AltaVista förlorade platsen som ledande sökmotor när de fick för sig att bli en "portal" med otaliga tilläggstjänster, knappar, länkar, nyhter. Nu gör de helt om och satsar på enkelhet för att återta förstaplatsen från Google.

"We've listened to what people would want, if we are to regain our leadership in search, and it's a simple site that gives the best results,"
säger Kevin Eyres, general manager hos AltaVista International. (Riktigt så spartanska som Google har de dock inte lyckats, vågat eller kunnat göra sig.) Läs mer i Guardian Online: The search goes on.

Permalänk | Kommentarer (0)

När jag jobbade på Vagabond hade jag en idé till en tävling:
att låta läsarna gissa vart på jorden man ska resa, för att hamna så långt från en McDonald's-restaurang som möjligt?

Det är inte alldeles lätt. Sydpolen kanske? Australien ligger dock ganska nära. Någonstans i Stilla Havet? Fast Hawaii ligger strategiskt mitt i. Det inre av Kina kanske? Eller mitt i Sahara?

Det blev aldrig någon tävling; jag försökte fråga McDonald's vilka de "över 100 länder" som de sade sig ha restauranger i var, men fick inget svar. Och The Economists Big Mac-index - ett sätt att jämföra verklig köpkraft mellan olika länder, skapat mest på skämt i mitten av 80-talet men efterhand mer och mer taget på allvar - listar bara drygt 50 länder. (Det var förresten Economists Coca-cola-världskarta som gav mig idén till tävlingen.)

The Guardian vet inte heller exakt, men de berättar i artikeln "Not so Big, Mac" att vad de kallar "the Illinois-based fast-food chain and de facto world government" (!) nu helt drar sig ur tre länder i Mellanöstern och Sydamerika (utan att avslöja vilka de är). Imperiet har problem med vikande lönsamhet och nya mattrender, skriver Guardian, och McDonald's stänger därför sammanlagt 175 matställen i tio länder.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag gick upp klockan fyra för att se leoniderna. Det var fåfängt; låga moln över Stockholm fångade upp ströljuset från staden och gav en sjukligt orangelysande natthimmel. Inte minsta leonid kunde ses falla.

Men sedan ramlar Internetworld ner i brevlådan: På kornet fick åtta stjärnor (av tio). Undrar var de sista två stjärnorna föll bort? Kanske någon såg dem falla och önskade sig något.

Åtta stjärnor - det är i alla fall dubbelt så mycket som den här leoniden hade - tills han också föll bort.

Permalänk | Kommentarer (1)

Dags för en liten bekännelse: jag samlar på talet 47.
Japp; så är det. En egen liten perversion, som ibland är nyttig.

Låt mig förklara.
Rent matematiskt borde 47 varken vara vanligare eller särskilt intressantare än 46 eller 48 (eller 3, 1005 eller 92 för den delen).
Men 47 är det tal som människor, oftare än annnars, drar till med när de ska ange ett godtyckligt tal.
47 förefaller på något sätt vara "extra slumpmässigt".
Att det är ojämnt, att det är ett primtal (finns inte i multiplikationstabellen), att det ligger nästan mitt emellan 1 och 100, men lite vid sidan, spelar förmodligen in.

När man väl börjar titta, hittar man 47 överallt: i film, i böcker, i tecknade serier, i reklam.
Och ibland i nyheter (mer om det nedan).

På grund av nära förestående flytt är delar av mitt 47-arkiv nerpackat, men ett par smakprov ser du här intill.
Andra typiska 47-observationer:

• I filmen "Det femte elementet" jagas Bruce Willis luft-taxi av en polispatrull med nummer 47.


• I Disney-filmen "Monsters, Inc" inträffar en olycka i skräckfabriken, men en mätare på väggen visar att man dittills haft "Olycksfria dagar: 47".


• I den tecknade serien "Ernie" blir en tjej ihop med utomjordligen Zerblatt, och får 47 små grodliknande barn.

