... visade sig vara en alldeles trevlig liten thriller, utan tröttsamma seriemördare.

Lite kul att se hur den oskyldigt misstänkte hela tiden tvingas fiffla med relativt vardaglig teknik som scanner, fax, mobiltelefoner och telefonsvarare för att avvärja ledtrådarna som pekar mot honom ...

Och så borde John Billingsley få (fått?) en bästa birolls-Oscar för prestationen som rättsläkaren Chae. Genom hela filmen grubblar jag över var jag sett honom förut. IMDB räddar mig: han - plus ögonbryn i latex som räcker långt ner på kinderna - är den denobulanske skeppsläkaren Phlox i tv-serien Star Trek Enterprise. Bisarr doktor som bisarr doktor, tydligen...

Permalänk | Kommentarer (0)

Ett spam-bondfångeri som tillhör de mest lättgenomskådade jag sett ("skicka oss ditt kontonummer och din PIN-kod, för att kolla din mejladress funkar") - men kanske ger det resultat just därför:

From: support@citibank.com
Subject: Verify your E-mail with Citibank

Dear Citibank Member,

This email was sent by the Citibank server to verify your E-mail address. You must complete this process by clicking on the link below and entering in the small window your Citibank ATM/Debit Card number and PIN that you use on ATM.

This is done for your protection - because some of our members no longer have access to their email addresses and we must verify it.

Naturligtvis är avsändaradressen falsk.

Permalänk | Kommentarer (0)

Den person som klockan 02.56 i morse frågade Google - likt ett orakel - "Ska jag gå och lägga mig?, fick som främsta träff notisen "Jag borde gå och lägga mig" på Blind Höna.

PS: Ämnet ger mig tillfälle att påpeka att Andrajenny numera heter En till Jenny - och hon skrev om just vikten av sömn häromdagen.

Permalänk | Kommentarer (0)

Du bör läsa Bengt O Karlssons utmärkta artikel Döden i Coyoacán: en berättelse om ett politiskt mord, begått av en galning, som också först påstods sakna alla utrikepolitiska motiv eller kopplingar. Även om man inte tror på konspirationsteorier är det fascinerande läsning om några av 1900-talets mest kända personligheter.

Bengts lika läsvärda webblogg med kortare texter är När jag ändå har ordet....

Permalänk | Kommentarer (2)

Nästa sak som numera förgyller mina morgnar (och som jag gärna delar med mig av):

I Stockholm kan man nu varje vardagmorgon mellan 7 och 8 höra världsmusik presenterad av Lennart Wretlind: "toner från Mali, Brasilien och Colombia, blandade med indisk bollywoodmusik, slitstarka latinorytmer och musik av artister som Bob Marley, Mano Chao och Bo Kaspers".

Programmet "Kontinentalfrukost" är egentligen en del av utbudet i den digitala radion SR Sverige (ni vet systemet som lär ha cirka elva lyssnare i hela landet). Sedan en tid återutsänds programmet över Stockholm som "vanlig" radio på frekvensen 89,6 MHz.

Timmen dessförinnan, alltså mellan 6 och 7, sänds dessutom "The World Today" från BBC World Service  ut på samma frekvens. En bra diet att ersätta det gamla tjatiga P1 med.

(Och bor du inte i Stockholm kan du höra den digitala kanalen på nätet - se länken ovan.)

Permalänk | Kommentarer (0)

DN lär ha skrivit att det var miljö-ovänligt. Jag kan inte riktigt bry mig. Stenålderskäk - paleolitisk kost - har i alla fall på kort tid fått mig att tappa hela övervikten på 13-14 kilo. Jag mår bättre än någonsin. Och vilken miljöbelastning innebär vanligt käk, egentligen?

Jag är ingen fundamentalist. Jag väljer det som känns vettigt och verkar bra. Jag äter en pannkaka eller en bulle ibland. Men i stort innebär stenåldersmat att jag avstår från mjöl- och spannmålsprodukter (bröd, flingor, pasta) och mjölkprodukter (yoghurt, mjölk, smör, ost). Vi snackar alltså jägar- och samlar-stenåldern här; det är kött, fisk, skaldjur, ägg, grönsaker, frukt, nötter, rötter som gäller.

Eftersom den vanligaste frågan är"Men vad äter du till frukost?!?" visas ovan en bild på en stadig stenåldersfrukost.

(Uppdatering: Mer om stenåldersmat, 23 april 2004.)

Permalänk | Kommentarer (9)

Pressen upptäcker (slutligen) webbloggar. Pressens Tidning hade i nr 5 (11 mars) artikeln "Sålda på mikrojournalistik", med vinkeln att läsarna kan betala direkt till en skribent/journalist för att få en text skriven. Exemplet kommer från vetenskapsjournalisten David Appells blog Quark Soup (som han dock lagt på is sedan en månad).

