För nytillkomna läsare länkas till förra årets notis om saffran ("Får det vara en smula mumie till adventskaffet?").

Permalänk | Kommentarer (0)

Det kan väl inte dröja länge innan fejk-teorierna kommer i luften? För vad såg vi egentligen? Insidan på ett militärtält, ett antal amerikaner i uniform. Såg ni något av Bagdad? Nej, just det.

Jag menar, jämfört med att fejka månlandningarna, så är ju det här en barnlek: inga behov av special effects som konstgjort radiobrus eller låtsad lägre gravitation. Lite öken, en landningsbana, lite militär personal är allt som behövs.

Journalisterna som var med kanske trodde att de åkte till Irak - men säkerligen cirklade bara Air Force One bara runt ett antal timmar över Mexikanska golfen.

Nä, hela saken spelades in på Area 51 eller på Roswell, det står ju fullt klart.

Permalänk | Kommentarer (1)

Jag har alltid varit svag för metoden att byta ut något mot sin motsats, och se vad resultatet blir. Lustigt nog verkar omgivningen framträda bättre när man byter ut centralfiguren:

"While the quality of the tape was not poor, the alleged Bush did appear tired in portions of it, prompting speculation that he is on the run. (...) The tape shows the man claiming to be Bush praising U.S. attacks in Iraq. "We will stay until the job is done," he threatened."
Znet: Purported Bush Tape Raises Fear of New Attacks

Permalänk | Kommentarer (0)

"... 75% of marriages in inner Stockholm end in divorce. I wondered who calculates these statistics and where "outer Stockholm" might be because it is not that big a place. Someone should certainly warn Prince William as the local media seem very eager to match him up with Princess Madelene, the youngest Swedish princess, at the moment."
(Guardian: No love actually, 27 nov)

Permalänk | Kommentarer (0)

Kommer ni ihåg situationen i FNs säkerhetsråd före Irakkriget? När Frankrike motsatte sig den resolution som USA försökte lägga fram.

DNs huvudledare tog upp det i maj i år. Då kommenterade jag det så här:

"Är den destruktiva splittringen från tiden omedelbart före Irakkriget historia?", frågar DN i ledaren "Sista chansen för FN" den 23 maj. "Kommer säkerhetsrådet att kunna återta en ledande roll på den internationella scenen?"

Vad som hände var alltså att Frankrike meddelade att de skulle rösta mot en eventuell ny Irakresolution från USA och Storbritannien i FNs säkerhetsråd. Detta innebar, enligt DN, ett "problem" och en "destruktiv splittring".

Sedan FNs grundande har Frankrike använt sitt veto 18 gånger. Storbritannien har gjort det 32 gånger. USA har lagt in sitt veto 76 gånger. (---)

Inget av detta har dock enligt DN (uppenbarligen) inneburit "destruktiv splittring".

"Det måste finnas en samlad uppfattning om hur säkerhetsrådet ska återta sin roll," avslutar DN ledaren.

Sin roll som dörrmatta för USA, med andra ord.
(Vems veto värst?, 28 maj)

Sedan dess har USA lagt in sitt veto ytterligare två gånger, vilket ökat deras försprång till 78 veton. Den 16 september stoppade USAs veto en resolution som skulle ålägga Israel att upphöra med hoten att utvisa Yassir Arafat. Den 14 oktober stoppade USA med sitt veto en resolution mot den mur Israel bygger på västbanken.

Har DNs huvudledare kommenterat USAs fortsatta veton? Ja; i ledaren "Från Bagdad till Jerusalem" (18 sep) är DN, föga överraskande, fulla av välvilliga ursäkter för USA. Ett veto från USA är väl inget att orda om, säger ledaren.

"Få kan ha blivit överraskade när USA använde sitt veto för att stoppa en Israelkritisk resolution i säkerhetsrådet. Vad som är viktigast för FN är emellertid att lyckas i Irak.

USA valde att lägga in sitt veto i säkerhetsrådet för att stoppa den av Syrien och Sudan lanserade resolutionen med fördömanden av Israels hotelser mot Yassir Arafat. Ingen kan säga annat än att det var väntat. (...)

I grunden behöver vetot dock inte få någon avgörande betydelse. (...) Freden må ännu vara långt borta, men dess öde avgörs inte i första hand i FN:s säkerhetsråd."

När USA stoppar arbetet i säkerhetsrådet, är alltså DNs ledarredaktion full av förståelse. Det verkliga arbetet sker i alla fall inte där. Den där frågan är i alla fall inte den viktiga.

Nästa veto, i oktober, kommenterades inte alls av DN.

Men den 18 oktober påminde man åter bekymrat om "det senaste halvårets diplomatiska låsningar och långbänkar" i FN. Men nu kunde man glädja sig åt att "ett viktigt steg framåt tagits"; och åt att "Säkerhetsrådet har visat att det kan agera enat, de fem permanenta medlemmarna har visat att de kan ta det ansvar som krävs."

Vad var det som hade hänt? Jo, säkerhetsrådet hade godkänt USAs resolution om Irak ("Halv seger för USA i FN", 18 okt). Vetona från USA hörde givetvis inte till "låsningar eller långbänkar" - sådana uppstår bara när rådet går USA emot.

Jag måste erkänna att jag när jag granskat ett antal ledare blivit rätt förfärad av konsekvensen i ledarredaktionens ursäkter och överslätanden gentemot USA. Någon enstaka gång något som ser ut som lite hovsam kritik - men som bara visar sig vara referat av vad andra har sagt. Som i "Kan FN överleva Bush?", 25 sep:

"Många stater ser i stället en president vars regering tycks besluten att skjuta det nuvarande internationella systemet i sank..." (Med tanke på att en av Bushs främste rådgivare formulerade det som Thank God for the death of the UN" - se Det var då det - kan man ju tycka att det är en rimlig slutsats.) Men DN bjuder villigt på många "dock" och "men" till USAs försvar: "Att omvärlden stiger åt sidan kan dock vara en farlig väg ... men världen kan heller inte bara klaga högljutt på USA:s framfart ... Bushadministrationen är en del av verkligheten."

På grundval av ovanstående resonemang - och den förra notisen (En farligare värld) - vore det frestande att fälla följande svepande värdeomdöme över medarbetarna på DNs ledarredaktion:

Det är principiellt omöjligt för dem att beskriva en amerikansk handling som de kunde ställa sig negativa till. Därför har också Dagens Nyheters ledarredaktion förvandlats till en sekt. Där biter inga argument, ingen information kan ändra något. Allt kan tolkas så att det ryms inom den världsbild man redan har.

Permalänk | Kommentarer (0)

I USA har nu president Bush fått pengar för att utveckla nya och "mindre" kärnvapen, bland annat så kallade "bunker-busters". (Se Guardian: Bush Funded for Smaller Nuclear Weapon, 6 nov ; New York Post: Bush OKs new nuke, 25 nov)

Världen har därigenom - ovanpå terrorhoten - blivit ännu osäkrare. Ett stort antal kritiker och forskare är överens om att detta sänker tröskeln för kärnvapenanvändning och suddar ut gränsen mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig. Samt att det snarast uppmuntrar fler länder att också skaffa kärnvapen.

Jag skrev om det i början av året, först i notisen Bush och bomben (med många länkar), och senare i Bomben, Bush och Saddam. Den senare citerar t.ex. två mycket kritiska ledare i New York Times, Nuclear Mirage (2 juni 2003) och Nuclear Doubts in the House (16 juli 2003).

En nyare, bra översiktsartikel är Nuclear Bunker Buster: No Bang for the Buck (Common Dreams, 9 sep).

"...as we continue pointing our fingers at Iraq and North Korea over their weapons or research programs, we promote this bunker buster as a 'usable' war-fighting weapon against non-nuclear countries. This is contradictory and dangerous foreign policy, as it provides other states an even greater incentive to pursue weapons programs in order to deter a U.S. attack. Not to mention that utilizing weapons against non-nuclear states undermines US pledges under the Nuclear Non-Proliferation Treaty (NPT) not to do so, thereby hurting efforts to curb weapons production.

It is ironic that as the administration is fending off accusations of misleading the public on weapons in Iraq it is promoting nuclear weapons right at home."

Sent omsider började svenska medier uppmärksamma vad som höll på att ske; Svenska Dagbladet rapporterade rätt utförligt i augusti. Kort därefter skrev Aftonbladet en ledare: Bush blundar för konsekvenserna (18 juni).

Sveriges största morgontidning har publicerat ett stort antal allvarliga ledare om de eventuella kärnvapenprogrammen i Iran och Nordkorea. Om de amerikanska kärnvapnen har den däremot varit knäpptyst. (Se också notisen Om varför DNs ledarredaktion förvandlats till en sekt.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Undrar om det var 5 1/4 nassar, eller 5,8; eller 5,7456384...

Nå, yttersta högern (liksom yttersta vänstern) tenderar ju att sönderfalla i fraktioner. Jag antar att det kan vara förklaringen.

Permalänk | Kommentarer (1)

Well, eftersom jag inte vill bli karaktärsmördad av DN ledarredaktion ("Det är principiellt omöjligt för dem att beskriva en amerikansk handling som de kunde ställa sig positiva till") vill jag gärna notera ett par amerikanska handlingar som jag ställer mig positiv till, inte bara i princip, utan också helhjärtat i praktiken.

