En redovisning av seminariet om tillgänglighet i onsdags finns nu Klarspråksgruppens sida hos regeringen.

Hos regeringskansliet kan man också se rörliga bilder från seminariet; gå till sidan för webbutsändningar så hittar du en länk till utsändningen.

Permalänk | Kommentarer (0)

Efter IT-bubblan har nu också girighetsbubblan brustit. Direktörer i otaliga företag (av vilka Worldcom, Enron, Tyco, GlobalCrossing, McLeod, Cendant, Sunbeam, Waste Management, Lucent, Dynergy, ABB bara är några) har avslöjats som antingen brottsliga eller obegripligt giriga.

På massor av webbsidor (t.ex. den här) kan man läsa en "ny finansiell ordlista" där termer som CEO står för chief embezzlement officer, CFO uttyds corporate fraud officer och EBIT (earnings before interest and taxes) förklaras som "earnings before irregularities and tampering".

Affärsmagasinet Forbes publicerar en lista över Amerikas bästa fängelser ("Must-read for Execs: Best Prisons List"). Rekommendation nr 1 är Eglin Prison Camp i Fort Walton Beach, som erbjuder särskilda utbildningsprogram inom musik och religion. Förmodligen borde Forbes och de andra affärsmagasinen erbjuda denna t-shirt, som vi köpte i London i våras, som prenumerationspremie.

På den seriösare sidan hade New Yorker den 23 september en lysande 14-sidig genomgång av hur girighetsbubblan kunde växa ("The Greed Cycle" av John Cassidy - tyvärr inte på nätet).

Synen på att aktieägaren är den viktigaste personen i ett företag går tillbaka till den unge Chicagoekonomens Michael Jensens arbete i början av sjuttiotalet.

Tanken fick gradvis fotfäste under sjuttio- och åttiotalen, och när Jensen 1990 hävdade att aktieoptioner är ett bättre sätt att belöna direktörer, bidrog det starkt till att hela bilden av ett företag förändrades, så att den helt dominerades av börskursen.

I åratal hade storföretagens lobbygrupp Business roundtable som motto att företag dels hade en social funktion gentemot kunder, anställda och samhället, dels ansvar mot aktieägarna. 1997 ändrades denna portalparagraf. Samhällle, kunder och anställda ut; nu förklarade man att styrelsens och ledningens lojalitet gällde ägarna, inga andra.

Men aktieoptionssystemet blev ett monster: belönade fel beteenden och gav direktörerna en fullständigt unik möjlighet att berika sig själva bortom alla gränser. Skenbart verkade systemet - precis som planekonomin - förnuftigt, men när man stoppade in människor i ekvationen blev resultatet inte vad teoretikerna trodde.

"Jensen and his colleagues were hopelessly naive in assuming that executives stock options wouldn't be abused. If the past thirty years have demonstrated anything, it is that the avarice of America's corporate leaders is practically unlimited, and so is their power to run companies in their own interest."

New Yorkers slutsats: Direktörer bör belönas om de gör sina företag effektivare, men aktiemarknadens bedömning är ett dåligt mått på om det verkligen skett. Direktörer bör istället belönas om deras företag gör kunderna nöjdare.

När några direktörer nu fått schavottera i handfängsel, skickar det ett budskap till till andra direktörer, avslutar Cassidy:

Public companies are social organixations with social responsibilities. Unless this message is heeded, the furor over Kenneth Lay [Enron] and his fellow corporate scoundrels will gradually fade. And, once the economy and the stock market revive, the greed cycle will start up again.

Permalänk | Kommentarer (0)

Vid Sverige Direkts 5-årsjubileum i veckan (24 oktober) talade Lars Ilshammar om hur historiens ironi slagit honom vid ett besök i Moskva nyligen.

I det ryska rymdflygcentret utanför Moskva hade han fått se hur man byggde om gamla interkontinentala kärnvapenmissiler (dödsmaskiner som i väst kallades SS-19). Deras nya jobb: att lyfta kommunikationssatelliter till omloppsbana runt jorden.

Ironin ligger i detta, menade Ilshammar: att själva grunden till internet var den amerikanska militärens vilja att skapa ett decentraliserat kommunikationsnät, som kunde stå emot en sovjetisk kärnvapenattack. Idag används just det konkreta hotet - de interkontinentala kärnvapenbärarna - till att skjuta upp satelliter som ska ge oss ett ännu bättre internet.