En serie som är fullständigt genomsyrad av 47 är Star Trek (alla varianterna).
Sedan mitten på 90-talet förekommer talet i stort sett i varje avsnitt.
Stjärnor ligger 47 ljusår borta, och störningar varar i 47 sekunder, eller så finns det bara 47 överlevande på planeten si-och så.
I Star Trek Voyager, som går i svensk TV just nu, berättade den holografiske doktorn redan i första avsnittet att han representerar 47 läkares samlade erfarenhet.
Kort därefter anropar kaptenen bryggan på kanal 47.
I senare avsnitt (säsong 5, avsnitt 96, för att vara exakt) säger sig en besökare ombord "ha assimilerat 47 biljoner teraquad information"; i ett annat undrar ett uttråkat barn om hon ska "recitera alla 47 sido-direktiven".
En diger databas finns på Star Trek: the 47 conspiracy.

Att vi tycker att det är något spännande med talet 47 visas också av att det är vanligt bland varumärken och i reklam.
Världens mesta använda automatkarbin heter förstås AK-47.

Och att fyrtisjuans buss fortfarande rullar i Stockholm är självklart ingen slump.
Häromåret lanserade H&M en serie college- och t-tröjor med gissa vilket nummer.
Ett bemanningsföretag annonserar att de behöver 47 nya receptionister.
Och kanske har ni noterat hur länge årets Robinson-deltagare ska plåga varandra på den där ön?

Vet man om det, fungerar talet 47 som en detektor för när något med stor sannolikhet är konstruerat eller tvivelaktigt.

• Under Kosovo-kriget tvingades Nato erkänna att man bombat några fordon med civila flyktingar. Den jugoslaviska statliga nyhetsbyrån såg möjligheten att utnyttja detta. Någon dag senare meddelade de att ytterligare en buss träffats och att 47 personer dödats. Med propagandadetektorn aktiverad var det lätt att se att bilderna som de skickade ut var arrangerade.


• Aftonbladets löpsedel berättade förra sommaren att en man dött av akut alkoholförgiftning på en dansk bar efter att ha druckit... just det, 47 drinkar. (Av artikeln framgår att ingen sannolikt räknat dem.)


• När jag samarbetade med en PR-firma ville en kund ha hjälp att sprida budskapet "47 % av dem som går till livsmedelsaffären efter jobbet har inte bestämt sig för vad de ska ha till middag samma kväll". Men siffran gick inte att hitta i den undersökning han hänvisade till.


• Kolla också annonserna för bantnings- eller hälsomedel - påfallande ofta är de som intygar produktens värde 47 år gamla; eller så har de gått ner 47 kilo.

Fenomenet började uppmärksammas i mitten av 60-talet på Pomona College i USA. Sedan dess har 47 varit en officiell tradition bland studenterna där, och en genomgång av The mystery of 47 finns på skolans egna sidor.
(Och ja, en före detta Pomona-elev är nu manusförfattare till Star Trek!)

Självklart har kulten också en egen sida på nätet: The 47 society (tyvärr lite dåligt uppdaterad).

Har du själv sett det magiska talet någonstans?
Nu, när du vet, garanterar jag att du kommer att hitta det överallt.
Skicka mig ett mejl, så kanske jag öppnar ett svenskt 47-museum.

Jag tror inte att det främst är "avundsjuka" som gör folk upprörda över Barneviks, Björklunds eller Karlssons pensioner. Jag tror inte heller att det i första hand rör sig om upprördhet över "socialdemokratiskt hyckleri".

Jag tror att ilskan bottnar i att man insett att en del vanliga begrepp, som till exempel "pension", i det tysta har definierats om av makthavare och näringslivstoppar.

"Pension", i vanligt folks språkbruk och medvetande, har varit och är något vi

• får när vi slutar jobba
• och för att vi blivit gamla.
• Våra pensioner är svåra att förstå sig på; de består av flera olika delar, med krångliga procentsatser,
• och delar av dem är numer utsatta för marknadens berg- och dalbana.
• Vi vet därför också att pensionen till slut blir rejält mindre än den lön vi haft.

Med elitens pensioner visar det sig dock vara tvärtom på varje punkt.