Tyvärr finns inga svenska bloggar nämnda; inte ens som en sidohänvisning. Och trots att artikeln finns under vinjetten "Digitala medier", finns den märkligt nog inte på Pressens Tidnings sajt.

Permalänk | Kommentarer (0)

Föreställningen "Hörs det hur jag låter - om manligt och kvinnligt språk" på Klara Soppteater visade sig för det första inte alls handla om språk.

Och för det andra var den riktig unket dålig - om manligt och kvinnligt, javisst, men så fylld av de allra dammigaste fördomarna om män att jag blev alldeles stum. Hur kul är det med:

"Om ni skulle få se en man dammsuga - ja, jag vet att det är sällsynt, men i alla fall ..."

"Och när jag kom hem hittade jag min man i köket! [förvånad min] - bara en sån sak! ..."

"En gång bestämde jag mig för att inte byta sängkläder i min mans säng. Som ett experiment. På kvällen kröp jag ner mellan nystrukna lakan. Men Rolle märkte ingenting alls utan la sig bara och somnade [snarkande ljud] ... Efter ett halvår tyckte jag synd om honom och bytte hans lakan i alla fall."

I jämförelse var faktiskt samma stadsteaters Hamlet - rätt svalt mottagen av kritiken (se t.ex. DN)- riktigt sevärd. Nog hade den brister; flera av rollfigurerna gormar sig igenom stora delar av pjäsen i samma flåsiga tonläge. Och pjäsen spretar rejält åt olika håll. Men scenografin är urläcker, och det är trots allt alltid intressant att höra nya tolkningar av Shakspeares text.

Permalänk | Kommentarer (2)

"Citatgruppen med dotterbolaget Journalistgruppen tar över Ericssons koncernredaktion. Uppdraget är ett av de största i Sverige och beräknas omsätta 90 miljoner kronor.
De 22 medarbetare som idag jobbar på internredaktionen kommer erbjudas anställningar inom Journalistgruppen."
(Resume: Citat plockar jätteuppdrag för Ericsson)

Journalistgruppen och Citat ska bland annat ta fram innehåll och form för Ericssons intranät, intern- och kundtidningar, webbsändningar och intern-tv. Se också Dagens Media: Citat tar över Ericssons redaktion.

Uppdatering 13.59: Journalistgruppen/Citat tar outsourcingavtal på Ericsson på Journalistgruppens webbplats.

Permalänk | Kommentarer (0)

I morgon, den 23 mars, föreläser jag på Hyper Island i Karlskrona om "Vad är informationsarkitektur - och vad är det bra för?".

Permalänk | Kommentarer (2)

Vicepresident Hoynes ringde 47 samtal till sin älskarinna - enligt kvällens avsnitt av "Vita huset". Konstigt att han inte lär sig - i ett tidigare avsnitt ringde han och konspirerade med 47 funktionärer - och det upptäcktes också.

Permalänk | Kommentarer (0)

"We will pay about $3.3 billion for 2003 (...) we hope our taxes continue to rise in the future".

USAs Världens näst rikaste man - Warren Buffet på Berkshire Hathaway - har inget emot att betala sin del till det allmänna, och ogillar därför Bushs skattesänkarpolitik.

Men oavsett allt sådant är hans årsredovisning, i form av brev till aktieägarna, lysande bra kommunikation. Rakt på sak, inga krångligheter, personligt. Världsklass. (Finns i pdf-format.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Onsdag den 17 mars föreläser jag på Södertörns Högskola om "Hjärnan är viktigare än armbågen - datoriseringen och de bortglömda orsakerna till stress i arbetslivet".

Tid: 13.15. Plats: Södertörns högskolas lokaler i Campus Haninge, sal 2092, (Riksäpplet 2).

Föreläsningen håller på till klockan 15, är gratis och öppen för alla. Välkommen!

På Södertörns högskolas sajt kan man se hela programmet för föreläsningsserien.

Permalänk | Kommentarer (0)

Fastän man vet att kroppsspråket har stor betydelse är man inte alltid medveten om hur exakt det kan vara. Vilka små, precisa gester, med alldeles specifik innebörd, som det innehåller (och som vi alla omedelbart förstår).

Jag blev pinsamt påmind om det för någon månad sedan.

Jag måste börja med att erkänna att jag har ett litet handikapp: jag har svårt att minnas och känna igen ansikten. Andra delar av mitt minne fungerar utmärkt: saker som jag läser fastnar nästan alltid. Och jag har ett mycket gott minne för röster. När telefonen ringer och en röst i andra änden säger "Hej, du minns nog inte mig, men för tio år sedan ..." kan jag avbryta direkt och säga "Men tjena Lasse, det är klart jag kommer ihåg dig!"

Hade jag fått syn på Lasse på stan hade jag däremot - tja faktiskt inte sett honom, helt enkelt.

Det är så illa att jag ännu flera månader efter flytten inte känner igen mina grannar på samma våningsplan.

