Nu simmar Hönan iväg till Gotland och Medeltidsveckan några dagar. Glest med uppdateringar till mitten av nästa vecka...

(Klicka på bilden för en större version.)


Permalänk | Kommentarer (1)

I vår förra tvättstuga hade torktumlarna elektromekaniska knappar. När man tryckte in dem hördes ett distinkt klick, vilket signalerade att maskinen gick igång, och man kunde släppa knappen.

I vår nya tvättstuga har torktumlarna fått digitala knappar. Jag trycker in dem - och håller dem intryckta därför att jag fortfarande väntar på klicket. Men det kommer inte, och så länge knappen är intryckt händer ingenting.

Så jag står så några ögonblick, innan jag påminner mig hur läget är, släpper knappen och maskinen börjar tumla.

Så småningom kommer jag förstås ha lärt om. Men klicket var en bra funktion, för det berättade att knappen inte glappade.

Feedback på vad man gör är en viktig egenskap i alla gränssnitt. Ljudlösa knappar och funktioner som man inte kan se kan ställa till med större besvär, som på den här diskmaskinen:

"People have been loading the dishwasher, choosing the cycle, then hitting start. This is an ultra-quiet model. They hear nothing. They think they’ve failed to hit the Start button squarely and hit it again. But they’re not hitting the Start button at that point, they’re hitting the Reset button.

The dishwasher then takes (not an hour) but a couple of minutes to go through the reset process, drain the water, and prepare for new instructions.

Meanwhile, the user sees nothing happening. They hit the Start button again, but the dishwasher is still resetting. At this point, the dishwasher is already two punches of the Start/Reset button behind the user and not responding."

Läs hela hos Ask Tog: "Multiple Mistakes Drown Interface"
(länken via viskopu.net).

Permalänk | Kommentarer (0)

Med tanke på notisen om "Son of Napster" är det väl lika bra att kasta fram den här idén också, som jag haft sedan -99. men aldrig gjort något av:

När man flyger erbjuder flygbolagen (i alla fall på längre rutter) upp till dussinet kanaler med musik i skilda genrer. Ändå tar många med sig sin egen mp3-spelare, portabla CD eller Walkman, för att lyssna på just sin egen musik. Men dessa kan eventuellt störa planets elektroniska utrustning; under start och landning får man inte ha dem på.

Vad jag föreslår är att flygbolagen inkluderar ett antal megabytes hårddiskutrymme på flygbiljetten (för de som vill - kanske på ungdomsbiljetter till att börja med). Har du bokat en plats på ett plan får du ett ftp-konto dit du kan ladda upp din favoritmusik (western swing, ryska romanser eller death metal). Hur stort utrymme man får kan avgöras av priset, och av hur lång flygningen är.

Före start tankas varje plan med de filer passagerarna har laddat upp. Men åtkomsten styrs av din biljett: din musik är bara åtkomlig från den stol där du sitter, så någon "olaglig" fildelning förekommer inte.

Och efter din flygtur raderas dina filer - såvitt du inte betalar för att ha dem liggande till nästa flygning. "Frequent flyers" har kanske rabatt eller extra stort lagringsutrymme.

Tipset går även till SJ, eftersom hörlurar erbjuds åtminstone på X 2000 (men bara med P1, P3 och en muzak-kanal, om jag minns rätt).

Permalänk | Kommentarer (0)

Sedan min ironi visat sig bli verklighet, och verkligheten dessutom överträffat det hela igen, känner jag mig tvungen att framkasta en ny ide för spekulationsmöjligheter.

Mitt nya förslag är en modell där vi kan handla i ... platser på lunchrestauranger!

Tänk efter: utrymme på lunchrestauranger är ett område med stor efterfrågan (i alla fall en gång om dagen). Å andra sidan är det alltid lunch någonstans på jordklotet, så förutsättningarna för en global marknad finns redan från början.

Men marknadens (lunchätarnas) reaktioner på utbudet varierar kraftigt: ibland baisse (sillbullar), ibland hausse (lammkotlett med potatisgratäng).

Att folk då bara kan gå in och sätta sig (eller stå i kö en stund) för att komma åt maten - till samma pris! - är rent perverst, ekonomiskt sett. Låt oss i stället handla med platserna!

Hugade kan då gissa på huruvida Hannas serverar något gott i morgon - det kanske ryktas om pepparrotssoppa? En riskvillig spekulant skulle kunna köpa upp alla platser och sedan sälja dem dyrare. Ett avancerat datanät tickar fram uppgifter om hur många som går in på restaurangen, i realtid, vilket gör att mäklarna kan justera priserna kontinuerligt. På jobbet sitter folk på förmiddagen och kollar hur utvecklingen är. I stället för att diskutera "var ska vi gå och käka lunch" blir frågan "var har du placerat dina lunchoptioner?" ("På Rolf's kök!?!? Haha, där åkte du allt dit!").

Detta skulle utan tvekan bidra till tillväxten - både omsättningen av pengar och datasystemsutvecklingen skulle höja BNP. Restaurangerna själva skulle också kunna dra nytta av pengarna - här finns en hel affärsmodell som det skulle föra för långt att gå in på här.

Men dessutom skulle vi kunna glädja oss åt nya varianter på rubriker som "ABBs aktie upp trots kraftig kvartalsförlust" (DN 30 juli ), till exempel:

Nisses korvs aktier upp trots kraftig maginfluensa
Tiotals personer blev av med sitt maginnehåll efter lunchen i går, men ändå steg Nisses korvkiosk på lunchbörsen.
- Maginfluensan var trots allt inte lika kraftig som vi hade räknat med, säger en analytiker till Blind Höna...

Så, vi får väl se om ett år, då?
Permalänk | Kommentarer (2)

Tänk om Napster verkligen hade ägt ett exemplar av varje skiva? Tänk om alla Napsters användare också varit delägare i Napster, om så bara med en aktie?

Robert X. Cringely framkastar ett nytt, kanske lagligt, kanske genialt, sätt att dela filer online i Son of Napster - One Possible Future for a Music Business That Must Inevitably Change (tack till Chris för länken): "But what about the poor record companies and their owners? To paraphrase Marie Antoinette, if they have no sales, let them buy stock. (---) Investors in companies that manufactured horse drawn carriages could have tried to make automobiles illegal or they could have sold their carriage shares and bought car shares. Which makes more sense? There is more money to be made by embracing this future than by fighting it."

Permalänk | Kommentarer (2)

Från engelskspråkiga St Petersburgs Times: Armor-Geddon:
"Military-history enthusiasts rewrote history on the weekend, at the annual mock battle at Vyborg Castle between "knights" representing Russia and Sweden, which Russia "won". The castle is one of few places Russia's army did not take in the 18th-century wars with Sweden."

Nu är det uppenbarligen dags att åter-spela slaget vid Poltava - och den här gången ska ryssen få!

Är Hederstedt och Enhörningen underrättade?

Revansch! Revansch!

