Det är alldeles för mycket stoj här! Sluta omedelbart hänga omkring och surfa och störa hederliga människor! Annars kommer kundtjänst och tar er:

(Om du undrar vilken fruktad kundtjänst som erbjuder sig att att komma hit, till "min" del av internet, och röja, finns en ledtråd hos infontology eller På Kornet... eller gå direkt till facit genom att klicka på bilden ovan.)

(tack till Nils, som var den som drabbades!)

Permalänk | Kommentarer (7)

Den 30 november 1939 - för exakt 65 år sedan idag - startade finska vinterkriget. Stalins Sovjet hade krävt att fä använda finska Hangöudd som flottbas, och få byta till sig vissa områden i Karelen och vid Petsamo, mot områden i Östkarelen.

När förhandlingarna strandat, anföll Sovjet Finland med överläsgsna stridskrafter.

Men de ryska trupperna var inte rustade och tränade för vinterkrig i skog och mark. De avancerade i kolonner, bundna till de smala skogsvägarna.

Därför kunde finländarna, under ledning av fältmarskalken Gustaf Mannerheim, slå tillbaka med en synnerligen effektiv gerillakrigföring (som kom att heta motti-taktiken på finska). Man föll kolonnerna i ryggen, skar av deras förbindelser bakåt, attackerade dem från sidorna och splittrade förbanden i mindre grupper, som nedkämpades en efter en.

En taktik som under Irakkriget nog kunde ha tillfogat USA allvarliga skador, om den irakiska krigsmakten förmått använda den mot invasionsarméns långa försörjningskolonner. (Med reservation för att det nog är svårare att gömma sig i öknen än i en snöig granskog.)

Tack vare taktiken (och lika delar perkele och sisu, i alla fall enligt myten) vann finländarna en rad förintande segrar - vid Tolvajärvi och Ägläjärvi norr om Ladoga och vid Suomussalmi och Raate.

Trots det tvingades man i mars 1940 till en fred på Sovjets villkor, och Karelen utrymdes. Och ett drygt år senare, i juli 1941, försökte Finland - som Tysklands allierade - ta tillbaka områdena i det så kallade fortsättningskriget.

Finska vinterkriget - Sovjets anfall på Finland 1939 - fanns aldrig med i de sovjetiska historieböckerna, eller i folks medvetande. "Den där ... situationen med Finland", sa Serjozja till mig en gång i Petersburg.

En släkting till honom hade slagits i Finland, visade det sig. Men att det var ett krig, att Sovjet hade anfallit - det hade släktingen aldrig förmått berätta, eller Serjozja aldrig kunnat greppa. Hela saken var ordentligt nedtystad i efter kriget. Att förlusterna var så pinsamt stora var säkert ett skäl. Däremot var förstås fortsättningskriget - "de finska fascisternas angrepp på Sovjetunionen" - väl behandlat i historieböckerna.

Vinterkriget har gett ett ord som gått även till den muntliga historien: Molotov-cocktail.

Vjatjeslav Molotov var Sovjetunionens utrikesminister. En molotovcocktail är ett enkelt men effektivt vapen; en flaska med en brännbar vätska och en trasa i halsen. Man tänder eld på trasan och kastar flaskan som exploderar med ett eldmoln när den krossas, mot till exempel en rysk stridsvagn. Eller mot ett amerikanskt truppfordon i Irak.

Utan att bli gerillaromantiker, vill jag idag ändå gärna föreslå en skål för en taktik som fick en överlägsen krigsmaskin på knä.

Gud give att vi inte hamnar i en sådan situation - men skulle vi göra det, skulle jag mycket hellre vilja ha ett försvar som bygger på ett gevär och en molotovcocktail i varje buske - än ett högteknologiskt försvar som inte funkar.

En skål i sådan här, mer fredlig Molotov-cocktail som i flaskan ovan: färdigbladad rom och kola i pastischerad sovjet-kitschig femtiotalsdesign - komplett med stridskarta över Armégrupp Norrs operationer på Leningrad-Novgorod-fronten på baksidan, och en kapsyl med ring a la handgranat. Inköpt i Novogorod år 2000, och ett av de första riktigt snygga och påhittiga exemplen på post-sovjetisk design jag upptäckte.

Skål för en framtid där fler dödliga vapen knådas om till snyggt designade drinkar.

(Fler ryska flaskor på Blind Höna: se Den lille Putin.)

Länkar hos wikipedia:
Finska vinterkriget | Fortsättningskriget | Molotovcocktail | Vjatjeslav Molotov | Mannerheim

Permalänk | Kommentarer (3)

Gustav samlar Ukrainalänkar. Notiser från andra bloggar samlas på intressant.se:s Ukraina-tema.

Permalänk | Kommentarer (0)

"The 2004 European Innovation Scoreboard (EIS) confirms Sweden and Finland as the EU's innovative leaders, with Estonia and Slovenia leading the ten new Member States. (...)

The scoreboard is drawn up using 20 indicators, measuring human resources, the creation of new knowledge, the transmission and application of knowledge, and innovation finance."
Cordis News: 2004 innovation scoreboard reveals little change in country rankings (29 nov 2004)

(Den här är för Johan "det likt andra B-länder snabbt sjunkande skeppet Sverige" Stael von Holstein.)


Permalänk | Kommentarer (2)

"'My God'', whispered Ruwaida, 'it is Lars Ohly!' "

Haha! Bengt har gjort det ... plockat upp något jag skrev i maj i fjol om Stalins glömda buffertfond och spunnit ut thrillermanuset, som en blandning av lika delar Snobben och Falstaff, fakir!

Läs hela den spännande romanen - eller i alla fall den första fem (korta) kapitlen - av "Hide a convicted!" (eller heter den "An Iceland Odor: IV"?)!


Permalänk | Kommentarer (2)

Sydsvenskan skrev igår om inslaget hos Fox (tack, Åsa, som uppmärksammade det) - men de bemöter inte alls uppgifterna.

"Fox news fasar över Malmös invandrare", är rubriken på Sydsvenskans artikel.

Det är väl bra att man skriver. Men genom att tala om "invandring" missar man det riktiga problemet med Fox rapportering.

Fox måltavla är inte invandrare i allmänhet, och inte heller Malmö - det är "muslimer". Rubriken var "Swedes Reach Muslim Breaking Point". Texten berättar (lögnaktigt) om en påstådd "sudden influx of Muslim immigrants" och att "one quarter of Malmo's 250,000 population is now Muslim".

Artikeln är en del av en hatkampanj mot muslimer, som grupp. Kan inte tycka annat än att det är slappt av Sydsvenskan att inte förstå - eller i alla fall inte förklara - sammanhanget kring Fox rapport - och knappt kunna läsa innantill.

