Från boingboing.net:

"Someone told me about an ingenious way that spammers were cracking 'captchas' - the distorted graphic words that a human being has to key into a box before Yahoo and Hotmail and similar services will give her a free email account. The idea is to require a human being and so prevent spammers from automatically generating millions of free email accounts.

The ingenious crack is to offer a free porn site which requires that you key in the solution to a captcha - which has been inlined from Yahoo or Hotmail - before you can gain access. Free porn sites attract lots of users around the clock, and the spammers were able to generate captcha solutions fast enough to create as many throw-away email accounts as they wanted."

Läs hela "Solving and creating captchas with free porn", 27 jan.

Permalänk | Kommentarer (1)

... eller, the zen of design and layout: hur väl man än försöker förutse konsekvenserna av en viss designlösning dyker det alltid upp ett oväntat fall.

Permalänk | Kommentarer (1)

Manne skriver apropå På Kornet-artikeln "Praktiska tips för intranätsredaktörer":

"Håller helt med dig angående vikten av att sockra t ex ett intranät eller webbplats med något som roar, intresserar eller på annat sätt får folk att reagera. Ofta är det de små sakerna som gör det. Vi brukar till exempel ge rådet att köpa in / länka in på något sätt dagens TV-tablåer eller väder. Tänk om man kunde prenumerera på lokala RSS-feeds med familjesidorna från alla tidningar...

Liten anekdot: På Landstinget Hallands webb (www.lthalland.se) såg vi för många herrans år sen en intressant effekt av att sköterskorna på BB började publicera bilder på nyfödda (Landstinget Halland är "the original home of the webbis"...): markant ökad besöksfrekvens, brev med glada tillrop och spontana kommentarer från personer av typen "Sen ni började publicera bilder på webbisar har jag www.lthalland.se som startsida, de ÄR ju så gulliga!"

Vi har till och med tagit fram små enkla funktioner med vilka webbisar kan syndikeras till andra webbar. Det vore ett fint sätt att "smyga" ut nyheter och annan samhällsinformation i ett roligt sammanhang:, ett foto på den senaste webbisen, kanske ingressen från den senaste nyheten och om du klickar på webbisen hamnar du på en sida där du automatiskt får dig lite information från Landstinget till livs."

Fler landsting som har webbisar på sina förstasidor är Kalmar, Sörmland, Kronoberg, Gävleborg, Västernorrland, Norrbotten.

Men Hallands sida har bäst funktioner: där finns inte bara bilder, utan man kan också gratulera föräldrarna och skicka webbisen som ett mejl.

Inget landsting verkar dock använda själva webbis-sidan till att i förbigående smyga fram info, som Manne föreslår.
(Manne har för övrigt webloggen hultberg.org.)

Permalänk | Kommentarer (2)

Förmodligen blir det en aning glest med inlägg den närmaste tiden.

Den som vill kan istället läsa Internetworlds januarinummer, där jag ger en del råd om hur man undvikler fallgropar när man försöker bygga en stor sajt (inte nödvändigtvis samma sak som en "drömsajt", som rubriken på artikeln lite olyckligt blivit).

Permalänk | Kommentarer (2)

Många intranät är alldels för ängsligt korrekta och anonyma. De inriktar sig på att "sprida information" - snarare än att vinna läsare, skriver jag i På Kornet-artikeln Praktiska tips för intranätsredaktörer idag.

Hur fungerar ditt intranät? (Så här tyckte förresten Inga för ett tag sedan.)

Vilka är dina bästa tips för ett fungerande intranät - både du som är läsare, mottagare, och du som är producent? Skriv in din kommentar med länken unde den här notisen!

Permalänk | Kommentarer (7)

Och Tom Engelhardt gör en lexikalisk analys av Bushs "State of the union":

"In the first half of the speech [which focused on America in the world], the words 'terror' or 'terrorists' were used 14 times; some form of 'kill' ('killers', 'killed', 'killing') 10 times; war 7 times; and that doesn't count the various stand-ins for war or warlike actions ('aggressive raids', 'attack', 'offensive', 'patrols', 'operations', 'battle', 'armored charges', 'midnight raids', (...) Among other words occurring at least once were: patrolling, vigilance, assassins, disrupt, seize, tragedy, trial, catch, fear, chaos, carnage, torture, tyrant, tyranny, despair, anger, brutal, hateful propaganda, prison cell, shake the will.

This list is by no means a full one. And note that this part of the speech - about the first twenty minutes or so of what 60 millions Americans tuned into - was a mere 2,254 words long.

This then is the world, as painted in words, of our 'somber' and 'determined' president. Can anyone doubt that it's a vision meant to scare Americans to death? You simply can't write such words so many times over and in such variety without conscious intent. (...) This is the world made 'safer' by the capture of Saddam Hussein."
(Words must be credible, 22 jan)

Permalänk | Kommentarer (0)

Lärare har alltid varit tvungna att hitta bra skäl till varför det är viktigt att lära sig ordklasser.

Uggabugga har hittat ett helt nytt.

Permalänk | Kommentarer (1)

Permalänk | Kommentarer (2)

För mindre än en vecka sen hävdade Expressen att de inte gör osynliga rättelser i texter på expressen.se (På Kornet: Rätta misstagen på din sajt - men gör det rätt).

Men när expressen.se rapporterat kring de två döda flickorna på Hallandsåsen har man åter bara raderat sina första, felaktiga uppgifter om att flickorna blivit skjutna - utan kommentarer. En skarpsynt läsare har uppmärksammat det på mediekritik.nu: Expressen ändrar artiklar i efterhand. (Tack Johan för länken).

I ett svar på kritiken ser redaktionschefen på Expressen inga problem med att sudda i publicerade artiklar.

En bra kommentar till Expressens hållning, som också tar upp en etisk risk (som jag inte gick in på i min artikel) kommer signaturen Duckman med på samma sida:

"Efter att ha läst Thomas Mattssons officiella svar ifrån Expressen så förstår jag nu varför tidningen innehållit så mycket felaktigheter på sista tiden. Om man är av den åsikten att man kan redigera artiklar i efterhand så kanske man också vågar chansa mera? 'Jo du Chefred. Jag har en smaskig nyhet här som verkligen skulle sälja lösnummer om vi skrev den. Jag kan dock bara verifiera sanningshalten till cirka 50%.'
'Det är ok, grabben. Skriv artikeln. Om det visar sig att den är fel så kan vi ju alltid redigera den i efterhand. Det är inga problem.'

Kanske skulle det vara bättre för tidningen om man införde policyn att man INTE fick korrigera artiklar i efterhand. Då skulle man nog mer värna om att kontrollera sina uppgifter en extra gång och då skulle inte vilket skit som helst kunna publiceras.

Värna om er egen integritet, Expressen!"

Faktiskt lanserades just arbetssättet ovan av FinansVision (nu nedlagd) häromåret: det var rätt att lägga ut obekräftade rykten, och sedan se om någon protesterade. Och var det rätt kom man ju före konkurrenten.

Permalänk | Kommentarer (1)

Har någonstans någon palestinsk representant fått ge sin syn på installationen på Historiska museet?

Jag har letat - och säkert inte läst allt - men inte hittat något.

Är det inte lite märkligt?

Är det inte (i så fall) symtomatiskt för palestiniernas situation: klämda mellan andras agendor, utestängda från politiska bråk som förs över deras huvuden?

Permalänk | Kommentarer (1)

Henrik Ahlén vill inte ha fler fiffiga funktioner på sina prylar - i alla fall inte förrän de som finns fungerar vettigt (Se På Kornet-artikeln Nu får det vara nog!).

Han verkar få stöd i en avhandling om tekniken i mobila prylar, som Daniel Fällman vid Umeå Universitet lägger fram på fredag (23 jan 2004).

De mobila prylarna är inte utformade utifrån människan, säger Fällman, utan är "en förlegad schablonbild av vad det är datorer 'ska' användas till. (...) Användare av mobil IT vill inte bära med sig kompletta mobila skrivbord, utan söker enkla och tydliga verktyg som kan hjälpa dem med de vardagliga bestyren." (Umeå universitet: Mobil informationsteknik med utgångspunkt i människan, 15 jan)

[Länken via Explikation.]

Tidigare: Sven Lindqvist föreslår en enklare mobiltelefon för Ericsson ... och får så småningom svar.

Permalänk | Kommentarer (1)

Så först kommer ingenting, och sen ingenting - "Mr Kerry, whose campaign was given little chance of success just weeks ago..." - och sen vinner han provvalet. Det måste vara ketchupeffekten:

"Kerry has at least as much money available as Dean, but it is a private war chest funded by his wife, who inherited a fortune based on Heinz ketchup."

(Guardian: Middle-aged technique won Iowa over, 20 jan 2004)

Permalänk | Kommentarer (0)

Sen Kerry might be the middle-aged spouse who says: "Not tonight dear, I have a headache," but that proved more comforting than the teen sex of the Dean campaign: plenty of energy but not much technique.
(Guardian: Middle-aged technique won Iowa over, 20 jan 2004)

Skulle motsvarande gå an i Sverige?

Permalänk | Kommentarer (0)

"Anna Lindh var en framgångsrik representant för det samhälle som missvårdat honom."

Så sa åklagare Agneta Blidberg i sin slutplädering enligt referatet i Metro (20 jan).

Missvårdat? Jag kunde inte påminna mig att jag hört det ordet tidigare. Är det en nyskapelse?

Faktiskt inte, visar en titt i Svenska Akademins Ordbok; den första noteringen är från 1732 (Then Svänska Argus): Dessutan förgätes och missvårdas en Bok snart nog. (Utan vad? Jag vet inte, utdraget i SAOB är bara precis så långt.) Substantiven missvård och missvårdnadfinns i några exempel från slutet av 1800-talet, och senast 1916.

