen av förnischad. Men här kommer ett exempel (för betydelse 1):

"Hon var en bred forskare förut, men nu har hon blivit alldeles förnischad."

Permalänk | Kommentarer (0)

Fre(dags)natt-pyssel: Jag lägger ut Damien Rice "O", Magnetic Fields "I" och Steve Hillages "L". Vad kan du lägga?

Permalänk | Kommentarer (5)

"Under större delen av 1800-talet och långt in på 1900-talet trodde många européer att de så kallade 'lägre raserna' var dömda att dö ut.

På väg mot undergången var framför allt den ursprungliga befolkningen på de kontinenter dit Europa expanderade - Sibirien, Centralasien, Nordamerika, Sydamerika, Nordafrika, Sydafrika, Australien och Stilla Havets övärld.

Många vita önskedrömde också om att de svarta i Amerika, 'vildarna' i Afrika och de kinesiska 'barbarerna' var på väg att dö ut. Deras ofrånkomliga förintelse sågs som bestämd av Ödet, Gud eller Naturen.

Tron på de Lägre Rasernas Utdöende var nära förbunden med begreppet Terra Nullius, ingens land - en juridisk fiktion som användes för att rättfärdiga den europeiska expansionen över stora delar av jordens landyta. Särskilt vanligt var begreppet i försvaret av den brittiska invasionen i Australien.

Aboriginernas marker förklarades vara 'terra nullius' eftersom de var bebodda av folk som snart skulle vara utdöda. Och som kunde få hjälp på vägen mot utdöende, om de dröjde sig kvar.

Tron på de Lägre Rasernas Utdöende förenades med begreppet Terra Nullius till en självuppfyllande profetia, som fick legitimera markstöld, massakrer och folkmord."
svenlindqvist.net: Terra Nullius

Ämnet är inte överraskande eftersom det framgått att Sven Lindqvist studerat aboriginernas historia (se Blind Höna-notisen Den gravplundande zoologen.

Permalänk | Kommentarer (2)

Efter tsunamikatastrofen har särskilt utländska korrespondenter framhållit att svenskarna förväntar sig att staten - "the State" med stor bokstav, "the nanny state", "the welfare state" ska ordna problemen. Det påstås vara en nästan automatisk reflex för oss svenskar (se Tunglösa svenskar talar i Times efter tsunamin).

Stämmer det verkligen? Eller är det snarare ett exempel på hur lätt det är att tillgripa nationalschabloner?

Under de senaste femton-tjugo åren, kanske till och med tjugofem, har vi levt i en stat där stora delar av den offentliga ("statliga") servicen till och det offentliga ansvaret för oss medborgare reducerats radikalt.

Vi har sett daghemsgrupperna öka och personalen minska på kommunala dagis. Vi har sett hur klasserna blivit större i skolorna, hur barnen inte får egna läroböcker, hur man skurit ner på skolsköterskor, skolläkare och kuratorer. Vi har sett polis och försvarsmakt krympa. Vi har sett verk och myndigheter bli aktiebolag. Vi har sett hur sjukersättningen försämrats. Vi har sett offentliga sjukhus bli vinstdrivande företag och gemensamma tillgångar säljas ut. Vi har sett hur pensionssystemen urholkats.

Och vi har sett hur statens totalansvar för tv, radio, post, tele och järnvägar försvunnit. Vi har sett friskolor och privata dagis kommit . Vi har sett hur man lagt ut pensionssystemen på marknaden.

En del av det här har varit bra eller nödvändigt. Annat huvudlöst och dumt. Men alla har upplevet det - inte bara läst om det, utan märkt det i sin vardag. Och många unga svenskar har ju över huvud taget aldrig upplevt den där totala välfärdsstaten - som påstås fortfarande prägla oss.

Det kan förstås vara så att vi ändå i särskilt svåra tider förväntar oss hjälp från staten, det gemensamma.