Genom att inte kommentera det spelar tidningen på ett sätt Fox i händerna, när de just sätter likhetstecken dels mellan invandrare och muslimer, dels mellan muslimer och problem.

Permalänk | Kommentarer (0)

Alarmismen - att läget är katastrofalt, att slutet är nära - bildar grundvalen också i Fox News "Eurabia"-inslag.

Fox inslag annonserades som "Sweden Under Siege" - Sverige belägrat: "Muslim immigration is out of control ..."

I själva inslaget talar man alltså om "sudden influx of Muslim immigrants". "The city is swamped" - av "an explosion of Muslim immigrants".

Tilsammans med delvis sanna detaljer om enstaka brott eller händelser, utgör dessa påståenden alltså grunden för den bild av katastrof och krig som Fox (och Dhimmiwatch) ger sina läsare och tittare.

Stämmer det, rent faktiskt? Har det - även om språkbruket förstås är överdrivet - varit en snabb, häftig ökning av muslimsk invandring till Malmö?

Malmö publicerar statistik om Malmöbor med utländsk bakgrund (utlandsfödda, eller födda i Sverige med båda föräldrarna utlandsfödda).

Det finns statistik i pdf-form att ladda ner för både 2002 och 2003, uppdelad på länder. För 2004 finns än så länge bara en totalsiffra.

1 januari 2002 hade 62.252 malmöbor utländsk bakgrund; den 1 januari 2003 var de 64.476. Det är en ökning med 4 procent. Den 1 januari 2004 var antalet 66.198. Det är knappt 3 procent. Ökningstakten har alltså bromsats upp - inte accelererat.

Hur ser det då ut för olika länder? Ta en titt på tabellen:

Land	2002	2003	Antal	Procent
Iran	2.792	2.826	+34	+1%
Libanon	2.802	2.869	+67	+2%
Bosnien-Herzegovina	5.146	5.243	+97	+2%

Antalet människor med bakgrund i länder med en stor del muslimsk befolkning har alltså ökat bara med enstaka procent - lägre än den allmänna ökningen. Undantag är Irak och Afghanistan - men något fler flyktingar är kanske inte så konstigt, med tanke på att ett krig faktiskt utkämpades i dessa länder:

Land	2002	2003	Antal	Procent
Afghanistan	1.126	1.266	+140	+12%
Irak	5.067	5.590	+523	+10%

Fox serie har ju vinjetten "Eurabia". Invandring från arabiska länder i Mellanöstern är dock mycket liten. Av Malmös mer än en kvarts miljon invånare kommer 208 från Saudiarabien (den största gruppen); 137 från Egypten, 148 från Jordanien, 95 från Förenade Arabemiraten och 14 från Dubai. Inte ens tillsammans är de lika många som de 714 norrmännen - för att inte tala om de 1.431 rumänerna.

Totalt sett har antalet malmöbor med asiatisk bakgrund (inklusive Mellanöstern) ökat måttligt mellan 2002 och 2003.

Land	2002	2003	Antal	Procent
Asien	17.532	18.587	+1.055	+6%

Någon "explosion" av muslimska invandrare den senaste tiden (som Fox och Dhimmiwatch ger sken av), har alltså, av allt att döma, inte skett.

Det finns dock en grupp som verkligen ökar mycket kraftigt i statistiken , och som gjort det flera år i sträck:

Land	2002	2003	Antal	Procent
Danmark	3.989	4.590	+591	+15%

Så om Malmö är "under belägring", om staden är överfull av främlingar är det alltså i första hand de perfida danskarna! Är det kanske dem vi ska skylla problemen på?

Uppdatering 30/11: Rättade ett fel om invandringen från Afghanistan. En nolla hade tappats bort - den var 10 %, inte 1 %. I sammanräkningen för Asien hade dock den korrekta siffran använts.

Permalänk | Kommentarer (6)

Robert Spencer och Ali Dashti på sajten Dhimmiwatch har kommenterat de förfalskade referaten av svenska artiklar från 11 september i ett senare inlägg, visar det sig (tack, anonyme, som uppmärksammade mig på det).

Men mycket till ursäkt är det inte fråga om:

"...what I wrote was quotes from the articles as well as my comments after reading perhaps hundreds of stories like these in Swedish. I apologize for not stating that clearly enough, and I will never do that again. That being said, there is absolutely NOTHING wrong with my description of the situation in Malmø."
(The Situation in Sweden, http://www.jihadwatch. org/dhimmiwatch/archives/003269.php)

Det här är ännu ett propagandatrick. Det som lagts till i Ali Dashtis översättningar var inte hans "kommentarer", utan påstådda fakta som inte stöddes med några källhänvisningar (till exempel att fem kurder våldtagit en 13-årig svensk flicka).

Om det finns någon substans i dessa påståenden vet vi fortfarande inte. Dashti ger inte några länkar för dem. I stället kastar han in en räcka nya artiklar. Och inga rättelser har gjorts i den ursprungliga texten.

Men det är fortfarande definitivt "något fel" med Dashtis påståenden om hur det är i Malmö. En artikel om barnfamiljers flytt till småkommuner runt Malmö blir i Dashtis version "Swedes ... are now turned into refugees in their own country and forced to flee their homes". Och om folk flyttar från Malmö till Lund, kallar Dashti det "emigration".

Även om man säger att det är en "kommentar", är det rätt och slätt lögnaktigt.

Detta är ett språkbruk kan kallas alarmistiskt: läget är akut, det blir värre och värre, om vi inte gör något nu... Det är typiskt för Dashtis beskrivningar, och utgör bränsle för kommentarerna på Dhimmiwhatch och liknande sajter:

"It's unbelievable that any Western country would allow the situation to get out of hand... It will be all over for Sweden if soon they don't send in the army to clean out this nest of Muslim vipers..."

"Sweden can look forward to one of two scenarios. They can allow the situation to deteriorate to that of Afghanistan pre Taliban, where all of the sane swedes will flee to save their hides."

"Sweden, fast becoming a failed state and third world country. The third largest city in Sweden, Malmo is a lost cause. The governance has lost control of the city ... the moslems that are coming into the country will inherit it. Once it has been completely trashed as Afghanistan by the Taliban, the new owners will pick up their tents and move onto their next objective."
( http://rogerlsimon.com/mt-archives/2004/09/dance_of_death.php )

Är läget så allvarligt måste förstås lösningen vara drastisk:

"The governments should send in troops to quell the problem."
"Suggest liberal PC Swedes show old berserker rage towards invaders and drive them out of Malmo."
"Education has no effect on these primitives..."