Men jag gissar att ordet inte använts många gånger sedan dess. Jag kan inte hitta det alls bland Språkbankens 147 miljoner ord (med allt från Strindbergs romaner och brev, till många tiotusentals artiklar ur tidningar från 1965 till 2003).

Och Google bekräftar: den hittar bara sju förekomster av "missvårda", varav tre hos Projekt Runebergs inscanning av Viktor Rydbergs "Den siste Athenaren" (utgiven 1914).

Av de andra fyra är en ett citat från ett av SAOBs 1800-talsexempel; två kommer från en bildspelstillverkare som vänder sig till "Företag som insett risken med att missvårda sitt varumärke". Det sista från en sida personliga anteckningar om utsatta barn.

I så fall, alltså, i princip bara två användningar hittade före Blidberg, på de senaste knappt hundra åren.

I de flesta av exemplen som ges i SAOB skulle vi idag snarare välja vanvårdad, vanskött eller misskött, som i "Missvårdade herregårdar kunna med fördel styckas."

Men det kanske finns en viss skillnad här att ta vara på? "Vanvård" antyder för mig att det funnits åtminstone någon slags vård - men felaktig eller otillräcklig. En inlagd patient vanvårdas om hon försummats.

Mijailovic försöker dock bli inlagd, men får inte. Är man inte intagen kan man inte bli vanvårdad. Är "missvård" ett bra ord för en vård som inte bara är dålig, utan icke-existerande? ("Ovårdad" går ju inte.)

Bonus: jag antar att det är makterna, men vad får Hönan höra som belöning när hon pickat sig fram till den sista sidan med "missvårda"? (Om du kan gissa har du förmodligen tittat in här redan nån gång i november, eller ännu tidigare.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Vilka tekniska prylar funkar inte i din vardag - hemma eller på jobbet?

Vi får allt fler prylar i våra liv; prylar som kan allt mer. I alla fall i princip och i reklamen. Men i verkligheten visar det sig ofta vara groteskt svårt att utnyttja de där finesserna i mp3-kalender-kamera-telefon-dataspels-mejlklienten. Förresten inte bara finesserna; att över huvud taget få igång den tar tid...

Kornets gästskribent Henrik Ahlén vill ha ett moratorium för nya funktioner - tills de som redan finns verkligen fungerar och är tillräckligt enkla att installera och använda.

Vad säger du? Och vilka prylar har du som faktiskt är ett nöje att använda? Kommentera Henriks artikel här nedan!

Permalänk | Kommentarer (9)

Explikation och Infontology.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag skrev om halvfärdiga fraser för lata journalister i november 2003.
Nu har sådana fått ett namn borta på Language log: "snowclones", efter modellfrasen "If Eskimos have N words for snow, X surely have Y words for Z". (Geoffrey Pullum kallar dem "some-assembly-required adaptable cliché frames for lazy journalists".)

Och "a Xer shade of Y" har också officiellt fått status som snowclone, tack vare "a major procolharum fan". :-)

Permalänk | Kommentarer (0)

"Marvin Maberry's bat houses range from $100 economy models to the luxurious $5,650 'Texas Bat Centre' that houses 14,000 bats."
(Building Homes for Bats, dec 2003)

Man kan uppenbarligen ha en massa nytta av en fladdermus:

"The 65-year-old Maberry also works at dispelling the harmful myths that bats are dirty and dangerous vampires. Lure a bat to a bat house, he says, and it can eat mosquitoes and crop-destroying moths, not to mention staying out of human houses. (...)

Bats can eat up to 1,200 bugs an hour, which makes them potential allies in places infested with mosquitoes and mosquito-borne diseases such as West Nile. And organic farmers across the country are adopting bat houses as part of their natural pest-control programs."

Mer om fladdermöss: Mindre älskade djur.

(Fast personligen tror jag att jag satsar på tornseglarholkar istället.)

Permalänk | Kommentarer (0)

"It is hereby informed, that there will be no radical changes following the company's new strategy," förklarade Lego i ett nytt pressmeddelande några dagar efter det tidigare. Mindstorm kommer att fortsätta tillverkas, säger man nu.

Jag sätter upp det på lista över kandidater för bästa citat 2004. (Förra årets bästa citat var förstås det här: "With a heavy dose of fear and violence, and a lot of money for projects, I think we can convince these people that we are here to help them" - se "Det här är inte roligt".)

[Legonytt igen via Dr Peppar.]

Permalänk | Kommentarer (0)

Varför är det självklart att uppfatta Feilers blodfyllda bassäng som ett verk som "glorifierar eller ursäktar" terror?

Själv tycker jag att det är en utomordentligt ruskig bild: någon som simmar i blod.

Men skulle alltså Ariel Sharon tycka att det var en hyllning till honom, om vi fyllde bassängen på Sergels Torg med blod och sjösatte en liten båt med hans porträtt på seglet?

Jag tror inte det.

Permalänk | Kommentarer (3)

I bråket om installationen kring installationen "Snow white and the madness of truth" har det påståtts att ett israeliskt konstverk, som skulle vistas i Sverige, stoppats efter påtryckningar från Syrien.

Uppgiften har funnits i en artikel i israeliska Haaretz på nätet. Men Haaretz uppdaterar samma fil (på samma webadress) löpande, utan att notera vilka ändringar, stryknngar eller tillägg som görs.

Artikeln på webbaddressen http://www.haaretz.com/hasen/spages/383944.html heter just nu, på morgonen den 19 jan 2004, "Swedish envoy: We cannot constitutionally remove exhibit" (och anges vara uppdaterad kl 03:55) (Pdf-kopia här.)

Den 17 januari hette samma artikel "Israel's ambassador to Sweden
destroys Palestinian art" och var en snabb, första nyhetsrapport. (Pdf av Googles cachekopia av Haaretz 17 jan.)

Dagen därpå, den 18 januari hette samma text "Hanegbi: Mazel deserves citation for damaging 'suicide' artwork". Den innehöll då följande text:

"Israel Radio reported that the genocide exhibit included 20 pieces of art from artists around the world. Three works were selected from Israel, all of which presented the conflict from a Palestinian point-of-view, while a pro-Israel piece of art was excluded following diplomatic pressure from Syria." (Pdf av Googles cache av Haaretz 18 jan)

Denna text, och andra referenser till Syrien, har försvunnit i senare versioner av artikeln.

Enligt DN (Rykten trissar upp konstbråket) är det stängningen av Tensta konsthall som spökar. Några belägg för att påtryckningar från Syrien skulle förekommit har inte presenterats i israeliska eller andra medier.

Fast man med lite tur kan hitta en tidigare text i Googles cache-minne, försvinner den snart även därifrån, när den ersätts med nästa uppdatering (artikeln från den 17 jan har redan försvunnit).

En tidningsuppgift, som varit publicerad, dör inte för att den suddas ut. Den lever vidare, hur felaktig den än varit. Om den bara försvinner, göder den snarare just konspirationsteorier.

Jag skrev om denna typ av olycklig journalistisk praxis i förra veckan På kornet: Rätta misstagen på din sajt - men gör det rätt.

Permalänk | Kommentarer (1)

Microsoft har skickat sina advokater efter Mike Rowe, 17 år, från Vancouver, och kräver att han ska lämna ifrån sig domännamnet www.mikerowesoft.com.

Se också Website row pits B.C. teen against Microsoft, 17 januari.

Permalänk | Kommentarer (0)

Hönan favoritkonstnär, marinmålaren Aivazovsky (läs mer i notisen Det sjunkande skeppet), är sista skriket bland nyrika ryssar, rapporterde Ekot i morse i en nyhet som inte finns på deras webb - men vad gör det, när man hittar originalet i Telegraph:

"...the 19th-century artist whose seascapes and port scenes are a must-have among wealthy Russian buyers..."
(Telegraph: Return of Russia’s riches, 13 jan 2004)

På gallerierna i London går Aivazovskys (eller Aivasovskijs) havsmotiv för mellan 600.000 - 700.000 pund styck.


Permalänk | Kommentarer (2)

Den 9 juli publicerade webbplatsen MSNBC artikeln "3rd Infantry Division leaving Iraq" på sin webbplats. "The Army's 3rd infantry division, which played a central role in capturing Baghdad in April, is beginning a pullout from Iraq" började texten.

Fem dagar senare, den 14 juli, publicerade MSNBC en ny artikel: "3rd Infantry Division staying in Iraq". Nu var läget ett annat: "The Army said Monday that thousands of 3rd Infantry Division soldiers have had their deployment in Iraq extended ..."

Men då fanns inte längre den tidigare artikeln kvar på MSNBCs sajt. Den hade skrivits över med den nya, som hade exakt samma filnamn (webbadress) som den tidigare.

Historierevisionism, rutinmässig uppdatering, eller misstag?

Att rätta felaktigheter på sin webb på rätt sätt är viktigt för att bevara trovärdigheten och säkra källkritiken. Om det handlar en ny artikel På Kornet: Rätta misstagen på din sajt - men gör det rätt. Läs och kom gärna tillbaka hit och kommentera den.

Permalänk | Kommentarer (3)

I söndagens ledare (Inspektioner bortom Irak) varnar DN för spridning av kärnvapen.

Ännu en gång undvek DN att ta upp ett av de mest aktuella och oroande problemen: Bush-regeringens beslut att starta om produktion av kärnvapen för att förnya sin arsenal, och att utveckla nya typer av mini-kärnvapen.

