Om du trodde att det bara var i Abu Graib - marinsoldaten Jimmy Massey intervjuas i Sacramento Bee om hur övergreppen mot civila, under invasionen, på Iraks gator, fick honom att begära avsked:

"Q: What does the public need to know about your experiences as a Marine?
A: The cause of the Iraqi revolt against the American occupation. What they need to know is we killed a lot of innocent people. I think at first the Iraqis had the understanding that casualties are a part of war. But over the course of time, the occupation hurt the Iraqis. And I didn't see any humanitarian support.
Q: What experiences turned you against the war and made you leave the Marines?
A: I was in charge of a platoon that consists of machine gunners and missile men. Our job was to go into certain areas of the towns and secure the roadways. There was this one particular incident - and there's many more - the one that really pushed me over the edge. It involved a car with Iraqi civilians. From all the intelligence reports we were getting, the cars were loaded down with suicide bombs or material. That's the rhetoric we received from intelligence. They came upon our checkpoint. We fired some warning shots. They didn't slow down. So we lit them up.
Q: Lit up? You mean you fired machine guns?
A: Right. Every car that we lit up we were expecting ammunition to go off. But we never heard any. Well, this particular vehicle we didn't destroy completely, and one gentleman looked up at me and said: "Why did you kill my brother? We didn't do anything wrong." That hit me like a ton of bricks.
Q: He spoke English?
A: Oh, yeah. (...) I talked with my commanding officer after the incident. He came up to me and says: 'Are you OK?' I said: 'No, today is not a good day. We killed a bunch of civilians.' He goes: 'No, today was a good day.' And when he said that, I said 'Oh, my goodness, what the hell am I into?' "
The Sacramento Bee: Atrocities in Iraq: 'I killed innocent people for our government'

(länk via Billmon: Failure Mode)

Permalänk | Kommentarer (4)

Från högt till lågt: måste bara notera att www.dagensmuffin.se är en fantastiskt snygg, rolig och smart sajt, med många kvaliteter utöver att erbjuda smaskiga recept.

Den är snabb. Den är fokuserad på sin nisch och krånglar inte till det med tveksamma kringtjänster eller andra ideer vid sidan av. Den har några enkla men nyttiga funktioner som låter en rösta på recept eller skicka dem till en kompis.

Den har en sökfunktion med en liten och nyttig finess som man inte ser så ofta: exkludera sökresultat med en viss sökterm. Man kan alltså söka på recept som inte innehåller ägg, till exempel.

Exklusion är en viktig funktion i sökgränssnitt som ofta glöms bort. Söker jag till exempel på dn.se kan jag välja mellan att söka i hela dn.se, eller välja att söka i bara avdelningen för "ekonomi", bara avdelningen för "nyheter", bara avdelningen "kultur", eller bara i "debatt".

Mitt problem är att jag inte alltid vet om något jag söker information kring behandlats bland nyheterna, på debatt, i kulturdelen eller på ekonomisidorna. Så jag måste söka på "hela dn.se".

Vad jag däremot vet, är att jag inte vill söka i sport- och familjesidorna. Men det går inte att exkludera just dem. En sökning på någorlunda vanliga begrepp - särskilt namn - ger därför massor med skräpträffar i form av oändliga resultatlistor från dambasket och Vasaloppet.

En exklusions-kontroll ("Sök i hela dn.se utom ...") skulle ge mycket större möjligheter för mig att hitta vad jag ville.

Det krångliga med sökning är att det kan vara så många olika saker. En variant är när man söker efter något enstaka, bestämt, som man vet vad det är - en viss artikel, bok eller skiva. En helt annan är när man försöker hitta något, det viktigaste eller kanske nyaste om ett ämne - men inte vet riktigt vad som kan finnas. Ytterligare en annan när man vill vara säker på att man hittar allt som t.ex. DN skrivit om något.

De olika sätten att söka kräver egentligen egna kontroller. Det är en av de saker som gör det krångligt att få till en sökfuktion som alla är nöjda med.

Jag har skrivit ett lite set med artiklar om hur bra sökning bör vara utformad: de finns samlade under rubriker Att bygga en bra sökfunktion, eller:
Den som söker, han letar".

Permalänk | Kommentarer (3)

Lennarts webbkrönika från Det Progressiva USA har snabbt blivit en bra central för länkar och kommentarer kring den vänsterliberala debatten i USA.