Utrota varenda jävel, kort sagt.


Permalänk | Kommentarer (1)

"Sick employees who drag themselves to work every day cost their employers more in lost productivity than in what they contribute.

Employers worry a lot about absenteeism, but new research suggests a bigger threat to productivity is "Presenteeism": sick workers who show up at work but are not fully functioning. U.S. companies may lose $150 billion (yes, that' s billion) annually because of presenteeism, according to some estimates."
HBS Working Knowledge: If You're Sick - Stay Home! (29 nov 2004)

Sämre sjukersättning antas få människor som är sjuka att gå till jobbet i högre utsträckning - trots att de inte mår bra. Men Harvard Business Review säger att det är bättre att ta de anställdas hälsoproblem på allvar och stötta dem, än att tvinga dem till jobbet.

Det kan handla om utbildnings- och rådgivningsprogram som får medarbetaren att bättre förstå sin sjukdom/situation. Men även direkta kostnader för behandling kan löna sig, hävdar man.

"...improving productivity by improving employees' health takes more than relatively low-cost education programs. It requires paying for new or better medical treatment, whether medication for allergies, counseling for depression, or tests to determine the cause of chronic headaches. Certain medications—for example, those used to treat allergies, migraines, asthma, and depression—have been found to significantly improve productivity, according to a survey of recent research on the subject."

Enligt en studie på Lockheed Martin år 2002 var depressioner bland medarbetarna det som påverkade produktiviteten mest. Allergier och bihålebesvär ger ganska små produktivitetsförluster, men det var så vanliga att man gick till jobbet med sådana problem att de skapade den största förlusten för företaget.


Permalänk | Kommentarer (2)

"The website developer should have god knowledge about HTML and ASP.NET."

(Ur manualen till ett svenskt ärendehanteringssystem)

Permalänk | Kommentarer (1)

KC (Kollegan Calle) fick uppdraget att installera DNTN (Det Nya Trådlösa Nätverket) på kontoret. Efter ett tag kom EFM (Ett Frustrerat Mejl):

"Har precis blivit klar med att konfigurera det trådlösa nätverket. När jag öppnade administrationen till accesspunkten första gången slogs jag av att jag nog aldrig har sett så många förkortningar i samma interface någonsin. Det är galet. Det är en mardröm. Så här ger jag er den kompletta listan på förkortningar i Cisco IOS-gränssnitt.

• IP
• MAC
• AP
• SSID
• WGB
• EAP
• VLAN
• DHCP
• RTS
• WEP
• CCK
• OFDM
• DTIM
• EAP
• MIC
• PPK
• TKIP
• CKIP
• CMIC
• RADIUS
• WPA
• CCKM
• TACACS+
• E.164
• IETF
• NAS
• QoS
• CDP
• NTP
• ARP
• DNS
• HTTP
• SNMP
• SSH
• MN
• TFTP

Första person som mailar en lista med vad alla betyder kan få ta över ansvaret för det trådlösa nätet..."

Permalänk | Kommentarer (2)

"Malmö seems like hell on earth". Det var en av kommentarerna till de propagandalögner om hur "muslimer" tagit över Sveriges tredje största stad, som spreds på sajten Dhimmiwatch i september (se Blind Hönas notis Islamofob förfalskar texter från AB, Expressen, Sydsvenskan, 11 sep 2004).

Det som var i Dhimmiwatchs säck har nu kommit i Fox News påse, har gudmundsson upptäckt.

Artiklar som Swedes Reach Muslim Breaking Point har samma underlag som Dhimmiwatch, och använder samma lögner och trick - till exempel att sätta likhetstecken mellan "invandrare" och "muslimer".

Malmö har "en fjärdedel muslimer", hävdar Fox. Korrekt är att av Malmös 267 171 invånare var 66 198 eller 25 % födda i utlandet. Men långt ifrån alla är naturligtvis muslimer. (1 januari 2004, enligt malmo.se) Många är danskar. De största grupperna kommer från Jugoslavien, Irak, Polen och Bosnien-Hercegovina.

Ingen kan förneka att det finns etniska och sociala problem i Malmö. Men för Fox och Dhimmiwatch är problemet ett annat, nämligen "muslimer": vinjetten för Fox serie är "Eurabia".

Men bryr vi oss? När Dhimmiwatch lade ut sina förfalskade översättningar av artiklar i svenska tidningar, mejlade jag samtliga journalister på Aftonbladet och Sydsvenskan, som fått sina texter förvanskade. Ingen reagerade..

Den ende som reagerade - med avsky över att ha blivit utnyttjad - var Ulf Nilsson på Expressen. Det ger honom en stjärna i min bok.

Permalänk | Kommentarer (11)

Till dig som i eftermiddags googlade för att hitta följande:

Här på Hönan vill vi gärna tillfredsställa läsekretsen, så om du fortfarande irrar omkring därute på jakt efter snö, sol, hulahula-flickor och surfande tomtar, håll till godo med det odödliga omslaget till "Jul med Yngve Stoor":

Permalänk | Kommentarer (2)

"Tv visar bilder på halvfulla män som knappt förmår förklara varför de bär Janukovitjs blåvita färger eller varför de kommit i buss till Kiev", rapporterar Ekot (25 nov 2004).

Med tanke på att den gamla regimen enda supporter är Rysslands president Putin, är det kanske ett par pavor Lille Putin grabbarna fått för att rösta rätt i det ukrainska valet?

(Men om sittande premiärminister Janukovitjs påstår sig ha fått 49 procent, är det verkligen något skumt, för Putinkan har bara 45 procent. Hm, vi måste nog gå till botten med det här, tovarisjtj ... Skål! - eller, som man säger på ryska, do dnja! - till botten!

Permalänk | Kommentarer (0)

"One thousand Australian office workers were interviewed by recruitment agency Talent2 which found 54 per cent of them believed that technology, including mobile phones, mobile emails and laptops, made their working day far longer.

It has also made workers more accessible to bosses, with 21 per cent of respondents saying their employers text, email or phone them out of office hours to discuss business.

Thirty-nine per cent said technological advancement had detracted from their personal lives and they would rather go back to a slower-paced time where workers could not be contacted after hours.

'...they are putting in 40 to 50 hours a week, surrendering their leisure time because of technology such as the mobile phone and email,' [Talent2's Jonathon Morse] said. 'Mobile emails are just making things worse.'

Morse warned employers against working their employees too hard, saying they would burn out.

'There is a tangible downside to overwork from on-the-job injuries to sickies, to demotivation and mental health problems,' he said."
The Age: Workers becoming technophobes: survey, 23 nov 2004 (mina kursiveringar)

Mobiltelefonen är standard-syndabocken när man diskuterar hur pressande arbetslivet blivit.

