Mick Jagger fyller sextio i morgon (26 juli) om exakt ett år (alltså 2003). Då känns det bra att veta att han och de andra grabbarna kan få en stilenlig sådan här på hemmet.
Kanske vi ska starta en insamling?

Permalänk | Kommentarer (0)

Att sätta begripliga namn på saker och ting är en viktig del av god informationsdesign.

Ta till exempel när man går in på banken och det är kö. Ja, det vill säga, nu för tiden formas det ju sällan någon verklig kö. Man tar en lapp med ett nummer som visar ens plats i kön och väntar var man vill. När det blir ens tur går man fram till en anvisad kassa.

På Handelsbanken på Ringvägen i Stockholm visar en tvådelad sifferskärm i taket vems tur det är. Den kan till exempel blinka "Kassa 8 / Plats 6". Om du då har plats nummer 6 i kön går du kanske till kassa 8 för att få dina ärenden utförda.

Men då får du tji, berättar Gunilla Danielsson i ett mejl:

"För banken betyder "Kassa" att det gäller kassaärenden; i detta fall är du nummer 8 i kön. Och "Plats" är deras benämning på de servicediskar de har. Att kunderna tänkte precis tvärtom verkade de inte tänka på.

Jag tänkte inte så mycket på det, det var rätt klart för mig vilket könummer jag hade och när det skulle blir min tur. Men sedan jag två gånger fått hjälpa äldre damer tillrätta så slår det mig hur idiotiskt utformad skylten är.

Jag påpekade detta för kassabiträdet [borde då heta platsbiträdet med bankens terminologi – eller kanske platsören? – JS] och hon skrattade och medgav att det var lite förvirrande men inte för dem som jobbar där. Snacka om ett typexempel på hur banken namnger saker efter deras interna språk, och inte så att kunderna ska förstå!"

Felet är inte så allvarligt, för risken för verkliga missförstånd är störst bara när könumren (dvs "kassa") är ganska låga. Det finns bara ett tiotal diskar, men könummerserien går upp till 199 (kanske ännu längre). Lyser skylten "Kassa 178" kanske man inte ser sig om efter den 178:e disken.

Men varför ens riskera att feltolkas – när man kunde göra rätt från början?

Permalänk | Kommentarer (0)

I somras fick Sara syn på sin farmors fars skrivmaskin i sommarhuset på Gotland. När hon insåg vad det var blev hon eld och lågor. "Pappa, vi gör en tidning!"

Fram med papper; färgbandet höll faktiskt färg fortfarande – framdragningen av det hackade lite, så man fick hjälpa till lite med tummen.

Sara bestämde vad hon skulle skriva, jag fick bokstavera stavningen av en del ord. Hon bytte papper, matade i nytt, skrev mer. Lämnade plats för bilder som hon sen ritade in med penna.

Trots att vi har huset fullt med datorer och printrar har hon aldrig fått idén att göra något liknande med datorerna.

Skrivmaskinen är uppåt 75 år gammal, men fungerade direkt när vi satte igång. Till och med färgbandet hade färg, trots att det borde vara tio år sedan nån använde den.

Nu, om jag skulle vilja använda min förra dator som bara är så där fem år gammal, eller min förförra, som är knappt tio år, så skulle jag… kanske inte kunna ansluta den till elnätet, eftersom adapter–kontakten ändrats sen dess (och jag vet inte om den gamla adaptern finns kvar – sladden glappade dessutom, minns jag). Jag skulle inte kunna ansluta den till vår printer, för printerkontakten har ändrats. Och dessutom skulle jag behöva installera en ny printerdriver, och det skulle vara svårt, för programvaran till den nya printern kom bara på CD, och den gamla hade bara floppy… Jag kan inte ansluta den till min nya dator för att föra över information, för att… ja, ni förstår.

Saker jag gjorde för bara några år sedan ligger nu insprärrade i ett digitalt fängelse. Med en större arbetsinsats kan jag förmodligen få fram en del av det… kanske.

Tidningarna som Sara och jag gjorde sitter på väggen i sommarhuset.

