Du som känner dig frestad att uttala nyårslöften senare ikväll, uppmanas att ladda ner "Unworthy" med Cheryl Wheeler från amazon.com. Det är en katalogaria över saker man borde göra, nåt i den här stilen (för det är svårt att hänga med i rabblandet):

"I should let - someone teach me to run Windows and learn French that I could read and write and speak...
I should send - correspondance back to everyone who's written, phoned or faxed since junior high...
I should know - CPR and braille and sign language and how to change my oil...
I should go - where the situations desperate and build and paint and trudge and tow and toil... blablablablabla I'm unworthy!"

Vill du trots allt ha lite moraliskt stöd för ett bättre liv under 2003 kan du till exempel klicka på bilden här intill och ladda ner en större variant (lämplig som bakgrund till bildskärmen) av detta sovjetiska vykort från mitten av sextiotalet med den tänkvärda devisen "Skjut inte upp till morgondagen, vad du måste göra idag!"


Permalänk | Kommentarer (0)

31 december, 1942. I Stalingrad inser resterna av den tyska 6. armén att läget är hopplöst. Hitler ger inga utfästelser till de belägrade i sitt nyårsbudskap. Mat, ammunition och medicin är så gott som slut, och någon undsättning kommer inte. I ruinerna, i låga värn grävda direkt i snön fryser de tyska soldaterna ihjäl i sina tunna kappor och usla stövlar. Den tyska krigsmaskinen har kört fast. Stormfloden av spektakulära segrar är bruten.

För exakt 60 år sedan vände andra världskriget. Inom en månad hade nästan hundra tusen tyska soldater - inklusive två dussin generaler - tillfångatagits av Röda Armén.Den bitande ryska kylan, Hitlers dårskap, Zjukovs militära list, den sovjetiska produktionskapaciteten, en andra front i Italien - allt samverkade. Och en halv miljon stupade sovjetiska soldater.

Vad gjorde den tyska armén där långt nere i södra Ryssland? Det var en strategisk offensiv. Den var på väg mot de kaukasiska oljefälten, för att säkra oljeförsörjningen för Tyskland.

Idag laddar USA och Storbritannien upp för krig mot Irak. USA måste strategiskt säkra tillgången till Iraks olja, skriver översten Bo Pellnäs på DN debatt. Han tvivlar inte på att kriget kommer.

Det gör inte jag heller; särskilt inte sedan Colin Powell förklarat att man inte kommer att göra något som helst på många månader mot Nordkorea, trots att denna av USA utpekade "skurkstat" öppet tillkännagivit att de återupptar sitt kärnkraftsprogram. Hur kan han säga det? För att kriget mot Irak kommer att engagera USA under flera månader. Nordkorea slipper undan. Inte ens USA har råd med ett tvåfrontskrig.

Den amerikanska armén kommer knappast att köra fast i sanden utanför Bagdad. På de här sextio åren har den tekniska utvecklingen förändrat så gott som allt vad krig innebär. Allt, utom vad det till slut går ut på: att döda så många människor som möjligt.

Antony Beevors bok "Stalingrad" (på svenska) är lättläst och spännande. Mer om Stalingrad finns också på nätet.

Permalänk | Kommentarer (0)

Några dagar före jul rapporterade dagstidningarna att ett allvarligt datahaveri slagit ut verksamheten vid minst sex vårdcentraler samt några barnavårdscentraler och andra vårdinrättningar i Stockholm. Mer än 90.000 patienter drabbades. Bokningar och journalanteckningar har försvunnit, vilket nog kan innebära allvarliga medicinska risker. (Se en notis hos SvD: Datorhaveri i landstinget utreds.)

I radio hör jag ansvariga säga att man inte vet riktigt vad som hänt, men att det inte borde kunna hända, att man har rutiner för att förhindra det.

Samma dag läste jag det här i en roman som jag just fått i min hand, men som utkom för nästan precis 40 år sedan:

"The President was still talking. 'Today what we had was a machine-made calamity. And I'm thinking that today you and I got a preview of the future. We damn well better learn carefully from it. More and more of our lives will be determined by these computerized systems.'

(...) 'Somehow these computerized systems have got to be brought under control. They represent a new kind of power - despotism even - and we've got to learn how to constitutionalize it.'