Jag är i högsta grad oroad över de här frågorna. Men ett problem med att skylla på mobiltelefonen är, tycker jag, att det är något som människor faktiskt alldeles frivilligt skaffar sig, på eget initiativ, och med förtjusning använder. Vi blir glada när vi kan få en ny modell via jobbet, vi skryter med dem för varandra, vi pysslar om dem med särskilda bilder och ljud.

Skulle vi verkligen göra så, om de var sådana djävulens pinoverktyg?

Detsamma gäller i hög grad mejl. Vi uppskattar ju att få och skicka mejl, att kunna mejla våra vänner medan vi sitter på jobbet.

Mobil och mejl har blivit symboler. Men jag tror inte de är de verkliga - eller huvudsakliga - skurkarna bakom stress.

Jag misstänker, att till och med att bli uppringd av chefen efter ordinarie arbetstid kan vara positivt - för självkänslan. "Så viktig är jag!"

Faktiskt säger undersökningen ovan paradoxalt nog också att "76 per cent said they did not consider those out-of-hours calls, texts or emails from the boss as out of order, but rather a normal part of working life. Only eight per cent said they resented the intrusion."

Jag misstänker att boven bakom stress och press i arbetsmiljön snarare är alla de system som vi tvingas använda, och som vi inte väljer själva och aldrig skulle välja, och som inte innebär några fördelar för oss.

Affärs- och administrativa system med gränssnitt och strukturer som driver oss till vansinne. Som aldrig ger oss något tillbaka - som bara kräver och kräver att vi ska mata in och bearbeta data, som antas komma någon annan till nytta. (Se På Kornet-artiklarna Hjärnan är viktigare än armbågen: varför datasystem stressar oss i jobbet" och Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem?.)

Just i många sådana fal är det påtagligt, att tekniken inte ger tidsvinster; utan att den tvärtom kräver mer tid än den sparar.

Relaterat på Blind Höna: Att tjäna sitt bröd (5): Produktivitet (30 dec 2003). Rulla ner till slutet av artikeln för att läsa länkarna till artiklarna om stress ia rbetslivet: "Overworked Americans are urged to find a balance", och "The white-collar blues", med flera.


Permalänk | Kommentarer (1)

"[Cheriton] reckons the internet is dangerously insecure - a verdict few would disagree with. But what held the audience's rapt attention was his radical solution. 'Look at the way things are going,' he says. 'From phone networks to banking, power distribution and air-traffic control systems, just about every critical communication network will soon rely on the internet. And that makes us all vulnerable.'

'Unless we do something soon, the internet will become the largest target of attack on the planet in terms of doing economic damage.' "
The Age: One man's quest to save the world (wide web), 23 nov 2004 (min kursivering)

David Cheriton, professor i vid Stanford, tror mer på samarbetande maskiner än på kryptering för att rädda nätet att kollpasa under spam och virus:

"Controversially, he claims NAT [Network Address Translation] might do a better job of securing the net against attack than IPv6's encryption features. 'Encryption and authentication don't get you any safety,' he says, as they rely on keeping the encryption key secret.

'As soon as that secret is out, and all secrets leak in the end, the security vanishes.'

Spammers and malicious hackers would no longer be able to cover their tracks by faking the source of rogue data packets because NAT machines would act like gatekeepers." (min kursivering)

Jag fann det här intressant:

"The NAT boxes will talk among themselves like neighbourhood gossips on a party-line to discover who is looking after a particular name. But crucially for Cheriton's idea of making the system secure, they share information about rogue data packets. Instead of being the silent Balkanisers of the net, NAT boxes would become its chattiest and most dutiful citizens."

Permalänk | Kommentarer (0)

Dagens krönika av Thomas Friedman i New York Times är retorik på allra högsta nivå. Läs och njut av hur han konsekvent och stilsäkert bygger hela texten på att upprepa motsatsparet "In my next life, I want to be X .... If I can't be X, I want to be Y" - men hur han samtidigt genom att använda flera klasssiska retoriska grepp undviker att göra det tråkigt:

"... If I can't be a Republican House member, I want to be Latrell Sprewell, the guard for the Minnesota Timberwolves. I want to say with a straight face that if my owner will only give me a three-year contract extension for a meager $21 million, then he's not worth working for, because 'I've got my family to feed.''

Yes, I want to be Latrell Sprewell. At a time when N.B.A. games are priced beyond the reach of most American families, when half the country can't afford health care, when some reservists in Iraq are separated from their families for a year, including this Thanksgiving, I want to be like Latrell. I want to make sure everyone knows that I'm looking out for my family - and no one else's.

If I can't be Latrell Sprewell, I want to be ..."
Thomas Friedman: In My Next Life (NYT, 25 nov 2004)

Den som vill spana efter retoriska knep kan hitta exempel på stegring; på parallelism (låta flera på varandra följande stycken ha liknanade struktur) med anafor (att börja på varandra följande stycken på samma sätt); på chiasm (omkastad parallelism) och conduplicato (att upprepa ett nyckelord i det föregående stycket i början av nästa), samt anadiplosis (att upprepa det man slutar ett stycke med i början av det följande).

(I mitt nästa liv vill jag bli talskrivare.)

Relaterat på Blind Höna: Retorikskatt - med ljud (13 aug 2003)


Permalänk | Kommentarer (3)

Det har plötsligt blivit kallt - och dottern behöver nya, långärmade tröjor.

Går man in på H&M är det lätt att se skillnaden mellan flick- och pojkavdelningen.

På flickavdelningen är nästan vartenda plagg rosa, rött eller lila, med snälla blommönster. På pojkavdelningen är de svarta, vita eller blå, med dödskallar eller tuffa graffiti-mönster.

Det känns onekligen lite fånigt. Men en annan skillnad, som är viktigare, är inte lika omedelbart synlig.

Det här är en tröja i storleken 134 centilong från pojkavdelningen:

Om vi lägger en tröja från flickavdelningen - i precis samma storlek - ovanpå pojktröjan...

... så ser vi direkt att flicktröjan är en hel decimeter kortare.

Flicktröjan når bara nätt och jämnt över magen. Den sitter inte kvar om man försöker stoppa ner den i ett par jeans eller byxor, utan åker upp och glipar.

Varför måste småflickor exponera magen? Varför ska de frysa om rumpan? Varför ska pojkarna ha tröjor som värmer om baken och sitter säkert nerstoppade i byxorna?