Lennart har givetvis också egna inlägg och åsikter, bland annat om bloggar och DN-artiklar, eller den här om en annan syn på utvecklingen i USA:

"Från att USA idag är oförmöget att införa ett modern måttsystem, till att det inte har kraft att modernisera sitt helt inadekvata valsystem, sitt rättsväsende, sitt alltmer korrupta ekonomiskt system, sitt transportsystem, sina skolor, situationen för de 24% av befolkningen som har löner de inte kan leva på, den tilltagande miljöförstöringen, frånvaron av allmän sjukförsrökring, mm mm mm. Man ser mer och mer ett samhälle som är "in denial" som man säger. Som inte inser att landet, liksom de gamla Ryska och Ottomanska kejsardömena inte har ork att reformera sig.

Fyra år till av en sådan politik - det verkar mer och mer tydligt att John Kerry kommer att förlora rejält - kommer att göra USA så anakronistiskt att landet kommer att utgöra en stor fara för resten av världen. Saneringen, om den någonsin kommer, kommer att kosta ofantliga belopp.

Jovisst finns det moderna fickor i landet. USA är världens enda supermakt som helt dominerar omvärlden.
Men precis som Soviet, som också dominerade stora delar av världen, så är landets sociala infrastruktur mer och mer ålderdomlig.

Men vad behövs för att få landets innevånare att inse att landet behöver demokratiska majoritetsval till president, ett modernt måttsystem, ett mindre ekonomiskt polariserat samhälle mm mm? Vad skulle behövas för att en "sammhetsrevolution" av Tjeckoslovakist modell skulle växa fram i USA?
Behöver USA genomgå en social revolution?"

Permalänk | Kommentarer (0)

Engelsk bruksanvisning för Philips brödrost HD 2541/21:

"When you use the toaster for the first time, we strongly recommend that you let the toaster complete several toasting cycles without slices of bread..."

Svensk bruksanvisning:

"När du använder brödrosten första gången rekommenderar vi med kläm att du kör den flera gånger utan något bröd."

Permalänk | Kommentarer (1)

Aftonbladet: Tog sitt liv efter sex med höna.

Ska man tro på sådana här historier? Särskilt i kvällstidningarna dyker det ibland upp rena vandringssägner. Notera att trots att denna händelse sägs ha inträffat i Zambia, är notisen skriven av New York-korrespondenten. Utan angivande av källa.

Permalänk | Kommentarer (2)

Nils meddelar från Södermalm att tornseglarna - Hönans mesta favoritkusiner - nu är tillbaka från övervintringen i Sydafrika. Det är äntligen sommar på riktigt.

Tidigare på Blind Höna:
Svalor och seglare
Hej då och tack för myggen
Mer om tornseglare

Permalänk | Kommentarer (0)

Stockholms tunnelbana, 28 maj, klockan 22.13:
Två väktare leder med bestämda grepp bort en något ostadig och högljudd kille. Strax bakom går killens kompis - och filmar alltihopa med mobiltelefon-kameran.

Det är väl inte omöjligt att tekniken faktiskt bidrog till att det gick rätt lugnt till. Både vakterna och grabben inser kanske att en dokumentation kan visa saker som är ofördelaktiga för dem.

Permalänk | Kommentarer (0)

StorebrorStorasyster får tag på en tuschpenna, och så blir det så här med lillebror lillasyster...

Och vad sägs om denne amerikanske kusin till Emil i Lönneberga ("jag skulle bara se om jag fick in huvudet i hålet i ryggstödet")?

Den något osannolika källan till de här bilderna är den amerikanska marinen(!), som samlar material kring arbetsmiljö och säkerhet i vardagen på sajten Naval Safety Center.

Varje vecka publicerar de ett nytt "Photo of the week" - med kommentarer, förstås (läs hela texten om storebror storasyster och tuschpennan). Det behöver alltså inte uttryckligen ha med militären att göra, och många av bilderna skickas in av läsare runt om i USA. (Register över alla tidigare bilder finns. En del är läskigare än de här ganska oskyldiga.)

Det här är ett bra exempel på hur lättare material kan locka läsare till en allvarlig sajt - något jag skrev om i På Kornet-artikeln "Praktiska tips för intranätsredaktörer" - och i Blind Höna-notisen "Vikten av till synes triviala saker".