Men det var länge sedan jag kände mig omhändertagen, daltad med ("nannied") av "the nanny state".

När jag funderat på det här några dagar kom ett mejl som fick mig att inse vilka som rusat in för att fylla den tomma nanny-nischen.

Ett mejl från min arbetsgivares telefonvaktsföretag avslutades med en uppmaning om att - om jag hade några som helst problem - kontakta min "Personliga Telekoordinator".

Allt fler företag vill inte bara att jag köper deras produkt - utan erbjuder sig att ta hand om större eller mindre delar av livet åt mig. Banken erbjuder mig en personlig bankman som lovar ta hand om hela min privatekonomi. Med jämna mellanrum dyker försäkringsrådgivare av olika slag upp hos min arbetsgivare, och erbjuder sig att gratis se över och rådge mig om pensionsfrågor (och jag har aldrig förstått vem som faktiskt betalar dem).

Moderna arbetsgivare ser till att erbjuda sina anställda träning och städhjälp och alkoholistrehabilitering och kemtvättservice och det ena med det tredje. Energibolaget ger mig en personlig energirådgivare för att guida mig genom eldjungeln. Till och med min livsmedelsbutik skickar mig dagliga träningstips och allmän uppmuntran och goda råd som att "tänk på att berömma någon idag" - precis som en snäll, välvillig dagisfröken brukade inpränta i mina barn.

"The nanny state" tycks ha ersatts av - the nanny corporations.

Staten tycktes däremot - i tsunamikatastrofens inledningsskede - reagera rent affärsmässigt, så som vi kanske hade förväntat oss att ett företag skulle reagerat. Jaha, turistande svenskar i Thailand har ett avtal med reseföretagen, inte med oss. Då är det dom som får ta ansvaret förstås. Och de där SOS International i Köpenhamn. Och de flesta har förstås privata hem- och reseförsäkringar och livförsäkringar. Har du blivit av med alla pengar får du väl försöka ringa hem och få pengar hemifrån - i yttesta nödfall får du skriva på en låneförbindelse här på konsulatet (någon som vet vilken ränta UD ställer?).

Men allt förändrades. En del tycker nog nu att det blev för mycket och fel, det staten efterhand fick gjort. Att UD tog på sig ansvaret för att kontrollera exakt var tjugotusen svenska befann sig var nog helt enkelt dumt (vilket det utdragna kaoset med listorna visat). Att kistorna med omkomna sveptes i svenska flaggan fick en del att höja på ögonbrynen. Och så vidare.

Vad kommr vi i fortsättningen att kräva - på riktigt, inte bara i tidningsintervjuer - av den gemensamma sektorn? Och vad är vi i så fall beredda att betala för det? Det ska bli intressant att se.

Permalänk | Kommentarer (6)

Fastnade just i spamfiltret:

"Dear Friend,

My warmest greetings to you. Firstly let me introduce myself. I am Yuriy Lagutin, personal secretary to Mikhail Khodorkovsky, Russia's richest man. Mr. Khodorkovsky is Chairman & C.E.O Yukos Oil (One of Russian's Largest Oil Company) and Menatep SBP Bank (A well reputable Financial Institution). He was arrested in October 2003 ... My boss has therefore instructed me in confidence to look for a reputable and capable individual who can assist us receive the US$106million for safekeeping and subsequent investment.

You will be compensated with 10% of the total sum for your partnership..."

Permalänk | Kommentarer (0)

Republikanen i mig säger nej, men retorikern säger ja, ja. Man måste nog erkänna att kungens tal faktiskt var riktigt, riktigt bra.

Permalänk | Kommentarer (8)

Girighet är åter aktuellt.

Girighet bland chefer är inte enstaka girigbukar bland cheferna, menar två Harvard-professorer.

"In the new book Pay Without Performance: The Unfulfilled Promise of Executive Compensation, Lucian Bebchuk and Jesse Fried make the case that the executive compensation system in the U.S. is fundamentally broken.