(...) 'In one way,' continued the President, 'we didn't even make the decision to have the computerized systems in the first place. These automated systems became technologically possible, so we built them. Then it became possible to turn more and more control decisions over to them, so we did that. And before we knew it, we had gone so far that the systems were able to put us in the situation we are in today.'"

Här handlar det definitivt om liv och död, men på ett globalt plan. Romanen heter Fail-Safe, och i den leder ett enkelt tekniskt fel till att en grupp strategiska bombplan på rutinflygning får sin anfallsorder: de ska flyga in över Sovjet och låta sin kärnvapenlast utplåna Moskva. Alla försök att få planen att vända innan de når sin så kallade "fail-safe point" misslyckas...

Fail-Safe (av Eugene Burdick och Harvey Wheeler) är en gediget realistisk roman från det kalla krigets allra kallaste dagar. Vi är med i luftförsvarscentralen, vi får följa den unge, stilige amerikanske presidenten i The War Room under Vita Huset när han ringer till Chrustjev - en nära nog profetisk beskrivning eftersom boken kom ut i oktober 1962, samma månad som Kubakrisen, när världen verkligen balanserade på randen till ett kärnvapenkrig. Den blev omedelbart en försäljningssuccé, och låg flera månader överst på bestseller-listorna.

En del recensenter kritiserade Fail-safe hårt. Det fel som i boken skickade iväg de ohejdbara bombplanen mot Sovjet var omöjligt i verkligheten, menade flera.

Kanske hade de rätt; bevisligen utlöste maskinerna inget nukleärt Armageddon under det kalla krigets epok. Men det påstås ofta att fel på övervakningssystemen vid flera tillfällen avvärjdes i sista sekunden; hur det egentligen var får vi väl aldrig veta. Kanske var ändå människorna det största hotet: det ryktas också om hur berusade sovjetiska soldater ur de Strategiska rakettrupperna vid ett antal tillfällen sånär skickat iväg sina interkontinentala kärnvapen-raketer efter supgillen i missilbunkern.

Fail-Safe blev några år senare - 1964 - en sevärd film, med Henry Fonda i rollen som den amerikanske presidenten (och en ung Larry "JR Ewing" Hagman som hans ryske tolk). Den hamnade dock i skymundan för Stanley Kubricks Dr Strangelove, som har i stort sett samma tema. Fast hos Kubrick är det människan som fallerar - en general blir tokig och bestämmer sig för att anfalla Sovjet på egen hand. (Den finns i svensk utgåva på DVD till lågpris.)

Dr Strangelove, som brukar kallas en svart komedi, fick premiär ett drygt halvår innan Fail-Safe. Kubrick lär ha hotat med en stämning för plagiat om inte Columbia (som producerade båda filmerna!) släppte hans film först. Därigenom fick Dr Strangelove merparten av publiken. När Fail-Safe dör upp några månader senare verkade den mer som en dyster kopia, och blev ingen stor framgång hos publiken.

Häromåret gjordes det dock en tv-remake av filmen i USA (imitationen som amerikansk konstart, igen?), med George Clooney som presidenten. Den versionen fick tämligen nedgörande kritik.

Jag hittade mitt exemplar av boken på Arbetarrörelsens arkiv, som jag besökte i ett helt annat ärende. Vid utgången hade de dock dukat upp ett bord med skylten "Varsågod och ta!". Där fanns äldre böcker som man väl rensat ut för att få plats i hyllorna. Och Fail-Safe kände jag till; den räddade jag gärna från nedmalning.

Men jag måste erkänna att jag hickade till när jag senare såg signaturen på titelsidan:

Alva Myrdal

New York 1962


Det är en fascinerande känsla att veta att Alva Myrdal köpte och läste just den här boken i New York under Kubakrisen 1962. Detta år hade hon också blivit utnämnd till Sveriges representant vid nedrustningssamtalen i Geneve. Det är lätt att tänka sig att boken måste påverkat henne i arbetet. När Alva Myrdal fick Nobels fredspris för sitt nedrustningsarbete - för precis 20 år sedan, 1982 - tog hon i sin nobelföreläsning särskilt upp hur frustrerande samtalen i Geneve var: det var mer förhalning (från stormakternas sida) än förhandling.