Jag köpte och kollade tre olika flicktröjor. Fast modellerna skiljde sig åt en aning, var alla lika korta om magen. Längden på ärmarna varierade lite grann, men alla var kortare än pojktröjorna. (Kom ihåg att det inte beror på att flickor är mindre än pojkar - det här var tröjor i samma centilong, alltså för barn av precis samma längd).

Det var också tydligt, att flicktröjorna var tajtare, med insvängda sidsömmar, medan pojktröjorna hade ledig och rymlig passform.

Varför ska flickorna redan från nio år vänjas vid att de måste passa i tajta, slimmade kläder? Varför får inte flickor ha lediga kläder som det är lätt att röra sig i, och som passar flera kroppsformer än de smalaste?

Det motsatta gällde å andra sidan halsringningen. På flicktröjorna var den vidare och öppnare, medan pojktröjan var tajt. Varför ska småflickor exponera mer av hals, nacke och axlar, och frysa mer än sina jämnåriga pojkkamrater?

Kampanjen flicka.org (kräver flash - sajten finns också i textversion) har ställt frågor kring utseendefixeringen och sexualiseringen av unga flickor. En del av deras exempel har varit en aning tveksamma. Var "den stora plastik-guiden" verkligen avsedd för femtonåriga tjejer - eller är det bara en olycklig slump att de också läser den, som Veckorevyns chefredaktör vill hävda? Blir verkligen alla såpa-tjejer tillfrågade om de vill vika ut sig? Sådana tveksamheter gör tyvärr att debatten delvis blivit en annan än den avsedda.

Men jag tycker inte det kan finnas någon tveksamhet när det gäller skillnaden i design av tröjor för pojkar och flickor hos H&M. Frågan kvarstår alltså:

Varför vill H&M att småflickor ska frysa om magen i vinter?

Frågan kan förslagsvis skickas till info.se@hm.com.

Permalänk | Kommentarer (14)

Donald Normans senaste bok heter Emotional Design - Why we love (or hate) everyday things. Av någon anledning tycks jag ha glömt att här hänvisa till att jag redan i somras recenserade den hos webbpennan.com:

Ska saker vara snygga eller användbara - eller både och?.

Permalänk | Kommentarer (0)

Förhandstitt på gränssnitt för röstnings-skärmarna i nästa USA-val hos satirtidningen the Onion (rulla ner en bit på sidan).

(Länk via Gustav - tack!)

Permalänk | Kommentarer (0)

Media runt hela världen rapporterade i mitten av oktober att sjuka personer som använder internet för att få information om sin sjukdom visserligen får mer kunskap, men deras hälsa försämras i stället för att förbättras. (Se till exempel SvD: Sjuka blir sjukare när de hämtar kunskap på nätet, 18 okt 2004), eller BBC; Warning on internet health advice.)

Källan var en studie av ett forskarlag på University College of London.

Men när andra forskare kontrollerat studien "Interactive Health Communication Applications for people with chronic disease" fann de felräkningar och misstag, som gjorde att resultaten blev de motsatta: sjuka tycks snarare bli bättre av att använda hälsosajter.

Författarna har därför dragit tillbaka studien, och forskningssajten Cochrane, där studien publicerades, har lagt till en rättelse till den publicerade studien och länkar till en sida med de granskande forskarnas kritik.

Men detta har knappast uppmärksammats alls i media.

Forskarna bakom den ursprungliga studien finns på University College of London. Men där kan jag varken hitta den ursprungliga pressreleasen kring studien - och inte heller någon rättelse eller kommentar.

Uppdatering 23/11: Gustav hittade pressmeddelandet - med rättelse - hos UCL.

Permalänk | Kommentarer (2)

Ha, ni trodde förstås att vi glömt bort vilken vecka det var? Inte! Liksom varje år uppmärksammar Hönan världens vanligaste nummer under vecka 47.

För er som inte vet är 47 det tal som t.ex. författare eller filmmakare regelmässigt använder när de vill ha ett lagom stort, godtyckligt nummer - som när Döden försöker dricka sig redlös på "The Mended Drum" i Terry Pratchetts "Mort":

"'How many drinks have you had?'
FORTY-SEVEN."

Eller när det behövs en hänvisning till lagboken, som i Terry Gilliams "Brazil".

Med detta i minnet kan man alltså vara misstänksam; om ett bantningsmedel hävdar att 47-åriga fru så-och-så gått ner 47 kilo är chansen stor att det är påhittat. Eller om gerillan påstår att de dödat precis 47 regeringssoldater: slå på skepsis-radarn.

I vissa fall har det blivit en fix idé för manusförfattare att få in 47 i t.ex. varje avsnitt av en serie: så har det varit i Star Trek (se nedan).

Den nya 47-kulten finns runt serien Alias.. "The number 47 is used repeatedly throughout this series (...) there are several references to 47, sometimes said out loud, sometimes seen on-screen and sometimes hidden."

Ett avsnitt heter till och med "Page 47", det finns så småningom en "server 47" där hemligt material lagras.

Fansen samlar förstås och katalogiserar dem:

• Episode 10: Sydney 'mistakes' Severin Driscoll for the man from suite 47
• Episode 14: The keycode Will needs to get into a computer room in order to retrieve data on SD-6 is 4747.
• Episod 17: Haladki says that they have decoded 47 Rambaldi predictions.
• Episod 19: McCullough asks Noah about the 47 million dollars that was transferred and then withdrawn to an untraceable account.
• Episod 22: Haladki reveals that the battery is in the room 47 of an underground lab.

... Och så vidare. Hittar du egna 47:or - skicka gärna in dem...

Samlade 47:or på Blind Höna
Det ska vi fira: vecka 47! (18 nov 2002)
Några 47:or (20 april 2003)
Vecka 47 är här igen (18 nov 2003)
Ett visst nummer (20 nov 2003)
Hur många sa du? (26 nov 2003)
"West wing" är det nya "Voyager" (15 dec 2003)
Total överdos 47:or (16 dec 2003)
Förtjust i 47 (15 mars 2004)

Permalänk | Kommentarer (1)

När man återkommer till en plats med tre-fyra års mellanrum ser man väldigt tydligt vad som ändrats.

Under sjuttio- och åttiotalen var jag ett flertal gånger i Sovjet. Efter kommunismens fall kom jag tillbaka första gången i nitten av nittiotalet.

Det var en chock. Jag kom till Petersburg direkt från Lettland. I Riga hade jag mött ett samhälle som redan hade moderniserats snabbt. Man byggde nytt, renoverade gammalt, affärerna var välfyllda och på gatorna körde nya västerländska små- och mellanbilar.