Permalänk | Kommentarer (1)

Verkligheten upphör aldrig att förvåna en, och det är väl kul? För ett drygt år sedan (3 juli 2002) föreslog jag att eftersom börsen är så pass frikopplad från den ekonomiska verkligheten, kunde man ju lika gärna spekulera i väder:

"Väderdata, med sin blandning av viss regelbundenhet och viss oförutsägbarhet är i själva verket perfekta för ett sådant spel. Vi kan spekulera i fint väder på Öland över midsommar, kanske rent av blanka på en översvämning i Dalsland, eller ställa ut optioner på medeltemperaturen i Sveg."
(Se "Munväder från analytiker: Ett anspråkslöst förslag")

I dagens DN finns (på riktigt!) artikeln Satsa pengar på väder [SMHI:s] nya affärsidé:

"Tanken är att fler ska kunna handla med väder, eller snarare kontrakt som ger olika ekonomiska utfall beroende på hur vädret blir.

Den som tror på sol kan helt enkelt köpa soloptioner som ökar i värde om spekulanten gissat rätt."

Och som om det inte vore nog: Pentagons "Total Information Awareness" program", omdöpt till "Terrorism Information Awareness program", föreslår en terrorist-börs:

Pentagon Prepares a Futures Market on Terror Attacks

"The Pentagon office that proposed spying electronically on Americans to monitor potential terrorists, has a new experiment. It is an online futures trading market, disclosed today by critics, in which anonymous speculators would bet on forecasting terrorist attacks, assassinations and coups.

According to descriptions given to Congress, available at the Web site and provided by the two senators, traders who register would deposit money into an account similar to a stock account and win or lose money based on predicting events.

'For instance,' Mr. Wyden said, 'you may think early on that Prime Minister X is going to be assassinated. So you buy the futures contracts for 5 cents each. As more people begin to think the person's going to be assassinated, the cost of the contract could go up, to 50 cents.'

'The payoff if he's assassinated is $1 per future. So if it comes to pass, and those who bought at 5 cents make 95 cents. Those who bought at 50 cents make 50 cents.'

TIA, som styrs av John Poindexter, försökte skapa ett system för att övervaka alla amerikaner in i minsta detalj. Programmet levde på en bisarr men fortfarande livskraftig missuppfattning om vad som är data och vad som är kunskap. Det hade sin bas i drömmarna om CRM-system som skulle kunna förutsäga vad kunderna ville köpa. Jag skrev utförligt om det i slutet av förra året: se t.ex.

• CRM blir TRM i Pentagon
• Big Bush is watching
• Fler protester mot Pentagons TRM-drömmar
• Terrorist Relation Management: experimentera själv
• Käpp i hjulet för TIA

Kanske är detta slutet för en av de mer bisarra episoderna i USAs "krig mot terrorismen". NY Times igen:

"Worried about the reach of the program, Congress this year prohibited what was called the Total Information Awareness program from being used against Americans. Its name was changed to the Terrorism Information Awareness program.

This month, the Senate agreed to block all spending on the program. The House did not. Mr. Wyden said he hoped that the new disclosure about the trading program would be the death blow for Admiral Poindexter's plan."

Permalänk | Kommentarer (2)

Thorvald på Förvetet visar - strålande! - att Irakkriget följer de klassiska sex projektstegen: Begeistring, Förvirring, Tillnyktring, Jakt på de skyldiga, Bestraffning av de oskyldiga.. !

Permalänk | Kommentarer (0)

Varför man alltid ska vara skeptisk mot vad en krigförande part säger:

"The case of Khalil al-Mughrabi is telling. The 11-year-old was shot dead in Rafah by the Israeli army two years ago as he played football with a group of friends near the security fence. One of Israel's most respected human rights organisations, B'Tselem, wrote to the judge advocate general's office, responsible for prosecuting soldiers, demanding an inquiry. Months later, the office wrote back saying that Khalil was shot by soldiers who acted with "restraint and control" to disperse a riot in the area.

However, the judge advocate general's office made the mistake of attaching a copy of its own, supposedly secret, investigation which came to a quite different conclusion - that the riot had been much earlier in the day and the soldiers who shot the child should not have opened fire. The report says a "serious deviation from obligatory norms of behaviour" took place.
In the report, the chief military prosecutor, Colonel Einat Ron, then spelled out alternative false scenarios that should be offered to B'Tselem. B'Tselem said the internal report confirmed that the army has a policy of covering up its crimes. 'The message that the judge advocate general's office transmits to soldiers is clear: soldiers who violate the 'Open Fire Regulations', even if their breach results in death, will not be investigated and will not be prosecuted.'

Jag undrar om de svarade med mejl. Mer än en gång har jag fått mejl där interna brevväxlingar bifogats av misstag. Det är liksom svårare att missa att hemliga papper ligger i ett vanligt kuvert.

Från Guardians 'I can't imagine anyone who considers himself a human being can do this' - en obehaglig artikel om huruvida israeliska soldater med berått mod skjuter mot barn.

Permalänk | Kommentarer (0)

Varför skjuta Saddams slaktarpojkar till småbitar, frågar sig en del:

“The whole operation was a cockup,” said a British intelligence officer. “There was no need to go after four lightly armed men with such overwhelming firepower. They would have been much more useful alive.” (Se MSNBC: Excessive Force?)

Länken via Billmon som reflekterar:

"Now I have absolutely no moral qualms about turning Uday and Qusay into the devil's firewood. Whatever happened to them in that house in Mosul was just an infinitesimal fraction of the torment they deserved. One can only hope that Lucifer will make good the deficiency.

But there's no question that a public trial, either in Iraq or at the Hague, would have done far more to exorcise the Hussein family's own demonic presence here on earth -- and, by the way, helped bolster the humanitarian case for invading Iraq. (---)

A good war crimes trial strips the tyrant of his aura before it executes or imprisons him. In a strange way, it humanizes him, reversing the process by which he dehumanized both himself and his victims."
(Se Dead men don't testify)

Efter Bagdads fall rapporterade Robert Fisk i The Independent:

"The 60 secret police headquarters in Baghdad are empty, even the three-square-mile compound headquarters of the Iraqi Intelligence Service.

I have been to many of them. But there is no evidence even that a single British or US forensic officer has visited the sites to sift the wealth of documents lying there or talk to the ex-prisoners returning to their former places of torment. (---)

Take the Qasimiyeh security station beside the river Tigris. (---) The names of the guards at the Qasimiyeh torture centre in Baghdad are in papers lying on the floor. They were Ahmed Hassan Alawi, Akil Shaheed, Noaman Abbas and Moham-med Fayad. But the Americans haven't bothered to find this out. (---)

Were they monsters, these men? Yes. Are they sought by the Americans? No. Are they now working for the Americans? Yes, quite possibly – indeed some of them may well be in the long line of ex-security thugs who queue every morning outside the Palestine Hotel in the hope of being re-hired by the US Marines' Civil Affairs Unit.(---)

At the end of the Second World War, German-speaking British and US intelligence officers hoovered up every document in the thousands of Gestapo and Abwehr bureaux across western Germany. The Russians did the same in their zone. In Iraq, however, the British and Americans have simply ignored the evidence."
(Se Robert Fisk i Independent)

Varför inte ställa bröderna Hussein inför rätta? Billmon, som inte är särskilt konspiratorisk, föreslår en förklaring:

"But when the prosecutor's own hands are dirty ... ah, well, that changes things, doesn't it? Then the goal of the process isn't to reveal, but to conceal -- and as quickly and efficiently as possible. Cromwell and the French Convention put their tyrants on trial; Lenin had his shot in a basement. This tells you something about the differences between their revolutions.

It's understandable, really, why the Bush administration would prefer to remove the Husseins from history, rather than put them back in it. The Hussein brothers may not have known as much as their father about the full history of America's relationship with Iraq, but they probably knew enough to make a public show trial a very, ah, revealing affair."