Vi får vara tacksamma att varken Fail-Safe-scenariot eller Dr Strangelove-scenariot blev verklighet. En hel del oskyldiga har dock fått sätta livet till på grund av fel i militära datasystem. (Det mest kända fallet är kanske när den amerikanska jagaren USS Vincennes i juli 1988 sköt ner en reguljär Airbus från Iran i en civil flygkorridor över Hormuz-sundet. Jagarens datasystem försäkrade att planet var ett jaktplan på anfallskurs. Samtliga 290 ombord dödades - av dem var 66 barn. Se t.ex. The risks digest, Volume 7: Issue 20.)

Men vi omges idag av mängder med andra system som förutsätts vara vara "fail-safe": på sjukhus, inom infrastrukturen, hos myndigheter. Även om Burdick och Wheeler lyckligtvis inte fick rätt i sak, är deras underliggande tes fortfarande värd eftertanke.

Permalänk | Kommentarer (1)

Man kanske kan förstå att Telias nye VD hellre vill uttalas som en sådan här...

... än som en sådan här - trots att igeln förekommer i uttryck som "ligga i som en igel", eller "flitig som en igel".

(Klicka på bilderna för större, men inte nödvändigtvis vackrare, samlarbilder på djuren.)


Hur var det nu Simon & Garfunkel sjöng: "I'd rather be an eagle than a leech..."

Permalänk | Kommentarer (0)

Tänk om den mutation hos våra förfäder som skapade språkförmågan hade varit könsbunden?

Det finns (eller fanns) olika teorier om hur språket uppkommit. Någon gång måste i alla fall våra hjärnor ha förändrats. Språket måste ha gett evolutionära fördelar, och evolutionen gynnade därför de som talade. Kanske blev jägare som kunde kommunicera med varandra överlägsna ("Ni driver hjortarna från vänster och vi från höger, så går de rakt i fångstgropen vi grävt därborta.")

Eller var den stora nyttan av språket att man kunde överföra information om vilka rötter som var ätliga, var det växte nötter och var krokodilerna brukade ligga på lur?

Ingen vet. Men tänk om språkförmågan vore som bröst eller skägg, och i princip bara uppträdde hos det ena könet - hade människan utvecklats till planetens mäktigaste djurart ändå? Kan man föreställa sig en värld där bara kvinnor kunde tala - med varandra - medan män inte hade någon språkförmåga alls, eller kanske bara på chimpansnivå (och här lämnar jag lite utrymme för frustrerade kvinnor att säga "vadå? det är ju precis så det verkligen är").

Skulle Homo Sapiens behärskat det tredje klotet från solen då också? Skulle vi ha haft ett samhälle som liknade binas, med starkt matriarkat och flockar av män som utbytbara drönare?

Eller om det var kvinnorna som helt saknat språklig förmåga - hade männens dominans varit ännu större? Eller skulle kvinnor ha hävdat sig på andra sätt och upprätthållit en sorts balans inom arten?

(Kl 02.40 - 36 timmar kvar till flyttlasset går.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Vad heter webblogg på favoritspråket isländska?
Annáll.

För ovanlighetens skull är det inte bildat från något ett ur-nordiskt ord (som "vefsetur", webbsajt, eller "tölva", dator). Det är latin: annales, av annus (= år). Vi har ordet på svenska: annaler, och det betyder "förteckning i tidsföljd över inträffade händelser"; som historisk term speciellt "kronologiskt ordnade men i övrigt osystematiska källor" (Nationalencyklopedins ordbok). Och den som skriver annaler kallas annalist (på isländska annálsritari).

Annaler borde ju vara ett utmärkt ord för webblogg på svenska också - om det inte vore så svårt att höra det där andra n:et.

Permalänk | Kommentarer (0)

Under seminariet om Sven Lindqvists författarskap i Stockholm i början av november poängterade flera föreläsare att en sak som präglar hans böcker faktiskt är kravet på användbarhet. Fast kanske inte riktigt i den betydelse ordet har för oss informationsarkitekter.

Sven Lindqvist har (i "Hemmaresan") själv skrivit om hur besviken han som liten blev på sina indianböcker. "Indianen smög ljudlöst genom skogen", stod det i dem - men inte hur han faktiskt bar sig åt. Sven ville själv lära sig att smyga ljudlöst. Men det stod inget om det i böckerna. Misstanken föddes, att författaren kanske inte visste hur man gjorde? Han kanske bara hade hittat på det där med ljudlöst smygande? Han kanske hade hittat på allting?