Permalänk | Kommentarer (0)

Bengt Karlsson föreslår en annan innebörd för liff–ordet genevad: ”Jag bodde i Zürich förut men i fjol blev jag genevad.”

Verbet blir alltså att geneva, och därmed tangerar det kanske gränsen för vad ett liff ska vara. Men idén är ju intressant; det är likvärdigt med "shanghajad", dvs kidnappad eller bortrövad. (Finns det någon annan stad som direkt fått ett verb bildat på sig i svenskan? Jag tror inte det.)

Med tanke på att en hel del FN–organ ligger i Geneve, kanske genevad skulle kunna betyda "skickad på till FN–tjänst" (varsomhelst, dock – precis som shanghajade personer inte behöver tas till Shanghaj).

Då skulle vi väl också kunna ha bruk för ett ord som brysslad, dvs att ha blivit förflyttad till EU–tjänstgöring? Och varför inte brysslare?

Permalänk | Kommentarer (0)

Det växer ut små hårstrån med hullingar på Peter Parkers fingertoppar, och sen kan han klättra uppför lodräta väggar. Vill du veta hur det funkar i verkligheten, kan du kolla den här artikeln från Univerisity of Massachusets – ja, så här gör i alla fall myror och bin för att kunna promenera på väggar eller till och med i taket.

Måste säga att förtexterna till Spindelmannen var rätt snygga – och framför allt ackompanjerades de av oväntad musik, för att inleda en actionfilm: ett hetsigt solo för akustisk gitarr, som visar sig vara en flamenco–version (nåja, delvis i alla fall) av det egentligen rätt usla temat från tv–serien från 60–talet.
Definitivt värt att lyssna på fler gånger: du kan dessutom ladda ner "The Theme to Spiderman – Acoustic Flamenco Solo Guitar Instrumental från Amazon alldeles gratis.

Gitarristen heter David Gillis; hans debut–cd finns också på Amazon. Den prisas som något synnerligen extra av både musiker och lyssnare.

Permalänk | Kommentarer (0)

"When AOL bought Time Warner for $106 billion in 2000, many saw history in the making… [–––] It was the ultimate synergy triumph, or so it appeared. Since then, new CEO Richard Parsons has admitted that the synergies were oversold; Time has not even been able to get its AOL e–mail to work properly", skriver Newsweek i artikeln "The Giants stumble" – Jättarna faller – en förödande saklig kritik av de senaste årens fusionsvåg.

Det här tangerar temat för en artikel som jag länge skrivit på för Kornet: hur vi konstant tycks underskatta komplexiteten, omfånget och därmed också kostnaderna för de nödvändiga "administrativa" delarna i även (skenbart) tämligen enkla tekniska system.

Newsweek ser samma fenomen i verksamhet i "merger mania": de senaste årens våg av företagssammanslagningar har inte in friat löftena om rationaliserings– eller produktivitetsvinster. Sammanslagna företag går som regel sämre än konkurrenter som inte fusionerat (några undantag finns).

"It can sound so simple: just combine computer systems, merge a few departments, use sheer size to force down the price of supplies, and the merged giant should be more profitable than its parts. Alas, it fails to work out that way more often than not."

Vid fusionerna finns förstås ytterligare en faktor vid sidan om teknisk blåögdhet: snöd vinning för de direktörer som får mångmiljonbelopp i bonus för att affären genomförts (inte för att den skapat infriat några löften).

"Merger mania created millionaires but made millions more poorer", skriver Guardian i sin granskning.

"When boo.com, run by an ex–model and ex–poet, blew £80m selling fashions on the internet that nobody wanted every one laughed; its funds were provided by wealthy individuals who would not miss the odd million. But another 6% off Vodafone, as happened yesterday, is less funny; it affects almost everyone in Britain who is saving for old age via a pension."

(Londonbörsen sjönk sådär 500 miljarder – en halv biljon kronor – i värde igår.)