Permalänk | Kommentarer (9)

"Vid ett svenskt militärt besök i Sovjetunionen på 60-talet hände det sig att tolken vid ett tillfälle råkade i en särskilt brydsam situation. En rysk officer - storvuxen, väderbiten och med väldiga mustascher - frågade sin svenska kollega vad denne brukade göra på fritiden. Svensken svarade försynt - och det var här den för tolken brydsamma situationen uppstod - att han för sin del 'tyckte mycket om att brodera'.
Tolken, som insåg att detta svar inte skulle främja någon förståelse och ökad sämja herrarna emellan, tog sig därför raskt friheten att översätta svaret med 'vin, kvinnor och sång, du vet'. Ryssen svarade glatt 'precis som vi', gav till ett bullrande skratt och dunkade svensken i ryggen flera gånger med sin väldiga näve. 'Vad sa han?' undrade den svenske officeren. Tolken tappade inte fattningen:'Jo, han broderar också!' "
Ur Magnus Dahnbergs minnesruna över Sigvard Lindqvist, DN 23 maj 2004

En av mina fantastiska rysklärare, från Försvarets Tolkskola, är borta. Långt liv, stor gärning. Tack, Sigge.

Uppdatering 25-26/5:

"I gengäld besatt Sigge en fenomenal berättarförmåga. Ur sitt djupa kunnande öste han över sina adepter - i fängslande berättelsers form - sin kunskap om Ryssland och slavernas värld. För dem, som haft förmånen att ta del härav, utgjorde detta det absolut bästa instrumentet för en korrekt analys av den dramatiska utveckling, som denna del av världen genomgått. Utan att ett ögonblick blunda för de grymheter, som de politiska regimerna i dessa länder gjorde sig skyldiga till, hade Sigge förmågan att skapa empati för de slaviska folken och givetvis också kärlek till dessa folks språk och kultur. Jag tror att Sigges betydelse som brobyggare mellan Sverige och den slaviska världen inte kan överskattas."
Ur minnesord av Jan-Erik Walter på Militärtolkföreningens webbplats.

Permalänk | Kommentarer (3)

New World Symphony, en orkester i Miami, håller repetioner och seminarier med framstående musiker i realtidsvideo över nätet. Inte det vanliga Internet, dock, utan ...

"... Internet2, the next generation, with enough broadband capacity to transmit huge quantities of data, including CD-quality sound and DVD-quality images, at as much as 250 megabytes per second (more than 4,000 times the rate of a standard dial-up modem; more than 800 times that of a cable modem). Like the Internet at its inception, it is the province of universities and technology centers. All you need to join the system is academic accreditation and nearly $12,000 a year to pay for an affilate membership.

The New World Symphony is using it a lot, setting up coaching sessions, lessons and other interactions with top-flight professionals around the country. "
New York Times: Classical Finally Cracks the Internet, 23 maj 2004

Inte för alla ännu, alltså.

Själva tekniken kommer vi säkerligen så småningom få tillgång till - på något sätt. Möjligheterna är stora. Men det kommer nog inte ens i framtiden att bli lika fri och gratis att utnyttja som dagens internet. Och tack och lov för det! Kan du föreställa dig hur snabbt din Internet2-inbox skulle fyllas med gigabyte-stora reklamfilmer för Viagra i DVD-kvalite?

Inte heller Internet2 är dock hur snabbt som helst:

"Even Internet2, with its improved sound and picture, is subject to familiar Web glitches: a picture may freeze; the sound may cut in and out. Lag is inevitable.

Michael Tilson Thomas, who founded and conducts the New World Symphony, says that 'it's no worse than talking on a cellphone.' But you probably wouldn't want to give a music lesson over a cellphone. The orchestra has been forced to recognize the limits of the developing medium. After conducting auditions from the University of Arizona in February, it conceded that even the wonders of Internet2 couldn't adequately convey all the nuances of performance that had to be taken into account in such an evaluation."

Hur är det då att undervisa online, jämfört med "på riktigt"? En fördel som stjärnviolinisten Pinchas Zukerman nämner:

"... there are incidental benefits to teaching online. In individual lessons, participants see a small image of themselves as well as their instructors on the monitor, and simply watching yourself play, Mr. Zukerman said, introduces a level of objectivity."

Man bör då i ärlighetens namn inse att en monitor som visar eleven när hon spelar kan sättas upp för någon tusenlapp - det kräver knappast ny världsomspännande teknologi eller 12 000 dollar om året.