Alltså - detta hände: jag har sällskap med en kvinna in i hissen. Jag är först vid hissknapparna och trycker på femman. Sedan gör jag helt omedvetet en liten serie små rörelser och gester som jag tror bland annat innefattar att jag flyttar överkroppen en aning bakåt, ger henne en mycket kort blick och ett lätt leende som visar att nu släpper jag fram henne, ocjh nollställer därefter ansiktet och kroppen till ett "jag tittar minsann inte på främmande damer"-uttryck.

Jag blir plötsligt medveten om detta rent kroppspråkliga yttrande när hon står kvar utan att röra sig. Jag inser att hon också ska till mitt våningsplan, och av hennes leende och något rynkade panna förstår jag att hon är min granne. Och jag förstår att hon förstår, att jag inte kände igen henne. Och att hon tycker det är rätt tölpaktigt.

Utan att säga ett ord har jag alltså förolämpat en människa - oavsiktligt, men i alla fall. Utan ett ord har vi utbytt en hel mängd information med varandra.

Till viss lättnad flyttade hon kort därefter.

Jag försöker nu intensivt memorera mina nya grannars ansikten. Och observera mitt kroppspråk noggrannare, för att se om jag hittar fler sådana exakta fraser.

Permalänk | Kommentarer (4)

När ny teknik diskuteras handlar det oftast om ... teknik. Det är rätt sällsynt att någon tar upp teknikens konsekvenser för våra privata liv, vårt personliga beteende - särskilt vad man skulle kunna kalla "sekundära" konsekvenserna, de som uppträder bortom de i första hand avsedda. (Någonstans - jag har tappat bort referensen - hävdade till exempel någon att det blivit mer och mer okej att komma försent eftersom man alltid kan ringa med mobilen och säga att man blivit tio, femton, tjugo minuter försenad. Stämmer det?)

Ett ännu intressantare exempel var Jan Kallbergs krönika i Metro för en tid sedan, om dejting på nätet - och vad som händer sedan:

"Jag tror att de flesta som träffats på nätet fortsätter att kvarstå som kontaktsökande på nätet fastän man nu lever i en relation. Vilket gör att många av dem som söker kärleken på nätet antagligen redan har funnit den, om man ska läsa den allmänmoraliska lagboken. Man är helt enkelt ute och shoppar efter något bättre. Det är rätt oskyldigt. Det kan enkelt förklaras bort: "Oj, är den kvar på nätet?", "Det var så svårt att ta bort den ..." och "Det menar du inte ...?"

Att fortsätta leva som kontaktsökande på nätet känns inte som otrohet, utan mer en privatsfär av lite öppenhet mot livet (...) Det ramlar in lite e-post som förgyller självförtroendet och det kan man inte säga nej till. Bara tanken att man har tusentals av möjliga partner så tillgängligt gröper ur vår vilja att ge upp det. Man vet ju aldrig vem som hör av sig. Vad som flyter förbi under bron."

Samtidigt kan man konstatera, att personliga mobiltelefoner, SMS, privata mejlkonton och uppkoppling hemma öppnat en helt ny (teknisk) plattform för otrohet. Tänk förr, när familjen bara hade gemensam telefon: gamla romaner har många variationer på Älskarens Telefonsamtal:

(Telefonen ringer)
Hustrun: - Hallå?
Älskaren: - Kan vi ses ikväll?
Hustrun: - Tyvärr, ni måste ha ringt fel. Här finns ingen med det namnet.
Maken (mer eller misstänksamt): - Vem var det?
Hustrun: - Äsch, fel nummer.

Idag hade han skickat ett SMS till hennes privata mobil.

Permalänk | Kommentarer (1)

Det här ordet verkar inte ha setts i svenska språket tidigare. Det finns inte i SAOL, inte i SAOB, har (hittills) inte kunnat hittas med Google. Så jag gör anspåk på det som mitt: kärleksvila.

Vad är det? Det skulle kunna vara två saker. Var tillbringar du din kärleksvila? Var vilar du ut med din kärlek? Kanske inte på samma ställe som du har din dygnsvila (ett ord som finns och som väckte uppseende för några år sedan när skattemyndigheten i en enkät ville kontrollera om folk verkligen bodde där de påstod, och på heder och samvete lät dem svara på "Var tillbringar du din dygnsvila?").

Eller, den andra möjligheten: med samma innebörd som vapenvila. Vi lägger ner kärleken - för en tid.

Permalänk | Kommentarer (1)

Jag är förstås lite efter här, men jag tycker nog inte att det mest upprörande var att advokat Tore Noreberg sa ordet "hora".

Det mest stötande är väl vad han faktiskt menade: att det var okej för föräldrarna att misshandla, hota och slå sin dotter, eftersom hon klädde sig på ett visst sätt.

Permalänk | Kommentarer (1)