Det är en bra bild; men hela bilden är till och med ännu intressantare. Även amerikanska gamla kärnvapenraketer (kända under namnet Atlas-5) byggs om för att skjuta upp kommunikationssatelliter. Men i dem sitter idag ryska raketmotorer; för de har visat sig vara både kraftfullare och pålitligare än de amerikanska.

Så medan Moskvas raketer förlorade det kalla kriget, har de idag slagit sina konkurrenter på den fria marknaden.

Och den raket, som var avsedd att släppa domedagsbomber över Ryssland, har alltså gjorts mer kraftfull av just de människor som den var avsedd att förinta.

Permalänk | Kommentarer (0)

DN Kultur i torsdags, 24 oktober. På sidan 4 kommenterade Göran Rosenberg nedläggningen av Moderna Tider: "en devalvering av det genomtänkta skrivna ordet", och han påminner om lika nedlagda Månadsjournalen. Tidskrifter, säger han "är det sista vi har kvar av ideburen journalistik. Så började journalistiken".

Men flyttade man blicken bara några centimeter åt höger i papperstidningen, hade sidan 5 en artikel om webbloggar. Oivvio Polite spårade bloggen tillbaka till just journalistikens vagga, de engelska kafferummen på 1700-talet, och till den amerikanska revolutionen där "medierna var Benjamin Franklin och en rad andra personer med var sin tryckpress".

Om det slutligen kommer att kallas "bloggar" eller nåt annat vet jag inte, men nog tror jag att nätet/bloggen är framtiden för det idéburna skrivandet (när tidskrifterna går i graven). Undrar bara om eller när Göran Rosenberg upptäcker det?

I papperstidningen ligger texterna alltså och skaver mot varandra, som två båtar som tvingats förtöja reling mot reling. På nätet seglar artiklarna fritt, men som i tjocka; ingen av dem syns från den andres däck. Se där en viktig egenskap hos papperstidningen: mötet mellan oväntade delar.

Här är adresserna till DNs sajt: Rosenberg om Moderna Tider och Oivvio Polite om webbloggar.

Läs också Gustavs kommentar på Det perfekta tomrummet, och följ hans länk till avhandlingen om svensk tidningshistoria.

Permalänk | Kommentarer (0)

En av de saker jag samlar på är moderna hieroglyfer: de svårbegripliga symboler, som man ofta kan hitta på elektroniska apparater, men ibland också på webbplatser.

Det är oklart vilket språk dessa fantasieggeande lämningar egentligen representerar. Vi vet inte hur det kan ha låtit, eller vilka som kan tänkas ha talat det; kanske var det, som en del hävdar, njineer-folket.

För att dechiffrera dem krävs en viss språklig uppfinningsrikedom. Fast ofta är deras betydelse uppenbar; det svåra är istället att begripa varför detta tecken placerats i just det sammanhang där vi hittar det.

Ta symbolerna här till vänster till exempel. De hittades på telefoner av märket Alcatel. Forskningen är enig om att den övre symbolen har innebörden "Dra åt skogen".

På samma sätt tycks det uppenbart att den nedre symbolen betyder "Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse, utan att passera Gå".

Vad vi idag inte vet är varför dessa funktioner fanns med på en telefon. Sannolikt har det att göra med någon form av kult eller religion.

Vet du fler hireoglyfer av det här slaget? Tipsa i så fall forskningen.

Permalänk | Kommentarer (1)

Det finns ännu platser kvar på de kurser jag håller på Ordfront i höst. Kursbeskrivningarna kan du läsa på deras sajt:

• Skriva för webb, som börjar 5 november.
• Idéer kring layout, med början 30 oktober.

Du kan också anmäla dig till kurserna hos Ordfront.
Permalänk | Kommentarer (0)

I morgon, torsdag den 23, kommer jag att vara moderator på konferensen "Tillgänglighet på webben - hur man gör webbplatser som passar alla", som ordnas av Regeringens Klarspråksgrupp, Sverige Direkt och Handikappombudsmannen.

