Det är intressant att se hur webbloggar relativt snabbt börjat användas som sätt att organisera hjälparbete, att få folk att hitta varandra, att identifiera saknade, med mera. Se till exempel "Web logs aid disaster recovery" hos BBC.

Vi såg det även i USA under presidentvalskampanjen: hur opinionsarbete kring debatter eller väljarundersökingar organiserades med hjälp av bloggar.

Det mest intressant är nämligen att webbloggformatet egentligen inte är sådär rasande bra som projektverktyg. Det finns andra som är bättre.

Men. Bloggar är tillräckligt bra, och tillräckligt enkla. De är också tämligen standardiserade, vilket underlättar för många användare.

Tillräckligt bra/tillräckligt enkelt är ett begreppspar som jag funderar mycket över just nu. I det ligger mycket i hemligheten av vilka verktyg eller system som fungerar, som används uthålligt. Alltför många system och verktyg vill vara för bra, vill kunna allt, och blir i teorin kraftfullare men samtidigt så komplexa att finesserna inte används.

Papper och penna är, tror jag, ett exempel i den fysiska världen på tillräckligt bra/tillräckligt enkelt. Mejl och mejlprogram i den digitala. Och just - bloggar.

Permalänk | Kommentarer (6)

Nu är det många som (plötsligt) vet precis hur kriser ska hanteras och arbetet (inte) ska organiseras.

Lite högre trovärdighet har Michael Watkins, professor vid Harvard Business School; inte minst för att artikeln Your Crisis Response Plan: The Ten Effective Elements publicerades i HBS Working Knowledgerdan tidigare i höstas (30 september 2004).

Så småningom kommer vi förstås att kunna använda Watkins checklista för att kontrollera hur förberedda svenska organisationer varit.

Permalänk | Kommentarer (1)

Jag har hållit katastrofen i Sydostasien ifrån mig. Men så kommer allt ikapp en. Det bryggda teet står först och svalnar i kannan medan jag läser och ser berättelser och nyheter och förklaringar från hela världen på nätet . Sedan svalnar samma värmda te i mikrovågsugnen eftersom jag kan inte sluta läsa.

Jag tror det var den här bilden i den här artikeln i DN som väckte mig: mängden av kroppar, flytande sida vid sida hamnen vid Banda Aceh i indonesiska Acehprovinsen.

Permalänk | Kommentarer (1)

Bengt O ("Monn Guda-Nåd och Rätt är til?") (och Erik, "Samma banor i alla fall") skriver om det som brukar kallas teodicé-problemet: Hur kan man påstå att Gud är god när sånt jävelskap händer?

Bengt citerar ur Aniara. Det - och det faktum att det ännu är julhelg - får mig att tänka på novellen Stjärnan av Arthur C Clarke.

I den utforskar ett framtida rymdskepp - med en astrofysiker som desutom är jesuit ombord - resterna av en nova, en exploderande stjärna.

Otroligt nog finner man en spillra av en planet kvar, med tecken och budskap och inspelningar från en blomstrande, främmande civilisation - och en del av dem påminner otäckt om de filmer vi nu kan se på tv och nätet från minuterna innan katastrofen:

"En scen minns jag särskilt - en grupp barn som lekte i vågorna på en strand ... precis som barn leker på jorden. Egendomliga träd stod längs stranden och några mycket stora djur vadade i vattnet."

"Det råder en mycket dyster stämning bland besättningen", konstaterar Clarkes jesuit-rymdfarare. Men inte förrän på novellens sista rad får vi veta hela vidden av vad man hittat:

"Det kan inte råda något tvivel - den där gamla gåtan är äntligen löst. Men, o Gud, det fanns så många andra stjärnor Du kunde ha använt. Varför måste detta folk förintas av elden, för att ett tecken skulle framträda på himlen ovanför Bethlehem?"

Novellen finns på svenska i novellsamlingen Mörkrets mur (Delta 1975). Novellen belönades 1956 för övrigt med Hugo, ett av science fictions finaste litterära pris. Numer har Arthur C Clarke också ett eget sf-pris uppkallat efter sig.

Clarke, nu 87 år, har för övrigt länge varit bosatt just på Sri Lanka. överlevde tsunami-vågorna men förlorade sin dykarskola.

Wikipedia hos Arthur C Clarke

Tillägg: Mer om "How can religious people explain something like this?" hos Guardian (länk via Erik)


Permalänk | Kommentarer (0)

Frågan som så många ställer sig nu.