The book opens with a quote from Harvard Business School Dean Kim Clark asking the fundamental question about executive scandals: 'Is it a problem of bad apples, or is it the barrel?' For Bebchuk and Fried, the problem is in the barrel, and to an extent, well underplayed. (...)

Out-of-control executive compensation schemes are 'widespread, persistent, and systemic,' and new reforms won't clean up the mess (...)."
HBS Working Knowledge: Pay Without Performance, 6 dec 2004

Relaterat: Common Dreams placerar "Continuing Corporate Scandals på sin lista över "most underreported" under 2004:

"The Enron and Worldcom scandals broke in the summer of 2001. Shortly thereafter, politicians and businessmen on Wall Street assured us that new regulations would make corporate scandals a thing of the past. Hah. Last week the SEC announced that the mortgage giant, Fannie Mae - which, together with Freddie Mac, backs half of all the mortgages issued in the U.S. - is involved in a new corporate scandal. Fannie Mae will have to recognize $9 billion in losses that they've hidden from the public since 2001. Yes, this accounting fraud, which rivals anything Worldcom or Enron did, has occurred in the last three years, in spite of a so-called crack-down on corporate crime. And it's received zero press coverage, except for a few small articles in the Wall Street Journal. For shame!"
Common Dreams: 2004 Media Follies! The Most Overhyped and Underreported Media Stories of the Year, 21 dec 2004

Permalänk | Kommentarer (1)

Under 2003 skrev jag flera gånger om hur Bush-regimen arbetade för att utveckla nya kärnvapen (från Bush och bomben, 2 april till En farligare värld, 27 nov, och flera gånger däremellan).

De nya vapnen var ett verkigt och allvarligt hot. Trots det tog lång tid för t.ex. svenska medier att vakna.

I USA var protesterna starkare. Och det visar sig att det faktiskt lönar sig att skapa opinion och göra motstånd. Strax före jul fick jag det här mejlet från ett amerikanska nätverk:

"The arms control and disarmament community secured a major victory last month when Congress deleted all funding for new nuclear weapons programs in the 2005 budget. That means no money for the Robust Nuclear Earth Penetrator (nuclear bunker buster), or the Advanced Concepts Initiative (mini-nukes).

This victory was made possible because of the thousands of messages sent to Congress by folks like you—and the work of dozens of national and local organizations.

As Senator Dianne Feinstein (D-CA) said in response to the funding cuts, this 'is a consequential victory for those of us who believe the United States sends the wrong signal to the rest of the world by reopening the nuclear door and beginning testing and development of a new generation of nuclear weapons.'

Thanks for your help in making this possible!"

En farlig värld blev plötsligt lite säkrare. Och det blev lite klarare att det lönar sig att vara optimist. Att inte ge upp.


Permalänk | Kommentarer (0)

"Kerstin Linqvist, 32, says an overnight change has taken place in the nation's psyche.

'The problems of the world are now our problems,' she says. 'For so long we thought we were protected from such things, the problems we had could be solved over a cup of coffee - or maybe something stronger - but now we've been jolted out of our complacency.' "
Daily Telegraph: Complacency of the Swedes drains away as death toll keeps rising, 8 jan 2005

Palmemordet. Det är första tillfället jag säkert minns att vi fick höra att Sverige nu förlorat sin oskuld, att sådant hemskt som annars inträffade ute i den stora farliga världen också drabbade oss.

Estonia. Återigen fick fick vi veta att vi nu blivit av med oskulden.

Mordet på Anna Lindh. Tredje omtagningen på samma refräng.

Nu: minst fjärde gången.

Schabloner och nationalstereotyper är så lätta att ta till - både för den som skriver och den som blir intervjuad. Men man skulle vilja att fler reportrar helt enkelt frågade sina intervjuobjekt: "Men tyckte just du verkligen förut att Sverige var en isolerad del av världen? Känner du någon som före jul skulle svarat ja på frågan 'Är Sverige en plats där inget farligt kan hända?' "

Jag växte upp i ett land som präglades av solidaritetsrörelser med länder ännu längre bort än Thailand. När skulle vi ha börjat tro att världens problem inte angick oss?