Konferensen, som hålls i Rosenbad, är redan fullbokad, men du har en möjlighet att följa konferensen via webbutsändning; mer info finns på konferensens sida hos regeringskansliet.
Permalänk | Kommentarer (0)

Nils har börjat använda nya Nokia 7650, och berättar att hans telefon ("fast egentligen är det mycket mer än en telefon") kan synka adressbok och kalender med Outlook, hantera epost från flera olika konton, skicka MMS via en separat tjänst (eftersom Telia inte har någon MMS-server ännu), köra WAP, ta bilder, skicka dessa till en särskild server ... allt med föredömliga menyer: "precis så här ska bra användargränssnitt vara".

Men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk: enkelheten gäller inte konfigurationen - det man måste göra för att koppla ihop telefonen med alla dessa tjänster. För att få det att fungera behövs minst en ingenjörsexamen, menar Nils (hans egen är från teknisk fysik på KTH).

(Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net om hur en testgrupp också prisade Nokia. Dock fick ingen av dem försöka sig på att konfigurera telefonen.)
Permalänk | Kommentarer (0)

Niklas Dahlin på Webbinkarnationen har hittat den här fantastiska historien, som åtminstone jag fullständigt missat: En amerikansk marinkårsofficer som spelade Saddam i ett övningsscenario sänkte den amerikanska flottan och vann. Ingen lärde sig något av det - han blev beordrad att inte göra om det.

Marinkårsofficeren Paul Van Riper överraskade den amerikanska sidan genom att inte spela efter USAs förutsättningar:

"'You're going to have to use cellphones and satellite phones now', they [= spelledningen] told me. I said no, no, no - we're going to use motorcycle messengers and make announcements from the mosques," he says. "But they refused to accept that we'd do anything they wouldn't do in the west. (...)

Faced with an abrupt and embarrassing end to the most expensive and sophisticated military exercise in US history, the Pentagon top brass simply pretended the whole thing had not happened. They ordered their dead troops back to life and "refloated" the sunken fleet. Then they instructed the enemy forces to look the other way as their marines performed amphibious landings."

Att låsa sig vid sitt eget sätt att tänka är livsfarligt (inte bara i krig). Och det finns en påtaglig risk om ens sätt att tänka har kodats ner i formella modeller och dataprogram, där det blir mycket svårare att urskilja, och därför ifrågasätta. I "When things start to think" skriver Neil Gershenfeld i kapitlet "Bad words" om "a belief in magic software bullets, bits of code that can solve the hard problems":

"At still one more conference on mathematical modeling I sat through a long presentation by someone from the Defense Department on how they are spending billion of dollars a year on developing mathematical models to help them fight wars. He described an elaborate taxonomy of models of models of models. Puzzled, at the end of it I hazarded to put up my hand and ask a question that I thought would show everyone in the room that I had slept through part of the talk (which I had). I wondered whether he had any idea whether his billion-dollar models worked, since it's not convenient to fight wars to test them. His answer, roughly translated, was to shrug and say that's such a hard question they don't worry about it. Meanwhile, the mathematicians in the former Soviet Union labored with limited access to computers and had no resources but to think. As a result, a surprising fraction of modern mathematical theory came from the Soviet Union, far out of proportion to its other technical contributions."

(Gershenfeld borde veta, som skrivit en lärobok i matematisk modellering.)

Originalartikeln "Wake up call" fanns i Guardian i förra veckan.

Du kan läsa ett utdrag ur When things start to think på amazon.com.

Update 2008: "...its model for home prices had no ability to accept a negative number." Se Hur teknologin hjälpte finansvärlden att lura sig själv, Blind Höna 27 nov 2008


Permalänk | Kommentarer (0)

Rösten i Procol Harum, Gary Brooker, intervjuas i Gokväll, 18.15 i SVT 2.

Procol Harum slog igenom med debutsingeln A whiter shade of pale 1967 (firat i maj i år med en 35 års-jubileumskonsert och party). Det verkar som om "A whiter shade of pale" kommer att spelas i programmet; i vilken sättning vet jag inte.