Så småningom blev det där ett viktigt krav för Lindqvist. Hos bra författare såg man att de verkligen visste vad de skrev om. Av bra författare kunde man lära sig, goda böcker innehöll användbar kunskap.

Oftast använder vi ordet användbarhet med en snävare betydelse. Den användbarhet vi studerar hos sajter är vanligen mer teknisk. Om det vore böcker vi granskade skulle vi snarare kolla att sidorna inte lossnade från bokryggen eller att kapitlen inte var omkastade, än att innehållet var trovärdigt eller pedagogiskt.

Men pratar vi istället om användarnyttan med en sajt, hamnar vi mycket närmare Sven Lindqvists begrepp. Nyttan av ett intranät ligger i om det kan svara på de frågor som de anställda ställer till det; om de kan lära något med hjälp av det. Bara om det finns äkta, tillämpbar kunskap på intranätet är det därför riktigt användbart (eller användarnyttigt eller användarvärt eller bruksvärt eller vad vi nu ska kalla det).

Permalänk | Kommentarer (0)

Även om ett statistiskt TRM-verktyg skulle kunna hitta misstänkta terrorister, kan det naturligtvis inte vara 100 procent perfekt. Det betyder alltså att databasen kommer att peka ut ett antal oskyldiga människor. Ok, men det kanske man får ta - hur många skulle det i så fall röra sig om?

Robert Gadd, statistiker och specialist på så kallad data mining, förklarar varför ett TRM-system (till och med om det skulle fungera) snarare hjälper terroristerna:

Anta att terrorist-hittar-algoritmen tittar på dina dataspår (flygbiljetter, inköp, etc) och kan avgöra om du är en terrorist eller inte med 99,9 procents träffsäkerhet. Det är en exakthet som ligger högt över de flesta typer av tester, men låt gå.

Med en befolkning på 240 miljoner, och 5000 terrorister gömda bland dem skulle systemet visserligen ge träff på 2 % äkta terrorister - men de skulle döljas bland nästan en kvarts miljon "falska träffar", dvs oskyldiga människor felaktigt utpekade av systemet som terrorister.

Gadd har på sin sajt till och med ett eget Excel-ark som man kan ladda ner, för att ändra på värdena och se utfallet. Sänk träffsäkerheten till 99 procent, eller 95 (fortfarande mycket hög) - man hamnar på 12 miljoner oskyldigt misstänkta personer.

(Idag berättar Ekot att svenska resenärer som strandsatts av flygbolaget Goodjet i utlandet måste köpa enkla flygbiljetter med andra bolag för att komma hem. Med ett TRM-system i funktion, hade de genast blivit misstänkta.)

Pengarna för TIAs projekt hjälper alltså inte kampen mot terrorism; som Gadd säger "you're stuck with the low-prevalence problem, which trumps any level of "true positive" accuracy". Men man skapar en databas som "will allow the assembly of a politically irresitible data dossier on innocent people".

Gadd redovisar först konstitutionella frågor på sin sajt, men rulla ner en bit (till "Constitutional questions aside..."), för lite matematik (inte alltför krångligt, och hoppa bara över det krångliga och läs på). Längre ner finns också en kopia från Wall Street Journal om hur FBIs lista över sökta personer från den 9/11 fortfarande flyter runt på amerikanska företag i felaktiga versioner.

Permalänk | Kommentarer (0)

Politisk satir på dubyadubyadubya.com (kräver Flash).

Permalänk | Kommentarer (0)

Vi bloggare - i alla fall de som gör mer än dagböcker på webben - är seriösa personer. Vi bloggar om världspolitik, blogginnovationer, teknikutveckling, vetenskapshistoria, ekonomi och moral. Vi är allvarliga, ofta kritiska.

Därför är det också lite rörande, tycker jag, att ingen av oss kan låta bli att skriva om sin favoritmusik. Erik bloggar 90/00-talare som TLC och Jay-Z i bild, Gustav håller koll på 80-talsbanden, jag överger inte mina 60-70-tals favoriter och till och med Klipspringer reminiscerar om vispråmen Storken.

Jag gissar att det är ett fall av "varav hjärtat är fullt, älskar munnen att tala". Vi hoppas nog att de som vill läsa våra andra tankar också ska få upp öronen för hur bra Kraftwerk eller Badly Drawn Boy är.