Forskare över hela världen är överens om att mini-kärnvapen sänker tröskeln för ett kärnvapenkrig, och att Bush beslut gör det svårare att få andra länder att avstå från att utveckla kärnvapen.

Men DNs ledarsida tiger.

Särskilt oroande är besluten dessutom eftersom USA tagit sig rätten att gå vid sidan om FN och folkrätten, och deklarerat sin rätt till "förebyggande anfall". Det tycker till och med konservativa think-thanks som Cato institute (Mini-Nukes and Preemptive Policy: A Dangerous Combination, 19 nov). (Tack Johan, för länken.)

Men DNs ledarsida är tyst.

Sedan Bush-regeringens planer avslöjades i januari i fjol, har åtskilliga ledarsidor världen runt tagit upp saken - bland de senaste Los Angelse Times, den 27 december (Observers Fault U.S. for Pursuing Mini-Nukes - Critics say American 'double standard' will undermine efforts to curb nuclear arms - finns också återtryckt hos commondreams.org om länken till LA Times slutar fungera). Om DN inte läser LA Times eller New York Times (Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003 samt fler länkar här), som skrivit om saken upprepade gånger, kanske de kunde ha sett det i SvD, som skrev på nyhetsplats den 9 augusti, eller i Aftonbladet, som tog upp saken för nästan ett halvår sedan (Bush blundar för konsekvenserna, 18 augusti)

Men DN har över huvud taget inte kommenterat USAs upprustning - inte ens när det beslutet lotsats genom kongressen och senaten i november.

Nu är det kanske inte så konstigt. Bush-regimen har på DN en av sina mest hovsamma, ursäktande och välvilligt inställda ledarsidor.

Jag måste säga, att sedan jag började närläsa DNs ledare om USA och Irak under hösten, har jag blivit rätt förfärad.

Trots att Bushs och Blairs propagandalögner om Iraks massförstörelsevapen punkterats av mängder av rapporter och reportage, intar DN i söndagens ledare en position som måste betecknas som extremt moderat: "Åter kommer uppgifter som tyder på att hotet från Irak var överdrivet..." [min kursivering, JS]

Bush-regimens ges sålunda alltid "the benefit of doubt". Om någon smula kritik framförs, kommer regelmässigt ett "dock" eller ett "men" - så även i detta fall:

"...men det får inte förskjuta fokus från den livsviktiga uppgiften att förhindra spridning av massförstörelsevapen." [min kurs, JS]

Dock gäller detta alltså inte USAs spridning av massförstörelsevapen.

En lustig sak, som jag noterade först i notisen "Om varför DNs ledarredaktion förvandlats till en sekt" och sedan kunnat konstatera verkligen är ett mönster, är att när kritik mot USA någon gång förekommer i DN:s ledare, så citerar DN regelmässigt någon annan - snarare än att säga det själv.

Även i söndagens ledare tassar DN som katten kring het gröt: istället för att skriva "Irak var inte det välbeväpnade hot som president Bush hävdade" och själva stå för åsikten. skriver man "Irak var inte det välbeväpnade hot som president Bush hävdade, menar Carnegie."

Ledare är ju till för att uttrycka tidningens uppfattning. Men det är nästan så man undrar om en sträng farsa hotat ledarskribenterna med smisk om de kritiserar USA; som ängsliga smågrabbar försvara de sig med "det var inte jag som sa så! det var Carnegie!".

I en ledare om till exempel den svenska utbildningsministern är man inte rädd att uttrycka sin kritik och stå för den: "Det visar en politikers oförmåga att inse gränsen för sin egen kompetens. Och det vittnar om sorglig brist på väsentlighetssinne." Men försök hitta liknande formuleringar om Bush-regimen? Det går inte.

Jo förresten - det kan låta så här:

"I Irak höll sig Bush åter till den unilaterala agendan och hävdade att det fanns ovedersägliga bevis på en koppling till al-Qaida och att Saddam hade massförstörelsevapen. Redan före invasionen fanns det överväldigande bevis för att Bush ljög." (Säg helt enkelt nej till Bush, 7 okt)

Men det är förstås inte DNs ledarredaktion som vågar uttrycka sig så oförblommerat ("nej, det var inte vi som skrev så, vi lovar!"); den sortens klarspråk förekommer bara när man några gånger per år publicerar en syndikerad kolumn av amerikanen Joseph Stiglitz.

Ett undantag till embargot mot USA-kritik på DNs ledarsida är att det är tillåtet att rikta viss kritik mot att en svensk medborgare sitter inspärrad på Guantanamobasen.

Men även då föredrar man att citera någon annans kritik, än att formulera den själv:

"- Rättegångarna skulle bli en skamfläck för rättvisan och USA. Så kommenterade en av Englands tolv högsta domaren, Lord Steyn, de processer som förbereds." USA:s svarta hål på Kuba

Och även i Guantanamo-fallet är en ursäktande förklaring på sin plats:

"Protester mot USA har den svenska vänstern normalt tagit på totalentreprenad [min kurs, JS]. Men en av dem som nu höjer rösten mot behandlingen av Mehdi är den moderate riksdagsmannen Henrik von Sydow."

DN, som hyllar det privata initiativet och entreprenörsskapet, uppmanas härmed att inte ge sig så lätt. Jag är säker på att tidningen kan utmana denna "vänsterns totalentrepenad" och börja en framgångrik verksamhet inom samma bransch - om bara viljan finns.

Permalänk | Kommentarer (0)

På tal om politisk reklamfilm: filmen Alien invasion från brittiska Greenpeace (som säkert alla sett innan jag hittade den) är fullständigt lysande.

Permalänk | Kommentarer (3)

(Lördag hann gå över i söndag, så detta är ett litet försenat inslag i osannolika kombinationers dag på Blind Höna:)

Minns ni Vasaloppet för några år sedan, när en åkare med trasigt knä (namn? år?) band fast benen vid en planka och slog publik och medtävlare med häpnad genom att åka hela vägen på enbart stakning - och dessutom ligga i täten en stor del av loppet?

Jag får samma känsla när jag läser om Howard Deans kampanj i New Yorker. Karln gör inte mycket enligt gängse åsikter om valstrategi:

"Dean’s abstinence from personal revelation was just one way that he had discombobulated the Party leadership’s assumptions about how to reclaim the White House.
He stridently rejected the forever-glancing-over-the-shoulder centrist calculations that had defined the Democratic Party establishment since the advent of the Clinton era; he wasn't from the South; he almost never spoke about faith ('I don't go to church very often,' he announced in a debate in November); he'd become a free-trade dissenter; he didn't target his speeches directly at aging, affluent suburbanites.
Nevertheless, his heretical choices about what to say (and what not to say) had somehow propelled him to the top of the heap."
(New Yorker: Running on instinct, 5 jan)

Det är spännande, men om det är bra, är det tillräckligt bra? Jävlar-anamma-vadå-knäskada-åkaren vann trots allt inte - han blev ifrånåkt en bit från målet i Mora.

(Bonus:) discombobulate to throw into a state of confusion.

• En smula etymologi hos world wide words: "Another fine example of the speech of the wild frontier of the US of A, this came to life sometime in the 1830s...".
• Fantastisk mängd synonymer hos hyperdictionary.com.

Permalänk | Kommentarer (5)

... men de kommer inte att handla om det du uppfattar som ditt egentliga jobb.

Ur Cisco.se:s reklambroschyr för IP-telefoni, december 2003, "Punkt två - det är enklare:"

"Även varje enskild användare har sitt eget webbgränssnitt där man själv utformar och utvecklar sitt abonnemang. Man väljer själv vilka tjänster man vill utnyttja, programmerar direktval och vidarekoppling, byter språk, kopplar till en personlig adressbok etc. Borta är det krångliga beställningsförfarandet - och de långa väntetiderna innan en supportperson får tid att åtgärda de önskade förändringarna."

Översättning: du kommer, när företaget går över till IP-telefoni (för att spara pengar), också att dubblera som telefonväxelprogrammerare, utöver det jobb som du anställts för. Borta är möjligheten att ringa ett proffs, be dem "ordna det här" och sedan koncentrera dig på ditt egentliga arbete. Det kommer inte att finnas någon annan support att ringa heller, förresten (sa vi inte att syftet var att spara pengar - vad hade du trott egentligen?).

Eftersom programmet har ett webbgränssnitt förutsätts det vara så enkelt att du inte behöver någon utbildning för det. Har du problem, gå och stör en kollega i hennes jobb.

Permalänk | Kommentarer (0)

Det programmerbara Mindstorm-legot har varit för dyrt att utveckla:

"Lego said Thursday it was expecting a $237.6 million pretax loss, the worst in the privately held company's 72-year history. (...)

The company now plans to stop making the electronics and movie tie-in products and return to its core mission: producing colored plastic building blocks for children.

'We would rather be in control of our own products, the things that we can decide.'"
(Yahoo News: Lego Fires Two Executives, Mulls Layoff, 8 jan)

"The LEGO Company will focus on the fundamental product idea, as represented by the LEGO brick and the values of the LEGO Brand. It is a timeless and universal idea, which the consumers confirm they value highly, as clearly indicated in 2003: In spite of the general decline in sales, sales of Make & Create, the core products, were more than doubled.
(Legos pressreleaser: Loss of DKK 1.4bn in the LEGO Company in 2003, 8 jan)

[Uppsnappat via DrPeppar]

Permalänk | Kommentarer (0)

Diskussionen fortsätter på förvetet. Se även kommentarerna till inlägget.

Permalänk | Kommentarer (1)

(del 2)

Brett vaknade, gäspade, satte sig upp. Tåget saktade in. Han mindes att man inte fick använda toaletterna när tåget stod stilla. Han reste sig och gick till vagnens ände. Dörren satt fast. Han fick upp den, klev in och stängde. Tåget gick saktare: dudunk-dudunk . . . dudunk-dudunk . . . dudunk . . . dudunk . . . du-dunk.