Jag var ung i ett land där flygplan kapades i Malmö. Där terrorister ockuperade Jugoslaviens ambassad och mördade ambassadören i Stockholm. Där andra terrorister ockuperade den västtyska ambassaden och sprängde den i luften. Min uppväxt i Sverige var - politiskt och nyhetsmässigt - inte särskilt oskuldsfull.

Det vore intressant att gå tillbaka till tidningsläggen och se om någon journalist då hade fått idén att skriva att Sverige nu blivit av med sin oskuld. Kanske är den klichén verkligen så gammal.

Men kanske - och jag misstänker det - är den en retorisk konstruktion från senare tid, när journalisterna i allt högre grad börjat ställa "hur känns det"-frågor. Kanske har många människor också lärt sig att det är ett korrekt svar när man ombeds uttala sig om hur alla svenskar kollektivt mår och om alltings jävlighet. Vad ska man annars säga?


Permalänk | Kommentarer (8)

En sådan där artikel som ger en den gnagande misstanken om att man bor i ett annat land än det som journalisten besökt:

Lost children haunt Sweden's silent streets

"A five-year-old girl has just returned to Vellinge alone. (...) her local priest, Deacon Carin Hompe Svedberg, said. 'And the State will protect her for the rest of her childhood.' That is the advantage of a nanny state: it can indeed guard the vulnerable."

“'We are not a nation of coffins and body bags,' Lars-Ingvar Ljungman, chairman of the local social welfare board, said."

"Psychiatric counselling is to become a fixed part of the school curriculum."

"Swedes, Deacon Svedberg says, are beginning to talk to each other — an extraordinary development in a society that is still rigidly formal outside the cities. 'It is as if they have been given the gift of tongues,' she said."

"Vellinge is a microcosm of Sweden."

Roger Boyes:Times, 7 jan 2005

Vellinge - ett miniatyr-Sverige? Som gläder sig åt välfärds-statens insatser? Men i mitt Sverige ...

"Moderaterna har styrt Vellinge i 20 år och försprånget till de övriga partierna har bara ökat genom åren. Det är det enda synliga partiet och för många därför det enda alternativet. (...)

Invånarna har högst disponibel inkomst av alla i Sverige och kommunen har en låg skattesats på 27 kronor, jämfört med cirka 30 kronor för landet i övrigt. Det är en rik kommun, ändå vill man av ekonomiska skäl inte ta emot några flyktingar.

- Vi får för lite betalt för dem av staten, som egentligen har ansvaret, säger Göran Holm. Jag tror att invånarna i Vellinge uppskattar att vi är aggressiva mot staten när de vill rycka i våra surt förvärvade slantar."
Uppdrag granskning: Väljarna eniga i Vellinge

Också ur Times:

"'What [the welfare state] cannot do is bring back the idea that Swedes are living as if on a safe island cut off from the world,' Deacon Svedberg said. 'And that is shattering...'"

Om Vellinge velat vara ett isolerat hörn av världen, har jag nog intrycket att det är självvalt. Webbsajten "Blågula frågor" prisar t.ex. Vellinge för att inte ta emot flyktingar.


Permalänk | Kommentarer (1)

"As tsunami blogs fill the web, Bobbie Johnson considers the role of citizen journalism in a disaster."

En balanserad artikel i Guardian om bloggar i Sydostasienkatastrofen:

"The process of citizen journalism is not always about being first on the scene. The web's most important contribution was to inform people about what was happening - to organise people, and point them in the direction to raise funds.