PH ses ofta som ett one-hit-wonder-band; men faktum är att de hade fler singlar på Englandslistan än både Pink Floyd och Led Zeppelin. Just nu spelar Procol Harum dessutom in en ny skiva, som enligt uppgift ska släppas i februari 2003.
(Klicka på bilden för att se hela Gary.)
Permalänk | Kommentarer (0)

Slår man i Nationalencyklopedins ordbok kan man då och då stöta på kommentaren "mest i sms" - till exempel under uppslagsordet var, med betydelsen "typ av flundrefisk").

SMS:ar folk verkligen om flundror? Nix, sms betyder här "sammansättningar", som i piggvar och slätvar.

Den förkortningen kanske det är klokt att ändra till nästa upplaga. Då behöver vi kanske ta med SMS-språket i ordlistan: uppslagsord som 3vligt, 7k eller cs (som i "vi ses").

Är detta upprörande eller rent av farligt? New York Times hade nyligen en artikel om hur lärare reagerar på SMS-språk i elevernas uppsatser: I Think, Therefore IM (fast den har bytt rubrik - när den först publicerades hette den "Nu Shortcuts in School R 2 Much 4 Teachers").

Själv tycker jag stavelseskriften (för det är vad det är: man använder ett tecken som står för en hel stavelse) är mest kul. Det är förresten ett skrivsätt med anor; några av de äldsta skrivsystemen i världen bygger på denna princip.

Visst är det ett avsteg från det alfabetiska skrivsättet (där ett tecken i princip står för ett enstaka ljud). Fast vårt skriftsystem är ändå inte renlärigt; det är redan uppblandat med ideogram, tecken som står för begrepp: nämligen siffror, för att inte tala om &-tecken, %-tecken, $-tecken och andra.

(Ett skriftspråk som rätt grundligt blandar flera olika system är japanska: där blandas kanji-logogram, som står för hela ord, med stavelseskrifterna hiragana och katakana. Ibland finns dessutom inslag av latinska bokstäver, och förstås arabiska siffror - fem system i ett språk ...)

Permalänk | Kommentarer (0)

Gustav Holmberg på Det perfekta tomrummet hakar på 3G-diskussionen nedan: läs hans plädering för wifi-nät baserade på 802.11-standarden (det man har om man har ett trådlöst nätverk hemma eller på kontoret) istället för de dyra 3G-näten.
Permalänk | Kommentarer (0)

DN skriver 12 oktober om 3G-telefonins möjligheter för döva. Några nya mobiler kan spela in och skicka rörliga bilder, som ett så kallat MMS. Döva skulle därför kunna skicka meddelanden till varandra på teckenspråk, och bli 3G-pionjärer, tror en "doktor i mobilt Internet".

Det låter ju rimligt först - tills man funderar på hur det faktiskt ska gå till. Döva tecknar normalt med båda händerna. Vem ska då hålla i telefonen/kameran? Man kan alltså knappast skicka ett tecknat MMS själv, utan måste be någon annan hålla i mobilen och filma medan man tecknar.

Vill man att en tredje part ska veta vad man vill säga till den man ringer? Finns det ens alltid en tredje part till hands?

Betänk dessutom att man säkerligen vill titta igenom den inspelning som gjorts innan man sänder den. Kom allting med? Blev det tydligt? Det kanske måste göras om? Skillnaden mot SMS, som man granskar och korrigerar samtidigt som man skriver, är väsentlig.

Bilden behöver dessutom visa mer åtminstone övre delen av överkroppen. Kommer då den som tittar att kunna urskilja de finare detaljerna i tecknen på mobilens lilla skärm?

Man kan också fundera över hur mycket batterikraft det kan ta att spela in och att titta. Hur många tecknade MMS kan man skicka innan strömmen tryter?

De döva som DN intervjuat skickar upp till 30 SMS per dag. Hur många tecknade skulle de ens ha råd med? MMS tar mer bandbredd och kommer att vara dyrare än SMS. De döva sparar redan idag på SMS-slantarna genom att låta avsiktligt missade samtal (som ju blir gratis) bilda en kod: Ett missat samtal betyder ja, två nej.

Bubbelvarning: Men visst vill man ha en mobil med kamera så småningom, och visst kommer man att skicka bilder. Vad som oroar mig är att 3G uppvisar denna naiva framtidsoptimism som vi känner igen ända sen femtiotalet, när det försäkrades att vi alla inom kort skulle ha flygbilar, äta matpiller och bo i hus som när som helst kunde flyttas runt med helikopter. Utan tvekan fiffiga uppfinningar, i princip dessutom möjliga - om man bortsåg från en del praktiska frågor. Och dessutom svåra att förklara den verkliga nyttan med.