Billmon länkar till följande exempel:

• One awkward find was a cache of missiles that were made in the United States...
• Iraq's bioweapons program got its start with help from Uncle Sam two decades ago...
• The good news is that we supplied the Iraqis with American equipment...

Ikväll klockan klockan nio: kanadensisk miniserie om Nürnbergrättegångarna (del 2).
Imorgon, i Vetenskapens Värld klockan 12 (P1): om konspirationsteorier

Permalänk | Kommentarer (1)

På krukmakeriet i Glömminge säljer Anders Alsén och Joacim Andrén ut de där byttorna som passar för marmelad.
- Är de sekunda?
- Nej. Den här sorten skulle egentligen ha lock av grov kork. Men sådana går inte att få tag i längre. Så via rear ut dem utan lock.

Korkbrist i världen? Via Bengt O Karlsson hittar jag länken till en artikel i Independent, om hur korkproduktionen i världens största korkproducent håller på att förtvina. Ett ekologiskt hållbart naturbruk hotas att ersättas av andra grödor.

Hänger det ihop? Det skulle jag vilja veta mer om.

Permalänk | Kommentarer (0)

Svenskt Näringsliv vill inte berätta hur mycket de satsar på ett ja till euron. Och om de sa något, varför skulle man tro dem?

Även vid den förra folkomröstningen om inträde i EU knorrades det om att ja-sidan, på grund av näringslivets resurser, hade ett orättvist övertag.

En reporter från DN skulle besöka kampanjhögkvarteret hos Svenskt Näringslivs föregångare, och det befarades att en indignationsartikel kunde bli följden.

Så strax innan journalisten togs emot flyttades adressskyltarna om i hissen, och Ja-högkvarteret föreföll plötsligt ligga på en i stort oanvänd kontorsvåning. Där satt några enstaka kampanjarbetare och knappade på sina datorer. Några få affischer prydde väggarna.

Det var ju inte så imponerande. - Är det här allt ni har? undrade reportern.
- Ja. På den här våningen, blev svaret.

Med det nöjde sig journalisten. Artikeln kunde berätta att näringslivets satsning minsann inte var så stor. Under tiden jobbade en stor stab för högtryck i den välutrustade, verkliga kampanjcentralen en trappa ner.

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska rösta. Men jag läser: dels på SVTs emu-webb (tar inte ställning). Dels på Bengt O Karlssons (the blogger formerly known as Klipspringer) euro-sajt Perspektiv Europa och hans Euro-blogg. Karlsson är för, men jag litar på honom (men alltså knappast på Svenskt Näringsliv). Fast jag kunde önska att han ibland kunde kosta på sig granska även ja-sidans argument med samma skärpa som han nagelfar nej-sidan.

Permalänk | Kommentarer (1)

En effekt av nätet är att det är så lätt att intressera sig för - och blogga om - vad som händer på andra sidan jorden: i USA, på Cuba eller i Irak. Men vad sker hemma, runt den egna knuten? Vad upptäcker man om man inte tar det som finns alldeles under ens egen näsa för givet?

Nästan aldrig är saker så självklara som man tror, när man bara går förbi dem. Och nästan aldrig är de heller "bara" lokala. Hela världen hänger ihop.

Hur funkar det med gatumusik, till exempel? Rebecka Björk gav sig ut och intervjuade, observerade och lyssnade till musikanterna på Stockholms gator.

I en uppsats från Svenskt visarkiv och Stockholms universitet berättar hon om olika grupperingar av gatumusiker, bland annat strömmen av musiker från öst som förändrat situationen för de "gamla" gatumusikanterna. Det har blivit en hårdare kamp om de bästa spelplatserna och bakom kulisserna anar man en hård organisation, bland annat för östmusikerna.

Så plinkandet på Stockholms gator har direktkontakt med de ekonomiska omvälvningarna i öst. Finns det till och med någon sorts musikmaffia i bakgunden? Det är spännande!

"Kanske har man nu kommit till en viktig brytningspunkt i Stockholms gatumusikhistoria", skriver Rebecka Björk, "där den avgörande kampen om vem som ska bestämma om vilka regler som ska gälla just nu håller på att utkämpas".

Det är också en erfarenhet: där det finns människor, finns det nästan alltid ordning - lagar, regler, avtal, begränsningar. Även i det som verkar slumpmässigt. Inte alltid nedtecknade men ändå upprätthållna och oftast respekterade.

(Mer information om uppsatsen finns hos Dan Lundberg, chef för Svenskt visarkiv. Där finns också bild- och ljudmaterial.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Jäklar! Mick Jagger fyllde sextio i förrgår och jag glömde påminna i tid om insamlingen till den här!

Permalänk | Kommentarer (1)

Jag hade fel om Irak-kriget.

Jag trodde att det skulle bli omöjligt för Bush att sitta kvar om Saddam Hussein också lyckades slinka undan.

"USAs absolut värsta scenario är ett krig där man inte lyckas döda Saddam Hussein. Skulle han på något sätt undkomma - som ytterligare en gäckande bin Ladin - skulle det vara det värsta militära fiasko USA någonsin upplevt, och det skulle fullständigt utplåna Bush's politiska karriär" skrev jag den 25 mars.

Jag var nog alltför påverkad av den fixering retoriken före kriget hade vid Saddams person. Och jag kunde inte heller föreställa mig hur effektiv krigspropaganda-maskinen var, eller hur villigt en stor del av den amerikanska opinionen skulle låta sig bedragas. Fortfarande tror alltså många amerikaner att Irak faktiskt använde biologiska och kemiska vapen mot USA.

Men jag var ändå förbryllad över hur länge Bush verkade vara oberörd över att ännu en utpekad ärkeskurk gäckade honom. Till slut visade det sig förstås att det var viktigt, trots allt: efter flera månader kom mångmiljonpriset på Saddams huvud. Och nu är det förmodligen bara en fråga om dagar till man hittar diktatorn. Pengar är smartare än aldrig så smarta bomber. (Och, kan man naivt fråga sig, var miljarderna till själva kriget verkligen det mest kostnadseffektiva sättet?)

Men jag hade rätt i att USA inte skulle sky några medel för att döda den irakiska ledningen, när de fann den. När diktatorns söner dödades var det enligt rapporterna en styrka om flera hundra man som överöste villan med automat- och raketeld i timmar. Den gången träffade de rätt; i tidigare försök har kraftigast tänkbara bomber dödat åtskilliga irakier som bara råkat befinna sig där amerikanerna gissat att Saddam uppehållit sig. Och senast igår dödades tre till fem oskyldiga när USA slog till mot ett "misstänkt" hus (Saddam var inte där).

Jag hade också rätt om Bushs försök att sänka den nukleära tröskeln, genom att vilja använda så kallade bunker-brytande kärnvapen. New York Times har i flera ledare kritiserat Bush på denna punkt :

"For the past decade, design and development of the smaller weapons, with a yield below five kilotons, has been banned in this country by law. The goal was to keep from blurring the distinction between nuclear and conventional weapons by lessening the difference in their destructive power. This year the Bush administration asked that the ban be lifted, and both the Senate and House passed bills authorizing research to proceed while requiring further Congressional approval before moving to development or production.