Mitt förslag: bli blodgivare. Om många svenskar kommer hem svårt skadade behövs det mycket blod på sjukhusen.

Och även om det skulle finns tillräckligt med blod nu - gör det ändå. Bli blodgivare och fortsätt vara det. Blod kommer att behövas vid nästa katastrof, och nästa, och nästa igen.

Kanske tillhör du samma minoritet (6% av svenskarna) som jag: noll-negativ, ett "universalblod" som kan tas emot av människor med alla blodgrupper. Då kommer det kanske att kännas extra meningsfullt att gå till blodcentralen.

Men vilken blodgrupp du än har, kommer du mycket påtaligt känna det vi alla, som genom slumpens spel ännu lever och är oskadade, behöver känna just nu: att man oegennyttigt gör något för att hjälpa sina medmänniskor och kamrater.

Ett litet steg på vägen till en värld, där vi bryr oss om varandra mer.

www.geblod.nu

Permalänk | Kommentarer (0)

Det fanns en gång ett skurpulver som hette Tomteskur. Förpackningen hade en bild av en tomte som höll i ett Tomteskur-paket med (i sin tur) en bild av en tomte som höll i ett Tomteskur-paket med en bild av en tomte som ... En första upplevelse av oändligheten för många svenskar i farfars generation.

En modern variant av samma fenomen: The Infinite Cat Project.

(En bild av Tomteskur finns på wipp.se/art/john/)

(PS: Första kattbloggningen någonsin på Blind Höna.)

Permalänk | Kommentarer (4)

Idag kommer EU:s domstol med besked om snus fortfarande ska vara förbjudet inom EU.

När Sverige förhandlade om medlemskap i EU fick vi ett undantag från förbudet. Men snus får inte exporteras från Sverige till andra EU-länder (undantaget Danmark, enligt
DN).

Däremot satsar den svenska snustillverkaren Swedish Match på export till länder utanför EU - till exempel Ryssland, där annonskampanjen ser ut som en tecknad variant av den svenska reklamen för mellanölet i mitten av 60-talet. "Svenskt snus - när det är omodernt att röka", meddelar affischen, och tillägger "ta reda på allt på www.snus.ru".

Den gula hälsovarningen underst på affischen fungerar faktiskt som ytterligare en reklam för snuset. Där står det nämligen "Det ryska hälsoministeriet varnar: Rökning skadar er hälsa." (min kursivering)

Samtidigt, på det andra halvklotet, är det andra försäljningsargument som gäller. På den amerikanska marknaden sänker Swedish Match priset på snuset Timber Wolf med 30 % - en "ompositionering" som gör ett lågprismärke av snuset.

Permalänk | Kommentarer (1)

Du har säkert hört om hur en del livsmedelsföretag marknadsförde modersmjölksersättning i u-länder?

Under många år försökte man ge sken av att de konstgjorda ersättningarna var nyttigare, att sammansättningen var bättre och vetenskapligt kontrollerad än bröstmjölk.

Företagen exploaterade föräldrars oro och vilja att göra det bästa för sina barn, och påstod att det var modernare, renare och säkrare att ge barn nappflaska än att amma dem. Reklamen visade ammade barn som var trötta och sjuka, och flask-födda barn som strålade av hälsa.

Alltsammans lögner, som fick många barn att drabbas av undernäring och sjukdomar.

Det kan inte hjälpas att just de kampanjerna dyker upp i huvudet när jag läser om den snabbt växande försäljningen av tv-spel för treåringar:

Toddlers targeted for video games

It's the latest trend to help parents make their kids smarter - interactive video games, designed and marketed for toddlers. They're selling fast in toy stores and online. But are they truly "educational," as their name implies, or is that phrase nothing more than a mass-marketing tool?

They claim it turns "game time into brain time."

"You'll never get to college if you don't play your video games," says one advertisement for VTech games.
(MSNBC, 2 dec 2004)

Det är inte det att jag tror att tv-spel i sig är onda. Till och med Donald Norman har (i "Things that make us smart") påpekat att traditionell pedagogik nog har en del att lära av hur tv-spel är konstruerade.

Men vad som får mig att här reagera med magen, snarare än med huvudet, är propagandagreppet i reklamen.

Barn är naturligt aktiva och nyfikna. Varje normalt barn utvecklar sin hjärna alldeles själv och naturligt på egen hand. Lek och spel är "brain time". Det finns ingen motsättning, ingen rimlig "brist" som behöver åtgärdas med videospel.