Det skulle kanske inte heller vara så farligt, om det inte kändes som man hängt upp hela Sveriges framtid inklusive min framtida pension på att vi ska skicka digitala vykort till varandra.

Det är också tydligt att bilden av 3G är starkt förskönad i reklamen. Det har stora likheter med hur man för några år sedan försökte sälja det förra mobila undret, wap-telefonerna. I annonserna då klippte reklambyråerna in knivskarp text och diagram med en upplösning långt över den som mobilernas små teckenfönster kunde visa. Samma sak idag: i reklamen har kameratelefonerna en bildkvalitet som vida överstiger den reella.

Dessutom bibringas vi uppfattningen om att 3G ska ge oss chans att se långfilmer på mobilen, eller "riktig" bildelefoni - som när DN refererar en av de intervjuade döva:

"Emil är mycket mer positiv till 3G-telefoner. Han vill absolut ha en sådan och tror att det kommer att bli lättare att kommunicera för döva, då man kan samtala visuellt."

Men "visuella samtal" - tvåvägs bildtelefoni i realtid - är det knappast fråga om ens i 3G-nätet; det handlar om att skicka inspelade snuttar på idag max 20 sekunder.

Olycksbådande är också att båda DNs intervjuade föredrar Nokias bildtelefon framför Sony Ericssons. Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net att Nokia sopar golvet med Sony-Ericssons nyaste mobiltelefoner. Undermålig användbarhet och förvirrande menyer hos Sony-Ericsson-mobilen gjorde att ingen i testgruppen ville ha den, trots att de först tyckte den var snyggast.
Permalänk | Kommentarer (2)

Idag är sista anmälningsdagen för vårterminens utbildningar vid Stockholms Universitet.

Dagens absolut viktigaste besked är naturligtvis om det räcker att skicka ansökan med posten idag, eller om den måste lämnas in under dagen. Det borde naturligtvis stå på www.su.se:s förstasida.

Men nej. Och, klickar man på länken Anmälan, antagning får man bara en allmän text om hur många kurser som ges. Var kan det finnas?

• Under Antagning fanns länken Frågor. Men inget svar där.
• Inte heller under länken Regler - mitt andra försök.
• Inte under länken Viktiga datum.
• Texten säger att regler finns i utbildningskatalogen. Men i den hittar jag inga besked om datum.
• Inte under länken Telefon- och öppettider.
• Inte under länken Inför terminsstarten.

Ingenstans, således. Jag försökte igen: jo, det fanns mitt inne i texten på sidan Viktiga datum - i en parentes (poststämpelns datum gäller). Jag hade missat det när jag jagade igenom sidorna, för jag föreställde mig en tydlig rubrik eller festilad text.

Stockholms universitets webb är inte dålig. Men exemplet visar dels hur besvärligt det är att sätta rubrik på och sortera information; dels hur svårt det är (för många organisationer) att hantera mediet (se också På Kornet-artikeln om Rötmånad på webben).

Dagliga uppdateringar är onödiga för de flesta webbplatser. 99 dagar av hundra struntar användarna i dem. Men en särskild dag går vi dit, och förväntar oss den mest relevanta informationen för dagen. Driver du en sajt är det viktigt att identifiera just de där dagarna, och fråga dig: vad vill användarna veta just idag?
Permalänk | Kommentarer (0)

En snabb post om ett nytt ord.

En rolig grupp ord i svenskan är de så kallade inkoativa verben. Det låter krångligt, men är helt enkelt ord som uttrycker en gradvis övergång mellan två tillstånd. Nästan alla sådana verb slutar i svenskan på -na: ord som stelna, mörkna, somna, blåna, surna, svalna och rodna.

Ett nytt sådant verb har jag uppfunnit: tvekna - med betydelsen att börja tveka.

Idag har vi visning på vår lägenhet. Vi hoppas på snabb affär. Vad vi inte vill ha är en köpare som först bjuder friskt men sedan - när det ska skrivas kontrakt och läggas handpenning - tveknar och drar ut på det.