Han tvättade händerna och drog i dörren. Den satt fast. Han drog hårdare, men handtaget var för litet; han fick inget grepp. Tåget stod stilla. Brett tog spjärn och pressade sig mot dörren. Den rubbades inte ur fläcken.
Han tittade ut genom det smutsiga fönstret. Solen stod lägre. Hon kunde vara halv fyra, gissade han. Han såg ingenting förutom ett förtorkat fält.
Det hördes fotsteg i korridoren. Han tänkte ropa, men hejdade sig. Det skulle vara alltför genant, att bulta på dörren och ropa "Släpp ut mig! Jag har fastnat på toaletten..."
Han försökte skaka dörren, men den rörde sig inte. Någon släpade något tungt utanför dörren. Postsäckar kanske. Han borde nog skrika i alla fall. Men fan också, dörren borde inte vara så svår att få upp. Han granskade dörrklinkan. Det enda han behövde göra var att vrida den runt. Han fick ett bra grepp och vred. Inget hände.
Han hörde bump-bump från en postsäck, och så en till.
Skit i det, han var tvungen att ropa. Han skulle vänta tills han hörde steg utanför igen, och då skulle han ställa till med oväsen.
Brett väntade. Det var tyst nu. Han knackade på dörren i alla fall. Inget svar. Det kanske inte fanns någon kvar i vagnen. Snart skulle tåget starta, och han skulle bli kvar här inne tills nästa station. Han slog hårt på dörren. "Hallå! Dörren har fastnat!"
Det lät fånigt. Han lyssnade. Det var mycket tyst. Han dunkade igen, Vagnen gnisslade till. Han la örat mot dörren. Inget ett ljud hördes. Han vände sig mot fönstret. Ingen människa fanns inom synhåll.
Han vände sig igen och sparkade till dörren. Det var knappast hans fel om den gick sönder. Järnvägsbolaget borde inte ha trasiga lås på dörrarna. Om de skulle försöka tvinga honom att betala, skulle han säga åt dem att de hade tur om han inte stämde dem ...

Han tog spjärn mot den motsatta väggen, drog foten bakåt och gav låset en kraftig spark. Något brast. Han drog upp dörren.
Han såg genom dörröppningen och ut genom fönstret mittemot. Där fanns heller ingen perrong, bara samma torra fält som han sett på andra sidan. Han klev ut och gick till sin plats. Vagnen var tom.
Han såg ut genom fönstret. Varför hade tåget stannat här? Det kanske var något fel med loket? De hade stått här i minst tio minuter. Brett reste sig, gick mot dörren och klev ner på fotsteget. När han lutade sig ut kunde han se tåget sträcka sig framåt, en vagn, två vagnar...

Det fanns inget lok.
Kanske hade han förväxlat riktningarna. Han tittade åt andra hållet. Tre vagnar. Inget lok där heller. Han måste ha hamnat på ett sidospår ...
Brett klev tillbaka ombord, och skyndade till nästa vagn. Den var tom. Han gick genom den och in i nästa. Den var också tom. Han gick tillbaka, genom de två vagnarna, sin egen och sedan vidare, ända till slutet av tåget. Alla vagnar var tomma. Han stod på plattformen längst bak i den sista vagnen och tittade bakåt längs spåret. Det löpte spikrakt genom de torra fälten, ända till horisonten. Han klev ner på ballastbädden, som föreföll vara gjord av slagg, och gick till tågets främre ände genom att kliva på träsyllarna. Kopplet stod öppet. Den höga dammiga järnvägsvagnen stod alldeles stilla på sina järnhjul, som om den väntade. Framför tåget löpte spåret framåt -
och tog slut.

Han gick längs syllarna, följde rälsen, som var blank upptill och brunrostig på sidorna. Trettio meter från tåget tog rälsen slut. Bädden av ballast fortsatte tre-fyra meter till och planade sedan ut. Därefter slöt sig växtligheten.
Brett såg upp mot solen. Den stod ännu lägre i väster nu, hade den sena eftermiddagens gula färg. Han vände sig om och såg mot tågsättet. Vagnarna stod där, raka i ryggen, tomma och tysta. Han gick tillbaka, klättrade ombord, tog ner sin väska från hyllan, drog på sig jackan. Han hoppade ner på ballastbädden och följde den tills den tog slut. Han tvekade ett ögonblick, men banade sig sedan väg mellan de knähöga, torra stänglarna. Österut över fältet fanns något som såg ut som en smutsfläck på horisonten, långt borta.
Han gick tills det blev mörkt. Då kurade han ihop sig bland de döda växterna, och somnade.
(forts.)

(Keith Laumer: A trip to the city, 1962. Översättning JS)

Permalänk | Kommentarer (0)

Jaha, det är osannolika kombinationers dag har på Blind Höna. Först en munk med senap, och nu: ett älskat hantverk och Lovecraft!

Bonus: På anställningsintervju hos Lego:

"They had two buckets of brick which they explained could be used if I needed to "warm up" for the building challenge which was about to take place. (...) I ended up swimming my hands through the pieces anyways. At first it was just for a soothing moment of Zen..."

[Länken via Dr Peppar]

Permalänk | Kommentarer (0)

Den 10 januari 1869 är den "galne munken" Rasputins födelsedag, enligt Wikipedia. Det är nog bara en gissning, men låt gå för det. I så fall är det precis 135 år sedan han föddes.

Grigorij Jefimovitj Rasputin (efternamnet rimmar på Putin) var fattigpredikanten från Sibirien som i början av 1900-talet charmade sig in vid det ryska hovet som helbrägdagörare. Han påstod sig kunna bota kronprinsen Aleksejs blödarsjuka.

Tack vare en sällsam karisma och hypnotisk övertalningsförmåga vann han snabbt tsaritsans (drottningens) förtroende, och fick ett starkt inflytande över hur Rysslands siste tsar, Nikolaj II, styrde det olyckliga Ryssland under första världskriget (mot katastrofens rand, som det visade sig).

Så prästman han var, blev Rasputin berömd och beryktad för sina hejdlösa supfester och väldiga orgier med prostituerade och lärjungar - mest kvinnor ur Petersburgs överklass. Han har blivit en närmast mytologisk figur - den galne, intensivt brinnande mannen som kvinnor och män förbländas och förförs av, trots hans frånstötande yttre och svekfullhet; en lentungad psykopat som kan snärja vem som helst. Särskilt beskriver man hans mörka, brinnande ögon.

Till myten om Rasputin hör också hans gräsliga död. 1917 kom några adelsmän - nära släktingar till tsaren - överens om att ta livet av munken. Dels av politiska skäl, men kanske var ledaren för sammansvärjningen, furst Jusupov, också en försmådd älskare som ville hämnas.

Det påstås att Rasputin först proppades full med blåsyra, nog för att döda flera hästar, utan att det bekom honom. Jusupov sköt honom då på nära håll. Trots att Rasputin träffades i bröstet dog han inte; hans flydde, sköts igen i ryggen, släpades tillbaka, misshandlades svårt med en flera kilo tung hantel, men var forfarande vid liv. Mördarna fick släpa ut den björnstarke sibiriern på Nevas is och lyckades efter mycket besvär dränka honom i en vak.

Men en hel del av det som skrivits om Rasputin är propaganda, hävdar en del kritiker idag (BBC: Rasputin myth 'debunked'). Dokument, som hållits hemliga, visar enligt dem att bolsjevikerna demoniserade Rasputin och underblåste historierna om hans förfärlighet och dekadens för att rättfärdiga sin statskupp (i oktober 1917 - tsaren hade dock avsatts redan i den folkliga revolutionen i februari).

Och idag har Rasputin blivit - en senap. Sommaren 2003 flöt den här ryska plastflaskan med "gortjitsa" in på Ekstastranden på Gotland. Är märket "Rasputin" månne en extra stark och eldig senap? Eller rör det sig om dolda anspelningar om senap som potensmedel? (Se upp, viagra och renhorn, här kommer den ryska björnen!) Eller är den här förpackningen bara en i en samlarserie med personer ur den ryska historien (Tolstoj på majonnäsen och Gorkij på bittermandlarna)?

Alltnog: några veckor därefter, på hösten 2003, kändes det som om Rasputin-myten flöt upp ännu en gång.

Plötsligt gick 135-åringen igen i 35-åringen, som greps misstänkt för mordet på Anna Lindh.

35-åringen var förvisso inte predikant - men alla de andra egenskaperna fanns med. Från det att han greps den 16 september gav media, framför allt kvällstidningarna, oss bilden av en karismatisk mytoman från samhällets lägre skikt - en psykstörd missbrukare, bedragare och våldsman, bland annat - som samtidigt utan besvär gled omkring i den högsta sociteten som en uppskattad playboy-broder: (Expressen: "Ett mycket välbekant ansikte bland överklassen på innekrogarna Laroy och Kharma vid Stureplan i Stockholm.")

Detaljer från ett flexibelt sexualliv redovisades utan diskretion. Rubriker som "Han log när han greps" och "Han festade på kändiskrog under Anna Lindhs dödskamp" underströk bilden av en iskall psykopat, vilket han också sades ha kallat sig själv (Expressen: "35-åringen: 'Jag är psykopat' En mördare med många ansikten? Bilden av 35-åringen är lika mörk som mystisk.") Allehanda påståenden om brott och skumma förehavanden redovisades.

Till och med den vilda blicken fanns där: "I baksätet på polisbussen utanför Råsunda i går kväll var hans ögon skräckslagna och mörka. Det var ögon som skrämt slag på många."