Till att börja med: jag är positiv till att den amerikanska armén åtminstone undersöker om överstelöjtnant Allen West vid fjärde infanterridivisionen gjort sig skyldig till brott när han slagit en fängslad irakier under ett förhör och avlossat ett skott intill dennes huvud, i vad som av några beskrivits som en "skenavrättning": Court hears of Iraqi's mock killing

Om detta innebär några åtgärder mot West återstår att se. (Det förefaller ju dessutom som om det finns fler händelser som borde undersökas - se t.ex. Recept på omänsklighet, Västbanken 2 och Kollektiva bestraffningar i Irak - men man får väl nöja sig med lite).

Jag är positiv till att FBI arresterat ett stort antal valutahandlare, som misstänks ha svindlat kunder på mycket stora belopp: FBI widens net in fraud inquiry (jo, det var 47 först, men så hittade de tydligen en till).

Dessutom är jag positiv till Robert Byrds tal i senaten ("A High Price for a Hollow Victory").

Plus naturligtvis till Paul Krugmans artiklar, Michael Moores filmer, att Erin Mckeown spelat in "Distillations"... ja, det finns faktiskt en hel del amerikanska handlingar jag är positiv till.

Permalänk | Kommentarer (0)

Erin McKeown, funk-folk-jazz-singer-songwriter. Kom ihåg var du läste det först. Hon är helt okänd i Sverige, men hennes röst och gitarrspel på låtar som "Queen of quiet", "Blackbirds" och "La petite mort" - från CDn "Distillations" - är rena sensationen.

Och nu är hon på turné i Europa - var hos Jools Holland i BBC härom veckan. Tyvärr inte till Sverige.

"Distillations" är från 2000 och oemotståndlig därför att den är så sparsmakad. Det låter verkligen som hon sitter i mitt vardagsrum och lirar.

I år har hon kommit med skivan "Grand" som är mer producerad och (tyvärr) en aning mer mainstream.

På www.erinmckeown.com finns smakprov på en del låter (Real Player-format). Man kan höra en snutt av Blackbirds från Distillations; däremot inte "Queen of quiet".

Från amazon.com kan man dock ladda hem en remixad version av "Queen of quiet" med mer trummor och körer, plus en adderad coda. Nu är CD-originalet betydligt mer dramatiskt och sensuellt, med en naknare röst, ett mycket mer framträdande gitarrspel och dramatiska pauser. Men den här versionen ger i alla fall en försmak av Erins röst och egenart.

Permalänk | Kommentarer (1)

Permalänk | Kommentarer (3)

Av affischen för den här filmen, som nu går upp på svenska biografer, är det lätt att se att den handlar om skepp som har master. Men var commandern sitter har jag ingen aning om.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag uppfattar mig som en rationell människa. Men jag har några tämligen irrationella, närmast romantiska vanor. Eller kanske snarare ovanor.

När jag förr satt uppe sent på nätterna och skrev brukade jag ofta slå över radion till något mellan- eller långvågsband och ratta tills jag fick in någon alldeles okänd station. Jag njöt av att höra oväntad musik och tal på något språk som jag inte begrep ett ord av. Jag antar att det fick mig att känna att jag kunde vara någon annan, någon annanstans. En sorts frihet.

När jag nu sitter uppe sent på nätterna och skriver lyssnar jag på musik via datorn. Det passar mig bra. Jag sätter alltid mp3-spelaren på slump - jag har många hundra låtar i biblioteket men har aldrig gjort några spellistor. Jag vill bli överraskad.

Men helst vill jag också höra röster. Så i biblioteket liggr nu också en samling ljudfiler med tal på ett stort antal språk: amhariska, armeniska, bengali, burmesiska, hindi, vietnamesiska, isländska, efik... I själva verket är de exempel ur en fonetikdatabas, och jag har ingen aning (i de flesta fall) om vad som sägs: det kan vara börnoteringar, lyrik, matrecept eller fräckisar.

Därför dyker det i alla fall då och då mellan låtarna upp en röst - som om de introducerade de följande numren. En sorts påminnelse om hur stor världen är. Jag lyssnar musikaliskt, på vokalklanger, betoningar och röstkvaliteter. Och hör: visst är amhariska vackert?

(Not: om det inkräktar på någons copyright att jag lagt ut denna ljudfil, vänligen underrätta mig.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Tisdag den 9 december kan man höra professorn i socialantropologi Ulf Hannertz berätta om "Utrikeskorrespondenter och världsbilder: besök i den globala nyhetsproduktionens vardag" vid en öppen föreläsning vid Stockholms universitet. Plats: Aula Magna, tid 14 - 15:30.

Stockholms universitets presentation av föreläsningen är ganska påver. Men hos University of Western Australia finns en något mer utförlig presentation av den föreläsning Hannerz höll i ämnet där i juni i år.

Skulle någon ha lust, skulle man kunna ta en inofficiell bloggarfika efteråt.

Permalänk | Kommentarer (2)

Vissa kandidater i det kommande amerikanska presidentvalet har ännu inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Twain2004.com

Permalänk | Kommentarer (0)

Det här är länkat till från hela halva jordklotet redan, men jag kunde inte låta bli, av flera skäl: En ovanligt snygg sida, grundlig och trovärdig; om svalor (som är nästan lika stora favoriter som tornseglare). Och framför allt, notera antalet afrikanska svalor:
Estimating the Airspeed Velocity of an Unladen Swallow.

Permalänk | Kommentarer (0)

Att USA måste sätta sig över lagen skyller Perle på "French intransigence" - omedgörlighet.

Mark Liberman har upptäckt att "French" blivit en synonym för något annat.

På svenska frågar vi "Är du rent rysk, eller?". Fast det "rysk" har inget med Ryssland att göra, säger Svenska Akademins Ordbok. Istället är ordet kanske släkt med danska och norska ordet "rysk" som betyder galen. Kanske har ordet med "ruska" att göra.

Permalänk | Kommentarer (0)

Freezing Eskimos Have 47 Words for "This Sucks" ... in addition to 34 words for snow. Nä, det har de förstås inte. Någondera.

"The Great Eskimo Word Hoax" dök upp på Blind Höna redan för snart två år sedan: Nej, eskimåer har inte trehundra ord för snö och ...men lulesamiska kanske?.

Men det dyker upp överallt, förstås. När företaget Loopware demonstrerar iFlash, ett gratisprogram för att öva glosor på främmande språk, kan ni ju gissa vilka glosor deras skärmdumpar visar (måste säga att jag fascineras av glosorna klin "rememberd snow" respektive naklin "forgotten snow").

Geoffrey Pullum har tagit upp det på Language log en gång (Bleached conditionals) och sedan återkommit till det med följande reflektion:

"[H]undreds or even thousands of unimaginative writers are using If Eskimos have N> words for snow... (pick any number you like for the N), especially as the first sentence in a piece. It has become a journalistic cliche phrase with an attention-grabbing hook and totally free parameters for you to set as you wish - that is, the value for N and the main clause that you continue the sentence with (like ...Santa Cruzans must have even more for surf or whatever).

It now occurs to me that we also need a name for [this] multi-use, customizable, instantly recognizable, time-worn, quoted or misquoted phrase or sentence that can be used in an entirely open array of different jokey variants by lazy journalists and writers. (...) (I say 'or misquoted' because there is actually no original source for The Eskimos have N words for snow, people only think it once appeared in some reputable source.) 'Cliché' isn't narrow enough -- these things are certainly clichés, but a very special type of cliché. And 'literary allusion' won't do: these things don't by any means have to be literary."
Phrases for lazy writers in kit form

Färdiga fraser som kan pluggas in i vilket sammanhang som helst? Jag har två förslag som jag hoppas återkomma till: "Sverige har halkat efter i [vad som helst]" och "[something] made X turn a whiter shade of pale".

Permalänk | Kommentarer (6)

War critics astonished as US hawk admits invasion was illegal

"In a startling break with the official White House and Downing Street lines, Mr Perle told an audience in London: 'I think in this case international law stood in the way of doing the right thing.'

President George Bush has consistently argued that the war was legal either because of existing UN security council resolutions on Iraq - also the British government's publicly stated view - or as an act of self-defence permitted by international law.(---)

'They're just not interested in international law, are they?' said Linda Hugl, a spokeswoman for the Campaign for Nuclear Disarmament, which launched a high court challenge to the war's legality last year. 'It's only when the law suits them that they want to use it.'

Mr Perle's remarks bear little resemblance to official justifications for war, according to Rabinder Singh QC, who represented CND and also participated in Tuesday's event.

Certainly the British government, he said, 'has never advanced the suggestion that it is entitled to act, or right to act, contrary to international law in relation to Iraq'."
Guardian, 20 nov

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag gillar den här tuffa hönan skarpt. Hon finns med i The Meatrix - en film om den lycklige grisen Leo, som tror han lever på en idyllisk bondgård - tills Moopheus avslöjar den sanna världen bakom illusionen för honom (och oss) - sanningen om The Meatrix.

Och producenten Free Range Graphics verkar vara ett just ställe att jobba på ... inte bara för deras logotype med den fritt springande hönan:

"We know we could be using our talents to sell cheeseburgers or sneakers, but ... we concentrate on offering top-quality design and publicity services to companies and organizations whose vision goes beyond turning the world into a strip mall."

Permalänk | Kommentarer (0)

En dialog som bara delvis översattes i förra veckans avsnitt av Vita Huset (transkriberad ur minnet - varför är jag alltid så mycket efter?):

Josh har fått i uppdrag att få fram något till valkampanjen som visar att man stöttar familjerna. Hans konsulterar "radikalfeministen" Amy, som snabbt dissar hans förslag till reformerad familjepolitik:

Amy: That's not how they do it in Scandinavia.
Josh: Naaa, but there they kill themselves instead.
Amy (motvilligt medgivande): That's hard to deny...