Sen kom jag direkt till Petersburg. Där stod hus och förföll till och med på paradgatan Nevskij Prospekt. Det var ont om nästan alla varor i affärerna (utom sprit). Den lilla källarbutiken jag handlade i var egentligen en elektromekanisk verkstad; i fönstren stod egendomliga instrument och samlade damm, men huvudverksamheten var att sälja sprit och läsk och några enstaka matvaror. Vägnätet underhölls inte; på vissa gator existerade knappt höger- eller vänstertrafik – flottan av gamla sovjetiska Moskvitj och Lador kryssade hit och dit över vägbanan för att undvika groparna. Taxibilarnas stötdämpare var helt utslitna. Tvingades de köra över ett hål flög man upp ur sätet och slog huvudet i taket, för att sedan dråsa ner på det stenhårda, nedsuttna sätet.

Få fick ut några löner. Men medan livet var ganska dystert för de flesta, fanns en liten grupp som höll på att bli alldeles orimligt, oanständigt rika. De kändes igen på sina svarta Mercedesar med tonade rutor – det enda som fanns på vägarna jämte de gamla sovjetiska vraken. Inget däremellan – inga små oplar, folkvagnar eller toyotor. ”Klyftorna blir bara större och större”, klagade mina bekanta.

Det var rätt dystert.

II.

Jag kom tillbaka några år senare, i början av 2000-talet. Då kunde man se tydliga tecken på att det blev bättre. I alla butiker och fönster satt lappar om ”Sökes”: medarbetare, kock, kassörska. Man började se en del västerländska små- och mellanbilar – Opel, Volkswagen, Toyota – bland de gamla sovjetiska. Ett och annat kafé började dyka uppp.

Och i boklådorna fanns det plötsligt en uppsjö av moderna, påkostade pedagogiska böcker för barn: Så fungerar datorer, Engelska för barn. Hela det engelska förlaget Dorling Kindersleys katalog av aptitliga foto-uppslagsverk för barn var plötsligt överatt till ryska.

Det var för mig ett säkert tecken på att en medelklass trots allt höll på att växa fram. För när en grupp människor börjar få det bättre, är som regel det första de lägger pengar på just sina barns utbildning. De ska få det bättre än vi haft det, tänker man. Och så satsar man på att ge dem de bästa förutsättningarna – helst ett försprång över de andra skolbarnen.

III.

Nu – ytterligare ett par-tre år senare – har ett par helt nya typer av butiker dykt upp i rätt stort antal i Peterburg; butiker som inte fanns där för några år sedan.

Förutom spelhallarna (som jag skrev om i en tidigare notis) finns plötsligt en hel mängd butiker som till rimliga priser säljer bosättnings- och heminredningsprylar i läcker, modern design: läckra vaser, serveringsfat, ljusstakar, eleganta servetter, förkläden, brickor, snygga knivar. Allt importerat, inget rysktillverkat. Kort sagt sånt som vi i Sverige köper på Duka eller Granit eller Lagerhaus eller kanske IKEA.

I dessa butiker – som regel välbesökta – kunde man se exakt vad den växande medelklassen nu har råd att lägga sitt överskott på. Barnens framtid är tryggad; låt oss nu unna oss att få det lite snyggt omkring oss!

Att det också växt fram spelhallar och hur många caféer som helst torde vara tecken på samma sak: nu har människor ett litet överskott att använda (även på idiotiska saker som enarmade banditer).

Fortfarande finns det en del snuskigt rika, som handlar i "sina" superexklusiva, svindyra butiker. Men klyftorna verkar inte ökar så dramatiskt som tidigare.

Åtminstone i de stora städerna går det alltså framåt. Fast på landsbygden, säger O, är det lika fattigt och outvecklat som förut.

Ändå ger det ett visst hopp. Saker blir bättre. Hur stora problem Ryssland än har – inte minst politiska – finns det anledning att vara optimistisk.

Permalänk | Kommentarer (1)

Bankomater och online-tjänster introducerades för att minska kostnaderna för att serva kunderna. Men eftersom människor använder tjänsterna så ofta så har totalkostnaden faktiskt ökat, skriver Myers, Pickersgill och Van Metre i en artikel hos McKinsey:

"Internet and overseas call centers promise big cost savings. Yet multichannel marketing is harder than it might appear. Too often, companies multiply their channels only to face a host of unintended consequences that actually raise costs or cut revenues."
The McKinsey Quarterly: Steering customers to the right channels (nov 2004)
(Artikeln är gratis men kräver registrering. Sammanfattningen av artikeln är helt fri gratis.)

Företag behöver därför fundera ut en strategi för vad man ska erbjuda sina kunder, och via vilken "kanal".

Även om McKinseys artikel handlar mest om finans- och sälj-tjänster, är frågan relevant för nästan alla branscher eftersom nätbaserade eller mobila tjänster växer fram så gott som överallt.

Det gäller offentlig verksamhet, som 24-timmarsmyndigheten. Vilka kommer effekterna egentligen att bli - och kostnaderna?

Det gäller tidningar: vad ska man erbjuda i papperstidningen - och vad i nätupplagan?

Det gäller företags kundtjänster. Vad ska kunderna få prata med en riktig människa om - och vad kan de förväntas göra själva via talsvar eller nätet?

En sak som McKinsey-artikeln understryker är vikten av att faktiskt utbilda användarna (det vill säga även kunderna) i hur de nya systemen fungerar - och att inte se det enbart som en kostnad:

"Customers, for example, often require access to the touchpoints of both the old and the new channels, as well as hands-on training in the new one. W. W. Grainger, a large US supplier of maintenance, repair, and operations (MRO) parts, provided for these needs when it migrated customers from its personal sales staff to the Internet (to cut its costs) without making them less satisfied with its service.

The company's 1,200-strong face-to-face sales force visited customers to show them how to order parts using the new Web-based system. Grainger made sure that its salespeople would invest enough energy in these training activities by adjusting its compensation system to give them credit for all sales in their territories, regardless of channel.5 Today the sales reps spend much of their time on higher-value activities, such as finding new prospects..."

Jag ser tyvärr allt oftare att man struntar i att utbilda eller stödja användare av datasystem. De förutsätts förstå och kunna hantera även komplicerade system med en gång, av sig själva - och även lösa problem, när de uppstår. Resultatet är frustrerade och slitna användare - och dåliga resultat för företaget.

Permalänk | Kommentarer (2)

"We are glad to greet you on our site, we've opened recently, but we can offer you stolen data about credit cards of Europe and USA inhabitants and also of Asian countries. Here and just here you'll be able to find out all about your boss, how much does he earn, his SSN and a lot of other info. We accept orders for DDOS-attacks of any servers and also we offer spam-services. Visit us today and probably tomorrow you'll be a real hacker and will receive a respect of your contemporaries."