Och som kronan på verket: "Han är bekant med kungabarnen" (Expressen, 17 september, dagen efter gripandet). Bingo!

(Expressen kan i samma artikel till och med berätta hur en "kungavän gillrat en fälla" för att komma åt 35-åringen. Poliser "rusade fram och övermannade honom". Lyckligtvis behövde han dock varken käka blåsyra eller bada isvak i Stockholms ström.)

Fast Victoria dementerade att kungabarnen någonsin träffat mannen (19 september). Samma dag skrev Aftonbladet dock att "Han var ytligt bekant med Madeleine".

Och så visade sig ju 35-åringen dessutom faktiskt vara oskyldig till mordet - de brinnande ögonen till trots. Han släpptes den 24 september 2003. Vad av det som skrevs om honom som var sant, och vad som var propaganda är inte lätt att veta. Men det är uppenbart att även om en del var sant, borde det inte ha publicerats. Jag rekommenderar alla att klicka sig bakåt bland kvällstidningarnas länkar ovan, för att se vad som faktiskt skrevs under den där galna veckan i höstas.

Nog tycks det mig som om den behandling som 35-åringen fick för en normal människa skulle kännas ungefär som att först bli förgiftad, sen skjuten, sedan misshandlad, sedan skjuten igen och slutligen dränkt.

Men kanske 35-åringen är lika hårdfjällad som gamle Grigorij Jefimovitj. (Vad hände med Rasputins mördare, förresten? Tja, tsaren stoppade utredningen och mördarna skickades utomlands. Tänk om man kunde göra det med...)

Not: En intressant detalj är att även detta fall har sina försök att hemlighålla dokument för eftervärlden. Aftonbladet erbjuder sammanställningen Mordet på Anna Lindh: Läs alla artiklar - dag för dag. Där finns länkar till många artiklar under varje dag i tidningen.

Men bara från och med den 24 september - dagen då 35-åringen släpptes och 24-åringen Mijailo Mijailovic greps. För tiden från och med den 16 september till den 23 september finns en kort sammanställning ("Detta har hänt i mördarjakten"), helt utan länkar till Aftonbladets artiklar om 35-åring under perioden - till exempel inte artikeln "Emma Sjöberg gick i skolan tillammans med 35-åringen". Dessa får man i stället försöka hitta via sökmotorn Google.

Aftonbladets sökmotor kan nämligen inte heller hitta dessa artiklar. (Artikeln om Emma Sjöberg innehåller ordet "Sandagymnasiet" - en sökning hos Aftonbladet ger en enda träff, på en helt annan sida. I artikeln om 35-åringens ytliga bekanstskap med kungabarnen finns ordet "kungakretsarna" - Aftonbladets sökmotor ger inga träffar på denna sökning. Ordet "paradvåning" från samma artikel ger 12 träffar - ingen leder fram till artiklarna om 35-åringen.) Jag har svårt att se någon annan förklaring än att Aftonbladet instruerat sin sökmotor att inte indexera dessa artiklar. De kan då inte hittas av sökningen. De finns dock kvar i systemet - än så länge.

Länkar: The home of Rasputin

Nordisk familjebok

about.com: The Murder of Rasputin

Radzinsky: The Rasputin Files hos amazon.com

Permalänk | Kommentarer (3)

(del 1)

Pretty-Lee hade inte kommit för att vinka av honom. Hon var förmodligen fortfarande arg efter igår. Hon hade suttit vid disken på Club Rexall med en läsk och en filmtidning med ett orimligt vackert ansikte på förstasidan - den sortens ansikte man aldrig såg i verkliga livet. Han hade tagit stolen bredvid hennes och beställt en cola.
"Varför läser du inte nåt vettigt istället för den där smörjan?" frågade han.
"Vettigt? Nåt tråkigt, menar du väl. Och kalla det inte ... sådär. Det låter inte trevligt."
"Vad står det? Att nån som heter Doll Starr är trött på lyxlivet och längtar efter ett hus på landet och massor med barn? Varför flyttar hon inte till Caspertown då?"
"Du fattar ingenting", sa Pretty-Lee.
Han tog tidningen och bläddrade igenom den. "Titta på det här: allt handlar om folk som har fester som kostar tusentals dollar, som reser över hela världen och är otrogna och begår självmord och skiljer sig. Det kunde lika gärna handla om marsmänniskor."
"Jag tycker i alla fall om att läsa om stjärnor. Vad är det för fel med det?"
"Du blir bara missnöjd av att läsa allt det där skräpet. Du vill ha samma fåniga frisyrer som på bilderna i tidningen och samma konstiga kläder ..."
Pretty-Lee böjde sugröret på mitten. Hon reste sig och tog sin kasse. "Det var ju trevligt att få veta att du tycker mina kläder är konstiga ..."
"Du tar allt jag säger personligt. Kolla här." Han visade henne helsidesannonsen på tidningens baksida. "Titta här. Den här mannen antas steka kött på någon sorts grill ute bakom huset. Han ser ut som en filmstjärna; han är uppklädd som om han skulle gå på bröllop; inte en skrynkla någonstans. Det finns inte en fläck på det där förklädet. Det finns inte ens en fettfläck i stekpannan. Gräsmattan är jämn som ett biljardbord. Där är hans son; han ser precis ut som sin far förutom att han inte har något grått över tinningarna. Har du nånsin sett en så snygg karl, eller hår som bara var grått precis ovanför öronen men resten svart och blankt? Dottern ser också ut som en filmstjärna, och hennes mamma ser exakt likadan ut, förutom att hon också har samma gråa i håret som sin man. Man kan se bilen på uppfarten: däcksulorna måste ha skurats, de är inte ens dammiga. Det finns inte ett gruskorn som har hamnat fel. Alla växter blommar; inte en enda är vissen. Inga löv på gräsmattan; inga torra kvistar på träden. Huset i bakgrunden ser ut som ett slott, och karlen med krattan som kikar över staketet ser ut som den därs tvillingbror, och han räfsar löv i alldeles nya kläder ..."
Pretty-Lee slet åt sig tidningen. "Du avskyr verkligen allt som är finare än den här hålan ..."
"Jag tycker inte att det där är finare. Jag tycker om dig. Ditt hår är lite rufsigt ibland, och det finns en lagning på din klänning, och du känns som en människa, och du luktar som en människa ..."
"Åh!" Pretty-Lee vände och störtade ut från kaféet.

Brett skruvade på sig i det dammiga plyschklädda sätet och såg sig omkring. Det fanns ett par människor till i vagnen. En äldre man läste tidningen; två gamla damer viskade med varandra. Där satt en kvinna påkanske drygt trettio med en unge som såg elak ut, och ett par till. Han försökte föreställa sig att de gjorde sådant som man läser i tidningen: de gamla damerna la gift i någons te, den äldre mannen gav ordern att starta ett krig. Han tänkte på spädbarn i hus i städer, och flygplanen som flög ovanför, och bomberna som föll: bomber med enorm explosionskraft. Bang! Byggnaderna föll ihop, glas och splitter flög genom luften. Spädbarnen sprängdes tillsammans med allt annat...
Men den sorts människor han kände kunde inte göra något sådant. De gillade att stå och snacka, käka, dricka öl och köpa en ny traktor eller ett nytt kylskåp och gå och fiska. Och blev de förbannade och klippte till någon blev de generade efteråt och ville skaka hand...
Tåget saktade in, skakade till och stannade. Genom fönstret såg han ett hus som såg ut att vara gjort av kartong, med texten "Baxter's Junction" målat tvärs över det. Där fanns några solblekta affischer på en anslagstavla.En gammal man satt på en bänk och väntade. De två damerna gick av och en pojke i jeans hoppade på. Brett vek ihop sin jacka, stoppade den under huvudet och försökte somna.
(forts.)

(Keith Laumer: A trip to the city, 1962. Översättning JS)

Permalänk | Kommentarer (0)

Ett krig eller en skogsbrand eller ett presidentval kan man väl följa "dag för dag". Men nog ser det makabert ut när SvD får mordet att verka vara så utdraget.

Och det andra gäller inte så mycket formuleringen, som placeringen: visst är det ett allvarligt brott om obehöriga tar del av hemligt material - men ska poliserna verkligen få livstid för det?

Permalänk | Kommentarer (0)

Apples succé med att sälja låtar för 99 cent styck på webben har skapat ett nytt intresse för mikrobetalningar:

"Two highly regarded scientists at the Massachusetts Institute of Technology have founded a company that they say has the technical expertise to let people sell digital content profitably on the Web for prices as low as pennies. (...)

One of the companies Peppercoin has signed up is Smithsonian Folkways Recordings of Washington, which is about to begin offering individual tracks from 33,000 folk recordings for sale electronically."
(NY Times, A Virtual Cash Register Rings Up Tiny Transactions, 7 jan 2004)

Permalänk | Kommentarer (1)

"Strax tid för avgång, Brett," sa mr Phillips. Han stoppade ner stinsrovan i västfickan. "Du måste kliva på nu - om du fortfarande tänker ge dig iväg."
"Det är böckernas fel", sa faster Haicey. "Alla de där tjocka böckerna utan bilder. Jag visste att dom skulle ställa till med elände." Hon drog i den urblekta, handbroderade sjalen som låg över de smala axlarna. En fågellik liten kvinna med klara, ängsliga ögon.
"Oroa er inte", sa Brett. "Jag kommer tillbaka."
"Huset är ditt när jag är borta," sa faster Haicey. "Gud vet att det inte kommer att dröja länge."
"Varför inte stanna kvar i alla fall, grabben?" sa mr Phillips och kisade upp mot den unge mannen. "Jag kan prata med JD, han kan säkert ordna ett jobb på fabriken."
"Så många unga som reser bort från Caspertown," sa faster Haicey. "Dom kommer aldrig tillbaka".
Mr Phillips smackade med tungan. "I början skriver dom", sa han. "Sen tappar de kontakten."
"Du har hela din släkt här, Brett", sa faster Haicey. "Har du inte haft det bra här?"
"Varför duger inte Caspertown åt er ungdomar?" sa mr Phillips. "Här finns allt man kan behöva."
"Det är Pretty-Lees fel", sa faster Haicey. "Om det inte vore för den där flickan ..."