Jag inser plötsligt att om några år kommer det att ha blivit lika svårt att förneka uppgifterna om Murderous Swedes.

Se också Blind Höna: Kriminalstatistiken överdriver antalet mord.

Permalänk | Kommentarer (1)

Vilket valdistrikt besöktes i denna veckas upplaga av "Vita huset"? Nr 47, förstås.

Permalänk | Kommentarer (0)

"...den stora majoriteten palestinier är ändå människor sådana som vi, som inget hellre vill än att leva ett normalt, fredligt liv med sin familj, de önskar utbilda sig och arbeta. De önskar fred och oberoende, ett värdigt liv i en fri demokratisk stat. Men när de sersina olivträdsodlingar förstöras, får sina hem raserade av israeliska bulldozers eller bombas av missiler, då de hindras från att arbeta och gå i skola, blir belagda med utegångsförbud, ser människor begravas levande under rasmassor från hus raserade av israeliska armén, när de ser människor förblöda på grund av att sjukvårdspersonal hindras från att utföra sitt arbete, ambulanser beskjutas etc - bidrar detta bara till att rekrytera nya terrorister hos ett folk som är på väg att förlora allt hopp om framtiden."
("Modiga män vägrar ockupation, artikel hos Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, 19 nov)

* * *

"In a tactic reminiscent of Israeli crackdowns in the West Bank and Gaza, the U.S. military has begun destroying the homes of suspected guerrilla fighters in Iraq's Sunni Triangle, evacuating women and children, then leveling their houses with heavy weaponry.

At least 15 homes have been destroyed in Tikrit as part of what has been dubbed Operation Ivy Cyclone Two. Among them were four houses allegedly belonging to suspects in the Nov. 7 downing of a Black Hawk helicopter that killed six Americans. Those houses were leveled Sunday by tanks and Apache helicopters.(---)

'This is something Sharon would do,' said farmer Jamel Shahab, referring to the Israeli prime minister, Ariel Sharon. 'What's happening in Iraq is just like Palestine.' "
(Philadelphia Inquirer: "U.S. blasts Iraqi homes of suspects", 18 nov)

Länken via Billmon, som kommenterar:

"Kicking women and children into the street on five minutes notice before blowing up their homes is a pretty feeble counterinsurgency tactic. On the other hand, it's a superb strategy for promoting group solidarity among Sunni Iraqis, further inflaming global anti-Americanism (on the eve of Shrub's big trip to Britain, no less) and convincing the Arab world that Iraq really is just another Palestine writ large. All in all, a welcome shot in the arm for the Al Qaeda recruitment office."

Billmon citerar samma artiklar från Genevekonventionerna (nr 33 och 53) som jag gjorde i notisen om Kollektiva bestraffningar i Irak, och dessutom några till:

Artikel 51:
Acts or threats of violence the primary purpose of which is to spread terror among the civilian population are prohibited ... Attacks against the civilian population or civilians by way of reprisals are prohibited.
Protocol One Additional to the Geneva Conventions, 1977.

* * *

Vad tänker man när man är på sitt mest cyniska humör? Tur att de inte råkade kallade det "Operation Ivy Cyclone B.

Permalänk | Kommentarer (0)

Om man missade dagens möjlighet att höra Rami Kaplan och Uri Yaakobi (som bör kallas ockupationsvägrare snarare än vapenvägrare), finns en ny chans på söndag 23 november kl 16.00-19.00, i Södra Latins aula.

Mötet heter "Modiga män vägrar ockupation - möte med refusniks* från Israel".

I programmet ingår också musik med Georg Riedel och Dror Feiler, uppläsning med författaren Annika Thor och skådespelaren Etienne Glaser och palestinska danser med Dabke-gruppen

Konferencier är författaren och journalisten Göran Rosenberg

Entré 100 kr, studerande 50 kr - det bjuds palestinsk buffé. Överskott går oavkortat till refusnikrörelsen i Israel.

Arrangör denna gång är Föreningen JIPF - Judar för Israelisk Palestinsk Fred i samarbete med Utrikesdepartementet och ABF Stockholm.

Tidigare om refusniks på Blind Höna: Djävlarna i dig

Permalänk | Kommentarer (0)

Samma dag som ordet "terrororo" dök upp, hittade jag också ordet "risserie" - ytterligare en fascinerande utvidgning av det svenska ordförrådet.

Ordet rimmar varken med frosseri eller brasserie, fast det hör till samma kulinariska område. Det rör sig om vad ICA kallar sitt sortiment av ris: en ris-serie, alltså.

Det finns alltså på ICAs grötrispåsar. En googlesökning på risserie ger 6 träffar - fyra på franska, en på italienska och faktiskt en dansk, med samma betydelse som ICA har - men ingen svensk.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jo, faktiskt var det riktigt bra. Bättre än konserterna i England i våras. Och konserthuset i Helsingborg var utsålt. Setlist finns här.

Och så har Procol Harum ju påpassligt nog också placerat sig överst på den här listan samtidigt.

Se en större version av bilden ovan.


Permalänk | Kommentarer (1)

I söndags (16/11) meddelade Expressen "Nu slåss de tillsammans mot USA".

"Det sensationella avslöjandet om ett avancerat samarbete mellan Iraks förre diktator Saddam Hussein och al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin finns i The Weekly Standard.
Magasinet har kommit över ett hemligt PM från senatens underrättelsekommitté. Där framgår att samarbetet inleddes 1990 och byggde på att al-Qaida hjälpte Irak med förbjuden utrustning och vapen.
I utbyte fick al-Qaida utbildning i kem- och biovapen och tillgång till instruktörer."

Den artikel från Weekly Standard man stödjer sig på heter "Case Closed".

Men redan dagen innan Expressen publicerade sin artikel hade historien dementerats av några som inte precis hade något att förlora på att göra ett samarbete mellan Al-Qaida och Irak troligt: nämligen det amerikanska försvarsdepartementet:

"DoD Statement on News Reports of al-Qaida and Iraq Connections (15/11): http://www.dod.mil/releases/2003/nr20031115-0642.html

News reports that the Defense Department recently confirmed new information with respect to contacts between al-Qaida and Iraq in a letter to the Senate Intelligence Committee are inaccurate."

Det PM som Weekly Standard hänvisar till "was not an analysis of the substantive issue of the relationship between Iraq and al Qaida, and it drew no conclusions", skriver försvarsdepartementet vidare.

Expressen undlåter i sin artikel att berätta att källan till "det sensationella avslöjandet", Weekly Standard, är en del av Rupert Murdochs konservativa media-imperium. Moderföretaget, News Corporation, äger också bland annat TV-kanalen Fox och engelska skandalbladet The Sun - den enda tidning som fått en intervju med George Bush vid hans Londonbesök i dagarna.

Murdoch har mycket starka band till det republikanska partiet, och medierna i hans imperium har genomgående tagit kraftig ställning för Bush-regeringen.

Någon rättelse har inte synts till i Expressen. Men å andra sidan publicerde tidningen senare på kvällen samma dag (16/11) utan andra kommentarer en TT-artikel med ett fullständigt motsatt budskap:

"Amerikanska vapeninspektörer hittade inte heller bevis":
"De amerikanska vapeninspektörerna, som skulle lyckas där FN-inspektörerna misslyckades, har fortfarande inte hittat några bevis för att Iraks störtade ledare Saddam Hussein försökte överföra kemisk eller biologisk vapenteknologi till terrorister."

Den senare artikeln hänvisar inte till den tidigare. Och den tidigare visar inte heller fram till den senare.

Vilken bild Expressenläsaren får av världen kommer alltså att bero på ren slump - vilken sekund man råkat logga in; vilken artikel som råkar hittas av sökmotorn?

Expressen får mig att tänka på den där Monty Python-sketchen med mannen som är omväxlande trevlig och ohövlig - varannan replik.

En schizofren verklighet: Det har hänt. Det har inte hänt. Det har hänt. Det har inte hänt. I ett allt snabbare tempo.

(Mer om snabbhetens förbannelse på Blind höna: Språket som vapen - och journalisternas omedvetenhet, 2 nov)

Permalänk | Kommentarer (4)

Japp, nu är den här.

Om du inte vet vad det är för speciellt med en vecka som har numret 47 rekommenderar jag en titt på Blind Höna-notisen Det ska vi fira: vecka 47! från i fjol, eller på Några 47:or.

Fler som uppmärksammat 47-konspirationen är www.klubb47.com. Välkomna!

Så skicka nu in alla 47-fynd ni kan. Som uppvärmning kan ni studera följande Tips from the World's best Bloggers. Gissa hur många det är?

Permalänk | Kommentarer (3)

• Du söker på "ships" (båtar) och får träffar på sidor där det står "this product ships in two weeks..."
• Du söker efter info om staden York i England och drunknar i träffar om "New York".
• Du söker på "Wallenberg", men har inget emot att få träffar också på "Wallenbergs". Men om du söker på "window" för att du vill sätta in ett fönster är du inte särskilt hjälpt om sökmotorn ger dig alla träffar på "Windows"...

Hur bra sökmotorer som Google än är, har de svårt att lösa sådana problem.

Thorsten Brants från Google har prövat om metoder för så kallad Natural Language Processing (NLP) kan förbättra resultat vid informationssökningar. På ett seminarium i Stockholm igår berättade han om en del av försöken.

Natural Language Processing är, grovt uttryckt, en uppsättning tekniker för att på maskinell väg få ut mer av meningen med och strukturen i en text.