Möjligheten att få lektioner av världskända musiker online är förstås fantastisk. Vad man ska komma ihåg, dock, när man spekulerar om en framtid för sådana här tjänster, är att det verkliga problemet (som alltid) inte är de tekniska begränsningarna, som överföringstid eller bandbredd.

Den verkligt smala resursen är tiden hos de (stjärnmusiker eller andra) som ska tillhandahålla innehållet (till exempel undervisningen). Idag görs mycket sånt här av entusiasm. Imorgon vill de ha betalt. (NY Times konstaterar att de flesta skolor i USA inte har råd med onlinelektioner idag - över det vanliga internet - till exempel från Manhattan School of Music, trots att de bara kostar kring hundra dollar).

Och i övermorgon, när sådana här system blivit vardag, finns det troligen andra, mer spännande eller lönande alternativ för stjärnmusiker att lägga sin tid på.

Tekniken kommer, och till nytta - men den kommer nog inte att fyllas med det vi drömmer om idag.

Permalänk | Kommentarer (0)

Design Eye for the Usability Guy.

Lätt drift med Jacob Nielsen.
(tack, Nils, för länken!)

Permalänk | Kommentarer (5)

Designprofessor John Maedas manifest mot teknologiskt krångel och för enkelhet:

"There is too much needless complexity in the world, he argues. Technology, which was supposed to make our lives easier, has taken a wrong turn. (...) Despite the lip service paid to 'ease of use,' 'plug and play,' and 'one-click shopping,' simplicity is an endangered quality in the digital world, he adds, and it is time to break free from technology's intimidating complexity."
NY Times: A Design Epiphany: Keep It Simple, 20 maj 2004

Som bra exempel på enkel, användarvänlig design nämns iPod, Google, Apples PowerPoint-alternativ Keynote och Screwpull-korkskruven.

Fyra råd om enkelhet från artikeln:

1. Heed cultural patterns. The iPod, for instance, succeeded not just because of its sleek form, but because, in conjunction with iTunes, it solved so many of the problems of buying and storing music.
2. Be transparent. People like to have a mental model of how things work.
3. Edit. Simplicity hinges as much on cutting nonessential features as on adding helpful ones, the Newton MessagePad and the Palm Pilot being prime examples.
4. Prototype. Push beyond proof-of-technology demos and build prototypes that people can interact with.

Mitt evengelium för enkelhet finns i På Kornet-artikeln Ebba säger: Enklare blir bättre, alltså.

Lite om transparens finns också i När systemen går i baklås.

Slutkläm i NY Times:

"With every Consumer Electronics Show, we seem to wade deeper into the 'paradox of the digital age,' in the words of the computer scientist and design critic Donald Norman: the very technologies that we hope will simplify life ultimately complicate it. But there is hope. As Mr. Moggridge says, 'Technology is the villain, as well as the exciting opportunity.' "

Permalänk | Kommentarer (3)

Paul Krugman känner igen gissa vem i 1800-talsromanens typiske oansvarige och slösaktige odåga till son: "The Wastrel son", NY Times, 18 maj.

Permalänk | Kommentarer (0)

"A Newsweek investigation shows that, as a means of pre-empting a repeat of 9/11, Bush, along with Defense Secretary Rumsfeld and Attorney General John Ashcroft, signed off on a secret system of detention and interrogation that opened the door to such methods. It was an approach that they adopted to sidestep the historical safeguards of the Geneva Conventions, which protect the rights of detainees and prisoners of war."
Newsweek: The Roots of Torture, 17 maj 2004

Permalänk | Kommentarer (0)

Jo, faktiskt - till och med mer än Bohemian Rhapsody:

"Procol Harum's 1967 classic "A Whiter Shade of Pale" has been named as the most-played record of the past 70 years in the United Kingdom, according to British performing rights group PPL (Phonographic Performance Ltd)."
Reuters Entertainment: Procol Harum Shades Rivals in U.K. Survey, 17 maj

Och var skulle ni läsa det, annat än här på Blind Höna?

Permalänk | Kommentarer (4)

Seymour Hersh nya avslöjanden om tortyren i Irak: The Gray Zone, artikel i New Yorker 15 maj. Artikeln som kommer att fälla Rumsfeld. Tror jag, men jag har å andra sidan haft fel förr.