Det rasslade till om vagnarna. Brett kysste faster Haiceys torra kind, skakade hand med mr Phillips och hoppade ombord. Resväskan stod redan på ett av sätena. Han lyfte upp den på hyllan, satte sig ner, vände sig om för att vinka till de båda gamlingarna.

Det var en solig sommarmorgon. Brett lutade sig tillbaka och såg landskapet glida förbi. Bra marker, tänkte han: mest majs, en del boskap, och långt borta de disiga, blå kullarna. Nu skulle han få veta vad som fanns bortom dem: städerna, bergen, och havet. Fram till detta ögonblick var allt han visste om världen utanför sådant han hade läst eller sett bilder av. För så vitt han kunde veta, han som högg ved och mjölkade kossor hemma i Caspertown, kanske inget av allt det där ens existerade. Det var bara ord och bilder, tryckta på papper. Men han ville inte bara läsa om det. Han ville se själv.
(forts.)

(Keith Laumer: A trip to the city, 1962. Översättning JS)

Permalänk | Kommentarer (1)

"... in the late 1980s, aircrafts became 'fly-by-wire' aircrafts, which means that pilots modify the configuration of the aircraft via electrical and hydraulic devices.

Dr Besnard said: "At the same time, onboard computers started to manage a number of functions and modes aiming at increasing safety and reducing workload. Unfortunately, the workload is still very high and the complexity of the cockpit has dramatically increased." [min markering, JS.]
Aeroplane cockpits should be more human-friendly, University of Newcastle upon Tyne, 7 jan 2004

Mer information är inte alltid bättre:

"During emergencies, pilots are overloaded with technical information which they are unable to process quickly enough. This could mean that wrong decisions are made at crucial moments – and these cannot be reversed. (...)

Although the air accident rate has been constantly decreasing over the last decades, many modern aircraft have computerised controls systems which are so complex that they even over-tax the mental capabilities of fully-trained pilots, say the researchers."

Permalänk | Kommentarer (1)

Bara ett påpekande om att "När jag ändå har ordet ..." har intressanta kommentarer till de sju notiserna om jobb och produktivitet: Se "En krossad modell" 1 och 2.

Permalänk | Kommentarer (0)

Mycket teknisk post: jag verkar äntligen ha fått XML-flödet från Blind Höna att fungera. Kolla gärna (om du vet och bryr dig om vad det innebär). Strunta i det annars.

Blind Höna har plågats av att XML-filen varit ogiltig och inte kunnat läsas av nyhetaggregatorer och andra tjänster.

Problemet har varit att alla svenska tecken i alla texter i XML-filen omvandlats till HTML-koder - där å, ä och ö representeras med koder som "å" eller "ö" . Nu är &-tecknet inte tillåtet i en XML-fil, varför alltså hela filen blivit ogiltig.

Förslag till lösning har varit att kapsla in ö-et i titeln med CDATA-taggar eller ersätta det med escape-koder. Det kan göras i de fält i Movable Types "Weblog configs" där man anger Title och Description för webbloggen. Men ö-et i title-taggen var ju bara det första svenska tecknet; om det rättades till blev XML-filen i alla fall ogiltig vid första bästa HTML-kodade svenska tecken i en svensk post.

En annan hypotes rörde den angivna encodingen för tecken eller language i XML-filens mallar. Ursprungligen var filen märkt med

<dc:language>en-us</dc:language>

Jag bytte till

<dc:language>sv</dc:language>

men inte heller detta hjälpte.

Slutligen upptäckte jag att i mallarna för XML-filen innehöll varje MT-tag, som hämtade fram information ur loggen - Title, Desciption, EntryTitle - attributet

encode_html="1".

Jag har nu ändrat det till

remove_html="1" encode_xml="1"

i mallen för XML-filen - och nu verkar det faktiskt fungera. Testa gärna!

Varför mina mallar sett ut på det viset vet jag inte. Min installation av Movable Type är version 2.64. De alternativa XML-taggarna hittade jag i en senare installation (2.65) av MT.

Men det konstiga är att andra svenska bloggare, som också använt 2.64, inte har haft detta problem - och inte heller vetat vad som ska göras år det. Så de kan knappast ha varit inne och ändrat i sina mallar.

Nu verkar det dock faktiskt fungera. Testa som sagt gärna och hör av dig.

Permalänk | Kommentarer (6)

"Jag köpte en hockeytuta och tutade varje gång han svarade mer än 24 sekunder."

TCO:s presschef Peter Bloch berättar i tidskriften Arena (inget på nätet) hur han medietränat ordföranden Sture Nordh, som nu klarar att leverera svar på tolv sekunder - för att klara TV-Rapports krav.

Tolv sekunder: på den tiden hinner jag säga ungefär 35 ord, när jag pratar snabbt men hyfsat tydligt. Jag hade inte ens hunnit berätta historien ovan om jag tränat för en intervju i TVs Rapport - tutan hade brölat efter "leverera svar", och hela poängen gått förlorad.

TV-nyheter gör sannolikt världen betydligt mer korkad än Powerpoint.

Permalänk | Kommentarer (2)

Jo, det är rubriken på en artikel i New York Times (Power Point makes you dumb, NYTimes 14 dec. Om länken inte fungerar finns här en pdf-kopia av artikeln.) Enligt texten lägger utredningen av orsakerna till katastrofen med rymdskytteln Columbia i början av 2003 en del av skulden just på PowerPoint:

"NASA, the board argued, had become too reliant on presenting complex information via PowerPoint, instead of by means of traditional ink-and-paper technical reports.

When NASA engineers assessed possible wing damage during the mission, they presented the findings in a confusing PowerPoint slide - so crammed with nested bullet points and irregular short forms that it was nearly impossible to untangle.

'It is easy to understand how a senior manager might read this PowerPoint slide and not realize that it addresses a life-threatening situation,' the board sternly noted."

Nwe York Times hänvisar också till informations-gurun Edward Tufte (författare till flera böcker om hur man bör presentera information visuellt).

Men det är oklart exakt vad som är felet hos Powerpoint-pedagogiken. Tufte säger att information i PowerPoint-presentationer blir så fattig att den blir missledande eller obegriplig. Undersökningskommissionen säger att så mycket information packats i en bild att den blev omöjlig att förstå.

"It's not that PowerPoint brought the Columbia down, but the method of presentation broke up the argument into tiny fragments, and it's intensely hierarchical - no sentences, just little phrases," säger Tufte i en intervju på iDonline (välj Tufte i menyn till höger)

Hur frestande det än är att sparka på Powerpoint (för det är ett ganska besvärligt program, ur användarens synvinkel) tror jag inte man kan skylla på mediet i det här fallet. Hade teknikerna skrivit en PM hade resultatet lika gärna kunnat bli ett budskap lika svårt att förstå - men av motsatt skäl: alltför långa och krångliga meningar, i en text där det väsentliga dolts i en svårgenomtränlig snårskog av ord.

Det handlar mer om dålig förmåga att kommunicera, än om verktyget. PowerPoints har visserligen ett ganska låst "format". Men det har A4-sidan också.

Tufte blandar, tror jag, trots allt ihop verktyget med hur det används. Han beskriver sina erfarenhter från industrin så här:

"Many years ago, when I consulted on information design for IBM, presentations were [...] using a bullet list, of course. I was struck that many of these presentations left no traces. I came away too often wondering why we had a meeting, the rate of information transfer was so low. The bullet-list format seemed contrary to the complexity of the matters discussed. What gets left out is the narrative between the bullets, which would tell us who's going to do what and how we're going to achieve the generic goals on the list."

Jag har också varit på sådana möten - men felet ligger snarare i användningen av alla dessa generiska och oklart definierade buzzwords, och helt enkelt dålig mötesteknik.

Och visst är det ibland skrämmande hur dålig informationsdesign många väsentliga informationsbärare - må det vara presentationer, manualer eller gränssnitt för dataprogram. Jag återkommer med Kornet-artiklar i ämnet.

Det elakaste med artikeln i NY Times var illustrationen. Till rubriken "Power Point makes you dumb" fanns en panel med bilder från Colin Powells "Visst-har-Saddam-massförstörelsevapen"-presentation i FN.

Permalänk | Kommentarer (2)

Varför är jag petig med frågor om produktivitet?

Jag är inte ekonom - men jag är positivist och empiriker. Jag vill se belägg. Och jag blir särskilt misstänksam när saker tas för givna.

Under lång tid har man inte kunnat se att IT påverkat produktiviteten på makronivå (se Blind Höna-notisen Att tjäna sitt bröd (5)). Om det nu plötsligt inträffar, vill jag se en rejäl förklaring.

Jag är inte ekonom. Jag förstår inte det som är svårt i ekonomin. Därför blir jag ofta förvånad över de enkla sakerna.

Till exempel när Johan Schück skriver i DN om Skandia. Den stora skandalen är inte om taket för ersättningarna togs bort (och i så fall av vem). Det är sättet att beräkna underlaget för ersättningar.