Within a few hours of the quake, users were logging on to communal online encyclopedia Wikipedia and compiling a breakdown of what had occurred, including scientific analysis, links to news articles and ways to give aid."
Guardian: Emergency services, 6 jan 2004

Permalänk | Kommentarer (0)

"In the last two decades a new breed of amateur has emerged: the Pro-Am, amateurs who work to professional standards. (...) The Pro-Ams are knowledgeable, educated, committed and networked, by new technology."

"When Pro-Ams are networked together they can have a huge impact on politics and culture, economics and development. Pro-Ams can achieve things that until recently only large, professional organisations could achieve."

Om du intresserar dig för vad jag skrev om det informationsövertag - och strängt taget också handlingsövertag - som myndigheterna förlorat i notisen Tsunamin blottade myndigheternas förlorade informationsövertag bör du kanske läsa rapporten The Pro-Am Revolution: How enthusiasts are changing our economy and society.

(Hittat hos Torstensson.)


Permalänk | Kommentarer (6)

De flesta svenskar skänker villigt pengar till katastrofarbetet. Andra ser en chans att göra sig en rejäl hacka.

En svensk myndighet, som arbetat i veckan med information om jordbävningskatastrofen, fick idén att ett visst domännamn skulle kunna vara lämpligt för en ny sådan satsning.

En snabb koll visade dock att namnet sedan ett par år var registrerat av en privatperson. Men domänen var inaktiv; det fanns ingen sajt uppe till den.

Ägaren - vi kan kalla honom herr Stycket, Ofta Hela i förnamn - kontaktades. Jo, sa Stycket, nog kunde han tänka sig att släppa domänen ... men någon ersättning ville han nog ha i alla fall... Jaha, vad hade han tänkt sig då? Ja, tiotusen tyckte han nog att ... OK, tack, vi funderar på saken.

Men några timmar senare ringde Ofta Hela upp igen. Nu hade han "diskuterat med andra" som förklarat för honom att "ramarna för en sådan här affärsuppgörelse borde ligga på minst 300.000 kronor".

Det samtalet fick ett snabbt slut.

Med ett sånt pris var han ju i samma klass som mister Josh Kaplan, som krävde 50.000 dollar för "tsunamirelief.com". Kaplan fick inte (heller) några pengar; bara schavottera med sin girighet i hela världen.

Det ironiska är att hade Stycket stått kvar vid sina 10.000 är det inte omöjligt att han hade fått det.

Men girigheten är ingen smart drivkraft.

Permalänk | Kommentarer (5)

(Varför har kritiken mot regeringen blivit så hård? Det har med det förändrade informationslandskapet att göra. Lång post - svaret på frågan ovan finns i slutet...)

Så här konverserades det på en privat epost-lista under tsunamikatastrofens inledande skede.

---
Date: Wed, 29 Dec 2004 12:22
From: xxx
Subject: Skadade svenskar
Ska jag bygga den register-över-saknade-wiki som UD inte tillhandahåller?

Date: Wed, 29 Dec 2004 13:40
From: yyy
Subject: Re: Skadade svenskar

Bra tänkt med register-över-saknade-wiki.
Men jag tror att detta är inget du skall fråga någon om du skall göra..
Det är bara att göra.
Just nu är initiativförmåga viktigast.
---

Det globala medielandskapet har förändrats. Kunskap, plus ny teknik i form av enkla och billiga verktyg för att publicera information på internet, plus tillgång till bredband och 3G, har inneburit ett genombrott för en personlig informationshantering som ofta är snabbare än såväl traditionella media som myndigheter eller organisationer.

Det kan ta sig uttryck som gräsrots-journalistik, i form av till exempel webbloggar. Men även andra typer av tjänster: databaser, kommunikationslösningar, forum.

När massbilismen blev ett faktum måste givetvis krisplaneringen börja ta hänsyn till att de flesta människor hade tillgång till egna, personliga transportmedel. På samma sätt måste dagens krisplanläggning ta hänsyn till att allt fler människor har tillgång till egna, digitala masskommunikationsmedel – som dessutom har global räckvidd.