Permalänk | Kommentarer (0)

Det blir få notiser den närmaste veckan; just nu går all icke-arbetstid (som jag annars använder för Hönan) till att sälja vår lägenhet.
(För ett Hemma Hos-reportage hos Blind Höna, öppna mäklarens sida och kontrollera Tommys reflektion "hur mycket vackrare är inte ett hem när det inte innehåller några människor".) (Dock kan den uppmärksamme faktiskt skymta en spöklik figur på en av bilderna.)

Även På Kornet är snart tillbaka; jag har flera artiklar som trängs och vill ut - men det dröjer in i nästa vecka.
Permalänk | Kommentarer (0)

Bara för att inte Plank på Rymdimperiet har hittat det här ännu: brittiska forskare har korat världens roligaste skämt. Eller, rättare sagt, låtit internetanvändarna rösta fram det.

"Två jägare är ute i skogen när en av dem plötsligt faller ihop. Han andas inte och har blick blir glasartad. Den andre jägaren sliter fram mobilen och ringen SOS-Alarm..."

Resten av vinnarskämtet, liksom tvåan, liksom om skillnader i humor mellan olika länder finns på www.laughlab.co.uk.

Fast egentligen vet vi ju att världens roligast skämt såg dagens ljus i början av 40-talet på Dibley Road i England - enligt Monthy Python i avsnittet "Whither Canada?":

Voice Over: This man is Ernest Scribbler... writer of jokes. In a few moments, he will have written the funniest joke in the world... and, as a consequence, he will die ... laughing.

Och om du är samma typ av människa som de som äter den där möjligen dödliga fisken på japanska restauranger, låter skämtet här, för säkerhets skull i tysk översättning:

Wenn ist das Nunstruck git und Slotermeyer? Ja! ... Beiherhund das Oder die Flipperwaldt gersput!

Permalänk | Kommentarer (1)

Franska offentliganställda protesterade igår i Paris mot planerna på privatisering av det franska nationella elföretaget - se DN eller Liberation, för den som kan franska.

Jag skrev tidigare här på Blind Höna om baksmällan efter avregleringen av energimarknaderna i USA. Jag tycker det verkar som om svenska medier har skrivit mycket lite om efterspelet till elkrisen i Californien. Paul Krugman på NY Times tycker att det skrivits för lite om det i amerikanska medier också:

For some reason it has never been cool to talk about what was really happening in California. When the crisis was in full swing, most commentators clung to a story line that blamed meddlesome bureaucrats, not profiteering corporations. When the crisis came to an end, it suddenly became old news.

Maybe our national faith in free markets is so strong that people just don't want to talk about a case in which markets went spectacularly bad. But I'm still puzzled by the lack of attention, not just to the disaster, but to hints of a cover-up. After all, this was the most spectacular abuse of market power since the days of the robber barons — and the feds did nothing to stop it.

En rad rapporter har slagit fast att elbolagen höll ner krafttillförseln för att pressa upp priserna. Hur trodde de att de skulle kunna komma undan med sånt fiffel, undrar Krugman i krönikan "In broad daylight" härom veckan (27/9), och ger två tänkbara skäl:

One answer might be that the apparent malefactors are very big contributors to the Republican Party. Some analysts have suggested that energy companies felt free to manipulate markets because they believed they had bought protection from federal regulation — the conspiracy-minded point out that severe power shortages began just after the 2000 election, and ended when Democrats gained control of the Senate.

Den amerikanska energimyndigheten verkar ha behandlat energibolagen med silkesvantar, trots skäliga misstankar om fiffel. Uppgörelser har hemligstämplats och böter efterskänkts på ett sätt som för tankarna till SLs hemliga generositet mot företaget som misslyckades driva pendeltågstrafiken i Stockholm.

I USA befolkas de myndigheter som ska övervaka de avreglerade marknaderna av före detta lobbyister från just den industri de ska övervaka, skriver Krugman:

Across the government, from the Interior Department and the Forest Service to the Environmental Protection Agency, former lobbyists for the regulated industries now hold key positions — and they show little inclination to make trouble for their once and future employers.

So we ignore California's experience at our peril. It's all too likely to be the shape of things to come. 