Nuclear proponents argue that rogue nations are burying command centers and facilities to make nuclear, biological and chemical weapons underground, often in hardened structures that are difficult to destroy. But even a small nuclear weapon detonated below ground would spew out a mass of radioactive material. Moreover, any president would need to have extraordinary confidence in intelligence assessments about underground facilities before ordering a nuclear strike. Given the difficulty in finding weapons of mass destruction in Iraq, such confidence may be hard to come by."
(Nuclear Mirage, 2 juni 2003)

"Washington must be wary of appearing to lower the psychological threshold for nuclear weapons use at a time when countries like Pakistan, India and probably North Korea have added nuclear weapons to their arsenals and a chief objective of American policy is to make sure these weapons are never used."
( Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003)

Troligen är väl inte Saddam förskansad i någon bunker längre, tack och lov. Häromveckan stack ett utskott i kongressen också några tillfälliga käppar i hjulet för utvecklingen av dessa nya kärnvapen genom (se Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003). Men Bush-regeringen kommer utan tvekan att försöka lirka förslaget genom kongressen i alla fall.


Permalänk | Kommentarer (0)

Bengt O Karlsson, "the blogger formerly known as Klipspringer" (se också nedan), lade ner sin webblogg I dåligt sällskap i våras. Men han kan lyckligtvis inte riktigt hålla sig borta från bloggosfären, utan har startat om, låt vara i mindre skala, med "När jag ändå har ordet..." (på svenska) och "Off topic" (på engelska). Efterlängtat.

Permalänk | Kommentarer (0)

För den som är road hade New York Times härom veckan en översiktlig artikel om hur, när och var språket kan tänkas ha uppkommit: The leap to language".

Enligt en del forskare ligger åtminstone delar av människans språkförmåga kodad i genen FOXP2 (medan andra betvivlar det). Svante Pääbo, som varit pionjär att analysera DNA från fossil (och som en gång i studentrummet i Uppsala hade en mumieskalle - kallad kakmonstret - i en kakburk) har spårat genens historia:

"In the 70 million years since people and mice shared a common ancestor, there have been just three changes in the FOXP2 protein's 715 units, Dr. Paabo reported. But two of those changes occurred in the last six million years, the time since humans and chimps parted company, suggesting that changes in FOXP2 have played some important role in human evolution.

Sampling the DNA of people around the world, Dr. Paabo found signs of what geneticists call a selective sweep, meaning that the changed version of FOXP2 had spread through the human population, presumably because of some enormous advantage it conferred.

That advantage may have been the perfection of speech and language (...) It seems to have taken place about 100,000 years ago, Dr. Paabo wrote, before modern humans spread out of Africa, and is 'compatible with a model in which the expansion of modern humans was driven by the appearance of a more proficient spoken language.'"

Observera "may have", "compatible with". Någon säker teori är detta inte. (Även annat i artikeln måste betecknas som är spekulationer. Grunden för att klick-ljud, som huvudsakligen finns i språk i södra Afrika, skulle vara särskilt ursprungliga är nog mycket svag.)

Men ämnet är populärt: bara ett par månader tidigare hade NYT ytterligare en artikel i ämnet: World's Farmers Sowed Languages as Well as Seeds, med Jared Diamond som en av författarna.

Diamond är inte lingvist, men har skrivit om människans utveckling i Pulitzer-prisvinnande boken "Guns, germs and steel" (finns också på svenska), där han försöker besvara frågan varför européerna kom att kolonisera och dominera hela världen. Varför var det inte inkafolket som korsade Atlanten och erövrade Spanien?

Det beror inte - som rasisterna påstått - på att den "vita rasen" är intelligentare, utan på att de något gynnsammare naturförutsättningarna i medelhavsområdet gav människorna där ett litet försprång för ungefär tiotusen år sedan, hävdar Diamond övertygande. Jag är dock mer imponerad av den boken än av hans språkliga teorierna.

Diamond är förresten en av dem som Göran Burenhult (se notisen "Går det an?") refererar till; Diamond har skrivit om sexualitetens utveckling i boken Why is sex fun?")

Wikipedia om FOXP2.

Permalänk | Kommentarer (0)

Stort grattis till Helena, vår nya kollega på Helt Enkelt, som den 18 juli födde sonen Adrian!

Hur väljer vi namn till våra barn? Kommer Bert-Åke och Jan-Erik att bli populära igen? Håkan Kjellerstrand på hakank.blogg länkar till artiklar om hur matematiker ser på varför vissa namn blir populära och andra glöms bort: här gäller samma "power law" som får vissa aktier att rusa i höjden eller ger vissa sajter opproportionerligt många besök.

Permalänk | Kommentarer (0)

Efter att man betat av begravningsentreprenörer och maffians terapisessioner kommer i höst i amerikansk tv dramaserien "Skin", som åtminstone delvis handlar om, ähum, vuxen underhållning. Och det handlar inte om någon obskyr nattkanal utan bästa sändningstid; producent är Jerry Bruckheimer, som stått bakom filmer som Top Gun, Armageddon och Pearl Harbor.

"Is the mainstreaming of porn the end of civilization as we know it?" frågar New York Times med lätt ironi. Men de konstaterar i en läsvärd artikel att "few bemoan the porning of America these days. Except for the usual fire-and-brimstone sermonizers ... most conservatives have joined most liberals in giving up the fight against all but the scourge of child pornography." (Se Finally, Porn Does Prime Time)

Man kunde också ställa frågan hur civiliserad vår civilisation egentligen är. För arkeologen Göran Burenhult är vårt västerländska, moderna samhälle unikt sexualfientligt:

"Det sägs idag att ofta att vår tillvaro blivit sexualiserad, och att sex möter oss överallt - i tidningar, på TV och över nätet. I ett kort tidsperspektiv, i jämförelse med det senaste årtusendets kristna normer, är detta säkert en alldeles riktig iakttagelse - åtminstone på ytan. Men sedd i ett långsiktigt, evolutionärt perspektiv är den mänskliga sexualiteten i många moderna samhällen fortfarande svårt undertryckt," skriver Burenhult i boken "Det ofullkomliga djuret".

Ett långt kapitel heter "Varför tycker Homo sapiens att det är så himla roligt att göra barn?". Burenhult visar (med många bilder) att vulvaframställningar, fallosar, venusstatyetter och samlagsscener varit "mainstream" alltsedan de tidigaste grottmålningarna och de tidigaste civilisationernas bildkonst. Även svenska hällristningar är (följdriktigt) starkt präglade av sexualsymbolik (vilket också Eva på Bikupan har noterat: Porr & grafitti).

"Det är sannolikt endast under de senaste tusen åren som sexualiteten förtryckts i vårt eget hörn av världen, längre söderut i Europa ytterligare tusen år tillbaka. Det är inte svårt att förstå varför sexuella symboler, eller erotiska bilder om man så vill, blivit religiösa symboler i de flesta kulturer. Den mest gudomliga handlingen måste ju vara att skapa liv och föra människans arv vidare. (...) Den efterlämnade symbolvärden visar tydligt att sexualiteten i dessa samhällen genomsyrade alla aktiviteter, profana som sakrala," hävdar Burenhult. ("Bara tusen år"? Jo, som arkeolog och evolutionsteoretiker har Burenhult ett betydligt längre tidsperspektiv än så.)

Men typiskt nog säger bokförlaget Natur och Kultur ingenting alls om sex i sin presentation av boken. Där tar de bara upp vad Burenhult skriver om hälsa, föda och livsstilssjukdomar (vilket i och för sig är nog så intressant).