Ekonomisk redovisning är väl svårt? Ändå kan Schück på några få rader förklara hur vinsterna i Skandia överdrevs, så att det är alldeles enkelt att förstå:

Problemet är alltså inte endast att taken för dessa program - på ett eller annat sätt - lyftes bort, så utbetalningarna blev större än avsett. Ett grundfel ligger i sättet att redovisa vinst och eget kapital, med fiktiva övervärden.

Ingen verkade bry sig om de stora risker som ligger i en redovisning där kommande inkomster tas för givna. (...)

De rekordvinster som redovisades i Skandia under åren 1999-2000 var därför inte säkerställda, i synnerhet om som de höjdes genom upprepade korrigeringar i beräkningsunderlaget. I efterhand har det också visat sig att mycket var luft. Ett tecken på det är att USA-verksamheten kort därefter fick säljas till en förlust på över fyra miljarder kronor.

Vid det laget hade redovisningen med embedded value, direkt och indirekt, bidragit till att berika Skandias ledning med de fantasisummor som senare har blivit kända. Av de nu mest omtalade incitamentsprogrammen var Sharetracker beroende av börskursens ökning, medan Wealthbuilder byggde direkt på vinsten - beräknad med embedded value.
(DN: Skandias sätt att räkna blåste upp vinsterna, 5 dec)

Läs det där en gång till: Ingen verkade bry sig om det som tas för givet.

Om det nu är så enkelt att ifrågasätta beräkningarna - varför gjordes det inte av professionella ekonomer och så kallade analytiker då?

Varför ställde ingen då, när börskursen bokstavligt sköt iväg som en raket, de enkla frågorna?

Därav min skepsis. Och naturligtvis beroende på att jag de där åren också arbetade inuti börsbubblan - och då ställde just de där enkla frågorna. Men oftast bara till mig själv.

Jag lärde mig under de där åren hur farligt det är att lita på det, som alla för ögonblicket tar för givet.

Och jag lovade mig själv att aldrig hålla inne med de enkla frågorna mer.

Man kan ha fel. Men man har i alla fall ställt frågan.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Den nya ekonomin är inte död", säger Svenskt Näringsliv i en ny rapport. (Se Blind Höna notisen "Att tjäna sitt bröd (7): Även i Sverige".)

Produktiviteten har ökat, och Svenskt Näringsliv hävdar att det som förknippas med begreppet "den nya ekonomin" - intensiva datoriseringar och nya, datadrivna tjänster - är att tacka.

Låt mig därför bara påpeka, att Svenskt Näringslivs rapport inte innehåller några som helst belägg för det senare påståendet.

Den 20-sidiga rapporten innehåller mängder av hårda fakta i diagram och tabeller - om kronkursen, exporten, hushållens sparkvot, orderingång. Men inget diagram och ingen tabell visar att det är den nya ekonomins nya teknik - mer produktiva datasystem - som ligger bakom produktivitetens ökning.

Ökad produktivitet beror naturligtvis ofta på teknisk utveckling av något slag: effektivare maskiner, mindre spill. Men ökad produktivitet kan också bero på att folk bara jobbar mer, eller på att delar av verksamheten outsourcats till andra företag (kanske i andra länder).

I rapporten finns bara Svenskt Näringslivs mycket allmänna, och faktiskt obestyrkta, påstående att tekniken nu plötsligt fungerar bättre:

"Under IKT-bubblans glada år investerade företagen i mycket hög utsträckning, och ofta utan tillräcklig eftertanke, i ny teknologi. Problemet var att den nya teknologin inte alltid kunde användas på ett meningsfullt, och i synnerhet produktivt, sätt vilket föranledde ett kraftigt ras i aktiemarknadens företagsvärderingar. Under lågkonjunkturåren har en rejäl tillnyktring skett inom näringslivet, såväl internationellt som i Sverige. Företagen har rationaliserat och omstrukturerat sin verksamhet.

Mycket av den produktivitetsökning vi nu ser sker inom tjänstesektorn. Detta kan vara en tidig indikator på att den nya ekonomins teknikskifte nu sprider sig till sektorer utanför den traditionella tillverkningsindustrin. Särskilt stor produktions- och produktivitetsökning finner vi för närvarande inom företagstjänster... "

Det är allt. Man redovisar inga enkäter, undersökningar eller fallstudier. Ingen statistik eller andra siffror anförs som belägg för denna förmodan ("kan vara en tidig indikator..."). Ingen uppskattning görs av om vilken betydelse andra orsaker kan ha.

Det kanske är sant, som Svenskt Näringsliv tror. Men i avsaknad av fakta vet vi inte.

De enda data i rapporten som verkligen handlar om effektivisering genom teknik är dessa:

"När investeringarna väl tar fart kommer fokus att ligga på ökad automatisering och effektivisering. I industriländerna finns starka robotiseringstendenser. Under första halvåret 2003 ökade orderingången med 26 procent hos robottillverkarna och under kommande år förutspår FN årliga ökningstakter på över 7 procent."

(Fast ökad robotisering är kanske inte i första hand vad man menade med "den nya ekonomin").

Däremot kan Svenskt Näringsliv redovisa detaljerade underlag för outsourcing:

"Outsourcing ökar bland industriföretagen i Sverige. Enligt Svenskt Näringslivs Planenkät 2002 uppgav knappt 30 procent av företagen att de outsourcat delar av verksamheten under de senaste åren. I 2003 års Näringslivsenkät har den andelen ökat till 33 procent. Underlaget är något litet för att dra säkrare slutsatser, men det är inte osannolikt att företagen i allt högre utsträckning väljer att lägga ut enklare produktion till länder med lägre arbetskraftskostnad." (s 13)

Permalänk | Kommentarer (1)

15 finalister på www.bushin30seconds.org ... och nummer tretton använder Griegs "I bergakungens sal" som suggestiv musik. (Ska jag vara noga är just den en av de filmer som inte alls nämner kriget i Irak. Men det var svårt att motstå rubriken.)

Permalänk | Kommentarer (5)

Gustav suktar efter nya prylar och länkar till artikeln om eBay som ekonomisk indikator. Blind Höna har posten som är den felande länken mellan dessa två: en artikel i New York Times om varför nya elektroniska prylar så ofta hamnar på eBay:

"Gadgets bought and barely used are the technology world's equivalent of exercise equipment. Often purchased in a well-intentioned bout of self-improvement, they are opened, used once or twice, then abandoned. Sometimes they never make it out of the box.

On eBay — originally established as an online flea market for selling used goods — a recent search for 'like new' consumer electronics products yielded 30,000 items.

People acquire these things — hand-held personal digital assistants, flatbed scanners, compact disc copiers and a host of other objects — because they promise to make life more efficient, more fun (...) But many such products are simply too complicated for their own good. And all too often, the buyers find that they cannot really change their lives just by acquiring something new and different.
NY Times: Seductive Electronic Gadgets Are Soon Forgotten, 15 oktober 2003

Att det är för svårt att få prylarna att fungera är också en av anledningarna:

"For her birthday a few years ago, Ann Kirschner, an educational consultant and long-distance runner in New York, was given an exercise gadget that was supposed to help her prepare for a coming marathon.

Hooked to her belt, she was told, it would monitor her running. The gadget could then be connected to a computer and, via an Internet connection, it would offer customized training advice.

'It sounded wonderful but the setup was byzantine,' Ms. Kirschner said, emphasizing that this was a charitable description of the problems she had getting it to work. (...)

Not long after buying a Webcam that eventually ended up back in its box, Dr. Julie Marcuse, 57, a psychoanalyst in Manhattan bought a scanner. That, too, was a bust. The scanner software created a series of conflicts with other software on her computer. She gave it away.

'I think we're usually pursuing a fantasy of empowerment when we buy these things,' Dr. Marcuse said.

Asked why people have trouble learning to be more wary, Dr. Marcuse referred to "an endearing optimism" on the part of consumers. 'Hope springs eternal, you know.'

Jag måste förstås framhålla, att just Apples prylar (som Gustav suktar efter) till skillnad från de som beskrivs i artikeln oftast är föredömligt lätta att förstå sig på och installera. (Och att mitt liv skull bli bättre med en iPod behöver väl inte nämnas...)

Artikeln - med många roliga och träffande exempel - innehåller dessutom två för mig nya ord:

NIB

förkortning för "new in box", dvs. kvar i originalförpackningen

serial acquirer

tvångsmässig köpare

Permalänk | Kommentarer (0)

Alla nya och gamla läsare av Blind Höna tillönskas ett 2004 som är bättre än det gångna 2003.

Webbstatistik är behäftad med många felkällor. Ändå verkar det rimligt att tolka diagrammet nedan som att det stadigt kommer nya läsare till Blind Höna och På Kornet.

Spiken i juni-juli 2003 är Kornet-artikeln "Jag gör det på webben", eller Hur svårt kan det bli? om att försöka flytta sin telefon med Telias webb-tjänst. Spiken i november är Blind Höna-notisen om McDonald's Newspeak: Unwanted words purged from dictionaries. Antalet besökare sjunker normalt under sommarmånaderna och under december - men december 2003 hade, glädjande nog, ändå fler läsare än oktober 2003.

Nytt år är alltid ett tillfälle att fundera över vad man borde ändra på.

Jag måster erkänna att jag slits mellan stridiga viljor. Fler läsare ger en lust att skriva mer i den genre jag skrivit under hösten. Samtidigt borde jag definitivt skriva mer om det jag kan bäst - användbarhet, informationsdesign, informationsarkitektur. Det finns ju många andra som bevakar Irak, ekonomi, Bushs-regimens framfart...