Permalänk | Kommentarer (0)

"INSTRUKTIONER: För resultat som kan vara de finaste, det är våra råd att ALDRIG hålla dessa knappar två gånger!! Utom batteriet. Näst genom (någonting) jordedel kan hända en stor ström! Men. Om det inte ställer ut problem, sådan rotation är en mycket underhållsåtgärd, som en vänlig (någonting) synpunkt från Ritning B."

Det där exemplet är satir. Men verkligheten är minst lika bra; ibland ännu bättre. Radioprogrammet Tendens idag torsdag tar upp obegripliga manualer, och citerade ur instruktionsböcker som varnade användaren för att "genomborra batterierna", och påpekade att barn inte borde använda apparaten eftersom de riskerade att "komma i kontakt med varma flator".

Programmet frågar bland annat varför inte konsumenterna kräver bättre instruktionsböcker - och varför bra manualer inte är ett säljargument för företagen.

Tendens går i repris ikväll 22.25, efter det går det utmärkt att höra programmet på nätet - gå till www.sr.se/p1/tendens/.
Permalänk | Kommentarer (0)

Det finns en fascinerande skillnad mellan den ene och den andre Chomsky.

Tänker jag på den politiske Chomsky ser jag en jonglör, som elegant kastar upp en svärm av lysande röda klot i luften. Det är inte något särskilt nytt trick; till och med Chomsky själv framhåller att det egentligen är ganska enkelt. Det här vet ni redan, det här skulle ni också kunna göra, säger han. Men det går fort, är färgstarkt och verkar ske på rent trots mot den annars enväldiga tyngdkraften.

Tänker jag på Chomsky lingvisten, ser jag någon som spanar ner i vatten, som försöker gripa tag i något där nere i det blå halvdunklet: föremål man knappt kan se, vilkas form är suddig och funktion är osäker. Finns de ens? Går det över huvud taget att se igenom bilden av sig själv, som speglas i vattenytan?

Lingvistik handlar inte om huruvida man bör säga "längre än mig" eller "längre än jag", och inte mycket om språkhistoria heller. Den närmar sig mycket mer grundläggande frågor, som vilken roll språket har i det mänskliga tänkandet. Var och hur kommer språket till? Finns det en specifik språk-mekanism i hjärnan, eller är språket en naturlig och integrerad del av tankeapparaten? Vilken sorts interface finns det mellan tänkandet, språkförmågan och slutligen tal- och hörselorganen? Och hur i hela friden går det till när barn lär sig ett språk? (Se notisen Hur många ord kan du? här på Blind Höna.)

Det är på sätt och vis inte så olikt kvantfysik (minus matten). Man studerar något man inte kan ta på, inte se, bara observera indirekt, för att sedan försöka dra slutsatser av.

New York Times igår hade artikeln "Seeking Deeper Meaning in the Babbling of Babies", som tar upp några av frågorna ovan.

En lättläst och rolig introduktion till gundläggande språkfrågor idag är Steven Pinkers strålande bok "The language instinct" (finns i pocket - läs mer om den hos amazon.com). Rekommenderas till alla som har det minsta intresse för språk.
Permalänk | Kommentarer (0)

"24-timmarswebben" är en samling basregler för hur webbplatser ska bli mer tillgängliga och mer användbara, utgivna av Statskontoret. När de publicerades i våras kunde du här På Kornet läsa en intervju med Tommy Sundström, som tagit fram riktlinjerna.

Den 17 oktober har du chans att lyssna på Tommy på ett frukostseminarium hos Orange Interactive.

Tommy berättar bland annat om hur de nya reglerna påverkar dig. För fast reglerna i första hand är avsedda för myndigheters webbplatser, har de fått gensvar långt utanför myndighetssfären. Förmodligen kommer de att skapa en standard för alla som sysslar med informationsrika webbplatser. Kan tillgänglighet till och med vara ett konkurrensmedel?

Seminariet är kostnadsfritt och äger rum 08.30 - 10.00 på Baldersgatan 2 i Stockholm. Från kl 08:00 bjuds du på frukost och möjlighet att hälsa på övriga seminariedeltagare innan föreläsningen börjar.

Är du intresserad,kan du anmäla dig till karin.safstrom@orangeinteractive.se. Men antalet platser är begränsat, så anmäl dig så fort som möjligt!
Permalänk | Kommentarer (0)