De delarna av boken, om fysisk träning och så kallad paleodiet, det vill säga stenåldersmat, tycks gå som följetong på tidningen Fitness webbplats: jag har hittat avsnitt från december 2002, januari, februari, mars, april, maj och sommarnumret 2003.

Nå, återstår att se vilken kanal som så småningom tar Skin till Sverige. Och vilken sändningstid den får här?

Permalänk | Kommentarer (0)

Mycket läsvärt på andra webbloggar.

Stefan Geens har hittat HAL i IBMs reklam..

Niklas på enkelriktat.com skriver om visuellt tänkande,
Emmys prinsesskjol, skräppost, bristen på standard för URL:er mellan olika publiceringsverktyg och att tänka annorlunda.

Permalänk | Kommentarer (0)

En semesterslö höna noterar först idag att även Mats på Klocklös i Tiden haft problem med Telias sidor.

Permalänk | Kommentarer (0)

Saker förändras när de växer, som alla föräldrar vet. Men det är lätt att glömma.

Man blir påmind när man första gången ser sin son i mörk kostym, och inser att han bär upp plagget bättre än jag själv nånsin kommer att göra. I garderoben hänger min gamla modell; inte bara sliten i fodret utan också trång över mage och plötsligt oförklarligt kortärmad.

Saker förändras när de växer. De blir inte bara större; de blir annorlunda.

Ett välfärdssamhälle, garanterat av en skattefinansierad offentlig sektor, var en bra idé. Men den offentliga sektorn växte och växte. Till slut - av demografiska och ekonomiska orsaker - blev den gamla modellen, hur bekväm den än varit, omöjlig att kränga på. Fast det är svårt att se eller ta till sig för en del.

Saker förändras när de växer. Hela våren har det kommit broschyrer från banker, försäkringsbolag och fondförvaltare, med dystra besked om våra sparpengar.

En refräng har de alla gemensamt: "historisk sett", säger de, har börsen ändå alltid gått upp.

Jaha? Och varför skulle det betyda att det fortsätter att bli så?

Aktiemarknaden har förändrats radikalt. Från relativt få aktörer på en lokal marknad, till många gånger fler och otåligare globala spelare. Hastigheten med vilken information levereras har ökat med flera magnituder. Placerarnas strategier och mål har förändrats radikalt. Antalet transaktioner har mång-mång-mångdubblats.

Varför skulle inte det ändra grundförutsättningarna? Med ett litet antal luftmolekyler i en burk händer inget särskilt. Mångdubbla mängden, och plötsligt får man väder - svårförutsägbart och dynamiskt.

Den tydligastre tenden hos börsen tycks vara ökad volatilitet - alltså rörlighet (roten torde vara latinets volare, att flyga). Kurserna kränger som charterplan i turbulens. Det är undantag när börskrönikörer kan säga varför det gått upp eller ner: som regel får de medge att det är svårt att hitta en bra förklaring. Placerarna reagerar inte på verkliga förändringar, utan på förväntningar på förväntningar på andras förväntningar.

Hittills i år har det skett en liten uppgång. Men hur länge det dröjer till nästa ordentliga luftgrop, vet ingen. Och det tycks mig som marknads-
fundamentalisterna här är lika blinda som välfärdsfundamentalisterna.

Jag är bara en sommarverandaekonom. Men jag vet i alla fall, att historien inte är något bra argument för att aktier är den bästa placeringen, för att välfärdsstaten kan leva vidare oförändrad, eller för att min kostym plötsligt ska återfå passformen.

Saker förändras när de växer. Det är lätt att glömma.

Permalänk | Kommentarer (1)

Hakank.blogg, en blogg av Håkan Kjellerstrand, med en hel del om olika matematiska ämnen.

Permalänk | Kommentarer (0)

Nej, inga fastlänningar tycks ha ett särskilt ord för kransen med blad på jordgubben (till skillnad från gotlänningar - se Blind Höna-notisen Detta är inte en jordgubbe).

Flera (bland annat Jorun på Life de Luxe) säger att att märket efter blomman på äpplet kallas fnas, och några tror att det gröna på jordgubben kanske också kan kallas så. Men fnas brukar ofta vara något torrt, som sitter rätt löst, som torra hudflagor (från fnasig hud).

Flera skriver ungefär samma sak som Mats på Klocklös i Tiden:

"Min mor sa alltid att man snoppade jordgubbarna när man tog av det gröna.
Vad det gröna heter vill jag inte tänka på. :)"

Nä just det - vem vill vid middagsbordet påpeka att "titta, det ligger ju flera snoppar bland jordgubbarna".

Själva snoppen är väl dessutom skaftet, och på många jordgubbar är det ju borta, trots att kransen med blad sitter kvar. (Pungen, då kanske?)

Eller är snoppen den kon-formade lite träiga "kärnan" i jordgubben? När jag förr rensade - eller "flusade" - jordgubbarna från min morfars plantor följde den oftast med när man drog bort skaftet. Det händer aldrig med jordgubbar jag numer köper.

Varför? Är det en sido-egenskap hos nya jordgubbssorter, som odlats fram för att bli mogna tidigare eller tåla kyligare väderlek eller något annat? Eller är det en slump?

Någon som vet?

Permalänk | Kommentarer (1)

(Klicka för att se 1 kg klarbär i närbild.)

Permalänk | Kommentarer (2)

Fri tid. Fritid. Semester. Hönan strövar fritt och uppdaterar oregelbundet.

Panoramat ovan visar hur sex självgående robotgräsklippare klipper fram bokstäverna FRI TID på en gräsmatta installerad utanför Skulpturens hus i Liljeholmen i Stockholm. (Klicka på bilden för att se en något större version).

Ger moderna maskiner oss verkligen mer tid? Knappast, säger den ena semesterläsningen: "Why things bite back" av Edward Tenner. En stor del av den tid man tror sig sparar in måste istället användas till att övervaka och underhålla tekniken. (Och buggsöka, och uppdatera...) Och så vi byter det fysiska arbete, som kroppen faktiskt är gjord för att klara, mot ett evolutions-stridigt stillasittande som ger problem med värk, övervikt och förslitningar, förklarar den andra semesterläsningen, "Det ofullkomliga djuret" av Göran Burenhult.

Men på semestern kan man i alla fall gå barfota, och man kan fästa blicken på horisonten - två andra saker som storstadsmänniskan gör alltför sällan, med balans- och synproblem som följd, påstår Burenhult.

Permalänk | Kommentarer (2)

Genmodifierade grödor kräver så gott som perfekta odlingsbetingelser. Visste du det? Inte jag. Charles Benbrook skriver i New York Times (11/7) om jordbrukets villkor i Afrika:

"The president is right that African farmers will benefit from new knowledge and technology. But he's wrong about which technologies we should be offering. African farmers neither need nor want to produce American-style genetically modified crops. (---)

The first generation of genetically modified food crops — corn and soybean seeds — were created to make pest management simpler on America's large, mechanized farms. The technologies would be far less effective on African farms, which are small and diversified and rely largely on human labor. (---)

In stable, well-irrigated environments, these crops enable individual farmers to cultivate more land.