• De utbetalas även om man har ett annat jobb (fast en viss sanering har tvingats fram på senare år).
• Man behöver inte ha blivit särskilt gammal för att få dem.
• De är påtagligt enkelt konstruerade: ett bestämt belopp i månaden rakt av, i absoluta tal. Opåverkat av konjunktursvängningar eller börskurser.
• De tycks slutligen ofta fungera som garantier för att mottagaren ska komma upp i hela lönen i alla fall - eller i sådana fantsibelopp att det inte rimligen kan sänka levnadsnivån. Man kan bara äta en viss mängd hummer.

Jag tror inte att det egentligen är storleken på beloppen som upprör människor. Inkomstskillnader i sig är i praktiken inget som får svensken att rasa. Går man på restaurang blir man trots allt inte särskild överraskad om det dukas upp ostron och champagne vid bordet brevid.

Men om gästerna vid grannbordet har mage att påstå att de äter samma pyttipanna med lättöl som alla vi andra - ja, då blir vi utan tvekan förbannade.

Permalänk | Kommentarer (0)

Ett stort läkemedelsföretag, verksamt i Sverige, har en avdelning på sin sajt för den som vill börja jobba inom företaget. Den sidan har följande titel:

XXX AB - arbetssökande, b12 brist, blodpropp, bröstcancer, byta jobb.

En karriär inom XXX i sammandrag?

Titeln finns i TITLE-tagen och är det som syns i sökmotorernas träfflista, i listen överst i webbläsarfönstret och i Favoriter-listan. I På Kornet-artikeln "Till sidtitelns försvar" skrev jag om hur riskabelt det är att bortse från titlar på webbssidorna. Det här exemplet hade jag inte då.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag tror inte jag berättat att läroboken "Att skriva för webb är att skriva för publik" används på media - och kommunikationsvetenskapliga programmet vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. (Sedan tidigare används den på Poppius journalistskola och Berghs).

Permalänk | Kommentarer (0)

SVTs Kulturnyheterna meddelade på onsdagen att regeringen under torsdagen 5 december kommer att ge Konkurrensverket i uppdrag att granska den svenska tidskriftsdistributionen.

Det är i så fall på tiden. Sedan nästan tio år är tidskriftsdistributionen en monopolliknande kartell där ett par storförlag, med Bonniers i spetsen, effektivt stängt ute konkurrenter och andra oönskade tidningar från landets viktigaste försäljningsställen.

Vad som inte är lovande, är att Konkurrrensverket redan i mitten av nittiotalet granskade saken - men la sig fullständigt platt för Bonniers. Kanske lyckas man bättre under nye chefen Claes Norgren.

TV-inslaget var nog ganska svårbegripligt för den som inte redan är insatt i saken. Kulturnyheterna vågade inte riktigt tala ur skägget, och intervjun med Christian på Vagabond var inte heller särskilt klargörande.

Vill du sätta dig in i vad som hänt, kan du läsa ETCs genomgång från 1999: Tidsamskandalen - Hela den tragiska historien om hur det fria ordet blev en handlingsvara i Sverige.

Nyare ETC-artiklar i ämnet kan hittas genom en sökning på "tidsam" på ETCs sajt.

ETCs har också en sida med externa länkar om Tidsam-monopolet (dåliga javascript, men det går att lista ut vart länkarna går).

Horst Schröder på serieförlaget Epix drabbades hårt av distributionsförbudet: Sveriges tryckfrihet i Bonniers våld är hans nästan maniskt detaljerade beskrivning av vad som hände och hur Bonnier och Tidsam bluffade Konkurrensverket.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag utlovade Ebba-tshirts med devisen "enklare blir bättre, alltså" åt de tre första som hörde av sig om Kornet-artikeln om enkelhet.

• Mårten Jernberg på Läkemedelsverket kom med knapp marginal in som trea.


• Thomas Kullberg på Migrationsverket var aningen snabbare.


• Men allra först var Freddy Gustavsson från Hamburg (se där vad man kan tjäna på att stiga upp tidigt en måndasgmorgon).

T-tröjorna kommer inom några dagar. Tack till alla som hörde av sig, med mejl och synpunkter!