Till exempel kan man låta maskinen försöka bestämma ordklasser eller satsdelar i en text. Om sökmotorns index vet att "ships" är ett substantiv i texten "many viking ships" men ett verb i "this product ships..." skulle man kanske kunna öka träffsäkerheten?

Eller kanske sökmaskinen ska indexera par av ord i stället? Då skulle den kunna skilja förekomster av "bara" gamla York från alla "New York".

Man har försökt applicera ett antal sådana tekniker på sökning. Men som regel ger de mycket måttliga förbättringar i precision. Däremot kostar de ofta mycket (i datakraft eller framför allt i lagringsutrymme) att använda.

Någon föreslog att Google skulle kunna låta en ange om man sökte på "can" som substantiv (burk) men inte "can" som verb (kan). Eller visa en sida som ber sökaren förtydliga: menar du på det eller det? Planerar Google några sådana lösningar?

Thorsten Brants log bara åt frågorna om konkreta projekt inom Google, och rekommenderade den som hade ett förslag på tjänst att skriva till produktchefen. Fast ytterligare ett problem med att skilja på olika "can" och "can" är att man måste veta vilket språk det är fråga om. Engelska can? Eller turkiska? Katalanska?

Dessvärre skapar också försök att lösa något visst problem ofta sämre resultat för andra fall.

En sökmotor antar till exempel att om du skriver in två ord och båda har stor bokstav - till exempel "Povel Ramel" - att det är fråga om ett egennamn. Den söker då automatiskt på hela frasen, så du får varken träffar på andra Povlar eller andra Ramlar. Det verkar vettigt, tills sökaren söker på "Nato Kosovo" - och inte får träff på några dokument trots att det finns många som innehåller båda orden (men de står inte i precis efter varandra).

En del av de problem som användarna upplever kan lösas på andra sätt. Till exempel har Google har ett formulär för "avancerad sökning", där man kan ange varianter som "sök på alla dessa ord, den exakta frasen, något av dessa ord", eller "utan dessa ord".

Jag frågade Thorsten om han kunde berätta hur stor andel av sökarna som använde det "anavcerade" formuläret (det borde inte vara hemligt). Han visste inte, men trodde att det säkert var "a very small fraction". Han kunde inte heller säga om andelen ökade (man kanske kunde gissa att användarna blir duktigare och duktigare).

Nej, sökning fortsätter att vara svårt. I alla fall om man tror att maskinerna på något mer automatiskt sätt ska förstå vad vi är ute efter.

I och för sig är "sökning" ett mycket brett begrepp. Det kanske finns vissa speciella typer av sökning, där NLP-tekniker kan visa sig nyttiga, menade Thorsten.

Men fortfarande gäller nog den slutsats som Sue Dumais la fram för ett par år sedan:

“The improvements in performance gained through usable interface design are 3 or 4 times larger than those gained through designing better search algorithms.”
(Sue Dumais, Microsoft Invited presentation to IU’s Computer Science Horizon Day,March 2000).

Permalänk | Kommentarer (0)

Har DN uppfunnit det första svenska ordet med tre identiska stavelser i rad?

(Jag bortser från hi-hi-hi och la-la-la, som det är tveksamt om man kan kalla ord.)

Permalänk | Kommentarer (6)

Det finns en särskild lockelse med utländska tecken och alfabet. De förefaller mycket mer dekorativa än våra gamla invanda a:n, b:n och c:n - att tatuera sig med utländska tecken är rätt populärt. (Anna vet vad hennes tecken betyder, men man hoppas att andra också gör det.)

Vi tycks vara rätt beredda att tillskriva dem särskilda, magiska egenskaper: för SVTs ganska träiga thrillerserie "De drabbade" får ett teckensystem som ser ut som en fyrkantigare variant av etiopiska fungera som motor i intrigen (och SVTs sajt erbjuder en att ladda ner teckensnittet, kallat "Adelyn").

Men även om "utländska" tecken verkar exotiska är de ju bara praktiska uppfinningar - medel för kommunikation, rätt och slätt.

För bara ett par år sedan såg ryska, arabiska, koreanska, vietnamesiska eller grekiska webbsidor mest ut som... tja, grekiska på skärmen. Att läsa dem krävde krångliga installationer och manuella byten mellan olika system för "encodings" (bara för ryska fanns det fyra olika - tre baserade på erkända standards och sedan givetvis Microsoft/Windows "egna standard").

Men nu kan jag på nätet hitta till exempel vietnamesiska tidningar som skriver om avslöjandena kring Tiger Force's krigsförbrytelser - och de framträder av sig själva alldels korrekt på skärmen. (Nej, kan kan inte läsa vietnamesiska - men jag ser att det blir OK.)

Att det är så enkelt beror på att moderna program och operativsystem (i mitt fall det fantastiskt luxuösa och pålitliga Mac OS X) bygger på Unicode, ett system som ska kunna återge (i slutändan) all världens skriftsystem.

Tack vare Unicode, och att Mac OS kommer med färdiga typsnitt och teckenuppsättningar för en lång rad språk, är det numera nästan aldrig några problem. Jag kan plocka upp ryska mejl jag fick för tre-fyra år sedan, och som var oläsbara då - och läsa dem. (Det har också tyvärr gjort det mer attraktivt att skicka spam från andra språkområden.) Jag skulle till och med kunna skriva min webblog med runor eller i linear B, om jag ville; har du en Unicode-baserad dator skulle du kunna läsa den.

Att klassificera och kodifiera tecknen är dock ett tidsödande och manuellt arbete. Alla skriftsystem har sina problem: Linear B är en stavelseskrift, och sådana har betydligt fler tecken än ljudenliga alfabet. Vietnamesiska, å andra sidan, skrivs med (i princip) latinska bokstäver, men med tillägg av en hel mängd s.k. diakritiska tecken - små krokar, prickar och streck som kan hakas fast på bokstäverna upptill, nedtill eller på ömse sidor.

Det gör det besvärligt att producera vietnamesiska med västerländska tangentbord: en hel rad tangenter måste omdefinieras så att de inte är framstegande. (Ett svenskt tangentbord har bara en icke-framstegande tangent: den längst upp till höger som sätter dit akut och grav accent över e eller a. Vietnamesiska behöver många sådana.) Jag vet: för ett antal år sedan var jag inblandad i den första fotosättningen av vietnamesisk text i Sverige över huvud taget. Det var ett skivomslag för en vietnamesisk folkmusikensemble, utgiven av Rikskonserter. Jag skaffade fram själva typsnittet; men dessutom måste fotosättningsmaskinen ha nya drivers med mera - det var ett sagolikt krångel.

Men Unicode - nu i version 4.0 - löser de flesta problem beundransvärt. Systemet har plats för 96.000 tecken; ungefär 70,000 av dem är kinesiska tecken. för närvarande har 54 andra skriftsystem inrymts bland de 26.000 tecken som finns därutöver - från thai till cherokee.

Men trots att många stora skriftsystem redan tagit plats i Unicode-systemet, återstår fortfarande ett stort antal. Och nu börjar pengarna tryta, enligt en mycket läsvärd artikel i New York Times från september:

"As vast as Version 4.0 seems, it is still not complete, and nearly 100 writing systems remain to be encoded. Mr. Everson is haunted by the prospect that Unicode may never be finished. 'Imagine how you would feel if your name was François, but there was no ç available,' Mr. Everson said. 'You would be irritated that your phone bill came addressed spelling your name wrong. Now imagine if your language used a totally different alphabet and you couldn't use computers at all because of it. It's a question of human rights, really.'

An incomplete Unicode is a looming possibility, however. Now that the writing systems of the major computer markets are encoded, the computer companies that once backed the Unicode project are beginning to question the expense. To ensure that the remaining writing systems are included, a project named the Script Encoding Initiative has been set up at the University of California at Berkeley to enlist scholars and apply for funds from private foundations to hire Mr. Everson full time."
(NY Times: For the World's A B C's, He Makes 1's and 0's, 25 sep)

Hos Script Encoding Initiative kan man läsa vilka skriftsystem som behöver kodas (och donera pengar).

Man kan faktiskt också bli medlem i Unicode-konsortiet: för privatpersoner kostar det 120 dollar per år. Läs mer på: www.unicode.org. Där finns också beskrivningar i pdf-format över de språk man hittills kodifierat. Många snygga tecken att ha spm förlagor till nästa tv-serie eller tatuering.

Permalänk | Kommentarer (4)

Det kändes konstigt att ha fått komplimanger för sin rolltolkning som djävul, när jag sedan läste om Tiger Forces återupptäckta härjningar i Vietnam och brutaliteten hos trupperna i Irak idag.

Ända sedan dess har en sång ekat i hjärnan - den om

"...ett krig till ingen, ingen nytta,
där människor blev förbytta
som djävlarna med dig."

Det där är Lars Forsells "Jag står här på ett torg", från 1958. Det är en långsam, lågmäld, sorgsen sång, sjungen av någon som förlorat sin älskade i ett meningslöst krig, utan att veta varför. "Säg ingenting om politiken, för då så blir jag stum" sjunger hon (nej, det behöver inte vara en hon egentligen, men den mest kända insjungningen är av med Ulla Sjöblom). Hon minns hans ögon, "som spelade en gång".

Men visan är egentligen fransk. Originalet skrevs av den franske författaren, sångaren och jazzmusikern Boris Vian i början av femtiotalet, vid tiden för i skarven mellan det franska kolonialkriget i Indokina - det krig som några år senare övergick i det "amerikanska" Vietnamkriget - och Algeriets uppror mot Frankrike.