Och tekniken bidrog till att aktiekurserna blåstes upp upp till orimliga nivåer, enligt Guardian:

"The effect was exaggerated by the growing amounts of money invested in tracker funds – funds that simply replicate the market rather than try to pick winners and losers. Tracker funds are driven by computer programmes and their influence helps explain why the shares of nine "new economy" companies, such as Freeserve, Psion, Baltimore Technologies were so inflated that they entered the FTSE 100 in March 2000, replacing reliable–but–dull companies such as Associated British Foods and Scottish & Newcastle. Eight of the nine have subsequently been relegated and, on any traditional investment measure, most should never have been there in the first place."

Men gör det nåt om kurserna faller? Är det inte bara låtsaspengar i alla fall?

"It was almost too good to be true: while executives were receiving millions, no one seemed to be bearing the cost." skriver Paul Stiglitz (Nobelpristagare i ekonomi) också i Guardian, men konstaterar: "It was a mirage."

Hans Schenk vid universitetet i Tilburg uppskattar i Newsweek att av de totalt 9 biljoner dollar som spenderades på fusioner mellan 1996 och 2000 var 5,8 biljoner antingen bortkastade, eller bidrog till att förstöra välstånd. Angus Knowles–Cutler vid Deloitte & Touche i London studerade 40 problemföretag; hälften hade problem på grund av fusioner som gått snett. “This is costing the world billions and billions,” säger han i Newsweek.

Hmm, snart semester. Ska försöka få den där artikeln – och de andra – skrivna.

Permalänk | Kommentarer (0)

I väst är man chockerad över de palestinska självmordsbombarna. Soffprogrammen analyserar: Hur förmår de? Vilken fanatism driver dem? Undertonen är tydlig: sådana kan vi aldrig bli.

Men handlingarna kanske inte blir lika obegripliga, när man betraktar vilken propaganda som föregått dem.

Betänk till exempel den palestinska storfilmen från 1996, där palestinierna är så gott som utraderade. Ockupationsmakten har i kraft av sin våldsamma teknologiska övermakt smulat sönder deras städer, drivit bort befolkningen, tagit över hela landet. Bara några få modiga män och kvinnor håller ut, omringade i en ökenbas. I ett sista, desperat anfall försöker de slå tillbaka, utan egentligt hopp om att lyckas.

Så, i sista ögonblicket lyckas en av dem slinka igenom ockupanternas försvarsmur. Driven av hat och hämndbegär mot övermakten – vi har sett hur hans liv och familj slagits i spillror av ockupanternas övergrepp – för han sin bomb rakt in ockupationsmaktens centrum och spränger dem, och sig själv, i luften. Nu tippar balansen plötsligt över till palestiniernas fördel; över hela linjen kan de slå tillbaka. När segern är vunnen prisar den palestinske presidenten martyrerna och utropar självständigheten.

Patriotisk smörja? Javisst. Förresten, byt ut "palestinier" mot "amerikaner" i de två styckena närmast ovan. Filmen hette "Independence day", vann ett stort antal filmpriser 1997 och spelade enligt IMDB in cirka 8 miljarder kronor världen över.

(Och nej, jag anser inte att israeler är rymdmonster eller att det är ädelt att spränga kvinnor och barn i luften. Men självmordsbombarens taktik är uppenbarligen förståelig – när det passar oss?)

Permalänk | Kommentarer (0)

Det här blir nästan för gnälligt, men jag kan inte låta bli att kommentera. "Att skylla på analytiker för att det är problem på börsen är som att skylla på meteorologer när det regnar", säger ordföranden i Finansanalytikernas förening, Lars Göran Orrehag, i en intervju i Finansvision den 1 juli. Jaha. En annan liknelse kanske hade varit bättre, med tanke på att varken Pohlman eller Bekkestad – till skillnad från börsologerna – kan få lågtryck att bli högtryck, hur mycket de än pratar.

(Och i samma tidning skriver börskommentatorn att "en hel del psykologi" faktiskt "sannolikt" styr beteendet på börsen. Ja herregud. Det ska vara en insikt det.)