Själv skulle jag gärna se att Ebba hade ännu fler vapendragare, landet runt. Om du vill ha en egen tröja, skicka mig ett mejl så kan det ordnas.

Permalänk | Kommentarer (0)

"Det är ett fördrag" [(1) högtidlig formell överenskommelse i större fråga mellan länder eller på högre nationell nivå], säger Jan O Karlsson som förklaring till sin arbetsfria inkomst.

Men fördrag är också något annat: [(2) tålamod med person eller med mänskligt handlande. Konstruktion: ni får ha fördrag med en gammal man].

Vi får väl se hur länge folket, media och slutligen Göran Persson har fördrag med Jan O Karlsson.

Permalänk | Kommentarer (0)

Jag läser just nu fysikern Paul Davies bok "How to build a time machine". Han hävdar att det i princip är möjligt att bygga en tidsmaskin, och ger en ideskiss över en konstruktion.

Men det går inte att utesluta att någon redan har byggt en, rest fyra år tillbaka i tiden, och förändrat vad som hände när FNs vapeninspektörer lämnade Irak 1998.

Det är i alla fall en möjlig förklaring till de skillnader mellan vad medierna skrev då och vad de skriver nu, som samlats av FAIR: "What a Difference Four Years Makes. Why U.N. inspectors left Iraq--then and now".

Permalänk | Kommentarer (1)

Gissa vad som väcker mest uppståndelse bland medpassagerarna i Stockholms tunnelbana: om man tar fram en avancerad digital handdator och börjar tumma på, eller om man tar fram en pennvässare och börjar vässa en vanlig blyerstpenna.

Kolla sedan, om du har lust, en digital applikation skapad med blyertspenna av Yugo Nakamura.

Permalänk | Kommentarer (0)

Man är sju år, och ens mamma har skaffat en ny man. Och nu är han inte bara mammas kompis längre, för han har flyttat in och man har fått ett nytt litet syskon. Vad kallar man mammas nye man? Och vad ska det nya syskonet (när han så småningom lärt sig prata) kalla sin storasysters pappa ?

Massor av familjer som brustit och sedan splitsats hop på nya sätt brottas med motbjudande varianter som "låtsasmamma" eller "plastpappa". Och "bonuspappa" låter fånigt sockrat med tanke på att han snarare dyker upp för att det första förhållandet kraschlandat än för att det troget flugit på i många nöjda mil.

Men med självklar enkelhet har våra barns kusin Hilda lanserat nya begrepp. Mammas nya man är helt enkelt Hildas brorspappa. Och lillebror kommer så småningom att kunna referera till Hildas pappa som sin systerpappa.

Systermamma, brorspappa: systemet är genialt därför att det är neutralt, och därför att det stämmer med tidigare bildningsmönster. Vi talar redan om systerson eller brorsdotter - nedåt i familjeträdet. Med tidigare stabilare familjebildningar fanns inte något behov av att räkna "uppåt". Nu behöver vi det; med Hildas geniala nybildning kan vi kasta ut de flesta fall av låtsaspappor och plastmammor. Heja Hilda!

Permalänk | Kommentarer (0)

Sverige hade en IT/telekombubbla: Island drabbades av en "erfðavísir-kúla" (gen-bubbla). Medan svenskarna köpte Telia, blev var och varannan islänning hluthafi (aktieägare) i Decode, ett bioteknik-företag som fått monopol på islänningarnas gener. Affärsidén var att skapa en databas med alla islänningars ættartrén (släktträd) och deras DNA, för att spåra de exakta generna bakom ärftliga sjukdomar.

Men botten gick ur verðbréfamarkaður (aktiemarknaden), Decode-aktierna är bara värda en spottstyver, och många islänningar hamnar i gjaldþrotamaður (bankrutt). Men historien har fler dimensioner, berättar engelska Guardian:

"The Decode saga raises uncomfortable questions about how fundamental medical research is going to be funded in the future; about the turning of private, individual medical data into a commodity; and about what happens when scientists decide they want to be businessmen, too."

Läs hela i the Guardian; 'Decode was meant to save lives ... now it's destroying them' (PS: Rätta gärna min isländska.)

Permalänk | Kommentarer (0)