Permalänk | Kommentarer (1)

Jonathan Lundqvist, som studerar vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, har en utmärkt, rätt färsk webblogg.

På j|turn kan man läsa (på engelska) både kortare notiser, som Journalists and Blogs och Cease and Desist and Online Self-Censorship, liksom längre utredande texter som Was Katz Right All Along?

Han lägger också ibland ut sina föreläsningsanteckningar, som Lecture Notes: Israel and the Media.

J|turn, tycker jag, är en blogg när de är som bäst. Den visar tankar under utveckling likaväl som ståndpunkter. Den delar med sig av sådant som annars skulle vara svårtillgängligt. Och den är personlig och välskriven.

Ny daglig läsning!

Permalänk | Kommentarer (1)

... att inte lägga ut en bild av sig själv på internet.

(tack, Tommy!)

Permalänk | Kommentarer (0)

Den som är trött på Sverige kanske ska satsa på att emigrera till Nya Skandinavien: så kallar Skanska sitt område med moderna villor vid exklusiva strandtomter vid Suzdal-sjön, utanför Moskva Petersburg.

Uppdatering 15 nov: rättade geografin och la till länken till Skanska East Europe Oys egen presentation av "Novaja Skandinavia".

Permalänk | Kommentarer (0)

Petersburg är svinkallt, fukten som stiger upp från Neva tränger igenom märg och ben.
- Jag fryser mer här än i Jakutien, där det var trettio grader kallt, säger Olga.

Längs Nevskij Prospekt står fortfarande flera förfallna hus som helt och hållet reducerats att vara stöd för jättelika reklamplakat. Jag trodde nog att de stod och tickade in pengar till en planerad renovering. Men några kåkar har stått så i minst fyra år, så jag vet inte.

Men mycket annat går uppenbart framåt.

När jag var här senast, för tre-fyra år sedan, började det dyka upp ett och annat modernt kafé här och var. Nu ligger de nästan vägg i vägg, flera stycken i varje kvarter, alla med läcker inredning i olika stilar. Många har öppet dygnet runt.

De flesta butiker har öppet till nio på kvällen, varje dag. Här pågår en otyglad kommersiell bonanza, på gott och ont - utan tvekan mest på gott, med tanke på hur det var förr. Till avarterna hör att nästan varje kvarter tycks ha flera spelhallar med fasaderna klädda med ilsket blinkande neonskyltar för "igrovyje avtomaty".

Också restaurangerna är fler än någonsin. Mycket internationellt: sushi, koreanskt, franskt. Men på Ulitsa Zjukovskaja går vi till BlinDonalt's - snabbmatskedja med blinier, ryska bovetepannkakor med olika tillbehör. Alldeles intill ligger Muzej Chokolada med exklusiva handgjorda chokladfigurer. Och borta i hörnet på Majakovskaja ligger Liverpool - en orgie i Beatlesnostalgi, med en äkta (?) Ringo Starr-trumpinne i ett heligt relikvarium inmurat i väggen.

Och Andrej har en ny bil; den gamla skrothögen är utbytt mot en två år gammal, silverblank Samara. Men när vi sätter oss i bilen och Olga sträcker sig efter bilbältet reagerar Andrej blixtsnabbbt. "Litar du inte på mig?", säger han vasst.

Ännu ett bevis på att det är svårare att ändra hur människor tänker, än deras prylar.

Permalänk | Kommentarer (0)

På måndag blir det ju ett blogg-seminarium i Stockholm - men Ryssland är före. Idag håller jag ett seminarium om nya elektroniska medier - inklusive bloggar - i St Petersburg.

Permalänk | Kommentarer (1)

Vi kommer i alla fall att få fyra år till med bevingade uttryck av Yogi Berra-kaliber:

"With the campaign over, Americans are expecting a bipartisan effort and results. I'll reach out to everyone who shares our goals."

Hittat hos konovalenko.

Det vill säga, jag kommer att gå alla till mötes ... om de har sammma mål som jag. ("Bipartisan" är ett lite lustigt amerikanskt uttryck som här innebär "samarbete över (parti)gränsen".)

Baseballtränaren Lawrence Peter "Yogi" Berras är upphovsmannen till odödligt paradoxala yttranden som

• "I really didn't say everything I said."
• "If the people don't want to come out to the ballpark, nobody's going to stop them."
• "Never answer an anonymous letter."
• "You can observe a lot by watching."
• "It's deja vu all over again."

Hm, den där sista känns särskilt passande. Fyra år av deja vu all over again.

Permalänk | Kommentarer (2)

Om man kunde mäta sorg, vilken skulle enheten vara i så fall?

Sorgs-enheten.

(Det är november. Det är därför.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Riktigt kul reportage om tidig elektronmusik i Reporter i P1 på måndagskvällen (8 november 2004).

Men berättar de var man kan få tag på den färska CD-boxen "Popular Electronics - Early Dutch Electronic Music from Philips Laboratories"? Icke!

Men den är utgiven av holländska Basta Music och kan beställas därifrån; kostar f.n. 57 euro.

Hos Basta kan man som smakprov lyssna på underbara Whirling av Tom Dissevelt och på Mechanical Motions av Kid Baltan. (Uppdatering 2007: mp3-spåren finns inte kvar längre.)

En given julklapp, om man står ut att hålla sig så länge!

Permalänk | Kommentarer (1)

Skulle du vilja gynna ett företag som i sin reklam framhåller sina många, höga, skorstenar, från vilka det driver ner tjock, svart, sotig rök?

Trodde väl inte det.

Men på 1930-talet var det en bild som inte symboliserade miljöförstöring och hälsorisker, utan framgång, utveckling och välstånd. Affischen här intill (klicka för att se en större version) skapades 1936 av konstnären Harald Garmland för Kooperativa Förbundet (som ju står bakom butikskedjorna Coop Forum / Konsum).

Vad som fascinerar mig är hur metaforerna ändras.

Maskin-dyrkan var en uttalad idéströmning på tjugo- och trettiotalen, men den präglade - undermedvetet - tänkandet i nästan femtio år till. In på sjuttiotalet var det fortfarande självklart att det var människan som skulle anpassa sig till maskinerna på arbetsplatsen - inte tvärtom. (Jag har skrivit om det På Kornet i artikeln Måste vi underkasta oss omänskliga datasystem? - att man till exempel satte gasmasker på människor i stället för utsug på maskinerna.)

Visst gav maskinerna framsteg - men priset var onödigt högt, mätt i skador på människa och miljö. Just eftersom skadorna inte var ofrånkomliga: hade man sett klarare, och inte varit så förbländad av den positiva tankebilden, hade man kunnat undvika många av problemen.