In Africa, however, these benefits can be burdens. For cash-poor farmers, the cost of genetically modified seed would be prohibitive. Moreover, genetically modified crops need near-perfect growing conditions. In dry areas, they require irrigation systems and the water to run them. They also need to be managed with special care. For example, crops are engineered to work with specific herbicides; the wrong herbicide can ruin an entire crop. In Africa, where pesticides are often misbranded, sold in unmarked containers or handled by people who cannot read, this can be a problem.

African farmers face a multitude of challenges. Drought is a recurrent problem. Soils are often worn out. Depressed commodity prices undercut human enterprise. Land tenure systems and reluctance to direct financial and technical assistance to the women who do the majority of the work on many farms are social issues that undermine farm productivity, as are civil strife and AIDS. For these problems, biotechnology has little to offer.

The only way Africans can afford today's genetically modified seeds is for us to give the seeds or technology to them no strings attached, a highly unlikely scenario. Before contemplating this approach, though, Americans should know that their money and expertise might be better directed doing the things that Africans themselves might actually find useful."

Läs hela i NY Times: Sowing Seeds of Destruction.

(Ebba säger: Enklare blir bättre, alltså)
Permalänk | Kommentarer (0)

"One of the saddest results of our war in Iraq is that it may finish off Tony Blair before Saddam Hussein."

Läsvärd jämförelse av Nicholas Kristof i New York Times (även om man inte håller med om allt):

"...Mr. Blair is perhaps the leading statesman in the world today and Mr. Bush is regarded by much of the globe as a dimwitted cowboy.(---)

The main reason is that the White House overdosed on moral clarity.

Mr. Bush always exudes a sense that the issues are crystal clear and that anyone who disagrees with him is playing political games. This fervor worked fine in the immediate aftermath of 9/11, and in proper doses, moral clarity is admirable. But too much hobbles policy-making and insults our intelligence."

Läs hela In Blair We Trust i NY Times.
Permalänk | Kommentarer (0)

(Kl 02.08)

Jag är trött. Jag har förvakat mig.

Men den här tiden på året förmår jag helt enkelt inte gå och lägga mig. Sommarnatthimlen har en färgskala som jag inte kan se mig mätt på. Och klockan tre, strax innan gryningen, står jag på balkongen och lyssnar på koltrastar och hundra andra fåglars röster. Och sedan färgas himlen sakta röd, och speglar sig i grannhusets fönster.

Det verkar som knark, som centralstimulantia: jag kommer inte i säng. Fast sen kommer förstås baksmällan: huvudvärk och trötthet. Men nästa kväll och natt är det samma sak igen: jag kan inte låta bli.

Permalänk | Kommentarer (1)

Gustav på Det pefekta tomrummet har en massa bra länkar kring framtidsbilder från 30-, 40- och 50-talen ... ett fantstiskt fascinerande område som jag länge tänkt skriva om....

Kolla Framtidsfrossa och Framtidens hem och Retrofuturism/Framtidens städer.

Permalänk | Kommentarer (0)

I torsdags, på USAs nationaldag, berättade DN om kontroversen kring domaren i Alabama som låtit hugga de tio budorden i granit och ställt upp utanför sin rättssal. En federal domstol har beslutat att detta strider mot konstitutionen och att de ska tas bort. Medborgarrättsorganisationer applåderar, men, meddelande DN, "andra (...) frågar sig upprört vad som kommer att förbjudas härnäst - ska "In God we trust" raderas från de gröna dollarsedlarna?"

Som om de funnits där sedan urminnes tid? Men så är det inte.

Inte förrän 1955 blev det lag på att alla USAs sedlar och mynt måste bära mottot "In God we trust" (vissa mynt hade haft inskriptionen tidigare). Förslaget hade väckts av den demokratiske Texas-senatorn Lyndon B Johnson (som åtta år senare blev president när John F Kennnedy mördades, och mannen som "eskalerade" USA in i fullt krig i Vietnam).

Året därpå, 1956, ersatte "In God we trust" officiellt det ursprungliga mottot från den amerikanska statens grundande, "E Pluribus Unum" (ungefär "Enade av många"). Ungefär vid samma tid infördes "so help me God" i domareden, och liknande trosbekännelser i andra ritualer.

Detta var mitt under det kalla kriget och skräcken för den "gudlösa" kommunismen. Allt var en del av en bred kampanj för att "kristna" det amerikanska samhället, där en av grundstenarna ju var religionsfrihet och åtskillnaden mellan kyrka och stat.

Aktivt ate... förlåt, brighta amerikaner försöker faktiskt också få bort dessa motton från sedlar och samhällets olika institutioner. En del gör det handgripligen, genom att korsa över det på alla dollar de får.

Permalänk | Kommentarer (0)

England förbjöd rävjakt 1 juli, och Reynard the Fox kan äntligen andas ut, 210 år efter den första jakten (fast den här versionen av jakten på Reynard har faktiskt placerats i Irland):

On the first day of March, in the year 93
The first recreation was in this country
The King´s County gentlemen o´er hills, dales and rocks
they rode out so joyfully in search of a fox

Tallyho, hark away, tallyho, hark away,
tallyho, hark away, me boys, away, hark away

When Reynard was started he faced Tobermore
and Arklow and Wicklow along the sea-shore
We kept his brush in view every yard of the way
and it´s straight he made his course through the streets of Rosstrade

Tallyho, hark away...

But Reynard, sly Reynard, lay hid there that night
and we swore we would watch him until the daylight
And early next morning, the hills did resound
with the sweet smell of horses and the sweet cry of hounds

Tallyho, hark away...

When Reynard was started he faced to the hollow
Where none but the footmen and hounds they could follow
The gentlemen cried "Watch him, watch him, what will he do?
If the rocks do not stop him he will cross Killaloe"

Tallyho, hark away...

When Reynard was taken his wishes to fulfil,
He sent for ink and paper and a pen to write his will,
And what there he made mention of, we found it no thank,
For he gave us a cheque on the National Bank.

Tallyho, hark away...

"Oh To you, mr Casey, I leave my whole estate,
And to you, mr Johnson, my money and my plate,
I give to you, sir Monnigan, my whip, spurs and cap,
For you jumped hedge and ditches and they look so ragged."

Tallyho, hark away...

Räven Reynard eller Renard är en av de mest kända fabelfigurerna, hjälte i otaliga berättelser och ballader. Historierna om hans listighet började spridas redan på 1100-talet och finns i många länder. En svensk version kom ut 1621:

"REYNCKE FOSZ. Thet är: En skön och nyttigh Dicht full medh Wijssheet, godh Läro, och lustige Exempel: Uthi hwilken alle Menniskiors wäsende Handel Otroo List och Snillheet affmälat warder, sampt medh thet sedliga Förständet och thenne Books bruuk. Allom Menniskiom i thenna sällsamma tijden ganska tienligh och nödigh at weta."

Permalänk | Kommentarer (0)

"Det stora med Pugh Rogefeldt är inte att han var först att göra rock på svenska. För så VAR det, mer om det strax. Det största är ändå att han lyckades göra mustig, sexig, lustig, provokativ rock'n'roll av det synonymfattiga och trubbiga SVENSKA SPRÅKET."

Synonymfattigt? "Trubbigt"? Synd att Lars Nylin fortfarande luftar sådana gamla fördomar, som här i själva inledningen till huvudartikeln i häftet som följer med den nya Pugh-boxen. Är det något Pugh bevisat, är det ju just att svenska språket verkligen är rikt, böjligt, mustigt, sexigt, skarpt ... Det finns helt enkelt ingen grund för att påstå, inget sätt att mäta, ingen anledning att anta, att något språk skulle vara "rikare" i någon vettig betydelse av ordet.