Men kanske ska man ta orrspelet på allvar. Det är ju ett faktum att aktiekurserna numera till stor del är bortkopplade från den reella ekonomiska utvecklingen i företagen. En storförlust kan få kursen att gå upp – om den inte är så stor som man trott att den skulle bli (eller, strängt taget, som man trott att andra trott att den skulle bli). Och en god nyhet kan få kursen att gå ner. Vinsterna räknas inte på lång sikt i form av aktieutdelning (det vill säga återbetalning på lånet till företaget) utan på kort sikt, genom förändringar i andras värdering av utvecklingen.

Det intressanta är ju då att själva in–data inte längre behöver vara företags ekonomiska situation, utan kan vara vad som helst. Strängt taget skulle vi kunna driva börsen kring till exempel litterära konjunkturer, med andelar i romaner eller författare. (Nytt intresse för Brunner på grund av följetong i SvD – öka innehav. Minska i Östergren. Avvakta i Jersild). Eller ännu hellre, som Orrehag verkar vara inne på – vädret. Väderdata, med sin blandning av viss regelbundenhet och viss oförutsägbarhet är i själva verket perfekta för ett sådant spel. Vi kan spekulera i fint väder på Öland över midsommar, kanske rent av blanka på en översvämning i Dalsland, eller ställa ut optioner på medeltemperaturen i Sveg.

Vädret har dessutom två stora fördelar. För det första kan börsologernas bildspråk äntligen att förankras i verkligheten ("Börstemperaturen steg idag", "Solig avslutning i Tokyo").

För det andra är vädret betydligt svårare att manipulera än ett företags resultat (med avskruvningar och bokslutstransplantationer), vilket radikalt skulle minska de problemen världens börser brottas med idag.

Permalänk | Kommentarer (0)

Försäkringskassornas nya IT–system fungerar så dåligt och kostar så mycket att kontoren måste dra ner på personalen, rapporterade DN igår i en artikel. Mer att läsa finns hos Försäkringskasseförbundets tidning Social försäkring. I artikeln "Äntligen är datorstödet på plats" sammanfattas pilotinstallationen med "Jättebra den dag det fungerar fullt ut, men än så länge fler brister och problem än väntat – inte minst ur arbetsmiljösynpunkt."

Flera av klagomålen visar sig gälla problem med informationsdesignen, det vill säga hur man kan hitta och förstå information i systemet.

• Användarna kan inte döpa och sortera mappar (i systemet kallade "korgar") på det sätt de har behov av, till exempel efter arbetsgivare.
• När dokument sparas får de förutbestämda namn som inte ger tillräcklig ledning: alla olika slags beslut kan bara kallas ”beslut”.
• Personnummer visas i systemet med tolv siffror i rad, utan det vanliga skiljestrecket före de fyra sista siffrorna, (195711131234) vilket gör dem svåra att tolka.

En erfaren informationsarkitekt hade förutsett åtminstone de två senare problemen innan systemet kom till pilotinstallation. Det första borde ha fångats upp vid användarstudier. Läs hela på http://www.socialforsakring.net/IT/it0201a.html (länk direkt till artikeln, förbi framesetet). Social Försäkring har adressen www.socialforsakring.net.


Permalänk | Kommentarer (0)

I förra Star Wars–delen "The Phantom Menace" slutscen pressas den goda sidan av en armé av robotsoldater, som alla dock styrs via samma kanal. Pang på kommunikationssatelliten och hela armen slås ut.

Det verkade rätt osannolikt. "Why would anyone design a droid army which was entirely dependent on receiving signals from [one central computer]", frågar sig sajten Insultingly Stupid Movie Physics (värd ett besök!) i en recension.

Idag får vi veta att en brand hos Rikspolisstyrelsen på Kungsholmen i Stockholm slagit ut viktiga system hos polisens datorer över hela landet. Brottsanmälningar och förhör går inte att skriva in, från Smygehuk till Treriksröset. Man kan inte ansöka om pass. Kommunikationen ligger nere. Vi har inte kommit särskilt mycket längre än i en galax långt långt borta, för länge länge sen.

Permalänk | Kommentarer (0)