Permalänk | Kommentarer (3)

Såg några sekunders nyhetsklipp med en flinande Rumsfelt som sa "I'm a survivor". Vi reagerade spontant precis likadant: den som är tvungen att säga så är hopplöst ute. Snart borta.

Permalänk | Kommentarer (0)

Så det gick inte så bra för Norge i årets melodifestival heller. Man kan förstå att de blir lite sura på stöddiga storebror Sverige ibland. Den här tröjan köpte jag på Karl Johann i Oslo för flera år sedan. Se hela kartan med ett klick.

Permalänk | Kommentarer (2)

De geniala Stenberg-brödernas filmaffisch är hämtad ur Susan Packs "Film posters of the Russian Avant-Garde" (se den hos amazon.com).

Permalänk | Kommentarer (0)

Man hamnar på någon sorts EU-musik-festival på Fasching och får först höra en polsk spelmanstrio kompas av ett polskt dub-reggae-ambient-band, som om Bob Marley egentligen hetat Boba Marlowski och kortat sitt namn när han emigrerade, och det låter lika vansinnigt som det verkar, inte njutbart men lite kul, särskilt när någon av fiolspelarna slår en liten stepp nedanför scenen och hela den exil-polska publiken brister ut i hängivet jubel utan att man riktigt förstår varför, och sen annonseras en tysk jazzgrupp, och lite ölpåverkad vädrar man då sina fåniga fördomar om notställ och fanjunkarsynkoper ...

... och så visar det sig att trombonisten Nils Wograms grupp Root 70 är så där fruktansvärt bra, musik som är lätt som viloandning och som överraskar mig genom att de sänker volymen varje gång jag tror att de ska öka den, så otroligt tajta, och en fantastisk basist i Matt Penman och med Hayden Chisholms smekande altsax och basklarinett...

Gå till www.nilswogram.com och provlyssna till exempel på utdraget ur "Introducing the ambassador". Wow. Inte visste jag att jag gillade tysk jazz. Det är underbart att få sina fördomar utdragna med rötterna.

Permalänk | Kommentarer (0)

Apropå förra notisen kom det ett brev från orgelgeniet och musikveteranen Matthew Fisher:

"On Sunday, we went down to New Hope, PA. While we were there we dropped into a bar called Havana and noticed a band were getting ready to play. We saw this young kid hanging around and assumed that his dad was one of the musicians. Then we saw him string a Fender Stratocaster round his neck and start playing. It came as a shock to find that a) he plays guitar rather like Carlos Santana (only better) and b) that he sings rather like Big Momma Thornton (his voice hasn't broken yet).

This kid's name is Eric Steckel and he has his own website: www.ericsteckel.com. He is 13 years old and a total genius. Believe me, you will be hearing a lot about this young man in the next few years."

Efter att ha lyssnat på spår som "Born under a bad sign" och "Char-broiled" hos CDBaby (!) som säljer hans CD kan jag inte annat än hålla med och häpna. Hur är det möjligt att vara 13 år och lira så grymt?

Den 15 maj spelar han på Arts Alive! i Quakertown, Pennsylvania, i fall ni skulle ha vägarna förbi. (Klockan 3!)

Permalänk | Kommentarer (4)

Japp, det är den årliga International Procol Harum day igen: A whiter shade of pale släpptes just den 12 maj 1967. Har du lust, läs en essä jag skrev härom året om blindhet, A whiter shade of pale som filter och den norske science fiction-författaren Jon Bing: AWSoP goes extra-terrestrial.

(Bilden från konserten i Lewisham i mars i fjol. Klicka för att se en större version.)

Permalänk | Kommentarer (0)

För femtio år sedan - den 7 april 1954 - var slaget om Dien Bien Phu över. Den franska arméns starkaste fäste i Vietnam föll för den vietnamesiska gerillaarmén.

Slaget hade varat i nästan två månader. Nu var fransmännen fullständigt krossade, besegrade.

Så här skriver Sven Lindqvist i "En underjordisk stjärnhimmel":

"Den 13 mars 1954 börjar slaget om Dien Bien Phu. Fransmännen har skapat det befästa lägret i Dien Bien Phu som ett lockbete för att förmå den undanglidande vietnamesiska gerillan att stanna och slåss - i en kitteldal där den kommer att malas sönder och samman av franskt artilleri och franskt flyg.

Slaget inleds kl 17.30. Plötsligt hör de förbluffade fransmännen genom de glesa takstockarna i sina skyddsrum hur natten skakar och dånar under fruktansvärda hammarslag.Vad har hänt? Hur har vietnameserna fått fram artilleri?