Jag har lovat mig själv att det ska bli många nya artiklar På Kornet i år. Jag hoppas både kunna skriva dem och skriva på Blind Höna, för jag är mycket fäst vid formatet. Men hur ska jag i så fall prioritera ämnena?

Vad tycker du? Vad skulle du vilja läsa mer om? Vad borde jag lämna åt andra att göra bättre?

Skriv din kommentar. Eller mejla.

Permalänk | Kommentarer (3)

Om någon trodde att det som beskrivits i inläggen "Att tjäna sitt bröd" bara gäller USA:

"I Sverige blir den kluvna utvecklingen mellan dels en snabb produktivitetsökning, dels en svag arbetsmarknad allt mer tydlig. Småföretagen i Svenskt Näringslivs SME-enkät ser en förbättring av den allmänna konjunkturen, samtidigt som de är något mer försiktiga i bedömningen av sin egen situation.

– Under de senaste två åren har produktiviteten inom näringslivet ökat mer än vad den ökade i genomsnitt under ”bubbelåren” 1997–2000, säger Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

– Baksidan av den snabba produktivitetsförbättringen är att jobben i näringslivet blir allt färre. De senaste tre åren har över 70.000 jobb inom den svenska industrin försvunnit.

Risken är stor att arbetsmarknaden förblir svag under flera år. För det första bromsas den utländska efterfrågan av den svaga dollarn. För det andra är konkurrensen om vissa jobb hård från Central- och Östeuropa samt Asien. Tendensen under de senaste åren är att outsourcing ökar bland industriföretagen i Sverige."
Ny konjunkturrapport: Färre gör mer

Svenskt näringsliv tror att produktivitetsökning beror på användningen av "ny teknik":

"Till skillnad från åren 1997–2000 används ny teknik dock främst för att rationalisera, snarare än för att starta nya företag. (...)

– I ett längre perspektiv förutspår vi en relativt ljus produktivitetsutveckling. Men samtidigt växer gapet mellan vad vi faktiskt producerar och hur mycket vi skulle kunna producera med den tillgängliga arbetskraften."

Permalänk | Kommentarer (2)

Paul Krugmans kommentarer till den ekonomiska utvecklingen i USA:

"But if the number of jobs isn't rising much, aren't workers at least earning more? You may have thought so. After all, companies have been able to increase output without hiring more workers, thanks to the rapidly rising output per worker. (Yes, that's a tautology.) Historically, higher productivity has translated into rising wages. But not this time: thanks to a weak labor market, employers have felt no pressure to share productivity gains. Calculations by the Economic Policy Institute show real wages for most workers flat or falling even as the economy expands. (...)

So a recovery that boosts profits but not wages delivers the bulk of its benefits to a small, affluent minority.

The bottom line, then, is that for most Americans, current economic growth is a form of reality TV, something interesting that is, however, happening to other people."
(NY Times: Our So-Called Boom, 30 dec 2003)

Kommentarerna till Att tjäna sitt bröd (5): Produktivitet" kom in på varför "Acme" blivit det generiska företagsnamnet på engelska.

Men inte bara fiktiva företag heter Acme:

"Rockford, Illinois: The stock market is surging and the economy appears to be booming, but Judith Pike is getting out of business. 'I'm finished; I'm out of here,' said Mrs. Pike, owner of Acme Grinding, whose customers have been vanishing and whose work force has shrunk from 40 to 4. (...)

Considering that nearly every scrap of data suggests that the American economy has finally climbed out of the doldrums and is humming at its fastest pace in at least four years, Mrs. Pike's timing may seem unfortunate. But here in Rockford, and in the nation as a whole, factory owners like her have seen their worlds turned upside down. And their struggle goes a long way toward explaining why this continues to be such a joyless recovery."
NY Times: The Joyless Recovery, 4 jan

Fast allt är inte hopplöst: artikeln berättar också utförligt om de nya planer och ideer som finns i Rockford: satsa på flygplatsen, callcenters (fast de riskerar också att flytta utomlands), omlastning mellan lastbilar och tåg.

Dock: "So far, none of this has come close to filling the void left by the loss of manufacturing jobs".

Kommer nya ideer att skapa nya jobb? Hittills har det varit så. Den mänskliga kreativiteten är enorm, så det finns utrymme för optimism. Men hur väl det går den här gången, eller hur lång tid det tar, vet vi inte. Och vad händer under tiden med dem som blivit onödiga?

Permalänk | Kommentarer (0)

Samantha Power recenserar Chomskys senaste bok, "Hegemony or Survival", i New York Times:

"Drawing upon case after historical case of violent meddling (Iran, Cuba, Vietnam, Nicaragua, Kosovo, etc.), Chomsky argues that the Bush administration's war on terrorism builds upon a long tradition of foreign interventions carried out in the name of 'liberation' or 'counterterror'. (...) 'It is only natural,' he writes, 'that state policy should seek to construct a world system open to U.S. economic penetration and political control, tolerating no rivals or threats.'

Chomsky finds the Bush administration new in only two ways: the crassness of its motives is far more transparent, and it is now playing for far higher stakes. (...)

Chomsky's glib and caustic tone is distracting. He relies heavily upon quotations, but rarely identifies the speaker or writer. (...) When he agrees with a claim, Chomsky introduces it with the word 'uncontroversially' or credits it to 'distinguished authorities.' Those who don't share his viewpoint don't simply disagree; they are the 'prevailing intellectual culture' or the 'educated classes.' This is a thinker far too accustomed to preaching to an uncritical choir. (...)

But for all that is wrong with 'Hegemony or Survival', reading Chomsky today is sobering and instructive. (...) He seethes at the hypocrisy of Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz and Colin Powell, who invoked Saddam Hussein's 1988 gassing attacks in order to help justify the recent war, but who did not see fit to explain why the Reagan administration (which they served as senior officials) doubled its aid to Hussein's regime after learning of the gassings. (...)

And it is essential to demand, as Chomsky does, that a country with the might of the United States stop being so selective in applying its principles. We will not allow our sovereignty to be infringed by international treaty commitments in the areas of human rights or even arms control, but we demand that others should. We rebuff the complaints of foreigners about the 650 people who remain holed up in Guantanamo kennels, denied access to lawyers and family members, with not even their names released. Yet we expect others to take heed of our protests about due process. We have 'official enemies' - those whose police abuses, arms shipments and electoral thefts we eagerly expose (Zimbabwe, Burma, North Korea, Iran). But the sins of our allies in the war on terror (Saudi Arabia, Turkey, Israel, Pakistan, Russia, Uzbekistan) are met with 'intentional ignorance.' Although he is typically thin on prescriptions, Chomsky offers 'one simple way to reduce the threat of terror: stop participating in it.' "
'Hegemony or Survival': The Everything Explainer"

Samantha Power var under kriget i Bosnien korrespondent på platsen, blev så frustrerad av vad hon upplevde att hon åkte hem, forskade och skrev boken "'A Problem From Hell': America and the Age of Genocide". Hon är nu verksam vid Carr Center for Human Rights Policy vid Harvard. Se Blind Höna-notisen Passion (april 2003) för länkar till amazon.com och en recension i Svenska Dagbladet (kräver numera registrering, som dock är gratis). "A problem from hell" har vunnit flera priser, framför allt Pulitzer-priset 2003. (Se Harvard Gazette: Samantha Power wins Pulitzer Prize
Permalänk | Kommentarer (0)

Nils:

"Jodå, så här kan det se ut när man står vid köksbalkongen och tittar upp mot himmelen! Men det är inte så ofta."

Permalänk | Kommentarer (0)

M. skriver:

"En del av fascinationen i ert köksfönster är förstås kontrasten mot vårt [bilden ovan]. Nu har jag inte räknat fönstren från vårt fönster, och det blir även här lite definitionsproblem och även avståndsproblem, men det är nog mer lätträknat.

Bilden nedan tog jag för tio år sedan från Empire State Building med svartvit diafilm med hög upplösning. Den är sedan inskannad i en diaskanner till 7408x4992 pixlar. Vi får ta en kväll och räkna fönster. Men fler än 36.980.736 kan det inte vara eftersom det är så många pixlar originalinskanningen har."

Vore det inte spännande att se en global fotoutställning med detta enda tema: vilken utsikt har du från ditt köksfönster?

Köket har en väldigt central plats i våra liv - och i våra bostäder. I köket lagar man inte bara mat: där samlas man. Var gör barnen sina läxor? Hos oss, oftast i köket. Var sitter föräldrarna på kvällen och går igenom räkningar och fattar beslut om familj och framtid? I köket. Var skvallrar man med grannarna? Knappast i sovrummet eller i vardagsrummet. Var uppstår de flesta gräl? Skulle inte förvåna mig om det också är i köket.

Gäller det bara hos oss? Jag vet inte. Men jag är säker på att köket är viktigt i alla kulturer. Och jag undrar om inte utsikt från den plats där man bereder och/eller äter sin mat är en allmänmänsklig företeelse, rentav en drift. Oavsett om man bor i en jurta, en grotta eller ett långhus.

Jag skulle vilja veta vad en palestinsk familj på Gazaremsan ser utanför sitt köksfönster. Jag skulle vilja se vad en försäkringstjänsteman i Montevideo ser från sitt. Jag vill veta hur utsikten ser ut för en familj i Petersburgs förorter, för en inuit-familj på Disko, för en ungkarl i Abidjans förorter, för bonden utanför Sydney ...

Vill du mejla mig din utsikt? Så kan det kanske bli en utställning så småningom ...

(PS: Jag har förminskat och beskurit M:s New York-panorama här ovan, men du kan också se en något större version (dock inte så stor som originalinskanningen). Det finns också en större köksfönsterutsikt.)

Permalänk | Kommentarer (1)