Fast visst fanns det kritik redan då. Kugghjulen påminner faktiskt påtagligt om kugghjulen i Chaplins klassiker Moderna Tider, som hade premiär precis samma år som affischen gjordes, 1936. I den kläms den lilla människan fast i den stora mskinens kugghjul. (Hade Garmland hunnit se filmen? Det vet jag inte; både han och Chaplin använde i vilket fall som helst ett gemensamt idématerial som låg i tiden.)

På femtiotalet blev bilen (snarare än industrins maskiner) den ledande metaforen för framåtskridande och välstånd. Bildesign blev stilbildande för allt från brödrostar till radioapparater. Men den oövertänkta massbilismen gav oss nya miljö- och samhällsbyggnadsproblem.

De främsta metaforen för framtida välstånd har nu blivit datorn. Datorerna kan i princip lösa allting: de beundras för egenskaper mätt i gigabyte och megahertz. Deras design går igen i allt från dammsugare till möbler.

Kommer mina barnbarn om femtio år att förundras på samma sätt som jag: hur kunde de tycka att det där var något att skryta med? Hur kunde de undgå att se riskerna?

PS: Du kan ladda ner ett pdf-dokument med fler 30-talsaffischer från KF och förundras över vilka slogans som då var slagkraftiga. Varför var det till exempel ett bra försäljningsargument att "konsums korv ser dagen i dagsljus"?

Permalänk | Kommentarer (2)

"Although I don't actually claim that Bush won because of usability, I do think that wise use of email newsletters contributed to his victory. I analyzed the email newsletters sent out by both candidates in the week prior to the election. (...)

As this analysis shows, Kerry supporters were bombarded by repeated fundraising requests, to the extent that many of them probably tuned out the newsletter in the final critical days. Although the Internet is great for collecting money from the masses, there is a limit. Kerry exceeded it.

Bush sent more messages than Kerry asking supporters to get other voters to go to the polls and vote for him. This is a more appropriate use of the newsletter medium because it connects emotionally with subscribers. Being treated as an active participant in the civics process is more motivating than being regarded as an open wallet."
Daily Kos: How BC04 made better use of its email list, 8 nov 2004

Tidigare har Jakob Nielsen analyserat kandidaternas mejl-kampanjer ur användbarhets-synpunkt:

"Subject lines were universally lame, with Kerry having the most user-repellant subjects, like 'Tonight,' 'Don't stop now,' and 'Deadline almost here.' Why would anybody think that those messages were anything but spam? Bush had somewhat better subject lines, like 'Kerry's Flip Flop Olympics,' and 'Participate in W ROCKS in Alameda County,' though he also had content-free subjects like 'Brace Yourselves.' (20 sep 2004)

Permalänk | Kommentarer (1)

"Bloggen är ett nytt och alternativt Internetmedium som har fått allt större betydelse under de senaste åren. Ännu så länge har bloggarna ett ganska begränsat utrymme i medierna i Sverige — med undantag av Svenska Dagbladet som nyligen skaffat sig den första ledarbloggen — och förmodligen har flertalet svenskar över huvud taget aldrig hört talas om bloggar."

Så skriver Lars Våge, bibliotekarie vid Mitthögskolans bibliotek, på Nationalencyklopedins sajt om Bloggen — en informationsväg i tiden (ne.se kräver betald prenumeration). Artikeln är grundläggande men bra, utgår från Salam Pax, men nämner också Steffanies och Jennys c-uppsats om svenska bloggar - men tyvärr utan länkar. Artikeln nämner också sweblogs.se, Svenskt webblogindex och weblogs.se - olänkat. Artikeln har märkningen "Bloggologi" - första gången jag ser det ordet...

Ordet "blogg" finns nu också som uppslagsord i ne.se (utdrag):

"blogg (från eng. weblog), webbjournal, webblogg,
personlig och öppen dagbok på webben. Man kan även se begreppet som ett mellanting mellan personliga kolumner i dagstidningar och dagböcker. En typisk blogg innehåller iakttagelser och synpunkter på dagsaktuella händelser, länkar till intressanta och aktuella webbsidor m.m (...)

Permalänk | Kommentarer (4)

"The attention paid to blogs last night highlighted their increasing prominence in the worlds of politics and media."
washingtonpost.com: Bloggers Let Poll Cat Out of the Bag, 3 nov 2004

En sammanfattande artikel från Washington Post med utdrag ur och länkar till artiklar från många amerikanska tidningar om de politiska bloggarna under valnatten.

Läsvärt, men på det hela taget lite fånigt. Hela fokus ligger på vad bloggarna skrev under presidentvalets sista timmar, och då många av dem gjorde precis det man anklagade "big media" för i förra valet: nämligen att gå ut med siffror innan de var säkra. Mycket mer intresssant har ju varit webbloggarnas roll under hela valrörelsen fram till valdagen.

Permalänk | Kommentarer (0)

"It was barely two years ago that a band of obsessive political bloggers set their sights on the nascent presidential campaign, positioning themselves for a front-row seat to the big show. (...)

While originally planning a healthcare-based campaign, the Democratic party's feeble respond to Bush's war lust gave Dean an issue that resonated with the party faithful, and a new movement - fuelled by the blogs - was born."
Bloggaren Markos Moulitsas på Daily Kos, i Guardian: The good doctor's medicine (2 nov 2004)

Permalänk | Kommentarer (0)

Arbetskamratens mobil blev stulen i helgen.

Han ringde 3:s kundtjänst för att spärra numret:

- Hej. Jag har blivit av med min mobil och vill spärra den.

- Det nummer du ringer ifrån?

- Eh. Nej.

Permalänk | Kommentarer (3)

"I'm from Sweden, the capitol of Sweden, Stockholm, and we're here to campaign for Bush-Cheney," Rickard Nyman, Sweden resident campaigning for Bush, said.

In all, 15 Swedes came to America to help the Republican Party re-elect Bush. The reason-

"I think that the world is going to be a more safer place if the president is re-elected," Nyman said.

"Bush stands for a secure world. I think the whole world will be more free world and a global free world and a freer society here in U.S. and in Europe," Nils Hedberg, Sweden resident campaigning for Bush, said.
KXAN36, Austin: KXAN.com - Republicans Using Phone Banks

Ska vi gissa att Nils Hedberg är Nils Hedberg, moderat ledamot i Uppsala Läns Landsting? Och att Rickard Nyman är Rickard Nyman som är ordförande i Komet (www.jatilleuron.se) och skriver artiklar på Moderata Ungdomsförbundets sajt?

Permalänk | Kommentarer (6)