Tiotusentals bärare med cyklar har i månader släpat de tunga pjäserna bit för bit och centimeter för centimeter utan att lämna några spår som kan upptäckas från luften. Nu ligger de dolda i djupa pjäsvärn och skjuter med direkt verkan rakt ned i det franska lägret.

Det franska artilleriet kan inte upptäcka dem och besvara elden. Överste Piroth, som varit fullständigt säker på att han med sina kanoner skulle behärska situationen, inser för sent sitt misstag. Han tar en handgranat, avlägsnar säkringen med tänderna och håller den mot hjärtat.

Lockbetet har fungerat, det är tydligt. Men vem är det som har gått i fällan?

Den natten förvandlas en stor del av det befästa lägret till en begravningsplats (...) Slaget varar i 56 dagar. Men redan första natten står det klart att här kommer det franska kolonialväldet att begravas. (...)

För första gången har det lyckats att med vapenmakt störta en av de västerländska förtryckarnas hatade marionettregimer. För första gången i historien har en europeisk kolonialmakt blivit besegrad av en asiatisk bondehär

Jag tänker på Dien Bien Phu varje vår när jag plockar fram cykeln och gör de första turerna.

Sven Lindqvists "En underjordisk stjärnhimmel" kom ut 1984. Då höll den sovjetiska krigsmakten på att nötas ner i ett hopplöst krig mot gerillan i Afghanistan. Så här fortsätter Lindqvist sin text om den 7 maj:

"Vad gjorde jag den dagen? Vad lärde jag av Dien Bien Phu? Ingenting. Jag var 22 år och for omkring med min älskade i Grekland på en Lambretta. Vi läste inte ens tidningarna. Vi hade nog av våra egna strapatser och vår egen kärlek.

När jag skriver detta går 80-talets kolonialkrig i Afghanistan dagens 20-åringar lika spårlöst förbi. Ingen blir upprörd, ingen ställer frågor eller drar slutsatser. Vem bryr sig egentligen om vad stormakterna gör med några bonnjävlar därborta i Asien? Vi har våra personliga äventyr att tänka på."

De ryska soldaterna förstod inte vad som hände i Afghanistan. I mitten av åttiotalet träffade jag några av dem, i Sovjet. De berättade hur det kändes att sitta isolerade i sina baser, inringade av folk som hatade dem intensivt, vars språk och kultur de inte förstod. Hur de ständigt var livrädda. En rädsla som fick dem att utföra fruktansvärda övergrepp och våldsbrott.

En viktig del av motståndet mot de sovjetiska ockupanterna i Afghanistan kom från hårdföra muslimska gerillakrigare, finansierade och organiserade av USA och CIA, efter principen om att "min fiendes fiende är min vän".

Ett decennium senare vänder sig dessa militanta fundamentalister mot sina skapare och forna finansiärer. Islamiska terrornätverk slår mot amerikanska mål i Afrika och Mellanöstern, och till slut mot själva USA.

Och nu håller ännu en stormakts ockupationsarmé på att demoraliseras och nötas ner därborta i Asien. Livrädda unga amerikanska män (och kvinnor) som inte förstår språket och kulturen hos ett intensivt fientligt folk, som skulle ha hälsat dem som befriare (trodde de).

USA kommer att misslyckas i Irak. Precis som Frankrike misslyckades i Vietnam och Sovjet i Afghanistan. Och liksom i de länderna kommer det nog knappast att bli någon trevlig regim som tar över, när stormakten till slut får dra sig ur med svansen mellan benen.

Året efter "En underjordisk stjärnhimmel" kom Sven Lindqvists reportagebok från Afghanistan: "Elefantens fot". I den skriver han att det är naturligt för honom att bedöma Sovjets krig i Afghanistan efter samma kriterier som kriget i Vietnam.

Bland dem finns till exempel "Innebär stormaktens ingripande en kränkning av internationell rätt? Kan man hoppas att stormaktens ingripande på längre sikt ska medföra större frihet och bättre förhållanden för folket?"

Irak är inte ett nytt Vietnam eller Afghanistan, men det är ändå möjligt att använda i stort sett samma kriterier.

Länkar:
Guardians webblogg har en hel del länkar om Dien Bien Phu.

www.svenlindqvist.net.