Vad företagen gör är att konstruera ett fiktivt problem, måla upp ett hot som i praktiken inte existerar. Därefter antyder man att deras produkt är det som behövs för att motverka problemet.

"And it's appealing to the parent who doesn't want their child to be a couch potato," says the Toy Industry Association's Reyne Rice."

Soffpotatis? En treåring som soffpotatis? Har hon någonsin mött någon treåring i verkliga livet?

Men här handlar det förstås om att exploatera föräldrars lätt-triggade oro och vilja att göra det bästa för sina barn - precis som med modersmjölksersättningen. Är du verkligen säker på att ditt barn får precis rätt stimulans? Se här vår vetenskapligt sammansatta och granskade produkt!

Företagen spelar uppenbart också på ytterligare en farhåga hos särskilt amerikanska föräldrar - rädslan för sex och våld:

"More and more, younger children are favouring the thrill of playing their older siblings' games and media-savvy pre-schoolers are well versed in the latest television shows and video game offerings, many of which are entirely inappropriate for children.

Addressing parents' real concern over kids' exposure to sex and violence in today's heavy gaming environment, VTech has launched the V.Smile TV Learning System, the first-ever video game platform designed specifically for young children."
Gizmag: V.Smile TV Learning System for kids

En av anledningarna till att jag rent instinktivt känner att jag vill ha ha bort de här produkterna är just åldersfrågan. Yngre barn vill imitera äldre syskon eller kamrater. När marknaden för spel för tre-fyraåringar är mättad, kommer snart tv-spel för tvååringar, för ett och halvtåringar ...

Men säkert kommer man att påstå att även dessa är nyttiga. På Vtech:s sajt finns naturligtvis till och med ett "Educator's Testimony" om fördelarna med tvspelskonsolen V.Smile. Enligt doktor Helen Boehm, distinguished barnpsykolog, erbjuder den "a smart alternative to the passives television programming children watch".

Men en snabb kontroll av mrs. Boehms cv visar att hon helgarderat, genom att också vara

"... founder of PG-TV, a program that enables parents to select 'the right TV Diet' for their children by developing 'family friendly' program guides and personalizing an appropriate channel for each child". (Källa)

Så oavsett vilket alternativ barnen väljer - vanlig tv eller tv-spel - kan mrs. Boehm ge dig ett för henne lönsamt erbjudande ... (fortsättning följer).

DN idag: Tv-spel gör barn beroende. (Rubrik i pappersupplagan: Tv-spel kan göra barn beroende. [min kursivering])


Permalänk | Kommentarer (2)

Sydsvenskan tar förtjänstfullt (slutligen) upp påståendena om Malmö hos Fox News:

"Trots att Steve Harrigan har tagit sig hela vägen från USA till Malmö och Rosengård har han inte gjort sig omaket att tala med en enda av de människor som han beskriver som hatiska analfabeter. Muslimerna skymtar bara förbi i genrebilder, utan namn och identitet. De är, kort sagt, inga människor."
Mikael Bergstrand: Fox News lät aldrig utpekade tala, (Sydsvenska Dagbladet, 4 dec 2004)

Bergstrand snuddar också vid ett annat karaktäristiskt drag hos t.ex. de som postar på Dhimmiwatch. Fast man huvudsakligen stödjer sig på artiklar ur tidningar eller andra media, försäkrar man samtidigt att massmedia inte skriver om problemen.

Det betyder i praktiken att islamofoberna påstår att något brott begåtts av en muslim, men att media inte skrivit detta. Och hur de vet att de har rätt, när de uppenbarligen inte har förstahandskunskap? Påfallande ofta genom den paranoides cirkelbevisning - just det faktum att tidning inte nämnt "ursprung" är ett bevis på att det är som de själva påstår.

Bergstrand tar upp en artikel i danska Weekendavisen (En dobbelt Nilsson, kräver köp) med påståenden om ursprunget hos de misstänka i Wendis-mordet i Malmö: "Rygterne går ved Folkhemmets middagsborde om forbryderiske bander fra indvandrerghettoer...."

Men Bergstrand bemöter:

"Utifrån detta i alla stycken upprörande brott ägnar sig artikelförfattaren åt att diskutera den svenska pressens ångest över att skriva de misstänktas ursprung (...)

Problemet är nämligen att den danske journalisten själv far med osanning i sin iver att avslöja sanningen. Han avslutar hela sin artikel med att konstatera att alla de ungdomar som är misstänkta för Wendismordet med ett enda undantag har vietnamesisk bakgrund.