När man hör Forsells svenska version är det obegripligt att originalet blev totalförbjudet av censuren i Frankrike. Men Boris Vians text är nämligen något helt annat än Forsells meditation över saknaden: sången heter i original Le Déserteur, och har en mycket bestämd adressat:

Monsieur le Président, je vous fais une lettre, que vous lirez peut-être, si vous avez le temps. Je viens de recevoir mes papiers militaires pour partir à la guerre avant mercredi soir. Monsieur le Président je ne veux pas le faire, je ne suis pas sur terre pour tuer de pauvres gens. C'est pas pour vous fâcher, il faut que je vous dise, ma décision est prise, je m'en vais déserter. (---) Je mendierai ma vie, sur les routes de France, de Bretagne en Provence, et je crierai aux gens: refusez d'obéir, refusez de la faire, n'allez pas à la guerre, refusez de partir. S'il faut donner son sang, allez donner le vôtre, vous êtes bon apôtre, monsieur le Président.

Herr President, Jag skriver er ett brev som ni kanske läser om ni har tid Jag har just fått min inkallelseorder till kriget och måste resa före onsdag kväll. Herr President, jag vill inte åka, jag kom inte till jorden för att utrota varenda jävel. Inte för att jag vill förarga er men jag måste berätta att jag bestämt mig: jag tänker desertera. (---) Jag kommer att tigga mig fram på Frankrikes vägar Från Bretagne till Provence och skrika till alla: Vägra lyda, vägra göra det, gå inte med i kriget, vägra delta. Om blod måste offras, offra gärna ert eget ni är en god apostel, herr President.

Swanns har en sida med hela franska texten till Le Déserteur, och en engelsk översättning - samt en del länkar til mer material om Boris Vian. Ett norskt försök till sångbar engelsk text finns hos Anderas Hilmo Teig (och länkar till flera andra översättningar).

Forsells dikt har absolut sina egna kvaliteter - men den har inte mycket med Vians text att göra.

Jag vet människor bland dem som protesterade mot det senare Vietnamkriget som förbannade att Forsells översättning av copyrightskäl gjorde det omöjligt att göra en mer trogen tolkning. Jag vet inte om det var sant.

Men det visar sig att Vians original är aktuellt ännu idag.

De som framför allt hyllar den är de israeliska refusniks - de soldater som vägrar utföra uppdrag på ockuperade områden, stridspiloter som vägrar anfalla mål på palestinskt territorium.

På sidan Refusenik Hymn #1, "Le Deserteur" - Boris Vian finns till och med en mp3-fil med Boris Vians originalinsjungning (på franska) att lyssna på.

Vill man veta mer om refusniks/refuseniks (en sällsam rysk-engelsk ordmix, för övrigt) finns naturligtvis mycket på nätet. Men på onsdag den 19 november har man chans att möte representanter för rörelsen i verkliga livet: Stockholms universitets Studentkår och föreningen Judar för israelisk-palestinsk fred ordnar ett möte med Rami Kaplan, lärare i politisk filosofi vid universitetet i Tel Aviv och reservmajor i israeliska armén, och Uri Yaakobi, student och vapenvägrare.

Plats: Allhuset, Stockholms universitet. Tid kl 18.00.

Permalänk | Kommentarer (1)

Paul Bremer, the top US administrator in Iraq, said yesterday that US forces were likely to remain in the country even after a sovereign government had been established.
- Our presence here will change from an occupation to an invited presence, Mr Bremer said.
(Financial Times: US forces set to remain in Iraq after home rule, 17 nov)

Det påminner mig om ett skämt som jag hörde första gången i början av sjuttiotalet, några år efter Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968:

- Vet du varför ryssarna fortfarande har tre armedivisioner kvar i Tjeckoslovakien?
- Nej.
- De leter efter honom som bjöd in dem.

Med tanke på hur letandet efter massförstörelsevapen i Irak gått, kan vi nog räkna med att även detta blir en långdragen historia.

Permalänk | Kommentarer (0)

På måndag förmiddag den 10 november såg jag notiserna om att McDonald's protesterat mot att amerikanska lexikon-utgivaren Merriam-Webster's tagit med "McJob" i den senaste, elfte utgåvan. Kollade runt lite; såg att ordet faktiskt fanns med på förlaget sida med exempel på nya ord i lexikonet.

På eftermiddagen skulle jag visa det för Henrik. Nu var ordet borta! Jag var ju säker på att det hade funnits där några timmar tidigare. Koll med Google efter cachad kopia. Japp, där var det. Märkligt! En koll i HTML-koden visade att ordet plockats bort och märkts med "Pulled 11-10-03".

Någon på förlaget i USA hade tydligen fått kalla fötter. Jag tror knappast de hade räknat med att någon i Sverige, på andra sidan jordklotet, skulle kolla deras sidor och kod minuterna efter att de flyttat bort ordet. Nog var det värt att notera på Blind Höna.

Dessutom var det här allt lite Orwellskt. I "1984" arbetade man just med att rensa sina lexikon på obekväma ord, för att skapa det Orwell kallade "newspeak" - nyspråk.

Visserligen är idén bakom newspeak inte särskilt realistisk: det är inte rimligt att man skulle göra vissa tankar "otänkbara" genom att styra språket (en variant av den s.k. starka Sapir-Whorf-hypotesen).

Det här verkade vara ett exempel på mer ett juridiskt än psykologiskt försök, från McDonald's sida: de hävdade att det var intrång i varumärke att skriva McJob.

Även om tanken därigenom knappast skulle bli otänkbar, skulle det kunna bli svårt att använda ordet i skrift. De som gjorde det riskerade alltså att bli jagade av advokater snarare än tankepolisen. Resultatet skulle i alla fall bli en inskränkning av språkets slagkraft.

Lustigt nog handlade det i 1984 också om en elfte utgåva av ordlistan. Kanske skulle man nämna Orwell i notisen för att få ökad slagkraft? Jag bestämde mig när jag fann att Merriam-Webster själva hade en sida om "newspeak" på sin egen sajt, med uppmaningen till oss att "praktisera din frihet och skicka oss ett mejl".

Jag gjorde det. Skrev sedan notisen snabbt. Märkte sedan att boingboing noterat McDonald's klagomål, men att de var säkra på att M-W skulle stå på sig och strunta i det.

Här satt jag och visste att de hade vikt sig - åtminstone tillfälligt. Skrev snabbt ihop en version på engelska. Slängde iväg ett mejl till Cory på boingboing. Fick svar efter några minuter, och kort därefter fanns notisen uppe på boingboing.net.

Kort därefter la också cursor.org ut det.

Nu rusade antalet besökare på Blind Höna i höjden -det tre-fyradubblades på kort tid. Därefter var det roligt att se tråden plockas upp av ett antal andra webbloggar jorden runt (av vilka några nog blir nya favoriter): Jane, Dave, Bill, Ernest, Anne, Jay, Matt, Eric, James, Maggie, Clive, Johndan, Tiffany, Michael, Keith, den ungrerske gothen, memefirst - plus en hel del diskussion på Livejournal, kuro5hin och FARK... och förmodligen en hel del till som jag aldrig upptäckte.

Många av dem skrev uppenbarligen till Merriam-Webster för att uppmuntra dem att stå emot McDonald's ... några skällde säkert också.

Jag fick mejl från en ordboksredaktör på förlaget som först skrev att de "inte skulle vika en tum". Men i ett senare mejl skrev hon att hon inte hade vetat att ordet faktiskt plockats bort, och lät betydligt mindre säker:

"After responding to your e-mail I learned that 'McJob' has in fact been removed from a list of 'new words' posted on our website, which surprised me ... I can't imagine that the company would withdraw the word."

Så dök historien upp i The register, med ett litet hattlyft till "an eagle eyed Swede". I register levererade en talesman för förlaget ett ganska ihåligt svepskäl till varför man gjort som man gjort. Men, det viktigaste var förstås att de samtidigt i flera media deklarerade att man skulle behålla ordet i lexikonet - även om det hade råkat försvinna från reklam-sidan på sajten.

Förlaget fann också anledning att sätta ihop ett särskilt svar, till alla som skrivit in.

Om min iakttagelse och uppmärksamheten bland bloggare världen runt hade någon avgörande betydelse för förlagets beslut är nog tveksamt. Det var en del uppståndelse redan kring McDonald's krav i sig; förmodligen hade födlaget stått pall i alla fall. Men kanske hjälpte opinionen dem att fatta rätt beslut. I alla fall torde de ha lärt sig, att det i dagens samhälle är svårt att smyga med saker och ting. Jag tror inte de hade räknat med att någon skulle märka att McJob i tysthet försvann från deras sida.

Det mest intressanta med den här historien är, tycker jag, att ämnet har så många öppningar. Hur ska man se på jobb i servicesektorn - är de alltid dåliga? Och varumärkesfetischismen: McDonald's verkar tro att det är mindre allvarligt om man säger "McDonald'(TM) suger" än om man hittar på en term som McJob.

Vad är yttrandefrihet? Är det rimligt eller överdrivet att göra en jämförelse med newspeak, mellan en regims försök att förtrycka sitt folk och ett företags försök att skydda sitt varumärke?

Hur stor betydelse har snärtiga ord som McJob (eller, till exempel, "chickenhawks") för att styra vårt tänkande - inte i psykologisk mening, kanske, men för att ge oss en "frame"?

Tyvärr får man väl säga att få av de här ämnena fick någon djupare behandling av andra bloggare (med något undantag). Vad än bloggningsmediet är bra för, just nu i alla fall, så är det nog i högre grad snabb reaktion, opinion, och viss debatt, än fördjupning och problematisering.