Webbloggar, wikis, BitTorrent-distribution, RSS-flöden, aggregeringstjänster, Trackbacks – allt detta är företeelser som kommer att bli allt viktigare delar av vårt informationlandskap. Och de kommer att spela en särskild roll just i kriser.

Låt oss ta webbloggar som ett exempel.

I Sverige har de mest förståtts som ett nytt forum för ledarskribenter och allmänt tyckande.

Men i akuta skeden har webbloggar visat sig kunnat ge såväl mer kvalificerad expertinformation, som lokal information och ögonvittnesskildringar från krisområden, än vad traditionella media förmått, eller bara hittat långt senare.

Trots att webbloggar drivs av enskilda har de visat sig ha mycket snabb spridning och stort genomslag. Det beror bland annat på att webbloggar använder ett antal tekniker och standarder för länkning mellan varandra, vilket gjort att nyheter mycket snabbt sprids från webblogg till webblogg, runt jorden. Därigenom gynnas de (egentligen oproportionerligt i förhållande till sin storlek) av sökmotorn Google, som blivit en global väg till nyheter och kunskap.

”Blogs Provide Raw Details From Scene of the Disaster” konstaterar New York Times: ”For vivid reporting from the enormous zone of tsunami disaster, it was hard to beat the blogs (…) the technology proved a ready medium for instant news of the tsunami disaster and for collaboration over ways to help.”

San Jose Mercury news: "Chilling firsthand accounts and videos of the tsunami disaster and its aftermath have flourished, giving Internet users near-instant replays of events that happened in faraway countries.”

Och slutligen Guardian:
”While the big news organisations struggled to ramp up their news efforts during the traditionally quiet - and understaffed - Christmas period, blogs showed how quick they could be at distributing information”, skriver Guardian. ”As US blogger Jeff Jarvis notes, ’the new, distributed citizens' network sometimes beats the old, centralized corporate network’. ”

De här citaten pekar också på varför kritiken mot regeringen varit så hård under den här krisen. Tidigare har myndigheterna kunnat lita på att de haft ett informationsövertag, via ambassader och egna nätverk. Andra informationsvägar har varit långsamma.

Idag är det tvärtom: det övertaget är fullständigt utraderat av allemans mobiltelefon-kameror; digitala videokameror där filmena inte behöver vänta på framkallning och kan spridas på ett ögonblick, av mejl och sms och internetcafeer och webbloggar – en mångfald av tekniker, i näsyan var människas hand. Myndigheterna är däremot dåligt uppdaterade, har inte hunnit ta till sig den senaste tekniken eller anpassa sina organisationer till det nya landskapet och de senaste möjligheterna.

Tack vare mejl och mobiltelefoner var det mycket snart uppenbart för oss här hemma att läget i Sydostasien var mycket värre än vad myndigheterna ville tro (eller betro oss med).

Ska man planera för nästa kris, är det det här man måste ta med i beräkningen. Och det går inte att överträffa den samlade kraften hos nätverket så många människor med så många kommunikationspunkter. Man kommer inte att kunna få tillbaka informationsövertaget – man måste arbeta med det – och låta det arbeta åt sig. Hur kan man dra nytta av styrkan i dessa nya tekniker? Vad gör dem framgångsrika?

Det kräver en helt annan förståelse hos myndigheterna för hur världen håller på att förändras.

Men lyckas man kommer vi att definitivt ha en bättre värld.

Permalänk | Kommentarer (3)

Globalisering: "Världen har flyttat in i våra vardagsrum", säger vi. Människor i syd, i tredje världen, kommer oss närmare och närmare. Vi kan se och läsa om den fruktansvärda förstörelsen i Aceh-provinsen och den svåra situationen för tusentals srilankeser.

Vi tänker kanske inte så ofta på att fenomenet också i hög grad gäller omvänt: vår avkrok av världen har kommit närmare för människor på andra sidan jordklotet.