Det är inte sant. Jag vet inte var journalisten har fått sina uppgifter ifrån, men de är lögnaktiga.

Ett telefonsamtal till folkbokföringen bringar däremot en viss men långtifrån fullständig klarhet i den snåriga ursprungsfrågan: Inte någon av de två misstänkta mördarna eller de sex som misstänks för delaktighet är född i Vietnam. Tre av de åtta är födda i Sverige. De fem övriga är enligt folkbokföringen födda i fyra olika länder: Jugoslavien, Somalia, Thailand och Polen.

Frågan är om det är relevant att skriva. Jag gör det hursomhelst, med ansvarig utgivares goda minne, för att visa att de självutnämnda sanningssägarna frapperande ofta har fel."

(Gå tillbaka med denna lista över tidigare inlägg om Malmö.)


Permalänk | Kommentarer (2)

Expressen kommenterade, glädjande nog, Fox News Malmöreportage på söndagen:

"Rävstationen besökte Malmö och lämnade staden med ett reportage med namnet 'Sverige har nått smärtgränsen när det gäller muslimer'. Malmö beskrivs som en förlorad stad där en fjärdedel av invånarna är muslimer, därtill fundamentalister och därmed potentiella terrorister. Reportern Steve Harrigan kokade ihop en soppa av manipulerad och delvis påhittad fakta, kryddad med gammal guilt-by-association, lätt fräst i ett mardrömsscenario. (...)

Lyckligtvis så finns det vakna bloggare som Jonas Södersten på kornet.se som slår ut etablerade medier såväl när det gäller snabbhet som noggrannhet."
Expressen: Räven går i Rosengård - Fox News sprider myter om muslimerna i Malmö, 5 dec 2004 (min kursivering)

Visst är det påtagligt att bloggare snabbt blivit ett riktigt inne-ord? (Men apropå det där med noggrannhet heter jag Söderström och adressen är kornet.nu.)

(Tack, Hans, för tipset!)

Texter om Malmö på Blind Höna:
Islamofob förfalskar texter från AB Expressen Sydsvenskan (11/9)
Multikulturellt Malmö i USA-press (31/10)
Malmö i Fox News (26/11)
Fortsatt kampanj kring Malmö hos Dhimmiwatch (30/11)
Fox ljuger om den muslimska "explosionen" (30/11)
Sydsvenskan missar poängen med Fox (30/11)
Sydsvenskan bemöter Fox" (5/12)


Permalänk | Kommentarer (10)

Microsoft meddelar att de erbjuder en egen blogtjänst: MSN Spaces.

"This is for the masses," säger den ansvarig på Microsft. Han förutspår att med Microsft kommer att antalet bloggar att expandera "at a pace that has not been seen before."

"Amazing, if true, since blogging has recently undergone a period of exponential growth", kommenterar Mark liberman på Language Log: "Blog" wins.

Permalänk | Kommentarer (7)

Ge tilräckligt många apor tillräcklig många skrivmaskiner, och förr eller senare kommer någon att hamra fram Hamlet. Stefan Geens har rett ut matematiken, och varför vi är fascinerade av tanken på de slavande aporna.

Vad Stefan inte visste, var att ett praktiskt exempel gavs ut redan 1985. Då, i datorteknikens tonår, gav Gunnar Rydström ut boken "AAPN ShAkEspEarE", där ett enkelt datorprogram fått ersätta plågsamma djurförsök.

Inte blev det Hamlet precis. Orden är som man ser väldigt långa - kanske kan man vänta sig det eftersom mellanslag är långt vanligare än slumpen i mänsklig skrift. (Ser det ut som någonting, skulle man väl gissa på ett polysyntetiskt språk).

Men man kan ju fundera på om kraven på apan kanske är för höga? Måste den verkligen skriva Hamlet? Kunde det inte räcka med en kopia av ett brev från skatteverket, en inköpslista från ICA, eller en recension av Kents senaste platta? Eller varför bara upprepade ord? Varför inte ett eget, orginiellt ord?

Faktiskt har den slumpmässiga datorn-apan i alla fall lyckats skapa ett - med stavningsjusteringar - tämligen godtagbart nytt ord i hela boken:

Majonnäsverbalist - hal och flottig talare (verbalist: talare, av verbalisera)

Finns det smörsångare borde det väl kunna finnas majonnäsverbalister också?

Permalänk | Kommentarer (1)