Men roligt var det.

Andy Warhol sa att i framtiden skulle alla få "fifteen minutes of fame". Den lilla notisen om McJob innebar knappast berömmelse. Men det slår mig att idag skulle Warhol inte ha mätt popularitet i minuter, utan i antal träffar på eller överföringskapacitet hos webbservern i stället: alla kommer att få 15 Mb/s berömmelse i framtiden. Någon gång.

Permalänk | Kommentarer (0)

Utanför storstädernas överflöd på multibiografer driver en mängd entusisaster små biografföreningar - från Ambjörby till Öregrund, från Skurup till Tännäs.

Många har, lite famlande, skaffat sig en hemsida - men vad ska man egentligen ha den till? Kan den hjälpa till att säkra en publik, så man kan fortsätta visa kvalitetsfilm även i småorter?

En liten bio på landsbygden kan ju inte konkurrera med de stora i fråga om snabbhet eller häftighet. Vad de erbjuder är snarare en social gemenskap - förankrad i ett sammanhang (hemtrakten). En delad upplevelse.

Enkelt, entusiast-drivet, meningsfullhet genom sociala sammanhang - vad blir det om man överför det till teknikområdet, om man applicerar det på webben?

För mig är det uppenbart att webbloggar vore ett smart verktyg och en passande form för den här sortens biografföreningar - och för många liknande verksamheter också, tror jag.

Bland traditionella hemsidor är det svårt för en lös skara entusiaster att prestera något som slår de stora sajterna.

Webbloggar erbjuder en möjlighet till samma sorts samhörighet, samma känsla av grannskap som själva aktiviteten. De uppmuntrar till regelbunden kontakt. De inbjuder till aktivitet genom att vara öppna för kommentarer. Och till skillnad från debattforum eller chatrum (som ofta urartar i kaos) har bloggen ett personligt tilltal, som fungerar som ett filter och en styrmekanism.

En traditionell hemsida talar TILL publiken. Det är dumt att försöka i samma genre. Bättre då med ett medium som uppmuntrar att tala MED besökarna.

Nu åker jag till årets upplaga av Film- och idédagarna - den här gången på Cosmorama bio i Falköping - för att prata om webbloggar som ett sätt att just tala med publiken. Tillbaka i helgen!

Permalänk | Kommentarer (1)

Anatoli har mellanlandat i Kalmartrakten, medan Andrei har redan hunnit till danska västkusten. Kostya sölar fortfarande någonstans i Estland...

På Wildfowl & Wetlands Trusts Swan Migration Satellite Tracking Project kan man följa en grupp svanars väg på sin årliga flyttning från ryska Arktis till England. De här svanarna bär inte på någon Nils Karlsson Pyssling, men på en liten 45-grams radiosändare.

(Länk via Ben Hammersley.)

Permalänk | Kommentarer (0)

But Wallander has become one of Sweden's best-loved figures, considered by some to be a real person. Before Sweden's recent referendum on whether to adopt the euro, Mr. Mankell was asked repeatedly how Wallander planned to vote.

NY Times:  Brightening Thrillers With a Gloomy Swedish Detective, 13 nov

Permalänk | Kommentarer (0)

På måndag den 17 november håller John E Joseph ett högre seminarium vid Stockholms universitet på temat "Orwell & Chomsky on linguistics, creativity and mind control" (rum F 890, kl 16.00). Joseph är professor i lingvistik vid universitetet i Edinburgh.

Dagen därpå - tisdag den 18 november - håller han en öppen föreläsning om "Landmarks in 20th century linguistics". Platsen är G-salen, biologihuset, Stockholms universitet. Tid kl 13.00.

Permalänk | Kommentarer (0)

(Note: Scroll down for updates)

In its most recent, eleventh, edition, Merriam-Webster's Collegiate Dictionary included the word "McJob", defined as "a low-paying job that requires little skill and provides little opportunity for advancement ".

McDonald's CEO has protested and called this "an inaccurate description of restaurant employment" and "a slap in the face to the 12 million men and women" who work in the restaurant industry. (Quoted from McDonald's Decries Webster Over 'McJob', Yahoo news, Nov 8. Note that the definition that Yahoo gives is not exactly what Merriam-Webster stated.)

Early November 10, the word "McJobs" was listed at Merriam-Webster's own web page with examples of new words in the recent edition: see this cached version at Google (or see a pdf-version of that page here). A few hours later, the word had disappeared from that page.

A lexicon is descriptive. When a word has been used - and "McJobs" has been used since 1986, according to Merriam-Webster - it is the responsibility of the lexicographer to include it and explain it. But Merriam-Webster seem to have folded under pressure. According to the Yahoo article, McDonalds seem to be threatening to use trademark laws to eliminate the word:

"Walt Riker, a spokesman for McDonald's, said the Oak Brook, Ill.-based fast-food giant also is concerned that 'McJob' closely resembles McJOBS, the company's training program for mentally and physically challenged people.

'McJOBS is trademarked and we've notified them that legally that's an issue for us as well,' Riker said."

What is McJOBS? McDonalds web site has departements for Social responsibility, People promise and Careers. There is no information on McJOBS anywhere in these sections. An on-site search for McJOBS gives zero hits.

Possibly, there's an information strategy surfacing here. If your company gets a bad-sounding nickname, quickly register it (or something as legaly reasonably close as possible) as a trademark. If possible, give it a context of charity - and send the lawyers after anyone who dares to use it.

(So one should try to find out: when was the trademark McJobs registered? Is there any kind of activity at all behind it?)

The whole thing reeks strongly of Orwellian Newspeak:

The whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought (...) Its vocabulary was so constructed as to (...) excluding all other meanings and also the possibility of arriving at them by indirect methods. This was done partly by the invention of new words , but chiefly by eliminating undesirable words and by stripping such words as remained of unorthodox meanings, Orwell wrote in the post script to 1984 abouth the fictious eleventh (sic!) edition of the newspeak dictionary.

Ironically, Merriam-Webster has their own page about "Newspeak" where we are encouraged to "Practice your freedom. Drop us a line. Our e-mail address:" wftw@aol.com".

Do that. Support the inclusion of "McJobs" in modern dictionaries and protest against a company that tries to limit free speech and free thought.

Update, Nov 11: A look at the code for Merriam-Webster's page with new words also shows that the "McJobs" item was pulled November 10:
<p>
<a name="headbanger"></a><strong>headbanger</strong> . . . . <em>noun</em> (1979) <strong>:</strong> a musician who performs hard rock; <em>also</em> <strong>:</strong> a fan of hard rock
<!-- pulled 11/10/03 <p>
<a name="McJob"></a><strong>McJob</strong> . . . . <em>noun</em> (1986) <strong>:</strong> a low-paying job that requires little skill and provides little opportunity for advancement
-->
<p>
<a name="mosh pit"></a><strong>mosh pit</strong> <em>noun</em> (1988) <strong>:</strong> an area in front of a stage where very physical and rough dancing takes place at a rock concert</td>


Update, Nov 11: I've got a few e-mails from Merriam-Webster's, admitting that they did remove "McJob" from the promo page at their web site, but offering no explanation. However, they insisted, rather convincingly, that the word would not be removed from the dictionary:

"Not to worry - we tend to use these brouhahas as an opportunity to explain to people what dictionaries are all about. We're not going to budge an inch!", one representative of Merriam-Webster wrote. Also: "Believe me, we've had many complaints about many definitions that people find offensive, and the company has always held a firm line about telling the truth about English words."

Merriam-Webster told CNN basically the same thing on Tuesday; that it "stands by the accuracy and appropriateness" of its definition. (See link among the comments to this entry - thank you, Anne.)

But why then did Merriam-Webster remove the word from the marketing page yesterday? Just a coincidence, according to a (somewhat unconvincing) explanation given by M-W spokesman Arthur Bicknell to The Register: "We're revising the marketing page, beginning with McJob. Eventually the whole page will be revised."

The Register's Andrew Orlowski also found the interesting answer to my question about McDonald's "McJobs" trademark:

"McDonald's first registered the term on May 16 1984, as a name and image for 'training handicapped persons as restaurant employees'. "

So McDonald's trademark application actually preceded Merriam-Webster's recorded first known use of the term, which was in 1986. But:

"But the trademarked lapsed in February 1992, and was declared 'Dead' by the United States Patent Office. Following the publication of Douglas Coupland's smash 'Generation X' in paperback edition in October 1992 (the book first appeared in 1991), which popularized the term, McDonald's restored the trademark."
(Both quotes from Mirriam-Webster explains disappearing McJob, The Register, Nov 11)

Update, Nov 12: Full official statement from Merriam-Webster:

"As for the missing 'McJob' on the New Words Sampler, we felt as though there was enough misinformation and incomplete information circulating that it would be best to let the full entry and not the shorter excerpt speak for itself. We also found prior to the 'McJob' incident that many people were confusing the content of the 'New Word Sampler' with the full content of the Eleventh Edition of the Collegiate Dictionary.  Accordingly, it is currently under revision; a new version will be restored soon online. "McJob" remains in all the manifestations of the Eleventh (CD-ROM, print, and online).

Note: for a final commentary (yet only in Swedish), see Postscript: McJob.

Permalänk | Kommentarer (10)

Amerikanska Merriam-Webster's Collegiate Dictionary har i sin senaste, elfte upplaga (som kom ut i somras) tagit in termen "McJob", definierad som "a low-paying job that requires little skill and provides little opportunity for advancement ".