Uppdatering: DN har ett bra reportage av Petter Olofsson från Dien Bien Phu idag. Här vände världshistorien.

Permalänk | Kommentarer (2)

Carsten Palmaer har en mycket kärleksfull och läsvärd minnesartikel om Olle Adolphson i senaste numret av Ordfront Magasin.

Bland allt klokt som sägs fäste jag mig vid det här:

"Det finns alltså många beröringspunkter mellan visor och lyrik.

Men för den som vill göra riktigt bra vistexter räcker det inte med att kunna skriva god lyrik.

Man måste också kunna skriva dålig. (...)

I våra liv behöver vi inte bara stor, nyskapande och originell dikt. Vi behöver också platt och banal dikt, som passar till våra platta och banala känslor. När man är övergiven eller bedragen är det inte Ekelöf man först sträcker sig efter. Inte sällan är det den usla dikten, pekoralet som mest exakt beskriver vad som rör sig i vårt inre. Den som modigt uttalar de ord som uttrycker våra platta och banala känslor är den diktare vi behöver.

De stora visdiktarna vet hur man skriver sånt som är sant och vackert; de vet också hur man tar bort det jolmiga i skönheten genom att punktera den med en avsiktligt platt rad [som] Evert Taubes berömda rader i »Västanvind«:
Jag var så sjuk av kärlek, jag var så sjuk av sorg.
Min älskade har glömt mig och rest till Göteborg

Det här kan Olle Adolphson. Nödrim, haltande versfötter och banala bilder är perfekt inprickade ... (som) den välberäknat tafatta presentationen av Hyggliga Viktoria i "Adam och Vera":
Hon stigit ner från backarna på Söder
som en sorts Venus från en sorts olymp "

Carsten Palmaer: Balladen om Olle, Ordfront Magasin 5/2004

Olle Adolphson dog den 10 mars i år, 2004.


Permalänk | Kommentarer (0)

Mats gräver vidare efter musik med utgångspunkt i Blind Höna-notisen om Persephone's Bees. Uppdatering: Och ännu mer idag.

Det här är en av de saker som gör bloggning roligt: det känns lite som lagtempo på cykel (minns ni bröderna Fåglum?) - en i taget som drar, faller tillbaka och lämnar plats för nästa.

Permalänk | Kommentarer (1)

Erbjudandet från den lokale ICA-handlaren kommer numera med en stor färgbild på omslaget.

En man, en kvinna, barn, samlade i den varmröda soffgruppen.

Alla läser. Det är väl inte så att man ska tro att de handlat böckerna på iCA.

Snarare ska det ge oss en bild av lycka och lugn; något som man antagligen uppnår om man sparar tid och tankekraft och handlar i just deras butik.

Men ... vad är det mannen läser egentligen?

Kollar man närmare på boken som han håller i handen syns det tydligt att texten har ojämn vänstermarginal. Det är uppenbarligen så att han läser en bok där texten löper från höger till vänster.

Det är inte så många språk som skrivs från höger till vänster, som jag känner till. Berbernas tifinagh-skrift. Hebreiska. Och arabiska.

Så ... är det här medveten multietnisk marknadsföring? Eller kanske hemliga, kodade meddelanden till sovande Al Qaida-celler?

Eller bara en reklambyrå som inte kollar vad som händer när man bestämmer sig för att spegelvända bilden?

Permalänk | Kommentarer (8)

Den artikel i New Yorker av Seymor Hersh, som svenska medier refererat till under dagen, finns i original på nätet: Torture at Abu Ghraib.

Obligatorisk läsning.

Permalänk | Kommentarer (0)

Googles har världens största kluster av Linux-servrar, hanterar uppgraderingar och patchar på alla och har ändå 100% uptime. Hur funkar det? Och hur stor kapacitet har de egentligen - 10.000 servrar eller 100.000 servrar?

Lite om det tekniska hemlighetsmakeriet hos Google i Guardian:

"...presentations by Google techies have been run through some kind of corporate filter before they make it into Powerpoint. The operation of the filter is erratic (it's difficult for PR flacks effectively to censor geeks at the best of times), but it seems that the overall aim is to understate every aspect of Google's technology and technical performance by several orders of magnitude.

How do we know this? Mainly because of internal inconsistencies in the data provided by Google employees..."
John Naughton: What can't you find on Google? Vital statistics, 25 april

Permalänk | Kommentarer (0)