"Värsta språket" frågade i varje program någon på gatan om det vackraste svenska ordet. Oftast svarar människor med ord som betecknar något trevligt som de tycker om: syrenberså, sommar, älskling ...

Men är orden sommar eller älskling vackra i sig? Inte särskilt, tycker jag.

Jag vet inte heller om några ord rent ljudmässigt är vackrare än andra. Några kanske utmärker sig genom att vara obekväma att uttala - men finns det särskilt vackra ljud? Jag tycker nog inte det.

Men ordbildningar kan däremot vara vackra: när några ord eller ordrötter kombineras för att beteckna en företeelse.

En av mina favoriter har länge varit andedräkt. En dräkt åt människans ande - det är en fantastisk bild. Engelskans breath, tyskans Atem ger inga liknande associationer. Mitt franska lexikon anger haleine, spanskan har aliento (som visserligen kan betyda fysisk eller psykisk styrka) - men inte heller de orden har de övertoner som svenskan har. Men ryskan liknar svenskan: det bör finnas ett samband mellan duch (själ) och dych- (som i dych-anie, andedräkt).

Men min nya favorit är frimodig. Smaka på det: fri och modig på samma gång. Och betydelsen: är man frimodig är man orädd, positiv och nyfiken.
Det engelska lexikonet föreslår frank eller candid som översättning. Men båda orden liger närmare uppriktig, och det är inte samma sak som frimodig.

Permalänk | Kommentarer (1)

"These guys definitely have E.A.D.D. — Empire Attention Deficit Disorder."

Maureen Dowd är elak i New York Times.

Permalänk | Kommentarer (0)

I kategorin "läppsynka kända personer med nya ord, helst med provokativt eller bisarrt innehåll" presenteras här en ny tolkning av Bush och Blairs presskonferens på Azorerna.

Snabb uppkoppling

Långsam uppkoppling

(Alltså, jag menar inte att det är bisarrt att vara gay, men... äh, ni förstår vad jag menar.)

Mer Bush-Blair-bashing: Dr Parsons journaler (Blind Höna 18 mars)

Permalänk | Kommentarer (0)

The world's e-mail systems will go into meltdown next year through "spam overload" caused by American legislation intended to solve the problem, Britain's top spam-fighter warned yesterday.

Within 18 months, e-mail could itself be dead, with 99 out of 100 messages being junk, and an e-mail being less certain to arrive at its destination than a letter or a text message, said Steve Linford, the head of the Spamhaus Project, a company that tracks and identifies the world's worst spammers.

USA förordar - liksom Sverige! - en opt-out-lagstiftning (du får mejl tills du aktivt tackar nej). EU arbetar för en opt-in-lösning (aktivt samtycke krävs för mejlreklam). Med en opt-out-lag kommer aktiva spammare att tiodubbla sina utsändnngar, hävdar Linford.

Läs hela hos Independent: US law to cut junk e-mail will give big boost to spammers, warns UK expert

(Länken via Richard på thoughtcat.)

Permalänk | Kommentarer (1)

Dixie Chicks låter sig tydligen inte skrämmas, trots att konservativa media ordnade offentliga "skivbål" på deras musik, och de en tid var tvungna att ha livvakt dygnet runt - sedan lead singer Natalie Maines i Irakkrigets inledning sagt sig skämmas över att komma från samma delstat som Bush. New York Times recenserade deras konsert i Madison Square Garden i slutet av juni:

"Before the group performed on Friday night, chosen songs were played, among them '(What's So Funny 'Bout) Peace, Love and Understanding', 'Our Lips Are Sealed', 'Band on the Run', 'Thank You (Falettinme Be Mice Elf Agin)'.

During the set Ms. Maines mentioned 'the incident' as she introduced 'Truth No. 2', which begins, 'You don't like the sound of the truth coming from my mouth'. She dedicated it to Michael Moore, who made an antiwar speech at the Academy Awards.

As the Dixie Chicks played 'Truth No. 2', video screens showed protest marches for civil rights and abortion rights, followed by book and record burnings and the destruction of Dixie Chicks CD's. Its final image showed the words 'Seek the Truth'. There were cheers when Ms. Maines sang, 'I don't think I'm afraid anymore'."

Och att de har den goda smaken att minnas Magazine - "Thank You (Falettinme Be Mice Elf) från "The correct use of soap"!

Den 6 september spelar Dixie Chicks i Globen i Stockholm. Måste nog försöka se dem. Men bisarrt blir det eftersom EMA Telstar, som arrangerar spelningen, numer ägs av Clear Channel - som organiserade skivbålen i USA.

Läs hela i New York Times Down-Home and Defiant Again. (NY Times är gratis men kräver registrering)

Dixie chicks officiella hemsida

Blind Höna om Clear Channels skivbål (25 april).

Permalänk | Kommentarer (1)

"Berätta om kräftfångst" och "Hur går ett kräftkalas till?" lär vara två av de frågor som svenska ambassaden i Paris ställer till dem som vill ha förnyat svenskt medborgarskap.

Jag vet inte om jag skulle kunna svara. Jag har aldrig fångat kräftor (men däremot sett Carl Larsson-bilden). Och det var säkert tjugo år sedan jag var på en kräftskiva.

Jag är mer fascinerad av de här krabaterna när de varken är fångade eller kokta - som de här, i ett vattenfyllt gruvhål utanför Harg i midsomras.

Dessutom kan ruskiga saker hända den som gör kräftorna illa: jag rekommenderar den skakande novellen (självbiografisk) Kräftornas hämnd hos Bengt O Karlsson (the blogger formerly known as Klipspringer).

Permalänk | Kommentarer (0)

Rätt nördigt, men sånt där som ändå är en del av charmen med nätet: på SF-references-in-music List har någon försökt samla alla låtar med science fiction-anknytning som någonsin gjorts...

Inte bara låtar, förresten: längst ner finns till och med operor med sf-anknytning - Karl-Birger Blomdahls "Aniara" finns med.

Permalänk | Kommentarer (0)

En oväntad bonus med att ha flyttat upp några våningar är att vi kommit upp i svalhöjd. Svalorna som bor under takfoten på grannhuset far fram och tillbaka alldeles utanför balkongen.

Andra fåglar sjunger för att locka till sig honor eller markera sitt revir, och tystnar när den saken är fixad. Men svalorna sjunger medan de flyger, trots att de har både bo och partner - av ren lust, verkar det som. Och tornseglarna som dyker i full fart och svänger runt husknuten visslar och skriker av förtjusning, som om fartvinden inte räckte till: tiiiiitaaa, tiiiitaa vad fort det går!

Om reinkarnation finns, vad ska jag göra för att återfödas som hussvala eller tornseglare?

Permalänk | Kommentarer (1)

Ett (ur?)uppförande och en inspelning kan vara på väg av 1800-talssnusket "Mons Veneris" (se Blind Höna-notisen "Trestämmig p*rr"), sedan min vän Dan Lundberg tipsat en kör som, ryktas det, har gripit sig an verket...

Mer om den egendomliga kombinationen sex och musik ur Blind Hönas arkiv:
Pornofoni .