Nåväl, jag tvingar ingen, så visst kan du bara med milt överseende hoppa över att Procol Harum just lägger sista handen vid en ny skiva , som beräknas kommer ut i mars 2003. Det gör Gary Brooker och Keith Reid till en låtskrivarduo som varit verksam under fem decennier. Skivans titel: The Fire within the Well - rättat: The Well's on Fire.

Redan nu kan den förbeställas fråm amazon.co.uk (ett jul-presentkort till farfar kanske?). Och antecknar man sig för webbplatsen www.procolharum.com's nyhetsbrev kan man få höra utdrag ur nya låtarna i förväg.

Så; då var det sagt. Jag ska genast återgå till något seriöst.

Permalänk | Kommentarer (0)

Min morfar vägrade alltid äta lussekatter, och över huvud taget allting med saffran i, och han var noga med att berätta varför för alla. "Naj, naj - jag ätar inte lik", förklarade han.

Med tanke på hur lite saffran som varje krokusblomma ger var det omöjligt, menade han, att tillfredsställa efterfrågan på det sättet. Merparten av all saffran som såldes kom istället från plundrade egyptiska mumier. Morfar kunde nämligen berätta, att egyptierna, efter att de tagit ut inälvor och andra organ, fyllde de dödas kroppar med saffran (innan de svepte de om dem med lindor). Det var ju mycket enklare att skaffa saffran genom att skära upp några gamla mumier än att plocka det. Så varje år när lussekatterna kom fram värjde han sig och berättade förtjust om denna skumma hantering, trots att alla hört det många gånger redan.

Jag hade alltid roligt åt historien som barn. Jag tog den bara som en bisarr fix idé hos en envis och gammal man. Det var först nyligen, som jag fick veta att det fanns ett eko i den av en verklig och flerhundraårig tradition.

Under medeltiden trodde man i Europa och arabvärlden att mumier hade stora hälsobringande egenskaper. Mald mumie (Mumia vera) blev en viktig ingrediens i många universalmediciner. (1686 års svenska farmakopé upptar "mumiekött" bland läkemedlen.) Eftersom det var svårt att få tag på äkta mumier, användes ofta döda fångar från fängelser i Alexandria. Detta var i bruk ända till slutet av 1800-talet. (Faktiskt hade läkemedelsfirman Merck i Darmstadtkvar "Mumia vera ägyptica" i sin prislista - 12 Goldmark per kilo - ännu år 1924.)

Det är fascinerande att tänka att morfar - som var född 1894 - som barn antagligen fick höra historier om hur man förr ätit mumier, och att dessa historier på något sätt kopplats ihop med saffran. (Egyptierna använde visserligen välluktande kryddor vid balsameringen, men inte - vad jag kunnat hitta - just saffran.)

Och jo, egyptierna mumifierade också katter. En lussekatt, någon?

Läs mer om Mumien als Arzeimittel (på tyska) eller "Eating mummy" (på engelska - rulla ner en bit på sidan).

Permalänk | Kommentarer (0)

Det tycks vara John Poindexter själv som sålt bättre begagnade CRM-löften till Pentagon:

"Soon after Sept. 11, he appeared at the door of the administration like a J. Edgar Hoover vacuum salesman, promising a system that could digest huge amounts of information and produce neatly packaged leads on suspected citizens. (---)

As a man convicted of falsifying and destroying information, he will now be put in charge of gathering information on every citizen. To add insult to injury, the citizens will fund the very system that will reduce their lives to a transparent fishbowl."

Det skriver Jonathan Turley, professor i "constitutional law" vid George Washington University School of Law. Han är också förvånad över bristen på debatt:

"What is most astonishing is the utter lack of public debate over this project. (---)

...the administration has been working on the creation of the world's largest computer system and database, one with the ability to track every credit card purchase, travel reservation, medical treatment and common transaction by every citizen in the United States.

It has been the dream of every petty despot in history..."

Ett system alltså, som kommer att övervaka alla medborgare, men som inte kommer att spåra terrorister.

Läs hela artikeln i The Charlotte Observer.
Permalänk | Kommentarer (0)

Mark Fiore gör elaka animerade politiska serieteckingar om Total Information Awarness Program och Bush-regeringen i allmänhet (kolla särskilt "Cryogenic staffing"). Sajten kräver Flash.

Tipset från Frederik Tellerup (se nedan!)...