McDonald's VD protesterar och kallar det "an inaccurate description of restaurant employment" och "a slap in the face to the 12 million men and women" inom restaurangnäringen. (McDonald's Decries Webster Over 'McJob', Yahoo news, 8 nov. Observera att den definition som Yahoo citerar inte stämmer exakt med vad Merriam-Webster skrev.)

Ännu på förmiddagen den 10 november fanns "McJobs" listat på sidan med ett urval nya ord i lexikonet - se en cachad version hos Google (här är en pdf-version av samma sida ). Klockan halv fem svensk tid hade det försvunnit från sidan.

Ett lexikon är i första hand deskriptivt, inte preskriptivt. När termen finns, är det lexikografens plikt att ta med det och förklara det. Men Merriam-Webster tycks ha vikt sig för McDonalds. Enligt Yahoo-artikeln verkar McDonalds hota med varumärkeslagar för att få bort ordet ur lexikonet:

"Walt Riker, a spokesman for McDonald's, said the Oak Brook, Ill.-based fast-food giant also is concerned that 'McJob' closely resembles McJOBS, the company's training program for mentally and physically challenged people.

'McJOBS is trademarked and we've notified them that legally that's an issue for us as well,' Riker said."

Vad är McJOBS? McDonalds sajt har avdelningar för Social responsibility, People promise och Careers. Ingenstans finns någon information om McJOBS. En sökning på sajten ger noll träffar.

Här har möjligen en informationsstrategi blivit synlig. Om ditt företag får ett öknamn: registrera snabbt ett varumärke av det, ge det en positiv, filantropisk innebörd - och skicka advokaterna efter alla som använder det (vilket är många - en sökning på Google på McJobs ger 6000 träffar. Så frågan att ta reda på är: när registrerade McDonalds varumärket McJOBS? Finns det över huvud taget någon verksamhet bakom det?

Detta luktar Orwells nyspråk, den ordlista som i romanen "1984" styrde tänkandet:

"Nyspråk hade uppställt som mål inte att utvidga utan att begränsa tankens räckvidd (...) ...att omöjliggöra alla andra tankesätt. Avsikten var att sedan nyspråk definitivt hade accepterats och gammalspråk glömts bort, skulle en irrlärig tanke (...) bokstavligen bli otänkbar," som Orwell skrev i efterskriften "Principerna för nyspråk", om just den (fiktiva) elfte (!) upplagan av nyspråksordlistan.

Ironiskt nog har just Merriam-Webster en sida om "Newspeak" där vi uppmanas att "Practice your freedom. Drop us a line. Our e-mail address:" wftw@aol.com".

Gör det. Protestera mot att ett företag försöker ta makt över språket.

PS: Även brittiska Collins English Dictionary har ordet i sitt lexikon - och har haft det där åtminstone sedan år 2000. Deras definition är om möjligt taskigare för McDonalds, och i rättvisans namn, kanske mindre korrekt: "a job that is poorly paid and menial". (Menial, på svenska: tjänar-, låg, simpel, ovärdig, tarvlig, enkel.)

OBS: För mer uppdateringar, se den engelska versionen av denna notisen.

För en slutkommentar, se Postscript: McJob.

Permalänk | Kommentarer (1)

En utmärkt artikel av Clay Shirky om svårigheterna med att välordna världen, trots ett aldrig så väl uttänkt schema:

"... Arthur Conan Doyle, whose Sherlock Holmes stories have done more damage to people's understanding of human intelligence than anyone other than Rene Descartes. Doyle has convinced generations of readers that what seriously smart people do when they think is to arrive at inevitable conclusions by linking antecedent facts. (---)

In the real world, we are usually operating with partial, inconclusive or context-sensitive information. When we have to make a decision based on this information, we guess, extrapolate, intuit, we do what we did last time, we do what we think our friends would do or what Jesus or Joan Jett would have done, we do all of those things and more, but we almost never use actual deductive logic.

As a consequence, almost none of the statements we make, even seemingly obvious ones, are true in the way the Semantic Web needs them to be true."

Läs hela: The Semantic Web, Syllogism, and Worldview.

Permalänk | Kommentarer (1)

Tänk dig att Teliasonera, i varnande syfte, ger ut en CD med prov på så kallad rinkebysvenska: "Om du pratar så här på anställningsintervjun får du inte jobbet." Skulle det vara politiskt korrekt, eller?

För drygt trettio år sedan, 1971, gav Bell Telephone Labs ut skivan "Dialect Of The Black American". Syftet var ädelt:

"At a time when interracial communication and understanding are assuming enormous importance, this record hopes to help explain for listeners of all races what black dialect is and how it functions. The intent is, simply, information. The difficult goal is to let us all, as we talk with one another, hear with open ears."

Ett utdrag från skivan kan man höra på The 365 project. Där kan vi lyssna till en svart student, som först gratuleras av sin lärare till examen, och sedan hamnar på en anställningsintervju. Han vill gärna ha ett riktigt kontorsjobb, med sitt eget namn på dörren ... men erbjuds ett enkelt verkstadsknäck. Tillbaka hos kompisarna på gatan kallar han killen på bolaget "blue-eyed devil" och "just another honky".

Vad ska man säga om en sån sak?

Ur ett snävt lingvistiskt perspektiv är saken ganska klar. Det är orimligt att hävda att svart engelska (ibland kallad "Black English Vernacular" eller BEV) eller andra så kallade sociolekter är "ogrammatiska", "mindre exakta", "ologiska" eller "fattigare" jämfört med standardspråket. De exempel på "språkliga fel" som språkpoliser gärna tar fram håller sällan för en granskning.

Moraliskt är det också solklart. Det går en rak linje från den sortens åsikter tillbaka till allehanda gammal unken rasism. (Se Blind Höna om "De tjocka läpparna, det runda huvudet, det krusiga håret, grammatiken i hans språk (verben mestadels i infinitiv)...".)

Men i praktiken är det förstås inte lika enkelt. Människor är extremt snabba att göra sig en uppfattning av en annan person utifrån hur den talar. Säkerligen diskrimineras den som talar det som många uppfattar som "bruten svenska" på arbetsmarknaden och i samhället. Det är säkert rimligt att ungdomar även idag blir medvetna om detta i skolan. (Annars blir de säkert de när de kommer ut.)

Men det är också rimligt att motverka språklig trångsynthet och inskränkthet hos dem som tror att till exempel förmågan att sätta verbet på plats nummer två i satsen (istället för "Då jag sa till henne") är en mätare av intelligens.

(Sidoskutt: Musikaliska tips för anställningsintervjuer finns på "Dags att byta jobb?", Blind höna, oktober 2001.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Den beundransvärde Billmon om Jessica Lynch:

"Interestingly enough, Lynch - who was never more than a passive participant in her capture and rescue - suddenly has taken an active role in that bigger story. In her interview with Sawyer, Lynch supposedly says she believes she was manipulated and exploited by the military to build support for the war.

This immediately poses a problem for the people who did the manipulating and the exploiting -- and for the people who believed them. Having a pretty blonde soldier (GI Barbie) to dress up as a war hero is one thing. But having atalking Barbie, and one that doesn't just repeat the little catch phrases burned onto her chip, is another.

So now Private Lynch has to be lynched, a job which the vast right-wing conspiracy has taken up with gusto. A reader wrote in yesterday to tell me that attacking Lynch has suddenly become the topic de jour on conservative talk radio:

"One guy just called in and said 'Lynch is a disgrace and proof that women shouldn't be in the military.'

One caller says he 'wanted to punch her teeth out.'

Caller just said 'She ain't no hero.' "

It seems our true-blue hawks, who only a few months ago were insisting Jessica Lynch was an American hero, and that anyone who doubted her story was a stinking terrorist lover, are now telling us that Lynch is a national disgrace, and that anyone who believes her is a stinking terrorist lover.

If, as Marx once said, anti-semitism is the socialism of idiots, then clearly, talk radio is the fascism of idiots. (I know, I know - what other kind is there? But even for idiots these people are idiots.)"

Läs hela Lynching Private Lynch.

Permalänk | Kommentarer (0)

Två sista minuten-chanser:

Frukostseminarium:
På tisdag, 11 november, pratar jag om sökning:
- Var på intranätet ligger nu de förb...de reseräkningarna?!?
- Var på sajten finns min programuppdatering?!
- Varför kan jag inte hitta vad jag söker?

Som anställda, som kunder och som surfare blir vi mer och mer hänvisade till att själva hitta det vi behöver via datorn.

Tips på hur du ska tänka för att ge användarna en bättre sökfunktion - vilket också blir till nytta för dig.

Tid: Tisdagen den 11 november, klockan 08.30
Anmäl dig senast måndag förmiddag till jonas@heltenkelt.se
Plats: Medieskolan, Tulegatan 41, Stockholm,

Seminariet är gratis, och vi bjuder till och med på frukost.
(Men det kostar 150:- om du inte kommer.)
Arrangör är Cross Consulting.

Heldags-kurs:
På onsdag 12 november håller jag kursen "Att bygga bättre webbar - användbarhet för informatörer" i Stockholm, och det finns några lediga platser.

Tid: 9 - 16.

Läs mer på Ordfronts sajt. Där finns anmälningsformulär. Eller ring Eric Birksten direkt och boka på telefon 08-462 44 60. Senast på måndag gäller där också!

Permalänk | Kommentarer (0)

Aproprå notisen om hur lobbyisternas strategi styrt miljöpolitiken i USA (Blind Höna: Språket som vapen - och journalisternas omedvetenhet).