Permalänk | Kommentarer (0)

Bill Frist, republikansk majoritetsledare i USAs senat, sade i förra veckan (26/6) att oron för massförstörelsevapnen inte var det viktigaste skälet för USA att invadera Irak.

"I'm not sure that's the major reason we went to war," hävdade han på NBCs "Today Show".

Inte säker?! Bloggaren Billmon, som dokumenterat vad Bush-regeringen hävdat om Irakkriget, har nu också gett sammanställt vad Frist sagt - till exempel:

"Getting rid of Saddam Hussein's regime is our best inoculation. Destroying once and for all his weapons of disease and death is a vaccination for the world."
(Ledarartikel i Washington Post, 16 mars 2003)

"We simply cannot live in fear of a ruthless dictator, aggressor and terrorist such as Saddam Hussein, who possesses the world’s most deadly weapons."
(Tal inför American Israel Political Action Committee, 31 mars 2003)

Läs hela på Billmons blog Whisky Bar.

Bland kommentarerna har någon föreslagit:

"You should type up a little HOW-TO on your research methods, get the effort distributed far and wide."

På vilket Billmon svarat:

"Yeah, it's complicated, which is probably why the corporate media never tries. But here's how it works:

First you go to Google, then to Advanced Google. Then you punch in the words 'Frist' and 'Iraq', plus the exact phrase: 'Weapons of Mass Destruction'. If you really wanna get fancy, add the words 'Saddam' or 'Hussein.'

Then hit 'Display.'

Course, you do have to spend some time reading the stuff. And then you've got to cut and paste the quotes and the links -- which can be very hard on the wrists.

Yep, it's tough work all right. Way too hard for the average journalist."

"The Google is mightier than the sword", har någon annan lagt till.
Permalänk | Kommentarer (7)

Bloggaren Computerbytesman upptäckte att regeringen Blair lagt ut sin "Iraq-dossier" som ett Word-dokument.

"Microsoft Word documents are notorious for containing private information in file headers which people would sometimes rather not share. The British government of Tony Blair just learned this lesson the hard way.

Back in February 2003, 10 Downing Street published a dossier on Iraq's security and intelligence organizations. This dossier was cited by Colin Powell in his address to the United Nations the same month. Dr. Glen Rangwala, a lecturer in politics at Cambridge University, quickly discovered that much of the material in the dossier was actually plagiarized from a U.S. researcher on Iraq. (---)

Blair's government made one additional mistake: they published the dossier as a Microsoft Word file on their Web site. When I first heard from Dr. Rangwala about the dossier, I decided to try to learn who had worked on the document. I downloaded the Word file containing the dossier from the 10 Downing Street Web site (http://www.number-10.gov.uk/) and found the following revision log in the file..."

Av revisionsloggen var det möjligt att se exakt vilka de senaste personerna som arbetat med materialet var.

Läs hela på Blair's Iraq Dossier. (Länken via den utomordentligt intressanta bloggaren Billmon på Whiskey Bar.)

Regeringen Blair har nu övergått till att publicera pdf-dokument istället. Dessa har inte någon revisionshistoria att granska.

Men pdf-dokument har titlar, som också kan vara avslöjande. När ett pdf-dokument skapas, kan man ge det en specifik titel. De flesta bryr sig dock inte om detta.

I många fall verkar titlen bara bli "template.pdf" eller liknande. Men i vissa fall - beroende på version och inställningar av programmet som skapar pdf.en - kan pdf-dokumentet få en titel som visar hela adressen på skaparens hårddisk, till exempel

c:/Min dator/mina dokument/Pelles/den jävla budgeten/budget.pdf

När jag jobbade med sökmotorn för ett svenskt regeringsorgan, upptäckte vi massor med pdf-filer som på detta sätt visade dels strukturer, dels personlig information, och ibland till och med vad handläggaren tyckte om sitt arbete...
Permalänk | Kommentarer (0)

"Baghdad Blogger" - tidigare känd som Salaam Pax - om skillnaden mellan USA- och UK-kontrollerade områden i Irak:

"The next thing was getting into Basra and being stopped at the checkpoint. One soldier in a floppy hat waving his hand for you to slow down, and when you lower the window he actually greets you with "al salamu alaikum". That got him some appreciative giggles - imagine that happening in Baghdad. Everybody here in Basra is so much more laid back, even after the incidents in al-Majar al-Kabir. To their credit they didn't decide to punish the whole population and clamp down on them."

Läs hela i Guardian.

Tidigare på Blind Höna om skillnader och schabloner USA-Storbritannien: Anti-amerikanism och amerikanism (5 april).
Permalänk | Kommentarer (0)

Jag hade utlovat en fortsättning på "Jag gör det på webben", eller Hur svårt kan det bli? redan idag.

Sedan den publicerades igår har den dock haft nästan 10.000 läsare. En "vanlig" artikel På Kornet brukar ha 3-400 hundra läsare första dagen. En hel månad brukar samla kring 4.000 besökare.

Telia - eller Teliasonera - har uppenbarligen problem med sin image. Det finns, ser jag på kommentarerna, många som älskar att hata Telia.

Anstormningen av läsare och kommentarer är förstås rolig, men jag var lite oförberedd och märker nu att jag inte hinner få ut fortsättningen idag. Jag hoppas kunna följa upp med fortsättningen i morgon!

Permalänk | Kommentarer (5)

Den blinda hönan ser lite annorlunda ut från och med idag. Och den har lärt sig några nya trick:

• Du kan nu kommentera alla notiser (och läsa andras kommentarer).
• Varje inlägg har också från och med idag en permanent, egen webadress (URL). Vill du länka till en notis (eller berätta om ett inlägg för någon annan i ett mejl), kan du se eller kopiera den direkta adressen genom att klicka på "Permalänk" under varje inlägg.

Alla gamla inlägg finns kvar: arkiverade, månad för månad och ämne för ämne, ungefär som förut. (Men jag har tyvärr inga snabböversikter av innehållet i gångna månader av Blind Höna längre.)

Adressen har också ändrats: passa på att uppdatera dina bokmärken/favoriter. (De gamla sidorna kommer att ligga kvar men förstås inte uppdateras.)

Ändringarna beror på att jag bytt till verktyget Movable Type för att mata den blinda hönan med funna korn. Movable Type är ett fiffigt publiceringssystem: litet men kraftfullt. Men det kräver också en del anpassning och joxande om man vill gå bortom de standardmallar och standardfunktioner som erbjuds.

Det betyder att allt inte är klart här på Blind Höna ännu. Ytterligare en del funktioner hoppas jag få på plats den närmaste tiden: kanske en sökfunktion, förhoppningsvis en version för så kallade nyhetsaggregatorer (som automatiskt kan samla in nya notiser från webbplatsen), översikter över kommentarerna, och dessutom möjligheten att prenumerera på Blind Höna via mejl. Plus finjusteringar av formen.

Men det kommer att ta lite tid. Själva skrivandet är huvudsaken; tekniken och formen kommer trots allt i andra hand.

I alla fall, hjärtligt välkomna till nya Blind Höna. Hoppas du kan ha nytta av de nya funktionerna redan nu. Och hör gärna av dig med synpunkter - via mejl eller kommentarer. (Särskilt om du upptäcker något som ser konstigt ut eller inte fungerar!)

Uppdaterat: Så där, en prenumerantfunktion finns på plats i högerspalten...
Permalänk | Kommentarer (8)