Permalänk | Kommentarer (0)

... vilket ger mig anledning att göra reklam för Frederik Tellerups sajt jarnvag.net, som dock inte har något att göra med amerikansk politik. Det är helt enkelt en ovanligt välgjord sajt för järnvägsentusiaster. Jag hör inte riktigt dit, men det gläder mig alltid att se en riktigt bra entusiast-sajt, driven ideellt.

Snygg utan krusiduller, uppdaterad, informationsrik, anpassad till sin målgrupp - nätet när det är som bäst helt enkelt. (Har man, som jag, en svärfar som är järnvägstokig är Fredriks sajt dessutom ett trevligt sätt att vara försedd med eller beredd på potentiella samtalsämnen.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Lika bra att tipsa igen om Klipspringers webbkrönika "I dåligt sällskap". En viktig röst i webbloggs-kören... det enda felet är att den är nästan oläslig om man har Mac. Jag läser den genom att kopiera all text på sidan, klistra in i ett ordbehandlingsprogram och läsa där. If there's a will, there's a way.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag är trots allt lite förvånad över att jag inte sett mer i svenska medier om det bevakningssamhälle som Bush nu försöker bygga upp i USA. (Per Agerman i Affärsvärlden är ett undantag.)

Jättedatabasen med alla amerikaners totala inköp (se notisen nedan), ska dessutom samköras med andra data som visum, utbildning, inkomst, anställningar, telefonsamtal, brottsregister etc...

Att det dessutom är den gamle spiondömde amiralen Poindexter som ska sköta detta system (eufemistiskt kallat Total Information Awareness Program) borde väl i alla fall trigga någon blaska? (Poindexter var en av huvudpersonerna i Iran-Contrasskandalen, där amerikanska vapen olagligt såldes till fienden Iran och pengarna skickades till Contras i Nicaragua). Eller läser jag för få tidningar?

Cory Doctorow på Boing Boing länkar till ett motinitiativ: en uppmaning att ta reda på så mycket som möjligt om John Poindexter och publicera det på nätet.

Skulle de elektroniska övervakningssystemen verkligen kunna spåra verkliga terrorister? Robert Fisk citerar en amerikansk underrättelseofficer om den pågående jakten på Al-Quaida:

"We didn't catch whom we were supposed to catch," the officer told me. "There was an over-expectation by us that technology could do more than it did. Al-Qa'ida are very smart. They basically found out how we track them. They realised that if they communicated electronically, our Rangers would swoop on them. So they started using couriers to hand-carry notes on paper or to repeat messages from their memory and this confused our system. Our intelligence is hi-tech – they went back to primitive methods that the Americans cannot adapt to."

Läs hela hos Independent News: With runners and whispers, al-Qa'ida outfoxes US forces. (Läs sen gärna Blind Hönas notis om krigsspelet som Pentagon förlorade en gång till.)

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag var på väg till en utbildning i att skriva för webb för Götene kommun i Västergötland, när det här liff-ordet dök upp på en vägskylt i novemberdiset, strax utanför Skara:

flamslätt (adjektiv)

som beskriver programutbudet i TV 3 och TV 5. Exempel: "TV 3 satsar denna säsong på ännu en produktion i den flamslätta genren".

Fast egentligen är det fel. Nästa vägvisare pekade mot Flämslätt; någon skämtare hade tagit bort prickarna från skylten jag såg. Att ändra vägskyltar tycks vara en populär västgötsk sysselsättning: när man körde in i Varnhem - numer bekant från Guillos medeltidsromaner - på de mindre vägarna söderifrån, var v-et bortrivet från alla vägskyltar: överallt stod det bara ARNHEM.

Mikael Parkvall vid Stockholms Universitets institution för lingvistik har en lista med begrepp som borde få egna ord. Två smakprov:

• Barns drift att vintertid slicka på lyktstolpar för att se om tungan fryser fast.
• Det förtretliga att maten trillar av gaffeln precis när man är i färd med att stoppa in den i munnen.

Kanske något av de här eller de här orden passar?
Permalänk | Kommentarer (0)

En av de hetaste bubblarna inuti den stora IT-bubblan var CRM - Customer Relations Management.

CRM-profeterna utlovade att företagen genom att samla alla data om de inköp människor gjorde, skulle kunna göra exakta förutsägelser om vad de skulle vilja köpa därnäst. ("Relations" var en förskönande omskrivning; total övervakning var vad det egentligen handlade om.)