"Massmedia och lobbying. Massmedias och ideella föreningars roll i opinionsbildningen kring miljöfrågor" är en öppen föreläsning på Stockholms Universitet.

Medverkar gör Susanna Baltscheffsky, miljöreporter på Svenska Dagbladet
och Magnus Nilsson från Svenska naturskyddsföreningen.

Tid: tisdagen den 11 november, klockan 18.00.

Plats:  G-salen, Arrheniuslaboratoriet , Stockholms universitet.

Arrangörär är Centrum för naturresurs- och miljöforskning vid Stockholms universitet.

Föreläsningen ingår i kursen Världens eko (5 poäng) men är öppen för alla i mån av plats.

Permalänk | Kommentarer (2)

Blev de inspirerade av dataspelet "Grand Theft Auto"? William och Josua Buckley, 16 och 14 år gamla, dödade en man och skadade en ung kvinna svårt när de i somras sköt mot förbipasserande bilar i Knoxville, Tennessee. Du har säkert läst om det redan: anhöriga till den mördade mannen lämnade i september in en stämning mot GTAs tillverkaren Take-Two Interactive.

Jag känner ingen sympati för GTA eller tillverkaren. Men i mitt huvud börjar en sån där envis, hypnotisk melodislinga, som man inte kan bli kvitt, att gå runt, runt ...

Maybe it's the movies, maybe it's the books
maybe it's the bullets, maybe it's the real crooks
maybe it's the drugs, maybe it's the parents
maybe it's the colors everybody's wearin
maybe it's the President, maybe it's the last one
maybe it's the one before that, what he done
maybe it's the high schools, maybe it's the teachers
maybe it's the tattooed children in the bleachers ...

Maybe it's the Bible, maybe it's the lack
maybe it's the music, maybe it's the crack
maybe it's the hairdos, maybe it's the TV
maybe it's the cigarettes, maybe it's the family
maybe it's the fast food, maybe it's the news
maybe it's divorce, maybe it's abuse
maybe it's the lawyers, maybe it's the prisons
maybe it's the Senators, maybe it's the system ...

Maybe it's the fathers, maybe it's the sons
maybe it's the sisters, maybe it's the moms
maybe it's the radio, maybe it's road rage
maybe El Nino - or UV rays
maybe it's the army, maybe it's the liquor
maybe it's the papers, maybe the militia
maybe it's the athletes, maybe it's the ads
maybe it's the sports fans, maybe it's a fad ...

Maybe it's the magazines, maybe it's the internet
maybe it's the lottery, maybe it's the immigrants
maybe it's taxes - big business
maybe it's the KKK and the skinheads
maybe it's the communists, maybe it's the Catholics
maybe it's the hippies, maybe it's the addicts
maybe it's the art, maybe it's the sex
maybe it's the homeless, maybe it's the banks ...

Maybe it's the clearcut, maybe it's the ozone
maybe it's the chemicals, maybe it's the car phones
maybe it's the fertilizer, maybe it's the nose rings
maybe it's the end... but I know one thing:
If it were up to me - I'd take away the guns.

Det där är Cheryl Wheeler: "If it were up to me" - och den är inte skriven efter de senaste skjutningarna, utan finns på skivan "Sylvia hotel" från 1999. Men just den här låten bjuder hon på: du kan ladda ner "If it were up to me " gratis från amazon.com. Lyssna på den - musiken är betydligt mer kraftfull än den kan verka när man bara ser texten. Som ett enda långt andetag som slutar med en kramp över bröstkorgen; andas, för helvete!

Lite mer om låten kan läsas på Cheryl Wheelers sajt:

"...Every time it was played on a AAA station, Rounder [skivbolaget, JS] donated $5 to the Center for the Prevention of Handgun Violence. This is an organization allied with Handgun Control (ala the "Brady Bill".)

After the Columbine School shootings in Littleton, Colorado, this song was adopted as a sort of anthem. The local radio station played it every half hour. When the NRA decided to still hold their convention nearby, Cheryl was asked to perform the song during a protest meeting.

The interest in this song was significant, not just in Colorado, but around the country."

Ändå har jag aldrig hört den i Sverige, eller sett den omnämnd. En sökning med Google ger dock en enda svensk träff: Claes "Clabbe" af Geijerstam spelade den i sitt sommarprorgam i fjol. Respekt.

(Ännu en smula Wheelers finns på gott nytt år-notisen i fjol.)

Permalänk | Kommentarer (1)

I USA har miljöorganisationen The Environmental Working Group fått tag på ett PM från en pr-rådgivare, med råd om hur republikanerna ska sköta publiciteten kring de försämringar av miljölagstiftningen man planerat - utan att drabbas av samma backlash, som när man först försökte detta 1995-96.

"Examples show that language is being used as an administration public relations weapon", skriver EWG, och citerar ur rapporten

"'Climate change' is less frightening than 'global warming.' ... While global warming has catastrophic connotations attached to it, climate change suggests a more controllable and less emotional challenge."

(Detta är just ett exempel på den "framing" som Lakoff talar om.)

EWG kan också visa hur Bush-regeringen lyft formuleringar direkt ur PM:et - vilka sedan också använts av massmedia, utan att ifrågasättas:

"In presenting a policy change giving timber companies the go-ahead to log environmentally sensitive lands in the name of “protecting” them, administration officials make statements right from Luntz’s playbook.

Agriculture Secretary Ann Veneman states that the program’s goal is to “’streamline unnecessary, burdensome red tape’” ( The Washington Post , 12/12/02). Similarly, The New York Times paraphrases Veneman’s announcement by stating that the new regulation is “intended to streamline the bureaucratic process” (12/12/02).

Over time, the Luntz phrases repeatedly and continually used by administration officials are showing up in the reporting of news stories."

I ett annat sammanhang (en intervju på PBS) har den amerikanske satirikern John Stewart på The Daily Show analyserat hur det ständigt utökade utbudet - nyheter 24 timmar om dygnet - ändrat förutsättningarna för nyhetsrapporteringen:

"Politicians have caught up. They understand that 24-hour news networks. [Reporters] don't have time for journalism. They only have time for reporting. They only have time to be handed things and go, this is what I've just been handed by the administration. And they read it. So now that the administration knows that, and they're very disciplined, they can manipulate what goes on the air and what sets the agenda. And that's what they do. (...)

It's an incredibly managed theatrical farce. And it's incredible to me that people are playing along with it. And they say that they're playing along with it because they're afraid of losing access. You don't have any access! There's nothing to lose!"

Permalänk | Kommentarer (2)

Prova www.politicaltheory.info - en Arts & letters daily för politik och statsvetenskap, typ.

Permalänk | Kommentarer (0)

Så, nu är den över oss. Hur ska man överleva november?

Bygga om och renovera , kanske?

"Den här månaden är just den rätta tiden för att ta en översyn över alla husets hyllor och skåp. Tänk så skönt att veta, att allt är städat och fint innan julbrådskan börjar."
(Husmoderns köksalmanack, 1951)

Så jag kanske äntligen skulle ta och fixa de där kategori-sidorna, och träff-sidan....

Å andra sidan tipsar Eva om att skriva en bok i november: National Novel Writing Month. Sätt dig bara ner och gör det! Det vore ju häftigt. Jag skulle nog skriva en fackbok snarare än en roman - men vilken? Min planerade bok om formgivning? Eller den svenska boken om informationsarkitektur? Eller pamfletten om övertron på datorer, och deras påverkan på arbetsmiljön? Utan hjälp och utan ändan bortdonerad kommer jag förmodligen att använda hela november till att vela. Hjälp mig - vilken tycker du att jag ska välja?

Eller så får man desperat söka andra kickar.

Fast halloween lekte vi redan förra helgen. "Jag hade ingen aning om att du hade en sådan talang för att se ond ut", förklarade en av gästerna. Jag erkänner att jag njöt av att spela Woland.

Men när jag under veckan som följde hittade artiklarna om hur förhållandevis) lätt det är för vanliga människor att förvandlas till djävlar (Recept på omänsklighet och Åter till helvetet) kändes det inte lika kul.

Eller kan man försöka bygga lego-modeller av MC Eschers förvridna bilder. Det torde ta ett tag.

På torsdag kan man gå och se Daniel Boyacioglu, Svensk mästare i estradpoesitävlingen Poetry Slam 2001 och 2002 uppträda på Södra Teatern, på klubbkvällen Speakeasy (torsdag 6 november kl 20-01, Kägelbanan)

Vi har en soft spot för Daniel Boyacioglu i familjen eftersom min svägerska var hans svensklärare i mellanstadiet (vilket gör oss alla lite malliga, å Gunillas vägnar förstås). Daniels bok "Istället för hiphop" finns rescenserad på dagensbok.com Jag ser fram emot att se "I väntan på Godot" på Dramaten: "...det är när Daniel Boyacioglu kommer in på scenen som föreställningen plötsligt gör sig vidöppen för nuet och omvärlden... tack vare Daniel Boyacioglus unika, märkvärdiga scengestalt..." skriver till exempel DN i sin recension.

Eller söka annan förströelse. Det är ju nu bara åtta dagar till de här killarna spelar i Helsingborg, till exempel. Skynda dig att skaffa biljetter. Alla som tror att Procol Harum är ett trött och dammigt symfonirockband kan provlyssna på hur Gary Brooker wailar och rullar i Wall street blues. (Foto: Per Rosenquist)

Men sen då? Hur stå ut med resten av månaden?

Jag har beslutat att ordinera mig själv bilder från sommaren som gick. Kanske en ny för varje dag. Start i morgon.

Permalänk | Kommentarer (0)