Nu berättar medier på platser långt från oss utförligt för sina läsare om hur Sverige och svenskarna drabbats av tsunamikatastrofen i Sydostasien.

"Sweden mourns lost thousands", rapporterar sydafrikanska News 24.

Australiska smh.com.au berättar att Sweden braces for death toll not seen since war with Denmark in 1814:

"The tsunami that swept away so many lives in Asia has hit hard in Sweden which, with a population of only 9 million, has probably suffered more deaths than any nation outside those directly affected.

So great is the toll that not since Sweden's last war, with Scandinavian neighbour Denmark in 1814, has it suffered the loss of so many lives."

Dock kan kinesiska nyhetsbyrån Xinhua rapportera att "Number of Swedish tsunami victims revised": "The number of Swedes who have been officially declared dead hasbeen lowered to 52...".

Många noterar kritiken mot regeringen: "As the population mourns, the government in Stockholm has come under fire for its handling of the catastrophe", konstaterar Deutsche Welle (Sweden Reels From Tsunami Disaster).

I Australien förklarar morgonprogrammet AM att "Sweden's grief turns to anger against govt":

"In Sweden, the population is turning against its Government as it searches for an explanation for the tragedy.

Kirsten Aiken reports.

KIRSTEN AIKEN: Candles burn in the windows of homes across Sweden. The people of this country are trying to understand what can't easily be explained. Random natural disaster which devastated Swedes' favourite overseas holiday destination: Phuket and its surrounds in southern Thailand.

INGRID GUDMUNDSSON: You don't get through the day and you don't get through the nights. "

Men från Vietnam framför premiärministern dock sin sympati med både det svenska folket och med Göran Persson:

"Prime Minister Phan Van Khai extended condolences to Swedish Prime Minister Goran Persson on Saturday. He expressed the deepest sympathy of the Vietnamese Government and people for the Swedish Government, people, and relatives of the Swedish victims of the tidal waves."
(PM sends condolences to Swedish counterpart)

Många rapporterar om den stora viljan att bidra till offren:

"The Nordic countries have shown signs of unprecedented generosity despite their own grief, as people here dig deep to provide aid for the survivors.

The 25 million residents in the region had by Friday donated more $46m to humanitarian organisations."
(News 24, Sydafrika)

Swedish private aid for tsunami victims sets record får läsarna av inq7.net news i Filippinerna veta (genom en artikel från AFP). Sweden collects huge contributions for tsunami victims konstaterar ryska ITAR-TASS.

MSNBC kan berätta om Hannes, Isabell och andra svenska barn som överlevt flodvågen och återförenats med sina familjer (Miracle child survivors of the tsunami). Men så många är fortfarande borta:

"All of this is very 9/11-ish. So many days after the tsunami hit, people still think that some how, some way, their loved ones are clinging to a tree or is somewhere dazed and confused wandering around."

Boston Globe gör samma jämförelse: "Disaster may be Sweden's Sept. 11".

Och Guardian konstaterar att "With the site of the catastrophe so many thousands of miles away, the ground zero for Swedes has become the airport outside the capital." (Empty homes, empty desks ... Sweden's agony goes on)

Men den artikel som kanske bäst visar på den globala samhörigheten är hur man i Brunei-Online på Borneo hyllar Karin Swärd som inte tvekade att försöka rädda sin familj - och lyckades:

Heroic Swedish mum symbolises human spirit in face of disaster

"Pictures of a Swedish mother dashing into tidal waves to save her children inspired faith in the human spirit when facing disaster as they continued to be shown in media around the world on Sunday.

Karin Svaerd, 37, was photographed a week ago in a series of heart-rending exclusive AFP photos as she daringly sprinted into the waves in a desperate bid to save her family while on holiday in Thailand."

Artikeln är från AFP och kan läsas i många tidningar - världen runt.

Permalänk | Kommentarer (4)