Detta var en verkligt våt dröm för företagen: de skulle kunna målstyra reklam och erbjudanden till kunderna med dittills ouppnåelig precision. En artikel från den tiden började så här: "Kontokortsföretaget visste att Peter och Eva skulle skiljas redan innan de visste det själva. Genom att analysera deras köpmönster...".

Det utlovade resultatet var högre vinster och nöjdare kunder. (Vi konsumenter förutsattes vara tacksamma, eftersom vi bara skull få det som vi mest önskade oss, och slippa oönskad reklam. )

Jag skrev en lång artikel om att det där inte var möjligt. Att härleda intentioner från handlingar är otroligt svårt; i grunden ingenting annat än det stora AI-problemet - att ge datorer mänsklig erfarenhet och sunt förnuft, ett projekt som gick in i väggen för många år sedan. Däremot fanns en påtaglig risk för missbruk. Fast jag publicerade den aldrig. (Andra påtalade risken för integritetskränkningar men verkade tro att systemen ändå skulle kunna fungera.)

Idag är CRM-branschen i vanrykte. CRM-system är dyra, komplexa och har inte levt upp till ens mycket nedskruvade förväntningar, konstaterade McKinsey nyligen.

Så döm om min förvåning när jag ser att CRM nu flyttat in i Pentagon. CRM har blivit TRM - Terrorist Relations Management. "Pentagon to Track American Consumer Purchases", rapporterar starkt konservativa Fox Channel:

"A massive database that the government will use to monitor every purchase made by every American citizen is a necessary tool in the war on terror, the Pentagon said Wednesday (November 20).

Edward Aldridge, undersecretary of Acquisitions and Technology, told reporters that the Pentagon is developing a prototype database to seek 'patterns indicative of terrorist activity.' Aldridge said the database would collect and use software to analyze consumer purchases in hopes of catching terrorists before it's too late.

The database (---) would look for telltale signs of suspicious consumer behavior. Examples he cited were: sudden and large cash withdrawals, one-way air or rail travel, rental car transactions and purchases of firearms, chemicals or agents that could be used to produce biological or chemical weapons."

Ja, herregud. Tror de verkligen att detta skulle kunna fungera? Tänk om olika personer köper ingredienserna till bomberna? Eller - ett litet påpekande som kanske sätter mig på USAs lista över gynnare av terrorism - tänk om självmordspiloterna är så djävulska att de till och med köper tur-och retur-resor fast de inte avser att utnyttja returbiljetten??

Har överblina CRM-säljare duperat Pentagon-generalerna? Är det avdankade Stasi-agenter som insett att drömmen om total övervakning bäst kan realiseras i världens tekniskt mest avancerade stat? Eller finns det andra skäl att bygga ett sådant system? Den liberala kritiken i USA mot Bush-administrationen hävdar att regeringens reformer och initiativ genomgående är till för att gynna storföretagen, men kläs i termer av att gynna medborgarna. Är det den verkliga idén: att ge storföretagen tillgång till alla data om våra liv? Jag vet sannerligen inte. Jag vet inte.

Läs både nyhetsartikeln och ett kritiskt inlägg på Fox News.

Permalänk | Kommentarer (0)

Flygtillverkaren Boeing ändrar proceduren för att köpa mjukvara. Användbarhet - här definierat som "the ease with which end users can be trained on and operate the product" - kommer att bli ett lika grundläggande inköpskrav som funktionalitet, pris och systemkrav.

Skälet är framför allt ekonomiskt: man måste få kontroll över IT-kostnaderna.

"We simply can't afford to pay for products that cost us a lot of overhead anymore," säger Keith Butler på Boeing's Phantom Works FoU-avdelning till Computerworld. När ett program har tusentals användare kan dålig design kosta miljoner dollar i förlorad tid och produktivitet, säger han.

Läs mer på Computerworld: Users Begin to Demand Software Usability Tests. Se ockå På Kornet-artikeln Så mycket kostar en användbarhetsmiss.

Permalänk | Kommentarer (0)

En svensk kommun - och den stränga jultomte-sekretessen förbjuder mig att berätta vilken - ger läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" som julklapp till alla sina lokala webbredaktörer. Ho-ho-ho!

Permalänk | Kommentarer (0)